backup 11

[2006-07-06 02:11:24.0]

02:10

Jag är vaken och tänker på popplar. Poppel är snyggaste trädet. Det finns tydligen poppelskogar. Snälla ta mig med till en poppelskog. Tack på förhand.

23:40

Jag har varit ute och ätit med T. Igen. Fjärde gången på en vecka nu? Helt strålande. Det här är fisksommaren.
– Jag trodde förra sommaren var fisksommaren?
– Mm, den också.

Skum grej förresten: Mitt vykort med Girodet de Roussy-Triosons ”Endymions sömn” (kanske bästa tavlan på hela Louvren!) som sitter på väggen ovanför datorn, ramlade ner förut. Just när jag läser Heidenstams ”Endymion” liksom. Är det ett tecken? På vad?

23:55

Ingres baderska med den fina ryggen är nog bättre förresten. Den har jag i badrummet.

[2006-07-05 13:28:50.0]

13:19

Skåneradio, av Ida Björel, speglar vardagsspråket och är en bok för alla” står det i SvD, eftersom det råder en utbredd missuppfattning om att det finns ett samband mellan vardag och allmänintresse. Jag fattar inte varför just VARDAG skulle vara det där som får folk att gå igång – även människor som kanske inte läser poesi i vanliga fall tydligen, ovana poesiläsare – VARDAGEN ska frälsa dem. ”Kolla, nån har skrivit om poesi VARDAG, på VARDAGSSPRÅK, nu måste jag ju bara läsa!”. Hur blev det här nån slags sanning? Har människor som sprider den här uppfattningen en otroligt skev världsbild, eller bara väldigt mycket roligare liv än jag? Vad är poängen med att läsa poesi om vardag om hela ens liv redan är vardag? Är inte en anledning att man över huvud taget söker sig till poesin att man letar efter NÅGOT ANNAT? Jag har alltid varit livrädd för vardag, jag får ångest bara av att se ordet, och om jag nu inte brukade läsa poesi kan jag lova att en diktsamling om VARDAG är det sista som skulle få mig att börja.

Heidenstam verkar ju förresten vara nya grejen, helt toppen. Jag tycker att Heidenstam verkar typ en miljon gånger roligare än Ida Börjel. Dessutom var han vansinnigt stilig, och hade bra smak, kolla:

Nu ska jag sätta mig på uteplatsen och läsa ”Endymion” och sola benen. Kyss!

true beauty lies on the blue horizon [2006-07-04 12:14:36.0]

12:00

Echo and the Bunnymen kommer till Göteborg! De ska spela på ”EM-festen” (4-13 augusti).
Echo and the Bunnymen är som bekant mycket intresserade av friidrott.

12:37

Dagens låt är Pet Shop Boys ”Fugitive”. Annars har jag mest lyssnat på Cat5 på senaste tiden. Det var evigheter sen jag skrev om musik inser jag nu. Jag har lyssnat på lite INDIE, typ Camera Obscura och Kissing Mirrors. Det har varit sådär. Jag har lyssnat på Japan också, det har varit bättre. Och Associates cover på ”Heart of glass”. Och Paris Hilton.

15:29

”Kanske är det med popkritiker som med sällskapshundar: De infantiliseras, blir kvar på valpstadiet: Leker som valpar hela livet, tänker och känner som valpar, utvecklar helt enkelt aldrig vuxenheten med vad den innebär av analytiskt tänkande, förmåga till goda val och så vidare. Det är som att man måste vara fjortisvalp hela livet för att skriva om popmusik.
/…/
Jag då? Vad tycker jag är bra? Frågan man allitd får när man skriver sådana här inlägg:
Jag tycker så oerhört lite är bra, det är knappt att jag tycker det jag tycker är bra är bra: Det finns alltid något som kunde vara bättre. DET kallar jag att vara kritiker.”

Amen to that!


Site Meter //

[2006-07-03 01:37:31.0]

01:36

Okej, ”Svart Lucia” – jag såg en topp tio-lista med Roxette på VH1, det var därför jag kom att tänka på den – eftersom ljussättningen i videon till ”Sleeping in my car” är exakt likadan som i ”Svart Lucia”, den där typiska svenska nittiotalsljussättningen med rött ljus från vänster och blått ljus från höger, eller tvärtom. I ”Svart Lucia” tyckte jag att det var väldigt snyggt. Jag tyckte allt var väldigt snyggt i den, det var verkligen otroligt bra miljöer. Särskilt skolan, ett gammalt läroverk av samma typ som gymnasieskolan jag gick på, men mycket läskigare, med förråd fulla av uppstoppade djur och skolplanscher och äckliga saker i burkar, och allt var så stort och gammalt och slitet, gud vad jag älskade den där skolan (Kungsholmens gymnasium enligt Wikipedia – fast jag minns inte att det såg ut sådär, gjorde det? Jag minns iofs mest interiörer).
Jag såg lite på Polanskis ”Repulsion” för inte så länge sedan och fattade att de läskiga scenerna i Mikaelas (=Tova Magnusson-Norlings) lägenhet är rätt stulna därifrån – alltså, det gör mig inte det minsta, det är väldigt lyckat stulet, otroligt obehaglig stämning. Fast bäst är festen som Max (=Björn Kjellman) – som gillar Sartre och är sexuellt ambivalent i svart kavaj, gud vad jag ville känna honom, jag fattade inte varför han tyckte att Mikaela var kul att hänga med, hon var bara sur hela tiden, jag och Max skulle haft mycket roligare – ordnar, helt fantastisk, ett badkar fullt med vin, åh.
Och Mikaela skriver erotiska historier om sin svensklärare, i svarta vaxduksböcker, hon har jättejättemånga, och jag tänkte att jag också skulle ha så många fullskrivna svarta vaxduksböcker nån gång. Jag skriver fortfarande allt jag skriver i svarta vaxduksböcker. Ehrm. Jag tog lite större intryck av ”Svart Lucia” än man antagligen borde. ”Svart Lucia” + ”The Secret History” + Hemingways ”Edens lustgård” = jag.

Haha, handlingen enligt Wikipedia: ”En flicka blir mördad på en luciafest efter att en annan flicka skrivit en erotisk uppsats till sin svensklärare i skolan, vilken får föredande [sic] konsekvenser.”
Här finns en otroligt rolig och en aning mer utförlig beskrivning av handlingen. (”Sedan upptäcker hon att den morbida person som gjort illdådet även rivit ur sidor i hennes skrivbok”, ”Mikaela går ut och ser ett rött hårband fladdra för vinden i ett träd. I dansens virvlar är det någon som tar Sandras hatt.”)

01:38

Alltså, de där svartvita bilderna längst ner på filmaffischen – ser ni släktskapet med idolbilden på Kristian Fredén jag skrev om för ett tag sen? Eller med ”Being Boring”-videon? Åh, nittiotalsestetik, jag älskar nittiotalsestetik, jag skulle vilja skriva min i evigheter uppskjutna b-uppsats i konstvetenskap om nittiotalsestetik.


gästboken!

12:42

Om min post levereras till någon annan i lika hög utsträckning som någon annans post leveras till mig finns det verkligen anledning att oroa sig.

12:43

Jag vill hänga runt i antikvariat, men jag vet inte vad jag ska ha för skor. Det är så jobbigt att gå med klackar i Haga (=kullerstensgator) och mina platta tygskor måste jag limma lite innan jag kan använda dem igen och jag har inget lim. Bekymmer!

12:45

Oscar Levertin kom från Norrköping!

19:09

Åh kolla, DN nämner mig idag! Fast vadå ”Till exempel ideologin bakom DN Söndags mat- och vinartiklar som enligt skribenten Therese Bohman bedriver propaganda för den välartade och proppmätta medelklassen”, enligt mig? Jag trodde att det var en objektiv och odiskutabel sanning.

[2006-07-02 12:44:10.0]

12:43

Sju år med Skunk idag!

[2006-07-01 11:18:01.0]

10:43

Nu har jag läst lite i Lyrikvännen och fler än jag skrev alldeles vanliga recensioner, det var ju tur. Madeleine Gustavsson skrev om Leslie Kaplans ”Överflödet – Fabriken” och gillade den, precis som alla som skrivit om den verkar gilla den, och det är helt obegripligt. Det är den obehagligaste boken någonsin, och nej, inte intressant obehaglig, bara ofräscht obehaglig, och jag förstår inte hur man kan läsa den utan att reagera mot det oändliga MÄNNISKOFÖRAKTET i den, och skevheten i hela resonemanget, och idén med att börja jobba på fabrik för att solidarisera sig med folket, och sedan skriva en diktsamling som är så otroligt nedlåtande mot alla de människor som faktiskt jobbar på fabrik. Jag fixar inte det där, när någon – typ POET, eller kanske AKADEMIKER, eller någon annan som vet lite bättre än folk i allmänhet – ska berätta om hur hemskt det är att leva som common people, ”Kolla, folket är jätteförtryckta! Deras liv är helt meningslösa!”, åh gud vad illa berörd jag blir av sånt. Jag fattar inte hur man kan läsa den där jävla diktsamlingen och inte se det där. Eller se det men inte bry sig? Och det är så motbjudande när Leslie Kaplan framställs som nån slags hjältinna som, trots att hon haft det så SVÅRT, ändå kunnat berätta om den fruktansvärda tillvaron i Fabriken. Tack så mycket! Vilken tur!
Och absolut värst av allt, Leslie Kaplan i det där FINA och INTELLEKTUELLA samtalet med Marguerite Duras i slutet av boken: ”Man vet till exempel att när en arbetare går i pension, dör han ofta omedelbart därpå. För han har ju inget annat” – det är typ det obehagligaste och mest osympatiska jag någonsin läst.

21:29

Mycket män nu.

21:45

Mycket sekelskifte nu också, jag vet. Andra saker jag nog ska skriva om snart:
1. Filmen ”Svart Lucia”
2. Varför min mamma, och antagligen många kvinnor med henne, ville se ut som Marie Fredriksson i ”Listen to your heart”-videon
3. Haremsromantik
4. Nagellack (fast det blir på Fountain)

21:49

Och kanske även:
5. Peaches (artisten, om vilken jag ålagts att tycka något)
6. Vitt porslin med gröna blommor (OBS, ej Gröna Anna-gröna blommor, utan mörkare, kallare grön)

[2006-06-30 23:48:28.0]

23:47

Dagens stilförebild.

[2006-06-29 12:56:33.0]

12:26

Nu är jag i Göteborg igen. Det kom Lyrikvännen med posten, jag har skrivit en grej i den och nu är jag rädd att jag är den enda som har skrivit en vanlig recension. Alltså, uppgiften jag fick var att skriva en recension så det gjorde jag. Nu känns det som att jag borde skrivit en utsvävande essä istället och kallat den typ ”Var som kroppen i lågan” eller ”Sorgen är ett växande, rött äpple”, som alla andra verkar ha gjort. Nu törs jag inte ens bläddra i den. Jag vill bara läsa min nya vackra bok om symbolism. ”En konst som inte beskriver föremålet utan den verkan det framkallar, en konst som får minnet av föremålet att bada i en atmosfär”, åh! Det är förresten Maurice Denis som målat den där bilden jag försökte hitta när jag skrev om sanatorium, den ser ut så här och chockerande nog har ingen av kvinnorna hatt, jag måste verkligen ha blandat ihop den med Skuggan över stenbänken-omslaget. Inte så konstigt iofs. Det finns ett förlag som heter Sanatorium! I höst ger de ut en bok om Hans Arnold. Jag tänkte på Hans Arnold igår när jag stod och höll i en bok om Olof Sager-Nelson, som jag lät bli att köpa eftersom jag var lite dum i huvudet och tänkte att det väl ändå får finnas gränser för hur mycket jag orkar bära, men seriöst, det gör det inte. Snart ska jag dessutom köpa en liten resväska med hjul i vilken alla gamla böcker i världen + tusen tröjor och norra Europas största necessär går ner, det blir utmärkt. Jag ska aldrig mer åka buss, nu får det vara nog. Från och med nu ska jag endast förflytta mig med medelklassens transportmedel par préférence, tåg, där jag ska lyssna på Sveriges Radio och gnälla över mackutbudet i bistrovagnen.

13:12

Min mamma hade köpt en så fin kanna med maskrosor.
Maskrosbollar är sommarens blomma.

Bild av Olof Sager-Nelson.

Jag ser väluppfostrad ut i en vacker soffa.

21:58

Hej och välkomna till denna i Nöjesguiden omskrivna litteraturkritiska skunkdagbok. Fast jag har ju inte varit särskilt litteraturkritisk på ett tag nu, jag har mest varit ohejdat entusiastisk och glad och gillat saker. Idag gillar jag Sten Selander. Poet och docent i botanik, OMG! ”I trädens toppar svävar en värld/oberörd och längtansvärd/…/Som facklor höstlövens lågor tänds/av isig eld från förintelsens gräns” skrev han exempelvis, det är väldigt tjusigt, och så gillade han små fjällväxter. Här syns han på bild, ”ovanligt lång och slank”. Han ser rätt bister ut men man ska inte låta sånt skrämma en för nästan alla som är nåt att ha ser lite bistra ut.

gästboken

[2006-06-27 19:58:27.0]

19:57

OMG vad ont i fötterna jag har!
Nu längtar jag hem till höstbokkatalogen.

[2006-06-26 14:48:58.0]

14:37

Det är mulet och varmt, mitt bästa väder, men så klibbigt växthusvarmt. Jag har hängt runt ett tag i luftkonditionerade varuhus. Jag har köpt en plånbok som är röd och nu ångrar jag mig för jag tror inte att jag gillar rött, inte klarrött. Känns som man måste gilla klarrött för annars är man typ känslomässigt hämmad eller nåt. Jag är indieskadad, det är därför. Indie handlade för mig under en period mest om att klä mig i en färggskala som inte avvek från den som grunduppsättningen lego består av, dvs. klarrött, klarblått (kleinblått, kornblått, blåklintsblått, vad ni vill), vitt och svart. Jag har aldrig gillat att klä mig i gult och grönt, annars hade klargult och klargrönt varit tillåtet också. Nu vill jag bara ha brutna nyanser, jag har precis upptäckt den underbara färgskala som svävar lite subtilt mellan liksom mullvadsbrunt och varmt grå, kanske drar lite åt lila, eller varmt beige och jag hör hur tråkigt det låter, men det är toppen. NYANSER är det nya svart. Jag har ätit lunch på en veranda vid Bråviken i världens finaste hus. Nu ska jag dricka hallon-Fun light i ett jättestort glas. Tjarrå.

14:48

Uäck, nej det funkar inte, den röda plånboken ligger i min väska och glor elakt på mig. Det kanske funkar i höst. Men inte nu. Jag får köpa en annan. Det hjälps inte att den har en fin och insmickrande gulddekor, den är så RÖD. Jag får panik av att se den.

so very sickened [2006-06-25 20:39:44.0]

20:18

Jag skulle skriva jättefint och poetiskt om min midsommarhelg och hur jag åkt båt ut till ytterskärgården, där inga träd växer mer än små rönnbärsträd, och hur vresrosen blommade och hur jag och min syster var den perfekta stilmässiga blandningen av rivieraglamour och Malin på Saltkråkan och hur vackert och somrigt allt var, och jag var jättepepp på att komma till en dator igen och kolla mail och meddelanden och tusen miljoner bloggar. Och sen kollade jag tusen miljoner bloggar och det stod samma saker överallt och alla bloggar var skrivna av genuint goda och fina människor som kände ett jättestort behov av att liksom stå upp för det rätta. Modigt! Alla tyckte iofs att samma sak var det rätta, men det var nog bara ett sammanträffande, för det här med bloggar ger ju liksom verkligen möjlighet till rikare och mer nyanserade samtal om saker och ting.

[2006-06-22 08:51:44.0]

08:47

Nu åker jag först till Norrköping och sen ut på landet ett tag. Troligtvis är jag internetlös några dagar. Bara så ni vet var ni har mig. Glad midsommar! Kyss!

[2006-06-21 01:11:30.0]

01:10

”Sanatorium” är dagens ord. Så snyggt!

11:14

Angående sanatorium: I Kolmården där jag växte upp fanns det ett sanatorium en gång i tiden. Det var omgjort till vanligt sjukhus när jag var liten, jag minns hur jag var där med mamma nån gång, jag måste varit väldigt liten för sen stängde de det och huset stod och förföll – jag var kanske fyra år och jag minns hur vi åkte taxi dit (högst anmärkningsvärt, men sjukhuset låg verkligen mitt i skogen, väldigt märkligt beläget – fast antagligen logiskt när det byggdes – högt, på bergsranden mot Bråviken, antagligen med utmärkt luft för lungsjuka patienter), jag minns det lilla apoteket som var inhyst i bottenplanet och jag minns portvalvet i vilket vi väntade på bussen vi skulle åka hem med, för det började regna lite, fast bara duggregna. Himlen var grå, och sjukhuset alldeles skinande vitt och gigantiskt, vita runda lampor som lysande bollar i korridorerna och i porten där vi väntade tänkte jag på hur tungt det såg ut, portvalvet var av massiv mörk sten, alldeles blanksliten.
Så här såg det ut (klicka så blir bilden större),

eller, så ser det ju ut fortfarande. Det är helt magiskt – liksom, ”ligghallarna” – så väldigt ”Bergtagen”. Och matsalen, linnedukarna, kvinnorna i vita förkläden som serverar soppa, stolarna av mörkt trä, och ”överläkarens bostad” – ser ni honom stå där på balkongen?, alldeles välklädd, välpressad kostym, välansad mustasch och klockkedja, överblickande sanatorieområdet där lungsiktiga och hålögda men givetvis slående vackra kvinnor i ljusa sommarklänningar promenerar omkring under tallarna (symbolistiskt formfasta tallar, och kvinnorna har hatt – det finns en målning jag tänker på, fast nu hittar jag den inte, kvinnor i ett stiliserat jugendlandskap, av Puvis de Chavannes kanske, vet ni vilken jag menar? Deras hattar ser nästan ut som såna där nät man har över huvudet när man håller på med bikupor – som kvinnan i bakgrunden på omslaget till Skuggan över stenbänken, – hon är ju som kopierad rakt av från målningen jag tänker på inser jag nu). Jag vill åka och kolla på sanatoriet igen, fast nu är det omgjort till öppen anstalt där män som begått små ekonomiska brott går runt och andas klar Kolmårdsluft i elektronisk fotboja.
Så här ser det ut uppifrån:

Notera gärna ”den vildromantiska naturomgifningen”. Så himla vackert.

gästboken

14:12

Och angående tallar förresten: Hur kommer det sig att det aldrig finns tallar inne i städer? Städer är fullständigt dominerade av lövträd, och så möjligtvis några granar (antagligen förädlade på något vis, typ silvergran), men tallar i städer ser man verkligen extremt sällan. Det står några tallar utanför den där universitetsbyggnaden på Vasagatan i Göteborg, och de ser så himla bortkomna ut, helt freaky – som en liten liten plätt skog mitt i stan, verkligen surrealistiskt.

18:50

Man skulle kunna säga rätt mycket om SalongK, men en irriterande sak, bland andra irriterande saker, är verkligen att sidan är så otroligt användarovänlig. Man får klicka på typ fyra olika länkar innan man får se de där bilderna på läppglansen man vill kolla på, och då har man dessutom antagligen klickat fel två gånger och kommit till själva sminkavdelningen istället för BILDSPELET. Bildspel förresten, seriöst, var det inte nåt man gjorde i Powerpoint?
Bästa billiga läppglanset just nu är den rosa tuben från Åhléns, deras eget märke, med ett silvrigt Å på. Jag hade tänkt fota det men jag tror inte jag hinner nu. Det kostar iallafall 30 kronor och man får perfekt och bärigt hallonröda läppar. Kärlek. Idag tror jag var första dagen i mitt liv som jag inte hade på mig ett enda plagg från H&M. Inte ens underkläderna, eller väskan, eller plånboken eller paraplyet eller nånting. Helt H&M-fri! Det är en ny era.

18:58

H&M-friheten har inte heller nåt med politik att göra alltså, jag har bara bytt ut H&M mot Vero Moda och Top Shops billigaste bastoppar.
Hmm, fast angående pophögern förresten: ”Människor som är för kapitalism och för godhet”, eh? För godhet?

19:08

Till skillnad mot socialdemokraterna och vänsterpartiet som i år tänkte köra med ”FÖR ONDSKA!” på valaffischerna..?

19:54

Jag har köpt en så fin tidskrift!

!!!

21:12

Nu har jag färgat håret och BUS:at benen. Doppar man mig i en balja vatten kommer jag att färga av mig. Som en tepåse.

[2006-06-20 10:20:37.0]

10:11

God morgon, jag är lite upptagen med att genom litterär och/eller litteraturkritisk verksamhet bidra till det litterära samtalets kvalitet.

10:29

Hahaha, här står det att jag är litteraturvetare. Vad är det för ondsint ryktsspridning?

12:47

Alltså, det där var inget försök att posera som att jag minsann inte läst litteraturvetenskap, för det har jag ju – 35 poäng vanlig littvet (jag har fortfarande en tenta kvar och därför har jag mycket pinsamma bildningsluckor) och 20 poäng jungiansk pedagogik genom tolkandet av bilder föreställande oidipala monster(/mönster) (=barn- och ungdomslitteratur), fast det gör mig väl knappast till LITTERATURVETARE. Med vissa undantag är jag oftast livrädd för litteraturvetare.

[2006-06-19 10:51:29.0]

10:50

Hej, jag skriver om en bok. Det är kanske det roligaste i världen. Eller nej, det är det såklart inte. Men jag kan inte komma på så mycket som är roligare som kan kallas ”jobb”.

19:08

Nu har jag snart läst ut en jättetråkig bok. Jag jobbar på jätteduktigt här. Bokrecension, skivrecension, läsa ny bok. Samtidigt som jag tvättar. Det är jättevarmt att tvätta idag. Jag har ätit vattenmelon. Snart åker jag ut på landet, herregud vad jag längtar efter att åka ut på landet. Jag kanske ska äta midsommarlunch med min släkt, vilket jag inte gjort på, ja? Tio år? Tolv? Ännu mer? Min mormors sommarstuga kommer att vara riven och det kommer att stå ett annat hus där istället, det kommer att vara väldigt konstigt. Inget fallfärdigt grönt dass med igenvuxen stig med hallonsbuskar heller antagligen, ingen solstol med blommig dyna, inget fågelbord, ingen tvättlina och framförallt ingen mormor i blå klänning. Min mormor har varit död i fyra år nu, och jag har fattat för länge sen att hon inte finns kvar i sin lägenhet i stan, jag är iallafall på gång att fatta att hon inte är med på julafton längre, men det där med att hon inte kommer att finnas på landet är jättekonstigt. Senast jag var där var hon också där. Det här är inget stort trauma alltså, det är bara svårt för mig att fatta. Och det gör mig lite ledsen.
Sånt här kanske man inte bloggar om. Eller, sånt här kanske inte JAG bloggar om menade jag. Jag kan blogga lite om min nya BUS-kräm istället. Dove summer glow, den för Medium to dark skin. Jag har inte medium to dark skin, jag är typ blekast i världen, men nu tänkte jag att jag ville ha nåt som funkar och shit vad den funkar. Jag har helt bruna ben nu. Jag har kjol och ser somrig ut, fast jag suttit inne och varit förkyld i en vecka. Toppen. Jag ska köpa nån lättsam pocketbok att ta med mig ut på landet, typ ”Djävulen bär Prada” eller nåt och sen ska jag sitta där i ljuvlig LÄTTJA. ”Lättja” är bästa ordet. Jag gillar det på engelska också, jag tycker att ”idle rich” låter som det ultimata tillståndet. Jag ska jobba på det.

Kolla, lättja. Ser ni hur lättjefullt hon håller i fjädern? Fast jag ska ha snyggare skor. Jag fattar förresten inte dealen med att det är inne med gladiatorsandaler. Jag kan fatta grejen med andra skumma skomoden, jag kan fatta UGG-stövlar och Frye-stövlar och allt möjligt, men såna där fula gladiatorsandaler som Kate Moss går omkring i är fullständigt obegripligt för mig. Det finns liksom ingen som kan bära dem utan att det ser ut som nån slags ortopedisk åtgärd för att korrigera en defekt fot. När inte ens Kate Moss klär i dem är det liksom ingen idé att ens försöka.

[2006-06-18 14:01:39.0]

14:00

Det jobbigaste med att läga ner grejen med indie har helt klart varit att jag fått så sjukt mycket mer skoskav.

oh come on little stranger [2006-06-16 19:56:20.0]

there’s only one last dance

19:28

Jag hade fått TEXTERSÄTTNING – första gången mitt skivrecenserande inbringat en summa som faktiskt varit märkbar på mitt konto – så jag åkte till stan och köpte en miljon tråkiga saker och några roliga. Jag fattar inte hur alla mina flaskor och burkar med typ krämer och sånt i kan ta slut HELA TIDEN. Är det så här för alla? Det är en neverending story verkligen, alltid är det något som är på väg att ta slut, och när jag inte har pengar blir det tillslut en jättejättelång lista och sen måste jag köpa en miljon saker. Kräm till hår, kräm till ansikte, kräm till händer, kräm till kropp i största allmänhet, kräm för att råda bot på den blekhet som infunnit sig nu när jag varit förkyld och min fina solbränna försvunnit. Ny kräm till läpparna. Det var en av de roliga sakerna. Hårfärg var tråkigt. Nagellack var ganska roligt. Snart har jag nagellack i varje tänkbar nyans av ljust pärlemorrosa. Ni trodde att ljust pärlemorrosa VAR en nyans? Det är en djungel av ljust pärlemorrosa därute. Chockerande många har hologramglittereffekt eller drar mot aprikost. Ibland känns det som att mitt liv är ett enda långt letande efter rätt nyans. Av vad som helst typ.
Jag köpte Clinique-hudkräm och fick en pytteliten Clinique-mascara på köpet, vilket – och det här är den allmänna tendensen i mitt liv nu – enbart kommer att resultera i dyrare vanor. Det här har ingenting med politik att göra alltså, det är bara en så strålande insikt, att det ÄR TILLÅTET att köpa andra saker än de billigaste. Det dök inte upp en kontrollant vid Clinique-disken för att kolla att jag var behörig på nåt sätt. När jag läser sextonåringars modebloggar, eller Top Model-Frejas skönhetsprodukts-tipslista, börjar jag nästan gråta när deras favoritmascara är från Dior och bästa rengöringsprodukterna från Bitoherm eller nåt. Att det ens finns i deras värld liksom. Min mamma prenumererade på Damernas Värld när jag gick på högstadiet och jag trodde aldrig att jag på riktigt skulle kunna köpa någon av produkterna det var annonser för i tidningen. Jag tänkte typ att de var till för några andra slags människor, den slags människor som tidningen vände sig till EGENTLIGEN. Jag liksom bara okynnesläste.
Jag köpte jag mat och en låda vitt vin också. Jag glömde sockerärter. Det är okej ändå. Jag har druckit vin nu alltså, det är därför det inte är nån hejd på mig. Det var nåt slags jippo i stan igen, det där stora hålet i marken har tydligen blivit en tunnel och nu hade tusentals människor gått dit för att kolla på den. Det var nån löpartävling i den tror jag. Det är väldigt mycket löpartävlingar i den här stan. Det var broöppning också. Det är så väldigt otäckt med broöppning när man befinner sig på den sidan där de inte hissar upp bron. Då är det liksom bara en pytteliten vägbom och sen ett hål rakt ner i Göta Älv och man får sätta allt hopp till att man inte åker med en självmordsbenägen spårvagnschaufför. Spårvagnschauffören såg ut som Anne Hathaway. Nu ska jag fixa mat. Tjarrå.

Rätt snygg för att köra spårvagn.

20:09

Ja just, jag ska skriva om den unge mannen på bilden nedan. Det är Kristian Fredén. På nittotalet skrev han en novellsamling som heter ”Ostkaka”. I höstas skrev han en roman om schackspelare som jag inte har läst och som jag har glömt vad den heter. Den där bilden – som är på ena fliken på omslaget till ”Ostkaka” – gjorde djupt intryck på mig. Jag gick på gymnasiet tror jag. Ja. Detta var 1996. Jag tyckte att Kristian Fredén såg vansinnigt stilig och världsvan ut på den där bilden. Han röker och äter ostkaka. Det är väldigt roligt. Och så ligger det en kvällstidning på bordet där det står ”VANN RÄTT LÅT?”. Jag ville väldigt gärna sitta där med Kristian Fredén.
En sak man kan fundera på är exakt vad det är med den där bilden som gör att man direkt kan säga att den är från 90-talet. Det är något mer än mönstret på slipsen. Djup svärta i bilder känns iofs väldigt 90-tal (Anton Corbijn!), men mest av allt tror jag att det är det där försöket att se liksom TIDLÖS ut. Eh, jag har funderat rätt mycket på det här, men jag är lite för seg för att utveckla det nu. Jag tror ni fattar vad jag menar. Jag återkommer om det här.

gästboken

[2006-06-15 14:26:42.0]

14:24

Det ska komma en liten text om mannen på bilden, eller kanske snarare om bilden på mannen, jag ska bara piggna till lite först.

14:45

Två gula saker jag gillar:

15:01

Angående de gula sakerna: Jag gillar nästan aldrig gula saker annars. Särskilt illa tycker jag om gula tröjor, böcker med gula ryggar samt stora gula blommor (solrosor! Solrosor freakar ur mig totalt). Små gula blommor är okej (jag gillar exmeplevis minipåskliljor bättre än vanliga stora påskliljor), men behöver oftast sällskap av någon annan färg – däremot kan blommor som har olika slags gula nyanser, som rör sig mot orange och helst av allt rött (indiankrasse, eller min mammas buketter av ringblommor i vit porslinskanna!) vara fullkomligt stunning. De behöver rätt mycket grönt också. Hos indiankrassen är ju bladen halva grejen.
Iallafall. Gult ger mig hippievibbar. Burken med läppbalsam ovan ger mig också hippievibbar, men de vägs upp av att det sitter en prislapp på undersidan där det står ”Beverly Hills Beauty Center $ 2.50”. Annars är saker som är kyligt röda alltid snyggare och godare än saker som är gula. Jag kan faktiskt inte komma på ett enda undantag.

inget trams alltså, riktiga stråkar [2006-06-14 09:51:18.0]

09:50

Ja ja, okej, jag fattar, ni är så jävla bildade. Kul för er.

10:28

Jag läste Moas jättefina Camera Obscura-recension och tänkte att ”Jag vill bara att kristallkronor ska vara kristallkronor och inte ironi” är det bästa jag läst på jättelänge. Och detta för att det är så himla tydligt att kristallkronorna inte är ett uttryck för det där Det Goda Livet-koketterandet som verkar blivit en ny subkultur, ni vet vad jag menar – är det det den grejen det står om i nya Bon förresten?, för det var inte meningen att klampa in på någon annans område, det var inte ens det jag skulle skriva om. Jag skulle skriva om att jag vet att Moa gillar Patrick Wolf också, och att det känns som att det går en jättetydlig linje därifrån till något som mer handlar om en kärlek till landskap och stämningar än till popmusikhistoria – jag tänker typ romantiska fantasier om de engelska landskapen, om heden, Brontë-systrar-landskap, det karga och otillgängliga, vindpinade, bo-i-en-stuga-vid-havet-med-Patrick-Wolf, eh, nu vet jag inte ens vad jag skriver längre. Men landskap alltså, landskap är det bästa. Kan man inte få recensera landskap någonstans? Alltså inte landskap som i Småland och Medelpad, utan landskap. Jag tror jag ska börja med det här. Typ en liten plätt gräs på vägen till spårvagnen, alldeles för liten för att godkännas som landskap antagligen, men den är så fin. Jag ska skriva om den sen när jag varit ute och kollat på den igen. Nästan alla jag gillar som skriver, målar eller gör popmusik är sådana som förmedlar stämningen av ett landskap, eller well, en miljö, eh, jag citerar Moas recension lite till: ”Inom film och litteratur är det inte så hippt att önska sig någon slags trovärdig illusion. Det är förlegat att vilja förlora sig i en fantasivärld där dialogerna känns plausibla och landskapen verkliga. Men jag har alltid, alltid velat tro på illusionen, jag tycker att den är så viktig, det ger mig ingenting att genomskåda saker eller gilla saker för Idéernas skull. Jag vill bli förd till en högre verklighet och gråta och äta praliner på divanen.”, OMG, det är det mest sympatiska på evigheter.

10:54

Alltså, jag tänker mig att det är en skillnad på att gilla kristallkronor + dyra viner (om vilka man har god kännedom, eller planerar att skaffa sig god kännedom om), och att gilla kristallkronor + tanken på att bo i en stuga vid havet tillsammans med Patrick Wolf som pekar på en fågel och säger ”Kolla, en lärka!” – jag tycker egentligen att båda grejerna är sympatiska, jag menar bara att det är en nyansskillnad. Det finns något genuint i båda de sorternas kristallkronegillande, till skillnad från det ironiska kristallkronegillandet – och skillnaden består i att våga tillåta sig själv att gilla saker för att de är vackra. Ironiska kristallkronor = statement. Statements = oändligt tröttsamt.

11:17

Medelpad förresten, vad ÄR Medelpad? Alltså, jag vet ungefär, jag skulle antagligen kunna peka ut Medelpad på en blindkarta, men Medelpad känns som något som inte existerar utanför geografilektionerna på mellanstadiet. Är det någon som läser det här som bor i Medelpad? Kan ni inte rapportera lite i så fall?

11:29

Topp tre landskap jag inte tänkt på sedan mellanstadiet:
Medelpad
Ångermanland
Härjedalen

11:37

Jag har aldrig varit norr om Hälsingland.

14:24

Okej, några ord om det pyttelilla landskapet på vägen till spårvagnen: Det är en bit gräs som, till skillnad fråm omkringliggande gräsbitar, inte verkar ha blivit klippt i år. Därför står det en miljon maskrosor där, verkligen den tätaste förekomst av maskrosor jag någonsin sett, och nu har alla maskrosor blivit bollar, och mellan dem växer väldigt små skira vita blommor som jag inte vet vad de heter, och det är otroligt fint, väldigt Richard Berghs ”Riddaren och jungrun” ni vet. Ni vet? (Det finns en minibild här, jag orkar verkligen inte fota ur en bok och ladda upp och pyssla – har ni sett den förut så vet ni ju hur den ser ut för det där är en bild man minns, och har ni inte sett den förut borde ni gå och slå upp den nånstans, förslagsvis i en TRYCKT KÄLLA. Richard Bergh är verkligen en av sommarens män och jag vill verkligen ha den där boken.)
Man kunde köpa plantor utanför Konsum, jättestora tomatplantor. Ska jag ha tomater i år eller? Jag får ju ta och bestämma mig snart. Det blir inte tomater förrän typ i oktober här för det är för lite sol, men det luktar så gott om tomatplantor. Jag skulle vilja ha gräslök också, färsk gräslök, så himla gott. Och färsk dill. Jag tänkte på abborrar sen, att abborrar är godaste fisken, och tvåa är en torsk min pappa fiskade upp en gång när jag var liten och på Gotland, där alla kulturövremedelklassmänniskor tydligen semestrar så jag vet inte riktigt vad vi gjorde där. Det var på norra Gotland, där det låg ett rostigt vrak på en strand förut, det är säkert borta nu. Det var väldigt spännande. En skrivarskoleklasskamrat till mig, vars far är en mycket känd svensk konstnär, hade skrivit en text om när han var liten och på semester vid vraket på sommaren, då fattade jag att det var nåt skumt. Jag ska ta upp det här med mina föräldrar. Det var så fint, vitkalkat hus bredvid vattnet. Sen tänkte jag att skoskavsplåster inte alls är så bra som man tror först, eller, de skulle vara bra om man aldrig duschade kanske. Men om man nu duschar blir de ju blöta och äckliga och man får inte ta bort dem för då har man liksom ingen hud under, sjukt äckligt. Jag ska lägga av med skoskavsplåster. Jag får gå omkring barfota tills mina fötter har blivit hela igen. Det är så skönt väder ute, jag ska sätta mig och läsa lite nu och äta några Bafucin. Kyss.

20:21

Eh okej, min förkylning hade inte alls blivit bättre, bara gått in i en ny fas. Jag har sovit hela eftermiddagen. Nu har jag nog feber igen. Jag blir arg nu. Kom igen! Det är sommar ute ju.

22:56

Jag är så stolt över min syster!!!

[2006-06-13 18:56:00.0]

18:48

Hej, jag har inte slutat blogga den här gången heller. Jag har varit sjuk. Och här:

Fräscht att vara förkyld när det är 30 grader ute.
Nu ska jag sova lite. Imorgon ska jag vara frisk och pigg. Vi hörs.

[2006-06-10 12:46:51.0]

12:45

Hallåååå, kan det bli sol på uteplatsen nån gång?

17:19

Jag älskar ”Elden”! Jag har tillbringat eftermiddagen i Venedig. Och lyssnat på Mahler. Hehe. Jag är monumentalt ointresserad av fotboll. Snälla låt mig få vara det.

Jag måste posta den här bilden igen, för nu hittade jag den perfekta texten till den:

”Från Rivan, från San Giorgio och Guidecca sköto raketernas eldstänglar mot rymden, och med ett fräsande ljud slogo de ut i form av rosor, liljor, palmer, i hundra olika paradisiska blommor – det var som om en hel trädgård blommade i luften, en trädgård som oavbrutet vissnade blott för att åter blomma upp i ständigt rikare och sällsammare former. Det var som en oavlåtlig växling mellan himmelska vårar och höstar.”

21:09

Jag har ont i halsen, ynk ynk, och känner mig lite febrig – vilket iofs kan bero på all sol och bara kräva lite sömn, men ont i halsen måste försvinna. Jag har inte tid att bli sjuk nu, jag är helt busy med början på måndag. Då åker jag iväg på JOBB, och sen måste jag skriva och läsa böcker och skriva om böckerna. Jag har inget sommarjobb, jag måste skriva allt som går att skriva. Nu känner jag mest för att rulla ihop mig till en boll i sängen.

gone petshopping [2006-06-09 00:21:31.0]

00:20

Mannen på bilden är Gabriele d’Annunzio och han är dagens man. Veckans man, kanske. Jag läser hans ”Elden”. Jag skulle gissa att ordet ”skönhet” aldrig någonsin har förekommit så frekvent i en text. Lägg till orden ”sinnlighet”, ”njutning”, ”berusning”, ”feber”, ”lidelse”, ”förförelse” och ”vällust” så fattar ni ungefär. OMG. Vilken man. Hittills har det mest handlat om Venedig, som framstår som den tveklöst vackraste platsen på jorden. Jag måste citera lite:
”Var dag lär hon [Venedig] oss att njutningen är det säkraste medel till kunskap som naturen har skänkt oss och att den som lidit mycket är mindre vis än den som njutit mycket.”

gästboken

10:38

OMG, bra dag! Redan!
Och DN har börjat komma igen. Tack E! Tack så jättemycket! Och tack H för ett snällt försök! Människor är snälla mot mig. Det är det bästa. Dessutom har jag fått lite pengar så nu ska jag köpa saker. Jag vill köpa jättemycket böcker. och sen vill jag sitta här och läsa dem.

11:34

Och nu kom posten, hurra!

[2006-06-08 01:11:12.0]

00:54

Jag är så trött. Jag skulle skriva grejer men nu orkar jag inte. Ska skriva grejer imorgon. Fast mest läsa grejer. Jag måste läsa mer. Jag ska läsa skitmycket. Jag har en lista. Ni får en bild så länge:

Danaë som har det mysigt.

12:01

Åh, grattis Johan Croneman!!! Du är min idol och förebild. Fast det vet du ju.

Vore bra om nån kunde svara i telefonen gång gång. Vore bra om de kunde göra det innan lunch. Synd att det är lunch nu. Jag har inte tid med det här, jag måste bestämma grejer så jag kan gå till biblioteket och komma hem innan tvättiden kl 14. Jag hatar när allt bara är LOGISTIK.

12:08

Gud vad jag önskar att jag kunde låta proffsig nån gång.

13:18

Fredrik Virtanen i intervju på Resumé, angående totalsågningen av hans bloggbok:
”Nej i stället för att bry mig om honom gläder jag mig åt att boken fick fyra spårvagnar av Norrköpings tidningar.”
Alltså, det är Norrköpings tidningars UNGDOMSSIDA som har recenserat boken. Jag citerar:
”Jag tycker att Fredrik Virtanen verkar vara en otroligt trevlig, duktig, rolig och rakt igenom mänsklig människa. Och han verkar ha ett fantastiskt jobb, slitsamt men roligt. Och vilka härliga arbetskamrater han verkar ha! Så vill jag också ha det när jag blir stor. Jag vill bli som han. […] När jag läser ”Olyckligt kär i ingen speciell” eller Fredriks blogginlägg på nätet blir jag full av framtidshopp och lust att bli något, göra något som gör mig och andra glada. Något som spelar roll i världen.”
Hahahaha!


Site Meter //

[2006-06-07 01:02:18.0]

00:55

Sven Lidman är dagens man!

[2006-06-05 19:56:18.0]

19:18

Nu har jag köpt en handväska samt packat ner halva lägenheten i den. Helt sjukt vad mycket grejer det får plats. Jag gillar verkligen att släpa med mig otroligt mycket saker, men det här blir nästan för mycket. Det finns liksom inga begränsningar. Jag har packat ner: Plånbok, sminkväska, mobiltelefon, nycklar, mp3-spelare, almanacka, anteckningsbok, vanlig bok, tub med Eight hour cream, tub med handkräm, två olika läppglans, tuggummi, halstabletter, paraply, vattenflaska, kofta och solglasögon. Den väger som en liten resväska nu, och ändå skulle jag kunna fortsätta ett tag till, fast nu vet jag inte riktigt vad jag skulle packa ner mer. Mina tio band av Nordens flora kanske. Om jag tog ur koftan, eller möjligtvis vek ihop den lite bättre, skulle de antagligen få plats. Bara min självbehärskning sätter gränserna nu. Läskigt.

Jag har jobbat otroligt duktigt. Vi städade hos tanten med den bra konsten. Hon var arg idag. Hon har så fantastiskt vackra grejer. Alltså, femtiotalsparasiterande medelklassmänniskor därute, ni skulle svimma av glädje. Så vackra gardiner tex., helt skirt blått tyg med vitt mönster av hundkex. Femtiotalsgrejerna är kombinerade med Det Bästa Av Gamla Grejer liksom över huvud taget, typ snyggaste soffan och fåtöljen ever i blått och vitt medaljongtyg med små fotpallar. Och så har hon en rolig bokhylla (allt utöver genomsnittspensionärens billighetsutgåvor av arbetarförfattarna samt korsords- och läkarlexikon tycker jag iofs är roligt) med jättemycket Strindberg och en massa poesi och konstböcker, och foton av vad jag antar är hennes avlidne man som sitter och ser enormt cool ut i blå polotröja och smala byxor och läser en tidning.

Jag jobbade med en så sympatisk person idag, det var toppen. Själva jobbandet sög ju egentligen, men hint hint Leslie Kaplan, om man har någon att gå omkring och gnälla lite witty tillsammans med blir allt arton gånger roligare. Nu ska jag äta och se på Simpsons. Tjarrå.

[2006-06-04 15:00:16.0]

14:56

Känns som jag är ensam i världen om att jobba imorgon. Alltså jobb-jobba, inte sitta hemma och slöa framför datorn och skriva tre ord i timmen på nån text, utan vakna halv sex och åka och dammsuga pensionärers lägenheter. Alla har typ pingstlov. Kul för er. Ni vet väl vad det är för dag på tisdag förresten?

15:16

Jag vill ta livet av mig varje gång jag måste skriva ”säger”.
”Bla bla bla, säger NN”. Fattar ni hur fult det är? Allt är bättre än ”säger”. Typ repliker med namn framför.
NN: ”Bla bla bla”.
Mycket bättre.
Det allra värsta är när jag har skrivit ”säger” arton gånger och måste ha något annat. Typ ”fortsätter”, eller ”avbryter”.
Åh gud.

18:22

Meddelande till mig här på Skunk:
”och du ba” du ba” okej. meh.meeh.ynk.csn.tjarrå. hurra.fdskdskkfksf..bla bla bla. åh gud”

Hahaha!

20:28

Vad är poängen med Insert-tangenten? Vad använder man den till? Vem använder den? Är den någonsin till annat än bekymmer?

touch and kiss a stranger if all else fails [2006-06-03 18:33:40.0]

18:15

Jag lyssnar på Saint Etiennes ”The Trip” och de har så bra smak att jag nästan svimmar. Lite uppgivet alltså, inte imponerat. Det är liksom så himla påtagligt, okej, här är den, DEN BRA SMAKEN, jaha det är som på Louvren, etc, ni fattar. Jag har Roger Nichols ”Snowqueen” på en blandskiva, typ mellan Junior Boys ”Birthday” och Electrelanes ”The Valleys” och där är den mycket bättre, och skivan är inspelad i november, en extremt dimmig november, det är en mycket behagligt dimmig skiva och ”Snowqueen” är mycket bättre där. Fast det sammanhanget är ju också skittrist iofs. Det är en bra låt iallafall, den försvinner på Saint Etienneskivan. Det är för oklanderligt, oklanderligt = tråkigt. Chris Lowe valde italo disco och Queens ”The show must gå on” på skivan där Pet Shop Boys väljer låtar, det är mycket mer sympatiskt, det kan man ju iallafall tycka något om.

19:04

Äsch, ”Snowqueen” är kanske inte alls så bra förresten.

19:06

Dagens låt är Bronski Beats ”Smalltown boy”. Den är bra iallafall.

20:16

T är på väg till Los Angeles nu. Jag tror att Saint Etienne-skivan skulle funka väldigt bra när man är på väg till Los Angeles, särskilt om man åker bil. Fast T flyger alltså.
Jag är inne och dricker Pepsi Max och jobbar. Jag ska inte klaga egentligen, men det är verkligen rätt tråkigt.

20:24

Angående blommande körsbärsträd förresten:

Dagens man!

gästboken

[2006-06-02 10:41:57.0]

10:39

Okej, text i Aftonbladet = värt att fira genom att åka till stan och köpa en handväska för mina absolut sista pengar? Den kostar bara 300. Eh och jo jag vet att jag behöver nya jeans, men liksom, handväskan tar slut, jeansen finns kvar. Och handväskan är mycket roligare.

10:41

Jag är inte helt besatt av att shoppa alltså. Jag saknar bara så himla mycket väsentliga grejer. Typ en fin kofta, det är inte en orimlig önskan att ha EN fin kofta. Så jag slipper frysa liksom. Eller ett par hela jeans. Inte heller orimligt. Dessutom viktigt för att göra ett gott intryck och vara hel och ren, etc. Det syns inte att de är trasiga iofs. Men ändå. Viktigt för min självkänsla. Och en ny handväska. Jag måste ha en svart väska, och den jag har nu är så liten att jag måste knöla ner allt. Exempelvis går det inte ner en kofta (ful kofta, jag har ingen fin) i den om man samtidigt har med sig ett paraply, vilket man måste ha om man bor i Göteborg, så vill jag ha med mig en kofta får jag stoppa den i en påse och sen släpa runt på en påse. Hallå, jag är inte Stig Larsson, ingen tycker att jag är charmigt excentrisk när jag kommer med en påse. Det slutar ju som ni fattar oftast med att jag inte har med mig en kofta. Med den nya väskan skulle jag dessutom kunna bära runt på en bok, vilket är helt omöjligt nu. Jag har aldrig med mig en bok nu för tiden för min väska är för liten. Alltså ni hör ju, detta är ohållbart.

11:58

Okej, ordet ”kartong” vs. ”låda”. Är en låda en kartong med innehåll? För när jag skriver ”han kom med fem jättetunga kartonger” låter det som att det är själva kartongena som är tunga i sig. Som att de är icke ihopvikta och kanske tillverkade av… metall. Fast kartonger består väl per definition av kartong. Iallafall så är det lådor i kartongerna. Det är lådorna som är tunga. Jag skulle vilja använda olika ord liksom. Men det känns som att en kartong med tungt innehåll snarare är en låda än en kartong. Nu sitter jag här med en låda i en låda liksom. Det blir inget bra. Lådan i kartongen såg iofs ut som en burk, men den var tillverkad av trä. Kan burkar ens vara av trä? Är inte burkar av plast? Eller glas. Burkar av trä är typ… askar. Fast askar är aldrig särskilt stora och det var skivor i den här, det funkar ju inte, man kan inte ha skivor i en ASK. Skivor ryms endast i LÅDOR. dsjldsjdfsajkdsa!!!!

[2006-06-01 10:34:14.0]

10:33

Meh, vad jobbigt allt började kännas nu. Rätt mycket för att jag inte har nån kofta jag vill ha på mig. Skaffar jag bara en kofta kommer allt bli mycket bättre.

10:34

Det där var ju en helt poänglös anteckning, sorry.

10:57

Okej, nu fixade sig det som kändes jobbigast. Hurra! Gnällande över kofta = projicering. Fast jag behöver verkligen en.

11:49

Jag hade inte läst den där intervjun med Tomas Brolin i Nöjesguiden, men nu gjorde jag det och shit vad obehagligt det var. Jag fixar inte påstridighet, ”Ja, men säg en skiva som du köpt”, jag kan knappt läsa det. Den där intervjun är ju exakt samma grej som när DN åkte till Rusta och gjorde sig roliga över att de sålde smaklösa kastruller och inte saluförde Tiogruppengrejer. Tomas Brolin har väl aldrig gjort anspråk på att ha koll på populärkultur. Det kan ju bara bli fel liksom, ”Ja, men säg en skiva som du köpt” – antingen säger han nåt pinsamt som vi kan skratta åt, eller så vill han inte svara för han inser att han kommer att säga nåt vi tycker är pinsamt och då kan vi skratta åt det också. Så otroligt obehagligt. Och det är så himla obehaglig ton i intervjun, det är så uppenbart att han känner sig ställd mot väggen av typ varenda fråga. Tomas Brolin är uppenbarligen intresserad av fotboll och av mat och trav och galopp. Det är inte en mänsklig skyldighet att vara intresserad av litteratur och film och musik samt att utförligt kunna redogöra för sina preferenser i Nöjesguiden. Vänd på det liksom, en intervju med Hannes Dükler till nån fotbollstidning: ”Jo, men vilka är dina favoriter bland Brasilianska fotbollsspelare? Du kan väl säga några? Jo, kom igen nu” – eller en intervju vem som helst om nåt de inte har koll på, det är väl den lättaste sak i världen att göra sig rolig om man gör det på någon annans bekostnad på det där viset. ”Haha, skitkul intervju med Tomas Brolin i Nöjesguiden, han verkar verkligen jättedum!” – och detta i Nöjesguiden liksom, vars redaktion och läsekrets till stora delar väl knappast är ett dugg mer djupsinnig än Tomas Brolin, bara lite bättre på att posera som det – typ demonstrera sin enormt goda smak och oändligt djupa bildning genom att festa till Serviceband istället för schlager.
Jag blir helt äcklad.

19:30

Nu har jag lugnat ner mig lite och tänkt lite mer på Nöjesguiden och Tomas Brolin. Det är ju som i ”Notting Hill”, när Hugh Grant ljuger om att han är journalist från tidningen ”Horse and hound” för att få intervjua Julia Roberts som är filmstjärna. Och sen är det nån pressmänniska med i rummet, och då måste han ställa frågor om hästar för att det inte ska verka skumt. Då är det ju honom man skrattar åt, för hon är skådespelare och har ingen koppling till hästar whatsoever. Tomas Brolin-intervjun blir obehaglig för att det sker helt på Hannes Düklers villkor och Tomas Brolin tycker så uppenbart att det är jobbigt och är jätteobekväm.
Ja, och sen verkar det kanske som att jag tycker att Hannes Dükler är the bad guy och det tycker jag nog inte egentligen, för jag kan inte lova att jag skulle gjort det annorlunda. Jag kan ju liksom tänka mig att det är lätt att bara dras med när det blir uppenbart att Tomas Brolin verkligen inte har någon koll alls. Däremot tycker jag att det här är ett tillfälle då någon borde utövat lite gott redaktörsskap och sagt ”Oj, det här kan vi nog faktiskt inte använda” om intervjun. Jag tänker att Tomas Brolin ju måste känt till vad Nöjesguiden är för tidning när han tackade ja, men att det kunde skötts så otroligt mycket snyggare. Liksom, antingen trodde de verkligen att han skulle kunna säga kul saker om musik, men det gjorde han inte = misslyckat. Eller så trodde de inte att han skulle kunna säga kul saker men frågade ändå för det är kul att driva med att han inte har nån koll = misslyckat. Och det är ju taskigt, mot alla inblandade, att trycka en misslyckad text.

22:11

Mulet väder, men fina blommor.

a handsome lad lay in a Hansom cab [2006-05-31 11:28:38.0]

11:26

Känns som det naturliga borde vara att känna sig bekväm antingen i rollen som den som intervjuar eller den som blir intervjuad, men jag känner mig bara obekväm hela tiden. Jag tror att den andra personen ska tycka att mina frågor är värdelösa eller att mina svar är det. Den andra personen är alltid den viktigaste. Jag är bara nån som säger kassa grejer. Vore fint om något kändes bekvämt nån gång. Asap, tack.

11:53

Vad ÄR dealen med att alla gillar det där värdelösa bandet Psapp? Vad är det för namn liksom? Och de gör musik av typ speldosor och gummisnoddar. Jag ryser. Deras skiva var en enda utdragen plåga, med gulliga tecknade djur på dessutom. Hur blev barnmusik nya grejen? Jag fattar ingenting.

19:35

Nu har jag haft en ARBETSDAG. Hurra! Jag har skrivit jätteduktigt. Nu ska jag promenera iväg och köpa en tidskrift och försöka gå in ett par skor lite. Hej på en stund.

19:59

Jag ångrade mig. Jag ska gå snart. Först ska jag bara skriva att jag gillar när saker handlar om syskon. Tänkte på det igår när jag, eftersom jag är smyg-goth, bildgooglade omkring lite efter Caspar David Friedrich-målningar. Han har målat ett par bröder i flera tavlor, de står och ser på månen eller på en solnedgång och det är jättefint. Och påminner om den där novellen av Petrarca jag gillar när han klättar upp på ett berg och kollar på utsikten med sin bror. Och så gillar jag det alltid i låttexter, men det måste vara lite i förbifarten, inte TILL MIN ÄLSKADE BROR eller så, bara ordet ”sister” eller ”brother” liksom (”your sister she’s an eighties fan, but that’s alright, have I told you so is mine”). Min syster och jag är åttiotalsfans båda två och för typ tre-fyra år sen var vi det extra intensivt och då såg vi ut så här när vi lyssnade på Miss Kittin och fånade oss i en webkamera:

Jag har på mig en peruk alltså.
FAQ: I vanliga fall är mitt hår självlockigt, vilket jag har efter min pappa. Och jag är inte på något vis släkt med Gösta Bohman.

[2006-05-30 11:34:17.0]

11:28

Jag hade glömt de jävla CSN-räkningarna och nu försvann alla pengar. Jag kommer aldrig ha 400 kronor över att köpa ett par nya jeans för. Misär! Jag känner mig så oändligt fattig när jag har Världens Billigaste Jeans och de ändå är lagade på en miljon ställen eftersom de gått sönder på en miljon ställen – det känns inte som det är meningen att man ska laga dem när de går sönder liksom, det känns som man borde köpa ett par nya. Som att det borde finnas rum i ens ekonomi att spendera 400 kronor om året på jeans. Ja, OM ÅRET. Shit vad trött jag är på det här.

15:59

Min DN-prenumeration har alltså gått ut, därav bristen på DN-relaterade dagboksanteckningar på sista tiden. Nu går GP-prenumerationen ut om några dagar också och sen sitter jag här avskärmad från omvärlden. Dagstidningar på internet är bara bra om man vill citera nåt och kan copypasta istället för att vara tvungen att skriva av grejer, eller om man känner för att bara läsa en viss grej (typ en krönika), men annars är det ju alltid vansinnigt mycket trevligare med en papperstidning. Mitt försök att fuska till mig DN med hjälp av snäll person med tre månader gratis prenumeration att ge bort verkar inte funka heller. Det är jättejättedyrt att ha DN när man bor i Göteborg och inte är student. Typ en anledning att söka nån universitetskurs och gå och betala sin kåravgift bara för att hamna i nåt studentregister så man kan få DN billigare.

Nu har jag iallafall läst DN lite på nätet och de verkar gjort nån konstig grej idag där de frågat kulturmänniskor om vad de tycker är den viktigaste kulturpolitiska frågan. Rubriken är ”Representativ kulturelit!”, vilket innehåller två tveksamheter av två möjliga (om det inte är nån slags ironi som är över huvudet på mig, och utropstecknet är förresten också konstigt). Urvalet tillfrågade kulturmänniskor (uttrycket ”kulturarbetare” förbjuds from. 1 juni förresten, så vill ni använda det kan ni ju go wild hela dagen imorgon för sen är det kört) är helt bisarrt. Sara Stridsberg, Catti Brandelius, Martin Kellerman, Zanyar Adami och Ayesha. Sven Wollter, Marianne Lindberg DeGeer och Mikael Wiehe. Eh, fräscht. Seriöst: Sveriges största dagstidning anser att dessa människor ingår i någon slags kulturelit? Inser ni att det är riktigt illa?

[2006-05-29 12:15:39.0]

11:55

Jag är helt besatt av modebloggar. Idag skriver alla om att Mischa Barton har setts i H&M-shorts. Det är väldigt gulligt. Min mobiltelefon är helt jobbig och visar inte inkommande sms som den ska och min mp3-spelare börjar spela Reeperbahns ”Peepshow” lite när den känner för det, typ mitt i andra låtar. Jag drack vitt vin igår så nu är det sommar. Jag trodde att en tjej jag gick på skrivarkurs med satt vid ett annat bord på restaurangen och min första instinkt var att låtsas som att jag inte såg henne för att slippa prata om vad jag gör nu för tiden. Jag har blivit så van vid att undvika sådana situationer att det blivit som en reflex. Sen insåg jag att jag ju skulle kunna säga jätteroliga saker. ”Jag skriver!” exempelvis, utan att det skulle vara att skarva med sanningen ens det minsta lilla. Hurra! Fast det var inte hon. Men väldigt likt.
Snart ska jag nog skriva en grej här om the Tough Alliance och om varför människor gillar dem. Hej så länge.

19:15

Bloggar: Nu hetaste grejen även i Göteborg!
Eftersom allt jag skriver här verkar hamna i GP måste jag nog tänka ett tag till på det där med Tough Alliance.
Och GP, no offence alltså, men det är så himla lätt att göra sig rolig över Göteborg så ni fattar inte. Ni skulle ju kunna ha nån spalt där jag gör det kanske? Typ ”Jag drömde att Blenda-Lars visade vårmode i helgbilagan!”.

gästboken är här

[2006-05-28 12:11:55.0]

11:43

Dagens, ja antagligen veckans, bästa kedja av googlingar:
”Resurrectionist” -> ”The song, The Resurrectionist by the Pet Shop Boys appeared as a bonus track on their first single from their 2006 album Fundamental, I’m with stupid. The track is inspired by the book The Italian Boy: Murder and Grave-Robbery in 1830s London by Sarah Wise.” -> ”The Italian Boy: Murder and Grave-Robbery in 1830s London” -> bild på omslaget på amazon.com där Peter Ackroyd säger att den är ”Indispensable reading” -> ”Peter Ackroyd” (låter vagt bekant) -> ”Peter Ackroyd’s Chatterton” (inser att jag läst boken, och minns omslaget, med målningen av Chatterton som ligger på en säng vid ett fönster och dör) -> bildgooglar ”Chatterton”, konstnären heter Henry Wallis -> ”Henry Wallis” -> ”Henry Wallis (1830 – 1916) was an English Pre-Raphaelite painter, writer and collector. Wallis is best remembered for his first great success, the painting titled Death of Chatterton, which he exhibited at the Royal Academy in 1856. The painting depicted the impoverished late 18th-century poet Thomas Chatterton, who poisoned himself in despair at the age of seventeen, and was considered a romantic hero for many young and struggling artists in Wallis’s day.” -> ordet ”romantic” går att klicka på, eftersom det är Wikipedia -> Novalis!
Mycket tillfredsställande!

We don’t bring them back to life
but we do bring them back
from the dead

17:03

min söta mamma som panda

[2006-05-27 14:12:11.0]

13:41

Jag läste min egen dagbok igår när jag inte hade lust att sova, typ ett år tillbaka i tiden. Det var väldigt tydligt att jag då och då drabbas av extremt trötthet på typ allt som omger mig, samt mig själv. Det går liksom i cykler. Jag är för övrigt inne i en nu – tycker att allt är trams och skval, ni vet, jag har skrivit det tusen gånger förut. Jag såg dåliga filmer igår. Sämst var ”Finding Neverland”. Johnny Depp lämnade sin ocharmiga fru för ocharmiga Kate Winslet, det var väldigt konstigt. Eller det kanske var uppfriskande förresten, annars på film och i tv-serier är någon alltid osympatisk. Antingen den fd. frun eller den nya tjejen. Det är aldrig någon som lämnar någon som är sympatisk för någon annan som är sympatisk. Nu var iallafall båda lika ocharmiga. Johnny Depp var jättecharmig och dansade med en hund och alla skrattade trots att det måste tett sig helt freaky för hundra år sedan också. Sen hängde han en sked på näsan och då förstod man att han var en god människa. Jag vill bara lyssna på ”Luna park” tusen gånger på repeat men det är en helt värdelös plan för att bli glad och energisk. Jag borde lyssna på en skiva jag ska skriva om men den kommer också att vara deprimerande. Jag har seriösa planer på att börja intressera mig för klassisk musik. Jag föreställer mig att det skulle vara liksom renande, som en liten andningspaus. Jag vet absolut ingeting om klassisk musik, och då menar jag verkligen ingenting, antagligen betydligt mindre än de flesta som påstår sig veta ingenting. Hur börjar man? Med vad? Jag tycker om stråkar och när det är väldigt pompöst och storslaget. Kan ni inte tipsa om något? Gästboken är här.

15:08

Eller liksom, jag är trött på typ allt, och sen när jag hittar nåt jag verkligen gillar gillar jag det så mycket att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Typ jag sitter och kollar en miljon tråkiga bloggar och sen hittar jag nåt bra och fint och då börjar jag nästan gråta av glädje.

I love Moa, Therese och Eva.
Och sen tycker jag att ni istället för de där en miljon tråkiga bloggarna som jag vet att ni sitter och slentrianläser kan botanisera omkring lite bland skunkdagböcker. Typ Helena, Linnéa och Karin.
Nu kommer era liv bli rikare och era sinnen gladare, promise!

20:51

Vad är dealen med att bästa nya Pet Shop Boys-låten är b-sida? Resurrectionist! Remixen av den. Helt sjukt bra! OMG! Je resurrecte, encore et encore!*

*Saint Etienne-referens!

there’s such an urgency [2006-05-25 12:26:01.0]

in everything I need from you

11:56

Jaha, det är nån helg idag. Det borde vara fint väder så jag kunde låtsas att det kändes som helg för mig också, och sitta på altanen och sola benen och dricka iste. Jag borde åka till Ikea, (jag vägrar sedan mitt senaste besök att skriva Ikea med versaler sådär som de vill eftersom inget av det jag ville ha – jag sörjer exempelvis den vackra skålen i pressglas fortfarande – fanns kvar. Igår fick jag dessutom en Ikea Family-tidning där det stod att Ikea Family fyllde år eller nåt och att man fick en tidning gratis. Jag bläddrade igenom Ikea Family-tidningen tre gånger för att se vad det var för tidning man skulle få gratis, tills jag fattade att det var just Ikea Family-tidningen man fick. Eh. Ikea känns så ofta enbart som en källa till besvikelser.), jag behöver utemöbler och en liten plastmatta.
Väldigt Kajsa Ingemarsson av mig att skriva om Ikea. Jag ska skriva lite om Novalis nu istället, I love Novalis! Ganska ofta tror jag att jag gillar författare helt och hållet baserat på hur bra jag skulle trivas med att umgås med dem. Jag skulle verkligen ha gillat att hänga med Novalis. Vi kunde gått på långa promenader och pekat på blommor och observerat saker, det hade varit toppen. ”Så få människor det är, som har uppfostrat sig själva till en mångsidig, tyst och total uppmärksamhet på allt, som försiggår omkring dem i vartenda ögonblick. Uppmärksamheten är geniets moder!” skulle han sagt. Amen to that, skulle jag ha sagt, om jag kunnat slita blicken från hans överläpps kurva. Nu blir det idolbild. Den har förekommit förut, jag vet, men det var typ ett år sen.

14:47

Jag blir förvirrad av diskussionen hos Sigge Eklund, om att gilla eller inte gilla arbetarklassen och dokusåpor. Jag tänkte på nästan samma sak i helgen, för efter att jag skrivit ”Och så tar ni och röstar på Rumänien ikväll!” angående melodifestivalen, och efter att ha väntat mig igenom elva låtar innan Rumäniens bidrag äntligen kom, insåg jag att jag – även om det är en strålande låt – bara blev äcklad av hur BILLIGT allt såg ut. Här sitter jag och idkar öststatsfetischism, men sen när jag väl blir serverad illasittande polyesterkostymer och vita skor gjutna i plast tycker jag bara att det är obehagligt. Å andra sidan, när T och jag var på semester i Bulgarien för två år sedan, och vältrade oss i dålig öststatssmak och gick på MEGADISCO med vattenpark, och berusade av tolvkronorsdrinkar med päronsmak dansade till gammal eurodisco bland bulgarer i ljusblå stretchbyxor och Lasermannen-blonderat hår, tyckte jag att det var helt och hållet underbart och att det slog Göteborgs alla äckliga indieklubbar tusen gånger om. Hur ska jag ha det egentligen? Jag har faktiskt ingen aning.

15:17

Dagens låt är ”The second time” med Kim Wilde. Bästa texten! Ni måste lyssna.

19:07

Doften av nyklippt gräs! Åh gud. Jag gick genom villaområdet på vägen hem från affären, jag älskar älskar älskar villaområden, allt med villaområden, oljefläckarna på garageuppfarterna, flagnande färg, dofterna, floran, åh gud, den speciella villaområdesfloran – det är några träd som blommar nu som jag inte vet vad de heter, helt otroliga, alldeles översållade med silkespapperstunna rosa blommor, så sjukt sjukt vackra, och de omsorgsfullt anlagda stenrösen med stenrösväxter, och rhododendron och syréner, syrénträd, TRÄD, det är inte klokt, jag har fått intrycksöverdos nu. Jag lyssnade på Pet Shop Boys dessutom och jag kan inte bestämma mig för vad jag tycker. Ena sekunden tänker jag att det är så mycket som är djupt störande, att de sjunger om Blair och Bush och identitetskontroll och att de gjort en låt som heter ”Minimal” som handlar typ om vit kvadrat på vit botten och less is more och det sublima i en tom låda, för att inte tala om DN:s queeranalys av ”Casanova in hell” – vilket iofs inte är Pet Shop Boys fel-, och sen nästa sekund tänker jag att det är skitbra, att de sjunger ”sun, sex, sin, divine intervention, death and destruction” vilket nästan är ”Paninaro” all over, och att de döper en väldigt vacker ballad till ”Luna Park” och det är en fantastisk titel och fantastisk text som känns Boytronic, Shakespeares ”Stormen”, ”Det blåser på månen”, träd översållade med silkespapperstunna rosa blommor som fladdrar bort i vinden. I could go on and on, men det känns som ett problem det här, att det ena sekunden är skittråkigt och nästa sekund vackert och sexigt, och nej, det är inte spännande, jag skulle föredra om det var vackert och sexigt hela tiden.

[2006-05-24 12:14:03.0]

11:44

Att åka till posthörnet på en avlägsen Konsum för att hämta ett kuvert som kunde levererats till mitt hallgolv om någon fördelat innehållet på ett mer platssparande vis, eller om jag bott i ett hus med fancy postboxar (gud vad jag önskar mig en fancy postbox! Framför allt för att det är djupt obehagligt att ha ett hål rakt in i sin lägenhet) är verkligen en anti-aktivitet. Sånt man gnäller över i sin skunkdagbok när man har så mycket fritid att man egentligen är en av de där personerna som faktiskt verkligen har tid att åka till posthörnet på en avlägsen Konsum. Så himla jobbigt. Dessutom har de grävt upp hela stan (antagligen förberedelser inför friidrotts-em, allt besvärligt har att göra med friidrotts-em) så det inte går några spårvagnar på övre delen av Avenyn. Man måste PROMENERA på AVENYN, och finns det något jag undviker till varje pris, etc etc. Jag får tre nyhetsbrev från DN varje dag. I nyhetsbrevet står det samma saker som i DN. Prinskorv med aningen röksmak är ett gott tillbehör till mild blomkålspuré och myllret av mutanter i ”X-men III” förvirrar Fredrik Strage en aning. Sedan kan man klicka på länkar för att läsa mer ingående om detta. Synd att hela grejen med att klicka på knappar dog innan den haft sin peak, innan knappdesignen nått sin absoluta höjdpunkt, jag är övertygad om att den kunde tagits till högre nivåer. Det växer upp en hel generation nu som aldrig har fått klicka på knappar. Nu för tiden får vad som helst mig att känna mig gammal. Min yngsta kusin fyllde 17 i helgen och jag minns exakt när min familj hälsade på när hon bara var några dagar gammal och fortfarande kvar på sjukhuset och jag höll henne och tänkte att hon hade de minsta fingernaglar jag någonsin sett och jag minns det så extremt väl, den låga fåtöljen i hörnet, utsikten genom fönstret, kanske till och med mönstret på gardinerna om jag anstränger mig. 17 år sen!

Äsch, jag skulle knyta ihop det här på ett kul sätt men det blev inget bra. Nu åker jag till Konsum. Tjarrå.

12:26

Seriöst, knappar är ju mycket effektivare än länkar för att få folk att klicka. Liksom, testa att håll muspekaren över gästboksknappen och se hur den förvandlas till en liten hand, OMG, känner ni hur det rycker i pekfingret? Det är väldigt mycket mer tillfredsställande att klicka på en knapp än på en textlänk.

[2006-05-22 09:41:07.0]

10:01

Kolla!
Jag firar med att gå till tandläkaren.

21:09

Fast sen firade jag med att hänga runt med min syster på stan hela dagen och dricka kaffe inregnade på en uteservering på Linnégatan och dricka vin vid en tidpunkt då bara tveksamma ställen hade öppet. Jag såg jättemånga människor som bar på Aftonbladet och jag ville peta dem på axeln och säga ”Hej!, har du läst kultursidan?!”, fast det vågade jag ju inte. Nu är jag trött och hungrig och ska se på Gilmore girls med sötaste T. Jag är väldigt glad. Kyss!

you must follow, leave this academic factory [2006-05-21 12:53:45.0]

12:50

Dålig idé: sätta på kaffebryggaren och liksom missa att man inte satt i själva kaffekannan efter att man diskat den. Om ni någonsin undrat vad som händer då kan jag meddela att det funkar till en viss gräns, sen svämmar det över och det blir kaffe överallt, inklusive på värmeplattan där det hastigt förångas och inte luktar så gott. Det är då man märker vad som händer eftersom det börjar fräsa och ryka.
Imorgon testar jag att sätta på fel platta när jag ska koka pasta. Be there!

16:33

Jag mår dåligt av allt, av skivan jag lyssnar på och av att den låter som ett tivoli, som Amelie från Montmartre-musik, av boken jag läst och att jag måste skriva om den och att jag vet för lite, jag måste lära mig jättemycket och läsa en miljon böcker, helst rätt snabbt, kanske till på onsdag, och jag ska till tandläkaren imorgon, en ny tandläkare, och jag kommer börja gråta av skräck, och det kommer att kosta pengar, och jag har fått CSN-inbetalningskort och jag borde gå ut och gå eller nåt och lyssna på nån musik som inte är musiken jag lyssnar på nu men jag orkar inte sminka mig och jag måste sminka mig om jag ska gå ut och det är söndag, jag tror aldrig det har känts mer som söndag än idag.

16:48

Fast jag hade missat att lyssna av telefonsvareren där någon lämnat ett otroligt snällt meddelande! OMG, okej, nu är jag glad igen.

16:57

Jätteglad!

16:58

Nu skulle jag lägga in nån fin bild med nån som var glad, men alla i min konstmapp är så jävla melankoliska så ni fattar inte. De var glada på en enda bild, och det var den här:

hurra!

17:44

fdkjdfsjlksfdlkjfds!!! Jag blir helt sjukt arg på Leslie Kaplan-boken. OMG, folk är verkligen inte kloka.

19:38

Insikt: Så otroligt mycket lättare det skulle vara att skriva positivt om den här boken. Är det därför alla är så positiva till allt? Och så otroligt mycket roligare det vore, gud, då kunde jag bre ut mig om tung fuktig luft, andras utandningsluft, som är den enda luft som finns, och att själva inandandet av den besudlar, nej, kontaminerar hela existensen, inget är rent längre – en gång när jag jobbade med att göra marknadsundersökningar ringde jag och pratade med fiskare och sjökaptener om nedskräpning av havet och en av kaptenerna lärde mig termen gråvatten, vilket är ”vatten kontaminerat av människor”, han sa så, det var så otroligt snyggt. Gråvatten är inte toalettvatten, men allt annat vatten som är använt – typ till dusch och bad och disk. Jag väntar på diktsamlingen Gråvatten, det vore ytterst förutsägbart.

19:49

gråvatten, minusgrader
det ångar ur våra munnar
denna plats är origo,
denna plats är noll
november är en sjukdom

järnsparv i öster,
du tvättar dina händer

avlopp, utlopp

upplopp

(plopp

plopp

plopp)

tornero! [2006-05-20 13:05:01.0]

12:28

Johan Croneman hade skrivit en så rolig Da Vinci-koden-recension igår och den blir, gissar jag, sådär arton gånger roligare om man kommer från Norrköping. I love Norrköping. När man en gång bott i Norrköping men flyttat därifrån, och har turen att tillhöra en utvald skara på 20 000 pers, får man i sin brevlåda en tidning som heter ”Vårt Norrköping”. Den handlar om hur otroligt bra det går för Norrköping, hur hela stan växer så det knakar, hur turisterna och studenterna och storföretagen bara strömmar in och hur vacker och unik staden är – gorillaunge, Ulf Lundell, ”Vi i femman”, alla gillar Norrköping. Robert Wells var där en gång och kommer enligt en intervju gärna tillbaka.
Norrköping är nya Norrköping nu. Detta märks framför allt på att man nu för tiden kan dricka latte överallt som vore det en storstad, och att det står designerstolar i varenda lokal som förekommer på bild. Det är väldigt intressant det där med stolarna – liksom ett tecken på att Norrköping hänger med (enligt principen designerstolar = framgång, framåtsträvande, framtid, typ allt med prefixet fram-) och inte bara är en stad där folk har potatisnäsor och dum dialekt, utan en stad man nu för tiden kan flytta till. (Eventuellt är det själva syftet med tidningen – att få oss utflyttade och förmodat framgångsrika fd. Norrköpingsbor, som antagligen i 90% av fallen flyttat till en större stad, att inse att Norrköping nog inte är så dumt ändå.) Det är Myran-stolar och Superellipsbord på bilderna, och värst är det i reportaget om totalrenoverade Hotell President (”Vattengränd var förr en ganska anspråkslös gata” – det var när jag bodde där, jag bodde granne med Hotell President) som har blivit ett minimalistisk designerhelvete (”med teknik, design och funktionalitet i harmoni”) och inretts med Philippe Starcks Louis Ghost-stolar. Och detta är liksom det ultimata beviset på att Norrköping inte är en skabbig arbetarstad längre – nu för tiden finns där minsann människor som förstår att uppskatta Philippe Starck. Så himla sorgligt.

– Hideous, just hideous!*

*Sex and the City-referens

15:51

Nu tar ni förresten och röstar på Rumänien ikväll!

Like when was together
in that dream that could had been so right, yeah!


här är gästboken

[2006-05-19 00:13:57.0]

00:09

Pizzerian här har börjat med pizzakartonger som ser ut så här. Jag tänker inte lägga in bilden i min dagbok, för den där kartongen är det fulaste jag någonsin sett. Estetisk nedskräpning! Alltså, den där kartongen befinner sig i mitt kök nu. Jag mår lite dåligt över det här.

13:46

Gud, T spelade 74-75 med the Connells, och det kändes extremt mycket som sommaren 1995 plötsligt, när Mitt så kallade liv gick på tv och jag såg det helt maniskt, spelade in det och såg avsnitten om och om igen. Jag kunde aldrig identifiera mig med Angela, jag störde mig mest på henne, på hur otroligt självisk hon var hela tiden, och så elak mot Brian. Och hur hon kom undan med så mycket liksom – att växa upp i Kolmården var verkligen en enda strävan mot konformitet, att inte sticka ut eller bete sig avvikande eller se avvikande ut, och det gjorde Angela och jag tänkte att hon kom undan med det bara för att hon var så snygg och det irriterade mig. Jag identifierade mig med Brian, åh Brian, det finns en scen när han och Rickie sitter typ i en trappa och kollar på hur alla andra i deras skola går omkring och är par och Brian säger ”Hur hände det här? När började alla para ihop sig? Jag måste varit sjuk den dagen” och det var det bästa någon sagt i en tv-serie någonsin.

20:14

Jag var helt snurrig när jag var och handlade. Jag köpte jättemycket rökt skinka. Nu har jag ingen aning om vad jag hade tänkt att jag skulle ha den till. Pastasås? Jag minns att jag tänkte pastasås ett tag, men sen la jag ner den tanken. Uppenbarligen köpte jag skinka ändå. Borde jag inte reagerat? När jag packade upp den på varubandet? När jag packade ner den i påsen? När jag packade in den i kylskåpet? Nu bara ligger den där, som om den hade teleporterat sig dit. Konstigt detta. Konstig dag. Jag har känt mig helt borta. Jag har läst ut Leslie Kaplan-boken. Det gjorde inte saken bättre. Antagligen är det därför jag skriver mycket korta meningar. Leslie Kaplan använder inte bisatser. Leslie Kaplan och Marguerie Duras säger typ ”Det finns inga klasser mer. Det är ingen skillnad på språket längre. Arbetarnas språk och de intellektuellas språk är detsamma.” Jag avskyr Marguerite Duras. Jag äger skitmånga böcker av Marguerite Duras. Jag känner mig besudlad.

[2006-05-18 12:18:19.0]

12:15

Oj!

17:57

Nu har jag LEVERERAT TEXT. Shit vilken pärs. Jag somnade av utmattning så fort jag skickat in den. Jag är inte van att koncentrera mig sådär intensivt nu för tiden, jag brukar skriva saker otroligt otroligt långsamt. Nu känns det exakt som när jag gjort en tenta, varma kinder och extrem matthet. Kan jag göra rutin av det här arbetstempot kommer jag bli effektivast i världen. Måste fixa min dygnsrytm lite också bara, måste plötsligt göra en massa grejer. Måste tycka nåt om Phoenix, eh, till imorgon helst. Phoenix är kanske det ointressantaste bandet någonsin. Jag har inte fått skriva om Scott Walker. Fast jag ska inte klaga, jag ska inte klaga på nånting. Inte ens på vädret! Hurra!

[2006-05-17 13:14:29.0]

12:53

Alla tidskrifter har plötsligt helt sjukt generösa prenumerationserbjudanden. Jag läser inte Vecko-Revyn, men alltså, fem nummer + två nagellack + två BUS-krämer för 98 kronor, hur är det möjligt? Nagellack av den typ jag i princip knarkar dessutom. Och Damernas Värld: tre nummer + dyr ansiktskräm (”ansiktsmjölk” egentligen, men det låter lite dirty) + en rosa sjal som jag iofs aldrig skulle använda, men ändå, 49 kronor! Oj, och nu ser jag att man får köpa märkesläppbalsam för endast 39 kronor om man nappar. Hur hur hur kan man låta bli att prenumerera då? Jag kommer snart att prenumerera på allt.
Eh, fast sen får man satans tillsvidareprenumeration på DV iofs, det är därför de är så snälla såklart. För att 90% av alla prenumeranter glömmer att säga upp tidningen.

Jag har pratat med min mamma. Hon hade plockat blommande lönn. Jag visste nog inte ens att lönn blommade, men det gör den tydligen. Min mamma sa att det är så vacker färg på blommorna och de hänger i stora klasar, och hon hade satt dem i en bukett med några narcisser och tulpaner och det var den snyggaste buketten ever. Sen berättade hon att pappa byggt en liten drivbänk där de satt en massa frön och rädisorna och salladen hade redan börjat gro. De hade äntligen hört en gök (minst fyra dagar för sent enligt min pappa) och en svartvit flugsnappare hade ockuperat typ alla fågelholkar de satt upp eftersom hannen tydligen lägger beslag på åtminstone tre bon för att hans hona ska kunna ha lite att välja på. Han hade kört iväg ett blåmespar som redan börjat inreda. Gullvivorna blommade dessutom.
Jag hatar att bo i lägenhet, seriöst, jag vill ha en trädgård. Jag vill ha natur. Det finns ingen natur här, bara lite äcklig skog där jag hela tiden tror att jag ska få syn på en kroppsdel i en plastpåse.

Nu ska jag åka och köpa en klänning. Kyss!

Lönn!

13:37

GP bloggar från Cannes! GP bloggar från Aten! GP bloggar från Ostindiefararen! GP bloggar från Mount Everest! GP bloggar från månadens fyr! Månadens fyr bloggar inför friidrotts-EM! Vilken folkfest!
Den här stan är helt sjuk.

[2006-05-16 01:03:49.0]

00:55

Jag är jättemycket FÖR Cat5! Jag vill bara säga det. Shit vad trött jag blir när när folk skriver såna här texter. ”Jaha, de driver med dokusåpavärlden! Då är det okej!” ”Jaha, man kan ana en IRONISK BLINKNING bakom de blonda perukerna! Då är det okej!”
fdfdfdfdfdjfdjlkfds!!!
Jag blir verkligen extremt illa berörd av den där texten.


Site Meter //

12:02

Att få post är min favorithobby! Jag har fått tre vadderade kuvert på två dagar nu. Vadderade kuvert = livskvalitet.

12:06

Om Leslie Kaplan, på bokens innerflik: ”Som många andra franska intellektuella började hon arbeta på fabrik 1968.”
Fräscht.
Det är något med mig och franska kvinnor som inte funkar, liksom i största allmänhet. Jag kanske återkommer om det här.

12:15

Jag mår lite dåligt bara av det där franska välformulerade niandet. Leslie Kaplan pratar med Marguerite Duras i slutet av boken och jag kan knappt läsa det, jag vill bara skrika. ”Verkligheten bär på sin egen fiktion. Jag såg det i er bok. Jag håller helt med om termen overklighet.” – seriöst, de pratade så där? Varje mening är liksom så otroligt viktig och genomtänkt och humorbefriad, jag ryser verkligen. Jag måste ha luft.

oh baby just you shut your mouth [2006-05-15 12:52:43.0]

12:26

Mitt smink från Glamour har kommit. Det ser extremt oglamouröst ut. Glitterläppglans, eh. Jag fattar inte grejen med glitterläppglansets fortsatta popularitet. Jag tänker det varje gång jag ser den där L’Oreal-reklamen med Scarlet Johansson, det är ju GLITTRIGT läppglans, det urholkar ju hennes trovärdighet mer än något annat. Jag fick den där mascaran som ska göra att man får ögonfransar som en geisha iallafall, det blir ju spännande. Mascara luktar så gott! Verkligen en speciell mascaralukt.

Kolla, det är en så jättefin bild i DN på den där vulkanen. Allt känns lite asiatiskt nu, märker ni? Körsbärsblom, vulkan, geishamascara. Dagens låt är David Bowies ”China girl”. Jag vill ha en japansk vikskärm. Gärna med fiskar på. Allt från Japan som det är fiskar, berg eller blommor på är toppen. Och fjärilar. Artonhundratalsjapanskt, Japan pre-Muji. Det är det snyggaste.

ja just, gästboken

13:21

Åh, önskelista:

Okej, mindre googlande, mer jobb.

15:16

Prestationsångest, hej! hej!, prestationsångest!
Nu känner jag mig helt uppstressad. Mitt hjärta slår jättefort, som om jag varit ute och sprungit. Pick-a-pock, pick-a-pock, like a rat in a cage, i vilken film säger någon så? Roman Polanskis vampyrfilm? Det var jättelänge sedan jag såg den nu. Sharon Tate är så vacker i den! Det är hennes hjärta som slår jättefort, när hon sitter på en säng med en vampyr, är det så? Jag skulle kunna skriva om vad som helst nu bara för att slippa skriva om det jag måste skriva. Jag har tom. fotat mitt smörpaket för att kunna visa det japanska inflytandet på designen för er, fast nu får jag faktiskt ta och ge mig och skärpa mig och ta mig samman.

19:30

Richard Bergh är dagens man!
Det här är en målning av honom. Det blev inte helt rätt färger,
men ni ser ju att den är toppen ändå.

(Eh, på förekommen anledning: en målning av Richard Bergh alltså,
inte föreställande Richard Bergh. Richard Bergh var inte en poppel.)

19:36

– Therese, är det här nån slags konstblogg nu eller?
– Ja oj, idag verkar det ju nästan så.

19:39

– Och igår!
– Mm, men innan dess var det ju mer lax- och kattblogg.

[2006-05-14 17:43:51.0]

17:11

Okej, Stig Lindberg var – förutom framträdande formgivare av det svenska folkhemmet – lärare på Konstfack, textilkonstnär, samt ägnade sig åt måleri. En gång designade han en grill. Jag känner mig fortfarande skeptisk till epitetet ”tusenkonstnär”. Jag känner mig så skeptisk så ni fattar inte, liksom i största allmänhet, men jag ska hålla mig till ämnet: jag är så trött på att det är samma bild hela tiden, och att det är samma mysiga adjektiv. SvD slår exempelvis till med ”underfundig”, ”fryntlig”, ”excentrisk”, ”lustig”, ”munter”, ”frejdig” och ”klurig”. I samma text.
En gång sa fryntliga Stig Lindberg så här: ”Det finns en väldigt stor grupp människor vilkas utbildning inte svarar mot deras aktuella köpkraft. De kan manipuleras med skitprodukter. Det är vår förbannade plikt att jobba med detta problem.”
Mysigt!

18:41

Dagens man!

Åh, dagens man är så fin! Det är George W Vanderbilt, stilig konstsamlare i fullständig avsaknad av arbetsmoral – ”preferring instead to spend his large inheritance on a lavish lifestyle frequently referred to as that of the idle rich”. Hans hem är fotfarande det största i USA, fullt med Whistler-målningar.
Jag läser en bok om Stureplan nu, det känns som ett rätt tacky ställe vid jämförelse. Eh, utan jämförelse också förresten.

[2006-05-13 18:28:35.0]

18:23

Jag skriker om jag tvingas läsa om Stig Lindberg som ”tusenkonstnär” en gång till.

18:28

Alltså seriöst, han designade bruksföremål och illustrerade barnböcker? Gjorde han nåt mer?

[2006-05-12 02:04:54.0]

02:03

När jag skrev ”shit vad god den var” menade jag alltså ”shit vad god den var nu när jag smakade lite på den”. Jag hetsåt inte en hel varmrökt lax på tre minuter.

19:59

Jag har jobbat så duktigt. ”Jobba” har inneburit läsa bok, börja skriva om bok samt lyssna på Cat5. Åh.

[2006-05-11 21:55:13.0]

21:52

Okej, jobbig insikt: ”Hel varmrök lax” betyder att laxen i fråga verkligen är HEL. I intakt fiskskepnad. Det ligger fenor på diskbänken nu. Detta gör mig illa till mods.

21:55

Men shit vad god den var.

by day we run by night we dance, we do! [2006-05-10 00:36:08.0]

00:28

OMG vad nöjd jag känner mig med mig själv, nu blev det Klas Östergren iallafall, jättesnyggt om än lite ologiskt ihopvävt med Stiff Little Fingers och poetisk och solblekt åttiotalsnostalgi. Synd bara att ingen bryr sig ett dugg om vad man skriver när man sätter betyg. Det är det enda folk minns. ”Oj jaha, du gav Tyskarna från Lund en ETTA!” Jag vill sätta en femma nån gång. Kan någon göra en skiva som är en femma nån gång tack.
Dagens låt är Killing Jokes ”Eighties”. Nu ska jag paniksova och jobba jätteduktig imorgon. Kyss.

16:04

Det är så varmt och jag har dammsugit jättemycket i lägenheter där man inte får vädra för då drar det men det var okej för alla hade så vackra saker idag, jag har tvättat högvis med Pierre Cardin-skjortor i tvättstugor som var fuktiga som växthus och dammat porträtt av stiliga stiliga unga män som såg ut som filmstjärnor, med fasta blickar och fantastiska käkben och finaste finkostymen. Körsbärsträden blommar här nu och körsbärsblom är det vackraste (seriöst, bildgoogla ”cherry blossom”, OMG) och jag är så glad idag så ni fattar inte, åh gud, jag fattar det knappt själv.

favorit i repris

och bildtextfavorit i repris:
boy tasting wild cherry

16:56

”Indian Summer” med Beat Happening är förresten dagens låt. Vackraste texten!
– Therese, nöter du inte ut ordet ”vacker” nu tycker du?
– Nej, det är nog ingen fara.

[2006-05-09 00:11:41.0]

11:48

Jag orkar inte se den där texten här längre, så nu tar jag bort den. Vill man veta varför jag grät under ett helt Janne Josfesson-program kan man läsa den här. Jag är gladare idag. Hej så länge.

gästboken

11:50

Nu postar jag helt skamlöst en kattbild. Det bor typ en miljon katter här, det här den den jag refererar till som ”den söta katten”. Vi håller på och boundar nu – igår låg den jättelänge under min stol när jag satt ute och läste. Här syns den med lite blått ludd under en buske:

19:01

Åh!, den söta katten har kommit på att vi kan umgås även om jag befinner mig i köket vid datorn. Jag har köksfönstret öppet och den sitter på fönsterblecket och så pratar vi lite med varandra.
Sorry om det blev kattblogg idag, det har inte hänt nåt annat som är särskilt bloggbart.

19:54

Eh, Henry Morgan var en pirat? Jag trodde att jag hade hittat en litteraturreferens. Jag tänkte ju skriva hela recensionen om unga män som läser Klas Östergren. Nu ger jag upp.

[2006-05-08 01:01:14.0]

00:48

Dagens låt är Shakiras Hips don’t lie. Jag älskar Shakira! Texten är roligaste texten ever. Senorita, feel the conga, let me see you move like you come from Colombia! Och Wyclef sjunger att hon dansar så sexigt att she makes a man want to speak Spanish och så sjunger han typ mi casa, su casa och hon ba’ Oh baby when you talk like that, you make a woman go mad!, helt sjukt roligt.
Videon är hur som helst så fin. Väldigt Salome! Slöjor och allt.

No fighting!

10:55

När jag skriver ”väldigt Salome” menar jag alltså att Shakiravideon har ett Salome-tema, inte att jag identifierar mig så mycket med mitt skunkalias att jag använder det om mig själv och dessutom pratar om mig i tredje person och säger ”väldigt Salome” om saker jag gillar. Jag vill bara göra detta tydligt. Jag hatar när folk pratar om sig själva i tredje person.

Angående detta förresten: Varför säger alla som är med i dokusåpor ”man” istället för ”jag”? Typ ”Ja, M gick ju och hånglade med N… klart man blir ledsen…”. Alla säger så, hela tiden. ”Jo, nu är man ju lite nervös, man vill ju inte bli utröstad NU”. Jag tycker bara att det låter så sorgligt. Vad beror det på? Så dåligt självförtroende att man (sorry) liksom försöker göra allt man känner allmängiltigt, och inte ens vågar ta plats genom att säga jag?, ”klart JAG blir ledsen”? Är detta på något sätt klassrelaterat? Säger arbetarklassen ”man” i högre utsträckning än medelklassen? Har det med geografi att göra? Det känns på något vis helt logiskt att människor i Mjölby säger ”man” oftare än människor i Stockholm. Är det så? Kan inte nån skriva en uppsats och forska lite i det här?

I’m gonna wear a smile and walk in the sun [2006-05-07 11:37:33.0]

11:09

Jag känner mig lite uppgiven över de demoskivor som skickats till mig. En backpackerkille som gillar Sting, jag har ingenting att säga, hjälp. Jag kan inte formulera en enda mening, jag kan knappt lyssna. Han är jättekompetent och han är säkert olyckligt kär och vill gärna berätta om det och han menar säkert allvar, aaargh, det går inte, jag fixar det inte. Jag vill bara lyssna på A-ha idag. A-ha gillar också väder. The sun always shines on TV! Crying in the rain! Jag älskar Crying in the rain. Jag gillar Norge idag. Jag skulle vilja ha en tavla med fjordmotiv. Jag tycker att fjordmotivet förtjänar upprättelse.

Bra väder!

11:38

Jag tror förresten att Lotta Kühlhorn-backlashen måste komma snart. I form av exempelvis fjordmotiv.

Hmm, nu känns det lite som att jag gör vad som helst för att slippa skriva om Stingkillen.

17:33

Jag har suttit och läst på uteplatsen hela eftermiddagen. Nu känner jag mig helt snurrig. Solöverdos. Jag hatar att vara i stan när det är varmt. Det är som The Jams That’s entertainment här, de bygger tom. om busshållplatserna och river upp asfalt och cement och står och borrar och luften är helt dammig. Ska det fortsätta så här? Så här varmt? Ingen idé att köpa snygga pumps då ju, så fort det är över tjugo grader blir Göteborg fullständigt hopplöst, gud, Avenyn tidiga sommarkvällar, som en mardröm med en massa tjejer i trikåkjolar som hasar omkring i typ… tofflor. Jag vill vara i Spanien och äta oliver på en balkong och det ska lukta helt fuktigt och liksom träsk, för de har stora saltbassänger i närheten som det står flamingos i (seriöst, flamingos förresten? Har jag drömt det?) och allt ska vara liksom oljigt. I Spanien är allt liksom oljigt. Det är toppen.

23:45

Här är fortfarande gästboken förresten. Jag vet att jag varit dålig på att föra dialog där på sista tiden, jag ska skärpa mig. Med början imorgon. Välkommen dit.

[2006-05-06 20:10:39.0]

20:41

Fotoutställning!
Solnedgångar fotade med polaroidkamera från högsta huset i Hammarbyhöjden, hösten 98 – våren 99:

[2006-05-05 14:49:15.0]

14:44

Idag har Publicistklubbens årsbok äntligen nått mig. Jag har, min vana trogen, börjat hata själva texten, så det finns inte en chans i världen att ni får läsa. Men ni kan få se hur den ser ut:

Wow, värsta Tomteskur-effekten.

19:01

Så varmt ute, och så fint, åh, lövsprickningstid, lite regn på det här bara, lite lite vårregn, det vore så fint. Så det liksom börjar ånga om marken. Jag är en sån sucker för väder, det enda jag vill läsa nu är Ola Hansson, samma dikter igen och igen, de där allt flödar och sväller, otroligt porrigt. Ola gillar också väder och det är därför vi gillar varandra. Mest av allt älskar vi stämningar, och väder sätter stämningen bättre än något annat, stämningar förutsätter ju nästan väder. Jag vill alltid veta hur himlen såg ut, hur luften kändes, vad det var för slags ljus. Vad är det för väder i ”Mellanben”?
– Eh, ingen aning…
Nej, exakt.

this constant yearning [2006-05-04 12:11:41.0]

for great love and learning

12:11

When beauty was in season
Oh! Beauty in season!
Endangered by reason
Great love with no law

12:24

Åh, nu infann sig äntligen den där Oj shit det är vår och jag har inget att ha på mig-paniken. Jag började undra när den skulle komma. Känns rätt fint. Som en gammal bekant.

15:48

Jag hade försonats med tanken att jag väl kommer vara tvungen att köpa mig ett par ballerinskor om jag någonsin ska få några vårskor, men när jag försökte lokalisera ett par som såg okej ut hittade jag av en slump svarta pumps. Jag skulle kunna tillbringa resten av eftermiddagen med att räkna upp felen på dem (marginellt för tjock klack, fel vinkel på klacken, nåt lite konstigt med sömmen på hälen, etc, etc) men de är klart snyggare än alla andra skor som finns till salu nu (det säger iofs kanske inte så mycket). Jag fixar inte ballerinaskor. Jag brukade skratta åt min mammas eviga tjat om att hon känner sig som ”en liten tomte” i skor utan klackar, men nu har jag verkligen fattat vad hon menade. Jag kan ändå inte se liten och gullig ut, jag är 1,76, lika bra att lägga ner hela den grejen.

[2006-05-03 11:44:50.0]

11:43

Det blir lite för mycket för mig nu, feminism, blattesvenska, arbetarklass – jag har lite svårt att sortera tankarna. Idag blev jag på dåligt humör direkt av arbetarklassen, jo på riktigt, nu är arbetarklassen överallt och jag är skittrött på den. Alla är gamla, så fort det ska vara arbetarklass blir det barnrikehus och det skrämmande läroverket, det där funkar inte för mig, det är som GI-godkänt bröd. Ninni Holmqvist nämns i klasssammanhang idag, Ninni Holmqvist? Jag blir förvirrad. Är det där arbetarlitteraturen, alltså, ”Jack” framstår ju som rena drömmen i det där sällskapet, jag blir bara ledsen av allt. Och ändå återvänder jag hela tiden, läser klassreseskildringar som hypokondriker läser läkarlexikon. Allt stämmer in på mig, varje liten känsla, varje liten detalj, och så blir jag ledsen över det också, och jag tänker på nån gång förra sommaren när jag skrev om klass och folk blev sura och nån skrev i min gästbok att jag borde sluta tycka synd om mig själv och lägga av med att tro att jag är unik på nåt sätt och att halva mediastockholm har föräldrar med smaklösa porslinshundrar i bokhyllan. Jaha, varför pratar ingen om det då?, jag orkar inte med det fattiga fyrtiotalet eller alkoholism i förorter, jag vill läsa nåt om att allt är trevligt och bra och man tror att allt är lugnt för man är en av de smarta i klassen hela tiden, ända till univeristetet då man plötsligt fattar att det är nåt som är annorlunda, och nån i ens grupp säger nåt om när hennes pappa läste på universitetet och man tänker ”Haha, oj, hennes pappa läste på universitetet…” och sen går det långsamt upp för en att alla andras pappor också gjorde det – som det där ögonblicket i en skräckfilm när någon inser att alla de andra i rummet är zombies (alltså, ingen jämförelse i övrigt, ni behöver inte bli arga, jag pratar inte skit om medelklassen idag, jag orkar inte). fdfdjfdskjgfjkj!!!, jag vet inte ens vad det är som gör mig frustrerad idag, det bara känns jobbigt, Therese, kan vi inte skriva en bok om det här?

[2006-05-02 22:31:59.0]

22:30

Okej, en jättelång – och för oinvigda antagligen inte särskilt intressant – kärleksförklaring till en tidning:
När jag flyttade till Stockholm hösten -97 köpte jag extremt mycket utländska tidskrifter, helt överväldigad av att de över huvud taget fanns till salu. Då var min favorittidskrift brittiska B Magazine – jag minns fortfarande framför allt modesidorna, de var helt lysande, så himla classy (tyckte jag då iallafall) och med så otroligt vackra bilder och otroligt vackra modeller (nästan alltid tjejer med mörkt blankt hår och blek hy med rosiga kinder). De gjorde ett modereportage som hette ”The silly season” (jag har i efterhand fattat att det är ett begrepp som har med fotboll att göra) som gjorde djupt intryck på mig och som pedagogiskt avhandlade hur man bäst klär sig för oberäkneligt aprilväder: lager på lager, linne och kofta, trenchcoat, pencil skirt, filmstjärnesolglasögon, glöm inte paraplyet (Burberryrutigt, men inte en brat i synhåll – brats förekom inte i B) – tjejerna i modereportagen var alltid så otroligt eleganta, lite konstigt egentligen eftersom tidningen väl vände sig till tjejer i min ålder (nyss 19) eller kanske något äldre och alla såg ut att jobba på typ redaktioner eller advokatbyråer.

Åh B Magazine!, gud vad jag älskade den, och gud vad upprörd jag blev när jag insåg att svenska Solo kopierade artiklar ur den i princip ordagrant och jag avskydde Solo, som vid jämförelse framstod som oändligt vulgär, och ville vara en rosenkindad B Magazine-tjej med pumps och handväska med vackra små krämtuber och en matlagningskunnig pojkvän som såg ut som Neil i Suede (alltså, inte bootcut secondhandmanchersterbyxor och drogproblem, bara fantastiska kindben och snygg frisyr).

När jag bodde i Paris våren -98 hade jag egentligen inte råd med tidskrifter (jag stod på WH Smith på Rue de Rivoli och tjuvläste i evigheter – jag minns särskilt första numret av Purple Magazine som var helt obegripligt men väldigt fascinerande) men jag köpte B ändå – de hade en ”Guide to cool” eller nåt den våren som jag tog till mig helt okritiskt (Airs ”Moon Safari” och Saint Etiennes ”Good Humor”, New Balance-sneakers, nån ung brittisk prosa jag glömt – Emma Forrests ”Namedropper” kanske, kom den då? Och så Colette i Paris med den omtalade mineralvattenbaren som det ju till och med var möjligt för mig att besöka.)

Jag fick en känsla av att redaktionerna på de svenska tjejtidningar bestod av tjejerna jag avskydde på gymnasiet, medan de på B:s redaktion var oändligt sofistikerade och liksom bildade, de hade läst en massa böcker och hade bra musiksmak och fantastiskt inredda lägenheter och doftade gott och gick ut och tog en drink efter jobbet, fortfarande rosenknoppsfräscha klockan 17.

Sen flyttade jag till Sverige igen och indie kom emellan mig och B-tjejerna, och sen tidningen Darling – som föredrog amerikanska riotgrrls och hemtrycka tshirts framför den där filmstjärneglamouren som B Magazine utstrålade. Jag har inte köpt ett enda nummer av B sen hösten -98 men den verkar iallafall finnas fortfarande och imorgon ska jag köpa ett nummer, eller iallafall bläddra i det, och se om jag känner igen mig. Jag är antagligen för gammal nu i och för sig, men jag saknar hela konceptet så himla mycket insåg jag idag – de vackra bilderna, den där känslan av enhetlighet, god smak som är god smak på riktigt (jo, jag lovar!) och dessutom oftast möjlig att köpa på Top Shop.

kärlek!
(fast den hade snyggare omslag -98)

read a book, maybe write a letter: [2006-05-01 13:05:37.0]

”mother, things are getting better”

12:39

Jag drömde att jag skulle skriva en text om hamstrar till Publicistklubbens årsbok. Nu lyssnar jag på det angelägna bandet Nina Rochelle. Omslaget till skivan är så himla fult, och deprimerande nog är det gjort av Niels Jensen. Alltså Niels, vad tänkte du? Rätt ofta får jag känslan av att personer som hade bra smak på åttiotalet fullständigt tappat omdömet. Jag kan inte komma på nåt mer exempel just nu, men jag vet att jag har tänkt det här förut. Och nu menar jag inte att de gör liksom bisarra saker, för det kan jag ta. Det är värre när de gör saker där man kan tänka sig att någon faktiskt lyckats få dem att tro att det är en bra grej, ett bra sammanhang, som på något sätt ligger i linje med de de gjort förut. Fast det egentligen är en helt kass grej att göra, en grej de aldrig skulle gjort under tiden då de hade koll. Det är mycket mer deprimerande.

Del två och tre i serien ”Texter som gjorde stort intryck på mig” går tyvärr inte att länka till. Den första är Karolina Ramqvists intervju med Stig Larsson, från Nöjesguiden nån gång -98 kanske, av obegripliga anledningar borttagen från Nöjesguidens arkiv.
Den andra är en essä av Ronny Ambjörnsson ur DN Kultur från tiden då jag precis börjat prenumerera på DN och läste allt mycket noggrant (jag läser inte de där essäerna mer än någon gång om året nu för tiden), våren 2002. Den heter ”John Ruskins längtan efter oskulden” och jag minns att jag tänkte att shit vad kul det verkar vara med DN om man kan läsa essäer om John Ruskin. Fast den där essän är nog fortfarande det mest intressanta jag läst på den sidan. Det kan iofs hända att jag missat nåt, jag kollar inte så noga längre. Texten finns för övrigt i DN:s arkiv och är möjlig att läsa om man är prenumerant.

13:27

Niels Jensen kanske aldrig har haft särskilt bra smak förresten. Han kanske bara var snygg. Det är verkligen lätt att blanda ihop det där.

20:06

Nu bytte jag bild. Jag gillade inte den förra så himla mycket insåg jag. Det här är däremot dagens fynd; John S Sargent, amerikansk konstnär som hängde runt en massa i Europa. Jag gillar amerikaner som åker till Europa och ser lite impressionister och japanska grejer. Jag tycker att det här porträttet påminner rätt mycket om nåt Zorn kunde gjort, även om jag tror att han nog skulle målat tyget i kjolen lite snyggare. Amerikaner har dessutom en olycklig förkärlek för vita higlights, fast de är iofs hyfsat under kontroll i just den här målningen.
Well. Så fint och vårigt porträtt! Och den här tjejen har också plockat sig en blomma medan tid är, fast det är inte en ros och den syns lite dåligt på den här bilden.

20:08

Ni måste kolla på den i full storlek förresten, annars missar ni hennes ansiktsuttryck.

23:14

Dagens man.
Smile and I am lost for a lifetime!

– Nu igen?
– Ja, nu igen.

il faut être toujours ivre [2006-04-29 02:08:08.0]

01:54

Hej. Jag gjorde jättegod pastasallad men förlorade tre omgångar av Pop-geni. Fast jag kunde ”Vem ledde gruppen Television?” och ”Vad hette Bruce Springsteens debutalbum?”. Jag kunde lite fler grejer alltså, men de där var mest imponerande. Jo just det, jag kunde ”Vad bad gruppen Zzzang Tumb om i en låt från 1982?” också. Konstigt formulerad fråga iofs. Alla ba’ ”Eeeh..?”. Hehe. Har ni spelat Pop-geni? Så sjukt spel. Helt obegriplig frågor. Typ sånt som var svårt redan 1987. T vann allting och hade ännu en liten utläggning om Jan Gradvalls disco-artikel i Pop och det oändligt rörande i det lilla stycket med Madonna och Shannon och ”De lät som om de skulle kunna göra vad som helst för att få byta liv. De flesta misslyckades. Andra lyckades.”
(Fatta att jag satt och slog upp det där nu för att kunna citera det korrekt. Jag är så petig när jag är full. Ska jag nån gång skriva en c-uppsats borde jag göra det UNDER STÄNDIG BERUSNING.)

har du spelat Pop-geni?

14:48

Jag är ledig idag. Jag kan inte minnas när jag var det senast. Seriöst, jag kan faktiskt inte det. Helt ledig liksom, inget jag BORDE göra. Några skivrecensioner iofs, men jag kan skriva dem imorgon, eller tom. på måndag. Jag har sovit halva dagen och ätit långsam frukost och bläddrat i en traven med gratistidningar jag plockat på mig på stan i veckan. Nu känner jag mig lite vilsen. Solen försvann, så jag har ingen lust att gå ut längre. Jag planerar att måla naglarna och vattna blommorna, men sen vet jag faktiskt inte. Läsa nåt? Nåt jag inte måste läsa? Får man göra det?

15:57

Dagens låt är Au-pairs ”Diet”. Andreas Tilliander har varit inne på min helgonsida. Nu äter jag ett päron.

16:17

Texter som gjorde stort intryck på mig, del 1.

[2006-04-28 12:30:06.0]

12:23

Men alltså, Åsa Mattssons debattinlägg om ”blattesvenskan” i DN idag, är det på riktigt? Åsa Mattsson bläddrar i en bok som heter ”Förortsslang”, jag upprepar, ”FörortsSLANG”, och tycker att det är upprörande att ”minst en tredjedel av orden är sexistiska och/eller homofoba”. Jättemycket synonymer för ”knulla” och ”hora” och ”bög”!
Eh, ja? Till skillnad mot annan slang då eller? Där vi hittar alternativa ord för typ ”sommaräng” och ”litteraturvetare”?

17:10

Jag måste ta tag i mina blomkrukor på altanen snart. Ni kan få följa detta helt gratis. Förra våren odlade jag grejer på altanen samtidigt som jag gjorde seriösa försök att börja gilla Bruce Springsteen, vilket även dokumenterades med bilder (se exempelvis här och här). Det borde jag ju gjort betalblogg av inser jag nu. Alltså, skulle ni inte betala för att få följa processen när någon som brukar säga ”Jag hatar rock!” försöker närma sig Bruce Springsteen? Det var tänkt att det skulle sluta med att jag såg glad ut och poserade i min Bruce Springsteen rocking all over Europe-tröja. Fast så långt kom jag aldrig.

Lämna en kommentar

Filed under dagbok

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s