Vidarebefordran

Om någon någonsin tittar in på den här eftersatta bloggen längre, så är ni hjärtligt välkomna till Skönhetskabinettet istället. Där skriver jag sedan en tid betydligt oftare än här, tillsammans med några vänner. Mest om smink, kläder och parfym, men också om konst och fina saker i största allmänhet. Välkomna!

Lämna en kommentar

Filed under dagbok

<3

kanusgard1
knausgard2
knausgard3

2 kommentarer

Filed under dagbok

jag gick ut och gick

hornsgatan

Eftersom jag är som Rousseau och bara kan tänka när jag promenerar har jag promenerat. Oftast när jag promenerar går jag längs Hornsgatan, eftersom den ligger lämpligt till. Bilden här ovanför är Eugene Janssons Hornsgatan, som jag tycker väldigt mycket om, eftersom den liksom skimrar och lockar och glittrar av STAD och allt staden kan erbjuda (spännande saker! Hemliga saker!), jag vill bara ta en drink och lyssna på jazz och ligga med nån när jag ser den, tänkte jag skriva – ja, jag vet inte, typ så är det ju, de där penseldragen får mig att tänka på såna där vispande jazztrummor (?), och så där svajig känns Hornsgatan varje gång jag gått längs den berusad – - -

- – - idag var jag inte berusad, idag tänkte jag på när jag var liten och vi var i Stockholm med familjen, och man skulle svänga av vid Liljeholmen och åka in i stan via Hornstull, som liksom blev platsen där Stockholm börjar på riktigt för mig: man svängde höger efter Liljeholmsbron och åkte längs Hornsgatan mot Slussen, och jag satt i baksätet och insöp varje meter av STADEN – jag tyckte att Hornsgatan var själva definitionen av stad (kanske tycker jag det fortfarande? Ja.), jag minns mataffärerna och att jag funderade på hur det var att ha sin vardag på en gata som Hornsgatan – att ha sin vanliga mataffär mitt i en stad, att röra sig i staden hela tiden – - -

- – - (min NO-bok på mellanstadiet var indelad i kapitel om olika naturtyper, som var och en inleddes med en vacker bild över ett helt uppslag: stranden, till exempel, med en pedagogisk och vacker bild av en strand, och alla dess olika växter och djur, och ängen, och skogen – och staden: ett kapitel hette verkligen staden, och bilden föreställde en innergård, sedd från en lägenhet, det var tegel och stuprör och jag minns inga andra djur eller växter än duvan, vad kan det ha varit för några? Råttan? Jag tyckte att det var lite skrämmande, och lite sorgligt (länge tyckte jag liksom synd om alla som inte hade en egen skog att leka i) men fascinernade, kittlande) – - -

- – - och sedan låg det en radio- och tv-affär på höger sida, med turkos- och lindblomsgrönprickig skylt, jag älskade den skylten, den var lika signifikativ för staden Stockholm som Stomatolskylten för mig (jag gillade när man kom fram till Slussen och såg Stomatolskylten också, men jag tyckte ändå att prickarna på Hornsgatan smällde högre), och radio- och tv-affären med den prickiga skylten finns kvar fortfarande, och jag tycker fortfarande att den är fin, men nu har jag hört att affären ska läggas ner – - -

När jag gick längs Hornsgatan igår, på väg till Nationalmuseum för allra sista gången på väldigt länge – där man för övrigt kunde se Eugene Janssons Hornsgatan - insåg jag att jag fortfarande fascineras av samma saker som när jag gick på mellanstadiet. Jag passerade ett par som ringde på en porttelefon för att bli insläppta i en lägenhet, och jag tänkte att alla som gör det på den här gatan, gör det för att de känner någon som har en lägenhet på Hornsgatan, som antagligen äger en lägenhet på Hornsgatan, och vilken skillnad det är, på nu och då, när jag läste om staden i min NO-bok och de enda jag kände som bodde i stan hyrde sina lägenheter i förorter till Norrköping – - -

- – - och alla jag möter nu, tänkte jag, äger de också lägenheter på Hornsgatan? Är de på väg till sina vänner som äger lägenheter på Hornsgatan? Tror folk jag möter att även jag äger en lägenhet på Hornsgatan?  - – -

- – -

(jag har inget bra slut på den här texten)

 

4 kommentarer

Filed under dagbok

angående det här med fiskporren

För att sammanfatta den senaste veckan i mitt Twitter- och Facebookflöde: I Danmark har de en fisketidskrift som heter Fisk & Fri. Där ägnar man sig åt att i varje nummer publicera en bild på en naken tjej som poserar med en fisk, utförligt beskrivet – och fördömt (”bindgalen djur- och kvinnofientlighet”, ”kanske det värsta jag sett [...]. Den frossande exploateringen av djur- och kvinnokroppar”) – i det här inlägget på Tomas Gunnarssons blogg Genusfotografen.

Detta föranledde den danske journalisten Mikael Jalving att skriva en text på SVT Debatt om svenska genustalibaner som saknar humor. Vilket i sin tur fick Patrik Svensson i Sydsvenskan att försäkra att ingen svensk är upprörd över fiskporren och att vi visst har humor i Sverige.

Där befinner vi oss nu. ”Varför denna gränslösa ondska, Danmark?”, skriver Tomas Gunnarsson i sitt bloginlägg om fiskporren. Jag tycker personligen att det är att ta i att kalla bilder på gäddor och bröstvårtor för ondska, och tänkte därför visa några bilder på liknande ondska ur konsthistorien, för att sätta det här med den danska fiskerotikan i perspektiv.

 

Arthur Wardle The Enchantress

Vi går ut lite försiktigt: Det här är The Enchantress av Arthur Wardle, brittisk viktoriansk konstnär som utvecklades till en bra djurmålare men tycks ha haft en fäbless för sensuella motiv med kvinnor och djur. Som här, där en kvinna tydligen utövar något slags magisk kraft över leoparder som hon vältrar sig bland, eller här, där en sjöjungfru blottar sig för några fluktande isbjörnar.

 

Stuck_Franz_von_Sensuality

Vem vill inte ha en fet svart orm mellan låren! Det här är Franz von Stucks Sensuality, och inte nog med att både kvinna och orm objektifieras, von Stuck var även en av Hitlers favoritkonstnärer! Så, det är väl knappast bara jag som tänker att Hitler antagligen skulle ha gillat den danska fiskporren, och Fisk & Fri, det låter ju lite suspekt när man börjar tänka på det..? Nästan som Frisk & Fri, som i arisk och utövande kroppskultur/fritidsfiske i sitt natursköna Lebensraum?

Jag skojar nu, hoppas jag att ni förstår – jag tycker att von Stucks målning är toppen, och motivet kvinna med orm var extremt vanligt i bildkulturen vid förra sekelskiftet. Ormen symboliserar inte i första hand det manliga könsorganet, utan djävulen, pga bibel, Adam & Eva, syndafall etc – ormen var fin de siècle-femme fatalens accessoar par préférence, vilket alltså symboliserade att hon var farlig att ha att göra med eftersom hon var… sexuell, vilket i alla böcker jag äger om saken ses som ett uttryck för kvinnoförakt, men vilket jag aldrig har kunnat se som något annat än… coolt.

Här har vi en annan kvinna som myser med en orm, Salammbô av Gebriel Ferrie, från 1899. Denna ormerotika är baserad på snuskhummern Gustave Flauberts roman med samma namn, om vackra Salammbô som bor i Karthago och har en tjock grön pytonorm som hon umgås med: ”ormen föll bakåt, och medan den lade sin kropp runt hennes hals, lät den huvud och svans dingla, som ett trasigt halsband. Salammbô lindade den runt sin midja, under sina armar, mellan sina knän: sedan tog hon ormen om dess käke och och förde den lilla triangulära munnen mot kanten på sina tänder…” – här har vi en annan Salammbô, av Jules Toulot, och här har vi visst Salma Hayek i toppenfilmen From Dusk Till Dawn!

 

Dosso_Dossi_003 circe and her lovers

Det här är den italienske renässanskonstnären Dosso Dossis Circe och hennes älskare. – Vänta nu, ”älskare”? Ligger hon med djur? Inte riktigt – Circe (eller Kirke på svenska) var en antik trollpacka som förvandlade folk hon blev sur på till djur, däribland en rad före detta älskare. Rimligt! (Alldeles snart kommer dock bilder på kvinnor som faktiskt ligger med djur! Ni är härmed varnade.)

dossi circe utsnitt

Lite trist att vara förvandlad till rådjur när kvinnosköten exponeras för en så här.

 

heine

Det här är en etsning av Theodor Heine, tysk grafiker och medarbetare i tidskriften Simplicissimus. Det är som en omvänd Romulus och Remus-bild, fast med rådjurstema istället för vargar – ja, vad ska man säga? Det är en väldigt konstig bild. Jag tycker att den är underbar.

 

Portrait-of-King-Charles-V-and-His-Water-Dog

Här har vi ett porträtt målat av Jakob Seisenegger 1532, föreställande den tysk-romerske kejsaren Karl V, med en gardintofs i handen och en hund som nosar på hans kön! Jag gillar hans blaserade blick, lite som att han tänker ”Jaha, en hund till som kommer och ska nosa på mitt kön… ja, gör vad du ska då…”

Portrait-of-King-Charles-V utsnittSchysst blygdkapsel.

 

leda-and-the-swan-in-the-palace-of-fesch-ajaccio

Här har vi en kvinna som ligger med en svan! Det är Leda, som ni säkert förstår. Hon är ett mycket vanligt motiv i konsthistorien: ibland avbildad liksom mer gosande med svanen, ibland i action. Jag tycker att det verkar sådär att kyssa en näbb, men grejen kanske är att svanens huvud ser ut som en penis, vilket Google sa till mig nyss, och det stämmer ju faktiskt. Och när jag googlade vidare på detta spännande ämne uppdagades det att svanen är den enda fågeln som har en penis! Så, när Zeus valde att förvandla sig till just en svan visste han vad han gjorde.
(Förlåt för det som kommer nu, men: hur stor är egentligen en svanpenis, börjar man ju tänka, visst? Liksom, är den här målningen – gjord av Veronese – realistisk i anatomisk bemärkelse?
Okej, update: svanen är inte alls ensam bland fåglar om att ha en penis, säger Google nu. Ankor har dem också. Ibland jättelånga tydligen! 42 cm är rekordet. Men nu har jag sett bilder som får mig att vilja lämna det här ämnet – - – )

 

Attribué_à_François_Boucher,_Léda_et_le_Cygne_(vers_1740)

Här har vi Bouchers version av Leda och svanen. Nu blir det här med att svanens huvud ser ut som en penis tydligare för mig. Jag tycker att det är roligt att den ser så… nyfiken ut! Verkligen som att den tänker ”Vad har vi här då?!?”… och Leda själv, jag vet inte… hon ser lite uttråkad ut? Som att det snarare var gynekologbesök än hett svansex på gång? Eller hon kanske är… drömsk? Kanske önskar hon att det verkligen var en penis som var på väg, och inte en fågel? Det får man säga är en rimlig önskan.

 

hokusai dream of the fisherman's wife

Vi avslutar med lite bläckfiskporr! Det är Hokusai, kanske den mest kände av alla japanska konstnärer, som har döpt sin blötdjurserotika till Fiskarhustruns dröm, vilket alltså implicerar att det rör sig om en kvinnlig fantasi. Tja, jag vet inte – jag fattar ju liksom grejen: en massa tentakler som kan göra allt möjligt på samma gång, men den där glosögda penis-tentakeln i hennes mun alltså… samt det faktum att jag råkade bildgoogla ”squid porn” och såg sådant jag önskar att jag aldrig hade sett… (alltså VARNING för detta). Men denna fiskarhustru ser ju ut att tycka att det är en okej aktivitet, och den här bilden har varit mycket inflytelserik inom genren tentactle erotica – som jag känner inte riktigt är min grej, men jag skulle inte kalla den ond för det…

Ja hörrni, nu tänkte jag att vi skulle ha lärt oss att vilka sjuka grejer de än hittar på i Danmark, så har det garanterat hittats på något sjukare i konsthistorien! Hej, hej.

18 kommentarer

Filed under dagbok

jag har skrivit om uppstoppade djur i Expressen idag!

African Elephant Group (Loxodonta africana, Proboscidea Elephantidae) and security guard. Taxidermy by Carl Akeley.

African Elephant Group (Loxodonta africana, Proboscidea Elephantidae) and security guard. Taxidermy by Carl Akeley2

Här kan man läsa min text. Den är lång, och det är underbart att jag över huvud taget får skriva om något så nördigt som det här, men ändå var jag inte ens i närheten av att få med allt kul och fint jag lärt mig om taxidermi den senaste tiden – jag har läst tre och en halv bok i ämnet och de gick inte att sammanfatta på de 8000 tecken jag ändå fick bre ut mig över (det är mycket på en kultursida!).

Jag hade velat skriva mer om Carl Akeley, mannen som skapade den afrikanska hallen på American Museum of Natural History (de två elefanterna här ovan är has verk); en Indiana Jones-liknande man som en gång dödade en leopard genom att köra ner sin ena näve i halsen på den, och uppfostrade en grön markatta i sin lägenhet på Central Park West.

Kuriosakabinetten och kolibrigalenskapen har jag redan avhandlat här på bloggen, eftersom mitt huvud liksom svämmade över av allt som inte skulle få plats i tidningen. Jag gissar att jag kommer att återkomma till ämnet taxidermi!

kattfikaKattungar på tebjudning, av Walter Potter.

djurböcker2

Dessa böcker är jättekul allihop! Men Rachel Poliquins The Breathless Zoo är finast. Rachel Poliquin är min nya förebild eftersom hon vet allt om taxidermi, har varit kurator för kul utställningar och driver den här fina sajten.

En annan fascinerande – och vansinnigt formgiven – sajt är den här - Taxidermy.net, ”your gateway to the fascinating world of taxidermy”. Där hyllades nyligen en nyss avliden legend inom fisktaxidermi: Ron Pittard från Oregon, som var banbrytande inom konsten att få fiskfjäll att se realistiska ut. ”Ron levde utan telefon för att inte röja sin vistelseort, eftersom efterfrågan var alltför stor på hans originella fiskkonst.”

Lämna en kommentar

Filed under dagbok