backup 19

insert random popklyscha [2004-10-20 01:01:59.0]

00:50

Jag har varit vaken i evigheter. Jag var uppe skittidigt och var hos tandläkaren. Inga hål. Jag ska sluta ha dåligt samvete när jag äter de extremt sockerbaserade belgiska kaffekaramellerna som är höstens grej. Min tandläkare är stilig. Förra gången jag var där var jag så rädd att jag började gråta och då sa han att jag såg ut som Liv Tyler, antagligen mest för att försöka trösta mig, men det var rart ändå.

Nu ska jag sova.

14:48

Vad fint det vore med en lite större garderob, så att inte tvättdag per definition innebar att man måste gå till jobbet med blöta jeans.

I have a friend I never see, [2004-10-17 15:33:43.0]

he has his head inside a dream

15:31

Veckans objektifiering: Andreas Tilliander.

21:16

Jag har precis hört ett fantastiskt rykte om att Carl Reinholdtzon Belfrage finns att tillgå på dvd. Han medverkar tydligen på den där nya Broder Daniel-dvdn, det låter ju nästan för bra för att vara sant. Jag måste se det här med egna ögon.

begränsad eftersändning [2004-10-15 12:30:52.0]

12:18

Okej, två bra grejer redan, och klockan är bara tolv:

1. Mail från kvinnan som ansvarar för B-uppsatserna i konstvetenskap på Stockholms universitet. Hon verkar så himla snäll. Inget krångel om seminarium jag missat, inget krångel om rätt handledare, ämne, nånting. Inget krångel alls. Bara ”välj ett ämne, maila mig och få det godkänt, skriv en uppsats och skicka den till mig så kommer allt ordna sig ska du se”. Jag blir helt tårögd av lycka. Jag har hittat den enda personen på Stochkolms universitet som är mänsklig! Jag blir så glad. Nu kommer jag ju fixa det här. Om jag inte fixar det nu är jag fan dum i huvudet.

2. Brev från tidskriften Ponton där de undrar om de får använda en av mina texter till sin kommande antologi. Jag höll på att skratta ihjäl mig. Texten de vill ha med var införd i Ponton 1999 och skrevs hösten 1998 i ett osunt tillstånd av Bruno K Öijer-influenser och allmän tjugoårighet. Den handlar om höstlöv gjorda av tungmetall. Ni fattar. Fast jag kommer ju roat tacka ja, såklart, det känns som en så gullig grej. Och trevligt dessutom att inse att det faktiskt skett nån slags utveckling de senaste sex åren.

Ondskans högborg.
Jag kan slå vad om att de har danska taklampor.
Olle Baertling-tavlor har de iallafall,
det är rätt illa också.

[2004-10-14 23:27:51.0]

23:26

Saker jag får ångest av, del 1:
Fula logotyper.

prisgrupp D, pocket standard [2004-10-13 17:16:20.0]

17:06

Television Personalities-bandet och jag har spenderat en fin eftermiddag tillsammans med att hänga runt på Hisingen. Vi var på Emmaus först och skulle kolla på kläder, men det var en miljon poptjejer där som hade snott allt så jag blev bara irriterad. Jag misstänker att det illojala Television Personalities-bandet tyckte de var snygga. Jag stoppade ner Television Personalities-bandet i väskan och köpte böcker istället.
På vägen till vagnen tjatade Television Personalities-bandet jättemycket om alla konstnärer det gillar. Jag tycker att Television Personalities-bandet har ganska trist smak, alla diskussioner vi har blir så ensidiga. Television Personalities-bandet gillar Salvador Dalí, Leonardo da Vinci och Roy Lichtenstein. Det pratade lite om en kvinna i en gungstol och jag fattade inte riktigt om det syftade på en Whistler-målning jag gillar, men det tror jag inte.
Sen handlade Television Personalities-bandet och jag jättemycket mat. Det blev jag som fick bära hem allting såklart. Television Personalities-bandet låg och mös i min väska och åt dubbelnougat. Vi kanske ska prata lite om Stanley Kubrick ikväll. Television Personalities-bandet har låtit mig förstå att det är väldigt imponerat av min Stanley Kubrick-box. Om det vill kolla på 2001 dör jag, jag har somnat till den två gånger.

ett av dagens inköp.

17:19

Jag är ju för övrigt inte för tonårsprostitution, jag tycker bara att Lilja 4-ever är en trist film. Ville bara klargöra det.

23:01

H skickar kort från Prag, en gravyr utförd efter en av Muchas affischer med temat Sommaren, handkolorerad kanske, eller så är det nån tryckteknik jag inte är så hemma på. Den är hur som helst ett litet konstverk, så fin. Och jag har inga pengar i mobilen att SMSa och tacka med.

Äntligen kan jag bjuda hem folk för att kolla på mina etsningar.
(kortet ser alltså inte ut riktigt såhär, men det är den här bilden som är förlagan, och kolla, hon har ju plockat vallmo ser jag nu!)

Jag har redan läst hundra sidor om Simone de Bauvoir. Det är mycket fascinerande. Nästan lika fascinerande är Åsa Moberg själv. Hon hade ett förhållande med Tor-Ivan Odulf, det hade jag ingen aning om. Det vill jag också ha. De träffades när hon var 17 och han 34. När jag var 17 visste jag ingenting. Åsa Moberg är uppvuxen med en mor som tog henne på opera och Dramaten och en far som läste Baudelarie för henne, på franska, när hon var liten. Med sådana förutsättningar kunde jag kanske också snärjt en djävulskt stilig Tor-Ivan Odulf. Det här försvårar min identifikation, både med Åsa Moberg och Simone de Beauvoir. Jag är rädd att jag kommer att vara tvungen att hitta förebilder ur andra miljöer än beläst övre medelklass.
Jag vill hur som helst gärna veta mer om Simone de Beauvoir och hennes förhållande med Sartre. Simone de Beauvoir är dagens idolbild:

-Zut alors!

[2004-10-12 00:34:13.0]

00:30

Det är det östeuropeiska köket som gäller nu. Höstens krydda kan bli något så banalt som paprikapulver.
Höstens ost kommer inte att vara mozzarella.

02:49

Bästa strategin när man vet att man borde gå och lägga sig fast man inte vill: ”Jag stänger av datorn när nån snygg loggar in på helgon”.
Haha.

I was so happy, I didn´t feel like me [2004-10-11 00:14:35.0]

00:02

Jag tycker att det här är ett mycket intresantare upplägg för en film om prostituerade tonårstjejer än någonsin Lilja 4-ever. Ingen har blivit lämnad av sin känslokalla mamma, blivit hemlös, ramlat i en lerpöl och inlåst i en ful lägenhet i Malmö.
Fatta så oerhört mycket intressantare Lilja 4-ever hade blivit om det inte varit så himla synd om henne. Om hon varken väckt medlidande eller sympati. Jag vet ju inte varför tonårstjejerna i Bollnäs prostituerar sig, men om det är för att det är så jävla tråkigt att bo där att det, även om man kommer från en trevlig och respektabel bakgrund, framstår som en bra idé att sälja sig till äldre män för att få sprit och knark så är det en oerhört bättre story än de där tycka-synd-om-tjejerna-historierna som Lukas Moodyson är så förtjust i.

just touch my cheek before you leave me, baby [2004-10-10 13:53:35.0]

13:45

Åh vad roligt det skulle vara med mail från någon annan än Platsbankens e-bevakning.

i de ögonblick när vi glömmer att vara moderna [2004-10-08 15:46:08.0]

15:22

HÄR ÄR EN PISTOL I ORD
TÄNK ER EN PISTOL SE DEN FRAMFÖR ER
OCH SKJUT ER SJÄLV I TANKARNA
ELLER ER VÄRSTA FIENDE

HAR NI DET BÄTTRE NU


15:45

Jag är sugen på nyponsoppa.

raised on a diet of broken biscuits [2004-10-07 00:55:48.0]

00:26

Nu har det blivit torsdag. Då är början på veckan slut. Mitten på veckan är också slut. Så om någon som skulle höra av sig i början på veckan inte hört av sig när det blivit torsdag är det nog ett rätt dåligt tecken. Damn.

Det är mandarinsäsong. DN är pytteliten och ser fånig ut. Mina skor läcker. Jag måste se till att komma ihåg alla de där grejerna jag glömmer bort. Jag har aldrig någonsin lämnat tillbaka mina böcker till Göteborgs Stadsbibliotek i tid. Jag älskar Netto. Jag älskar mataffärer med konstigt europeiskt godis. Min nya favorit är väldigt vuxna karameller med kaffesmak i tjusigt papper i guld och brunt. Saker som smakar kaffe är oftast godare än kaffe. Det här går att applicera på allt möjligt. Fast jag orkar inte nu. Någon gång snart ska jag skriva nåt intressant här.

made in Belgium

22:11

Wow, äntligen en nobelpristagare jag faktiskt får lust att läsa. Fint. Men pratar inte Horace Engdahl dålig franska? Jag tror mig ju faktiskt ha ett hum om hur franska ska låta och jag tycker nog inte att det ska låta riktigt så. Stackars Horace, fatta vad nervös han måste vara.

Jag har varit och hämtat bokpaket. Michael Strunges ”Kristallskeppet” är jätteful och ser ut som en NO-bok från högstadiet, men Michael Strunge himself är hur tjusig som helst på idolbilden på baksidan, vilken kille. Det är svårt att hitta fina bilder på honom på nätet, men eftersom min scanner vägrar fungera får den här bilden duga som dagens idolbild:

Michael Strunge ska åka buss.
Det är 1984 och han gillar prickiga tröjor.

divided by the smoke of an aeroplane [2004-10-06 13:24:07.0]

12:54

Jag har varit rätt trist på sista tiden inser jag. Jag borde vara roligare. Jag tyckte att det här var kul, så jag tipsar om det i brist på egna roligheter. Jag har läst böcker och druckit kaffe på sista tiden. Jag har lyssnat på Television Personalities och Jens Lekman. Jag har mailat Stockholms universitet och de har svarat. Om jag fullföljer mina ouppklarade affärer med Stockholms universitet kommer jag vara stoltare över mig själv än jag någonsin varit. Jag är livrädd för Stockholms universitet. Jag får ångest bara av att tänka på att gå den där vägen från tunnelbanenedgången till de blå husen, den är så jävla otäck, den definierar liksom social fobi med alla snygga människor som glor på en tills allt man vill är att krypa in under en filt och aldrig komma ut. Jag har skrivit lite. Av 9071 nyskrivna ord är ungefär 77 stycken okej nog att någon gång få uppträda utanför min hårddisk. Det är knappast väl använd tid. Å andra sidan skulle jag bara sovit om jag inte skrivit. Jag ska jobba nu, det regnar idag också.

13:26

Åh, jaha. Jens Lekmans Someone to share my life with är inte en Jens Lekman-låt utan en Television Personalities-låt. Kolla vad fint saker har en förmåga att hänga ihop.

how I learned to love the bomb [2004-10-05 14:28:59.0]

14:22

19:42

När det blir höst vill jag som vanligt beställa böcker. Det börjar bli en fin tradition.
Önskelista just nu:

Redonnet Marie
Splendid Hôtel
Bonniers Panache 1992. 92 sidor. Översättning av Ulla Bruncrona. Förlagets pappband med skyddsomslag.

Strunge Michael
Kristallskeppet. Dikter i urval
Bakhåll 1988. 172 sidor. Tolkning av Clemens Altgård. Förlagets pappband.

Titel
Autisterna

Författare
Stig Larsson

Förlag
Modernista

Titel
I en klass för sig – Genus, klass och sexualitet bland gymnasietjejer

Författare
Fanny Ambjörnsson

Förlag
Ordfront

De två första är begagnade så dem har jag nog råd med. Mitt pekfinger vill hemskt gärna trycka på Beställ-knappen nu. Jag tror jag måste ge efter. Jag ska tänka att det är min födelsedagspresent från farmor. Jättebra blir det. Jag läser Splendid Hôtel nu och den är hemskt fascinerande. Jag vill äga alla böcker jag läser. När jag blir stor ska jag bli som Stewe Claesson och äga 10 000 böcker som man kan gå och slå upp grejer i. Det kommer bli toppen.

set my heart on fire [2004-10-04 13:04:40.0]

12:57

H smsar från flygplats, på väg till Prag.
Jag är hemma. Med mina ord. Det regnar idag. Min vardag är så oglamourös.

under hundratals kubikkilometer mörk luft [2004-10-03 12:05:16.0]

11:55

I mina försök att åter närma mig litteratur som en gång berört mig bläddrade jag igår lite i Geir Gulliksens ”Vuxna dikter” och blev helt utslagen över hur jävla bra den var. Så oerhört mycket bättre än jag mindes den. Allt gick liksom bara rakt in (du, som talade föraktfullt om världen/så som du trodde världen talade föraktfullt om dig), det var omtumlande.

Nu ska jag jobba. Puss.

odla sin trädgård [2004-10-02 14:31:09.0]

14:26

Det är så kallt här, nu börjar årstiden då jag fryser hela tiden och därför måste linda in mig i en filt i soffan vilket 8 gånger av 10 gör att jag somnar istället för att göra något vettigt. Jag är som nåt primitivt djur.
Typ en iller.

det är roligt med rubriker [2004-10-01 11:39:15.0]

11:35

Jag har köpt sjukt äckligt vin. Jag blir så arg på mig själv för att jag alltid måste vara så satans spontan när jag står där vid bag-in-a-box-hyllan och inte bara kan köpa nåt jag köpt förut och vet att jag gillar. Istället står jag där och läser skitlänge på alla skyltar och tänker ”mjukt och bärigt med en smak av röda bär och vanilj (eller det det nu står), det låter ju jättegott!”, fast det är det ju aldrig. Det här vinet smakar som äckligt vatten som något mosat lite russin i. Det ser nästan ut som det också. Jag vet inte om det är fel på det eller om det verkligen ska vara så här äckligt, men jag lär ju aldrig våga åka tillbaka till Systembolaget med det och fråga om det är nåt fel på det eller om det ska vara såhär, för tänk om det ska vara såhär och jag är obildad som inte förstår att uppskatta det. Jag måste nästan köpa nytt, snart, imorgon. Jag mår dåligt av att ha den här lådan i köket. Lite som om det skulle ligga en otäck hund på diskbänken som jag skulle vara rädd för. Eh, det kanske inte var en så bra liknelse, men det är så jag föreställer mig det, som något oönskat som intagit mitt kök och jag inte kan bli av med det. Jag kan ju liksom inte slänga 179 kronor eller vad det nu kostade. Damn.

Jag har fått nya Client-skivan och jag tror att jag tycker att Client är jättetrista. Jag vill bara lyssna på Bettye Swann. Just call me angel of the morning, baby! (jag älskar när man nästan kan höra utropstecknen), det är världens bästa låt nu. Att inte Lauren Hill gjort en cover på den är helt obegripligt, fatta vad bra det skulle bli (hon sjunger en pytteliten snutt av den i Fugees ”Rumble in the jungle” och det är det enda som är bra med den låten).
Bla bla bla.
Jag vill bara lyssna på gammal musik. Jag vill bara läsa gamla böcker. Idag tänkte jag för första gången på flera år på en novell av Petrarca som vi läste på litteraturvetenskapen och som jag gillade jättemycket. Den handlar om hur han bestiger ett berg (åh well, antagligen snarare promenerar uppför en kulle) med sin bror. Jag vet inte varför jag gillade den, kanske för att Petrarca skriver så fint och enkelt om hur mycket han gillar sin bror och det är en vacker dag och fin utsikt över det italienska landskapet och det finns ingen i världen han hellre vill dela det med än sin bror. Tyvärr har jag tappat bort den boken, eller, den ligger väl i nån låda hemma hos mamma och pappa. Jag måste flytta ner lite mer böcker, det här går inte, jag fixar inte att leva utan att kunna gå och slå upp saker i min bokhylla. Oh frustrationen när jag inte hittar det jag letar efter!

Jag har haft sovmorgon. Nu ska jag ha jättelång frukost. Hejdå.

Jag inser att det har varit för lite bilder på sista tiden. Jag förstår om dessa enorma textmassor kan verka avskräckande, jag ska göra mitt bästa för att avhjälpa det. Nu blir det bilder.

det här är tydligen Petrarca

Den här bilden är för stor för min dagbok och jag hittade ingen liten med bra färger. Jag vet att jag har tjatat om den förut, men det är nog min favoritmålning någonsin. Fick jag välja en enda målning ur konsthistorien blir det lätt den.
Det är Brueghels ”Jägarnas hemkomst”, och jag vet inte om nån mer än jag i hela världen sett filmen ”The Village” (jag tycker nog att den fått lite oförtjänt dålig kritik, SÅ himla dålig var den inte…), rent estetiskt kändes den hur som helst väldigt inspirerad av Brueghel, det var fint. Det kanske var därför jag inte tyckte den var så dålig.

[2004-09-30 12:20:46.0]

12:19

Åh, jag har verkligen en masochistisk läggning, jag kan bara inte sluta med att titta på Studio Pop fast jag blir så illa berörd varje onsdagskväll att jag inte fixar att sitta kvar framför tvn utan måste gå några upprörda varv i lägenheten och veva med armarna. Alltså, den där diskussionen om covers var riktigt riktigt jobbig. Allt är Ayeshas fel. Robert Jelinek och Susanne Ljung kanske inte direkt är några charmtroll, men de har ju iallafall koll på grejer. Ja, Susanne mest kanske. Typ på vad en cover faktiskt är. Ayesha var upprörd över att Bangles’ ”Manic Monday” var en Prince-cover. T påpekade att det inte alls är en cover utan en låt som Prince skrivit till dem. Sen sa Ayesha att hon också gjort en cover. Hon hade tagit nåt musikstycke av en munk från 1500-talet. Liksom. Inspelningarna från 1500-talet står inte direkt som spön i backen. Det är väl för guds skull inte en cover? En cover måste väl ändå kräva att någon faktiskt spelat in, eller iallafall framfört låten? Ayesha gör mig galen. Jag blir så generad av att lyssna på henne. Hon säger så extremt förutsägbara grejer att en genomsnittlig sextonårig panda skulle göra jobbet minst lika bra. Det blir så jobbig stämning i studion varje gång hon säger nåt och de andra i studion uppenbarligen tycker att det var dumt sagt. Det är ju för övrigt jobbig stämning hela tiden, alla börjar skratta så fort någon yttrar nåt som är ens i närheten av fyndigt. ”Oj, Robert Jelinek använde sig av adjektivet ”tandlös”! Haha!”. Hjälp. Och jag kan inte låta bli att titta. Jan Gradvall skulle aldrig ha godkänt detta. Jan Gradvall, kom tillbaka!

Eh, jag inser att jag har varit lite gnällig de senaste dagarna, jag ska försöka kanalisera min energi och använda den till nåt mer kreativt nu. Puss.

12:50

alltså jag försöker skriva en grej och det blir så jävla ointressant och det är egentligen bara slöseri med tid och så himla tragiskt att jag hänger upp hela min tillvaro på det när det aldrig kommer leda till något, ens för mig själv, för den här texten är så dum och tramsig och OINTRESSANT, gud, varför kan jag aldrig skriva om något viktigt, något som KÄNNS?

[2004-09-29 23:16:40.0]

22:58

Jag blir galen av att gå runt på stan. Varenda jävla människa har på sig brun tröja (eftersom brunt är höstens innefärg är sådär 40% av kläderna i en genomsnittlig butik bruna), UGG-stövlar och poncho. Särskilt poncho. Hur gick det här till? Vem ligger bakom det här? Hur kan typ åtta av tio göteborgstjejer redan hunnit skaffa sig en poncho? Jag var inne på Lindex och kollade på en grön halsduk.
Tjej till hon i kassan: -Ni hade en vit poncho förut, är den slut eller?
Hon i kassan: -Ja, vi sålde den sista förut.
Tjej: -Åh nej! Vad synd! Kommer ni få in nya snart?
Behovet av en poncho är uppenbarligen mycket stort. Ni vet de där latinamerikanska musikerna som alltid står i tunnelbanan i Stockholm och spelar panflöjt? De har på sig ponchos. Och det beror på att det är tunn och kylig luft i Anderna.

Jag har fått ett band med Television Personalities så nu är det Television Personalities som gäller. Jag blev så glad av att få ett band bara sådär. Det kanske absolut bästa som finns är när människor är snälla.

kolla. det här är Scott.

[2004-09-28 14:20:04.0]

14:09

Jag har varit vaken sen 08:30 och varit på anställningsintervju. Anställningsintervjuer är helt sjuka. Jag är inte tillräckligt charmig för att liksom totalt golva folk, jag är bara tyst och stiff och har inga frågor. Jag vet ju att jag är jättekompetent för att jobba i bokhandel. Jag kan kassa, jag fixar stress asbra, jag är galet service-minded och vet jättemycket om böcker, men det spelar ingen roll för man ska vara nån slags övermänniska med en vokabulär som innehåller floskler som ”teamplayer”. Man ska liksom vara säljare. Jag är mer bibliotekarietypen.
(Nu skriver jag det här i självförsvar, för att jag, sen när jag inte får nåt jobb, ska kunna tänka ”Men det passar ju ändå inte mig riktigt, jag är mer bibliotekarietypen”.)

Jag har köpt en för liten tröja. Jag ska dra i den jättemycket. Sen blir den förhoppningsvis toppen. Jag tror att ”toppen” är höstens ord. Nu ska jag äta en liten kaka och sen ska jag skriva hela eftermiddagen.

[2004-09-26 04:11:26.0]

04:08

Jag var på Hot Service ikväll och blev presenterad för Jens Lekman liksom helt på egen hand. Kan du bräcka det, Carl? Jag har redan Henrik Berggrens telefonnummer i mobilen, så nu får du komma med nåt bra.

Jag tror jag ska skolka från jobbet imorgon och skriva massa tusen ord.
Nu blir det makaroner och ost.
Hejdå.

04:11

Herregud, jag uppdaterar min dagbok för att rätta stavfel jag gör när jag är full, jag är så tragisk.

04:12

Carl, kan du inte skaffa Skunk så vi slipper kommunicera i Nöjesguiden? Det är så himla opraktiskt.

18:05

Jag var på bokmässa igår, det var trevligt. Jag tittade på en bakfull Per Hagman. Och så träffade jag en gammal skrivarskoleklasskamrat som precis hade fått reda på att hans bok var antagen av ett förlag. Och en annan gammal skrivarskoleklasskamrat som snart var färdig med sin bok och berättade att en tredje skrivarskoleklasskamrat till oss blivit antagen av ett förlag. Alla jag känner ger ut böcker. Verkligen alla.

Jag köpte ”Turist” av Simon Gärdenfors, jag har precis tillbringat min bakfulla skolkafrånjobbetdag med att läsa ut den. Jag blir mest irriterad som vanligt. Dels av avundsjuka (hur kan man knarka sådär mycket och ändå vara tuffa killar som gör en massa grejer, typ startar ett förlag och producerar böcker och serier och nätfanzines?, jag knarkar ju inte alls och jag gör inget av det där. Jag menar, de verkar ju lägga sjukt mycket tid och energi, och pengar, på knarkgrejen, och ändå…), dels eftersom jag blivit fullständigt allergisk mot sköna killar, det är så äckligt att sköna killar alltid verkar vara tvugna att ha några år när de lever slackerliv och går på soc fast de egentligen är sjukt medelklass, den där slackergrejen är bara en pose, och jag har tillbringat alldeles för många år med att imponeras av den. Ni är genomskådade nu, sorry. If you called your dad he could stop it all. Och alla tjejer är ju precis likadana i alla sköna killars böcker, gud, oftast är de galna i huvudet, helt oresonliga, obegripliga, det finns aldrig några sköna tjejer som man bara kan hänga lite med för tjejer är liksom tjejer, så det går ju inte, tjejer ligger man med, inget annat.

Nu ska jag äta smörgås.

21:32

I natt gick jag ut och kollade på en massa skräp som nån slängt utanför soprummet, typ fronten till en väldigt liten diskmaskin och ett slitet biblioteksex av Milan Kunderas ”Varats olidliga lätthet”. Folk slänger skumma grejer här. Jag petade på Milan Kundera med en pinne, men den var helt blöt och sunkig.
När jag vaknade i morse var jag helt övertygad om att förortskidsen som skrek i trapphuset hade slängt in en hamster genom mitt brevinkast. Jag täkte ”shit vad jobbigt, nu kommer jag få jaga den jävla hamstern i hela lägenheten”.
Hejdå.

[2004-09-25 18:03:27.0]

17:56

Alltså, mitt kärleksbrev till Carl Reinholtzon Belfrage är med i senaste Nöjesguiden och det är inte jag som skickat det. Jag kommer fundera mig galen på det här. Det kommer uppta all min tankeverksamhet inom all överskådlig framtid. Dammit.
Är det jag som skickat det trots allt? Borde det inte ringt en klocka då när någon sa ”Jag såg din insändare i Nöjesguiden”? Det är något fel på min hjärna kanske.
Du som skickat det måste ju erkänna för annars kommer jag ju bryta ihop. Carl, är det du? Satt du och googlade dig själv och hittade brevet du alltid önskat att någon skulle skriva till dig? Läser du min skunkdagbok? Läser du mina tankar nu?
Carl, är du där?
Carl?

[2004-09-24 23:10:38.0]

23:05

Eh, okej, jag har hört ryktas om att jag skulle ha skrivit en insändare i senaste Nöjesgiden. Det låter oroande. Eller roande kanske. Jag har inte skickat nåt till Nöjesguiden, men av beskrivningen att döma låter det väldigt mycket som att det skulle vara jag som har skrivit den. Det är väldigt mystiskt. Jag glömde ta en Nöjesguiden på stan idag, så jag har inte sett det själv. Jag sitter hemma och tänker ut konspirationsteorier istället. Fortsättning följer.

Dagens kille är överraskande nog Michael Hutchence, men jag hittade ingen fin bild på honom så han får en verbal hyllning istället. Jag har kollat på gamla INXS-videos med T (så tillbrigas en kvalitativ fredagskväll, ehrm), och Michael Hutchence är verkligen het. Var, menar jag. Michael Hutchence var verkligen het. Hejdå.

[2004-09-23 11:51:16.0]

11:45

Jag tyckte Studio Pop var kul igår för första gången på länge. Eller, det tycker jag ju bara för att Natalia gjorde en grej om hur medelklass det är med indiepop, hur medelklassföräldrarna säger till sina intelligenta medelklassbarn med glasögon att de är så speciella och ritar finare än alla de andra barnen. Det var skitkul. (Jo, jag är helt svältfödd på sånt, jag uppskattar varje liten smula).
Natalia Kazmierska blir ju för övrigt bara snyggare och snyggare, det är ju helt knäppt. Hon är snyggare än reklam.

Nu ska jag skriva.

12:55

Jag blir galen på att Stockholm förutsätts vara självklart intressant, men inte Norrköping. Inte Örebro, Sundsvall, Växjö. (Möjligtvis en by i Tornedalen, men det har ingenting med staden i sig att göra utan är ett utslag av nån slags fascination för det exotiska.) Är det för att ingen bor i de städerna? Är Stockholm intressant om man inte bor där då? Nä. Alla dessa jävla gatuangivelser, platser som man förväntas känna till, som låg det i nationens intresse och förutsatta allmänbildning att kunna skapa sig en inre bild när någon säger Skånegatan, Tegnérlunden eller Odenplan eller nåt. Jag hade bott i Stockholm ett år innan jag ens fattade vad det var som var Odenplan. Det är inte intressant. Jag är så trött trött trött på Stockholm, på Stockholmsromantik, på att allt blir intressant för att det är i Stockholm. Exakta platser. Spelar det så stor roll vilken gata det rör sig om bara för att det är Stockholm? Måste man veta det? Vem, som inte bor i Stockholm, bryr sig? Allvarligt? Det blir ju bara en intern grej stockholmare emellan av det. Och grejer man missar som icke-Stockholmsexpert; platser som statusmarkörer, sociala markörer, allt sånt. Åh alla dessa unga män som går på den-och-den gatan i Stockholm. Jag ska skriva en grej om Norrköping nu. Med en massa platsangivelser, med en massa grejer man inte fattar om man alltid bott i Stockholm. Haha. Rätt åt er.

(En plötslig ilska vällde upp inom mig. Helt oprovocerat.)

21:53

Jag har nästan normal dygnsrytm nu. Jag är trött innan 22 på kvällarna. Jag har Scott 4 i min dator och 3566 nya ord. Jag får komma på anställningsintervju som, även om det blir just bara en intervju, ändå är längre än jag kommit karriärmässigt på de senaste sådär tre åren. Jag vill kolla på Per Hagman klockan 11 på lördag, är det nån som är på?

en påminnelse [2004-09-22 11:37:13.0]

11:33

INGA BARNDOMSSKILDRINGAR!
INGA ÄTSTÖRNINGAR!
INGA JÄVLA POPMUSIKREFERENSER!

[2004-09-21 12:06:39.0]

11:54

Birgitta Stenberg kommer med ny bok och är överallt just nu och det får mig att inse att jag måste läsa mer av henne, att det är sjukt att jag inte läst mer av henne än vad jag gjort. För jag tänker att hur många kvinnliga svenska författare finns det liksom som är lämpade som förebilder? Jag kan inte komma på någon annan. Monika Fagerholm? Njä. Ann Jäderlund? Jo, fast det hon gör är ju så väldigt långt från det jag vill göra så det funkar inte riktigt.
Birgitta Stenberg är den enda jag kan komma på. Birgitta Stenberg är så jävla tuff. Det är lite knäckande att tänka på hur tuff hon faktiskt är. Nu blir det idolbild.

Jag dricker kaffe nu, ur en kaffekopp ur Gustavsbergs serie ”Salix” (det betyder pil på latin upplyste min mamma växtexperten mig om, så nu inser jag att dekoren föreställer pilblad) och tänker att jag egentligen borde bojkotta Gustavsberg som andra bojkottar exempelvis hamburgerkedjor eftersom Gustavsberg i min värld är obehagligare än McDonalds. Men jag kan ju inte gärna sluta använda min toalett.
Och det är en väldigt snygg kopp.

[2004-09-15 00:44:20.0]

00:18

Jag blir så nedslagen av att begåvade människor som skrivit diktsamlingar som fått bra kritik ändå måste jobba på mitt jobb. Vad har man att hoppas på då liksom? Tror jag att jag ska kunna sitta i en gul villa med ett skrivbord på en glasveranda och titta ut över havet och dricka kaffe och pilla lite med en text resten av livet liksom om ett förlag någonsin skulle vilja ge ut en pytteliten bok jag har skrivit?, en Nej det är en snöklump-kort bok som ingen skulle köpa, och jag skulle inte ingå i nåt gäng av Unga Litterära (vilket alla verkar göra nu för tiden, det är så jävla läskigt vilken inavel det blivit med alla dessa folkhögskolor, man kan knappt lära känna en ny människa utan att den känner nån som gått på samma skrivarkurs som nån man känner eller har en novell med i antologin som han som gick i min klass gav ut eller medverkade i den där tidskriften och alla känner varandra och verkar gå på varandras fester och ligga med varandra och har snygga frisyrer och så är jag helt utanför och känner ingen alls) som jag kunde läsa texter med när det är releasefest för nån antologi eller nåt, eh,
nu glömde jag bort vad som var syftet med den här meningen,
nu får jag ge mig. Nu får jag hitta på ett ämne för en B-uppsats i konstvetenskap så det kan bli något vettigt av mig nån gång.

[2004-09-14 02:15:38.0]

02:02

Jag ska skriva en grej driven av kärlek för en gångs skull, istället för av ilska, avundsjuka eller generell bitterhet som jag brukar. Det handlar om eskapism som drivkraft för popmusik och varför den bästa popmusiken alltid har det temat. Jag har lyssnat för mycket på Rational Youths Saturdays in Silesia, det är därför. Den handlar om att bo i en stad i Polen, jobba i en gruva och när helgen kommer dricka vodka (”that’s the only thing that we are never short of”) och dansa med tjejen man är kär i och det är så jävla vackert. Jag inser att det kan låta lite överdrivet, varför Polen liksom?, och det kan man ju faktiskt fråga sig, men jag antar att låten utspelar sig nångång innan kommunismen föll i Europa (”and if the soldiers put a padlock on the door/we’ll break it open like we’ve always done before”), det kanske gör sense på nåt sätt, om inte annat lägger det ju till en mycket exotisk miljö, deprimerande städer i England har vi ju föreställt oss tusen gånger förut.
Det är något med stämningen i låten som är så rörande, alltså, det är inte dance and drink and screw beacause there’s nothing else to do, det finns ingen uppgivenhet i den, ingen bitterhet, eh, det är något så vackert naivt med det hela; vi bor i en ful jävla stad i Polen men det finns ljus som glittrar här också och det här är det enda vi vet.
Eller alltså, då är det ju inte ens eskapism som är temat.
Jag börjar om.
Egentligen bygger min oändliga kärlek till låten Saturdays in Silesia på en enda textrad, ”Gonna take you where the music is loud, where the rythm never stops/find the magic if there’s any to be found”. Fattar ni, find the magic if there’s any to be found, det är liksom essensen av allt jag gillar och vill och vad hela existensen borde gå ut på, drömmen om det där som måste finnas och som kan finnas i vilken stad som helst (jo, det är alltid en stad det finns in, det är därför städer är så intressanta och sådär 95% av allt jag skriver handlar om städer och det är därför allt nytt är bra tills någon bevisat motsatsen), till och med i en gruvarbetarstad i Polen.
Och nu kanske det här förresten inte alls handlade om eskapism utan om ett gammalt synthband som säkert ingen ens hört, mer än jag och A som gav mig låten på en blandskiva (bless A!, vi måste ta en fika snart!), och när jag försökte runda av den här utläggningen lite snyggt med att varken lycka eller olycka någonsin är geografiskt betingade (sa Dante bla bla bla) och att den där magin (herregud vilket vidrigt ord magi är på svenska!, det för iallafall mina tankar till Carl Einar Häckner eller kvinnotidskrifter (”så återfår ni magin i äktenskapet!”) snarare än till något som man hoppas ska vara det högsta livet har att bjuda) kan finnas var som helst så blev det sjukt corny så jag slutar nu, innan jag gör bort mig helt alternativt trasslar in mig i en parentes till.

Jag hade tänkt starta en serie i min dagbok som ska heta ”Po Tidholm, renässansmannen!”, och spegla Po Tidholms enorma mångsidighet som journalist. Jag fick idén förra onsdagen när han på samma sida både slentriansågade Melody Club och tipsade om sina tre favoritinspelningar med det förbisedda instrumentet nyckelharpa. Fast det var det enda exemplet jag kom på. Det där med mozarellan har vi ju skrattat färdigt åt. Jag hoppas att Po Tidholm ska hitta på fler våghalsigheter så vi får anledning att återkomma.

Imorgon kanske det handlar om författare som varumärken. Tills dess blir det idolbild på dagens man som är Rufus Wainwright – världens bästa musikalbög som uppmärksammade oss på fenomentet metrosexualtiet långt innan DN exploaterade det (”men reading fashion magazines…/…/straight men, oh what a world we live in!”) och klädde ut sig till riddare långt innan Jens Lekman.

PS: Jag hade tänkt hänga på trenden med att ha en blog så jag testar det ett tag och tänkte dubbelposta min dagbok ett tag tills jag har bestämt mig för var jag vill ha den i framtiden. Fast bloggen kommer nog bara innehålla sånt som kan vara av nåt slags allmänintresse, så vill man fortsätta höra mig gnälla om mitt jobb eller att jag inte har några tröjor är det här man ska fortsätta läsa.

I come from Brisbane and I’m quite plain [2004-09-11 00:07:13.0]

00:04

Det där är Michelangelos David. Den är fyra meter hög och hackades fram ut ett stort marmorblock när Michelangelo var 26. Detta var exakt 500 år sen i år. Jag är också 26 och funderar på vad som rimligtvis skulle kunna generera mig berömmelse i 500 år. Jag har svårt att komma på något som känns både realistiskt och genomförbart. Vem kommer egentligen vara känd om 500 år? Per Hagman? Sara Villius? Det kan man fundera på.

17:25

Angående Per Hagman. Jag bläddrade lite i boken ovan och insåg hur oerhört mycket jag tycker om den. Jag försöker sätta fingret på vad det är med den som är så mycket bättre än allt annat han skrivit och jag vet inte, svärtan i den är så mycket mörkare och oglamourösare och ärligare, inga poser. Desperation och apati, bästa tänkbara kombination. Jag kan inte skriva om litteratur. Men när alla andra av Per Hagmans böcker alltid är pinsamma på något sätt är Match aldrig det.
Äsch. Jag skulle vilja kopiera den här boken och ge bort till alla jag känner och en massa människor jag inte känner alls.
Hejdå.

I’ll come back for indian summer [2004-09-09 21:51:55.0]

21:42

Jag har varit på Saltholmen! För första gången under de exakt två år jag bott i den här stan har jag sett konkreta bevis för att den faktiskt ligger vid havet. Eh, jag har ju iofs misstänkt det när jag åkt buss över Älvsborgsbron, men nu blev det väldigt mycket mer uppenbart. Det fanns klippor att sitta på och T och jag åt kanelbulle och drack päronMER och det blåste så jag var tvungen att linda in mig i en filt, men det var fint.

Alla låtar jag vill höra laddar med hastigheten 0,74KB/s. Fast jag vet inte, förutom Indian Summer med Beat Happening vill jag kanske bara lyssna på Lee Hazlewood & Nancy Sinatra. Jag försökte köpa Lee & Nancy-albumet idag, men det fanns inte. Jag tänkte köpa Nicos Chelsea Girl istället, fast det gjorde jag inte, och nu tror jag att jag ångrar mig. Den här lägenheten drar ner mig. Det är så jävla fula tapeter i köket. Jag hatar det här köket. Jag vill bo i en tvåa. Nån jag var på samma fest som för ett tag sen fick sin diktsamling recenserad i DN igår. Jag drömde att jag hånglade med Natalia Kazmierska. Det var ju iallafall roligt. Fast hon skrattade åt mina tavlor som hänger i hallen.

take off your silver spurs & help me pass the time [2004-09-08 22:12:51.0]

22:01

Jag såg en kille med en Scott Walker-badge på sin väska idag när jag väntade på vagnen i stan. En Scott Walker-kille! Fatta! De existerar liksom. Och de har knappar med min favoritbild av Scott på sin väska. Jag ågrar ihjäl att jag inte vågade fråga vart han köpt den. Han hade säkert gjort den själv. Jag skulle älska att ha en sådär knappgörarmaskin. Fast jag vet att jag aldrig skulle ha på mig knapparna iallafall eftersom jag skulle tycka att det såg för fjortisaktigt ut. Men alltså. En Scott Walker-kille. Gud.

Annars tycker jag att det börjar bli jobbigt att det är så varmt på dagarna, och jag gissar att sådär en miljon tjejer håller med, för så många är det ungefär som går runt i såna där kopior av UGG-stövlar (av mocka, med pälsig insida och eventull pälskant, de ser ut som nåt eskimåer skulle gilla) fast det är 22 grader eller nåt ute. Det är ganska roligt.

Annars har jag lyssnat på Nancy Sinatra och jobbat och ätit plommon. Plommon är så bra. Stenfrukter* är över huvud taget väldigt bra. Bless stenfrukter.

Thereses skola: *stenfrukt = frukt med tunt skal och en stor kärna i mitten. Utöver ovan avbildade frukter ingår tydligen även hallon och björnbär (varje litet korn i dem räknas som en egen frukt) och, antar jag, oliver.

[2004-09-05 23:16:02.0]

23:06

Jag läser Alla djävulska främlingar av Marcus Birro. Marcus Birro skriver skitdåligt. Herregud. Jag citerar ett stycke: ”Jasmine kommer tillbaka och främlingarna flyr och hon är ren som en jungfru mitt i historien i detta väldiga land och hon lägger sig ner i sängen medan jag ännu står kvar vid fönstret och andas och lever.”
Jag tar anstöt av detta. Min favoritmening: ”-Vem hade du då som kittlade dina äggstockar Jasmine?”.
Marcus Birro går runt i Göteborg och tycker att alla andra samtida manliga författare är dumma och ytliga och att han är den enda som känner på riktigt, ja ta mig tusan, han är nästan som Strindberg. Han glöder liksom, ni fattar va? Tjena.

För övrigt tycker jag att det var sådär av Kanal 5 att med tanke på senaste dagars händelser i det där landet man aldrig hört talas om förut visa en nyinspelning av Carrie igår kväll; en film som slutar med att hundratals skolelever dör under hemska former instänga i en gymnastiksal.
Fast inget toppar SVT som den 11 september 2001 lät Voxpop utgå med anledning av det som hänt i USA, och istället visade lite blandade povideos, varav den första var Lisa Miskovskys What if a plane crashed down. Fast det var roligt.

Jag har köpt jeans. I storlek 38. Det är helt sanslöst. Jag trodde aldrig någonsin att jag under min levnad skulle kunna ha något i storlek 38 på undre delen av min kropp. Bless mina nya jeans. De är löjligt tigtha men goddammit, de är jätteheta.

Bryan looked for love but I want more [2004-09-03 02:34:03.0]

02:18

Okej, det har inte hänt så mycket. Jag har jobbat och köpt stövlar och gjort bulgarisk gryta. Sett på tv. Lyssnat på popmusik. Jag borde köpt fler popsinglar under mitt liv. Jag borde gå ut och köpa alla kommersiella poplåtar jag gillar som singlar. T har en hel skokartong med roliga singlar*, jag är väldigt avundsjuk. Jag måste hänga mer på skivbörsar och jobba på min samling. Popsinglar måste bli ett av höstens ledord. Ett annat är nog färgen brunt (jag var osäker på om det är socialt accepterat att ha bruna stövlar till svarta jeans, men så kollade jag ju igenom min singelsamling och såg att Maja i the Sounds har det på baksidan av en av deras singlar och det ser okej ut – och ja, jag äger två the Sounds-singlar, men inte låten jag faktiskt gillar (Rock n’roll) och det beror på att jag inte köpt nån av singlarna utan fått dem av T eftersom jag är Hon Som Gillar Alla Dåliga Svenska Band, fast just de där the Sounds-singlarna är ju faktiskt inget vidare och nej, Maja i the Sounds är inte direkt vad jag skulle kalla en stilikon) och fyra andra av höstens ledord är Skriv En Jävla Bok.

Och så dagens mediairritation, och idag är DN inte ansvariga! Anita Goldman i Aftonbladet (angående att det bör införas flextid i skolorna): ”Resten av den arbetande befolkningen börjar klockan nio, skolbarnen åtta.”
Ey, resten av den arbetande befolkningen? Mina föräldrar åkte hemifrån halv sju under hela min uppväxt, och min mamma jobbar ändå på kontor. Och jag är rätt säker på att exempelvis männen som renoverar hus på vägen till spårvagnen börjar innan nio. Fast de kanske mest softar runt och mailar lite och dricker latte och räknar ord i sina kvällstidningskrönikor vid den okristliga tidpunkten.

*Jag har efter att T läst detta dagboksinlägg blivit tillsagd att tydligt framhålla att de singlar som åsyftas med ”en hel skokartong” enbart är cd-singlar i pappersfodral. T oroar sig nu över att eventuell läsare av denna dagbok ska tro att han bara äger en enda skokartong singlar, när han utöver nämnda kartong har åtminstone tre kartonger vinylsinglar + ett oräknat antal cd-singlar i plastfodral, som står insorterade i hans skivsamling tillsammans med respektive artist och alltså inte i singellådan. T har alltså en jävla massa skivor. Det är sexigt. Nu vet alla det.

Och på temat svensk pop: Dagens lika som bär

[2004-08-27 13:44:35.0]

13:40

Jag har varit sjuk och tänkt på Det Offentliga Rummet, och jag vill gärna klargöra att jag inte på något sätt är för en kommersialisering av det, men att jag är jättemycket emot unga arga medelklassmän som poserar som missgynnade och dikterar det enda alternativet.

För övrigt tycker fler än jag att Po Tidholms mozarellatillverkande är en journalistisk höjdpunkt.

Nu ska jag släpa mig till jobbet.

[2004-08-26 23:41:34.0]

23:39

Jag är sjuk och fixar inte riktigt det här med verkligheten så idag blir det en pausfågel.

and then melt me slowly down [2004-08-24 02:21:57.0]


18:07

Okej, några som kallar ”Stockholms militanta graffitikonstnärer” kidnappar en ko från Cow Parade och kräver för dess återlämnande att alla kor i Cow Parade plockas bort, förklaras för ”icke-konst” samt att det upprättas ”väggar där vi stockhomare kan måla och praktisera vår yttrandefrihet”. Och eftersom detta inte sker sågas kon sönder.
Det är så jävla typiskt. Väggar för yttrandefrihet! Sen när blev det en mänsklig rättighet att få material och förutsättningar för att kunna utöva sin konst? Andra konstnärer får gå och köpa sina dukar eller sin lera eller vad de nu sysslar med. Står man automatiskt över sånt om man ansluter sig till en ”häftig” ”undergroundkultur”? De får väl måla på sina vardagsrumsväggar eller nåt då, de får väl existera och uttrycka sin kreativitet på samma premisser som alla andra som sysslar med konst, om de nu envisas med att kalla det för konst.
Jag gissar att Stockholms militanta graffitikonstnärer med sitt manifest om Yttrandefrihet och Det Offentliga Rummet knappast är Hässelby- och Rinkebykids utan understimulerade medelklassungar som berusat sig på No Logo och kommer gå på Konstfack, eller Beckmans, om två år, om de inte redan gör det.
Dessutom gissar jag att de är män, jag kan faktiskt nästan sätta min Jansons History of Art på det. Tänk er om tjejer gjort det här, tjejer som sysslat med ett av tradition kvinnligt uttryckssätt (liksom graffitins utövare nästan uteslutande är män), ”Vi kräver en jättestor vägg av linne att brodera på så vi kan praktisera vår yttrandefrihet!”, det är exakt samma grej men som alla fattar kommer det aldrig att hända eftersom broderi inte föddes bland tuffa killar med luvtröja i Bronx utan alltid fört en anonym tillvaro innanför hemmets väggar och sysselsatt kvinnor som oftast inte lyssnar på hiphop.
Om hela den här grejen är nåt slags prank så okej, och jag skiter fullständigt i om nån sågar sönder en av de fula korna, eller huruvida de är konst eller inte. Men när nån, som redan kommer från en privilegierad samhällsgrupp, känner sig lite revolutionär och missförstådd och därför ansluter sig till en subkultur (som för övrigt är så spännande att exempelvis statliga museer flirtar med den för att verka lite hippa), och verkligen menar allvar med sina krav på att få ”praktisera sin yttrandefrihet”, då vill jag bara spy.

01:59

Jag har överdoserat på populärkultur nu. Jag läste ut Linda Skugges Men mest av allt vill jag hångla med nån i förrgår, och nu har jag precis blivit klar med Marita Linqvists Kawaii som är det roligaste och mest intressanta jag läst på jättelänge. Fantastiskt. Döden i Venedig är en av de mest sedda filmerna bland japanska tonårsflickor! Tecknad japansk bögporr känns som nåt jag seriöst skulle kunna nörda in på.

Boken får mig för övrigt att inse hur svårt det är att samla på saker i ett så merchandise-fattigt land som Sverige. Det är ju bara att tänka på hur mycket bättre presenter man får med brittiska poptidningar än med svenska. Jag är fortfarande bitter över att jag inte fick en uppblåsbar Jarvis Cocker med ett nummer av Select i januari 1997. Mer sånt i svenska tidningar! Jag skulle exempelvis gilla en uppblåsbar Carl Reinholdtzon Belfrage med nästa Nöjesguiden.

every song by Bacharach or David [2004-08-22 17:25:01.0]

17:09

Jag skulle tillbringat eftermiddagen med att skriva om Sophie Rimheden, men datormusen har gett upp vilket försvårat allt rejält. Jag åkte till stan och köpte en jättebillig på Clas Ohlson, bless Clas Ohlson. Sen blev jag liksom kvar i stan och provade kläder och fantiserade om min höstgarderob. Moahaha. Att vara rik skulle verkligen klä mig. Jag lyssnade på Rocky Dennis’ Maple Leaves-ep som verkligen är sjukt bra. Den känns som höst. Albumet är inte alls lika bra, det är liksom spretigt och slätstruket på samma gång, eller jag vet inte, jag gillar det inte bara. På ep:n är Pocketful of money och Black cab som ju är knäppt bra, jag undrar varför inte de fick vara med på albumet. -You’re so silent Jens! -Well maybe I am, maybe I am.

Nu när min dator fungerar måste jag göra en massa grejer. Skriva Sophie Rimheden, skriva en miljon jobbansökningar, göra ett t-shirttryck. Säkert nåt mer som jag har glömt. Antagligen. Jag skulle verkligen gilla att inte ha ett jobb utan få betalt för att dra omkring hemma och skriva typ en krönika i veckan till nån som betalade mig bra. Herregud vad skönt det skulle vara.

DN gjorde en grej i fredagens På Stan om att medelklassen äntligen återvänt från sina semesterar och med dem den stil och smak som Stockholm saknat under sommarmånaderna. Jag tycker att det känns som de aldrig var borta, vi har ju fått små glimtar från deras sommarlov i den svenska kulturbygden. Höjdpunkten denna sommar måste ju varit Po Tidholm som ystade mozarella nånstans i Bergslagen över två uppslag i söndagsbilagan i början på augusti. Som ett studiebesök i medelklassen liksom! Det var jättespännande. Det är långfil som ger den rätta surhetsgraden när man gör mozarella på egen hand. Jag antar att inte ens Po Tidholm kan ägna sig åt klassanalys på heltid, hur lämpad han än må vara för uppgiften.

goddamn! I missed the last tram!

23:38

Jag tror jag har haft sönder fjärrkontrollen till tvn. Jävla skit. Nu måste vi liksom köpa en ny tv, det fanns anledningar redan innan, och jag har inte råd, och jag kan inte jobba mer för min röst går sönder, jävla jävla skit, jag hade ju nästan börjat tänka på att åka till Paris med B typ i vår, nu kommer ju alla sparpengar gå till en jävla tv,
jävla
jävla
jävla
jag blir ledsen nu.

j’ai baise ta bouche [2004-08-21 00:19:02.0]

00:16

Aubrey Beardsely och jag föddes på samma dag, och sen gjorde han illustrationerna till Oscar Wildes Salome som var så snygga att jag delvis valde mitt skunkalias efter dem. Vilket sammanträffande. Om Aubrey levt fortfarande kunde vi gått ut och druckit absint och firat våra födelsedagar ihop. Fast nu får han nöja sig med en bild i min dagbok.

grattis på födelsedagen

razors pain you, etc [2004-08-20 17:47:14.0]

17:46

Jag måste skaffa ett nytt jobb.

think of a number, divide it by three [2004-08-19 00:43:26.0]

00:32

Jag var på H&M och köpte en mössa (känns som höst nu ju, även om jag tänkte vänta ett tag med att använda den) och fick en jättestor tidning som hette H&M magazine som presenterade H&Ms höstkollektioner, uppblandat med de eviga stadsguiderna (Milano) och några stiliga lampor för att få den att se ut som en riktig tidskrift. Det var ett reportage om Saint Martins i den, med bilder på en bunt snygga designelever. Av åtta tjejer hade sju lugg. Noll hade lockigt hår. Jag vill också ha lugg, lugg känns viktigare än någonsin, särskilt när jag har fått för mig att jag vill se ut som Nico i höst.
För övrigt spelas Wires Three girl rumba när man går in på H&Ms hemsida, som soundtrack till Divided-avdelningen. Det är iallafall lite oroande. Betyder det att det blir Elastica-revival nu? Känner ni inte hur britpopen hänger i luften? Jag har köpt en väska som jag kunde ha dödat för 1996.

Annars tror jag att underbett kommer stort nu.

14:18

Min hemsida är jättenere och det är anledningen till att bilden ovan inte funkar. Förhoppningsvis gör den snart det.

Jag kunde inte sova i natt och skrev en massa förvirrade dagboksanteckningar klockan 03:55, men jag tänker inte föra över dem hit för det var mest trams sprunget ur evigheters tittande på MTV, ZTV och VH1. Ett referat: Jag hatar ”smarta” musikvideos som den där Fatboy slim-videon med de fula människorna som dansar. En bra musikvideo kännetecknas av att man kan se den tusen gånger och fula smarta videos är inte roliga mer än högst två gånger. Dennis Lyxzén ser ut som Kristoffer i Melody Club och Kristoffer i Melody Club är den nye Per Gessle. Nya Studio Pop var asdåligt och när den nya tjejen pratade blev jag så illa berörd att jag var tvungen att byta kanal. Dissade Susanne Ljung tidningen OKEJ eller hörde jag fel? Vad är hon ute efter, Sonic Teens? En gång skrev jag för samma tidning som Pierre Hellqvist och sen fick han sparken för att han var för dyr, smal och sur och då skrev han ett jätteroligt mail till redaktören om hur dumt och typiskt det var att inte uppskatta kvalitet utan sätta en praktikant eller nåt (=jag) att sköta musikbevakningen. Godnatt.

Sen skulle jag göra en lista med sommarens låtar, men det blev bara tre. Och nu ska jag jobba.

[2004-08-16 13:24:12.0]

13:22

Jag har pratat med Sophie Rimheden! Och jag var knappt alls nervös och hon var jättesnäll och bra. Nu blir det verkligen idolbild:

[2004-08-14 16:06:11.0]

15:53

Får man inte prata om klass i Sverige, är det så? Är det därför ingen applicerar ett klassperspektiv på den pågående utvikningsdebatten? Jag såg det där hemska direktsända tv4-programmet när Linda Skugge och Big Brother-Linda och nån stackars wannabe-utvikningstjej satt på ett tak och pratade. Jag tycker inte att det är svårt att förstå hur någon som hon som ville hamna på Slitz framsida drömmer om just det. Jag gissar att hennes framtidsval står mellan jobb som exempelvis undersköterska, eller inom åldringsvården, eller på dagis. Och jag gissar att dessa jobb aldrig var aktuella för Linda Skugge, även om hon nu aldrig fått den där praktikplatsen på Ultra. Alla behöver drömma om något, det är inte svårt att förstå. Det var så sorgligt när Linda Skugge gav henne rådet att plugga till civilingenjör eller vad det nu var. Jag gissar att ingen i Slitztjejens familj eller släkt har några högskolepoäng. Jag gissar att Slitztjejen inte hade så himla bra betyg på gymnasiet. Vad ska hon drömma om då? Vad är realistiskt för henne? ”Alla tjejer är bra på nånting!” säger Linda Skugge, men tänk om det inte är så då?, eller tänk om Slitztjejen är bra på saker som inte räknas, tänk om hon faktiskt är bra på att ta hand om barn och inte alls bra på matte? Det är inte svårt att tänka sig, det är bara att tänka på sin egen högstadieklass, det fanns alltid såna tjejer, även om det inte är politiskt korrekt att påpeka det. Tänk om vetskapen att man kommer jobba på dagis hela livet gör att det verkligen känns som en strålande karriär att få ta av sig kläderna i en killtidning?
Det handlar om klass, varför säger ingen det? Varför uppmärksammar ingen att alla som tar av sig kläderna är arbetarklasstjejer och de som klagar på dem är medelklasstjejer? Varför får man det hela tiden att verka som att det bara handlar om dumma tjejer mot smarta tjejer?

[2004-08-13 13:09:26.0]

12:53

Ända sedan jag var liten har jag haft en stark längtan efter en kopieringsmaskin. Jag minns hur jag någon gång på lågstadiet (när jag, inspirerad av tidningen ”Lyckoslanten” som delades ut i skolan, påbörjade mitt drömmande om en egen tidning) frågade mamma om vi inte kunde köpa en kopieringsmaskin. Hon sa att de var väldigt dyra. Jag sa att jag helst ville ha en som kunde kopiera färgbilder. Mamma sa att de var ännu dyrare. Jag minns att jag blev oerhört missnöjd med detta men tänkte att jag väl fick finna mig i att min tidning blev svartvit (jag kunde ju alltid färglägga bilderna i efterhand), eftersom det verkade som det mest realistiska. Fast det blev ju såklart aldrig en kopieringsmaskin. Jag fick en skrivmaskin däremot, vilket gjorde tidningsmakandet iallafall lite mer professionellt.
Jag vill hur som helst fortfarande ha en kopieringsmaskin. Jag är övertygad om att det är avsaknaden av kopieringsmaskin som står emellan mig och tillblivelsen av hundratals märkliga fanzines.
Tänk om jag iallafall hade ett jobb med tillgång till kopieringsmaskin! Vad fint det vore alla dessa gånger (och det händer faktiskt hyfsat ofta) när man vill diskutera en artikel eller ett stycke ur en bok, men den man diskuterar med har inte läst. Eller man läser en artikel och tänker ”Gud, det här måste X läsa!”. Och man ba’ ”men det är lugnt, jag kopierar den till dig på jobbet!”

Jag tycker för övrigt att det är så hemtrevligt att Per Hagman är överallt. Så borde det vara oftare. Inte hela tiden kanske, men lite oftare vore fint. Per Hagman fick en jättesnäll recension i DN idag. Lite oroande är det allt. Per skriver ju böcker för människor som inte läser böcker. Och mig. Jag tycker att DN ska hålla sig borta. Jag blir oroad att de inte tycker om honom på riktigt utan bara använder honom som ett kitschigt alibi, en exotisk prydnad, som en trädgårdstomte bland Arne Jacobsen-stolarna. Fast ännu värre vore det ju förstås om de verkligen tycker om honom på riktigt. Jag behöver ju en förebild, en bundsförvant i DN-hatet. Liksom, jag skulle ju inte kunna vara lika arg på DN om de skrev jättesnälla saker om min roman.
Måste skriva en roman nu.

-Efterfest, nån?

[2004-08-10 14:00:19.0]

13:56

Jag märker att min dagbok håller på att utvecklas till halvhjärtade krönikor eller nåt, där jag aldrig kommer fram till särskilt mycket och mest är arg och antagligen obegriplig. Jag ska skriva lite vanlig dagbok. Jag ska skriva om mina dagar.

Det är varmt och jag har inget att ha på mig. Jag vill inte visa mig i så små kläder som temperaturen kräver. Jag svettas. Jag är halvfräsch.

Jag ska ringa till Sophie Rimheden.

Fast först ska jag naturligtvis jobba. Jag ska alltid jobba.

21:38

Kära dagbok.
Jag avstod möjligheten att undersöka om Henric de la Cour faktiskt existerar i verkligheten för att åka hem och äta makaroner. Jag har huvudvärk. Det är varmt. Det är tjejer i pastellfärgade volangkjolar överallt. Som en miljon Paris Hiltons som drar omkring på Avenyn och är förargelseväckande. Jag har jobbat dåligt. Jag var sämst. Jag strävar efter att vara det. Jag hoppas på skatteåterbäring snart för annars får jag leva på 160 kronor till den 25:e och det lär bli svårt. Jag vill köpa lammullspolos. Det är inte vad min garderob behöver. Jag vill dessutom köpa en väska som bara finns kvar i två exemplar och som är precis vad jag känner för att bära runt mina saker i i höst. Och en halsduk. Jag är helt postorderskadad, jag är uppvuxen med postorder. Till och med H&Ms sugiga postorder får mig att vilja köpa allt möjligt konstigt. Bara man fotar lite tweed och får det att se brittiskt ut vill jag ha det. Idiotiskt. Det är 27 grader varmt ute. Jag har haft på mig en tröja med ett tryck som gör att alla glor på mina bröst och försöker förstå vad det står. Jag ska sluta använda den. På spårvagnen till jobbet kom en gammal man och började prata med mig om hur han varit konsertpianist och rest runt hela världen och hur hans fru dött av ett fästingbett och hur han hällt fotogen på en hel gräsmatta och tänt på för att döda alla fästingar. En tjej på mitt jobb pratar med mig hela tiden och jag tror att hon tror att jag är trevlig men det är jag inte. Det bara låter så. Jag är trött på människor. Jag får ångest av Göteborgskalaset. Jag ska äta makaroner nu. Hejdå.

hej hej designtorget [2004-08-09 00:38:37.0]

00:22

Det handlar om design ikväll.

En gång läste jag i en tidning om en ung svensk designer som var jättearg på H&M. Hon sa att H&M hade förstört så mycket för svenska designers och lett till att människor inte uppskattar gott hantverk längre.

En gång sa designern Ann-Sofie Back i tidskriften Bibel att hon gör demokratiska kläder. Jag citerar: ”Jag gör demokratiska kläder i den bemärkelsen att jag designar high-fashion samtidigt som mina kläder är otroligt lätta att göra själv, tillverkade i tyger som är billiga att lätta att få tag på, detta talar mot regler för vad high-fashion står för.”

En gång sa Stig Lindberg, chefsformgivare på Gustavsberg, såhär: ”Det finns en väldigt stor grupp människor vilkas utbildning inte svarar mot deras aktuella köpkraft. De kan manipuleras med skitprodukter. Det är vår förbannade plikt att jobba med detta problem.”

Man kan tänka på det här.
Man kan fundera på när något egentligen kan anses som demokratiskt.
Där exempelvis litteraturhistoren faktiskt är tillgänglig för alla som vill (via bibliotek) är designhistorien tillgänglig för människor för pengar. Den vita medelklassmannens definition av god smak är hur bildad man än må vara enbart tillgänglig för människor som har råd att köpa den.

Jag kan inte knyta ihop det här på ett snyggt sätt, men allt det här är orsaken till att jag älskar H&M och IKEA och hatar danska taklampor, 10-gruppen och den jävla Mah-Jong-romantiken.
Om man nu anser det nödvändigt att utbilda och upplysa människor om ”god formgivning” ska man inte göra utställningar om den, man ska göra den billig och tillgänglig för alla.
Hejdå.

Ondskan kommer i många former,
men verkar särskilt förtjust i smakfulla danska taklampor.

00:42

Nu när jag fått utlopp för kvällens ilska ska jag vara glad också: Fredrik Strage gillar kommersiell popmusik i fredagens DN. Och Make it happen med The Tough Alliance är en sällsynt bra partylåt, i samma klass som Avalanches Since I left you och Outcasts Hey Ya.
Och lite gnäll: Jag missade konserten med The Tough Alliance igår kväll.
Satans barn och alla deras vänner trampar ner buskarna utanför min uteplats och jag har varit ute och skällt på en tjej två gånger och hon är bara uppkäftig och ful och jag kommer slå henne snart.
Och det är så sjukt varmt att jag måste klä mig för att dölja hur mycket jag svettas. Inga mera tighta tröjor så länge högtrycket består.

Nu blir det Simpsons på video.

00:49

Förresten har jag med egna ögon sett att Per Hagmans nya bok finns att köpa i bokhandeln! Fast jag ska inte köpa den, jag har ont om pengar och fyller dessutom år om tolv dagar. Folk kommer läsa den innan mig! Jag känner mig inte bekväm med det här.

Att komma hem ska vara lika kul som att väga 49 kilo.

[2004-08-05 14:59:18.0]

14:50

T tycker att jag uttrycker mig för kryptiskt i min dagbok. Så jag kanske borde förklara mig igen: Dagboksinläggen från igår är exempel på åsikter jag är trött på. Det är inte jag som uttrycker åsikterna, men det är inte heller någon speciell person. De är formulerade av mig (utom möjligtvis den sista) som exempel på tröttsamma grejer folk går runt och säger.

Det här är Zandra Ahl. Hon skriver böcker om vad folk tycker är snyggt och fult, ur klass- och genusperspektiv. Det är världens bästa grej och Zandra är den bästa tjejen just nu.

il faut être toujours ivre, typ [2004-08-04 00:04:53.0]

00:01

-Skrivarskolor leder inte alls till en mer likriktad litteratur för man får ju inte lära sig hur man skriver utan snarare hur man läser. Och kolla, alla som gått här skriver ju inte alls likadant eller om samma saker! Det finns inte en kollektiv uppfattning om vad som är god smak här, det är bara en missuppfattning! Författare behöver också övning precis som musiker eller konstnärer, men lustigt nog är det bara skrivarskolorna som får ta all skit om likriktning.

Om Jens Lekman: -Jösses vilken smak den mannen har!

-Vi har försökt inreda personligt, en blandning av arvegods, Ikea, loppisfynd och moderna klassiker som PH-lampan och Myran-stolarna i köket. Tavlan över byrån har min systerdotter Alice, 4 år målat och över sängen hänger en affisch från en utställning med samtida estniska konstnärer på Rooseum. Jag vill att alla detaljer ska ha en mening, att de ska betyda något för mig. Det är så tråkigt med massproduktion!

-Det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder!

unga männen [2004-08-03 00:20:04.0]

00:18

Jag är så trött på människor. Jag är så trött på män. Män i grupp. Det går inte att ta sig in i grupper av män. De är alltid exklusiva. Enbart för män. Om man inte kan bli flickvän och vara med på nåder som tillbehör till en av männen. Unga män dunkar varandra i ryggen (inte bokstavligen) och ger ut varandras poesi och vet att det är bra poesi för den är skriven av en av grabbarna liksom, bra grejer det här.
Jag har alltid velat vara en av grabbarna. Jag har velat det så intensivt att jag försökt bli det utan att ha några grabbar att bli en del av. Jag har förberett mig inför den dag jag skulle träffa dem. Jag har läst böckerna de läser, jag har sett filmerna de ser.
Jag har önskat mig manlig vänskap. Asexuell manlig vänskap. Jag har fantiserat om den, sett den framför mig. Bara hänga. Inte prata så jävla mycket. Jag var nära en gång, fast det höll ju inte, jag vet inte vad som hände. Jag hängde i hans lägenhet och bläddrade bland hans skivor och skrattade åt dåliga filmer och drack kaffe bland högar av odiskad disk i hans kök och han var orakad och jag ful i håret och ingen av oss ville ligga med den andra, det var perfekt. Jag vet inte vad som hände med den vänskapen, jag tror den bleknade bort när han skaffade flickvän.
Jag läser gamla texter och hittar novell på novell om att supa och knulla. Om att inte bry sig. Om att slacka. Jag har i år försökt skriva som en av grabbarna. Som en av de rotlösa unga männen i en storstad. Jag har klätt mig, om inte som en av grabbarna så iallafall inte så satans brudigt. Jag är inte urringad, sexuell, flickig, jag är ingenting och då är det så tröttsamt, så oerhört jävla tröttsamt att alltid i första hand vara tjej och att ingen förväntar sig att man ska ha nåt att säga, att man ska ha tänkt ut saker, vara rolig och smart. Charmerande genom att vara snygg kanske, men inte genom att vara rolig och smart och insatt.
Jag vill så gärna. Jag vill ingå, jag vill vara en av de arga unga männen. Jag vill vara likvärdig. Jag skulle vara likvärdig, om jag bara blev insläppt i ett sammanhang, och inte för att nån tyckte jag var snygg utan för att jag hade så jävla bra smak. Jag kan till och med tänka mig att börja dricka öl för det här. Då kan vi gå ut och ta en öl. Fatta vad bra det skulle vara.

Foto av Man Ray. Surrealisterna, 1930.
Från vänster: Tristan Tzara, Paul Eluard, André Breton, Jean Arp,
Salvador Dali, Yves Tanguy, Max Ernst, Rene Crevel, Man Ray.

22:18

Åh, jag är ju helt dum i huvudet, här sitter jag och gnäller över att inte få hänga med unga männen och så frågar värsta coola liksom trashsnygga rockkillen om jag vill hänga med och dricka öl efter jobbet med honom och vad jag antar var hans för tillfället på ZTV spelade band, och jag tackar nej såklart, hallå, jag tror jag ska gå och dunka huvudet i väggen nu.

23:20

Han spelar i ett bra band ju!
Fuck.

[2004-08-02 01:05:48.0]

00:33

Carl Reinholdtzon Belfrage
skribent

Redan på lekis hävdas det att kärlek börjar med bråk. Tyvärr har min irritation över Carl Reinholdtzon Belfrage de senaste åren inte berott på att vi är kära i varandra, utan att han är en jävligt enerverande person. Först nu har jag insett det briljanta med det.
Carl, i senaste Nöjesguiden är du bättre än Per Hagman och alla som känner mig förstår hur det smärtar mig att erkänna det.
Carl, det är så fint hur du droppar små påskägg i dina texter, små referenser som får mig att tänka att du kanske har läst en eller annan A-kurs på universitetet och jag tänker att vi kanske har läst samma kurser och tänk om du gått i min klass istället för de där fula killarna som alltid satt längst bak i Elvis Costello-glasögon och tyckte att Roy Lichtenstein var höjden av god smak.
Eller så kommer du bara från ett privilegierat och intellektuellt övre medelklasshem där du serverats Litteraturens Klassiker och Jansons History of Art redan i unga år, så kan det ju vara också, men Carl, jag gillar dig ändå, eller just därför, och din Moskva-artikel är helt jävla lysande.
Och nu tror antagligen alla jag känner att jag är djupt ironisk eftersom jag tidigare refererat till dig som exempelvis ”han med det obehagliga bratnamnet” men det här är inte ironi, det här är kärlek.
Carl, jag tycker att du och jag ska äta middag ikväll.

late night, knäppingsborgsgatan [2004-08-01 00:31:40.0]

00:27

Jag måste se mera film. Jag tappar greppet. Jag måste hyra film när T jobbar nätter. Jag måste se asmycket halvbra filmer. Halvbra filmer är det bästa som finns. Riktigt bra filmer är för krävande, man fixar inte att se dem för intensivt. Halvbra filmer är bara att trycka i sig.

Jag har varit så social så ni fattar inte. Tänk om jag alltid var såhär. Då kanske jag skulle ha ett umgänge.

bästa skådisen i halvbra filmer

näst bästa

bubblare

skräpmat [2004-07-31 17:33:35.0]

17:30

Alltså, varje gång jag sätter på SVT är det en repris av Allsång på Skansen. Och så sjunger de Lasse Berghagens låtar så han kan casha in stimpengar på varenda repris fast han inte ens är med i programmet längre.

morotsbröd [2004-07-30 13:59:45.0]

13:47

Jag har alltså varit i Stockholm och kommit hem igen och gårdagens dagboksinlägg hade ingenting att göra med det utan var en reaktion på ett nummer av Nöjesguiden.
-Sluta läs Nöjesguiden då! -Nä, jag vill inte, jag vill bli arg. Jag måste bara se till att det verkligen är arg jag blir, och inte exempelvis ledsen för ledsen är dumt, det inser till och med jag.

Stockholm iallafall. Det blir alltid så jobbigt och oinspirerat att sammanfatta saker i efterhand så jag tänker utesluta detaljerade beskrivningar och istället meddela att jag haft det hur bra som helst, även om jag skulle föredragit att svettas lite mindre. Jag har bott hos H och det var jättemodigt och jättebra. Jag har så ont i fötterna av de satans kinaskorna och jag har sovit i tolv timmar av utmattning efter att ha gått Stockholm runt med B och suttit på en buss med barn som sjöng Gyllene Tider. Nu äter jag frukost och har det fint. Och solen har äntligen gått i moln.

15:08

20:45

Jag har försökt skriva en recension i flera timmar nu men jag skriver så dåligt. Jag är verkligen dålig på att recensera. Jag borde lägga ner hela grejen.

49,5 är den sexigaste vikten [2004-07-29 22:54:51.0]

22:44

Det borde talas mer om avundsjuka.
Avundsjuka är inte alltid samma sak som missunsamhet. Avundsjuka är en fysisk känsla, samma känsla i magen nu som i sjuan när Y dansade med K.T. som var Råsslaskolans James Dean. Lite svindlande först, sedan i magen. Jag visste att jag aldrig skulle få dansa med K.T., jag var för ful och det var egentligen Y också, men hon var åtminstone galen och i avsaknad av självkritik (-till och med hennes tjat om hur ful hon var och hur hon aldrig skulle få en pojkvän var på något vis även det helt i avsaknad av självkritik, även om det låter som en total motsägelse, men nu blir jag Linda Skugge).
Folk kommer in på litterär gestaltning till höger och vänster. Det är inte missunsamhet, snarare ett förvånat jaha eftersom det ter sig så obegripligt.
Quetzala Blanco eller vad hon heter är 20 år, väger 49 kilo och och dricker sprit med Per Hagman. Jag vill ha hamburgare. Jag har inte ätit kött på skitlänge. Man får dissa andra människor om man dissar sig själv, det är regeln. Så länge inte självdissandet bara är en klädsam pose. Jag är tjock och obegåvad, fatta! Värsta tänkbara kombinationen. Hejdå.

22:54

Jag funderade på att radera blandbandslistan i förra inlägget, för så jävla bra är inte bandet, det är typ fem låtar som är riktigt bra bara. Fast det får vara kvar. Ingen självcensur! I want to be Linda Skugge tonight.
Nu ska jag äta B ur huset.

take no heroes, only inspiration [2004-07-24 01:00:55.0]

00:49

Jag skulle spela in The Tough Alliance att lyssna på på bussen och så blev det ett sinnessjukt bra blandband av det. Kolla:

A:
The Tough Alliance – Tough/Make it happen/Take no heroes/Many men
The Deportees – Arrest me ’til it hurts
Bronski Beat – Hit that perfect beat
The Supremes – My world is empty without you
Martha & the Muffins – Echo beach
Goldfrapp – Strict machine
Pet Shop Boys – Flamboyant
Culture Beat – Mr Vain
The Jam – Beat Surrender
Happy Mondays – 24 hour party people
Saint Etienne – Sylvie

B:
Elton John – Tiny dancer
David Bowie – China girl
Erasure – Always
Hefner – China crisis
Rational Youth – Saturdays in Silesia
Stiff Little Fingers – Alternative Ulster
Suede – Killing of a flash boy
Bobby Bland – Ain’t no love in the heart of the city
Elvis Presley – Suspicious minds
Aztec Camera – Oblivious
David Bowie – Wild is the wind

Ain’t no love in the heart of the city är kvällens låt. Den är hur bra som helst. Bättre än chips! Bättre än kinaskor! Det är helt sjukt.

sa hon med avmätt tonfall [2004-07-23 21:36:56.0]

21:28

Nä men om jag skulle ta mig samman och skicka lite texter nånstans. Nä men kolla, vad synd att alla mina texter är asdåliga. Synd att allt är pinsamt, klyschigt och jävligt ointressant. Synd att jag aldrig har nåt att berätta. Synd att alla mina texter handlar om tjejer som åker spårvagn och har skoskav. Ja det var ju lite synd men i och för sig helt i linje med andra bedrövelser och besvikelser. Synd att jag inte skriver bra, då kunde jag skrivit en bok. Nu måste jag vara telefonintervjuare hela livet. Och jag som har ont i halsen! Synd detta, verkligen jättesynd.

Synd att färdiglasagnen som står i ugnen ser helt sjuk ut, liksom bevuxen med en orange hinna lav eller mossa. Lite trist det här. Lite trist när man kliver på en snigel på altanen och det liksom krasar till under skon. Tur att man hade skor på sig iallafall, det var ju lite tur i oturen om man säger så. Ser man på.

big city, bright lights, cool people [2004-07-22 01:47:02.0]

01:41

Jag är lite trög, men den här skivan

är hur bra som helst.

Den har jag köpt idag. Och en pin som ser ut såhär:

Så jag är väl rätt glad dårå.

01:48

Inlägget från igår är förresten inget misstag, det speglar mitt sinnestillstånd vid tidpunkten.

23:03

Jag har sett en dålig nördfilm med Ryan Phillippe och Ryan Phillippe som datanörd är det vackraste jag sett på evigheter, åh, jag är seriöst förälskad nu.

[2004-07-21 01:26:30.0]

01:25

[2004-07-19 13:31:38.0]

13:17

Shit vad skumt, nån jag känner, eller kände, har huvudrollen i ”höstens stora ungdomsfilm”, och jag hade ingen aning om att hon höll på med film, eller liksom, jag visste att hon skrev manus och så, men huvudrollen? Och hon är kompis med Tuva Novotny? Eh? Det är jättekonstigt när man tror att man vet var man har en person och bekvämt har sorterat in henne i ett fack i huvudet och så kommer nåt och bara sabbar allt man trodde att man visste. Jag är hemskt förvånad nu. Och även om filmen suger (svenska filmer har en tendens att göra det) är hon säkert asbra för hon är en så cool tjej. Jag trodde hon var för cool för svenska filmer liksom. Man kan imdb:a nån jag känner! Weird!

Jag kunde inte sova i natt så jag såg på ZTV i evigheter. Jag borde se mer på ZTV, jag har ju ingen koll. Nya Melody Club låter precis som en Roxette-låt. Jag har en fetisch för Melody Club. Och då ser de ändå rätt skabbiga ut i videon.

Jag har inga kläder. Alla mina kläder är gamla och ser gamla ut. Alla andra går runt i kläder som ser nya ut. Jag har bara på mig sådant som är nött, noppigt, urtvättat, utan passform och, i vissa fall, har ett hål på ärmen. Det sista kan avhjälpas med nål, tråd och tålamod, men det övriga kan bara fixas med pengar. Jag var rätt snygg förra sommaren, om man jämför med hur jag har sett ut i år var jag helt jävla stunning. Nu ser jag fattig ut. Det är deprimerande.
Ja.

som sagt [2004-07-18 21:05:39.0]

21:04

You are the self-titled first album,
Suede

You are the self-titled first album,
”Suede”. You resound with sexual
tension and a desire for transient connection,
but also have a dark quality of introspection.
You long for someone to understand you, but
realize that, at this point in time, any
connection you make will not always remain.

So Darling… Which Suede Album are You?
brought to you by Quizilla

I scored a 44% on the ”hur patetisk är du?” Quizie! What about you?

this still life is all I ever do [2004-07-17 23:56:38.0]

23:50

Jag har suttit på uteplatsen och druckit vin och lyssnat på Suede och tänkte nästan tjuvröka en av mina bulgariska billighetscigaretter (tjuvröka känns ungefär som det syndigaste man kan göra om man tillhör min familj), men sen fick jag syn på en kille som stod liksom på gräset en bit bort och blev jätterädd och skuttade in igen. Jag önskar att jag bodde en våning upp så man slapp vara rädd för eventuella psychon på nedre botten. Annars känns det som att hänga på altanen är det roligaste man kan göra här, levande ljus, sitta ihopkrupen på en persisk matta med kuddar bakom ryggen och bra musik inifrån vardagsrummet. Jag borde ha lite sällskap bara. T jobbar som vanligt. Fast å andra sidan är det jag som får välja musik när jag är ensam.

Det är Hot Service ikväll och folk är där nu och är vackra och berusade och med 99% säkerhet spelar de Arrest me ’til it hurts och jag är som vanligt inte där. Jag har inte varit ute på månader. Ta med mig ut. Take me dancing. Snälla.

[2004-07-15 01:43:28.0]

01:33

Det här är jätterolig läsning och en fantastisk idé som jag önskar att jag hade kommit på, jag är ju the queen of färdigrätter.

14:12

Hej!
Efter kontroll visar det sig att du inte har lagt in dina meriter på din sida hos AF
, detta är ett krav .Du ska senast 27/7 ha lagt in dina meriter hos oss på AF.Om detta ej gjorts inom föreskriven tid måste vi på AF utgå från att du inte längre önskar kvarstå som arbetssökande på AF och
(de har glömt ett ”du” här, eller så tycker de att det är korrekt svenska att utelämna det) kommer då att avanmälas.Detta innebär då att du inte längre är berättigad till a-kassa enl §9 lagen om arbetsjösersättning [sic!].
Vänliga hälsningar NN

(Notera även gärna bristen på blanksteg efter skiljetecken, omotiverade radbrytningar etc.)
Om inte jag kan fatta var man fyller i de jävla meriterna så undrar jag vem som kan det. Jag har ju ändå datavana. Jag trodde jag hade gjort allt man skulle, men det finns tydligen ett ställe till där man kan, och ska fylla i meriter, jag blir så trött. Och det är inte som att jag får nån jävla ersättning i vilket fall, jag har ingen nytta av det här, aaaargh, jag blir vansinnig. Plus att jag fått i läxa att beskriva min jobbsituation, ett helt jävla häfte som ska fyllas i och skickas in till en adress jag inte fick, så nu måste jag ringa och ta reda på den också. Allt är så jävla besvärligt. Jag använder kraftuttryck idag. Jävla jävla.
Efter att noterat en rad språkliga misstag i det senaste utskicket jag erhöll från Er, ansöker jag om tjänst som korrekturläsare. Jag anser att det är av högsta vikt för Er verksamhets trovärdighet att Ni åtminstone försöker ge ett kompetent intryck genom korrekt språkbruk.

Jävla jävla litteraturvetenskap C. Jag är så jävla misslyckad. Ni fattar inte. Jag saknar existensberättigande. De dummaste tjerna i klassen på högstadiet är antagligen mer framgångsrika än vad jag är. Jävla jävla. Jävla skitliv.

Lämna en kommentar

Filed under dagbok

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s