backup 14

and then we kissed and fell unconscious [2005-11-26 14:00:49.977]

13:44

Alltså, jag har inte varit vaken så himla länge, men jag fick ändå verkligen antränga mig för att minnas om jag läst DN idag eller inte. Då är det nåt fel. Om man efter typ en timme inte längre minns. Borde man inte minnas något liksom? Jo, såklart. Jag ska agera lite gratis konsult åt er och tipsa om att substans är det nya svart. Substans är det som ständigt saknas, vare sig det gäller tidningar eller människor. Det hänger väl ihop förresten; de substanslösa människorna gör givetvis substanslösa tidningar. Jag hyser ändå rätt gott hopp om att det faktiskt finns åtminstone en handfull vettiga människor där ute. Hey, kan vi göra en tidning ihop eller? Är ni på? En vacker tidning som man minns att man har läst.

Ibland känns det som att jag måste skriva vissa saker här för att det förväntas av mig. Jag tänkte det i tisdags eller när det nu var, när det i min morgontidning presenterades en undersökning om att endast 10% av studenterna på alla jävla konstskolor är från arbetarklassen, medan 50% är från högre tjänstemannahem, vilket givetvis är horribelt ickerepresentativt för samhället i stort. Fast jag har ingen lust. Det är så grått ute. November försvinner alltid bara. Jag fattar förresten inte dealen med att gnälla över november. Det är i januari, februari och mars jag vill bo nån annastans, nu är det ju inte ens snö. Tänk sen när det är typ tolfte februari och tio minusgrader och alla gator glaserade med is. Isen är det värsta. Nu dricker man ju bara glögg och har det trevligt.

gästbok!

18:08

Nötter, topp tre:
1. cashewnöt
2. valnöt
3. pistagenöt

bubblare: paranöt

20:20

Jag hade förresten läst DN slarvig för Leif Furhammar var faktiskt minnesvärd idag – för första gången någonsin – med den fullständigt briljanta formuleringen ”en ung naturbegåvad pygmé”.

romantics do these things, or so they say [2005-11-25 15:50:27.497]

15:48

-Therese, har du slutat skriva dagbok?
-Nej nej, såklart inte.

18:09

Om man nu måste lyssna på band som låter som the Smiths utan att vara the Smiths så tycker jag att man ska lyssna på 1000 Violins. Like one thousand violins är dagens låttips, eh, jag vet inte om den är bra egentligen, jag tror faktiskt inte att den är det, men jag gillar den ändå. Jag gillar så tvivelaktiga saker ibland. ”Neil Hannon är årets man!” skrev jag här typ i januari, och det förstår ni ju alla att han inte alls är, det var ett genant utslag av mycket dåligt omdöme från min sida.

Fast kolla vad fin.
Alltså, slängde jag mina Divine Comedy-mp3:or eller vad hände?

21:23

Dagens åkommor, topp tre:
1. bakfylla
2. skoskav
3. indie-återfall

  [2005-11-23 15:35:50.33]

15:35

Uppdatera och uppdatera, jag är faktiskt upptagen med att köpa stövlar.

15:50

Alltså, bästa tänkbara shopping idag. Stövlar och guldskor och guldskärp och snygg Panache-bok från -87 och doktorsavhandling om svenskt symbolistiskt landskapsmåleri – typ allt som gör mig lycklig på en gång. Helt splendid.

23:03

”Salome: Att man här bör hålla sig till sådant som ”faller inom ramarna för utmärkt litteratur” är tamefan det mest kvinnligt-borgerliga som yttrats sedan jag slängde hit mitt första getöga.”, hahaha!

  [2005-11-21 11:30:40.133]

11:28

Jag är glad och vaken, vilket, som alla vet, är de allra bästa förutsättningarna för att lyckas med sina studier.

16:07

Alltså, människor på mat, vilken sjukt dålig idé. Milda har gjort om designen på alla sina produkter och jag brukade alltid köpa deras matlagningsgrädde. Då var det typ nån trevlig färgglad gryta på paketet. Nu är det människor. Olika människor på de olika typerna av grädde. Nu måste man ha människor i kylskåpet liksom. Det är något med människor på mat som stör mig djupt. Det känns liksom tyskt, eller centraleuropeiskt. Werthersreklam och Toffifeereklam ni vet. Glada mammor och glada barn. I mitt kylskåp. Människor på mat måste vara tecknade (Kalles kaviar, Scans grillkorv), det här funkar inte. Nu måste jag sluta köpa Milda.

18:11

Åh min estetikbok alltså. Jag läste äntligen ut den i natt, jag läser så hopplöst långsamt nu för tiden. Den var helt strålande. Jag måste verkligen lägga band på mig för att inte go all Malte Persson och dra ett gäng skitlånga citat.
Och jo, det här med kyrkor. Får man gå in i kyrkor hur som helst? Är de öppna på dagarna så man liksom kan komma och gå lite som man vill och gå in och sitta på en kyrkbänk lite? Utan att behöva prata med någon? Präst, etc? Och förklara sig? Jag är helt nyfiken på hur det ser ut i kyrkan jag har hittat. Den är, iallafall delvis, från 1300-talet och tydligen en av få medeltida kyrkor i Göteborg, det låter ju helt toppen. Jag tänkte att jag väl får gå dit på söndag annars. Fast sen insåg jag att jag knappast lär vara ensam om den idén. Till och med mina föräldrar går i kyrkan på första advent.

I was in a car crash, or was it the war? [2005-11-20 17:04:39.443]

Little white lies like I was there

16:50

Det är allt jag INTE fotar och INTE skriver som är det som är jag. Känns det mer och mer som. Blogg är bara lögn lögn lögn.

Jag bor typ i ett industriområde i Manchester.

Närå. Jag bor i en gammal kulturbygd.

Närå. Jag bor vid strikt formgivet köpcentrum.

Närå.

Och inget av det här spelar nån roll alls.

17:07

Kyrkan kanske spelar lite roll förresten. Jag har bara gått förbi den förut. Fast idag gick jag och kollade lite på den. Så vackert, med cypress och avlövade trädkronor mot vitkalkad vägg och hundratals små lyktor på gravarna i skymningen.

Nu verkar jag besitta en känsla för stämningar och kanske en poetisk och reflekterande själ.

Ja, så kan det verka.

Bla bla bla.

17:10

”Jag saknar förmågan att se klart i livet; min inbillning är verksam oberoende av verkligheten. /…/ …mitt eget liv är endast en kedja av stämningar, stämningen är min ro, min lycka, mitt allt. /…/ …jag är lyckligast, mest i ro i de minuter, då omedvetenhet dricker sig mäktigt in i ens själ, då allt liksom löper undan, då allting går ihop, då föremålen höjas i dimma och ljuden lösrycka sig från bestämda gestalter, då man själv sjunker djupt i ett stämningsfullt något, som kan kallas allt eller intet, men som för mig personligen är det innersta, väsentliga i tillvaron…”

17:35

Det enda jag gör är ju egentligen äter juleskum och målar naglarna.

18:11

Ja, och känner.
Alltså shit vad trött jag är på mig själv.

18:12

-Det är söndag, det kanske är därför?
-Hahaha! Eh, ja just det. Kanske det.

funny how I’m not laughing now [2005-11-19 03:03:12.487]

03:01

19 är det nya 17. 27 kanske är det nya 26. På Stan-Selda är 26. Det är ju liksom det slutgiltiga beviset för att hon är en Annika Flynner. Annars måste jag spöa nån. Jag ska inte skriva om På Stan egentligen, det känns för mycket som att sparka in öppna dörrar. Jag är 27, 27 är helt splendid. Fast alla andra som gör typ sånt jag vill göra är sådär 22 23 nånting. Jag blir inte stressad över detta. Jag tänker att jag har levt. Sen skrattar jag lite bittert. Jag jobbade i ett år på ett marknadsundersökningsföretag, helt utan det där kreativa alibit som annars var comme il faut. Alla andra ba ”Jag gör en nyskapande tidskrift”, ”Min diktsamling har precis blivit utgiven”, ”Jag har startat ett klädmärke och ska exportera skitmycket till USA”. Det var antagligen enda anledningen till att de fixade att gå dit varje dag och ta skit från medelålders stockholmsmän (statistiskt bevisat den otrevligaste målgrupp known to man) och upprätthålla ett glatt humör under intellektuellt stimulerande arbetsuppgifter som att ringa runt och fråga ”Har du hört talas om filmjölk?”. Jag jobbade ett år i lunchrestaurangen på sjukhuset i Norrköping. Jag var skittrevlig mot alla överläkare, de ba ”Nu skulle det allt smaka gott med lite punsch!” och ja ba ”Ja, hihihi!” helt artigt varje torsdag över ärtsoppan. Ni skulle häpna över de maktstrukturer som råder på sjukhus. Eller kanske inte om ni jobbar med media förresten. Jag diskade i storkök. Mina naglar var trasiga i ett helt år. Jag ångkokade broccoli. Folk som jobbar i storkök är inte kockar. Jag hatar Jamie Oliver, kommer ni ihåg, det där hemska hemska programmet när han skulle lära skolbespisningstanterna att laga finmat? Och häpnade över att de inte viste vad al dente-pasta var. Nä klart som fan att de inte vet, de har ingen kockutbildning, de värmer och blandar, det är värma och blanda som är deras jobb. De i disken frågade vad det var jag pluggade och jag sa ”litteraturvetenskap”, för det gjorde jag på slutet, och de trodde att jag gick på gymnasiet, de trodde jättelänge att jag var typ 18. Sen höll de på att svimma när jag sa att jag var 24. Jag var helt arbetslös i ett halvår. Jag såg inte dagsljus på månader. Sen fick jag gå på kurs och lära mig att man bör söka jobb på gult papper man ritat små fjärilar på. För att göra ett personligt intryck. Och jag var liksom på botten, de ba’ ”Vad har du gjort förut då?” och jag hade ett flummigt gymnasieprogram där man gjorde askfat av små glasbitar, och icke avslutade A-kurser på universitetet och ett års arbetslivserfarenhet från en kass gratistidning, och jag ba’ ”Den var lite som Nöjesguiden!” och ingen visste vad Nöjesguiden var, och de andra på kursen hade iallafall jobbat på dagis och fått strålande referenser och var dessutom snyggaste chilenskorna i stan och vi gick och åt pizza med ägg på. Det är enda gången i mitt liv jag ätit pizza med ägg på. The story of my life! Jag skriver vad som helst när jag inte vill gå och lägga mig. Det var inte meningen att bli så personlig. Privat. Personlig. Privat var det väl inte? Jag vet inte. Jag hade tänkt skriva om estetiska preferenser och sånt. Nu skrev jag om mig istället. Läser ni det här? Orkar ni läsa fast det inte är några radbrytningar eller nåt? Jag gick på skrivarkurs ett år också ju. Hahaha! Skrivarkurs. Jag hade inga radbrytningar då heller. Eller dialog sådär som dialog ska vara. Jag skrev helt huller om buller. De sa att det var lite svårläst. De sa att allt jag skrev handlade om städer. Det gjorde det. Det har alltid handlat om städer. Jag bodde i Paris. Nu kan jag inte sluta. Nu måste jag bekänna allt jag gjort. Nu blir det bekännelselitteratur. Oscar Wilde dog i huset snett mittemot. Rakt fram låg École national superieure des beaux-arts. Det är som Mejan fast med snyggare namn. En gång hade de fest på gården och spelade med små instrument de tillverkat själva och man fick jättemycket bål och jag var 18, då var jag 18. Jag hade vinröda manchesterbyxor. Jag skulle skriva en roman. Den handlade om en tjej som åkte till Paris och gick på konstskolefester. Alltså, klockan är tre nu. Det var inte meningen. Jag har lyssnat på Ladytron på repeat i evigheter nu. Jag förbrukar saker. Dålig insikt. Låtar, människor. Jättedåligt. Jag är på väg mot självkännedom. Det är för att jag är 27. Mitt enda konkurrensmedel. This goes on the CV. Jag kanske raderar det här imorgon. Det gör jag nog.

15:03

Det där var nog nån slags cirkeldefinition. Eller vad det heter. Det där med Beaux-Arts och Mejan. Jag tänker att om man inte känner till det ena känner man nog inte till det andra heller och vice versa. De är konstskolor alltså. De bästa. Eller, haha. De med bäst anseende. Menade jag.
Nu ska jag få lite dagsljus om jag hinner.

19:02

Jag hade skrivit fint om bilder och utställningar och museum typ, fast sen hängde sig datorn. Nu orkar jag inte skriva allt igen. Jag är rädd att jag ändå inte skulle kunna åstadkomma samma entusiastiska tonfall. Men ni får en av bilderna jag skrev om iallafall. Det var en nästan likadan i DN Kultur idag. Helt strålande jättevacker.

Ulf Wahlberg har målat. Jag vet inte vad den heter.
”Kvällslandskap” antagligen. Men jag är inte säker.

19:06

min nya lampa

folk är i allmänhet inte det ringaste intresserade [2005-11-18 00:06:53.05]

av hur det känns att varsebliva

00:05

”Vi måste tills vidare nöja oss med konstaterandet att kraven på hur något bör vara beskaffat för att anges med sådana beteckningar [”skönt”, ”fult”, ”sublimt” etc, min anm.] växlar och kanske kan man antyda förhållandet genom följande mycket grova modell: Inom gruppen av skandinaver under 1800-talet förväntas genomsnittligt egenskaperna k, l, m, n för att beteckna en viss typ av objekt (marmorbyster, melodramer, romanser, buxbomshäckar, sillgratänger osv.) med dylika estetiska kategoribegrepp. Men inom denna vidlyftiga grupp finns förstås ett otal mindre grupperingar, exempelvis bildad medelklass i Skara på 1830-talet, som för att kalla en viss typ av objekt ”skönt” (osv.) huvudsakligen kräver egenskaperna j, k, m, n. Dock, pastorsadjunkten fordrar i, k, m, n under det att notarien förväntar sig k, l, m, p (den senare är något före sin tid eller kanske bara underlig).”

Alltså, detta kan vara den roligaste bok jag någonsin läst.

15:28

Jag har fått brev från en tandläkare. Jag har inte vågat öppna det än. Antagligen står det att jag är välkommen dit. Det är en ny tandläkare. Min gamla tandläkare var fantastisk. Alldeles för fantastisk för att jobba kvar på en vanlig tandläkarmottagning. Nu bygger han upp hela käkar på folk på nåt specialistställe. Första gången jag gick till honom var jag så rädd att jag började gråta där i tandläkarstolen och han var så snäll mot mig och antagligen lite glad över att få plocka fram sina kunskaper om rädsla och hur den kan övervinnas. Vi satt och pratade en stund. ”Känner du dig utlämnad?” sa han. Jag snyftade. Han sa att mina tänder satt snyggt i munnen och att jag var på hans topp tjugo-lista över tänder och att jag inte skulle vara rädd. Nu måste jag gå till en ny tandläkare. Just när jag hittat den bästa tandläkaren i världen och etablerat ett förtroende liksom. Så himla typiskt. Jag har förresten inte råd. Alltså, jag fattar inte hur jag ska kunna köpa julklappar till nån. Jag får typ virka grytlappar. En gång skulle jag virka en halsduk, men jag är så kass på att virka att den blev hård som en liten trasmatta. Äsch, jag har inte tid med det här, jag måste göra saker. Det här är rent och skärt okynnesbloggande.

16:03

Alltså, ni måste ladda hem Ladytronlåten. Och bränna den på en skiva (eller, ni kanske har mp3-spelare allihop, då kan ni ju hoppa över det steget) och lyssna på den på kvällen när ni åker spårvagn eller buss eller vad ni nu åker, och titta ut genom fönstret (därför funkar inte tunnelbana, well, om ni inte åker utanför innerstan där den går ovan mark) och känna er melankoliska. Eller spela den när ni är hemma och ensamma och dricker glögg och är pyttelite berusade och känner er lite patetiska.

16:08

Ni får ju givetvis känna er hur ni vill förresten. Men känner ni er glada är det nåt fel på er.

[2005-11-17 00:13:38.053]

00:12

Okej Andres, eftersom det tydligen är på detta vis vi kommunicerar:
Nu snurrade du ju till det helt och hållet. Alltså, minns du hur det här började? Med att jag tyckte att du plockade lite väl billiga poäng i den där krönikan om varför du ogillar stadiumrock. Och nu skriver du att det är JAG som definierar mig genom att ogilla saker. Det är ju inte riktigt rätt.

Inget av det du skriver hos Isobel är ju förresten riktigt rätt. Som det där om att jag inte erbjuder alternativ eller ens gillar något (bisarrt i sig att bli beskylld för något sådant om man betänker att jag håller till på en community på internet och inte i en stor dagstidning, men det är ju dessutom felaktigt – jag räknade i de tjugo senaste dagboksinläggen och hittade åtminstone tolv saker jag uttryckt min entusiasm över), och att jag på något vis skulle ängslas över att gilla saker ifall någon Godkänd Person (ditt ordval) skulle råka gilla samma sak. Det är ju helt taget ur luften. Liksom det där med att teoretisera in sig i ett hörn och tillslut bara gilla Kylie Minogue och Jennifer Lopez-filmer, det känner jag ju inte igen mig i för fem öre. På senaste tiden har jag ju mer än något annat tipsat om artonhundratalsmåleri och åttiotalssyntpop, för att jag älskar det med själ och hjärta och lidelse och övertygelse.

Och nu verkar vi ju liksom vara överens om det som var min poäng från början; att man bör älska saker på riktigt, för att man själv gör det, och skriva av kärlek, och jag skulle nästan kunna sträcka mig till att sluta fred om det inte kändes så himla olustigt med ditt behov av att platta till mig helt och hållet, med kassa argument som att du och Fredrik Strage och Ika Johannesson minsann inte delar musiksmak, vilket ju heller aldrig varit min poäng. Och jag tror att du fattade det. Jag tror bara att du letar efter sätt att få mig att framstå som okunnig.

PS: Syftade du på mitt senaste låttips när du skrev det där med Kylie Minogues nya singel förresten? För låten jag tipsade om HETER Kylie. Akcent – bandet – är fyra rumänska killar som gör briljant eurodisco.

GÄSTBOKEN ÄR FORTFARANDE HÄR

00:22

Jo, jag tänkte ju köra lite mer fotodagbok här nu när jag kan ladda upp bilder igen. Fast bilden på min nya lampa blev så mörk. Jag ska ta en ny imorgon. Tills dess kan ni fröjdas åt lite mer ekvilibristiskt stoffmåleri*:

Ingres: prinsessan de Brouglie, 1853

*att måla tyg så det ser helt sjukt mycket ut som tyg.

17:42

Jag står och håller i lyxglögg (=allt som är lite dyrare än vanlig Blossa-glögg) varje gång jag är på systembolaget, och sen fegar jag ändå ut till slut. Är det nån som har provat den väldigt vackra glöggen på bilden nedan får ni hemskt gärna recensera den lite i min gästbok.

Nu ska jag äta valnötsbröd och läsa en bok om estetik. I love böcker om estetik. Nån gång ska jag också skriva en.

hjortronglögg? anyone?

22:02

Ladytrons Beauty nr 2 är den nya The district sleeps alone tonight!

[2005-11-15 17:35:04.133]

I’d rather know you on the backseat of your car [2005-11-14 15:49:33.61]

15:48

Akcent – Kylie. Hallå, ÅRETS LÅT!!! Helt sjukt bra!

22:07

”Eh okej, årets låt var kanske att ta i” tänkte jag på väg hem från skolan. Fast sen tänkte jag att allt annat jag verkligen gillat i år varit från 1983 typ. Jag har börjat med mina årsbästalistor redan, och det är rätt tunt på listan över årets låtar. De är typ fyra. Listan med mat är jättemycket längre.

22:14

You drive me crazy! You slowly drive me crazy! Jag var jättemodig i skolan. Jag har aldrig någonsin varit modigare. Toppen var det. Nu måste jag skriva som en galning.

22:19

Mitt hår är förresten självlockigt. Nu slipper ni fråga.

Charles Francois Marchal: Penelope
Det kanske blir en följetong om stoffmåleri istället för
de där tjejerna mot en fond av japanskt tyg.
Eller så blir det båda delarna.

[2005-11-11 18:53:07.173]

18:48

Oj, men Andres, vad du tog åt dig. Fast tyvärr fattar jag ju inte riktigt vad din poäng är. Du ironiserar över att någon framför kritik mot den lilla värld av preferenser som du och ett gäng av dina kompisar målat in er i, du ironiserar över att någon kan tro sig stå fri från samtiden, ren och obesudlad? Well okej. Det blir ju lite knasigt bara, när du först himlar med ögonen åt att det påstås att du bara är en pose, och sedan drar ett gäng exempel på grejer sådär, liksom, du gillar dem på riktigt? Jag blir förvirrad. Du brinner för det där? JT LeRoy? Dave Eggers? Garden State?

På senaste tiden har jag ägnat ganska mycket tid åt att tänka på att det känns som en fruktansvärd återvändsgränd att gilla saker lite halvmycket och att hela Accelerator-grejen utmärks av det där slöa halvgillandet och att det är just det jag har svårast för. Är du med? Tanken på att gilla en massa saker halvmycket ger mig verkligen ångest. Tanken på att nöja sig med det liksom. Det är så himla sorgligt. Jag blir mer och mer övertygad om att det är mycket sundare att avsky 99% av all populärkultur för att sedan kunna sluta den där sista procenten helt och fullständigt till sitt hjärta, bli helt blown away av att det är SÅ BRA, att det är så sinnessjukt bra att allt annat ter sig obegripligt, och man tänker ”shit, vad håller ni på med?, lägg ner, ni kan ändå aldrig toppa det här”. Det är världens skönaste känsla.

Men det är väl kanske en känsla som blir svårare att hitta ju äldre man blir, är det inte så? För man blir blasé. För att det var lättare att tycka att saker var mindblowing bra när man var 19. Det kan jag köpa. Det börjar jag ju märka själv liksom. Jag är 27. Och då har man väl liksom valet att antingen lägga ner hela grejen med att tycka saker om samtiden i en tidning, eller att sälja sig/krampaktigt intala sig själv att det här ÄR bra, och ägna sig åt ett slags självbedrägeri som man förhoppningsvis åtminstone får bra betalt för.
Eller så får man helt enkelt konstatera att samtiden till största delen suger. Det är där jag personligen befinner mig just nu. Jag kan liksom inte se någon anledning att bli entusiastisk över särskilt mycket. Alltså, jag inser om det låter trist, men det är det bästa som hänt mig.

Det handlar ju om att liksom hitta sin grej. Jag brukar tänka det när jag är och handlar på Willys och ser en hårdrockskille som jag vet lever helt insluten i sin Iron Maiden-värld, fullständigt tillfreds. Det är så vackert. Att ha hittat sin trygghet, sin ö. Sen tycker jag att det man landar i egentligen kan vara vad som helst, det är en helt annan fråga, men då är man ju i den överlägsna positionen att åtminstone ha tänkt efter och tagit ställning. Och även om man kan argumentera att det är precis vad ni som skriver i tidningar har gjort, du Andres, Ika Johannesson, Fredrik Strage – ni har tänkt och hittat er grej. Er grej är t.ex. JT LeRoy. Okej. Lite svårt att förstå, men jag kan gå med på det. Vad jag däremot inte kan gå med på är ju att att JT LeRoy blir en massa andra människors grej i och med det, att JT LeRoy helt oreflekterat blir en markör att dra fram för att visa att man hänger med, en liten samtidstrofé som tillskrivs en massa egenskaper som för mig ter sig fullständigt obegripliga och som man bara behöver lära sig utantill. Det är skillnad på kärlek och prägling skrev en författare jag gillar en gång. Det är där problemet ligger.

Mitt väldigt arga dagboksinlägg skrev jag mest för att jag är så oerhört trött på just det här, på att alla är så ängsliga överallt, att alla är så rädda för att ta risker och göra bort sig och bara spelar safe, och hur skumt det är att det finns ett sådant behov av någon som berättar vad man ska tycka. Och Andres, du uppfattar det säkert inte som att du berättar för folk vad de ska tycka, okej, men att folk följer dina och Fredrik Strages och Ika Johannessons tips vore ju fullständigt absurt att förneka (även om det givetvis vore helt i linje med den utbredda missuppfattningen att makten hela tiden ligger hos någon annan – vilket också är en annan diskussion. Vi kan spara den till ett annat tillfälle), liksom att just den här typen av preferenser faktiskt har kommit att bli synonyma med den rådande smaken i Sverige hösten 2005. Det är väl liksom inget att bråka om utan bara att konstatera.

Och Andres, du fattar väl vad jag menar när jag tycker att det råder ett stillestånd? När den där goda smaken kan beställas utan minsta tankemöda från badlands.se? Är det inte väldigt tråkigt då? Är det inte dags att något händer? En samtid 2.0? Som släpper nittiotalet, släpper New York-komplex och white trash-dyrkan, släpper ängslighet och pose. Det är ingen svår process, tvärtom: ”Är det här vackert? Är det här bra?” Piece of cake. Man måste bara våga lita på sina egna svar på de där frågorna, på att de är lika värdefulla som de man kan läsa i en tidning, även om tidningen kommer från New York.
Banalt?
Ja, det är just det som är poängen.

TILL GÄSTBOKEN


the softness of cinema seats [2005-11-10 00:47:44.84]

00:45

Här kan man tack vare snälla människor äntligen titta på bilder från mitt höstlov. Förhoppningsvis funkar det.

Jaha, H&M imorgon då? Jag vill inte ha ett enda plagg. Fast jag kanske vill kolla lite. Hmm. Ja det vill jag nog.

09:42

Jaha okej, jag lär inte bli en av de där som hänger på låset, för då borde jag stått där och hängt vid det här laget, men jag är iallafall vaken och nybadad och när var jag det vid den här tiden senast? Mitt kaffe är helt äckligt för det var det sista som låg på botten i två gamla paket som stått öppna i månader. Alltså, jag har verkligen inget vettigt att skriva, jag tänkte bara lämna en liten lägesrapport och skryta med att jag inte sover.

Haha, nu raderade jag värsta långa stycket. Jag kan inte utsätta er för riktigt vad som helst.

12:35

Alltså shit, H&M var fullkomligt hysteriskt. Jag anlände 10:40 och varenda plagg var slut. Det hängde några handväskor och halsdukar och såg sorgliga ut, annars gapade det helt tomt på ställningarna. När en H&M-tjej kom tillbaka med grejer folk provat och ratat slängde sig alla över henne. En kvinna i 45-årsåldern köpte typ 20 plagg.
Två damer, till varandra:
– Har du varit på Avenyn?
– Ja. Där tog allt slut på tio minuter.
Sjukt. Jag åkte till Emmaus och kom dit precis när de öppnade. Nu inser jag att det är det som är knepet. Det fanns snygga stövlar. Jag köpte ett par. De ser lite skojiga ut. Typ som stövlar man går på HDK-fest i. Jag har aldrig varit på HDK-fest. B och jag var nära en gång men vi vände i trappan eftersom det satt otäcka HDK-killar där och drack öl och såg ut som arga unga män i alldeles för genomtänkta kläder. Alltså, HDK-killar är kanske det obehagligaste jag vet.
– Therese, du gillar inte så mycket va?
– BUT WHAT I DO LIKE, I LOVE PASSIONATELY!!!

Har du varit på HDK-fest?

Det här med bilder krånglar lite just nu.
Jag jobbar på det.
Det här är en Salome av Alphonse Mucha.

Snart kanske förresten bildserien ”Porträtt från tiden 1850 – 1900 som föreställer mörkhåriga tjejer som sitter i ett fint rum mot en fond av tyg med japanskt mönster” startar. Då gäller det att hänga med från början.

BETYDELSE: göra allmängiltig, giva allmän(nare) [2005-11-09 13:26:37.633]

giltighet l. tillämpning åt (ngt), förallmänliga, uppställa allmänna regler.

12:47

Någon med samma namn som jag har blivit utsedd till ”Årets djuskötare”. Hon är ”en stor inspirationskälla för andra djurskötare och djurägare i Norrbotten” enligt motiveringen till priset. Där ligger jag i lä. Jag skulle aldrig kunna sköta djur. Jag är uppvuxen i Kolmården, där svarar alla barn ”delfinskötare!” när de får frågan vad de vill bli när de blir stora. Jag fattade aldrig grejen. Solen bryter nästan igenom dag. Jag ska gå till biblioteket. De är snälla mot mig på biblioteket, de förlänger mina lån jättemycket. Jag har tusen böcker hemma. Jag måste skriva ett PM om min uppsats. PM och CV är de obehagligaste förkortningarna som finns. PM är värst förresten. Så himla fult. Man behöver aldrig lämna in nånting på min kurs. Man får göra lite som man vill med allting. Folk i min klass säger ”Men det är ju ett land där det inte spelar någon roll om man har ont i benet!” hundra gånger. Jag menar verkligen hundra gånger. För första gången i mitt liv vågar jag känna mig överkvalificerad för något. Det är en mycket frustrerande känsla. Jag gör fina iakttagelser som rinner ut i sanden eftersom det är viktigare att för åttonde gången påpeka att det är ett land där det inte spelar någon roll om man har ont i benet. Jag vill prata lite om Eugene Jansson och kanske Marinetti, jag vill sätta saker i ett sammanhang för jag älskar sammanhang, men det har jag ju inget för. Det värsta är gruppdiskussion, för då slutar allt med att folk drar anekdoter om sina barn och sina syskons barn och några barn på dagiset där de jobbar och några barn som gick i en klass där de gjorde praktik en gång och antagligen några hypotetiska barn också, och några barn i Afrika. Mina favoritbarn är kulturmedelklassbarnen som tas med på galleri innan de ens kan prata men som ändå har en förbluffande estetisk perceptionsförmåga. Tvåa kommer ”pojkar”. Barn av typen ”pojkar” tycker om att rita detaljerade flygplan. Sen växer de upp och bli arktiekter. Alltså, en grej jag har tänkt på är att man kan se på folk vilka som har pappor som är arkitekter. Särskilt söner till arkitekter, som går på stan med barnvagn från sjuttiotalet och har på sig en fjällrävenjacka. Jag ska återkomma om det här.

16:24

Jag äter bröd. Bröd är det nya Twix white. Jag håller på att bli brödsnobb. Jag avskyr bröd som kommer från Konsum och ligger i en plastpåse och härstammar från typ Skogaholm eller onda Schulstad. Jag älskar älskar älskar bröd som kommer från ett bageri och är helt färskt. Det har gett mitt liv en helt ny dimension. Det är gott med bröd. Jag har höjt min brödkonsumtion med typ 300% på senaste tiden. Bageribröd är, för att följa det inslagna spåret för dagen (hehe, eller för livet typ) rätt medelklass. Min syster bodde i Majorna i våras och där vallfärdade alla landshövdingshusbostadsrättsinnehavarmänniskor till ett franskt bageri på lördag- och söndagmorgnarna. Det var värsta kön utanför med barnvagnar och pensionärer och små hundar och nyvakna flickor med gammaldags cyklar och det luktade croissant och var liksom kontinentalt. Ni vet, som i Köpenhamn. Ännu lite mer medelklass är givetvis att köra Po Tidholm-grejen och göra avancerat bröd själv och experimentera med gamla brödkryddor och jäsfunktioner och sånt. Jag ska skriva en bok om mat ur ett klassperspektiv tror jag. Alltså, ge mig ett litet förskott bara. Det skulle bli jätteintressant.

17:04

Bröd från Schulstad = TV4. Det är exakt samma grej!

17:16

”Ömsom skymtar han fram som en gåtfull, lågmält muttrande person, som ler outgrundligt, ömsom som en retsam, rentav farlig person, blixtrande som en trollkarl med sina pepparkornsögon. Han är något av en estradör och han har liknats än vid en kinesisk mandarin och en österländsk sagoberättare, än vid en faun och fruktbarhetsgud”, hahaha!, alltså barnkulturkvinnorna är så kåta på Lennart Hellsing så det liknar ingenting.

Gästbok – inte bara för kulturvetare!

encore et encore [2005-11-08 18:20:21.787]

18:13

Stor underhållning att bli anklagad för att skriva som Linda Skugge (i betydelsen ha ett dåligt språk), när Linda Skugge herself avfärdade mig som ”för akademisk” i somras. Jag är fruktansvärt trött på killar. Åh gud. Det var fullt av killar i stan. Med axelremsväskor och Clarks. Eller skor som kunde varit Clarks. Etienne Daho är dagens man. Nicest man in pop! Alltså, vänlighet måste ju vara den bästa egenskapen av alla. På riktigt.

[2005-11-07 11:08:37.443]

13:21

Okej. Alla är vänner.

fdsjkfdsjkajökfdsksa!!!!!!111 [2005-11-05 15:34:09.407]

15:33

Gud, om något i efterhand kommer att definiera 2005 är det den jävla flockmentaliteten, mer än både webbpoker och blogg och sudoku och Björn af Kleen. En del av de där grejerna hänger väl iofs ihop. Jag ska återkomma till det. Det är illa med arenarock, jo tjena. Jag blir galen. Alltså, på riktigt. Fattar ni nivån på populärkulturjournalistiken i det här landet? När man väl positionerat sig som en av de med koll kommer man undan med vad som helst. Då kan man sluta tänka. Man ba’ ”Japan Berlin New York yadda yadda yadda electronica med skitsmala referenser det är dåligt med Kent yadda yadda det är tufft med arty jävla poserande white trash-fetischiga äckelkillar med rika farsor som tror att de har uppfunnit det jävla hjulet och alla ba’ ‘åh jävlar det här känns helt NYTT det här är typ i GRÄNSLANDET mellan KONST och POLITIK, en KOMMENTAR TILL SAMTIDEN!’ yadda yadda jag adderar ett djup till min personlighet genom att gilla nåt bögigt också typ Oxford och välskräddade kavajer och afternoon tea yadda yadda jag är så jävla eklektisk så ni fattar inte segelbåt tenniströja huliganmode Tokyo medelklassiga jävla amerikanska indieregissörer Banksy lönnsirap lappar som folk hittat i en tvättomat.”

Och alla ens fans kan sluta tänka eftersom de har nån de tror tänker åt dem. Hahaha. Vilket jävla självbedrägeri. Såhär är det: Alla tongivande skribenter inom området populärkultur i Sverige ligger och plaskar i samma jävla Accelerator-pöl, ni vet Accelerator-festivalen, den bekväma inomhusfestivalen för nyblivna bostadsrättsinnehavare runt trettio som vill ”ha koll” – man köper en biljett till Accelerator, och sen får man koll på vad som gäller, ”lite innan det gäller”. Det är som att få ett litet facit och man kan koppla bort hjärnan och veta att nån valt ut det bästa åt en. Resten av året behöver man inte ens bry sig. Man kan sitta hemma i bostadsrätten och lyssna på Joanna Newsom eller vad fan man nu lyssnar på tills det blir sommar och man får dricka civiliserad inomhusfestivalöl igen och veta att man är safe.

Det där är den svenska populärkulturjournalistiken. Det är där vi befinner oss. Inte en jävel protesterar. Istället delar man ut pris till Tidskriften Sex. Tidskriften Sex är Accelerator-festivalen i magasinform, den fyller exakt samma funktion. Jag har börjat tänka på detta som Accelerator-kultur, saluförd främst av Sex, men på senaste tiden även med tilltagande impact av Fredrik Strage i DN. Droppen för mig blev när Strage i en krönika typ förra veckan spekulerade i om JT LeRoy finns på riktigt eller ej. Ni vet JT LeRoy, Accelerator-kulturens egen queerkorrekta pin up-pojke, skyldig till den helt nya genren Accelerator-litteratur, där även Dave jävla Eggers ingår. Det är en slags skrämmande icke-litteratur där intervjuerna med författarna alltid är intressantare än böckerna de skriver.

Hela Accelerator-kulturen är förresten en slags icke-kultur, jag blir helt illamående. Vilket jävla stillestånd. Bill Murray. Visa mig en enda intressant rad som skrivits om Bill Murray de senaste åren. Stackars Bill Murray, han är säkert snäll, lämna honom ifred nån jävla gång. God smak, hahaha!, vilket jävla skämt. ”Vi letar efter det ÄKTA i samtiden, vi har fattat lite mer än Vice och Nöjesguiden, vi BORRAR PÅ DJUPET. Vi springer runt i en liten ring och försöker suga av oss själva. Vi behöver inte ifrågasätta nånting, nån annan gör det åt oss, eller, det säger de ju att de gör iallafall och vi har ingen anledning att tvivla.” Accelerator-journalistik, alltså fatta, det här är inte bara sorgligt ur estetisk synvinkel, det är på riktigt upprörande, ni vet Björn af Kleens omtalade Fredrik Strage-artikel i Sydsvenskan, den är ju mer än något annat ett lysande exempel på meta-Accelerator-journalistik, den ÄR 2005. Där har ni er jävla samtid. Och ni har ingen annan att skylla på än er själva.

HÄR ÄR GÄSTBOKEN

find the magic if there’s any to be found [2005-11-04 14:31:57.897]

14:21

Alltså, de nya tvättmaskinerna i tvättstugan har ett handtvättsprogram. ”Extra skonsamt, max 30 grader”. Jag som just tjurat över att alla mina tröjor är märkta med handtvättssymbolen och att min ambitiösa tvättdag inte alls skulle resultera i en fräsch och sommarängsdoftande garderob. Men alltså, handtvättsprogram, är det safe? Törs jag vräka in alla mina tröjor och lita på att de kommer ut i en storlek som fortfarande passar mig? Jag måste nog ta risken, jag orkar inte handtvätta allt, jag hatar att handtvätta. Om det funkar är ju handtvättsprogrammet det bästa som någonsin hänt. Om det inte funkar lär jag gråta hela kvällen.

Jag frångår återigen mina principer och tipsar om en blogg, men alltså, jag känner mig så sällan entusiastisk över bloggar och när jag för ovanlighetens skull gör det blir jag så himla glad:
”för nåt år sedan, när coetzee vann nobelpriset, så sprang dorotea bromberg
omkring som en yr höna och skrek ”jag flyger, jag flyger”. i fem minuter.
det kan ha varit dom längsta minuterna i mitt liv.
förstår ni hur glad jag blev när det tillkännagavs att harold pinter fick årets nobelpris?
svensk bokhandel skrev att festen var inställd. vilken jävla fest?
ingen är lyckligare än mig. inte en bok finns på svenska.”

Fantastiskt roligt om att jobba i en bokhandel. Ni måste läsa.

14:37

Rational Youths Saturdays in Silesia är dagens låt.
– Nu igen?
– Ja! Nu igen!
Helt sjukt bra.

16:37

Oj, jag har bloggat bort min Site Meter. Irriterande. Nu kommer det säkert inte funka längre.

//
Site Meter //



Jag testar iallafall.

16:46

Åh, det verkar ju faktiskt funka. Och handtvättsprogrammet funkade. Strålande.

17:17

Cold war night life! Är det inte den bästa titeln på ett album någonsin?! Åh gud. Jag måste köpa den där skivan.

change the dedication [2005-11-03 12:43:46.713]

from revolution to revelation

12:08

Jag har ingen almanacka, jag känner mig helt lost nu. På Stan levererades idag. Det är inte fredag. Det har något med alla helgons dag att göra eller? Men den är väl på en söndag? Och lördagen är den där dagen-före-röd-dag? Så vad är dealen? Vad händer imorgon? Jag fattar inte. Jag tänkte bara för nån vecka sen att det är så skönt med hösten för att det inte är en massa töntiga helgdagar hela tiden. Där fick jag för det. Utklädda barn har ringt på min dörr typ varenda kväll i evigheter. Man förväntas tydligen ha ett litet godislager hemma.

Nä, okej, det är på lördag! Nu hittade jag äntligen en tillfredställande googling. Så vad då, man är ledig imorgon? Och idag skolkar man efter lunch typ så det blir värsta evighetshelgen? Jag hatar sånt här. Det är bara besvär. Affärer stänger 16 istället för 21 och så står man där utan middag.

DN tar äntligen sitt fortsatta ansvar när det gäller smakuppfostran idag förresten, gud, som vi har längtat (alltså, ingen ironi här heller, jag har verkligen saknat passion i mitt förhållande till DN på sista tiden). Nu styr Mikael Lindström äntligen upp den formmässiga dekadens som hotar att ta över i landets alla köksskåp. Man kan köpa leopardmönstrade kastruller och ugnsformar på Rusta och ”inget som tillagas i dessa porrpannor kan bli annat än smaklöst”. Well, det är väl knappast nån som kommer att tillreda nåt från NKs fiskdisk i dem, det lär ju vara akrylamidspäckad Eldoradopommesfrites eller nåt annat halvfabrikat som arbetarklassen slevar i sig, kanske redan ikväll, med Knorr-pulversås, eftersom Knorr är en del av fredagskänslan (hey Knorr – arbetarklassfredagskänslan menar ni va? För pappan som åker hem och lagar pulverbearnaise i reklamfilmen jobbar på ett bygge och medelklassen gör sin sås från scratch).
Mikael Lindström är vänlig nog att ge exempel på godkända formgivare: Marimekko, Filippa K för Rörstrand och Polarn o Pyret. Jag fattar inte riktigt om det finns nån självironi i det. Jag fruktar att det inte gör det. Då undrar jag:
1. Kan man ha hur ointelligent smak som helst och ändå få skriva i DN Kultur?
och
2. Finns Mikael Lindström på riktigt?
Och jag är rädd att svaret på båda de frågorna är ”ja”.

Endast för arbetarklassbruk.

15:04

Okej, det är inte fredag idag, man är inte ledig imorgon, kanske går man hem två eftersom det är dagen före röd dag, det är imorgon man gör pulversås, jag har fel i texten där uppe, nu slipper ni skriva besserwissriga gästboksinlägg om det, inte för att ni skulle gjort det ändå, ni skriver ju typ aldrig gästboksinlägg, jävla latmaskar, ni bara sitter där och snyltläser.

18:40

Okej, idieutvärdering:
Inte så indie: Fråga om råd i infodisken på systemet.
Ganska indie: Det jag frågade efter var glögg.
Väldigt indie: Jag kommer att dricka den ikväll.

Tveksamt: Jag köpte ett skärp som nästan är guldfärgat. Det skulle kunna vara rätt indie. Det kommer från H&Ms Divided-avdelning (där tuperade fjortonåringar stryker omkring och inte kan bestämma sig för om de ska köpa den där fina Clash-tröjan eller ej, och exakt hur stor förlorad trovärdighet ett eventuellt köp skulle innebära). Jag planerar dock att bära det till inte så indie kläder. Men alltså. Så jävla vuxet är det ju knappast.

Inte så indie: Jag provade en vulgo tröja på Vero Moda.
Definitivt indie: Jag lyssnade på Television Personalities på vägen dit.

Känns som att jag och indie hamnar på plus minus noll idag.
På tal om plus minus noll: boken med samma namn av Alexander Skantze, tillsammans med Erik Hörstadius Hjärtats djur och Joakim Forsbergs Det börjar ännu tidigare har funnits till salu för typ en tia styck i evigheter på Emmaus. Andrahandsvärdet på de svenska nittiotalskillarna är inte särskilt högt. Jag äger ju redan samtliga så jag behöver inte ha dåligt samvete. Jag äger allt sånt. Jag äger till och med Amanda Ooms Nödvändighet. Amanda Ooms är min idol.

18:52

Hahaha, när man bildgooglar Amanda Ooms visar hon brösten på tre av de fyra första träffarna. Jag ville lägga in bilden som är på fliken i hennes bok, när hon sitter på en uteservering med ett glas vitt och en cigarett och ser ut att vara extremt världsvan och redo att bli föremål för en passionerad och betydligt äldre mans kärlek, men den hittar jag inte. Och jag orkar inte fota. All teknik bara bråkar med mig.

19:33

Jag kom förresten att tänka på det här stycket i Den hemliga historien idag, det gjorde stort intryck på mig som sjuttonåring:

”På läroverket utvecklade jag en vana att att vandra omkring i olika köpcentra efter skoldagens slut, att ströva fram genom de klart upplysta och svala mezzaninerna tills jag blev så yr av konsumtionsvaror och varukoder, av gångstråk och rulltrappor, av speglar och muzak och oväsen och ljus, att jag plötsligt drabbades av kortslutning i hjärnan och hela min omgivning plötsligt blev ogripbar: färg utan form, en samling virvlande, snattrande molekyler. Då brukade jag gå som en sömngångare till parkeringen och köra bort till basebollplanen där jag inte ens klev ur bilen utan bara blev sittande med händerna på ratten och stirrade på det höga stänglset och det gulnade vintergräset tills solen gick ner och det blev så mörkt att jag inget kunde se.”

Det där börjar bli jag. I love Nordstans köpcentrum. I love känslan av lätt melankoli i spårvagnen över Göta Älvbron på vägen hem, och man kan spegla sig själv i fönstret för det har blivit mörkt ute och nedanför glittrar hela Göteborg och det är så vackert, hamnen, Älvsborgsbron, I love Älvsborgsbron.
Men ”mezzaninerna” förresten, wtf, Mezzanin, mezzaninvåning, en låg våning mellan två högre, huvudsakligen i västerländsk arkitektur från renässansen och senare, är det ett ord man använder?

I am a camera [2005-11-02 01:46:05.167]

01:42

Christopher Isherwood-referens i Gilmore Girls! Helt unbelievable coolt! Och detta typ en timme efter att jag insett att Isherwood hängde med Klaus Mann, som skulle varit dagens kille om jag bara hittat en tillräckligt bra bild. Så himla toppen. Allt hänger ihop igen. Jag blir väldigt entusiastisk över såna här grejer, sorry om det inte är intressant för någon annan. Jag gjorde jättegod mat dessutom. Jag är helt glad. Lovely!

12:51

Att låta som Björk är aldrig en bra grej.

we’ll share a drink and step outside [2005-11-01 14:01:18.433]

13:53

Jag har varit vaken i evigheter och fått rolig post och skrivit om lip tint och lyssnat på Sophie Rimhedens nya album (”bättre och mer lättillgänglig än någonsin” enligt pressreleasen, och det är ormbunkar på omslaget och jag älskar ormbunkar) och druckit kaffe och nu väntar jag på att det ska sluta regna nån gång så jag kan gå ut lite. Jag har det jättetrevligt. Egentligen hade jag tänkt tycka en grej idag, om svensk populärkulturjournalistik, men jag måste nog känna lite mer på det. Jag gissar att jag får anledning att återkomma på fredag. Jag har ingen lust att tycka nånting just nu faktiskt. Jag har bara lust att köpa nagellack.

16:47

Kära dagbok, det slutar aldrig regna här. Jag gick ut ändå och flauntade mina bäriga läppar. Jag lånade jättemånga böcker. Jag tycker att Adam Brody har för vita tänder på de där JC-affischerna, och ett obehagligt självgott drag över munnen. Precis samma självgoda leende som återfinns på Jason Priestly och Nick Carter. Jag kan se det där leendet i en otäck situation liksom. Det skrämmer mig. Nu ska jag studera. Kyss.

[2005-10-31 16:19:07.84]

16:16

Okej, nu när jag ska sluta med indie vore det fint om jag slapp recensera Au Revoir Simone. Jag tycker ju att två av låtarna är toppen. JAG UMGÅS INTE LÄNGRE MED TJEJER SOM SER UT SÅ HÄR!!! Särskilt inte när de tycker att stämsång är en kul hobby. Ta bort den där skivan! Ta bort den!

woke up this morning at 11:11 [2005-10-30 12:16:14.43]

11:58

Jävla Devendra Banhart är överallt och det är väldigt obehagligt och hos Moa kan man läsa en helt strålande text om varför. Jag kan inte identifiera mig med så mycket i den, för jag växte upp helt ovetande om att det ens fanns halvfattiga akademiker med kulturella intressen i min närhet (det kanske berodde på att det inte gjorde det iofs, jag var ju så desperat att jag var tvungen att förälska mig i bildlärarvikarier med cowboystövlar), men alltså, ”Det var så tråkigt att aldrig duga, att aldrig vara sultry eller poetiskt fjär nog, att vara konstig men inte gulligt konstig som Winona Ryder utan bara konstig” – ah! Eller alltså, ”Om tjugo år spelar deras barn näsflöjt på en folkhögskola och är sin generations superstjärnor.” Moa, I love you!!!
Moas dagbok innehar förresten den i dessa dagar sällsynta kombinationen kvalitet och integritet – titta och lär, bloggsfär.

12:19

Det där med skogsråtjejer förresten. Jenny i L-Word = värsta sortens skogsråtjej.

13:49

Jag älskar Johan Croneman! Jag kan, som ni märker, inte skriva detta tillräckligt många gånger.

youth, truth, beauty, fame, boredom [2005-10-29 19:43:46.0]

and a bottle of wine

19:38

”Du vet… när jag kom hit… jag menar, när jag tänkte att jag kanske skulle stöta på dig ikväll… var det något jag ville fråga dig. Jag kom precis på vad det var…” – han sveper det sista av drinken – ”det är om erfarenhet. Alla säger åt en att när man blir äldre får man erfarenhet – och det ska vara så fantastiskt. Skulle du säga att det är så, sir? Är det något att ha egentligen, enligt dig?”
”Vilken typ av erfarenhet då?”
”Ja… platser man besökt, folk man träffat. Situationer man upplevt tidigare och därför vet hur man ska hantera när de dyker upp igen. Allt sånt som gör en klokare senare i livet.”
”Jag ska berätta en sak för dig, Kenny. Jag kan inte tala för andra, men personligen har jag inte blivit klokare av något. Visst har jag upplevt olika saker, och när det händer igen säger jag åt mig själv: Här är det igen. Men det tycks inte hjälpa.”

you wore white, smiling as you took my hand [2005-10-28 19:17:38.0]

19:10

Alltså, har ni lyssnat nåt på Berlin? Ja, jag menar bandet Berlin, de med Take my breath away. Fast då sög de ju, men 1981 var de toppen, när de sjöng de om sex och att åka metro och om europeiska storstäder, typ allt man kan önska sig. Jag lyssnade på deras Pleasure Victim till alldeles för sent i natt. Det är den enda skiva jag någonsin köpt på Pet Sounds. Inte så indie!

Det var ryska sjömän i Nordstans varuhus. Eller, jag vet inte riktigt om de var ryska iofs, men sjömän var de definitivt och de pratade inte svenska. ”Ryska sjömän” är liksom en beteckning som inte nödvändigtvis har med nationalitet att göra.

När ska förresten någon göra en cover på Berlins Sex?
Typ… nån tjej. Och nån kille. Jag orkar inte
komma på några lämpliga personer. Jag har druckit lite vin.

23:14

Skivomslag med unga män i randiga tröjor som är lika som bär, del 1:

Kristian Anttila och Etienne Daho

En gång intervjuade jag Kristian Anttila. Han hade på sig en vit rock som typ var sydd av plast. Den prasslade när han rörde sig. Jag var jättenervös. Kristian Anttila var hemskt snäll och hade en mycket behaglig röst. Sen såg jag honom på Pustervik ett tag efter intervjun och han var jättesnygg och jag ville prata med honom men jag vågade inte.
Och det är väl ungefär vad jag har att berätta om Kristian Anttila.

23:20

Jo just det, Kristian Anttilas album hette ju Natta de mina och jag försökte få honom att erkänna att han gillade Stig Larsson, men det ville han inte. Jag hatar när folk aldrig vill erkänna att de gillar grejer. Kom igen! Varför vill alla artister få folk att tro att de typ vuxit upp i en grotta?

23:26

Det där gäller ju förresten skribenter också. ”Nä alltså, jag har inga förebilder.”
Allrighty.

[2005-10-27 11:45:35.0]

11:26

Åsa Beckman gillar senaste numret av Lyrikvännen i dagens DN. Åsa Beckman skriver insiktsfullt att det är inne med ”det privata” igen. Jag är så trött på ”det privata” och all diskussion om det att jag på riktigt blir alldeles matt. ”Det privata” är som den påstridigaste telefonförsäljare man kan tänka sig, som driver mig till vansinnets gräns och tvingar mig att skrika OKEJ, DET RÄCKER, JAG HAR FATTAT OCH DET LÅTER JÄTTEBRA MEN JAG VILL INTE!
Jag orkar inte mer nu. Dokusåpa blogg bekänneselitteratur bla bla blaaah. Från och med nu ska jag bara skriva lögner i den här dagboken.

14:11

Om ni förresten kom hit från sötaste Anna Hellstens blogg och undrar var nånstans jag gör slut med indien så är det längst ner under datumet 25 oktober. Och jaa, jag vet att det suger att man inte kan länka till specifika inlägg här, men det är inte ett problem jag har sådär jätteofta. Och sälja Elastica-singlar förresten!, det kan jag ju bara inte. Justine Frischmanns betydelse för mitt identitetsskapande är obeskrivbart. Hon har ju dessutom blivit stylish i kavaj och leder inredningsprogram på BBC (nån slags sub-label till BBC iofs, men ändå) och gör electro och hänger med MIA och fortsätter ligga med de snyggaste killarna, så hon kan få hänga kvar som förebild ett tag till. Elasticasinglarna stannar. Fast Doctor Martensen står i förrådet sen flera år.

we can stop the clock at seven [2005-10-26 00:38:44.0]

00:32

När jag var och hälsade på mina föräldrar bad pappa mig att fota en skitstor skalbagge som han hittat. Typ fem centimeter lång och jätteäcklig. Jag mailade bilderna till honom idag, och sen svarade han efter nån timme: ”Jag har redan fått svar från Länstyrelsen i Linköping. Skalbaggen heter Läderlöpare och det var det andra fyndet i Östergötland under modern tid.”
Hahaha!, mina föräldrar är så himla söta, de går omkring där ute på landet och hittar jättesällsynta insekter. En massa skalbaggar som ingen sett sen 1800-talet i deras trakter och sånt, haha, kan det möjligtvis bero på att andra människor sällan reflekterar över vad det är för slags skalbaggar överallt? Mina föräldrar lägger märke till allt. Ser de en fjäril de inte känner igen freakar de ur. Förra året råkade nån byggjobbare dumpa ett lass grus över ett ställe där pappa sett en skalbagge han inte kunde identifiera, och han grävde i flera dagar för att hitta den igen. Det stör honom fortfarande att den försvann.

01:45

Best of saker som sades senast jag var på universitetet:

”Man måste citera exakt. Man får inte ens ändra stavfel. På lite högre nivå brukar man markera att det är fel i citatet genom att skriva sic! inom parentes. Det betyder att jo, såhär är det faktiskt.

Ja, hakparenteser är det man brukar använda kanske. Fast det här är ju lite överkurs.”

”Eller så kan man ju tänka sig en frågeställning som ‘Om Pippi Långstrump var en dröm, vem skulle då drömmaren vara?’ Det hade vi som examinationsfråga i Karlstad.”

”HUR kan det komma sig att Hellsing är BÅDE anti-traditionalist och samtidigt kanon? Det är ju verkligen intressant.”

”Hur dags i livet ska man börja med analyssamtal om litteratur?”

Vid vilken ålder började era föräldrar ha analyssamtal om litteratur med er? Det är tydligen aldrig för tidigt. Man kan rita bilder om man inte ens kan formulera meningar. Man bör dessutom läsa Lennart Hellsing för fjorton månaders barn, för det utvecklar deras språks musikalitet. Ibland tänker jag att kursen jag läser är fullständigt sinnessjuk. Jag tänker att det borde framgå tydligare i kurskatalogen att den har mycket lite med ämnet litteraturvetenskap att göra. Jag klamrar mig fast vid uppsatsen. Ta inte ifrån mig min uppsats. Kalla den UPPSATS för guds skull. Sluta säg att det går bra att skriva hänvisningar i parenteser lite hur som helst i texten, jag blir galen! Notapparat tack!!! Ordning och reda! Ge mig lite värdighet åter.

10:34

Jaha, vad är dealen med DN-sonettmaskinhypen? Alla sonetter blir ju exakt likadana. Jag begriper inte hur det över huvud taget är möjligt att utse en som är bättre än de andra. Men jag är ju lite gnällig.

13:56

FYI: Om man vill kan man från och med idag läsa vad jag tänker om exempelvis guldskärp här. Helt unbelievable ascoolt är det. Jag är så glad.

19:41

Från nya tidskriften Neos hemsida, angående vem som ska producera texterna: ”Vi ser det som en av våra viktigaste uppgifter att fostra en ny generation goda skribenter som vill mer än att bara blogga.”
Hahaha, alltså, varför i helvete tror ni att vi bloggar över huvud taget? (Sigge Eklund exkluded.) (-Sigge, no offence alltså, men det är ju faktiskt en annan grej att vara toppennöjd med att blogga när man redan har en karriär baserad på skrivande.)

Åh gud vad man måste reservera sig hela tiden, det här med bloggar är verkligen minerat område. Inte trampa någon på tårna nu. Ni är toppennöjda med att blogga fast ni inte har en karriär baserad på skrivande? Okej, grattis, kul för er. Jag menar det verkligen. Been there.

19:41

Eller WTF, det är klart jag skulle skriva även om jag inte hade en dröm om att nån gång kunna dra in lite pengar på det, men ni fattar. Det är på riktigt alarmerande att text förväntas produceras gratis eller för en ”symbolisk summa” (=200 kronor före skatt). Och om man nu har möjligheten att välja på att blogga och att skriva i en riktig tidning och få betalt för det är det klart att man inte väljer att blogga.
No offence till alla nu alltså.

19:48

fkjfdsjfdjdfjfdfj!!!!1
Jag skulle ju sluta tycka saker. Det var så lugnt och skönt. Jag har ju ändå undvikit att skriva saker. Typ en sarkastisk grej om Kristoffer Poppius och en spekulation om huruvida man kommer att kunna hitta en krönika om att alla som inte använder cyklehjälm är töntar på sista sidan i På Stan på fredag. Jag ska definitivt inte tycka något om det där TV3-programmet om ämnet ”bimbos” eller dagens kvällstidningslöpsedlar (”DÄFÖR SEXBLOGGAR SVENSKA TJEJER” eller vad det var det stod, jag kan inte hitta artikeln på nätet och dessutom har jag glömt vilken tidning det var) för sist jag skrev om nåt sånt var jag tvungen att sitta på en veranda på landet och stirra ut i luften i två veckor för att återhämta mig.
Jag har köpt en kjol och en lampa och kanske nåt mer. Värsta snygga lampan. Bless Emmaus. Fast guldskärp fanns det inga.

19:54

Jag är inte arg, jag är glad.

19:57

Alltså på riktigt.

23:18

no offense?
no offence?
Alltså, det är typ lika många träffar på Google. Inget ser rätt ut. Sånt här gör mig vansinnig.

so much confusion when autumn comes around [2005-10-25 11:44:11.0]

10:59

Okej, monsteruppdatering från anteckningsbok:

18/10

Sverige visar sig alltid från sin bästa sida när jag åker buss. Det är höstsol vid Vättern och bisarrt insmickrande vackert, som ett pussel. Ett ungt par kysser varandra stående i gula löv utanför Preem i Jönköping, tio minuter tidigare skogen äntligen glesnat och en vit kyrka på en höjd med betande får framför ser ut som något av Constable fast snyggare och i bättre skärpa.
En välklädd man bredvid mig äter en räkbaguette och läser en för mig okänd dagstidning. Utanför Linköping går månen upp över fälten, sjukt stor och alldeles orange och himlen är pastellfärgad och slutar långt bort och för ett ögonblick tror jag att det är vår.

Linköping känns som vinter och den första nervösa fikan med S, och de första nervösa glasen vin med S, och åka buss i evigheter genom Linköpings labyrintiska förorter en loj söndagseftermiddag och hyra film som alltid var dålig men som S alltid tyckte var bra. En gång när vi fikade och det var snöslaskigare än någonsin hade vi på oss likadana tröjor och vi hade köpt dem helt nyss och då blev vi så glada båda två och tänkte att det var nåt slags tecken på att vi liksom var menade för varandra eftersom vi var de enda som hade fattat, iallafall de enda som hade fattat på riktigt. Fast det var givetvis för bra för att vara sant. Jag tror att S bor i Malmö nu.

19/10

Jag och B går och går. Överallt går vi, från hörn till hörn av stan. Förr eller senare hamnar man alltid i en promenad. Lindarna är sjuka säger B, de kanske måste sågas ner. Vi går nästan vilse på väg till Lidl, klättrar över ett berg i Oxelbergsparken och det luktar sött av multnande löv och marken är gul. Jag köper pistagenötter och choklad. Sedan går vi hem och fikar. Vi fikar hela tiden. B gör gott kaffe och bjuder på franska små skorpor.

Alla i Norrköping är fula, utom B och kanske några till. Hur kunde jag störa mig på bruna stövlar? Jag har sett två par sen jag kom hit. Jag längtar efter bruna stövlar. Här har alla tjejer tighta jätteljusa jeans instoppade i svarta höga mockastövlar med spetsig tå. Till detta gärna dunväst. Alltså, ge mig boho-chic, ge mig sjalar med fransar och människor som vill se ut som Olsen-tvillingarna för här se alla ut som nåt som städades bort från Stureplan 2003.
Det finns en och annan närsynt ”stilmedveten” medelklasstudent också, (som med största säkerhet läser KSM, den fräcka mediautbildning som gör att folk med snygga frisyrer – typ Natalia Kazmierska – för första gången i stadens historia flyttar till Norrköping). De är företrädesvis unga män som klär sig företrädesvis i svart och har glasögon med mörka bågar, gillar att förflytta sig med cykel och troligtvis har mycket bestämda preferenser gällande taklampor. Hur kan folk vara så fula och tråkiga i en så sinnessjukt vacker stad? Det är obegripligt.

Det är så klyschigt höstvackert här och jag älskar klyschiga grejer. Eller: Jag avskyr krampaktiga försök att inte vara klyschig. Typ… eh, jag vet inte ens, ansträngda statements bara, det är så jävla tröttsamt. ”Du avskyr så mycket!” tänker ni nu. Ja, tell me about it.

Norrköping, oktober
(till Ola Hansson)

Nu drar det kyliga vindar
viskande genom vår by
Nu står promenadernas lindar
svarta mot flammande sky
Nu solen sig sänker
och dagen tar slut
och allt vad jag tänker
har tänkts förut
– Ola, kom ansa min oro,
kom tukta min tankes sly!

21/10

Jag går och går igen. Fast på landet nu. Går ner till vattnet. Det är flera båtar kvar i hamnen fortfarande, det kommer att bli kallt att segla hem dem till upptagning och vinterförvaring. Två svanar står på huvudet i höstsolen och vattnet är klart och fullt av maneter och ser ut som en Chemical Brothers-video. Lysande röda äpplen kvar på avlövade mossiga träd med spretiga grenar mot den overkligt skarpa koboltblå oktoberhimlen, orangea nypon, frostigt blå slånbär. En fjällvråk över mitt huvud står alldeles stilla i luften. Ryttlar. Den har aldrig läst Mats Kolmisoppi.
Jag blir trött av all lantluft. Jag matas med kaffe och havreflarn, kaffe och ostsmörgås, kaffe och mariekex. Här finns inte internet, inget det litterära fältet, inte bloggsfär och kultursidesbråk. Morgontidningen anländer med posten cirka 13:30. En ung man i min ålder dyker upp för att montera hyllplan i köket. Han är så trevlig säger mina föräldrar. Social och trevlig. Han sneglar på mig. Jag sitter i soffan och äter godis och känner mig som ett bortskämt barn. Jag ÄR ett bortskämt barn. Jag får mina föräldrar att gå med på att skjutsa mig till stan på lördag, får dem att tro att det är deras idé. Jag blir galen av att veta att det inte går några bussar. Tänker att jag vill ut och festa i Norrköping, haha, när var det någonsin kul? Bara brats och hårdrockskillar som försöker stöta på mig. Eller ännu värre: ingen alls. Och jag känner mig bara gammal och misslyckad eftersom jag alltid träffar nån från typ gymnasiet och måste svara på vad jag gör. Ja, vad fan gör jag? Ljuger, antagligen. Jag är skitbra på att ljuga.

24/10

Jag hatar indiepop! Åh gud vad jag hatar indiepop. Det är värsta strålande insikten. Från och med nu hatar jag indie! Nu blir det inget mer, nu är det slut. Gud, jag lyssnade på Vapnet i somras, jag äcklas av mig själv. Så jävla ofräscht. Mest av allt hatar jag indiekillar. Jag hatar givetvis indietjejer också, men indiekillar är värre. Fatta vad mycket tid och energi jag lagt på att få indiekillar att gilla mig. Och de gillar mig ju aldrig ändå, de gillar bara tjejer som är 1,60 och har sextiotalsfrisyr. Alltså, indiekillar är det minst tilltalande jag kan tänka mig. De har dessutom besudlat hela grejen med randig tröja. På tal om det, det gick förbi ett gäng ryska sjömän när jag var och fikade med E. Åh gud, ryska sjömän. Från och med nu ska jag bara gilla ryska sjömän och eurodisco. Aldrig mer ska jag sätta min fot på en indieklubb. Vi är färdiga med varandra nu. Tack och hej indie. Fatta vilken lättnad. Jag känner mig helt energisk, jag blir alldeles upplivad av tanken på att jag numera hatar indie. Jag hatar indie! Jag hatar Vapnet! Hahaha, töntar. Och så tror ni att ni är så jävla gulliga. NI ÄR INTE GULLIGA! Någon måste säga det. Som ni märker blir det jag. Jag tror att jag prenumererar på nyhetsbrev från både Hybris och Service, jag ska säga upp dem imorgon, det första jag gör.
Alltså, jag tror inte att ni fattar hur skönt det här känns. Att lägga ner hela den där konkurrenstanken som alltid legat i bakhuvudet på mig liksom, att äntligen lägga av med att ständigt jämföra mig med indietjejer. Jag har nya örhängen, de ser ryska och vulgära ut, de är toppen. Indie och jag umgås inte längre och jag tror att jag talar för oss båda när jag säger att vi inte kommer att sakna varandra över huvud taget.

17:42

Så fort jag skaffat lite mer plats att ladda upp bilder på kommer det foton. Ni får en teaser så länge.

[2005-10-24 21:50:10.0]

21:49

Hej, nu är jag hemma. Nu uppdaterar jag bara för att säga att jag ska uppdatera snart.
Eh, ses dårå.

21:50

Hmm, hade jag verkligen såhär mycket folk på min kompislista innan jag åkte?

21:51

Ah, just det, jag började ju lägga senaste uppdateringen överst. Jaha, ska jag fortsätta med det eller? Jag borde ordna en liten omröstning. Fast nu ska jag äta pizza.

[2005-10-18 12:24:50.0]

12:19

Hej. Nu far jag iväg lite till Sveriges mest discoaktigt belysta stad. Jag tror det blir uppdateringar ändå. Ring om ni vill nåt. Kyss!

the world is you [2005-10-17 22:37:36.0]

22:15

Jag packar. Jag vill ta med mig för mycket saker. Jag vill ta med mig sju böcker. Jag lär läsa kanske en halv. Jag vill ha lite att välja på. Jag vill ta med fem olika halsdukar. Det kommer jag antagligen att göra. De är till för olika tillfällen och väderlekar. Jag har köpt en halsduk med bollar. Beräknad användningstid är väl typ två veckor. Jag är redan trött på bollar egentligen, jag ville ha bollar typ i juli. Men jag fick äntligen mina CSN-pengar idag och var tvungen att köpa nåt. Jag tror inte ens att jag passar i en halsduk med bollar. Jag vet inte vad jag ska ha den till. Halsduk med bollar är antagligen ett lika bra köp som Boys-EP:n. De kan få vara på min lista över misslyckade köp sen i december, när jag utvärderar 2005. Mina stövlar kan få ingå där också. Jag köpte dyra stövlar och använde några gånger och sen hittade jag skor på Emmaus som jag trivdes mycket bättre i. De kostade 60 kronor. Jag har snart spenderat mer än så på dem i underhåll eftersom jag hela tiden glömmer att köpa skokräm och måste putsa dem med Eight hour cream.
Bla bla bla. Jag vill ta med fem par skor också. Jag måste skärpa mig. Jag vill ha en snygg resväska. Ja alltså, jag ska inte på semester, jag ska till Norrköping. Patrick Wolf har ådragit sig en förkylning och måste stanna hemma. Han ligger i soffan och dricker te och tittar på Withnail and I. Istället tar jag med mig min gamle vän Ola Hansson, som redan klättrar på väggarna. Helst skulle han åka redan ikväll. Allra helst skulle han åkt i morse. Han tror att nån är ute efter honom. Han säger en massa kryptiska saker, varav hälften är på tyska. Nu står han i badrummet och trimmar sin mustasch, vilket han gör när han är nervös. Jag tror att han behöver komma bort lite. Eller så behöver han något receptbelagt.

Jag har varit i skolan. Jag citerar min föreläsare, som pratar om Till vildingarnas land: ”…och då sa hennes barn: ‘Det kanske är sjöodjuret som är mamman!’. Och sjöodjur är ju den maritima varianten av drake. Och drakar är ju alltid kvinnor, den äldre kvinnan, som riddaren måste besegra för att få prinsessan. De primära läsarna [=barnen, min anm.] är inte hindrade som vi vuxna, med vår kulturella kompetens och vår kännedom om St Göran och draken, Bibeln och passionshistorien och den grekiska mytologin.”
Jag lämnar detta okommenterat.

Now in New York I’m singing for you, oh, oh, oh! [2005-10-16 13:51:34.0]

23:27

TILL TOYS R US
Det har genom arbetsförmedlingens platsbank kommit till min kännedom att Ni söker kassa medarbetare och jag kan garantera att ingen skulle vara sämre än jag.

13:51

Jag har sedan länge närt en tanke på att bli vän med mitt tidningsbud. Varje gång jag fortfarande är uppe när tidningen kommer känner jag för att öppna dörren och säga hej och bjuda in mitt tidningsbud på kaffe och smörgås. Mitt tidningsbud skulle givetvis vara en exceptionellt fascinerande och sympatisk person. Man har inte tid att ta en fika om man är tidningsbud va? Annars gillar jag tanken. Till slut skulle jag dessutom få samtliga morgontidningar gratis. Till och med Dagens ekonomi, även om jag skulle protestera och säga att jag inte kommer läsa den. Åh, jag gillar verkligen den här tanken.

13:40

Om ni gått och undrat vad jag tycker om Bakom TV’n ändrades ljuset – en antologi med 56 politiska dikter valda och kommenterade av Göran Greider kan ni sluta undra och läsa det här. Under siffran 15.

Jag måste fixa med grejer. Jag ska åka till Norrköping typ när som helst. På tisdag, om jag har några rena kläder. Jag måste tvätta. Jag måste läsa en massa, jag ska till skolan imorgon. Jag måste låna böcker. Jag måste åka till stan och köpa saker. Tråkiga saker. Åh gud så jobbigt. Jag är helt borta, jag somnade typ åtta i morse. För att min dygnsrytm är mer uppfuckad än nånsin, inte för att jag gjorde nåt roligt i natt. Åh I wish.

Barcelona yo tengo corrida en la plaza de toros, [2005-10-15 21:42:35.0]

Tour Eiffel à Paris, moi, je t’aime, Moulin Rouge, mon amour, oui!!!

21:42

Jag har förresten sökt litteraturvetenskap C.

21:41

WTF, de röstade ut Jacky! Idioter.

utan bildning, utan piano [2005-10-14 01:12:49.0]

12:51

Okej, jag kommer inte att söka någon kurs inför vårterminen då. Det enda jag skulle kunna söka är littvet C, för det är det enda jag skulle ha nytta av, men där kommer jag inte in eftersom jag har en gammal tenta kvar från LITTERATURVETENSKAP A, fattar ni? Fattar ni vilken nivå vi rör oss på här? Fattar ni att jag har lyckats lura i folk att jag vet nåt om litteratur?
(-Therese, du kanske inte borde skriva sånt här? Du kanske borde tänka på din karriär?
-Hahahahahaha!!!)
Folk som är i min ålder är typ doktorander. De drar omkring på universitetet och har bruna polotröjor och tighta svarta byxor och ser ut precis som man tänker sig att doktorander i litteraturvetenskap ser ut, fast tio gånger snyggare. Detta observerade jag i måndags. Jag frågade ju iofs inte om han i brun polo var doktorand, men det är jag säker på. I Stockholm visste man säkrare, för där satt doktoranderna liksom i små burar och man kunde kolla på dem när man var i biblioteket, det var roligt.
Iallafall. Ska jag skicka in en ansökan eller? Till littvet C? Jag kanske blir helt pepp om typ två veckor och ringer till Linköpings universitet och få komma dit och göra en tenta som blir jättegodkänd och det har jag ju inget för om jag inte har sökt littvet C. Med littvet C kan jag göra vad som helst. Göra klart kulturvetarprogrammet tex. Då får man göra praktik på förlag och sen slutar allt kanske med att man bli Chloë Sevigny i Last days of disco och har en pencil skirt och snygga glasögon och bär omkring på mappar med viktiga papper på ett kontor, åh alltså, tanken på pencil skirt och kontor har tett sig som värsta utopin för mig ända sen jag var typ åtta år och bläddrade i postorderkataloger och tänkte att det där var bilden av vuxenvärlden, ni vet, kvinnorna i dräkt som ser framgångsrika ut.
Fast sen tänker jag att jag ju egentligen inte alls vill jobba på kontor utan vill sitta hemma och skriva, äh, jag vet inte. Jag har skrivit ordet ”skärp” så många gånger det senaste dygnet att det förlorat all betydelse. Det ser ut som ”karp”. Min hjärna har svårt att skilja på begreppen skärp och karp nu. Det ena är en accessoar, det andra en fisk. När jag gick på skrivarskola fanns det ett litet kapell man kunde gå in i om man behövde lite rum för eftertanke eller nåt och där fanns det en liten karpdamm, det var fint. Annars gillar jag inte asiatiska fiskar. Som alla akvarieägare vet är såna där slöjfiskar helt jobbiga, de får bara en massa äckliga mögelsjukdomar. Jag gillar neontetror. Jag gillar att byta ut ordet ”neonskyltar” i Håkan Hellströms Nu kan du få mig så lätt till ”neontetror”. Jag har gjort det så många gånger att jag trodde att han sjöng fel när jag var på den där konserten på Liseberg och han inte sjöng ”neontetror på gatorna/sänder ljus till mig och skatorna”. Neontetra är dagens djur. Eh, jag måste kolla om jag har några gamla studieintyg liggande nånstans. Alltså, ser ni min framtid utan littvet C: Jag sitter hemma och bloggar om akvariefiskar.

discofisk

01:10

fem i topp-Googlingar som fört läsare till min dagbok:

rekommendera en snygg frisyr
PH-lampan
sälja twix
sylvia plath +modernism
tjej

Ni är jättevälkomna, även om jag misstänker att de flesta av er inte riktigt hittade det ni letade efter.
Men tjej är jag ju iallafall.

studiebekräftelse [2005-10-13 01:21:23.0]

18:43

Alltså, jag tror på riktigt att jag är lite dum i huvudet ibland, typ när jag ska fylla i de där tillknölade bokstäverna i en gästbok för att verifiera att jag inte är en spamrobot. Jag ser aldrig vad det står. Jag skriver fel typ varannan gång.

13:44

Haha, Pet Shop Boys om årets Nobelpristagare i litteratur:
”such a cold winter/with scenes as slow as Pinter”

Och Lorelai i Gilmore Girls:
”Pinter would find this slow!”

(jag gör förresten ett försök att lägga de senaste dagboksinläggen överst. Jag får se hur länge jag orkar. Men jag är rädd att ni missar mina uppdateringar annars. Har ni sett den snygga bilden av Hemingway från igår? Den får ni inte missa. Scrolla lite nu.)

01:18

flicka i ghettot
(Alldeles i början av ghettot iofs,
där jag tror det är rätt mycket bostadsrätter.
Bostadsrätter = skulpturer)

höstsol

pumpor på Willys

hösthimmel

Kolla, ambitiös fotodagbok från Ts och min vandring till Willys i ghettot.
Stället där jag laddar upp bilder har typ bytt servrar eller nåt, så det kan krångla lite. Om man trycker uppdatera eller högerklickar och tar ”visa bild” brukar de ge med sig.

this wild electricity/made static by industry [2005-10-12 02:43:37.0]

02:38

Jag har sett Blow up. Jag erkänner utan omsvep att jag är lite cineastiskt efterbliven. Jag presenterar här vad som kan vara en av de snyggast färgsatta scenerna någonsin:

Den var givetvis mer striking live, det är väldigt svårt att få färgerna att se bra ut när man fotar tv:n.
Kanske imorgon: ett collage med blandade scener ur Blow up där färgen lila har en framträdande roll. Det var väldigt mycket lila. Det var snyggt.

03:04

Hahaha, jag hittade den här när jag rotade runt lite bland mina papper. Den är tidigare opublicerad. Notera datumet.

klicka!

Det fanns lite anteckningar också:
”Jag hatar alla killar som gör en grej av att vara ”sköna killar”, dvs. skäggiga, lite lönnfeta och gilla öl, jag hatar alla som har rika föräldrar, alla som har rika föräldrar men ändå måste gå på soc eftersom de måste ”lära sig att klara sig själva”, alla som har dreads, alla som fryser in matrester, alla jävla batterier som alltid tar slut, alla som måste analysera allting, alla jävla svartklädda unga män med litterära ambitioner som försöker ragga på en för att man har läst en jävla bok i sitt liv och jag hatar när man är speciell för att man har läst en jävla bok, läs en jävla bok för helvete!, jag hatar dansk film och alla som gör en grej av att gilla dansk film, alla som hyr dansk film bara för att den är dansk, alla som hyr svensk film bara för att den är svensk, alla som hyr svensk film för att de verkligen vill se den, alla som av princip avfärdar Hollywoodfilm, alla som av princip avfärdar kommersiell popmusik, alla som tror att de har principer när de egentligen bara har jävligt dålig smak.”

13:10

Jag pratade med min syster igår och hon sa lite skamset att hon hade köpt en väska som jag nog skulle tycka är ful. Jag blir lite oroad nu. Jag tror att ni tror att jag är helt arg och nedlåtande. Inget kunde vara mer fel. Jag är snäll och mesig. Jag står i ett hörn och är tyst. Jag har billiga töntiga kläder och är ful i håret. Ni får inte tro att jag är helt kall. Stackars min syster. Hon är ju ändå min syster liksom, om HON tror att jag ska se ner på hennes väska, vad ska då ni tro? Ni som läser som aldrig ens träffat mig i verkligheten. Om ni är snälla kan ni ha vilka väskor ni vill, jag kommer att tycka om er ändå! Gud. Men har ni betalat sex tusen för er väska är jag uppriktigt nyfiken på varför. Vi skulle kunna prata om det liksom. Jag kommer inte att skratta och håna er. Jag har aldrig skrattat och hånat någon.

Eller jo, nån gång kanske.
Men då var det nån som skrev i DN.

18:34

Alltså, Faulkner var ju rätt het, och Harry Martinson var skitsnygg, men min Nobelpristagarfavorit är ju såklart Hemingway. Gud alltså, innan han blev den där skäggige fiskarfarbron (åh, jag gillar honom ju så också såklart) var han ju Clark Gableskt förödande superstilig av gammaldags charmörsnitt, jag var på riktigt förälskad i honom när jag var 15 och läste Edens lustgård för första gången. Det är den bilden av Hemingway jag bär med mig, han hade inget med krig och jakt och machoattityd att göra för mig alls då, det har han ju knappt fortfarande förresten, han var mannen med det sneda retfulla leendet som jag ville föra nån slags lättjefull och utsvävande tillvaro med i småstäder vid Medelhavet.

Alltså.

another cigarette/picked up my keys and left [2005-10-11 00:06:48.0]

00:03

Jag måste verkligen komma ut mer. Ut som i utomhus alltså. Och in till stan. Det var så fint i stan. Helt perfekt väder, helt grått, jag älskar när det är helt grått. Jag var i skolan. Det var okej. Jag hittade jättemycket roliga referenser i Kati på Kaptensgatan. Mycket fler än min föreläsare. Eller så sket hon i att ta upp dem eftersom folk ändå är så obildade. Det kan ha varit så. Jag ska skriva uppsats om Kati-böckerna. Toppen blir det. Jag önskar att folk slutade spela in meningslösa skivor. Åh gud, så ego. Åh gud så ego att göra en skiva som helt går ut på att visa vilken fin och liksom klurigt charmig person man är. Och att man kommit på att använda en massa skojiga instrument som tutar och piper lite oväntat i bakgrunden, och antagligen har man på sig en liten hatt också och fnissar förtjust för sig själv. ”Kul ljud det här!”.
Gud, jag vet inget om instrument, jag är ett sånt skämt. ”Det tutar och piper i bakgrunden”, det var ju en verkligt kompetent iakttagelse. Och nu sitter jag här och måste skriva nåt om detta. DU ÄR INTE CHARMIG! vill jag skriva. Det skulle antagligen gillas av nöjesredaktören. Bara 19 tecken. Ju färre desto bättre. WTF. Jaha, jag sätter väl igång nu då.

Kolla, en bild.
Helt färgglad dessutom.

03:19

fdsjöfdljöfdölkgfkjögfkjgf!!!

03:40

Okej, godnatt då.

19:47

Till alla som inte var på debatten med Stig Larsson, Jan Guillou, Kristina Lugn och Horace Engdahl: Här finns givetvis bästa referatet. Helt fantastiskt!

Hur blev förresten kollektiv dagen-efter-ångest över bloggande det nya bruna stövlar?
Hate to break it to you, men mycket få bloggar tjänar nåt slags högre syfte. Bloggande är en av få saker man inte behöver lida för. Enda anledningen att blogga är att man tycker att det är kul och/eller att man inte kan sluta skriva. Kan man sluta skriva och märker att man inte saknar det utan plötsligt får tid över till en massa andra grejer som man hellre sysslar med, men lägg ner då för guds skull. Det enda som är tråkigare än att läsa om varför folk bloggar är möjligtvis att läsa om varför folk inte bloggar.

20:28

När jag skriver att ”mycket få bloggar tjänar nåt slags högre syfte” menar jag alltså den svenska typ av blogg som boomade i augusti i år och som går ut på ett förväntat intresse för ens vardagsbestyr, vad man nojar över, vad man gillar för låtar och muffins och vad man tycker om en krönika i en tiding. Ursäkta om jag låter hård, men det är för mig fullständigt obegripligt hur man ens kan överväga att fortsätta med sitt bloggande om den typen av texter på något vis känns plågsamma att framställa.

21:48

Jag hade tänkt, innan jag fick en digitalkamera, att jag skulle fota oändligt mycket mer än vad jag sen visade mig göra. Jag skulle ha ”dagens bild”, varje dag. Egenhändigt fotad dagens bild alltså. Fast jag glömmer ju min kamera hemma så fort jag lämnar lägenheten, och i lägenheten finns ju inte så mycket att fota. Nu blir det ett fruktfat iallafall, för att få igång mig lite. Det ser så mycket trevligare ut här när det är lite bilder.

Äsch, vilken sunkig belysning.
Det såg inte alls så trevligt ut ju.
Imorgon blir det lite träd och grejer!

[2005-10-10 12:12:08.0]

11:52

Åh, man måste ju söka grejer till vårterminen, om man ska läsa nåt under vårterminen, men vad borde man läsa då?, om man redan läst allt man vill läsa lite halvgärna, och inte kan läsa det man verkligen vill och borde läsa? Då får man skylla sig själv för att man är dum i huvudet och så får man ringa till sitt gamla marknadsundersökningsjobb och be att de tar en tillbaka fast man liksom bara slutade komma dit och sen får man tillbringa fyra dagar i veckan med att sälja sin stolthet och själ igen. Alltså, inget ger mig mer ångest än tanken på marknadsundersökningsjobbet, det går inte, jag kan inte. Och jag kan fan inte plugga fler tramskurser. Jag börjar gråta nu. Ynk. Jag saknar mål och mening. Jag behöver hjälp med det här. Eller, mest behöver jag ju ett litet jobb, det behöver inte ens vara så trevligt, det får gärna vara mig totalt likgiltigt. Det här är verkligen en anledning att för helvete skicka diverse uppskjutna mail och grejer, ta tag i saker, jag måste ta tag i saker. Vad ska jag säga till min släkt på julafton förresten? De ba’ ”Jaha Therese, är du bibliotekarie snart eller?” å jag ba’ ”Hahahahahahahaha!”, alltså, de måste ju tycka att jag är lite dum i huvudet. ”Therese, vad GÖR du egentligen? Vad har du GJORT det här året?”. Ja jävlar. Jag har väl bloggat lite typ.

12:12

Nej, det går inte! Bara att titta på ordet ”marknadsundersökningsföretag” gör mig illamående, på riktigt. Hjälp! Jag kommer ju aldrig få nåt annat jobb för jag är så värdelös på hela söka jobb-processen, jag skriver skitdåliga ansökningsbrev och är helt nervös och jobbig om jag får komma på intervju, jag skulle ju inte heller anställa mig.
– Men Therese, hur kan du då förvänta dig att någon annan ska göra det?
– Men det gör jag ju inte! Sluta läsa om du ska hålla på sådär.

12:17

Fattar ni nu varför ni måste vara snälla mot marknadsundersökare? För att typ nittio procent av dem befinner sig på vansinnets gräns. De övriga tio procenten är fräscha tjejer som jobbar lite extra för att kunna unna sig en ful väska. Ta ut er ilska på dem om ni nu måste vara ilskna.

12:38

Förlåt om jag freakar ur. Allt blev bara så jävla jobbigt nu.

21:46

Jag testar lite med en sånhär:
//
Site Meter //


I like Chopin [2005-10-09 14:41:51.0]

14:38

Alltså, var ÄR dealen med att fula väskor är det nya… eh, jag orkar inte ens komma på nåt vitsigt, jag omformulerar mig: vad är delen med alla fula väskor, och att folk uppenbarligen tycker att de är snygga? Eller, att folk uppenbarligen köper dem fast de är fula? Hur blev den här typen av väska något som tjugoåriga tjejer vill ha? Det är är för mig betydligt mer obegripligt än bruna stövlar-masspsykosen.

15:16

Man måste vara snäll mot telefonintervjuare. Telefonintervjuare ringer ofta vid den här tiden på söndagar. Då måste ni vara snälla.

Jag vill åka ut på landet. Jag vill att ett litet blött löv ska fastna på min sko. Jag vill titta på en buske med skrumpna nypon och ett spindelnät som är helt fuktigt. Mest av allt vill jag ha en laptop med en massa fancy funktioner så att jag kan sitta på en vacker veranda och skriva om det.

17:47

Alltså, angående Expressens romantävling där ”Minst ett av de tio budorden ska överträdas”: Var ni tvugna att påpeka det? Är det över huvud taget möjligt att skriva en roman UTAN att något av de tio budorden överträds?

18:58

Dagens kille heter Ken Laszlo.
Hey guy all my love forever!

20:27

Jag blir bara mer förvirrad ju mer jag läser. Det är säkert så det ska vara, kolla, nu behövde ni inte säga det. Ture Nerman? Ture Nerman kom tydligen från Norrköping. Svante Foerster? Ja, jag vet inte. Det blir jobbigt nu. Det här är en av anledningarna till att tanken på att skriva i en tidning är så skrämmande. Alla dessa sammanhang som folk sitter och har fullständigt klara för sig, medan jag Googlar omkring som en galning.
”Bror till konstnären Einar Nerman”. Åh jaha. Alla gillar jazz. Jag vet inget om jazz. Borde jag veta något om jazz? Jag tänker att bara Ethan Hawke i Bara för en natt-killar gillar jazz. Jag får lyssna på Mats Olssons jazz-Feber-skiva. Nä alltså. Nån jävla måtta får det verkligen vara. Jag vet inget om Chopin heller alltså, och definitivt inte om jag gillar honom. ”Du luktar nyss mogna plommon”, det är ju en fin sak att säga till någon. Ibland luktar jag syntetiskt björnbär. Vad är politisk dikt? Ja alltså. Är Enya rave för dig? Jag måste äta något tror jag. Fisk. Jag måste äta fisk.

20:49

Hahaha, thanks a lot:
Carl August Ehrensvärd (1745-1800), sjömilitär och konstnär; överamiral och generalamiral. Se vidare Carl August Ehrensvärd (1745-1800).
Carl August Ehrensvärd (1858-1944), sjömilitär, amiral, sjöminister 1907-1910. Sonsons son till 1. Se vidare Carl August Ehrensvärd (1858-1944).
Carl August Ehrensvärd (1892-1974), militär; general. Son till 2. Se vidare Carl August Ehrensvärd (1892-1974).

21:31

Alltså förlåt. Tillexempel här är det mycket roligare.

21:36

”Det kollektivt omedvetna” kan dra åt helvete. För att inte tala om ”rocken”. Hahaha! Jag läste jätteroligt om rocken idag.
[22:01
resten av detta inlägg raderas eftersom jag upptäckt att åtminstone två andra bloggar jag läser gjort liknande observationer idag och jag vill inte skylta med exakt hur förutsägbar jag uppenbarligen är]

22:14

”Meta” kan förresten dra åt helvete också. Åh gud så tröttsamt. Åh gud vad trött jag är på allt nu.

22:22

Alltså, jag är glad egentligen.
Det märks kanske inte alltid så tydligt.

22:40

Saker som gör mig glad:
Banal italo disco-lyrik som säger saker mycket sannare och bättre än de flesta som försöker väldigt mycket hårdare. Italo disco är det bästa som hänt mig. Så vackert!

A love again
tonight
Lovely far away
tonight

Det kanske måste höras förresten. Eller jag vet inte. Jag är alldeles glad i hjärtat.

22:44

Jag ska sluta uppdatera för idag nu.

[2005-10-08 18:54:08.0]

18:44

Jag har för andra gången försökt installera nån slags statistikgrej i den här dagboken, och misslyckats igen. Jag kör oldschool och räknar för hand istället. Innan jag gick och lade mig i natt/morse antecknade jag antalet besökare, och nu har siffran stigit med 247 besök på lite mer än ett halvt dygn. Jag står för fem av de besöken kanske. Resten är nån annan. Jag har aldrig ens brytt mig om att kolla det här tidigare eftersom jag misstänkt att det skulle få mig att freaka ur på nåt sätt (typ samma princip som gjort att jag inte vägt mig på tio år, jag skulle inte kunna hantera informationen och då låter jag hellre bli). Men åter igen, vilka är ni? Ni 242 som varit här sen i morse? Säg hej, snälla.

18:54

Höhö, sju besök till bara medan jag skrev det där.

Jag håller ju alltid på och petar med mina dagboksinlägg typ i en halvtimme efter att jag skrivit dem. Nu lär ju skitmånga av er ha läst beta-versionerna liksom. Störande.

18:56

Det känns som söndag.

21:40

332!

play a song that moves me, to anywhere [2005-10-07 15:06:56.0]

14:44

Nya DN På Stan ser ut som avkomman till Göteborgspublikationerna Två dagar och Faktum. Min favorit, ”Hej konsument” saknas (måste veta vilken Marina Kereklidous favoritgrönsak är! OBS, fortfarande ingen ironi). Och ”magasinkänsla” är inte per definition en bra grej, jag orkar aldrig läsa bilagor som vill vara magasin, när läste jag senast Två dagar liksom? ”Aldrig” är det rätta svaret på den frågan.
Det här är bara en känsla jag får.

Jag har fått tre skivor skickade till mig. Dessa ska jag tydligen formulera en åsikt om över helgen. Jag ska skriva en massa andra grejer också. Jobbigt att detta sammanfaller med mitt beslut att sluta tycka saker.
Och så måste jag läsa om ARKETYPER.
Men mest av allt måste jag fixa min dygnsrytm. En bra anledning till varför man bör stiga upp innan 15 är att man annars får skylla sig själv om dagens tidningar redan är bloggade bortom all fattningsförmåga.

19:16

Åh jaha, ”Hej konsument” finns kvar, fast i slutet. Dålig idé! När ska jag orka läsa ända till slutet?
Dagens hype: Radio LXMBRG!!!
Jodå, utropstecknen är motiverade. Iallafall idag. Det kan ha att göra med årstiden, eller promenaden till Eriksberg i skymningen, och att någon slagit gräset där och tanken att det var sista gången på länge jag kommer att känna doften av nyslaget gräs, och siluetten av Masthuggskyrkan mot fortfarande alldeles ljusblå och hög himmel. So shoot me.

19:59

HÅLL TASSARNA BORTA FRÅN CHRISTOPHER ISHERWOOD!!!

Fuck då, måste allt besudlas?!? Jag ska bo i en grotta. Snart ska jag bo i en grotta.

Det här är dagens kille. Han heter Léon.
Han har mycket framgångsrikt gett hålögdheten ett ansikte.

when beauty was in season [2005-10-06 00:44:22.0]

00:35

Nu känner jag djupt i mitt hjärta en innerlig kärlek till Ivar Arosenius. Ivar Arosenius såg precis ut som den sorts kille jag på avstånd var lite förälskad i hela gymnasiet, någon som var några år äldre och bar svart kavaj över smala axlar och verkade litterär och lite lagom plågad och som man alltid mötte i den del av Södra Promenaden som sträcker sig mellan De Geergymnasiet och Norrköpings stadsbibliotek. Det finns ett fantastiskt porträtt av Ivar Arosenius på Göteborgs konstmuseum, där han är det snyggaste jag sett, med studsande hår och fullkomligt diabolisk blick, damn, jag vill visa er men det finns ingenstans, ingenstans på internet, inte på vykort på museet, inte ens i boken om Ivar Arosenius som jag stod och övervägde att köpa. Ni får tro mig när jag säger att han var helt jävla stunning.
Ivar Arosenius gjorde en massa fula små gouacher och ganska obehagliga Kattresan (jag hade den när jag var liten och det var jätteotäckt när katten sprack och det kom en skräddare och sydde ihop den), och vore det inte för självporträtten skulle jag antagligen inte alls gilla honom så mycket, men nu var han ju skitsnygg och därför är han dagens kille och kommer på bild igen, i den där midsommarkransen han bär upp med en självklarhet få män skulle klara av:

Och jo, paret Kröyer var bra också. Fast en irriterande guide (”Vet ni vad japanska träsnitt är?”) ljög och påstod att det där porträttet av Marie Kröyer, när hon står med sin hund på stranden, ställdes ut i Berlin och att det var Hugo Alfvén kom förbi och blev kär i henne och så är det inte, eller, så var det kanske i verkligheten, men definitivt inte i mitt huvud alla de där timmarna jag tittade på den bilden och tänkte att det var så sorgligt att hon stod och tänkte på någon annan hela tiden, bla bla bla, nu tråkar jag ut er. Jag måste titta mer på konst men var ska man göra det liksom?, var i den här stan mer än på konstmuseet? Om man inte vill gå in i ett klaustrofobiskt svart rum och titta på en skakig videoprojektion av en lyftkran?

Alltså, gick inte den här killen på er gymnasieskola också?
Minus skägget möjligtvis. Tänk er en Depeche Mode-knapp
på kavajen också. Jag vet att ni ljuger om ni påstår att
ni inte var kära i honom.

Eller, om ni är födda på åttiotalet var ni kanske inte det förresten. Alltså, det som är mest konfunderande med åttiotalister är ju hur sjukt snygga alla är. Är ni födda -86 eller så behövde ni ju inte vara kära i Ivar Arosenius-lookalikes eftersom alla på ert gymnasium såg ut som Pierre et Gilles-modeller.

Och eftersom ni är födda -86 har ni givetvis ingen aning om hur Pierre et Gilles-modeller ser ut.
Typ såhär:

Jonas i SP3c

[2005-10-05 13:11:30.0]

13:07

Åh, ytligheter-Eleonore har blivit uppköpt och får betalt för att blogga på heltid, det är så vackert att jag nästan blir tårögd. Har någon i hela världen förtjänat det är det definitivt hon. Jag har aldrig sett en så sjukt uppdaterad blogg eller nån som så tålmodigt och vänligt svarat tusen gånger på samma frågor om Fryeboots och hur det är med tullen när man beställer från USA egentligen. Så fint!

13:11

Jag tycker att allt jag skriver låter ironiskt. Det finns absolut ingen ironi i det jag nyss skrev alltså, jag TYCKER PÅ RIKTIGT att det är jättefint.

13:12

Jag ska förresten sluta tycka saker tror jag. Det är så tröttsamt. Det var tröttsamt redan 1998. Från och med nu ska jag bara känna. Det blir mycket bättre.

13:34

Daniel Sjölin hade förresten på sig en liten gul tenniströja igår. Det var vågat. Har vi någonsin sett honom i ett plagg med krage tidigare? Jag tror faktiskt inte det.

om ni envisas med att tycka

let’s not go home [2005-10-04 18:49:54.0]

18:33

Det var helt soligt och varmt ute. Jag tycker att årstider ska uppföra sig linjärt och förutsägbart, precis som jag tycker att människor ska. Allt annat irriterar mig. Jag är mycket ospontan. Var snälla och gör inga fler modereportage som heter ”brittsommar” förresten.
– Men det vore väl förutsägbart?
– Ja precis.
– Du gillar ju sånt?
– Meh, det beror väl på.
Nån har klottrat KLASSHAT vid spårvagnshållplatsen i ghettot. Man kan köpa Twix White billigt där. Jag mötte en ung man i svart rock som såg ut som en mycket ung David Gahan. ”Helt ung”, varför skriver ingen så nu för tiden? Hur ung är man när man är helt ung? I en massa böcker jag gillar är folk helt unga. Jag ska börja säga så. En helt ung David Gahan. Resultat 1 – 10 av ungefär 1 090 svenska sidor för ”helt ung”. Jag köpte skitmycket böcker. Det var roligt. Och en vacker BLM från 1992 med tema rock’n roll. Och nästan en blomkruka. Jag har tre krukväxter, men jag planerar att ha fler nån gång. Amaryllis i långa rader, i varierande stadier av blomning.

Jag vill ha ett ekollonglas också.
Endast på Svenskt Tenn står det på hemsidan.
Alltså, jag kan ju av princip inte handla saker på Svenskt Tenn.
Hallå, IKEA, kom igen då.

Jaha, nu måste jag gå ut igen. Och köpa en jävla purjolök.

19:14

Jag lider lite av bristen på rubriker i den här dagboken förresten. Jag brukar använda mig av en rad från en låt jag lyssnat på under dagen, men det funkar inte riktigt just nu. Jag ger som exempel refrängen i låten jag lyssnat mest på idag:

Now how old are you?
where is your harbour
have many things to do
open the door.

Yes I live so true
without my lover
but tell me if the sky is blue
How old are you?

Jag får se till att konsumera musik med lite mer quotable texter.

19:20

Eller så får jag ljuga. Ni märker ju ändå ingen skillnad. Typ det där jag skrev igår, om djuren på savannen som betar på varandras revir, det hittade jag ju bara på. Det låter rätt troligt att det funkar så iofs, men egentligen vet jag ju inte. Inte ni heller uppenbarligen.

[2005-10-03 00:13:28.0]

00:02

När jag var i skolan förra veckan satt jag bredvid en tjej som hade en Panache-bok framför sig. En med grönt omslag med nåt gult lite orientaliskt mönster på, jag vet inte vilken det är. Och sen började vår föreläsare prata och tjejen öppnade sin bok och började anteckna på pärmens insida. Och jag tänkte shit vad håller hon på med?, och så tänkte jag fråga henne om hon ville låna några papper av mig, men hon verkade liksom helt tillfreds med att anteckna i sin bok, nästan som att hon gått dit och tänkt ”oj då, jag glömde visst mitt block men det är lugnt, jag kan ju anteckna i min nya dyra Panachebok”.
Nu fattar jag hur det var. Man kan köpa anteckningsböcker på Pocket Shop som ser ut som Panacheböcker. Såhär:

Det där är alltså en anteckningsbok, med samma omslag som Jenny Erpenbecks Smäck, va? Det där mönstret är väldigt snyggt. Det är Lotta Kühlhorn som gjort alla omslagsmönstren. Annars skulle jag gärna vilja ha en anteckningsbok som ser ut såhär.

00:13

Fast jag antecknar ju förresten aldrig nåt i fancy anteckningsböcker. Ju anspråkslösare desto bättre.

10:59

Alltså, jag hade inte tänkt skriva nåt mer om bokmässan eller om helgen i största allmänhet eftersom jag tänker att den gångna helgen är den mest bloggade någonsin, så bloggad att verkligheten inte riktigt räckte till – det blev som under torrperioder på savannen, när djuren som bor där (antiloper, giraffer, zebror typ?) måste börja beta på sina grannars revir för att ha en chans att överleva, även om det är under deras värdighet under normala omständigheter.
Istället citerar jag en insiktsfull kommentar jag gjorde i den här dagboken den 9 juni i år: ”Meh! Alla känner verkligen varandra! Alla som skriver nåt som är värt att läsa i det här landet känner alla andra som gör det. WTF, om jag nånsin får ingå i något slags sammanhang ska jag bojkotta det. Jag ska stå i ett hörn och se sur ut och sen ska jag gå hem och dissa folk på internet. Sluta känna varandra! Det bor nio miljoner i det här landet, umgås med nån annan för guds skull.”

Och sen kan jag konstatera att det där ju var lättare sagt än gjort.

– Lägg av då, Åsa Beckman är min.

21:38

Jag skriver fel hela tiden. Sorry. Åsa Beckman, Eva Beckman. Tomejto tomato.

just the random access memories of dreams [2005-10-02 15:38:00.0]

14:53

Jag har trängt bort mina studier ur mitt medvetande. Nu måste jag läsa skitmycket till imorgon. Jag vill mycket hellre läsa den i dubbel bemärkelse vackra vackra bok E skänkte mig, Christopher Isherwoods En enda man. Jag har inte läst en rad av Christopher Isherwood tidigare men jag känner redan efter 40 sidor att vi kommer att komma fantastiskt väl överens, och jag lyssnar på Don’t cry tonight och tycker att allt hänger ihop igen och det är mycket tillfredsställande.
Karlsson på taket stör symmetrin en aning.

förlagshype!

18:25

Den här hösten är ITALO DISCO-HÖSTEN!

[2005-10-01 11:54:43.0]

11:54

Och dessutom regnar det ute.

18:21

Jag såg Fredrik Lindström. Det var otäckt.

18:43

Denna dag tillägnas H. Kram! till H.

18:44

Jag är så trött.

18:46

Ola Julén är gästbloggare idag.

18:46

Nä, jag skojade bara.

20:46

Finland är det nya svart.

[2005-09-30 00:01:50.0]

00:01

Jag fick en biljett och kunde glida in helt gratis. Det var paneldiskussion om att starta kulturtidskrift. Jag har inte startat nån kulturtidskrift. Jag skulle starta en i våras men det gick ju åt helvete, så jag hade verkligen inte så mycket att säga i frågan. Alla andra sa bra saker. Jag satt i en soffa. Jag har druckit skitmycket kaffe. Kulturmän stirrade skamlöst på mig. Jag är typ 1,80 eller nåt i de där skorna, det är därför, män tror att man är lätt om man är lång. Eva Beckman var längre. Alla män som stirrade såg ut som Carl-Johan Vallgren. Ingen av dem var Carl-Johan Vallgren. Jag såg så mycket författare att jag slutade registrera dem efter ett tag. Daniel Sjölin hade v-ringad tröja och såg rar ut. Karolina Ramqvist såg uttråkad ut. Björn Ranelid såg ut som Björn Ranelid. Jag träffade några jag kände. Och en del jag inte kände. Inte författare alltså, jag känner inga författare. Kanske en förresten. Det bestämdes att jag ska skriva två grejer till olika tidskrifter. Jag har ingen aning om vad jag ska skriva. Men det blir bra. Jag ska skriva. Jag ska skriva skitmycket. Jag tycker om Johannes Anyuru. Han har snygga kindben.
Jag åkte hem med alla mina böcker och somnade omedelbart. Mina linser klibbar i ögonen nu. Jag är inte på fest. Alltså, det där minglet på bokmässan, vinet i förlagsmontrarna, vilka är ni som fixar det där? Till rätt stor del dyrt klädda, oändligt skrämmande kulturhöjdare uppenbarligen. Studierektorn vid institutionen för Nordiska språk drack rödvin. Hon är så tjusig. Hon ser ut som reklam för hudkräm. Hur vågar någon försöka få ett glas vin där? Jag skulle inte våga om jag så skrivit höstens bok. Det där är en helt annan värld, fattar ni hur annan den där världen är? På lördag ska jag till bokmässan och vara ännu mindre bransch än jag var idag. Det blir strålande. Sedan vill jag aldrig mer sätta min fot på bokmässan.
Min syster skickar vykort från Paris. Till och med där träffar hon människor hon känner. Min syster är mer socialt begåvad än vad jag är. ”Vi har varit på fotoutställning med nån ung bög (fotografen alltså) som ser ut som Rufus W. Du skulle gilla!”. Det skulle jag.
Jag ska läsa nu. Skitmycket. Fast inte nu alltså, nu ska jag sova. Imorgon ska jag på fest. Ganska ofta undrar jag vad jag håller på med egentligen. Det här är ett sådant tillfälle.

[2005-09-29 01:27:49.0]

01:24

Lagom till bokmässan presenterar jag del ett i serien ”Författarporträtt som påminner om kända svenska konstverk”. Först ut är Björn Ranelid på en stig vs. Prins Eugens Molnet.

09:21

Alltså, under Hultsfred kändes det som att jag fick en festivalöverdos fast jag inte ens var där. Det känns typ likadant nu. Mässöverdos. Jag orkar inte ens öppna DN:s kulturdel. Någon förtär en bok på förstasidan. Jag har sovit typ fyra timmar. Jag har mig själv att skylla.
Eh, jag åker till bokmässan nu då. Jag kanske tjurar och vägrar skriva nåt om den sen, bara så ni vet. Ni får läsa en MÄSSBLOGG istället. Jag kan mässblogga åt nån nästa år, då lovar jag att vara skitentusiastisk. Såhär: Kom ihåg, försök inte ta ut pengar i bankomaten bredvid mässan! Det finns en på Södra vägen, bara några hundra meter bort, där är det ingen kö. Följ spårvagnsspåren mot Avenyn. Ta med en banan. Köp en massa Galago eftersom de brukar kosta en tjuga istället för typ 80 kronor. Klä dig bekvämt. Medtag ett glatt humör. Väl mött på mässan!

[2005-09-28 23:42:08.0]

23:41

Morgondagens litterära elit lider förhoppningsvis inte av dammallergi.

Min tillvaro blir mer och mer bisarr. Jag måste verkligen ha snyggare kläder om det ska fortsätta såhär.

extension du domaine de la lutte [2005-09-27 02:51:57.0]

02:50


”Det gäller att investera i det symboliska kapital som är gångbart med avseende på de speciella mekanismer för urval och invigning som gäller på det intellektuella och litterära fältet”


Eller i BLOGGSFÄREN.

Mina jävla bilder har slutat funka.

Jag är lite arg.

05:11

Åh, Johan Croneman för en egen fantastisk liten obegriplighetsdebatt i dagens DN: ”Vissa meningar får man läsa flera gånger. Först fjärde gången förstår man vad det står, men då förstår man å andra sidan inte vad det betyder. Sedan förstår man att han som uttalat sig inte själv förstår vad han säger och att han inte vet vad det kan komma att betyda. Ungefär då brukar man själv börja förstå. Lite grand. Sedan tappar man hela meningen, och då tappar man liksom hela grejen igen.”

– Therese, du borde sova nu va?
– Mmm.

17:49

Hotmail funkar inte. Inga gästböcker funkar. Jag har missat tvättiden igen. Vad ska jag ha på mig nu? Projekt ”snygg till bokmässan” kan härmed betraktas som kapitalt misslyckat. Det började regna när jag gick ut. I Göteborg använder ingen paraply. Alla är sedan barndomen impregnerade med något vattenavvisande som gör att de bara kan skaka lite på huvudet så är de snygga igen. En bil skvätte ner mig. En bok jag betalade 125 kronor plus porto för förra veckan fanns till salu för tjugo kronor. Det kändes inte som min dag. Jag skar mig på en tavleram och började blöda på tummen. Jag köpte Här kommer de varma strömmarna av Jörgen Lind. Jag tänkte att det var en bra titel. Den kostade femton kronor. Den verkar fruktansvärt deprimerande. Jag läste lite i den på spårvagnen hem. Troligtvis kommer jag aldrig mer att vilja läsa i den. Jag fixar inte all naturvetenskap. Jörgen Lind skriver om muskeltrådar, bindväv, pannlober, senor, vävnad, eksem. Detta gör mig illa till mods. ”Om DNA-segmenten är kortare än 200 baspar bryr sig knappast någon om att leta efter dig.” Det är en massa fysik också. En massa massa. Jag gillar inte sånt. Ett tag var det det enda jag gillade. Ett tag skrev jag också dikter som innehöll ordet eksem. Sen slutade jag gilla det. Det här är inget inlägg i nån slags debatt alltså, det är högst en personlig preferens. Jag ska gå bort och kolla om tvättstugan är ledig nu.

18:36

Tvättstugan är inte ledig. Jag provgick stövlar. Jag fick ont i fötterna av att gå till och från tvättstugan. Detta är inte ett bra tecken. Jag måste städa. Jag måste äta. Jag måste göra grejer. Jag måste maila, men det går inte. Hotmail, wtf! Funkar det för er? Jag är frusen nu. Jag vill dricka glögg. Jag har så snygga glöggmuggar. Jag har snygga cleana femtiotalsljusstakar också. Jag måste köpa ljus. Såna där små, julgransljus. Det fanns inga på Åhléns. Jag vågade inte fråga. Alla vågar fråga efter julgransljus! säger ni. Men där har ni fel.

20:12

Daniel Sjölin har v-ringad tröja!

curiouser and curiouser! [2005-09-26 00:58:46.0]

00:58

14:22

Hahaha, huvudnyhet på aftonbladet.se:

Militärt tränade delfiner rymde
Akvarier i New Orleans översvämmade efter orkanen
”De har lärt sig attackera dykare i våtdräkt.”

girls, boys, arts, pleasure [2005-09-25 01:23:29.0]

01:30

dfhfdhdf! Jag tog bort det igen. Hahaha, jag kan inte objektifiera folk sådär. Eller, klart jag kan. Fast inte offentligt.

15:28

Alltså, jag måste bygga om lite eftersom gårdagens bildformat sabbade layouten lite. Gårdagens dagboksinlägg återfinns cirka åtta centimeter ner. Och anteckningen ovan syftar inte på dagboksinlägget utan på bilder av unga män i randiga tröjor som jag lyckligtvis sansade mig och tog bort. Åh vilken röra. Sällan har tanken på en vanlig blogg känts mer tilltalande.

15:36

Nämen! Nu funkar det ju. Eh, glöm det här. Glöm hela den här dagen. Jag återkommer efter midnatt.

16:22

Jag har lyssnat på Paris hela eftermiddagen. Nu känns det som att min hjärna består av maräng. Jag älskade Paris typ vårterminen 2001. Jag älskade så konstiga saker då. Eller var det vårterminen 2002? Jag är så kass på år. Det var en vårtermin iallafall. Och det kändes som att jag hade jävligt bra koll. 2001 måste det ha varit. Jag lyssnade på Paris på bussen till Linköping, och det var snöslask och rondeller överallt. Är det ovanligt mycket rondeller i Linköping? Det är så jag minns det.

16:42

Äsch, nu läste jag min gamla dagbok på diaryland och det var ju våren 2002, det var ju helt nyss, vad pinsamt. Bless mina gamla internetdagböcker förresten, som gör att allt går att kolla.

Det där var ju förresten 20 ytterst väl använda minuter.

19:55

Pet Shop Boys Paninaro är allt som electroclashen aldrig var. Den är helt mindblowing ofattbart bra. Hela Pet Shop Boys första Disco-skiva är hur bra som helst. Och Savages Don’t cry tonight, som Chris Lowe väljer på Back to mine-skivan. Så bra! Så vacker! Men särskilt Disco. Den är inte bara en remixskiva, den är ett estetiskt manifest. Hur ska jag kunna motivera mig själv att tycka något om Paris nu? Jag hade glömt hur bra Disco är. Har ni också glömt? Det måste ni ha gjort. Hur kan ni annars lyssna på Baxendale? Vad är det för fel på er?

Det är tom. en ung man i randig tröja på omslaget!

(Det kommer nog snart handla om litteratur igen här, om någon undrade.)

all they do is walk, talk, knit socks, wind clocks [2005-09-24 18:47:34.0]

18:43

Som uppmärksam läsare av denna dagbok säkert noterat gick inte min Idol-favorit Moncef vidare, han blev inte ens en av de där fyrtio sista finalisterna. Det är lika chockerande som obegripligt och innebär givetvis att Idols jury fullständigt saknar skönhetssinne och att de nu gått miste om Caravaggios Bacchus till förmån för kompetenta sångare med utstrålning som, tja, trä kanske, eller jord, ni kan välja själva, ta nåt naturmaterial i grå- eller brunskala för att det ska bli effektfullt. Bark kanske, bark är ju dessutom ett väldigt roligt ord.

Och när jag ändå nästan är inne på ämnet, eller var det nyss iallafall, detta har inget med bark att göra alltså: tusen kramar till Joel, 17 år, som inte bara är min Tadzio (jag skulle publicerat en idolbild så ni fattar vad jag syftar på, men jag vet inte om jag får. Får jag det, Joel?) utan även har ett stort hjärta och tydligen fickan full av bokmässebiljetter. Kram till vissa andra också som får förbli anonyma eftersom jag misstänker att det är bäst så.

Jag har stått i kö hela eftermiddagen. Det är kö överallt. Jag avskyr lördagar. Jag köpte bläck till skrivaren. Hon i kassan missade att larma av det, för sen pep det om mig när jag promenerade ut från Stadsbiblioteket och jag fick packa upp min väska för en snäll bibliotekarie som sa ”Oj vad du har shoppat!” fast jag inte alls hade shoppat mycket (en påse med bläck, en påse med två pocketböcker). (Okej, otäck insikt: Tänk om det verkar som att det där faktiskt ÄR mycket om man är bibliotekarie och har lön som en sådan.) Sen kom vi fram till att det var bläcket som pep, och då försökte hon larma av det för att det inte skulle pipa om mig nån annanstans. Det var väldigt snällt. Även om det inte lyckades. Vad är förresten dealen med att alla gillar den där Baxendale-remixen så mycket? Baxendale är verkligen ett kasst band. Jag gillar Annies DJ Kicks-skiva ganska mycket. Eller, jag måste lyssna lite mera på den, jag ville mest skryta med att jag har tillgång till den redan. Och så gillar jag den här årstiden. Är det frost på nätterna? Jag vaknar ju sällan innan lunch så jag har lite dålig koll, (jag måste verkligen fixa min dygnsrytm, det känns som förmiddag fortfarande), men träden vid Backaplan hade blivit så fint röda. Det blir de av frost. Förra året var hösten alldeles för mild och alla träd blev bara helt gula, minns ni? Nä, klart ni inte gör, det gör inte jag heller, jag läste gamla dagboksinlägg. Jag bloggar om årstider. Jag älskar årstider. Och månader. Månader är det bästa. Jag är helt fixerad vid månader. Det osexigaste som finns är veckor. ”Nej, men vi tar det vecka 38 då!”, så får man inte säga, ”tredje veckan i september” eller nåt får man säga om man nu måste säga något sådant.
Användbar sida för veckovägrare, när omvärlden envisas.

[2005-09-23 14:34:15.0]

14:33

Ser ni på svenska Top Model? Det finns en jätterolig medelklassig designelev bland de tävlande, som enligt sig själv ”skiljer sig från de andra genom att ha andra idéer om vad mode är”, dvs. gilla fula kläder (Ann-Sofie Back) samt ha kort hår (tänk Emma Sjöberg i minimjölkreklamen) och tro sig veta bättre än fotograferna hur man lämpligen poserar på bild. Det är så fascinerande varje gång någon i en dokusåpa är sådär uppenbart medelklassjälvgod och tycker sig vara lite bättre än alla andra. Såg ni Big Brother när Kajsa var med? Hon var också nån slags designstudent och klädde sig ”innovativt” och tyckte att folk var ytliga och dumma. Haha, designstudenter alltså, designstudenter är det roligaste jag vet. Designstudenters underhållningsvärde i dokusåpor är tusen gånger högre än blondiner med silikonbröst. Hint hint Kanal 5: dokusåpan ”Beckmans”.

[2005-09-22 01:46:49.0]

01:38

Hej, kan inte nån av er som läser min dagbok fixa in mig på bokmässan? Så jag kan glida in gratis och hänga runt och låtsas att jag är bransch. Jag är tydligen ”morgondagens litterära elit”, men jag vet inte hur de i kassan ställer sig till detta eller på vilket vis jag ska bevisa det (vifta med Biblioteksbladet och visa leg? Jag ser det framför mig och det är inte snyggt). Man får min gränslösa tacksamhet och tusen kramar i min dagbok om man ger mig nån slags liten biljett. Tack på förhand. Kram på förhand.

[2005-09-21 12:04:37.0]

11:32

När jag inte uppdaterar på en dag får jag mess där det står ”Har du slutat skriva dagbok?”. Det är hemskt rart. Nä, klart jag inte har slutat. Jag lovar att annonsera det på något sätt i såna fall. Jag har inte haft något att skriva bara. Min tillvaro är ytterst förutsägbar och inte särskilt spännande. Jag vet inte vad jag skulle berättat riktigt. Jag åkte till Emmaus igår med förhoppningen att hitta ett par skor. Jag hittade ett par jättefina stövlar, men de var i storlek 41. Jag tänkte att jag kanske tom. kan tänka mig ett par stövlar som bara är halvsnygga, om det innebär att de kostar 95 kronor istället för 1000. Men det fanns inte ens några halvsnygga. Det slutade med att jag köpte några böcker istället. De i kassan läser alltid fel på priset i böckerna eftersom den som har som arbetsuppgift att prismärka dem har så dålig handstil. Eftersom de alltid läser fel till min fördel påpekar jag det inte.
Sen åkte jag och handlade och på den lilla gångvägen i skogen råkade jag sammanstråla med en äldre man som var ute och gick med sin hund. Han gick typ två meter framför mig och sen stannade han och pekade på en stor spya på vägen och sa ”Akta dig!” och jag tog ut hörlurarna ur öronen och sa ”Oj då, tack!” och han sa ”Vad lyssnar du på?” och jag sa ”Eh, popmusik…” och han sa, väldigt glatt, ”Beatles?” och jag log och sa ”Nej” och han sa ”Ja, tiden går fort” och jag visste inte vad jag skulle svara riktigt, så han följde upp med ”När man lyssnar på musik. Tiden går fort när man lyssnar på musik” och jag nickade lite och gick iväg och tänkte att det var så jävla sorgligt att han uppenbarligen tyckte att det var något bra att tiden gick fort när man lyssnar på musik, som vore tiden något man måste anstränga sig för att slå ihjäl, och sen tänkte jag att han ju hade en hund iallafall, den var fin, den borde hålla honom sysselsatt. Den och Beatlesskivorna.
Sen kom jag hem och såg på tv. Daniel Sjölin hade rundhalsad tröja så jag fick hålla mig nykter. Det var ett inslag om kvinnliga förebilder. En gång skrev jag ett dagboksinlägg här om kvinnliga förebilder. Det gick, liksom inslaget i Babel, ut på att det är ont om dem.
Min syster ringde och väckte mig i morse. Från Paris. Jag skulle kolla hennes konto. Det gjorde jag. Hon sa att det var svårt att hitta nåt vegetariskt att äta. Jag sa att hon skulle gå till trettonde och äta vårrullar eller nåt på nån av alla de asiatiska restaurangerna. Linjen var helt perfekt, som ringde hon från huset bredvid.
Idag ska jag lära mig saker om Lennart Hellsing. När denna del av kursen presenterades sa damen som håller i den: ”Ja, ni har ju en vecka på er att sätta er in i Lennart Hellsing nu. En del av er kanske inte har läst honom på länge, medan vissa av er [underförstått: ni som har barn] kanske läser honom just nu.” Tanken att det finns människor som över huvud taget inte har något förhållande till Lennart Hellsing verkade aldrig ha slagit henne. Jag ägde inte en enda bok av Lennart Hellsing. Jag brukade kolla i dem i de olika typer av väntrum jag uppehöll mig som barn, men jag tyckte mest att de var knäppa. Det är för att jag är arbetarklass. Jag tyckte bättre om Disney och plast och linjärt berättande. Mina kurskamrater skanderar dock i munnen på varandra ”Bagare Bengtsson är död! Han har bränt sig på ett bröd!”. Alla tror att detta är vårt gemensamma kulturarv. Det är det inte. Min mamma brukade sjunga sången om Krakel Spektakel för mig, men that’s it. Ja, och ”Här dansar herr Gurka”, den var lite konstigare. ”Masurka” liksom, skitkonstigt ord.
Lennart Hellsing är barnböckernas och barnbokskritikens enfant terrible. En gång när han fyllde år fick han i present av sitt förlag en resa varhelst han önskade. Han valde Kalmar. Detta är ett tecken på Lennart Hellsings ödmjuka och fantastiska person. Han kunde valt Västindien! Men han tog Kalmar! Vilken kille. Nu har jag skrivit skitmycket. Nu fick ni nåt att läsa. Kyss.

12:47

Min granne håller på att snickra nåt i sin lägenhet. Låter det som iallafall. Jag funderar på vad det är han snickrar. Vapen antagligen. Jag lyssnar på Sugababes Push the button och Cat5. Detta gör mig på gott humör. Jag är alldeles för glad för att läsa om Lennart Hellsing. Jag borde göra något roligare.

”förknippningen människor-växter innebär
ett citat av jugendperiodens älskliga naturromantik”

14:17

Jaha, ”mazurka” stavas det tydligen. Där ser man.

23:20

Nej, ”förknippningen”, är det verkligen ett ord? Det kommer sig kanske av det knippe gräslök som figurerar i kretsen kring herr Gurka. Annars är det bara att konstatera att man uppenbarligen kan skriva vad som helst när det handlar om barnlitteratur. Framförallt behöver man inte förhålla sig särskilt vetenskapligt till något. Haha, och sen har ni mage att gnälla över barnlitteraturforskningens låga status. Ni får väl skärpa er då.

23:26

Ord min mobiltelefon föreslår när man vill skriva ”kår”:

lär
läs
kap
las
kär
lås
lår
jas
kar
kas
lar
jap
jär
jar
läp
lap
käp

Jap, någon? Lar?
Och vad är dealen med att den tror att jag oftare vill skriva ”jag räknar dig sedan” än ”jag saknar dig redan?”

23:37

Haha, ”jar” förresten, ordlistan är anpassad för Sylvia Plath-fans. Det är en jävla konspiration.

[2005-09-19 13:02:06.0]

13:01

Johan Croneman! Johan Croneman är bäst!
Johan Croneman förtjänar också en fanclub!

on top of the tallest building [2005-09-18 12:50:11.0]

12:37

Min syster sms:ar att hon och hennes väninna rymt från vingården eftersom de ”blev behandlade som slavar” och att de nu befinner sig i Paris. Min syster skickar alltid de bästa sms:en.

Jag är inne och ska lära mig saker om modernism. Allt i mitt liv hänger ihop. Det är det bästa jag vet. När jag var tjugo skrev jag en halv roman med arbetsnamnet Koherens. Redan då gillade jag när saker hängde ihop. Själva romanen hängde kanske inte ihop så bra iofs. Men tanken var god.

I min gästbok efterlyses poesi att läsa vid ett barndop. Jag vidarebefordrar frågan till min läsekrets som, om ni inte slagit ihjäl varandra vid det här laget, torde vara synnerligen kompetent att rekommendera något. Kom igen, det är en utmaning. Man kan tipsa om något i gästboken om man tillhör den del av befolkningen som av någon obegriplig anledning inte har ett användarkonto på Skunk.

19:41

Här har ni nåt att kolla på. 101 sidor affischkonst at its best.

20:09

Såhär söndag har det inte känts på flera år. Vad är dealen med det? Jag ska ju inte ens göra nåt imorgon. Min föreläsare har brutit armen. Jag måste läsa tusen böcker, men jag behöver ju inte direkt läsa alla imorgon. Det är nåt med ljuset tror jag. Eller bristen på det.

20:24

Jag tycker att det är fascinerande med äggviteämnen. Vid en viss temperatur (jag har glömt den exakta, runt 70 grader tror jag, det sitter säkert nån naturvetare och känner till detta) koagulerar äggviteämnen och sen är det kört. Jag brukar tänka på det här när jag kokar eller steker ägg. Att det är en så uppenbart icke-reversibel process. Har äggvitan en gång stelnat kan den inte bli flytande igen. Sen tänker jag att detta borde tilltalat de italienska futuristerna, och tänk om de valt att identifiera sig med ett stekt ägg istället för en cykel. Då skulle Kraftwerks estetik sett helt annorlunda ut.

I thought she talked about Mark E Smith [2005-09-17 11:32:16.0]

11:26

Jag var på konsert och låtsades att jag var sjutton år tillsammans med typ femtontusen faktiska sjuttonåringar som alla hade varmare skor än jag. Det är vinter ute på kvällarna, jag trodde att jag såg frost i gräset. Jag hade på mig jättetjocka tröjor och var ful i håret, och sen skulle man dricka vin i en bar där alla var välklädda på det där sättet som tyder på att de har hyfsat med pengar men inte så bra smak, och man skulle sitta i en obekväm fåtölj gjord av stålrör och lila transparenta gummislangar som antagligen var nån självupptagen designelevs jävla examensarbete. Idag har jag ont i halsen. Det beror på mina tygskor, inte på något annat. Vad har intelligenta människor för skor? Jag vill veta på riktigt. Svara gärna med foto. Tack på förhand.

11:35

Jag är så gnällig, nu lät det ju som att jag hade tråkigt. Förutom att det var kallt var det ju fint med Håkan Hellström-konsert. Och jag blev väldigt glad över att få höra Nu kan du få mig så lätt tillslut eftersom det är den allra allra bästa låten. Jag såg Håkan Hellström första gången i en källare i Norrköping hösten 2000. Jag tror det snöade ute, det måste snöat tidigt den hösten, och det var nästan inget folk, en liten klick av Norrköpings då ganska fåtaliga indiemänniskor som dansade framför scenen som var så liten att Håkan nästan slog huvudet i en strålkastare när han hoppade upp och ner. Jag hade inte ens hört alla låtar då, jag hade laddat hem några och blivit exalterad över Atombomb, över Morrisseyreferenserna som jag letade efter till besatthet. Sen lyssnade jag på Håkan Hellström oerhört intensivt hela hösten och vintern och våren och allt var väldigt rörigt då, kanske den hittills allra rörigaste perioden i mitt liv. Vem kysste Elin bakom ryggen på Marie? Var det den store poeten som hon var förälskad i? – allt gick att applicera på mitt liv. Haha, alltså, jag var tonåring när jag var 22.
Eller, det är väl inget att skratta åt egentligen.

20:19

Haha, jag backade upp min dagbok (-gör backup av era skundagböcker!!!) och det här är det andra dagboksinlägget jag någonsin skrev här (jag lämnar det okommenterat eftersom trogen läsare av denna dagbok säkert fattar poängen):

00:01

Jaha, jag kan inte läsa, överdosering på text förra veckan, Anna Jörgensdotter Mats Kolmisoppi Tre Korta Från Bakhåll Förlag, kan inte uppbåda intresse för nånting, eller så är det inte så intressanta böcker, kan jag skriva en intressantare bok?, ja troligen, men kan jag skriva en bok?, nä, antagligen inte.

Det bästa är böcker med bilder. Vill ha fler böcker med bilder, synd att de är så dyra, borde finnas fler billiga böcker med bilder, som den där med skivomslag jag har, den var billig, mer sånt. Bläddrade i designboken, den är rätt kul, shit vad mycket jag glömt, hittar namn där i som ligger långt långt bak i hjärnan och måste kittlas lite till stimulans och sen minns jag, Peter Behrens, var det inte han som designade AEGs turbinfabrik nånstans i Tyskland? Vill ha kläder med Bibamärken i, vill ha vackra vikskärmar i lackat trä med exotiska fiskar i guld och japaninfluenser, vill ha en ärgad koppargrind av Hector Guimard, vill inte ha trist medelklassdesignmedvetenhet som Arne Jacobssen och jävla PH-lampan, eller, klart jag vill egentligen, men, äh, ni vet. Jag hatar Philippe Starck. Jag hatar Karim Rashid. Jag är full av hat.

Och Flaming Lips igen, länge sen nu.
I accidentally touched my head / and noticed that I had been bleeding / for how long I did not know. / What was this, I thought, that struck me? / What kind of weapons have they got??

Tjaa, snygga frisyrer, social kompetens, karriärer?

Folk från min högstadieklass är processingenjörer.

-Jaha Therese, vad gör du då?
-Eh, jag skriver lite…

death anxiety caused by moments of boredom
[2003-03-21 00:14:05.0]

[2005-09-15 11:26:31.0]

11:25

Alltså, pil vissnar på typ tolv timmar. Note to self: Det är inte värt besväret.

15:49

Fredrik Strage i SvD:
”Även konstnärer kan knappast existera utan publik [Aase Berg verkar inte ha problem med det iofs, min anm.], det är bara en fråga om vad man kallar beundrarna. Jag har lekt med tanken på att man borde skapa ett Per Hagman-sällskap eftersom hans läsare ofta kallar sig fans. Men åker man på bokmässor finns det lik förbannat bara olika sällskap, aldrig några fan-klubbar. Så att skapa ett sådant sällskap som träffas nere på Riche och läser högt ur Cigarett vore en fantastisk idé.”

Ja, fantastisk idé! Är det nån som är på? Jag menar allvar.

Det roligaste med att Fredrik Strage skrivit en ny bok är ju för övrigt hemma hos-reportagen med bilder av hans bokhyllor.

18:12

Jag for till stan för att kolla på skor. Jag lyssnade på hits. Alizées Moi Lolita är en helt fantastisk låt. En gång, när jag fortfarande tyckte att det var tufft med rosa t-shirts med uppklippt halsringning (ja alltså, typ 2002, inte 1985) skrev jag ”C’est pas ma faute” med textilpenna på en tröja och sen försökte en jamaican stöta på mig genom att fråga om det var en Bart Simpson-referens. Det var i ärlighetens namn rätt raffinerat.

Jag hittade en fantastisk stålgrå tröja, som bara fanns i typ barnstorlekar (34). Och det finns inga snygga skor utan klack. Alla på hela Vasagatan hade cognacsfärgade Fryes eller kopior av dem. Jag har hundratjugoniokronors barnskor av tyg. Allt i mitt liv -nåväl, min garderob iallafall, skulle vara mycket lättare att handskas med om jag var barn.

18:22

Per Hagman-fancluben förresten: Jag bränner Volt theme och kopierar Match till den som åtar sig att sköta det administrativa!

Lämna en kommentar

Filed under dagbok

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s