backup 16

allt som är fast förflyktigas [2005-06-27 17:05:17.0]

16:42

Hej. Min gästbok har blivit till porr och sidan där man redigerar den är tillfälligt nere men kanske uppe om man tittar in igen om en kvart (=lögn). Allt på internet blir till porr. Min gamla hemsida har också blivit porr. Och jag hade lämnat länkar till den överallt, och många är de oskyldiga stackars människor som klickat och fått nakna tonåringar kastade i ansiktet. Kanske har tom. någon trott att jag verkligen har nån koppling till sidan. Eller att jag lagt länken som ett skämt. Nej nej. Det är den naturliga utvecklingen, resultatet av att lämna något obevakat. Då blir det porr. Allt på internet blir porr förr eller senare.

Jag har gjort av med 200 kaffefilter. Tidsmässigt borde starten för min förbrukning av kaffefilter sammanfalla med starten för min vana att läsa Errata. Errata blir också porr för mig idag. Damn, jag måste ha arton olika virus. Ett halvt dygn sen min senaste virusscan. Är det porrinvasion nu? Blir allt porr för er också?

kortet måste medföras och stämplas [2005-06-26 15:27:00.0]


Gästbokskoalan är vaken.
(det är en prästkrage, inte ett stekt ägg)

14:45

Jag jobbar. Jag renskriver intervju. Jag är duktig och renskriver medan jag minns vad folk faktiskt sa. Linda Skugge svarar på Sigge Eklunds enkät: ”Jag förstod att jag kan skriva roligt och bra. Sen la jag ner hela min själ i att hålla mig kvar som skribent. Jag såg helt enkelt till att bli bäst, extremast, extra allt.” Jag vill inte bli extremast. Jag tycker att det är tröttsamt med människor som vill vara extremast. Måste man vilja det? Jag vill vara sympatisk. Alldeles för få personer som skriver saker verkar sympatiska. Rolig och sympatisk, ja, det är den bästa kombinationen. Om man vill skriva saker i tidskrifter måste man komma med idéer. Jag har aldrig idéer. Jag har aldrig ens idéer för den här dagboken, jag bara sätter mig framför datorn och tänker att jag måste skriva nåt. Sen skriver jag nåt. Jag använder min hjärna för lite. Jag borde köpa den där nya tidningen som innehåller 99 olika pyssel som tränar ens iq. Det är växlande molnighet ute. Jag sitter och söker efter meningslösa saker på Tradera. Ibland blir jag besatt av tanken på att äga saker från Tradera. Typ en gobeläng med hjortar. Det finns bara en på Tradera just nu. Om man söker på +tapestry +deer på e-bay får man 43 träffar. Hjortar är ett populärt motiv på gobelänger.

Jag bytte ut bilden på en hjortgobeläng mot en midsommarkille istället.
Det här är Ivar Arosenius som har blommor i sitt hår.

17:53

Jag läser på Arbetets museums hemsida. Arbetets museum är Norrköpings stolthet. Eller, huset det är inrymt i är det iallafall. Arbetets museum i sig är rätt luddigt. Ibland fattar man inte riktigt grejen med deras utställningar (typ: Systerskap! Eller: Vikten av att ha ett eget rum, även om man är fattig och bor i Afrika. Eller: Svenska serietecknare. Eh?), men deras uppdrag är ”att dokumentera arbetet och levandegöra arbetets historia”. Arbetets museum är som ett litet zoo där kulturtörstande medelklassmänniskor på lördagspromenad kan kika in (det är fri entré) och genom att kolla på snygga foton få se hur det ser ut på verkstadsgolven. Nu håller Arbetets museum på att samla material om hur det är att jobba på en pizzeria (Norrköping är Sveriges pizzeriatätaste stad!): ”Arbetets museum genomför tillsammans med Hotell & Restaurang Facket [jo, sic, det var särskrivet] under våren 2005 ett riksomfattande insamlings- och dokumentationsarbete kring pizzabagare i Sverige. Projektet stöds av Statens kulturråd. Det insamlade materialet är grunden för en utställning som ska visas på museet under hösten 2005 och utgör därefter underlag för vidare studier och forskning.” Heh, sen i höst kommer pizzabagarna stå som spön i backen i de vackra museisalarna för att se hur deras erfarenhet dokumenterats och presenterats. Not. Det är något med hela grejen som får mig att bli lite äcklad. När man visar upp arbetarklassen på museum är det som att den inte finns på riktigt, bara grejen med att det heter Arbetets museum liksom, det ger ju intrycket att det egentligen inte finns några arbetare längre, bara några som är sparade på museum, som fossil, som man kollar på för att täcka veckans kulturkvot, innan man dricker kaffe i caféet högst upp och tittar på utsikten och de fina industrihusen. Alltså, det är väl knappast nån som faktiskt tillhör den avbildade arbetarklassen som hänger där. Annat än på foton på väggarna.

Sveriges vackraste industribygnad.

fler färger i höstkatalogen [2005-06-25 18:22:08.0]

17:58

Jag rotade igenom lådor med böcker i jakt på sånt jag aldrig läser och skulle kunna sälja (när jag jobbade i lunchrestaurangen på sjukhuset i Norrköping rensade sjukhusbiblioteket brutalt bland sina böcker, när alla böcker som ratats av de som stod först på tur (gissningsvis sjukhusets kulturmänniskor, de mest kulturmännisko-looking människor jag någonsin sett) ställdes ner i stora lådor i sjukhusets storkök. Jag vet inte varför. I ett godhjärtat med misslyckat försök att få storköksbiträdena att läsa Strindberg? Mina arbetskamrater tog det mesta som kunde tänkas vara någon form av deckare, jag tog en svart sopsäck med en massa böcker jag aldrig kommer läsa. Fast de är ju biblioteksbundna allesammans, intresset för dem torde vara tämligen lågt – det här blev en jättelång parentes, sorry) och då hittade jag gammal kurslitteratur från min första termin på universitetet. Jag var nyss fyllda nitton år och fattade ingenting. Så dumt av mig, alltså, helt sjukt dumt att påbörja jävla kulturvetarprogrammet direkt efter gymnasiet. Jag visste faktiskt inte bättre. Jag visste inte att man fick läsa lösa kurser. Jag borde läst Konstvetenskap A, men jag trodde inte det var tillåtet, jag trodde att man var tvungen att läsa ett program. Så jag satt i ett fult rum i ett radhus i Skogås och försökte lära mig saker om kulturbegreppet ur mina dyra kursböcker, och misslyckades kapitalt på den första tentan. Jag blir deprimerad när jag tänker på det. Jag tyckte att böckerna var konstiga och tråkiga. Jag ville inte lära mig nåt, bara fixa tentorna. Nu när jag bläddrar i dem verkar introduktionsterminen på kulturvetarprogrammet som rena drömmen. Bara namnen på böckerna; Medier och kulturer, Skjorta eller själ? – kulturella identiteter i tid och rum, Ting, kultur och mening, Den kultiverade människan. Det handlar om natur vs. kultur, om materiella ting som identitetsskapare, om moderniteten, om popmusik, film, TV och Harlequinromaner.
Jag skulle älska den där kursen idag. Så dumt så dumt att plugga när man befinner sig i en period då man inte är mottaglig eftersom man inte vill lära sig saker, man vill, ja, leva eller nåt. Åh all tid och allt studielån jag lagt på sådant jag inte velat lära mig. Jag skulle vilja läsa sociologi nu, verkligen jättegärna, men det går inte, inte om jag någon gång ska kunna skaffa mig en avslutad utbildning som faktiskt kan leda till en anställning (=bibliotekarie).
Bla bla bla. Det här kan jag ju sitta och älta i evigheter. Jag ska läsa böcker istället. Jag ska lära mig saker på egen hand. Idag har jag läst Göran Greider och lite Ted Hughes.

Jo förresten, min granne alltså. Jag satt på altanen och hörde honom där på andra sidan betongväggen.
Min granne, med rar röst, till antagen flickvän: Titta älskling, den blommar!
Antagen flickvän: Va?
Min granne: Ja, titta, det är två blommor här!
Följt av förtjusta utrop. Min granne intresserar sig för blommor? Han har rätt mycket blommor på altanen faktiskt, iallafall för att vara någon som får okontrollerade raseriutbrott över fotbollsresultat och muttrar könsord offentligt. Eller, det kanske bara är mina fördomar som säger att det skulle finnas en motsättning i det.

[2005-06-24 00:07:10.0]

00:04

Äsch, nu blev det ny dag innan jag hann skriva att dagens låt är ”Diet” med Au-Pairs. Dagens låt blir alltid nån gammal sunkig new wave.

01:54

Det känns som att jag kanske blev för privat förut. Så här var det inte förut, då gnällde jag mycket mer ohämmat. Nu tror jag att jag måste vara helt… ja, rolig, hela tiden.

Skillnaden mellan den här dagboken och de flesta bloggar är, förutom det irriterande faktum att de senaste inläggen inte hamnar överst, som är brukligt i bloggar, utan underst – underst den dagen, alltså – även att när en dag är slut går den inte att redigera. När klockan slår 00:00 är varje gången dagboksdag skriven i sten och kan inte redigeras på annat sätt än genom att radera hela inlägget. Jag vet inte om det är bra eller dåligt. Dåligt när jag ångrar nåt såklart, men kanske bra ändå, med tanke på att jag annars nog skulle hålla på och efterhandsredigera bort allt som jag kände mig det minsta obekväm med, och eftersom jag är textperfektionist och åtminstone den fjärde mest självkritiska personen i norra Europa är jag rädd att det inte skulle bli så mycket kvar.

a sense of belonging [2005-06-23 02:12:50.0]

02:01

Kolla, värsta snygga. Från H, som är världens sötaste. Paketet var så himla fint också, helt trendigt etno-papper och jag borde ha fotat det, men jag var ju tvungen att öppna direkt, jag måste alltid göra saker direkt. Post alltså, det är helt sjukt roligt att få post.

To the gästbokskoala.

15:03

Alltså, min granne är sjuk i huvudet. Jag bar ut en stol på altanen, för jag tänkte sitta där och läsa (Sylvia Plaths brev, hon har träffat Ted nu och jag är lika kär i honom som hon är) och så sitter min psykogranne på andra sidan den där lilla betongväggen som skiljer våra altaner åt och muttrar könsord och obsceniteter, alltså, jag törs inte gå ut. Han är så otäck! Jag måste ut i solen nu, jag förgås av att sitta i det här köket hela eftermiddagen. Han lyssnar på musik också, typ Schnappi. Sylvia Plaths brev + Schnappi = inte världens bästa kombination.

15:09

Jaha, nu ska han BYGGA nåt på altanen. Nu kom det en bil med hans byggjobbarbekantskap och plankor och verktyg, HALLÅ! Idag slår han alla rekord.

15:28

Alltså, Sylvia Plath verkar så jävla osympatisk!

20:30

”Ted äger bara en kostym och den är åtta år gammal! Teds föräldrar är enkla och rara. Åh, Ted. Att hitta en sådan man, att göra honom till den bästa man som världen skådat: vilken livsuppgift! Jag ska dressera honom lite så man kan ha honom i möblerade rum och sen ska vi dricka coktails med ambassadörer och Ted ska vara min sidekick, han är liksom mannen av folket i de fina salongerna.”
(Jag citerar med viss konstnärlig frihet.) Alltså, jag kan bara läsa nedlåtande nedlåtande nedlåtande i det Sylvia Plath skriver, jag tycker att hon är en hemsk person, så självupptagen, så jobbig. Jag tycker att hon kör med sin stackars mamma hela tiden också, ”Skicka kakor! Skicka frimärken! Skicka den här tidningen till mrs N! Skicka min kokbok och förkylningsmedicin!”, jag tycker aldrig att hon visar nån tacksamhet mer än överdriven glättig poserande jag är så lycklig!!!, hon verkar så amerikansk, så uppblåst, så säker på sig själv och sin talang och på att hon är stark, jag känner ingen identifikation, ingen alls, vad ser alla i Sylvia Plath? Jag finner detta obegripligt. Jag blir bara så arg på henne och tänker att jag skulle ogilla henne mycket intensivt om vi skulle träffats. ”Jag gillar Spanien, men det råder verkligen brist på intellektuell stimulans i ett land där det är så varmt!”, jaha, bara för att du är uppvuxen i en så intellektuellt stimulerande miljö, och har fått så mycket gratis, du fattar inte hur mycket du har fått gratis! Jag blir så arg på att hon inte fattar.
”Ted är mycket blygsammare än jag i fråga om det han skriver”, ja, han utnämner kanske inte varje ny dikt till mästerverk, det bästa han skrivt, det bästa världen skådat. Gud. Jag fattar inte ens dealen med Sylvia Plaths dikter, vad är dealen? Varför är de bra? Förklara gärna för mig.

23:18

Den nya tjejen i kassan på min Konsum började prata med mig idag när jag var och handlade. Om hår. Folk pratar alltid med mig om hår. Vi pratade om att färga håret. Hon var jättesnäll. I Med uppenbar känsla för stil pratar Andres Lokko om hur svårt det är för män att skaffa nya vänner efter 30. Att man inte kan fråga nån om han (ja, det handlade om manliga vänner) vill ta en öl eller fika för det är för gay och i princip kört. Är det inte så alltid? För alla oss som gjort oss av med alla barndomsvänner, alla vänner från högstadiet och gymnasiet och till och med de där vännerna man faktiskt lyckades skaffa under några universitetskurser? När folk liksom bara fallit bort och man står där utan ett glatt sammansvetsat gäng att ha en Pripps Blå-midsommar med, eller ens ha ett rätt trist och fruset grillparty med, när det käns väldigt ödsligt att tänka på att de vänner man har nu är de man kommer ha resten av livet? (alltså, inte för att det är nåt fel på dem man har! Det är det inte! Men de är inte direkt så talrika). Man kan inte bara fråga tjejen i kassan på Konsum om hon vill ta en fika, det verkar ju helt creepy. Man kan inte ens göra det även om man pratar med henne flera gånger och hon är lika trevlig då, och inte primärt för att det skulle kunna tolkas som en sexuell invit, utan för att det känns som att man förväntas ha en uppsättning vänner redan, en tillfredsställande uppsättning, och att ta initiativet till en ny vänskap skulle verka suspekt på nåt sätt, freaky, jag tänker att hon skulle tänka att jag är Robin Williams i One hour photo, att det är nåt fel på mig.

23:29

Okej, människor jag hoppas inte läser min skunkdagbok:
Min granne.
Den nya tjejen i kassan på Konsum.

and all our heroes lack any conviction [2005-06-22 02:51:14.0]

02:41

Jag är vaken i denna sena timme för att rapportera till er om min kärlek till Patrick Wolf. Patrick Wolf och jag ska flytta ut i en stuga på den engelska landsbygden. På en hed långt bort från alla människor, med en spikrak grusväg över oändliga tunnland mark. Där ska vi bo. Jag ska ha på mig en blommig blus och en stickad kofta och ha håret lite slarvigt uppsatt, sådär så en lock ramlar ner och över min kind och studsar lite i vinden. Stugan ligger vid havet och det blåser hela tiden och är kargt och bara väldigt tåliga växter vill växa där, och några kaniner i hålor. Patrick och jag pratar inte så mycket med varandra, vi vill ha det så. Vi gillar tystnad båda två. Patrick känner igen alla fågelläten. Ibland ligger vi vakna om natten, på en filt på en klippa och tittar upp på himlen. Den är väldigt mörk. ”Så här mörk blir himlen bara när det inte finns en stad på många många mil” säger Patrick och pekar ut Karlavagnen och vi håller varandra i handen. Kanske tänder han en brasa i den öppna spisen sen. Kanske ser vi ”Timmarna” på video och dricker te och äter gurksmörgåsar. Kanske somnar vi och vaknar av måsarna.

Jag börjar närma mig gränsen för
hur många Patrick Wolf-bilder man
kommer undan med i en och samma dagbok.

14:05

Jag ska sluta skriva ”Vad är dealen med…?” hela tiden. Jobbigt, nu måste jag använda min hjärna. Okej, det är onsdag och DN recenserar musik, och på framsidan står det ”Veckans bästa skivor”. Men så är det väl inte? Är det så? När Peder Alton introducerade DN:s Form-avdelning i höstas skrev han ”Varje söndag varvar vi form och arkitektur och skriver om de bästa namnen och designprojekten, de bästa böckerna och det viktigaste som händer internationellt” och då tänkte jag att sådär skulle man aldrig gör med musik, skriva om det subjektivt bästa, för med musik har man ändå nåt slags ansvar att bevaka och rapportera om mångfald, även om den inte alltid resulterar i så bra skivor. Så är det ju med filmen iallafall, det recenseras kommersiella Holywoodspektakel, men är det alltså bara för att det kommer för lite bra film?
Vem är det förresten som väljer? Recensenterna själva? Det känns som att det är helt och hållet Fredrik Strages förtjänst att man kan läsa en Alizée-recension i DN. Nån slags gallring måste man ju göra med tanke på vilka fantastiska mängder skräp och ointressant trams som släpps (eller så skickar man de skivorna till den nya tjejen), men hur görs den? Hur bestämmer man vad som är ”det bästa”? Alltså, inte intressant eller värt att skriva om tydligen, utan ”det bästa”? Sånt vill jag veta mera om. Jag vill veta vem som bestämmer saker. Vems smak det är som bestämmer skivorna som väldigt många människor får veta är ”veckans bästa”.

Coola människor kommenterar aldrig, är det så? Apropå gästböcker och så alltså. Förutom på Errata kanske. Men där lär det ju också finnas sjukt många coola personer som bara lurkar. Jag tänkte på det när jag läste Sigge Eklunds blogg förut. Nu vet alla i hela Sverige att Sigge Eklund har en blogg, och ändå är de som kommenterar mest tjejer som skriver typ ”Haha, det har du rätt i!” och pastar in adressen till sin blogg i kommentarsformuläret i en förhoppning att Sigge Eklund ska klicka på den och läsa det de skriver och kanske skriva en hälsning tillbaka. Det är lite rart. Men betänk den sammanlagda kommentarskapacitet som Sigge Eklunds läsare besitter! Så mycket oförlöst smarthet.

Nu ska jag ge mig ut i sommren och promenera till den trevliga videobutiksmannens halvtrevliga videobutik och lämna film. Tjarrå.

14:54

– Men Therese, du kommenterar ju heller aldrig nåt…?
– Eh, nä… jag vill inte bli en av de där tjejerna.
– Men lägg inte en länk till din dagbok då. Kommentera ändå.
– Jag törs inte.
– Alla de där andra som inte kommenterar kanske inte heller törs..?
– Jo men alltså, de är ju coola.

16:48

Det är helt perfekt väder för att vistas i stan, perfekt vind som inte gör allt helt klibbigt. Den är ganska frisk, västlig. Patrick säger att det blåser för mycket för att det ska gå att lägga till vid fyren idag, men kanske imorgon. Kanske om det är vackert imorgon.

I bless your words and education.

Säg hej till gästbokskoalan!

Oh! Beauty in season! [2005-06-21 14:18:12.0]

14:15

Jag vaknade av att det åskade. Sen skrev jag ett långt dagboksinlägg om väder och om solen och om hur jag aldrig skulle fixa att bo väldigt långt norrut i det här landet. Sen tänkte jag att det var skittråkigt och raderade det. Ja. Där är vi nu.

17:32

T kom hem från stan med Patrick Wolfs ”Wind in the Wires” till mig. T är så snäll! Och Patrick Wolf är så bra. Nu kan vi tillbringa sommaren tillsammans. Jag ska sluta lyssna på svensk musik. Jag ska sluta säga att svensk musik är bra. Jag ska säga att den är ”bra för att vara svensk”. Ja. Inte så mycket för musikens skull som för att den alltid är omgiven av en klibbig hinna hype och människor som drar ner den i smutsen. Inget gör mig till en större misantrop än att hänga runt lite på forum där det pratas om ny svensk musik.

Jag hade tänkt skriva en grej om att det inte finns några svenska tjejer som skriver och är roliga. Eller, nu skriver jag det: Det finns inga svenska tjejer som skriver och är roliga! Vad är dealen med det? Ingen är rolig i en tidning eller tidskrift, någonsin. Bäst är M och E på otidskrift, deras senaste uppdatering om Kulturhusets debutbar är verkligen så jävla rolig. Jag är så stolt över att få ingå i sammanhanget, åh åh, jag blir alldeles glad när jag tänker på det, på vilka kvalitativa människor de är. Och dåligtsmink här på Skunk är rolig. Hon är så rolig att jag vägrade tro att hon är tjej. Fast det påstår hon att hon är.
En annan rolig grej, T hade köpt en Slitz från 1992 där Bengt Ohlsson och Per Hagman pratar om nittiotalet. Jag ska återkomma med lite citat. Och bild på Per Hagman, som ser ut som Daniel Nyhlén. Per Hagman har verkligen åldrats på bästa tänkbara sätt.

18:38

Jag kom plötsligt ihåg den här krönikan av Bengt Ohlsson, på tal om Bengt Ohlsson och snygga författare. Och ordet ”recensionsex”.

23:39

jätteliten Per!

[2005-06-20 17:42:55.0]

17:29

Det är hysteriskt varmt. Jag åkte till stan, det var fruktansvärt. Jag hostade. Jag köpte hostmedicin. Jag hostar fortfarande, men snart ska jag sluta. Det är äckligt att vara förkyld när det är varmt. Jag kände mig helt luddig i hjärnan, det var bara tur att jag inte glömde min plånbok eller mina solglasögon eller min fuktkräm scrubkräm annan kräm nånstans. Jag vill inte vara i en stad längre, jag vill vara vid vatten. Vatten i rörelse, inte de äckliga kanalerna i Göteborg. Jag har inget smart att skriva. Jag tänkte skriva en smart grej, jag till och med gjorde ett dokument i WordPad med den smarta grejen (jag brukar aldrig skriva saker i förväg, jag bara skriver direkt in i fältet i dagboken, så det här var en ovanligt genomtänkt smart grej), men sen kändes den inte så smart längre. Jag tvättar. Jag la tvätten i fel maskiner, och hällde i tvättmedel. Sen insåg jag att det var fel maskiner. Då fick jag försöka gräva upp tvättmedlet igen. En stilig man kom med sin tvätt när jag stod och petade i tvättmedelsfacket. Jag fick förklara allt för den stilige mannen. ”Du ska alltså tvätta här, jag tog fel, förlåt om det är lite tvättmedel kvar men jag får inte upp det.” Den stilige mannen sa att det inte var några problem. Han var verkligen stilig. Jag har hängt upp gardiner i köket. Det är helt sjukt. Det har inte varit gardiner i köket förut, för jag trodde inte det gick att skruva i väggen. Jag trodde den var av betong. I tre år har jag trott att väggen är av betong. Det är den inte. Det är jättefint med gardiner. Det är väldigt fint här över huvud taget. T och jag har städat som galningar senaste dygnen. Nu har vi återerövrat en massa golvyta. No more kartonger i hörnen. Det här blev ett husmoderligt dagboksinlägg. Snart ska jag skriva om nåt lite mer angeläget, jag lovar.

Säg hej till gästbokskoalan! Man kan till exempel rekommendera sin favoritkrydda.

17:44

När T och jag städade under sängen gick vi äntligen igenom de två årgångar av På Stan som legat där och samlat damm i evigheter. Av uppskattningsvis hundra tidningar ville man spara en enda krönika-på-sista-sidan. Den var skriven av Anneli Jordahl. 1% av krönikorna i På Stan är värda att spara (att jämföra med texter av Kristoffer Poppius där uppskattningsvis 10% sparades), och den procenten utgörs inte av en krönika av Bengt Ohlsson. Någonstans har jag Bengt Ohlssons roman Rida på en gris. Jag har inget minne av vad den handlar om. Nåt om Paris. Jag tror det är ett Eiffeltorn på framsidan. Jag har inte läst Gregorius, jag ska se till att göra det. Men med nuvarande Bengt Ohlsson-kännedom kan jag konstatera att jag inte fattar grejen med Bengt Ohlsson. Alla verkar gilla Bengt Ohlsson. Han lever verkligen på sin image som trevlig kille. Jag är säker på att Bengt Ohlsson är skittrevlig, men jag fattar inte ändå. Jag ville inte spara en enda krönika. Och jag är ändå extremt generös med vad jag sparar.

through the willows and the pines [2005-06-18 00:25:11.0]

00:23

Introducing: Gästbokskoalan!

13:45

Åh, Errata-Malte Persson skriver (i ett kommentarsfält iofs, men ändå!) ”Läs f ö en kul recension av Lindströms senaste bok på http://www.otidskrift.se”, vad roligt!
Och Sigge Eklund bloggar. Rätt trist, men ändå.
Jag tycker verkligen att det är grymt tråkigt med text som handlar om text, om textens tillblivelse och förutsättningar och skrivandets processer, jag antar att allt sånt borde intressera mig, men det gör det verkligen inte. Inga är så förtjusta i att breda ut sig om det de sysslar med som författare. Håller personer som sysslar med andra uttryckssätt på så? När de gör det blir det ju oftast bara pinsamt förresten, när glasformgivaren pratar om glasets inneboende kraft och skönhet och lockelse, gud. Glasformgivare är väl just glasformgivare för att de upptäckte att det var kul och att de var bra på det. Författare är väl oftast författare av exakt samma anledningar, men ändå nöjer de sig sällan med att prata om böckerna de skrivit, de vill prata om hur de skrev dem också, och aldrig bara ”Jag kom på en historia om en kille som…, och jag tänkte att det här kan nog bli en roman, och det blev det, tack och lov, det var ju ett tag sen jag skrev en bok nu”, det är aldrig sådär nyktert uttryckt, det ska alltid handla om själva skrivprocessen. Liksom, hur många sätt finns det att skriva en bok på? Man sitter vid en dator. Det är kanske morgon, eller eftermiddag, eller kväll. Kanske dricker man kaffe. Har man tur kommer det en massa idéer. Har man otur gör det inte det, men då skriver man antagligen nåt ändå, eftersom man tar sitt skrivande på allvar. Orkar man hålla på så blir det en bok med tiden.
Jag avskyr alla diskussioner om texten som något nyckfullt, mystiskt, svårt, om skrivandet som en högre stående process som inte har något med vardagen att göra, egentligen är ju alla såna diskussioner bara ett sätt att slå vakt om sitt område och markera revir, hålla distansen, särskilja sig. Hur ofta sägs det nåt nytt i sådana samtal egentligen? Hur mycket finns det att säga om skrivandet?
Sorry om jag låter lite gnällig, men idag tycker jag att författare är rätt irriterande självupptagna typer. Malte Persson, jag menar inte dig nu alltså, du behöver inte ta åt dig, jag tror att du är sympatisk.
Sigge Eklund är förresten så tjusig, sådär som man tror att folk inte ser ut längre, utom möjligtvis amerikanska skådespelare. Ett bra sätt att ta ner litteraturen på jorden skulle vara att skriva lite mer om hur löjligt snygg Sigge Eklund är. Som ni ser drar jag mitt strå till stacken.

Det här är det roligaste jag nånsin läst om texten och tillblivelsen av den.
Vad hände förresten med Nöjesguidens litteraturavdelning? Jag tycker att den måste återupplivas. Carl Reinholdtzon Belfrage tar ju varje chans att referera till Dorian Gray och Brideshead Revisited, han borde få skriva lite om litteratur, det skulle vara roligt.

14:28

Det här håller på att bli en litteraturdagbok ju. Det var inte meningen. Jag går ju inte runt och tänker på litteraturen hela dagarna. Jag skulle säga att jag tänker på den högst en tjugondedel av min vakna tid. Jag tänker betydligt mer på min garderob, och på Sex and the City. Jag till och med drömde om Sex and the City i natt. Jag drömmer ytterst sällan om litteraturen. Dessutom har jag tänkt rätt mycket på om Fredrik Virtanen och Hanna Flodr kommer hångla där nere i Hultsfred, och om de i såna fall kommer blogga om det. Fredrik Virtanen/Hanna Flodr-såpan är kanske det som engagerar mig allra mest just nu.

14:41

Man kanske inte säger ”nere i Hultsfred” om man befinner sig i Göteborg förresten. Jag kollade på en karta nu, Hultsfred ser ut att ligga typ två mil söder om Göteborg. Jag har lite svårt att vänja mig vid att jag inte befinner mig i Norrköping, jag blir fortfarande glad av gammal vana när jag kollar på väder och det ska bli sol på ostkusten.
Det här blev värsta monsteruppdateringen av dagboken, jag måste lämna datorn nu tror jag, jag måste gå till Konsum och få lite luft. Tjarrå.

17:07

kärlek!

21:57

Jag har varit på middag hos Ts föräldrar. Man får alltid väldigt god mat där. Idag fick man lax! De har också fattat att lax är sommarens grej. Och man fick rosévin, det var toppen. Varje gång, eller, iallafall varannan gång man är bortbjuden på middag (där värden/värdparet tillhör en äldre genration) är det något som serveras i glas/skål/tillbringare ur Iittalas serie Ultima Thule. Har ni tänkt på det? Ultima Thule är middagsbjudningsglasen framför alla andra. Iallafall i de kretsar jag rör mig.

middagsbjudningsglas

T: -Det hade varit lite kul att vara i Hultsfred iallafall, att se the Tears och stå där framför scenen och ropa Animal Nitrate! Common People! Country House! Wonderwall! Mulder & Scully!

Jag måste lägga av med att skriva dagbok nu, jag har nog slagit alla mina rekord idag.
Nu ska jag slå mig genom ett hav av alkoholiserade finska män på pizzerian för att köpa lösgodis. Tjarrå.

23:00

Okej, nu jobbar sig Skunk igen. Jag fick panik när jag inte kunde logga in, eftersom jag kände mig tvungen att ta tillbaka det där om att Sigge Eklunds blogg skulle vara trist. Sigge har svarat jättefint på Linda Skugges personliga frågor, jag relaterar jättemycket till några av svaren. Fast jag säger inte till vilka.

Min dator vägrar hitta Skunks framsida ibland. Äntligen har jag kommit på hur man hittar dit ändå: Man googlar nåt som finns på Skunk, typ ”nakna idiekids” eller nåt. Sen ber man Google visa den cashade sidan, och så loggar man in från den. Tjoho.
Eh, och hejdå.

[2005-06-17 17:05:50.0]

16:51

Nä, jag ångrade mig.

18:50

Okej, jag testar lite med en gästbok där man kan tycka saker även om man inte är inloggad.

23:28

Jag skulle skriva en massa grejer. Mest skulle det handla om att jag tycker att det är förbluffande att man kan gå genom livet och förklara fenomen man ogillar med att de personer som tar del av dem är mindre intelligenta. Och att de därmed är värda att föraktas. Och om hur otäckt det här är. Fast jag vet inte. Jag känner mig helt slö i hjärnan idag. Jag hade tänkt skriva en grej om Hultsfred också, om vilken statusförändring det innebär när en massa hårdrockare (hårdrock=arbetarklass, indie=medelklass) kommer dit och tar upp större och större plats, och jag hade tänkt skriva om vilken skitfilm Bylonsjukan är, och om att folk är så osympatiska hela tiden, och tyvärr inte bara på film. Jag har tänkt på en massa gejer idag. Fast jag orkar inte skriva dem. Det är gott med lax. Jag har ätit gravad lax, stekt lax, rökt lax och inkokt lax på rätt kort tid. Lax är grejen. Lax och Käck i påse blir sommarens smaker. Sommarens nagellack är lila. Sommarens projekt är att läsa väldigt många böcker.

sommarens godis.

i brist på annat [2005-06-16 14:17:49.0]

14:07

Jag har lyssnat så mycket på My Favorite att jag blev sugen på att läsa om Hiroshima mon amour (jag kallar den så, trots att jag läser på svenska och den heter Hiroshima min älskade, men det låter ju inte lika tjusigt).
(Och jag hatar ju My Favorite egentligen. Snart kommer texten om varför jag hatar My Favorite. Eller, det är liksom konceptet jag hatar, allt det runt omkring, bilden av dem. Precis som jag ogillar konceptet Sylvia Plath. Jag kan inte riktigt utveckla det, men det har att göra med den fullständiga Sylvia Plathifiering som råder i det här landet. Sylvia Plath känns för övrigt som ett så minerat område att jag nog nöjer mig med att säga att jag aldrig läst något av henne som verkligen gjort intryck på mig.)
Jag är inte ens säker på att jag gillar konceptet Marguerite Duras, men Hiroshima mon amour är helt mindblowing. Jag har bara läst den en gång förut, en hösteftermiddag då det skymde tidigt och jag läste den från pärm till pärm, i en fåtölj på Norrköping stadsbibliotek, vänd mot Södra promenaden. Jag läste så fort då, så jag tänkte att den här gången ska jag läsa jättelångsamt, men det gick inte. Synopsiset (eh, heter det så i bestämd form?) i början är bäst, helt lysande. Jag undrar om Scott Walker gillar Hiroshima mon amour. ”Omöjligt att tala om HIROSHIMA. Allt man kan göra är att tala om det omöjliga i att tala om HIROSHIMA”, det borde Scott kunna relatera till. Scott gillar också att prata om sånt man inte kan prata om.

Vad bra allt blev när jag bytte bilduppladdningsställe!
Alla bilder funkar nu, märker ni? Det är toppen.

17:51

Jag bläddrade lite i Sylvia Plats brev på biblioteket och jag erkänner att de verkar rätt kul (”kul” är kanske inte rätt ord förresten), så nu ska jag ge henne en chans. Jag älskar mitt lilla bibliotek! De har rätt kasst utbud iofs, och på lyrikavdelningen ligger en gulnad hög med lästips från 1981, men det är så mysigt. Och bibliotekarierna är så rara. Vad fint det måste vara att jobba där.

23:21

Jättegamla bilder på mig ut Ts jättegamla dator. Jag gissar på att det var sex år sen. Notera det rosa nitarmbandet. Herregud. Och all kajal.

Skunkmess: ”ordet ‘synopsis’ har ingen böjning; ‘synopsen’ borde du nog skriva.”
Jag skriver det nästa gång. Tack!

pärlstickare och andra utdöende yrkesgrupper [2005-06-15 15:10:58.0]

15:01

Inte nog med att jag aldrig får några skivor att skriva om och att de skivor jag trots allt får med långa ojämna mellanrum är skittråkiga, nu får jag inte betalt heller. Fuck, jag orkar inte med det här. Jag trodde att jag skulle få pengar förra månaden, och sen när jag inte fick det tänkte jag att jag hade väl inte skrivit nåt på en månad då, jag har ju helt sjukt dålig tidsuppfattning, det stämmer säkert. Fast nu har jag ju faktiskt skrivit, nu kan jag ju faktiskt dra fram en tidning och peka på det, nu vill jag ha pengar. Jag får ont i magen av sånt här, jag känner mig alltid så jävla besvärlig. Jag kommer att skriva ett försynt och väluppfostrat mail där jag antagligen kommer låta något annat vara huvudämnet, och så lite i förbifarten droppa ”förresten, jag har inte fått betalt på två månader, kan du kolla upp det?, förlåt om jag är till besvär.” Jag trodde att jag skulle få lönebesked idag, men jag får bara räkningar och samma jävla Hemköpreklam för tredje dagen i rad. dfsjfdkjjjkjk!!!
Att det är den femtonde innebär dessutom, förutom att halva juni gått utan att jag märkt det, att din komplettering skall vara högskolan tillhanda senast 2005-06-15 och jag har inte kompletterat med nånting, jag har inget att komplettera med. Du har inte styrkt den särskilda behörigheten som gäller för utbildningen!. Åh jasså. Jag är inte särskilt behörig.

Glädjande idag är att jag inte är på väg till Hultsfred. Tack gud för att jag inte är på väg till Hultsfred.

Och, jag skriver. Jag skriver om invandrarromaner och det är så roligt, jag lyssnar på Patrick Wolf och dricker kaffe och har det helt perfekt.

quand je rêve c’est de toi
mon amour, mon ami
-great great minds
against themselves conspire

20:38

Nu har jag fem blandskivor att göra! Jag måste bunkra tomma skivor innan det blir första juli och de blir dyra. De ska bli helt knäppt dyra. Jag skulle vilja ha en sån där Dymo-märkmaskin. Det har inget med blandskivorna att göra alltså, jag bytte ämne. Det ska vara en sån där gammal jätteanalog med röda och blå och svarta plastremsor. Jag vet inte riktigt vad jag skulle ha den till, men det verkar jätteroligt. Man kan designa omslag till blandskivor med den kanske.

23:44

Äh, nu är jag verkligen trött på mig själv. Nu får jag skärpa mig.

I followed the swans like I follow my dreams [2005-06-14 12:38:33.0]

12:11

Jag måste sitta vid datorn i genomsnitt en och en halv timme innan jag känner mig uppdaterad om sakernas tillstånd. Även om jag vaknar vid en okej tidpunkt är det ändå lunch innan jag kan börja göra nåt vettigt. Nu är jag vaken och pigg och koffeinspeedad och vet inte vad jag ska hitta på. Läsa, antar jag. Läsa en skitdålig bok. Och tycka nåt om den. ”Det här är en skitdålig bok!” lär inte räcka.

Igår när jag skulle åka till stan hade de dragit om hela spårvagnsnätet. Eller, spåren låg ju kvar där de låg i förra veckan, men linjenätet var helt nytt. Det gick helt nya spårvagnslinjer till Hisingen. Jag stod vid hållplatsen och visste inte vilken vagn jag skulle ta och kände mig ytterst världsfrånvänd. Det åkte förbi en tvåa, den linjen har inte ens existerat på, ja, år.
Jag borde nog läsa Douglas Couplands Girlfriend in a coma kanske, den skulle passa fint nu. Hanteringen av odöda var recenserad i DN idag förresten. Jättesnällt recenserad. Jag stör mig på att den är så satans klumpig på sina ställen, boken alltså, inte recensionen, att man inte fattar vad det är som händer fast man läser det tre gånger. ”Flickan som gick över gården hade en exakt likadan, alltför stor kostym som hon själv. En likadan ryggsäck, samma spretiga, röda hår. Det enda som skilde var skorna. Flickan bar hennes favoritskor, gympaskorna som var trasiga, men som på henne var hela.”, eh, det var kanske inte det bästa exemplet, men glasklart är det definitivt inte. Vems skor, liksom. Eller, ”Det var som att riva upp ett kaffepaket”. Huh?

När jag blir stor vill jag ha ett skrivbord.
Det här är köksbordet. Det äts inte middag där särskilt ofta.

in return, take this heart of mine [2005-06-13 13:42:15.0]

13:19

Jag dricker sjukt starkt Stig Larsson-kaffe i ett försök att väcka mina smaklökar genom att chocka dem. DN Kultur är så vacker idag, har ni sett den? Det är fjärilar på. Mina föräldrar bygger ett hus i nån slags ekologisk supermiljö där det finns en massa äckliga insekter som bara existerar i tre exemplar, och en massa fjärilar som tydligen är utrotningshotade. Mina föräldrar skriver upp alla fjärilar de ser och skickar in listan till nån vid Linköpings Universitet som håller på med ett fjärilsprojekt. Det är bra att mina föräldrar har något att sysselsätta sig med när de inte spikar lite förstrött på huset som ska bli deras hem när augusti är slut. De har fått en varsin t-shirt med en färgglad fjäril på.

Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna är förresten ett jättefascinerande projekt. 100 band under tjugo år! Fatta vad mycket äckliga insekter och svampar det finns att kartlägga. Ett band ska handla enbart om havsborstmaskar. Det finns 350 arter. Jag gillar tanken på att någon dokumenterar allt, det känns tryggt.

Jag tror att den här fjärilen heter sorgmantel.
Det finns en akvariefisk som heter sorgmanteltetra.
Man kan undra varför. De är inte särskilt lika.

17:55

Jag blir mer och mer övertygad om att jag är lite dum i huvudet. Jag glömmer alltid det viktigaste, som idag var att posta min jobbansökan. Den kommer in i tid om jag postar den imorgon också, men jag tänkte att det skulle se snyggt ut om den inte anlände i sista minuten.
Jag glömde det näst viktigaste också, mitt kort, som T lånade igår, så jag var alldeles pengalös. Linda Skugge har skrivit en väldigt fin artikel i senaste Arena, jag måste åka tillbaka och kopiera den. Jag hade råd att kopiera det jag var där för att kopiera iallafall, jag känner mig stolt och duktig över att ha researchat lite, och lånat poesi.

Jag tänkte gnälla lite över en grej, men det funkar inte riktigt. Grejen var ungefär den här: Vad är dealen med att låna uttrycket från en i prestige lägre stående uttrycksform när man själv tillhör den lilla krets som faktiskt beretts tillträde till motsvarande uttrycksfom med hög prestige? Go slumming liksom. Jag vill inte applicera det här på det jag tänkt applicera det på, men ni kan ju applicera det på vad ni vill. Jag fattar nog inte dealen med det vilket uttryck det här än tar sig. Och det här är inget trist No Logo-influerat prat om kommersialisering av… ja, vad ni vill, sånt som är fridlyst och ”äkta”, jag pratar inte om kommersialisering över huvud taget, utan om att ha det fina men ändå välja det fula för att få nån slags undergroundcred. Vad är dealen med det?

Shit vad krångligt det blev.

but I’m not supposed to know [2005-06-12 20:45:11.0]

20:33

Imorgon är det måndag, då ska jag officiellt vara frisk, glad, energisk och initiativrik. Posta jobbansökning! Leta fler jobb att söka! Städa! Skriva! Pilla med min hemuppgift som jag inte lämnat in än! Börja med artikeln jag ska skriva med T!
Hela veckan ska bli toppen. Jag borde socialisera lite, fika med folk. Bli full. Ja.

Om man vill kan man läsa en medlidande text om Fredrik Lindström här. Den ligger under den första sjuan uppifrån.

Nu blir det pizza. Igår såg jag ”Dead Zone”, det var trevligt. T älskar åttiotalsfilmer. Det är mycket fascinerande att de är så långsamma. Hur scener som skulle fått max 30 sekunder i en film idag får ta fem minuter. Det är förresten Stephen King-revival nu. Bara så ni vet.

Yes, darling, but is it art? [2005-06-11 00:12:53.0]

00:12

Jag ville bara skriva den där rubriken.

15:44

Åh, lättnaden. Lättnaden över att ingen av de som gick på skrivarskola med mig är med i den här debutantologin heller.

they won’t read your biography, these men [2005-06-10 00:52:37.0]

they will only break your heart

00:51

Fatta vilken bra skiva! Det här blir försommarens soundtrack.
Nu vill jag göra blandskivor mer än nånsin. Räck upp handen om ni vill ha!

21:07

Haha!, Helsingborgs dagblad tycker att jag är rolig! Det är ju helt sjukt.
Nu är jag skitglad och ska göra mat och sen ska jag göra blandskivor. Jag spillde te över halva min På Stan idag. Jag måste börja dricka kaffe igen. Har ni tänkt på att man inte är sugen på kaffe när man är förkyld? Jag har druckit säkert trettio koppar te sen jag blev förkyld. Det är äckligt med te. Särskilt i såna absurda mängder. Jag måste bli frisk. Jag är glad. Puss!

21:14

Äsch, jag är så stolt, jag måste citera lite, ni kommer säkert vara för lata för att klicka på länken och läsa själva ändå: ”Roligast är medarbetaren ”T”, som i sin ”DN-kritiska-Skunkdagboks-special” närläser och kritiserar DN Kultur och är allmänt kulturpolitiskt anti. Ironiskt? Ja, vem vet.”

Ibland vet jag ju inte själv.

Läs otidskrift nu, det är där det händer.

there’s a band playing on the radio [2005-06-09 01:43:34.0]

01:58

Meh! Alla känner verkligen varandra! Alla som skriver nåt som är värt att läsa i det här landet känner alla andra som gör det. WTF, om jag nånsin får ingå i något slags sammanhang ska jag bojkotta det. Jag ska stå i ett hörn och se sur ut och sen ska jag gå hem och dissa folk på internet. Sluta känna varandra! Det bor nio miljoner i det här landet, umgås med nån annan för guds skull.

23:35

Tjoho, skatteåterbäring. Jag har shoppat vitt vin (det är första gången i mitt liv jag köper vitt vin! och nu slog jag till med tre liter!) och hårkräm och pistagenötter. Och så har jag gjort jättefin mat till T och mig, lax med couscous och grönsaker och yoghurtsås och druckit av mitt nya vin och det har känts som sommar. Nu ska jag göra te. Snart är jag frisk. Imorgon blir det H&M för första gången på typ två veckor.
Har ni förresten tänkt på att 4400 på TV3 är precis samma story som Hanteringen av odöda av John Ajvide Lindqvist? Det är det. Fast det är zombies och inte människor hemkomna från rymden i den senare. Jag läste ut boken igår och blev rätt besviken på slutet. Och att den var så dåligt korrläst. Fast den var grymt spännande. Jag hade svårt att sova sen.
Min mamma ringde idag och sa att mitt barndomshem är sålt och att de nya ägarna flyttar in första september. Hallå, mina rötter förvinner. Hur hanterar man sånt här? Jag behöver en grundläggande trygghet. Nu ska mina föräldrar flytta ut i obygden och fiska och odla hallon.

Jag ska läsa Kalla det vad fan du vill nu. Kolla vad mycket jag läser! Jag har läsflyt. Jag borde sätta igång med Bergtagen nu kanske. Eller Alexandriakvartetten. Eller På spaning. Eller inte.

I’ll never learn to read between the lines [2005-06-08 14:11:16.0]

13:57

Det var en artikel i SvD i fredags (jag ligger lite efter med min mediauppdatering) om fanzines. Så här står det i början: ”På nätet är ordet friare än någonsin. Men det finns de som fortfarande tycker att trycksvärta betyder mer. /…/ mitt i blogghysterins stormöga lever fortfarande en allt brokigare fanzinekultur som tänjer på gränserna för detta alternativismens högt aktade medium, som utnyttjar det svärtade papprets estetiska potential och som erbjuder ett nygammalt alternativ till bloggarnas värsta nonsenspladder som till mer traditionella medier.”
Som att det bara var att välja! ”Eh, ska jag starta en blogg eller ett fanzine?”. Hallå, det kostar PENGAR att göra ett fanzine. Pengar som ingen ger en, mer än kanske ABF om man tjatar och tjatar och ljuger om att man har en studiecirkel, och då ger de en typ åttahundra efter tre månader. Ett fanzine kräver ett startkapital, blev jag plågsamt medveten om i våras. Alla som gör ett fanzine har på något sätt kunnat hosta upp lite pengar. Har man inte pengar måste man skriva på nätet om man vill skriva över huvud taget. Det är inte bara att välja. Jag har inga pengar alls. Jag har trettio kronor på mitt konto, då kan jag ta ut en hundralapp. Det blir det inget fanzine av. Ge mig pengar så gör jag ett fanzine, värsta bra fanzinet. Mediekritik! Medelklasskritik! Inkonsekvent kritik av allt man kan tänka sig! Trams och ordvitsar!
Det är mycket fascinerande att de stora svenska morgontindningarna så konsekvent låter bli att skriva att saker kostar pengar.

14:28

Jag testar att lägga mina bilder på ett nytt ställe
eftersom Onlinecenter alltid är nere.
Det här är Norsholms vattentorn precis innan regnet bryter ut.

Nigel just needs a helping hand [2005-06-07 16:15:47.0]

16:13

Eftersom jag får hela min världsbild praktiskt förpackad i Dagens Nyheter har jag nu förstått att Uje Brandelius i Doktor Kosmos är arg på Natalia Kazmierska, på hennes recension (kolla, vad bloggigt av mig att länka) av Doktor Kosmos senaste album. Jag tycker att den där recensionen är det vettigaste Natalia skrivit på evigheter. Jag hatar Doktor Kosmos. Med glöd och innerlighet. På Doktor Kosmos hemsida kan man spela ”klasspingis”, en variant av gamla Atari-tevespelet Pong. Man spelar mot överklassen, som har en jättestor pinne att slå bollen med. Själv är man underklass och har en liten pinne. Doktor Kosmos tycker uppenbarligen att de är är underklass.
Uje Brandelius skriver i en krönika på sidan att han tycker att det är dags att sluta prata om klass och börja prata om pengar. Om haves and haven’ts, om fattiga och rika. ”När Marx uppfann sitt klassbegrepp så var nog inte hans avsikt att jag och mina kompisar skulle sitta och tävla över ciabattan om vem som gick minst på opera när vi var små och vems mamma som läste mest skvallertidningar. Hans avsikt var att vi skulle bli bättre på att fördela pengarna.”
Jag tycker att det är lätt att säga så när man är en av dem som sitter i trygg förvissning om sitt kulturella kapital (ja, jag använder mig gärna av det begreppet, det är min favoritgrej i hela världen, åh åh kulturellt kapital, sen du kom in i mitt liv har du förklarat allt, fått mig att kunna namnge allt jag tidigare inte kunnat beskriva utan bara känt lite vagt och tafatt, du är det bästa som hänt mig), då kanske det inte är så viktigt, då kanske man tycker att pengar är viktigare. Jag skiter i pengarna. Jag var på apoteket i Sturegallerian när jag var i Stockholm och det var jävligt obehagligt men jag kan ta det, jag är aldrig vid Stureplan annars och det är bara i såna miljöer jag tänker på pengarna, och de miljöerna kan jag ju undvika, medan det kulturella kapitalet skrattar mig i ansiktet varje gång jag öppnar min morgontidning.
Alltså Uje, har du hört Common People med Pulp? Jag vet att du vill ligga med arbetarklassen, men det är nog ingen som är intresserad, jag är ledsen.

17:15

Bildkavalkad!

Best of Stockholmstaklampor.

Jag i en vacker spegel,
med vackra bokhyllor i bakgrunden.

Vackra böcker ur den vackra bokhyllan.

Koalor!

17:35

Haha, ”servera frukten tillsammans med rumsvarm vaniljglass”.
Nu måste jag lämna datorn. Det är iofs ett friskhetstecken att jag sitter här. Fast nu måste jag nog gå och läsa lite.

20:35

Making plans for Nigel är en sjukt bra låt! Den är dagens låt. Idag gillar jag den med Nouvelle Vague. Jag gillar Highschool Stalker med Hello Saferide också. Dammit, varför blir det jämt såhär, så fort jag spelat in en blandskiva till nån hittar jag en massa musik jag borde spelat in istället.

[2005-06-06 19:46:47.0]

19:35

Okej, boken heter Med uppenbar känsla för stil och författaren heter Stephan Mendel-Enk och inget annat. Jag läser så slarvigt. Jag tror alltid att saker heter det jag tror att de ska heta. Ganska ofta tror jag fel. Det var i vilket fall som helst en bra bok.
Jag är i Göteborg nu och jag är förkyldare än någonsin och jag ska spara er detaljerna om detta. Stockholm var trevligt, frånsett dåligt väder, och förkylningen. Och att det var Stockholm.
Nu läser jag Hanteringen av odöda av John Ajvide Lindqvist. Det är också en bra bok. Jag måste läsa mer böcker.

19:46

Man får förresten inte säga ”B skriver på bloggen”. Vaddå ”på bloggen”?, som om ”bloggen” var en plats, typ ”på internet”. ”På bloggen” finns inte. Det finns inte ett ställe som heter ”bloggen”. Det heter ”B skriver i sin blogg” och inget annat.

[2005-06-02 22:43:34.0]

22:38

Jag bara tittar in och säger hej lite. Hej. Jag är i Stockholm. Det är modemuppkoppling här. Saker tar lång tid och kostar pengar. Jag sitter i ett vackert vackert rum fyllt med bokhyllor. Nu ska jag gå ut i det vackra vardagsrummet med vacker konst på väggarna och ligga lite i den vackra soffan. Jag är förkyld igen. Jag ska göra te. Stockholm är så jävla otäckt. Jag törs inte gå själv på stan. Folk glor på mig. Jag måste spegla mig i varje skyltfönster och tänka att jag ser helt fel och ful ut. Jag fattar inte hur folk fixar att bo här. DN var rolig idag, ”Insidan” handlar om medelklassen och om hur torftigt det är med hyreslägenhet vid bullriga Skanstull. Det var DN-människor överallt på stan. DN-mammor är det otäckaste jag vet. De kan förklara allt för sina barn. Jag har köpt dyrt läppglans. Och eh, jag måste sluta nu. Nån annan betalar telefonräkningen. Tjarrå.

det är 2005 och har precis slutat regna [2005-06-01 11:05:08.0]

11:02

Jag har en massa rara meddelanden jag inte hunnit svara på, och nu ska jag springa till bussen och fara till Stockholm över helgen. Min internettillgång kommer att vara högst begränsad, men jag ska se vad jag kan göra. Annars hörs vi på söndag. Jo, och man kan ju nå mig på mobilen också. Puss!

what I do like, I love passionately [2005-05-31 12:53:05.0]

12:35

Sluta regna. Jag måste ha kinaskor på mig. Jag måste ha ett jobb. Utbildade civilingenjörer säljer mobiltelefoner. Hur ska jag då kunna få ett lätt och roligt kontorsjobb? Det finns inga lätta och roliga kontorsjobb om man inte blev anställd 1966. Jag sitter hemma och jonglerar med mina 116 högskolepoäng och min förmåga att uttrycka mig i skrift. Detta inbringar inte pengar. Hur gör man för att tjäna pengar på sin förmåga att uttrycka sig i skrift? Skriver man ett mail till nån man nästan känner som jobbar på en tidskrift och säljer in en idé? Då måste man ha en idé. Då måste man ha självförtroende.

15:23

Alla gör det här formuläret nu. Jag snodde det från Erika.

1. Hur många böcker äger du?
411 stycken katalogiserade. Det har tillkommit några jag inte orkat skriva in. Om jag ska räkna samtliga böcker, och räkna med alla ungdomsböcker, Kitty-böcker, Lotta-böcker, Enid Blyton-böcker, Sidney Sheldon- och Danielle Steel-böcker, dåliga bokklubbsböcker, dåliga konstböcker och annat som ligger hemma hos mamma och pappa blir det nog åtminstone ett par hundra till.

2. Senast köpta bok
Med en uppenbar känsla för stil av Stephan Mendel-Ek. Ligger ännu outhämtad i ett CDON-paket på Posten.

3. Senast lästa bok
Roald Dahls Häxorna, för studiernas skull. Annars; Det trygga äventyret, en fascinerande bok om den svenska medelklassen av Bengt Carlsson. Samt den där Ponton-antologin som kom med posten för ett tag sen.

4. Fem böcker som betyder mycket för mig
Donna Tartt, Den hemliga historien. Läst elva gånger.
Ernest Hemingway, Edens lustgård. Gav mig som fjortonåring en faiblesse för matpornografi, erotiska triangeldraman och lättjefullt liv på riveran.
Per Hagman, Pool. En helt logisk fortsättning efter ovan nämnda Hemingway. Med den enorma fördelen att Per Hagman var vid liv, i Sverige, popstjärnesnygg och möjlig att projicera allehanda romantiska flickrumsfantasier på.
Stig Larsson, Natta de mina. Bästa poesin. Förändrade hela min värld, typ.
Geir Gulliksen, Vuxna dikter. Näst bästa poesin.
Bubblare: Thomas Mann, Döden i Venedig. Vladimir Nabokov, Lolita. Tor-Ivan Odulf, Skymningen gör dårarna oroliga. Marguerite Duras, Hiroshima min älskade.

[2005-05-30 23:22:13.0]

23:19

Min grupp diskuterar serier:

– ”Ensamma mamman” tyckte jag så mycket om!
– Ja, Cecilia Torudd är jättebra!
[förklarar för den tyska utbytesstudenten]
– Det handlar om ensamma mamman som har såna problem med sina tonårsbarn. Och hon hatar smulor, och så kommer hon hem och det är smulor över hela bordet och hon bara skriker AAAAAH! SMULOR!!! och så tar hon duken och skakar den över barnens sängar.
[alla skrattar]
– Ja, och ”Kalle och Hobbe” är ju underbar också!

[2005-05-29 15:21:09.0]

15:08

Bo Madestrand frågar sig hur många som ens märkt att det är designår i år. Det frågar jag mig också. Jag skrattar ihjäl mig åt designåret. Sen kommer jag på att det lär ha kostat skitmycket pengar. Då blir jag arg. Min ilska är ganska vag. Jag vet inte vem som bör hållas ansvarig. När jag ser någon på stan med en färgglad tygkasse tänker jag föraktfullt ”Du tar säkert del av designåret!”

Fredrik Strage, förresten: det finns en monumental skillnad mellan tidiga Oasis och the Tough Alliance, och den består i att de senare stinker HDK-fest lång väg.

15:35

”Din morsa tar del av designåret!”
”Din morsa tar del av designåret!” är sommarens förolämpning.

i fältet nedan får anteckningar inte göras [2005-05-28 23:54:26.0]

23:50

Öh, jag har hjälpt B att flytta och det var så sjukt jobbigt. Det var sjukt varmt dessutom, och jag bar mest av alla. Jag har nog aldrig burit mer i hela mitt liv. Sen blev jag så utmattad att jag somnade på golvet.
B och jag åt falafel i en park, och sen åt vi chips och drack vin på altanen. Nu ska jag sova i evigheter. Godnatt.

B är förkyld och ville inte vara med på bild,
men det här är större delen av B som dricker vin.

still wearing push-up bras [2005-05-27 02:31:46.0]

02:25

Jag behöver ny musik. Vårens låtar har varit (ingen inbördes ordning) Bloc Party – Banquet [Phones disco edit], Darin – Money for nothing och Eurosport – Your brother is my only hope. Nu har jag lyssnat sönder dem. Särskilt Darin. Nu behöver jag nåt nytt. Nåt som känns som nu. Saint Etienne känns inte som nu. Kom igen. Mata mig.

no promises, no demands [2005-05-26 15:57:51.0]

15:54

T är och intervjuar Brett Anderson. I telefon, men ändå.
Alltså, Select-omslaget uppe till vänster är helt fantastiskt.
Ingen som såg det kan ha undgått att bli hopplöst förälskad.

19:42

Alltså, jag måste sluta skriva ”alltså” hela tiden. Mitt språk är torftigt. Jag borde formulera mig bättre. Jag kan om jag vill men tyvärr är jag lat.
Brett blir sur om man frågar nåt om Bernard. Dill är sommarens krydda. Att jag inte odlade dill på altanen! Timjan och persilja, vad är det för loserkryddor? Hur ofta har man timjan på nåt? På varma mackor? Kommer jag äta det ens en gång i sommar? Jag måste åka och köpa en liten dillplanta. Och en basilikaplanta. Och en kruka att sätta dem i. Jag måste jobba på med mina ungdomsromaner. Jag skriver om ”Trälarna”. Den utspelar sig i Norrköping. I Norrköping säger man att saker är ”träliga” om man menar att de är jobbiga och tråkiga. Säger man så på andra ställen? Johan Croneman, vad tror du?

when lilacs last in the dooryard bloomed [2005-05-25 02:16:58.0]

02:07

Alltså, vad är dealen med att folk blir arga över yttranden som ”Skriv fem timmar om dagen så har du en hyfsad roman om en månad”, eh, är det inte så det är då? Om jag skrev fem timmar om dagen skulle det ju bli material till en roman. Den skulle antagligen inte vara speciellt bra, men det skulle den nog inte vara om den tagit mig två år att färdigställa heller. Jag blir så äcklad över reflexen att hålla pöbeln på avstånd från Litteraturen genom att hävda att det är så jävla svårt.
– Men om det bara är att skriva kan ju vem som helst göra det! Rörmokare i Borlänge!
Alltså, jag tror inte ni behöver oroa er för det. Jag tror ni kommer att hålla ert försprång ändå. Eller komma på nya sätt att göra det. Lugna ner er.

13:32

Det känns som morgon. Jag har varit vaken i timmar. Jag ska göra mer kaffe, börja på min andra hemppgift, och sen ska jag belöna mitt flit med att åka till Emmaus. Jag har fått CSN idag, 1600 kronor och de bränner i fickan. Jag har dem ju inte ens i fickan i och för sig. Jag har 42:50 i fickan. En grej jag tänkt på, när det gäller rökförbud på uteställen och att det börjar lukta svett istället: fatta att det här är sommaren när sjutusen indiekids + jag kommer gå runt i nya Cheap Monday-jeans som man inte får tvätta på tre månader. När det äntligen blir varmt i slutet på juli och vi börjar svettas i dem vill iallafall inte jag stå i ett hörn på Uppåt Framåt.
Nu blir det analys av berättandet i två ungdomsromaner. Jag vet inte vilka jag ska välja. Jag hatar ungdomsromaner. Jag hatar nivåer. Jag har en avig inställning. Johan Croneman förresten, kolla, här sitter jag och tar plats i periferin och saknar helt mediekompisar att blogga om. ”Det skrivna ordet är klent. Många människor föredrar livet” stod det i DN igår. Förr var man tydligen tvungen att välja, men nu har vi ju bloggarna. If it’s not love, then it’s the blogs that will bring us together.
Blogg är det nya UGG. dsfdsafddsfdsfdhfd!!!!1 Jag hatar att allt måste analyseras. Analys är ett medelklasspåhitt. Från och med nu ska jag gilla och ogilla saker helt omotiverat.

all in the palm of your hand [2005-05-24 23:19:50.0]

23:17

Tjoho, best of denna dagboks DN-kritik på otidskrift.se! Kolla in!

Nu ska jag promenera till Statoil och köpa Läckerol bara för att det är så roligt att promenera till Statoil. Och så kanske jag ska plocka mig en kastanjblomma. Tjarrå.

23:19

Jag måste vända på mitt dygn förresten. Konkreta tips mottages tacksamt. Borde jag försöka hålla mig vaken hela natten? Funkar det?

vid denna tid deltar även Ellen Key i debatten [2005-05-23 00:23:29.0]

00:13

Öh, ”Spelkortsmysteriet” av Jostein Gaarder är mer än jag fixar just nu. Så himla tråkig. Alla ska ha läst den och kunna diskutera den imorgon. Plus en Harry Potter-bok, och nåt mer som jag har glömt. Jo just det, Tove Jansson. Jag fattar aldrig nåt av böckerna jag läser, jag är så trög. Ibland tror jag seriöst att det är nåt fel på min perceptionsförmåga. Det kanske i och för sig mest bottnar i en aversion mot persongallerier befolkade av dvärgar som heter Bagar-Hans.
Ibland känns det som att vi mest recenserar böckerna i gruppdiskussionerna. ”Jag läste den här för min femåring och han älskade den!” eller ”Jag undrar hur barn i förskoleåldern skulle reagera på den här, jag tycker att den är så våldsam och grym”. Mer utvärdering än analys.

Igår satt jag och läste gamla nätdagböcker. Det finns dagbok av mig på nätet sedan 9 mars 2001. Det är mer än fyra år. Nu citerar jag från mitt allra första nätdagboksinlägg:
”Det känns inte som att jag hinner med riktigt.
Liksom; på måndag börjar vi med renässans & rokoko och jag är fortfarande inte klar med alla greker. Jag ligger läskigt mycket efter. Måste vara lite mer disciplinerad. Måste gå upp tidigare om morgnarna. Det funkar inte ens att gå till biblioteket längre för jag börjar bara läsa några andra böcker än de jag ska läsa, eller så tycker jag så synd om mig själv efter några timmar att jag går ner på stan och till Hennes & Mauritz och köper läppglans istället.
Det är inte bra studieteknik.”

Ehrm.

00:23

Åh, jag skrev ju dagbok på Lunarstorm också. Redan 12 september 2000. Herregud vilken deprimerande höst det var. Jag citerar ett stycke från 15 september:
”Konstaterar att [här icke namngiven författare] måste ha lyssnat på Suede eftersom början på en av novellerna är ett i det närmaste plagiat av Suedes ”Duchess”. Funderar på om det är N som fått honom att lyssna på Suede och var i boken hon förekommer och att jag kanske också borde ligga med en författare och bli omnämnd i hans böcker, för det känns som en kul tanke.
Funderar på vilken författare jag i så fall skulle ligga med, men kommer inte fram till nåt bra svar.”

01:52

Kolla, en Bonjour tristesse-mugg! Så himla snygg!
och det finns jättemånga andra att välja på.

16:33

Kolla, tygkassar också! Jag måste ju ha en sån.

”Har ni inte läst skönlitteraturen är det ingen idé att ni kommer hit!” sa vår lärare strängt första lektionen. Jag känner mig rebellisk.

21:24

Det har blivit helt sjukt fint ute under tiden jag legat inne och snorat. Kastanjerna blommar! Så himla fint. Och äppelträden. Och hundkex! Jag har alltid tyckt att hundkex är en loserblomma, men de är toppen. Hundkex kan vara sommarens blomma.

I was fucked to my very foundations [2005-05-22 18:55:49.0]

18:39

Jag trodde att jag inte ens skulle klara av min inlämningsuppgift eftersom jag är helt lost när det gäller allt som ska lämnas in när det gäller akademiska studier, jag trodde att jag aldrig någonsin skulle få ihop de minst fem sidor som krävs eftersom jag vänt och vridit och byggt ut varje mening i det oändliga och fortfarande landat på knappt fyra sidor även om litteraturlistan är skitstor och upplägget mycket luftigt. Men nu hittade jag en artikel jag missat, ett debattinlägg av Kertin Thorvall, bless Kerstin Thorvall! Allt kommer ordna sig. Med 0,5 cm indrag blir det jättemycket text, tjoho.

Jag har sovit hela dagen. Min hjärna är luddig och mitt hår är smutsigt. Jag är rätt äcklig. Imorgon har jag bestämt mig för att vara frisk, för jag måste gå till skolan och jag måste läsa jättemycket och jag måste skrubba hela lägenheten för snart ska B flytta in lite tillfälligt. Jag kan inte vara sjuk när det är vackert väder. Jag blir stressad. Sommaren börjar ju aldrig förrän i mitten av juli nu för tiden, men jag blir stressad ändå. Jag ska lägga av med att tänka så mycket. Jag skulle verkligen vilja gå en sommarkurs i botanik, men det får jag inte för jag tillbringade min gymnasietid med att glasera fula keramikskålar och rispa med vassa grejer i kopparplåtar. Jag tycker att folk som bloggar om litteratur ska skärpa sig och sluta använda ett litterärt språk. Ingen blir imponerad ändå. Morrissey fyller år idag. Maj måste vara en toppenmånad att fylla år i. Jag fyller år i slutet på augusti och det är kanske den sämsta tidpunkten av alla. Grattis Therese, nu är du ett år äldre och i naturen ruttnar äpplen och blad börjar långsamt skrumpna ihop. Det är mycket svårt att inte se hela världen som en illustration av ens åldrande om man fyller år i början på hösten. Ni vet den där lukten av äpplen som fallit av träden och börjat ruttna och luktar tungt och sött? Så luktar min födelsedag.

20:23

”Bland kulturarbetare som till vardags är ivrigt syselsatta med att skapa och förmedla kultur till andra uppstår ibland en besvärande yrkessjukdom. Man blir van att se andra som objekt, som kulturkonsumenter vars vanor och ovanor man måste känna till för att kunna sprida sina produkter. I allt detta intresse för folk därute, presumtiva biblioteks- och museibesökare, glömmer man lätt att man själv är medlem av en ganska exotisk svensk subkultur: kulturarbetarkulturen.
/…/
Här i landet har vi en lång folkhemstradition med förmaningar om att leva ett bättre liv: äta riktigt, läsa riktigt, fostra riktigt. Befinner man sig i kulturellt överläge, som representant för en kultur med officiell kvalitetsstämpel, blir de egna värderingarna lätt osynliga.
En förkrossande majoritet av kulturarbetarna är präglade av ett medelklassmönster, antingen genom uppväxt eller utbildning. Detta kulturmönster är ofta så självklart, så normal och naturligt att vi som dess bärare sällan får ögonen på det. Med oss in i kulturdebatten har vi alltså ett bagage av föreställningar om det rätta, det riktiga och det goda livet, vi är inte några neutrala smakdomare.”

Skriver Orvar Löfgren. Och idag tycker jag inte att det som känns jobbigt är problemet som texten beskriver. Utan att det står ”vi”.
Att det alltid står ”vi”.

20:39

Kanye West är förresten en sån tönt. Jag skrattar ihjäl mig. Mest kanske jag skrattar åt alla som gillar honom förresten. Haha! Töntar!

töntbjörn

[2005-05-21 00:03:26.0]

00:00

Om jag bodde i Stockholm skulle jag springa till Kulturhuset och kolla in utställningen med foton av Madame Yevone. Att döma av hemsidan om henne är bilderna helt fantastiska. Pierre et Gilles goes societsdam på trettiotalet liksom.

Jag vill åka till stan och köpa några meter sidenband. Hoppas att jag är pigg och feberfri imorgon.

[2005-05-19 23:56:09.0]

23:50

Nu har jag varit sjuk i tre dagar. Jag har inte tid att vara sjuk, jag måste studera och uppdatera min skunkdagbok. Nu har jag ju inget att skriva, jag har bara legat inne och sett sex avsnitt av ”Sex and the City”, tre avsnitt av ”Lost”, ett avsnitt av ”Desperate Housewives” och ett avsnitt ”L-word”. Jag har lyssnat på Eurosport och ätit halstabletter och läst för många bloggar. Borde jag skaffa en blogg? Det är så trivsamt med skunkdagbok. Här kan man skriva trams. Idag promenerade jag till biblioteket och hämtade ut ”Medelklassen – det trygga äventyret” som jag beställt. Snart kommer jag inte kunna umgås med någon.
Ja. Nu ska jag nog sova. Hejdå.

[2005-05-17 00:50:40.0]

00:47

Hrmpfffgjfhvdhlkvf

13:36

Jag har jätteont i halsen! Jag avskyr att ha ont i halsen. Jag kan inte prata. Jag går runt och är tyst och dricker te.

don’t wanna know about your sea green curtains [2005-05-16 14:27:47.0]

14:18

Varning! Sjukt långt dagboksinlägg! Man måste inte läsa.

Kulturfanzinet Nässla, eller vad det nu skulle heta, dog innan första numret blivit färdigt, men som en fortsättning på tankarna om ”underklassens litteratur” publicerar jag här en grej som var tänkt till fanzinet. Det skulle bli en följetong med namnet ”Våra föräldrars bokhyllor” eller nåt sånt, och handla om exakt det namnet antyder. Jag börjar med mina föräldrars bokhylla. Eventuellt kommer det en fortsättning, men hoppas inte på för mycket. Och, sorry för den crappy bildkvalitén, det funkade inte med blixt och jag är uppenbarligen inte särskilt stadig på handen.




Man kan klicka.

Mina föräldrar har nu för tiden en enda bokhylla. Det är min pappa som byggt den och den är speciellt måttanpassad för att alla 25 band av Bra Böckers lexikon ska få plats i rad på en hylla. Mina föräldrar investerade i alla band av lexikonet nån gång tidigt på åttiotalet för att, får man anta, jag och min syster skulle ha en rik källa till kunskap att ösa ur till exempelvis skolarbeten. Och för att mamma gillar att slå upp saker. Hon brukade säga ”Slå upp det!” om man frågade nåt hon inte kunde svara på, och då gjorde man det. Oftast fick man svar. Jag älskar Bra Böckers lexikon. Jag kunde tillbringa timmar med att på måfå välja ett band och sedan läsa om allt som verkade vara intressant. Exempel jag minns: friktion, djuphavsfiskar, Greta Garbo och Manets användande av platta ytor. Jag var asocial redan som barn.

Tidigare hade mina föräldrar en större bokhylla, men när vardagsrummet renoverades rensades en massa böcker bort och den nya bokhyllan blev betydligt mindre. Bland de böcker som nu för en undanskymd tillvaro i skräprummet märks sjukt många exemplar av Svenska Turistföreningens årsbok och diverse böcker om fiske.
Två böcker har jag stulit: Ulf Lundells ”Jack” (min pappa gillade verkligen Ulf Lundell när det begav sig. Jag har dock aldrig bevittnat hur min far faktiskt läser en roman, detta utspelade sig innan jag föddes.) samt ”Vagabondliv i Frankrike” av Ivar Lo-Johansson, som ursprungligen tillhörde min morfar. Jag vet mycket lite om min morfar, men uppenbarligen läste han böcker. Han kunde teckna också, och spela poker, och så hade han jobbat på varvet i Norrköping och hade en bokmärkesängel tatuerad på ena överarmen.

De skönlitterära böcker som finns kvar i vardagsrummet är (från vänster till höger):
Evan H Rhodes – En armé av barn
Juan Marsé – Sista kvällarna med Teresa
Anne Tyler – Den andre brodern
Lars Rosander – Vargarna
Lars Rosander – Vargarna från Elba
Colleen McCullough – Tim
Belva Plain – Dit ödet vill
Sidney Sheldon – Lucias flykt
Sidney Sheldon – Inget varar för evigt
Sidney Sheldon – På andra sidan midnatt
James Michener – Frihetens sjö, del 1+2 (av någon anledning inte placerade bredvid varandra)
Maeve Binchy – Tänd ett litet ljus
Lauren Bacall – Jag själv
Waris Dirie – En blomma i Afrikas öken
Judith Krantz – Princess Daisy
Maeve Binchy – Circle of friends
Antoni Gronowicz – Garbo
Robert James Waller – Stilla vals i Cedar Bend
Paul Gallico – Poseidonkatastrofen
Saul Bellow – Han med foten i klaveret
Isaac Bashevis Singer – Berättelser från gamla och nya världen
Isaac Bashevis Singer – Familjen Moskat
Isaac Bashevis Singer – Jacobys hus
Isaac Bashevis Singer – Godset

På hyllan under:
Colleen McCullough – Törnfåglarna
Jack London – Varghunden (härstammar från min fars barndom, då han enligt uppgift tyckte om att läsa ”klassiker”)

Det på hyllan under, som inte är skönlitteratur, är en serie böcker om svensk natur, några gamla vackra böcker som heter ”Djurens liv”, ”Djurens värld” och ”Svenska växter”, samt alla band av ”Nordens flora” och en bok av Gunnar Brusewitz.

De böcker som inte är ren underhållningslitteratur (Rosander, Singer t.ex.)
är från Bra Böcker och kom tillsammans med lexikonet, det var så man köpte det – i paket bestående av en del lexikon och en eller två delar skönlitteratur. Därav det sjuka överskott av exempelvis ”Sista kvällarna med Teresa” som råder på landets alla Myrorna och Emmaus.

Böcker jag vet att min mamma läst:
Sidney Sheldon – På andra sidan midnatt
Lauren Bacall – Jag själv
Waris Dirie – En blomma i Afrikas öken
Colleen McCullough – Törnfåglarna

Min mamma läser en halv bok om året om hon har lite flyt. Min pappa läser några böcker om fåglar och hur man bygger hus.

Om ni är uppmärksamma märker ni avsaknaden av exempelvis ”Ett öga rött”.

Jag vill inte sitta här och självömka, men alltså: naturligtvis är det svårare att hitta ett läsande (av annat än underhållningsromaner) om man växer upp med en bild av att Litteraturen är Sidney Sheldon och ”Törnfåglarna”. Det är svårare att utveckla ett språk och ett skrivande. Det är svårare att ta till sig kultursidorna i dagstidningarna, inte minst för att de aldrig skriver om litteratur man hört talas om.
Jag tror verkligen att man bör läsa mycket för att tillägna sig ett språk. Jag är definitivt inte personen att säga vad det är man ska läsa, men jag är rädd att det nog måste vara något annat än Sidney Sheldon, iallafall ibland. Det är naturligtvis jobbigare att behöva göra den resan helt på egen hand. Om ingen i ens familj läser böcker, om ingen i hela ens släkt läser böcker, om de flesta i ens släkt tycker att det är lite konstigt att läsa böcker, eller iallafall att läsa så många.
Tacka fan för att allt är lättare om man har med sig språket och litteraturen och den goda smaken hemifrån. Om man går till biblioteket och kommer hem med böcker man kan diskutera med sina föräldrar. Eller, om man inte ens behöver gå till biblioteket, för böckerna står där, i vardagsrummet.

Det vore fint om någon pratade om det här nån gång. Om någon skrev om det på en kultursida. Om någon sa: Häri ligger ett klassrelaterat problem. Om någon sa: Oj, kolla, det handlar kanske inte om bra och dålig smak. Det handlar kanske om förutsättningar också. Det handlar om vad man har med sig hemifrån.
Om någon skrev: Det finns en orsak till allt. Det finns en orsak till att folk läser populärlitteratur. Och orsaken är väldigt sällan att folk är dumma i huvudet.

20:15

Jag gick till biblioteket och lyssnade på the Jam. Jag kanske borde gjort det här till min vår med Paul Weller istället, Paul Weller är mindre skrämmande än Bruce Springsteen. Första gången jag såg Paul Weller var på VH1, ”That’s entertainment” och han satt på en stol och spelade gitarr och jag tyckte att han såg ut typ som den töntigaste killen i klassen. Jag minns att jag tänkte det, ”Det här var ju en bra låt, synd att han ser så töntig ut, synd att han har så ful frisyr”.

”Eton rifles” är dagens låt. – Hello-hooray!

20:26

Haha,
Correct Lyrics:
Eton rifles, Eton rifles
Misheard Lyrics:
Eating trifles, eating trifles

we don’t read the papers, we don’t read the news [2005-05-15 18:01:05.0]

17:43

Eftermiddag på altanen.

22:52

Alltså, jag vet att jag skrivit det förut, men diskussionsforumet på kent.nu är verkligen storslagen underhållning. Jag skulle kolla på texten till nya singeln, men den fanns inte utlagd, för det finns människor som laddar ner låtarna och de ska minsann inte få några texter. Om man hör ”Palace & Main” på radion och undrar vad fan han sjunger egentligen så ska man GÅ OCH KÖPA SKIVAN.

För övrigt, det där med att personer som vill bli författare inte har läst några böcker är nog tyvärr sant. Eller, de har läst dåliga böcker. Problemet är ju att folk oftast har så jävla dålig smak, det har inget med skrivande att göra, det är mer ett generellt samhällsproblem.

Ibland vet jag inte om jag är ironisk eller inte.
Hjälp!

your brother is the pretty one [2005-05-14 00:44:19.0]

00:30

Hej. Jag har gjort saker. Typ varit i Botaniska trädgården med B och runt i stan med T och köpt jeans och färgat håret och så. Jag har haft sjukt ont i fötterna eftersom mina nya Converse känns som för hårt snörda skridskor. Det känns som att mina fötter håller på att bli sådär kinesiskt förkrympta. Det skulle inte göra något om de krympte lite iofs, men det gör väldigt ont. Jag har typ rödbrunt hår nu, det känns sådär. Jag såg en tjej på spårvagnen som hade så himla fin hårfärg, jag borde frågat vad det var. Den som är i mitt hår nu är inte speciellt lik. Bla bla bla. Jag har absolut inget smart eller roligt att säga, jag tänkte bara uppdatera lite pliktskyldigt. Ingen mediakritik idag, bara vardag. Och för att undvika att det här bli en fotodagbok struntar jag i bilderna från Botaniska, ni bryr er antagligen inte iallafall, det var mest bilder på blommor. Alltså, jag skulle kunna tillbringa större delen av min fritid i Botaniska trädgården. Vilket toppenställe. Och gratis, om man är samvetslös och struntar i den frivilliga entrén. Det här blir värsta Linda Skugge-dagboksinlägget. Nu ska jag dessutom göra te och mackor. Så jävla gott. Tjarrå.

14:59

Uje Brandelius har skrivit en intressant text om klass på Doktor Kosmos hemsida. Han tycker att det är dags att sluta prata om kulturellt kapital och koncentrera sig på det ekonomiska kapitalet istället. Själv skiter jag rätt mycket i pengarna. Överklassen är för mig helt ointressant, jag tror att man irriterar sig mer på brats om man själv är medelklass och har det där kulturella kapitalet (och kanske heter Anette Kullenberg).
Såhär skriver Uje Brandelius, angående de olika typer av människor som intresserar sig för det här med kulturellt kapital (här beskrivs typ A):

”Dom som själva upplevde sig vara missgynnade av det kulturella klassamhället. Till den här gruppen hör tex kulturjournalisten Anneli Jordahl som skrivit boken ”Klass – är du fin nog?”. Hon är sur för att hon var hela 37 år innan hon fick ett vikariat på DN Kultur medan spolingar med pappor som läste böcker hamnade där redan i 20-årsåldern. Men nu jobbar hon där. Det hör nämligen till bilden att man för att digga ämnet ska ha trotsat den tyngdlag man själv målar upp. Ingen vill ju tjata om att man är en förlorare. Jag har aldrig träffat nån som fortfarande befinner sig i arbetarklassen som fördjupat sig i begreppet. Om det beror på att jag aldrig träffar nån ur arbetarklassen vet jag inte.”

Uje, kolla: JAG ÄR EN FÖRLORARE!
Vi kan ta en fika nån dag så kan du få se att jag finns på riktigt.

16:22

Haha, skönt citat av Stig Larsson:
”Jag tycker inte om att sitta. Jag känner mig obekväm då. Därför ligger jag jämt, utom möjligen på cocktailpartyn. ”

odla min trädgård [2005-05-11 16:17:57.0]

16:16

Sånt jag gör när jag försöker undvika mina hemuppgifter.
Det har gått skitdåligt med mina hemuppgifter.
Idag skulle ju vara stora hemuppgiftsdagen.

19:53

Jag var ute på altanen och klappade lite på en slampig röd katt, och då kom min pyttelilla favoritkatt och hälsade på igen, fast den är så blyg att den stack in i ett buskage nästan direkt. Jag vet att det är tråkigt med kattbilder, men det här är den sötaste katten, så den får vara här ändå.

I live where you wouldn’t dare to drive [2005-05-10 12:52:08.0]

12:26

Dan Jönsson i DN idag, om Marjaneh Bakhtiari, Jonas Hassen Khemiri och kravet på trovärdighet:
”De äkthetskrav som alltid ställs på underklassens litteratur fungerar ytterst som ett sätt att göra den omöjlig.”
Vilken jävla underklassens litteratur? Det här är litteratur som medelklassen skriver och medelklassen läser, den har ingenting med underklass att göra.
Autencitet är aldrig synonymt med kvalitet och en bra bok är en bra bok men snälla, kom inte och påstå att den här litteraturen har något med underklassen att göra, jag kan inte tänka mig nåt medelklassigare än ”Ett öga rött”.

Hahaha!
Alltså. Underklassen.
Jag kan inte släppa det här.
”All litteratur är fejk” säger Mikael Löfgren som försvarar Jonas Hassen Khemiri. Ja, klart den är. Och, klart den får vara det. Jonas Hassen Kemiri är oskyldig, det är Dan Jönsson som tillskriver de här böckerna något som de inte är, och kanske aldrig ens har gjort några anspråk på att vara. De är inte autentiska, de är en trevlig medelklassbild av underklassen. De är Bjuda-in-till-Söndagsöppet-litteratur.
De är tydligen ”vad det litterära Sverige gått och väntat på det senaste decenniet”.
Hahaha!
Alltså, jag återkommer om det här.

16:11

Jag är så himla upptagen med att hänga vid datorn och dricka kaffe och slösurfa, men nu kostade jag på mig en paus för utflykt till Emmaus i ösregn. Jag hittade Kristina Sandbergs ”Ta itu” i den snygga inbundna utgåvan för femton kronor. Den finns som En bok för alla-pocket tror jag, och då kostar den väl typ arton eller nåt så det kanske inte var ett toppenfynd. Den börjar hur som helst med ett citat av Jean Rhys. När jag gick på skrivarskola sa Mats Kempe åt mig att läsa Jean Rhys. Nu undrar jag givetvis om han säger det till alla tjejer, eller om det är Kristina Sandberg som är the original Jean Rhys-fan i familjen.
Jag skulle köpt en jacka egentligen. Jag behöver verkligen en jacka.

antalet ansökningar har ökat med 27 procent [2005-05-09 14:09:38.0]

13:26

Saker jag irriterat mig på hittills idag:
1) ”Mustiga” romaner med ”excentriska” karaktärer.
2) Att ”mustiga” romaner med ”excentriska” karaktärer per definition verkar anses som något positivt.
3) DNs barnlitteraturkritiker.
4) Att personer som skriver krönikor i kvällstidningar tjatar om hur hårt de jobbat för att nå dit de är. ”Allt jag kan har jag lärt mig genom att jobba skiten ur mig”. Detta när det inte direkt var så att de satt hemma och handkolorerade på egen hand och bekostnad uppkopierade fanzines i början av sin karriär, utan fick skriva i stora tidningar vid nitton års ålder. Det här låter antagligen lite bittert, men alltså. Om man som nittonåring blir upplockad av en stor tidning måste det ju ge ett slags grundmurat självförtroende som gör att man vågar grejer. Exempelvis ta sig vatten över huvudet. Jag är så himla avundsjuk på alla som vågar ta sig vatten över huvudet.
5) Mig.
6) Vädret.
7) B-ordet. B-ordet ska aldrig mer nämnas här. Detta är en skunkdagbok och inte en B.

[2005-05-08 14:22:10.0]

14:21

DN Kultur idag: Disney anlägger en stad av 1800-talssnitt på en åker utanför Paris. ”Prisnivåerna borgar för att inte oönskade befolkningsgrupper flyttar in.” Detta leder till segregering och är självklart förkastligt.
Två sidor tidigare: Camilla Lundberg ställer sig frågan ”Kan ett operabesök vara värt nästan fyratusen kronor?”. Hon har åkt till Paris och gått på en skitdyr uppsättning av ”Tristan och Isolde”. Och konstaterar att det absolut var värt pengarna.
Undrar om hon satt bredvid nån från Disneystaden. Med tanke på att prisnivån definitivt borgade för att inga oönskade operabesökare tog sig in.

20:38

Min vår med Bruce, dag 3:
Jag läser om Bruce i ett nummer av Pop. Det är Andres som har intervjuat honom. Bruce tycker om Phil Spector, Van Morrison och klockspel. Det är sympatiskt. Bruce verkar ta saker på allvar. Det är viktigt med vänskap för honom. Manlig vänskap, antar jag. Jag vet inte, men det här med Bruce Springsteen börjar kännas sådär. Det är bara en känsla jag får.

danmark, sensommaren 1942 [2005-05-07 15:44:15.0]

15:31

Måttlighet är det nya svart. Jag är pigg och glad. Nu dricker jag kaffe för att bli ännu piggare och gladare. Jag har varit på fest i en fotbollsklubblokal där alla människor såg likadana ut. Ingen hade lockigt hår. Hon i the Kid sjöng en låt och hade på sig långa svarta handskar. Henrik Berggren stod i ett hörn. Allt var ganska konstigt. Jag har jättemycket att göra. Varje gång jag är ute träffar jag samma person och varje gång frågar hon ”Hur går det med uppsatsen?” och varje gång svarar jag ”Åh, skitdålig faktiskt” och sen måste jag förklara för hon ser liksom frågande ut, och det är kanske det tråkigaste man kan prata om, varför det går dåligt med min uppsats. Om jag var lite smidig skulle jag ljuga och svara ”Bra!” och inte göra ett samtalsämne av det. Klart jag inte kan skriva uppsats när jag måste kolla Linda Skugges blogg hela tiden.

put your makeup on, fix your hair up pretty [2005-05-06 14:31:33.0]

14:13

Jag trodde i en förvirrad och yrvaken stund att statens kulturråd gett mig tjugotusen att göra ett kulturfanzine med. Eftersom hela fanzineprojektet avlidit började jag fundera på huruvida jag skulle vara tvungen att redovisa pengarna på nåt sätt, och tänkte att jag kunde köpa jeans, dyrt smink och åka till Prag för dem. Fast sen kom T och pekade och visade i pappren, och av alla som sökt bidrag var det bara elva som fått några pengar och jag var givetvis inte en av dem. Statens kulturråd är ena riktiga snåljåpar. De delar ut 1,7 miljoner till kulturtidskrifter, sammanlagt. Det är ju ingenting.
Öppet brev till Bergman Rock: Jag tycker att ni ska lägga av med att söka kulturbidrag, för ni får pengar varenda år och det finns andra som behöver dem bättre.

Jag lyssnar på The Bravery. De är töntar. Jag måste sälja lite grejer tror jag, synd att andrahandsvärdet på böcker är så himla dåligt. Undrar var man får bäst betalt för böcker, om man går med dem till ett antikvariat, eller om man lägger ut dem på Bokbörsen eller Tradera eller nåt. Jag tror att jag ska sälja min Boys-ep. Min Boys-ep är kanske min sämsta investering någonsin.

En dikt jag tyckte om, som dessutom innehåller mjölkbönder.

Nu ska jag gå och gräva i jord. Sen ska jag formulera min åsikt om saker. Sen ska jag bli full.

[2005-05-05 00:06:16.0]

00:04

Jag har suttit på ett berg och sett solen gå ner över Göteborg. Nu är jag lite full och ska nog baka syltkakor. Tjarrå.

03:12

Alla som bloggar bloggar om att de bloggar och om andra som bloggar. ”Här sitter jag och bloggar lite, och kolla, här är en annan kille som gör det också!”. Mm, ja. Spännande grej, det här med bloggarna.

15:07

Best of senaste Elle Interiör:

”Funkis och femtiotal favoriseras, så följaktligen är stolarna runt bordet Mies van der Rohes Bauhausklassiker och taklampan den klassiska PH-lampan från Louis Poulsen.
/…/
Att U.H. har samma smak för sparsmakade, linjeräta interiörer och Bauhausinfluerad arkitektur som sin far råder det ingen tvekan om.”

”Smakar det så kostar det, brukar det heta. Här har det aldrig varit frågan om att snåla med kvalitet på bygget – från exteriörens liggande träpanel till stengolv med golvvärme – ‘det är bättre att satsa på exklusiva material som är icke utbytbara och hållbara'”

”Här finns inte tillstymmelse till gulligheter.
-Vi har tagit lärdom av det wienerarkitekten Adolf Loos sa, och försöker bortse från modetrender och undviker onödig dekor.”

Kulturens evolution är liktydig med
ett utbrett användande av smakfulla danska taklampor.

we’re fuckups [2005-05-03 00:18:55.0]

00:08

Sommaren sommaren, stressen. Skoskav. Skoskavsplåster kostar 51:50. Allt på apoteket har skumma priser. Sommaren. Sommaren kostar pengar. Mina linser klibbar fast i ögonen. Gamla linser. Månadslinser användes en månad, sedan bytes de. Till nya. Jag har bara gamla. Nya kostar minst tvåhundra. Plus frakt. Kavajen är för stor. Jag är mindre men de mindre är slut. Jag kanske kan sy in den? Får man göra sånt? Linserna klibbar. Det kanske har nåt med pollen att göra? Luften klibbar också idag. Allt är fuktigt. Mitt hår blir ulligt. Jag använder kräm som ska binda ihop lockarna och tynga ner dem, men den funkar inte. Inget funkar. Skoskav, mina nya skor är för små. 39 är så osexigt, jag köpte 38. Jag är så dum. Klibbig. Ny deodorant, nitton och femtio, den billigaste på H&M. Sådan är min existens. Billigast på H&M. Sommaren sommaren, stressen. Mitt hjärta slår jättefort, känns som jag gått uppför trapporna vid Korsvägen, upp till universitetet. Klibbar klibbar. Fuktigt ute idag, mosade sniglar överallt. Klibbiga, frasande. Knoppar som brister överallt, klibbiga först. Ont det gör ont. Stressen. Ut och gå, gå uppför trappor mitt i natten. Känner du hur mitt hjärta slår? Kom närmare då, du får, nu får du. Villaområde, de sover här för de har jobb att gå till. De har körsbärsträd som blommar. Grävling grävling, grävling äter sniglar. Frasar, luften är fuktig. Snart är det sommar.

13:16

Hej! Är det någon som vet hur man gör för att få vara med på marknadsundersökningar? Alltså IRL-undersökningar, när man sitter runt ett bord och äter godis och pratar om konserverad frukt eller nåt? Måste man prenumerera på en morgontidning, alt. vara uppe med tuppen och slita åt sig en Metro varje morgon?
Alla svar mottages tacksamt!
/fattigt Lejon

15:18

Saker jag lärt mig hittills idag:
En barnbok som ser tråkig ut är bra.
En barnbok som ser rolig ut är dålig.
Massmarknadens förkastliga produkter har ofta en förföriskt glättad yta, som kan te sig lockande för ett otränat barnöga.
Vuxna vet däremot bättre och kan tack och lov tvinga sina barn att läsa ”Till vildingarnas land”. Då får barnen god smak och hög moral.
Barbie, videovåld och nazism är dåligt. Undvik detta. Gör leksaker av potatisar och kottar.

Uppbygglig. Finns snart även berikad med c-vitamin.

22:07

Min vår med Bruce, dag 2:
T tycker att jag ska byta samlingsskiva, så jag gör det. Den nya skivan är egentligen tre stycken, jag lyssnar på den första. Den innehåller tydligen tidiga låtar. ”For you” och ”Spirit in the night” är toppen. De låter mer som Dexys Midnight Runners än som, ja, rock. Jag lyssnar på bussen, på väg för att köpa växter att sätta i mina hinkar på altanen. Det är kallt ute. Jag köper tomat, timjan, persilja och indiankrasse. Hon som tar betalt är jättesnäll. Like spirits in the night! sjunger Bruce. Jag ska lyssna vidare imorgon.

Jag orkade inte göra mig snygg, så jag gömmer mig.

[2005-05-02 13:53:48.0]

13:39

Jag är så rastlös. Jag behöver mål och mening. Jag läser halvengagerat om ungdomslitteratur. Jag läser DN. Det står om ungdomslitteratur i den. Jag är trött på ungdomslitteratur. Jag läser Damernas Värld. De skriver fyra sidor om att killen som inte ringer efter första daten nog inte är intresserad. Att ämnen som detta behandlas med stor vetenskaplighet får mig att tappa tron på kvinnor. Jag har läst om en del gamla Darling på sista tiden, och även om de till största delen framstår som oerhört mycket sämre än när jag köpte dem fick de iallafall en hel generation tjejer att inse idiotin i artiklar av ovan beskrivna slag. jfdkjkjlgjkfdajkgdakgf!!! Alltså, jag blir galen. Jag vet inte ens vad jag blir galen på. Mig själv antagligen. Jag vill jobba lite på ett bibliotek. Snälla ge mig ett pyttelitet jobb på ett bibliotek. Jag kan göra skittråkiga saker, typ åka upp och ner i en hiss och hämta saker ur magasinet. Eller sortera in återlämnade böcker i hyllor. Jag skulle älska att sortera in återlämnade böcker i hyllor. Kolla, jag kräver verkligen inte mycket. Något att pyssla lite med bara. Jag arbetar gärna för minimilön. Alltså, jag får panik nu. Nu kommer den. Hejdå.

[2005-05-01 16:38:30.0]


19:23

Jag har tillbringat dagen med deprimerande ungdomsromaner. ”Janne, min vän” grep mig faktiskt på slutet, jag tar tillbaka iallafall en del av min indignation. Men upplyftande var den ju inte. Dessutom har jag lyssnat på melankolisk musik, eftersom det är långa ljusa vårkvällar som gör mig melankolisk, betydligt mer melankolisk än mörka höstkvällar. Jag försökte med Bruce Springsteen, men han kändes alldeles för bredbent. Nu lyssnar jag på Sugababes för att rycka upp mig lite. Sugababes är toppen. Jag har ”Hole in the head” som ringsignal på mobilen.

bet you never thought I’d get out of bed

strange, I’ve seen that face before [2005-04-30 02:59:34.0]

02:51

Eftersom hela landet uppenbarligen drabbats av kollektiv grabbighet tänkte jag försöka bli en i gänget genom att börja gilla Bruce Springsteen. Jag har alltid tänkt att det vore coolt att gilla Bruce Springsteen. Det känns som nu eller aldrig.

Min vår med Bruce, dag 1:
Jag går ut lite mjukt med en Best of-skiva. Bruce har på sig jeans, skinnjacka och en gitarr på omslaget. Det känns tryggt. Nu ska det bli rock, liksom.
Tyvärr vill varken cd-spelaren eller datorn läsa skivans två första spår (”Born to run” och ”Thunder road”). Jag är hur som helst mest ute efter ”Atlantic City”, den har jag lyssnat på förut och gillat. När den äntligen kommer tänker jag att Bruce Springsteen är rätt bra ändå. Sen glömmer jag att lyssna eftersom jag läser Ebba von Sydows krönika på Expressen och loggar in på Skunk. Skivan tar slut utan att jag märker det. Det känns inte som nån lysande inledning på mitt nya liv som Bruce Springsteen-tjej. Det känns rätt onödigt att ens skriva ett dagboksinlägg om det, eftersom jag uppenbarligen inte har särskilt mycket att säga. Men det blev en bild iallafall. Fortsättning följer.

12:39

Jag avskyr ”ungdomsromaner”. De är så satans obehagliga. Särskilt svenska ungdomsromaner. Tacka vet jag amerikanska, som de från Läslusens bokklubb, där huvudpersonstjejerna går på high scool och hänger i en galleria och dricker milkshake. Svenska ungdomsromaner är så sjukt deprimerande. De är alltid för close to home för att det ska bli annat än väldigt obehagligt. Jag skippade hela den grejen, jag gick direkt från Läslusens bokklubb till Danielle Steel och Sidney Sheldon. Min favoritbok var under en period Danielle Steels ”Zoya”, om en vacker adlig ryska, nära vän till tsarfamiljen, som måste fly landet under revolutionen.
Sedan, i åttan tror jag, kom Hemingway och räddade livet på mig. I en tjock Hemingwaybiografi jag lånade på biblioteket inbillade jag mig att den unge Hemingway påminde om Tom Cruise, och den lite äldre om Clark Gable. Den gamle, tjocke Hemingway trängde jag bort ur mitt medveteande. Om Hemingway varit ful hade jag antagligen fortfarande läst Danielle Steel.

slående likhet med Tom Cruise

Jag läser Peter Pohls ”Janne, min vän” nu och det är riktigt jävla tråkigt. Det ingår inga böcker av Enid Blyton i min kurslitteratur, inga Kitty-böcker eller Lotta-böcker eller något av allt det som verkligen betydde något för mig när jag var liten. Det är naturligtvis för att de bedöms vara konstnärligt undermålig litteratur, men jag trodde ändå att man på universitetsnivå kunde läsa och analysera dem och förhålla sig kritiskt, istället för att bara ignorera dem. Istället läser vi vad som är nån slags utbildad och beläst akademikeridé om vad unga människor gillar, som gör att jag känner mig rätt distanserad från all litteratur. Allt vi läser tillhör någon annan. Det gör mig lite ledsen.

Omslagen till Lotta-böckerna är helt fantastiska.

[2005-04-29 13:54:39.0]

13:48

Nu får det vara nog med Desperate Housewives-referenser. Vi fattar att ni har koll på samtiden. Det räcker verkligen nu.

it’s the young men, fighting in the clubs [2005-04-28 01:25:28.0]

01:14

Idag är det Tough Alliance-dagen. Jag firar genom att lyssna på Suede.
Jag tycker att Suede är länken mellan the Tough Alliance och Bruce Springsteen. Som av en konstig slump också är aktuell med ett nytt album.
Tjoho. Vad allt hänger ihop.

varats olidliga lättja [2005-04-27 01:05:18.0]

01:00

T har gett mig säsong sex av Sex and the city, som jag verkligen verkligen önskat mig, för T är jättesnäll och säsong sex är så bra, så snygga kläder, så oerhört mycket mer engagerande än de tidigare säsongerna. Åh. Jag misstänker att det är Sex and the city som idag fick mig att köpa en vacker kjol jag aldrig kommer använda. Den är så fin, men knälång kjol alltså, det är verkligen inte jag. Jag får ha den att titta på, som ett konstverk. Jag gillar att ha kläder att titta på, mina bästa second-handfynd är aldrig använda utan hänger utanpå garderobsdörrarna och gör mig glad.

Valnötsbröd är det godaste brödet. Att ha glass i frysen är roligt. Jag har blivit röd om kinderna av solen. Babel är ett jättetråkigt program. Jag har haft namnsdag. Grattis till mig.

01:22

H&M säljer Iron Maiden-tshirtar. Nytillverkade, antar jag. Som ser liksom urtvättade ut. Mycket märkligt.

Uppfostrande konst igen:

Det här är kanske den bästa offentliga konst jag någonsin sett. Offentlig konst i Sverige, särskilt i bostadsområden, består ju annars nästan uteslutande av deprimerande svarta bronsskulpturer daterade samtidigt som större delen av landet byggdes/byggdes om, typ på sextiotalet. De är oftast skitfula och motverkar allt som antagligen är tanken med dem. Den här lilla skulpturgruppen är däremot helt underbar. Den står i det rika, vackra, nyrenoverade bostadsområdet som ligger drygt tio minuters promenad från min lägenhet, där den offentliga konsten står som spön i backen och människor har bankomater (den som låg närmast där jag bor är borttagen efter att blivit sprängd vid upprepade tillfällen), och bäst av allt, ett bibliotek, att tillgå. Där är folk glada och har kastrerade katter, och ingen olaglig spelverksamhet förekommer på pizzerian.
Iallafall, konsten:
Den består av två separata delar, ett fartyg i mörk metall, jag vet inget om metall. Det brukar vara av brons i skulpturer tror jag. Och bakom båten; en solnedgång och moln i gult glasfibermaterial. Det ser ut som något ur en serietidning, särskilt när solen lyser på solen i konstverket, så det ser ut som om den också lyser. Det allra bästa är att båten är en ångmaskin. Jag har bara sett den i drift en enda gång, men det är alltså en liten lucka under båten där man kan lägga in såna där små sockerbitsliknande grejer som driver ångmaskiner, och då kommer det rökpuffar ur båtens skorsten och det ser ut som en Tintin-båt som åker in i solnedgången och det är typ det snyggaste jag sett.
Det står inget om vem som gjort den, vilket är oerhört irriterande. Jag borde maila min lokala konstansvariga person på kommunen och fråga, men jag törs inte. Jag har redan mailat honom argt en gång och varit upprörd över den oerhörda snedfördelning av offentlig konst som råder här. Han slingrade sig givetvis och sa nåt vagt om att det är stiftelser och bostadsbolag som bestämmer grejer om offentlig konst och inte kommunen, och försäkrade mig att mina skattepengar inte bekostar bostadsrättsområdenas utsmyckning. Bah humbug. Ge mig en skulptur.

14:12

– Okej, nu har den där nya tjejen skrivit en recension igen…
– Jag tänkte att hon skulle fatta att vi har tröttnat på henne eftersom vi bara skickar dåliga skivor till henne, och högst sporadiskt, men hon är lite trög tydligen.
– Ska vi ta med recensionen eller? Den är rätt lång…
– Den är ju inte längre än de generösa 750 tecken som vi tillåter, men hon nosar ju på gränsen.
– De andra som skriver nöjer sig minsann med 300 tecken ibland.
– Det beror nog på att hon är tjej, hon har nog ett behov av att ta plats eftersom hon befinner sig i en så mansdominerad miljö.
– Du menar en miljö där de mest kompetenta skribenterna av en händelse råkar vara män?
– Ja, just det.
– Hon sitter antagligen hemma och tänker ut konspirationsteorier till varför vi inte tar med hennes recensioner.
– Mest beror det ju på att vi är urskiljningslöst onda.
– Ska vi maila och tala om det?
– Nä, det är roligare att låta henne undra.

[2005-04-25 15:30:37.0]

15:29

Jätteliten katt som ville nosa på min kamera.

dags att deklarera [2005-04-24 20:53:03.0]

20:48

Eftersom jag bor nära en mjölkbonde har jag inte skrivit så mycket på sista tiden. Jag vet inte vad jag har gjort. Pluggat lite. Sett på teveserier (jättemånga avsnitt av This life, är det nittiotal igen så är det). Det är väl typ allt. Jag har tänkt lite också. Mest på koalor (Skansen ska få koalor till sommaren, se separat notis om detta längre ner på den här sidan), men även på det här med tillgänglighet.
Andres Lokko skrev i sin krönika i fredags om band han älskar just för att de är så svårtillgängliga.
Jag gillar en hel del konst som är rätt svårtillgänglig. (Konst och konst, den enda konstform jag intresserar mig för är måleri, så: jag gillar måleri som är rätt svårtillgängligt). Jag gillar en massa bilder som bara är yta, fält, där jag kan uppskatta och imponeras av ytterst vaga och svårbeskrivna kvalitéer. Dessa målningar skulle kunna ses som en bildkonstens motsvarighet till svårtillgänglig (elektronisk) musik, som saknar inbjudande beståndsdelar som melodi/motiv.
Detta går tvärt emot min inställning till, ja, i princip allt annat.
En gång pratade jag med Sophie Rimheden. Hon sa att hon jättegärna ville nå ut till folk och sälja skivor och att andra människor än musikkritiker skulle gilla henne. Då är det antagligen en rätt dålig idé att göra musik som ibland låter som de där jävla maskinerna de gör latte med på caféer och stolt medela att det minsann är en konstnärlig bearbetning av ljudet av granskog. Då kanske man borde vakna upp och lukta på kaffet och resonera typ ”Jag är medveten om att det jag gör utesluter en del människor, men det får nog vara så för jag måste göra det jag gör på ett krångligt sätt för att kunna fortsätta vara vän med mig själv.” (Hallå Ann-Sofie Back!)
Jag gillar en bildkonstnär som heter Mark Rothko. Han är rätt känd bland människor som känner till saker om konst. Annars fattar jag om man aldrig hört talas om honom. Mark Rothko gör mest målningar som består av två färgfält, exempelvis (som i min favoritmålning) två nyanser av grått. Det låter antagligen fullkomligt sinnessjukt för någon som föredrar konst som ”man kan se vad det föreställer” och som uppskatter exempelvis Monet av anledningar som att det är fina färger i hans målningar, det är snyggt med näckrosor och man blir glad av att titta på dem.
Detta är inte underkända anledningar att tycka om något, även om det är lätt att raljera över Monet-gillare (och Monet-merchandise) om man är en av dem som tror sig fatta lite mer.
Vilket jag ju är.
Jag ska cut Andres some slack i den här frågan eftersom jag också gillar att hävda kvalité i något som för rätt många ter sig svårtillgängligt.
Jag tycker bara inte att man får gå runt och tro att man vet vad som är bäst för andra människor.
Och det är irriterande att jag är så inkonsekvent; att jag kan gå med på att konst är svårt men inte tycka att populärkultur får lov att vara det. Samtidigt som jag bli arg över exempelvis nivåskillnaden mellan kultur- och nöjessidorna i vissa dagstidningar.
Äsch, jag vet inte vad jag skriver längre. Ibland får jag en känsla av att jag skulle kunna hålla på hur länge som helst. Det blir en enda röra av allt. Inte särskilt tillgängligt. Min mamma läser aldrig kultursidan i Norrköpings Tidningar. Det här är kanske en helt annan grej, men nu skrev jag det ändå. Jag vill att min mamma ska läsa kultursidan, och det ligger på kultursidans ansvar att se till att hon gör det.
Jo, såhär kanske det är: Jag skulle verkligen gilla att kunna förklara vad det är jag tycker är bra med Mark Rothko för någon som tycker att Monet är toppen. Förklara så att den personen fattar och ger Mark Rothko en chans.
Detta verkar kultursidorna i de flesta dagstidningar vara fullkomligt ointresserade av. De skriver för de som redan gillar abstrakt expressionism. Vi är ändå rätt få som gör det och det värvas inte särskilt många nya fans på kultursidorna. Det som står om abstrakt expressionism, eller om vad som helst på kultursidor, har för övrigt en tendens att vara så jävla tråkigt att det inte ens är intressant för de intresserade.
Jag tror att Andres också vill förklara för folk. Jag tror att Andres drivs av välvilja, även om den ka te sig lite avig och offensiv ibland.
Andres, jag sluter fred med dig nu.
Fast det är inte din förtjänst.

20:54

Det här är första delen i serien om Ben & Jerry.
Fortsättning följer.

[2005-04-23 12:22:06.0]

12:21

Ord man förväntas känna till betydelsen av när man studerar på universitetet och därför aldrig får förklarade, del 1: postkolonial

14:37

Ord man förväntas känna till betydelsen av när man studerar på universitetet och därför aldrig får förklarade, del 2: diskurs

[2005-04-21 19:05:21.0]

19:03

Jag har tvättat och läst lite och gjort en önskelista. Gissa vad som var roligast.

kinda wasted without you [2005-04-20 01:11:54.0]

00:52

Jag har fikat med en fd. klasskamrat (eller ”kursare” som det tydligen heter när det handlar om universitetsstudier, det är ett av de fulaste ord jag vet) och fått uppdatering om vad folk sysslar med nu för tiden. Folk har det uppenbarligen rätt bra. Folk har mormödrar som sitter på lägenheter i Paris som de lånar ut till sina lyckligt lottade barnbarn som känner för att möta våren där. Folk är i allmänhet sjukt privilegierade. Jag vill också bo ett tag i en europeisk storstad, men istället får jag sitta i förorten och lyssna på ”Love is a battlefield” med Pat Benatar och äta finska pinnar.

Jag tror för övrigt att jag hatar mina nya jeans. De är både för stora och för små, det är mycket märkligt. T ser het ut i dem, betydligt hetare än vad jag gör. Don’t believe the Cheap Monday-hype. Idag när jag skulle till stan hade jag absolut ingenting att sätta på mig, så jag gick in på en H&M och tänkte att jag skulle köpa första bästa tröja jag kunde tänka mig att ha på mig, men jag kunde inte tänka mig en enda. Jag är alltid ful på våren, och alla andra är skitsnygga och ser helt fräscha och nya ut.

Pat Benatar är skitsnygg och ser helt fräsch ut.
Inte så ny dock.

01:11

Roger Nichols and a Small Circle of Friends ska bli mitt nya favoritband.

23:08

Äsch, Roger Nichols and a Small Circle of Friends ska inte alls bli mitt nya favoritband. Jag kommer antagligen gå genom resten av livet och tycka att de är toppen, men jag kommer nog aldrig säga ”Roger Nichols and a Small Circle of Friends är verkligen mitt favoritband!”.

Annars har jag mest ägnat mig åt att fåna mig.

[2005-04-18 14:11:05.0]

14:09

Besök på uteplatsen.

21:34

Jag har varit i skolan och grupparbetat. Vi skulle tolka bilderböcker. Man fick välja på lite olika böcker, och en mycket målmedveten tjej i min grupp kastade sig över en Tove Jansson-bok och ville att vi skulle jobba om den. Jag hatar Tove Jansson. ”Tove Jansson är så bra, hennes böcker har så många bottnar och går att läsa på så många olika nivåer, bilderna är så expressiva bla bla blaaa”, att gilla Tove Jansson är så jävla medelklass och jag hatade Tove Jansson när jag var liten, jag har aldrig ägt en bok av henne, en gång blev jag vettskrämd bara genom att bläddra lite i ”Vem ska trösta knyttet” i väntrummet hos tandläkaren och sen dess har jag hållt mig borta. Mumintrollen pratade finlandssvenska när de var på teve och det var alltid tråkigt och hemskt med finlandssvenska (Tygtigern Lukas!). Jag fattar att Tove Janssons bilder håller hög och bra konstnärlig nivå, att ”Vem ska trösta knyttet” skiljer sig från nästan alla andra bilderböcker genom sina japanska influenser med stora platta ytor, sneda perspektiv, starka konsekventa färger, till och med val av motiv (berg i bakgrunden, fiskebåtar etc), vilket jag ser och uppskattar som konstvetande tjugosexåring. När jag var liten blev jag bara skiträdd.
Men, jag grupparbetade jätteduktigt. Jag sa smarta saker som Mats Kempe lärt mig. Åh, Mats Kempe. Mats Kempe är personligt ansvarig för allt smart jag någonsin kommer kunna säga om litteratur.

För övrigt har jag läst Fredrik Lindströms diktsamling med stor behållning. Även om den är hemskt dålig så gillar jag att den finns. Jag brukar tänka att det borde ges ut sjukt mycket mer poesi än det gör, mycket mer dålig poesi, tramspoesi, förbrukningspoesi som fyller en funktion ett tag och sen glöms bort. Poesi som skrivs av samma anledningar som man startar ett band – exempelvis för att man vill ligga med någon. Fast poeter är ju oftast så ego att de tror att de har något viktigt att säga.

22:54

Åh, Fredrik Strage i ”Hundra höjdare”!

Vad mycket män det blev idag.

we look like lovers, etc [2005-04-17 19:19:44.0]

19:05

Åh, jag har haft helg. Visserligen utan tänkt utgång igår, men med restaurangbesök, middag hos B, fotbollsmatchtittande (min första! och det var helt sjukt varmt och fint väder!), promenad med kaffe och glass vid kanalen, toppen. Nu blir det skräpmat och teve och imorgon blir det mycket disciplinerat läsande.

Vad roligt det är att samtliga svenska kultursidor samtidigt känner att de måste uppmärksamma fenomenet BLOGGANDE. Gärna med en viss ironisk distans, särskilt till allt som är personligt (favoritgodis, etcetera). Bloggare är helt sjukt självupptagna.
JAJAMENSAN.

Lämna en kommentar

Filed under dagbok

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s