backup 10

the sunset is deeper and longer, [2006-09-20 18:44:26.0]

the scent of the jasmine is stronger

18:37

Jag luktar av den här äckliga parfymen nu. Jag är på jakt efter en ny doft. Jag tyckte att den där luktade okej när jag nosade lite på flaskan (fin flaska dessutom). Men shit, jag fick huvudvärk direkt och fick nästan panik inne på Åhléns för att jag plötsligt luktade så äckligt. Sen luktade jag lite sorgset på Flowerbomb-flaskan, och fast jag avfärdade den senast jag testade den tyckte jag att den luktade helt ljuvligt nu, alldeles mjukt och pepprigt och inte så där stickande påträngande som äckliga Agent Provocateur-parfymen. Tyckte Donna Karans äppelparfym luktade mycket godare idag också, jag fattar ingenting, beror det typ på humör, luftfuktighet, grad av stress, kroppstemperatur?, allting antagligen. Allt luktar olika hela tiden. Mitt vanilj- och orkidé-sköljmedel luktar i vilket fall som helst TUSEN gånger godare än parfymen jag stinker av nu. Mitt sköljmedel luktar godare än det mesta. Sjukt.
Var tvungen att skriva av mig min doftfrustration. Nu ska jag äta lax och panikläsa.

19:06

Mest handlar det nog om nån slags allmän mottaglighet förresten. Jag känner mig extremt mottaglig idag, liksom upplagd för att ta emot en massa nya intryck. Det är verkligen olika från dag till dag.

from a room near Strasbourg square [2006-09-19 00:08:59.0]

00:08

dagens man är en favorit i repris

09:25

Jag skulle gå upp skittidigt och skriva en grej, men jag bara sov vidare och drömde att jag skulle vara med i Idol. Jag var helt hysterisk och snyftade ”Det här är den viktigaste dagen i mitt liv!”. Fast jag minns inte vad jag skulle sjunga.

DN är tillbaka. Bliss!

18:21

Jag avskyr Bachtin och DET KARNEVALISKA och att det handlar om Bachtin överallt, så fort jag ens öppnar en bok som har någon slags koppling till akademiker och universitet, Bachtin Bachtin Bachtin, jag fixar det inte. Jag är anti-Bachtin. Jag har tex. gillat Brueghel, konstnären, väldigt mycket, men nu fattar jag ju att det är för mycket Bachtin, för mycket KARNEVAL, nu blir jag helt äcklad. Bara ”Jägarnas hemkomst” som funkar, det är den jag gillar bäst iofs, den är kylig och sträng, som jag vill ha det. Bachtin är för människor som gillar de där mustiga romanerna jag freakar ur på. Fint att det här känns helt logiskt iallafall. Gissa om de gillade Bachtin på barnlitteraturen, Pippi och det karnevaliska, gud. Boken som gjorde mig snurrig och lycklig för några dagar sedan var E M Forsters ”Ett rum med utsikt”, den är väldigt icke-karneval. Jag vill ha det stifft och neurotiskt och inte så där härligt urflippat. Ordning och reda tack.

18:58

Det där var en väldigt tillfredsställande insikt. Jag kanske borde läsa Bachtin. Jag vet förresten inte om jag är med på det där som stod i DN idag om att medelklassen lever i nuet och varken vill blicka framåt eller bakåt. Jag tycker att överklassen är bakåt, anor och tradition och gott blod, och arbetarklassen är nuet, lustbetonat, instant pleasure, och medelklassen är framåt, god hälsa och hygien, fräsch, frisk och spontan ni vet. Dokusåpor = karneval = arbetarklass. Skriver Bachtin om klass? ”Även en klassresenär kan känna tacksamhet för det man fick med sig hemifrån” står det förresten i den där klass-texten i DN, vadå ÄVEN en klassresenär, vad tror folk egentligen? Jag blir tokig. Haha, man blev inte uppfostrad av vargar för att man inte föddes in i kulturmedelklassen. Sorry om det här blev helt snurrigt förresten, det blev lite mycket med Bachtin och DN Kultur på samma gång, jag borde kanske ta det lugnt nu när jag inte läst DN på flera månader, jag kommer få dykarsjuka typ. Av mitt alltför hastiga uppstigande mot ljuset.

21:29

Äsch, ”stifft och neurotiskt” var kanske ingen bra beskrivning, jag menade inte exempelvis Woody Allen. ”Sexigt” kanske man kan lägga till så blir det mer vad jag är ute efter. Woody Allen är inte sexig, men det är E M Forster. Jag tror ni fattar.

I’ll have a shower and then phone my brother up [2006-09-18 18:43:22.0]

18:28

Jag är inne och läser, känns som när jag pluggade. Alltså, när jag pluggade på riktigt, inte när jag gled omkring på halvfartskurser. Lika segt liksom, svårt att avgöra om det är behagligt eller inte, känns helt luddigt, det var dimma hela tiden också, i Hammarbyhöjden, och jag drack te för jag gillade inte kaffe. Så äckligt att dricka mycket te, jag fixar inte det. Kaffe kan jag hälla i mig hur mycket som helst. Carolina Gynning är på tv, jag älskar Carolina Gynning. Jag måste nog gå ut och gå eller nåt. Jättelänge sen jag gick i det trevliga villaområdet. Det var snö senast. Nej, det var när jag lyssnade på Pet Shop Boys. Det var rosa träd som blommade, det var maj.

20:05

Min syster är så himla duktig.

20:07

Åh, Therese E: ”Jag vill helst bara läsa vackra saker nuförtiden, jag började med Stig Larsson men det var inte ett dugg vackert. Jag vill läsa romantiska saker som handlar både om gud och natur […]. Jag vill inte att det ska finnas slem eller ICA-kassar eller motorvägar med.”
Seriöst, jag tror att det är på väg att hända något och jag tror att det kommer bli toppen.

Whistler!

luxe, calme et volupté [2006-09-16 12:16:14.0]

11:51

Wilhelm von Gloeden (1856-1931): pojke med liljor

[2006-09-15 10:20:09.0]

10:18

Idag har jag skrivit om Unni Drougges senaste bok. Här kan man läsa.
Okej, wish me luck med klänningsshoppandet nu.

en katedral av färgat glas [2006-09-14 09:30:24.0]

09:21

Jag får så otroligt mycket värdelösa mail som är liksom studentorienterade. Har man nån gång uppgett en mailadress i studentsammanhang är det verkligen kört. Jag måste fått en miljon värdelösa erbjudanden nu. Studenterbjudanden är alltid värdelösa. Typ 10% rabatt på saker man aldrig i livet skulle köpa. Jag är ju alltså inte student längre, eller, inte just nu iallafall, så även om jag skulle vilja kan jag ändå inte utnyttja dem.
10% är förresten den värdelösaste rabatten. Jag köper aldrig tillräckligt dyra saker för att 10% ska vara märkbart. Och ändå, 10% liksom, det är inte mycket. Man betalar ju resterande 90%. 90% är väldigt nära 100%. Jag blir irriterad på Ikeas grej med ”Köp kök eller sängar för 5000 och du får 500 att handla annat på Ikea för!”. Det låter ju rätt kul, att bara glida omkring och plocka på sig tjugoniokronorsprodukter tills man kommit upp i 500 kronor, men det är ju bara 10% rabatt. Som man dessutom måste utnyttja på Ikea. Jag blir verkligen provocerad av 10% rabatt.

13:28

Nu har jag läst en bok som var så bra att jag blev alldeles snurrig och lycklig.

where the wild nettles grow [2006-09-13 09:18:04.0]

09:16

Haha, ”Unni Drougges skarpa pricksäkerhet är […] skrämmande precis”, det var väl ändå tårta på tårta… på tårta.

09:18

Jag är kär i Bruno Liljefors. Bruno Liljefors gör mig alldeles lugn och trygg. Dessutom skriver han om åkervinda. Att åkervindan i dikeskanten är hans värld. Fint. Naturintresse måste ju vara det mest sympatiska. I naturintresse finns liksom en estetisk dimension som jag inte vet var man hittar annars idag. Förmågan att lägga märke till detaljer, urskilja nyanser och stämningar, små små variationer i luft och ljus, vem gör det liksom? Någon med naturintresse är antagligen en större estet än dagens genomsnittlige konstnär eller poet, som ju närmast verkar sätta en ära i att INTE vara estet. Jag har tänkt på det här, det bekymrar mig. Esteter är utrotningshotade. Och ni tror kanske att Bruno Liljefors är för rundlagda grosshandlare med jaktintresse, men då tror ni fel. Det ska bli min livsuppgift att motbevisa er.

09:32

Ah, anteckningen ovan sammanföll ju väl med min text i Aftonbladet idag.

19:51

Alltså, Aftonbladetgrejen idag är en typisk sak jag skulle ha skrivit här bara för några månader sedan. Som ni fattar skriver jag den inte här, när jag kan skriva den i Aftonbladet. Det är helt otroligt coolt, tro inte att jag tycker något annat.

gästboken

its a wild stretch of land, such a sad place to be [2006-09-12 14:16:07.0]

14:08

Nu har jag varit hos tandläkaren. Det var okej. Världens bästa bedövning. Eftersom jag är känsligast i världen på alla sätt man kan tänka sig, får jag alltid tårar i ögonen av de starka lamporna ovanför tandläkarstolen. ”Gråter du..?” sa min tandläkare bekymrat. Det gjorde jag ju, fast bara av ljuskänslighet.
Öh, jag känner mig helt snurrig, har promenerat omkring över hela Hisingen och släpat på massa böcker och haft för varma skor. Det är sommar ute, jag kunde haft klänning, det hade varit skönare. Dagens man är lite oväntat Bruno Liljefors. Jag ska motivera senare. Nu ska jag göra kaffe och dricka det utan socker, eftersom jag har lovat min tandläkare. Och så ska jag jobba. Jag hade mycket mer jobb än jag trodde. Ska sluta tro att det är lugnt hela tiden, för det är det aldrig och det är toppen.

20:30

Jag såg på Babel och de föreslog kandidater till Svenska Akademien, och tyckte att Kristina Lugn borde få en plats, med motiveringen ”Hon har aldrig skrivit ett dumt ord.”
Eh, är det möjligt att någonsin skriva något intressant om man aldrig har skrivit något dumt? Att aldrig skriva ett dumt ord måste ju vara den sämsta föresats man kan ha.

20:33

Åh, kulturkväll med svt. Nu är det Claesson-Koivisto-Rune-män på tv. Det är det roligaste jag vet. De är som seriefigurer.

20:43

Bruno Liljefors nakenspelar fiol

litet fint landskap

bra mossa
De här färgerna ska jag klä mig i i höst.

21:43

Jag tror att jag har blivit flourförgiftad. Kan man bli det? Dessutom har jag skoskav. Ynk.

21:47

Jag blir mer och mer irriterad ju mer jag tänker på det där med att aldrig skriva något dumt. Det är ju det som är felet med jättemycket litteratur jag tycker att det är fel på, att det är för safe. Shit vad sorgligt och gå omkring och vara nöjd med att aldrig ha skrivit något dumt. ”Så himla kul eller intressant har jag ju kanske inte varit, men nåt dumt har jag minsann aldrig skrivit!” Öh. ”Intet är jämmerligare till sitt ursprung och gräsligare till sina följder än fruktan för att vara löjlig” sa baby love Novalis bästis Friedrich Schlegel – sorry om jag tjatar om tyska romantiker förresten, men de formulerade allt så bra.
Nu var det ju inte Kristina Lugn som sa att hon aldrig hade skrivit något dumt alltså, utan Babelredaktionen. Och för övrigt tror jag inte att Kristina Lugn är värsta exemplet på aldrig-ha-skrivit-något-dumt bland spekulanterna på en plats i Akademien.

22:09

Eller jag vet inte. Men knappast enda exemplet iallafall.

[2006-09-11 10:30:58.0]

11:09

Jag tycker inte om den här dagen.

12:47

Okej, nu satt jag i två timmar och nojade över att ringa till min tandläkare, och väntade på att kunna ringa när jag trodde att ingen skulle svara, eftersom jag inte ville prata med en otäck tandsköterska, fast nån svarade och det var inte ett dugg farligt. Man kan inte hålla på så här. Jag är verkligen lite dum i huvudet.

14:55

Så himla varmt ute. Jag hade för höga klackar, jag vinglade och svettades. Kan bara ha vissa skor när jag är full uppenbarligen. Jag köpte plommon och fick hämta ut 76 kronor från Plusenergi för att jag råkat betala för mycket på en räkning, fast damen i kassan sa att jag var tvungen att skaffa nytt leg, nu. ”Det här går egentligen inte” sa hon. Tell me about it. Men hon var jättesnäll. Jag luktar orkidé och vanilj. Måste provlukta på parfymer, den jag har är för somrig, fast nu har jag ju mitt orkidé- och vaniljsköljmedel så nu luktar jag gott by deafult. Kan knappt sluta lukta på mig själv. ”kvinnor lika exotiska och krävande som orkidéer” står det på baksidan av The Great Gatsby-filmen, hehe, så snyggt. Har ni sett den? Daisy är helt sjukt jobbig, tycker hon är helt vidrig i filmen. Okej att hon aldrig är sympatisk, men i filmen är det verkligen obegripligt att han varit kär i henne så länge. Mia Farrow som Daisy påminner otroligt mycket om Sadie Frost som Lucy i Fracis Ford Coppolas Dracula, eller, tvärtom antagligen. Är det meningen? Francis Ford Coppola var inblandad i The Great Gatsby också. Har han med det att göra? Sa han till Sadie Frost att tänka på Mia Farrow? Och, på ett lite annat ämne, kan inte nån recensera de där nya Salta Katten-påsarna? Jag trodde att de skulle vara goda, men menthol-lakrits? Det låter sådär.

Jag köpte så sjukt goda plommon, precis såna här.
Viktoria heter sorten tydligen. De är godast.
Jag saknar min barndoms plommonträd. Plommon är
nog bästa grejen man kan ha på ett träd i sin trädgård.

21:18

Åh, åkervinda, jag såg så vacker åkervinda, var var det? Minns var den växte i Kolmården, på väg till bussen, trasslig i ett gallerstaket. Jag gillar allt som slingar. Ärtväxter, murgröna, krasse, och björnbär. Men åkervindan, alltså, det var kanske bara en vecka sedan. Jag var tvungen att liksom gå fram och kolla på den, och jag funderade på om det skulle se ut som en pose, om nu någon skulle se mig. Det var ingen pose alltså, jag tänker sånt ändå. Jag ville verkligen kolla på åkervindan. Den var vid ett cykelställ? Fast när var jag vid ett cykelställ? Seriöst. Var det i Stockholm? När jag väntade på något? När jag väntade på vad? Känns som det var i Norrköping, var det det? På Bråddgatan? Växer det åkervinda där? Har ni slutat lyssna nu? Fast ni lyssnar ju inte, ni läser. Har ni slutat läsa? Om jag säger att det är inne med åkervinda, tror ni mig då? Om jag var en auktoritet på området skulle aldrig gerbera varit en inneblomma då på nittiotalet, och inte solros.
Okej, inneväxter:
orkidé (exempelvis fläckigt nyckelblomster)
åkervinda
anemon (ljusrosa)
Tror även att stockros kan komma starkt. Stockros är bubblare. Stockros är ingen ros alltså, ros är det gamla svenska ordet för blomma. Därav ”solros” exempelvis. En blomma som ser ut som en sol. Kan vara bra att veta när ni ställer upp i Postkodmiljonären.

flerårig ört med vita eller rosa, trattformade blommor

21:42

Meh.

21:43

Bla bla bla. Jag köpte dyrt smink, det var roligt. Sedan åt jag med T på Andra Långgatan och det var fint. Jag var rätt ful i håret men det gjorde inget för det var ju på Andra Långgatan. När jag flyttade till Göteborg tyckte jag att det var där de snygga människorna fanns. Nu vet jag inte längre. Magasinsgatan? Magasinsgatan är inte för mig. En del dagar när jag jobbade var alla som rörde sig runt Ica Focus skitsnygga. Typ killen i fiskdisken, en kille i kassan, en kille som väntade i kö på apoteket, en kille som var ute och promenerade med sin pälsklädda överklassmamma och tusen miljoner stiliga välklädda män på besök i stan och på väg till whatever mässa det var i helgen. Det kanske var för att jag var så trött jämt iofs. Men killar i fiskdiskar är faktiskt nästan alltid snygga. Jag tänker alltid att de har stått på en fiskebåt och dragit upp laxen själva, det är antagligen därför. Jag har en thing för fiskare. Fast det har de ju aldrig.

21:50

Nu skriver jag om vad som helst bara för att slippa skriva om sånt jag måste skriva.

Topplista över några kul ord:
forell
ambrosia
kykladisk

(ingen inbördes ordning)

you are what you love and not what loves you back [2006-09-10 11:02:51.0]

10:35

Jag trodde att det var måndag och att jag hade försovit mig. Jag fortsatte tro det i fem minuter iallafall, jag insåg att det var söndag precis när jag skulle kliva in i duschen. Jag har sovit så hårt på senaste tiden, det är därför, jag vaknar helt förvirrad, när jag äntligen vaknar. Och så drömmer jag otroligt mycket. Precis innan jag vaknade idag drömde jag att jag satt i nåt slags utsiktstorn med någon, troligtvis familjemedlem eller god vän. Det var nog i Grekland, för det var en massa antika ruiner runt omkring, och det var lite snö på marken och blåste kallt och vi åt smörgåsar och drack termoskaffe. ”Rätt dumt att åka hit i mars antagligen” sa jag. ”Det är inte mars” sa mitt sällskap. ”Det är april”.
Det låter som slutet på The secret history parat med en novell jag skrev en gång, full av meningslös dialog, som hommage till de slöa unga männen i novellerna jag gillade att läsa då. De visste inte heller vilken dag det var:

Jag orkade inte lyssna utan gick in för att zappa runt bland Jonatans vulgärt många tvkanaler. Xena, warrior princess. Jonatan ryckte till när han hörde signaturmelodin
– Xena? Nu? sa han och tittade förbryllat på mig.
– Ja alltså, det är ju söndag idag. Äventyrssöndag!
– Jag trodde det var torsdag.
– Nej, jag vet att det är söndag.
– Verkligen?
– Det var lördag igår.
– Är du säker?
– Ganska.

Så fortsatte det i tio sidor.
Gårdagens man är förresten E M Forster. Han var god vän och mentor åt Christoper Isherwood. Jag slutar aldrig fascineras över att saker hänger ihop, men jag ska sluta förvånas över det, eftersom det gång på gång visar sig att bra saker helt logiskt attraherar bra människor. Som baby love Novalis sa: ”Det intressanta är materien som rör sig kring skönheten. Där det finns ande och skönhet, där häver sig i koncentriska svängningar den bästa av alla naturer.”

11:14

Jag vill se den där nya filmen med Amanda Ooms.

Här är Amanda Ooms 27 och har precis skrivit en roman.

gästboken!

12:14

Det tråkigaste man kan skriva en artikel om, del 1: fildelning

12:16

Det är så himla fint väder, jag vill också sitta med ett glas vitt så där som Amanda Ooms gör, måste styra upp den här dagen nu. Laxpasta? Känns som en perfekt dag för laxpasta nånstans.

[2006-09-09 15:14:19.0]

15:13

dagens man!

[2006-09-08 10:40:06.0]

10:38

Jag har suttit vid datorn i drygt en timme nu, och redan skrivit 5994 tecken. Synd att jag inte skriver en roman. Kanske borde göra det när jag ändå har ångan uppe förresten. En halvtunn roman borde jag hinna få ihop innan eftermiddagskaffet.

11:05

Alltså, Carrie i Sex and the City måste ju få helt orimligt bra betalt. Skriver hon en krönika i veckan? Hur lång? Typ 3000 tecken? Och hon kan lägga hundratusentals kronor på skor.

11:16

dagens man: Modigliani
(Modigliani blir dagens man enbart för att
han var väldigt snygg. Jag är inte
speciellt förtjust i hans tavlor.)

[2006-09-07 11:41:51.0]

11:32

Igår när jag var på Myrorna och för n:te gången försökte hitta en klänning till det där bröllopet jag ska gå på (provade klänning i blekgrönt tyg med snirkligt mönster av murgröna, verkligen vackert. Fast oacceptabel passform så klart) stod Kristofer Flensmarcks ”Stilla en björn” i lyrikhyllan och såg helt oläst ut och kostade tio kronor, och jag struntade i att köpa den. Och det kändes så bra, jag har liksom maniskt köpt all ung svensk poesi när jag hittat den så där billigt tidigare, fast nu tänkte jag VAD SKA JAG HA DEN TILL?, och seriöst, vad SKA jag ha den till? Jag har en miljon unga svenska diktsamlingar i bokhyllan som är extremt olästa och som aldrig kommer läsas. Jag har jättemycket annat jag ska läsa, jag vill läsa Carina Rydberg och Farväl till Berlin och boken jag lånade igår om Lewis Carrolls porträtt, tusen gånger hellre än jag vill läsa Kristofer Flensmarck. ”Läs den inte då!” tänker ni. ”Du måste ju inte.” Exakt. Jag måste faktiskt inte. Hurra!

11:50

Inte riktigt som bär, men rätt lika:
Marc Almond och Isaac Grünewald

casually appearing from the clock across the hall [2006-09-06 10:25:14.0]

10:46

Nu har jag varit vaken i en timme (sovmorgon idag). Ungefärlig procentuell fördelning av sinnesstämning:
neutral (ännu nyvaken och lite borta): 25%
glad: 25%
fylld av självförakt: 25%
glad igen: 10%
oroad: 5%
glad en gång till: 10%

Nu får det sluta ringa, annars måste jag börja med prozac.

11:40

Jag googlar viktorianska foton idag också. Det kliar i min gothnerv. Liksom, kolla:

Henry Peach Robinson: The Lady of Shalott (ca 1860)
Klicka så blir den stor.
Det är alltså ett foto, inte ett foto av en målning.

23:00

Nu har jag ätit lammkött.

il faut être toujours ivre [2006-09-05 11:53:06.0]

11:22

Jag började läsa Verlaine, jag skulle ju bara kolla upp en sak, men shit vad roligt det var att läsa Verlaine. Extremt tydligt minne: Nån gång på gymnasiet, typ i tvåan, började jag hänga extremt mycket på Norrköpings stadsbibliotek (jag hade verkligen inte särskilt mycket annat att göra) och läsa mig igenom all ung svensk nittotalsprosa (nittonhundranittiotal alltså, hehe). En dag stod ”All världens lyrik”, urval och introduktion av Anders Österling, i hyllan för utsorterade böcker som var till salu, och den kostade tio kronor och jag bläddrade i den och kände igen dikter från Döda poeters sällskap, den där med råd till unga kvinnor att bruka tiden väl (gather ye rosebuds while ye may) och Whalt Whitman, och Shakespeare – jag hade sett Mycket väsen för ingenting, med Keanu Reeves (bisarr casting) rätt nyligen. Det regnade utanför fönstren, det var en fuktig och grå eftermiddag, kanske mars, april, milt ute, mitt hår antagligen helt krusigt av luftfuktigheten och boken luktade lite unket, antagligen hade den stått i magasinet i evigheter. Jag satt kvar jättelänge på biblioteket och bläddrade och strök under saker (well, först gick jag antagligen och betalade för boken, jag skulle nog aldrig vågat stryka under saker i en bok som ännu inte var min), jag gillade Tennysons Jungfrun av Shalott, William Blake, Christina Rossetti (when I am dead, my dearest/sing no sad songs for me/plant thou no roses at my head/nor shady cypress tree, jag lärde mig den utantill), Edgar Allan Poe – grejen med Whalt Whitman var svårare att fatta – Emily Dickinson (hon använde ordet ”hed” = bra), Dorothy Parker, och fransmännen – Baudelaire (”Man måste vara ständigt berusad!” har jag skrivit med vacker handstil i marginalen), och Verlaine. Il pleure dans mon coeur fanns både på franska och svenska och jag kunde verkligen inte mycket franska, men jag tyckte bättre om den på franska ändå, bara att titta på orden, rytmen, jag försökte lära mig den utantill också, men det gick rätt dåligt. Det var en helt fantastisk eftermiddag. Jag har Anders Österlings All världens lyrik att tacka för allt. Jag började låna lyrik sen, det hade jag aldrig gjort förut, jag lånade diktsamlingar av alla författare jag gillade i All världens lyrik, jag minns särskilt Bloomsbury Classics otroligt vackra utgåva med Christina Rossettis samlade dikter. Åh, när jag gick hem med min All världens lyrik, gick ner till bussterminalen med den i väskan, i regnet, och tyckte att jag hade hittat en skatt verkligen, all världens lyrik, och den var min, jag skulle ta hem den, läsa den och erövra den, åh, det är ett så vackert minne.

hösten skärper luften [2006-09-04 01:37:11.0]

01:34

Jag är alltså med på att man inte kan säga ”Först gav H en mig i Stockholm” och nu kommer jag ha ångest över det i evigheter.

Imorgon blir det Johan Croneman-blogg, kanske start för en politiskt inkorrekt serie-Starlet-följetong och lite foton från landet. Nu blir det sömn.

10:28

Jag älskar mitt nya porslin. Jag måste kasta ut allt fult porslin i skåpen, mattallrikarna är fortfarande vita Ikea av typen som ingår i deras den där flytta hemifrån-boxen, alltså billigast fulast tänkbara. Uäck. Jag tänkte att jag skulle bestämma mig för blått eller rött (Fasan-vinrött alltså, på gräddvitt porslin) och sen samla massa gamla mattallrikar ur olika serier (när de är en och en kan man få dem jättebilligt) fast av samma typ och i samma färgskala. Det kommer ju bli toppen. Jag dricker kaffe ur en tekopp nu. Tekopparna var så små förr. Jag tvättade lite på landet, mina föräldrars sköljmedel luktar orkidé och vanilj enligt etiketten, och nu luktar jag också orkidé och vanilj, och det luktar jättegott.
Det är verkligen så vackra porträtt i hon som inte är Carolina Gynnings mammas bok, en massa bilder jag aldrig sett förut, vilket inte är så konstigt, eftersom typ alla är I PRIVAT ÄGO. I familjen Bonniers privata ägo. Några hänger på Nedre Manilla, andra i Villa Bonnier, vad nu det är. Får man kolla på konst på Manilla-festen? Eller får man bara stå i ett partytält och äta wallenbergare med Emma Hamberg? För annars blir jag gärna bjuden nåt år.

Oscar Levertin ser ut som en kåt faun.
Porträtt av Eva Bonnier, 1892. I privat ägo.

Anteckning från i fredags, 1/9 14:27

Jag sitter på café Broadway och äter caesarsallad och dricker espresso och känner mig kontinental och kompromisslös i en stad där allt är lite mittemellan, där man ber om hälften skagensallad/hälften ost- och skinksallad på tallriken på café Lindahls, och där standardsåsen vid beställning av kebab är ”blandad”, dvs. hälften röd, hälften vit (eller hälften stark, hälften mild, eller vad det nu heter). Det är typ 20% rödlök i salladen, gud, denna rödlöksterror i cafémat. Och jag är ändå otroligt FÖR lök i alla dess former, men i cafémat användes rödlök med fördel som tillbehör och inte som huvudingrediens. Jag åt så god caesarsallad på Rival vid Mariatorget i Stockholm i somras, åh, bästa caesarsalladen ever. Enbart det faktum att det ens är möjligt att beställa caesarsallad och espresso, och inte bara bryggkaffe/påste och ostfralla på café Broadway är egentligen värt ett eget dagboksinlägg, men de har behållit de gamla sofforna och stolarna iallafall. Jag läser DN som jag fått gratis av generösa Swebus och Johan Croneman har skrivit tre texter, tre texter i samma kulturdel! Två är väldigt roliga, en är lite rolig men mest vacker. Gud vad jag saknar DN. Måste få igång prenumerationen nu, åh, DN, jag känner mig alldeles avskärmad från världen utan DN.

(Okej, det var en tämligen poänglös anteckning, men det var så fint med kombinationen caesarsallad + DN för första gången på länge, jag kände mig alldeles euforisk.)

här är gästboken

11:05

Det känns att det blir höst nu, jag blir helt iskall om fötterna av att sitta vid datorn. Måste åka till Ikea och köpa deras nya kudde som liksom har två hål som man kan stoppa ner fötterna i. Den verkar som gjord för mig.

Kolla, Ikea har en egen Boten Anna:

11:30

Smart att skriva en avhandling om en Bonnier förresten, om man vill få den utgiven med en massa snygga dyra färgbilder.

11:33

Äsch, jag ska sluta nämna namn här, sluta nämna nåt över huvud taget, mer än kanske typ grönsaker och porslin. Utöver detta blir det bara väder och sinnesstämningar. Typ ”Det regnar. Jag är lite trött. Borde äta mer broccoli.” Ni får läsa nån mediablogg istället.

11:48

Dricker kaffe. Känner mig lynnig. Det blåser skitmycket.

11:55

septemberkväll

the original Söta Katten: Tussan

bra bär: rönnbär

bästa bären: slånbär

12:25

Okej, för tusende gången, språk och klassursprung behöver inte hänga ihop på så vis att arbetarklass = dåligt språk (tom. när man skriver i en stor dagstidning), medelklass = universitetsvokabulär, det är nog faktiskt snarare tvärtom: Om man kommer från arbetarklassen till universitetet/en kulturredaktion/whatever är man så klart väldigt mån om att lära sig alla de där orden man inte fattar, och tillägna sig språket som gäller i det sammanhang man befinner sig, annars kan man ju aldrig komma nånstans med sina studier/sin karriär/whatever. Det är ju bara om man har världens bästa medelklassjälvförtroende man tror att man kan glida genom livet och uttrycka sig lite som man vill i vilka sammanhang som helst. Det finns ingen motsättning mellan arbetarklassbakgrund och användandet av ordet ”diskurs”.

12:29

Makten och språket, ni vet. Har man ingen makt på något annat sätt är det världens skönaste grej att iallafall ha koll på språket.

21:06

Farmor på kvällspromenad.

På lördagen var det auktion i Tyrislöt. Vilken folkfest!
Hon i ljusgul tröja i mitten är en fd. arbetskamrat till mig,
under den tid då jag ägnade mig åt att servera ärtsoppa åt läkare
samt diska deras tallrikar.

Vore denna lägenhet lite större skulle jag slå till på ett blombord.
Tänk er pelargoner i vackra krukor i ett soligt rum.

En jättesoffa + två fina stolar.

Fyndlåda!
Fast det var ont om fynd.

[2006-09-03 23:25:00.0]

23:19

Uh, myggbett. Nu är jag hemma. Hej igen. Jag satt bredvid någon som såg ut som en lite mindre yppig Linda Rosing på bussen och hon var så snäll, det var sju minuters rast i Jönköping och hon skulle springa och köpa kaffe och frågade om jag ville ha nåt från Pressbyrån, och så la hon ut pengar och kom rusande med en påse Zoo till mig, sjukt snällt. Jag har läst lite i hon som inte är Carolina Gynnings mammas bok. Den är sådär. Men det är fina bilder. Jag ska dricka te med T nu, i nya fina tekoppar. Först gav H en mig i Stockholm, sen gav mamma mig två på landet. Världens bästa grej att få vackert porslin. Ja, hejdå.

[2006-09-01 08:58:15.0]

08:57

Oj, första september.

08:58

Jag liksom bara ackumulerar böcker. Fattar inte hur det kan vara så, men så är det alltid. Jag bara suger upp dem, och sen när jag ska åka hem väger min väska fem kilo mer än den gjorde när jag kom. Nu har jag dessutom samlat på mig nagellack, tröjor, en gigantisk tekopp, en halsduk, hårvårsprodukter samt senaste numret av tidningen Rodeo där jag har en text som ni kan läsa om ni vill. Som tur är kan man åka buss nästan utanför dörren.

Topplista över dumma saker att göra med nagellack som verkar torrt men strax ska visa sig inte alls var det:
Ta på sig jeans
Tvätta håret
Diska
Lägga sig i sängen (resulterar ofelbart i reliefmönster från lakan)
samt, i mitt fall, sätta sig vid en dator och använda tangentbordet, eftersom mina lillfingrar uppenbarligen saknar styrsel

09:21

Första lagret nagellack är ju aldrig några problem, det är det sk. ”svåra andra lagret” som är besvärligt, då spelar det ingen roll hur snabbtorkande nagellacket ska vara. Det enda som funkar är att spola (lite försiktigt förslagsvis) med iskallt vatten tills fingrarna domnat bort lite. Obs!, undvik att torka med handduk sedan, ifall spolandet misslyckats. Handduk = frottéreliefmönster.

09:29

Det blev lite Goda råd är inte dyra nu. Jag kan även tipsa om att om ni har hittat ett gammalt mynt ute, typ en gammal femöring som ni tycker om, och som är alldeles oxiderad och svart, kan ni stoppa den i ketchup så blir den blank igen. Känns som jag stoppade mynt i ketchup hela min uppväxt. Var kom alla de där gamla mynten ifrån? De senaste femton åren har jag inte stött på ett enda.

[2006-08-31 19:50:13.0]

18:53

Nu har jag druckit kaffe med två redaktörer till. Redaktörer är bästa grejen. En bra redaktör måste ju vara det bästa man kan ha, typ som att ha en bra tandläkare. Jag har hängt i tusen secondahandaffärer utan att hitta en enda klänning man kan ha på ett bröllop. Och hängt i några antikvariat. Jag älskar Antikvariat Alfa på Drottninggatan. Nu var det tredje gången i rad jag gick in där med en specifik bok i åtanke och den bara stod där. Bara att gå dit och köpa liksom. Hur ofta händer det i andra antikvariat? Aldrig. På Antikvariat Alfa har de fyra enorma hyllor med lyrik. I mitt bästa antikvariat i Göteborg har de typ tjugo böcker med lyrik. Jag tror att det är samma kille som har jobbat i Antikvariat Alfa ända sedan jag bodde i Stockholm. Det känns tryggt. Jag köpte ”Farväl till Berlin” och i nåt annat antikvariat köpte jag en konstbok som Carolina Gynnings mamma nog har skrivit. Jag såg tre Mulberry Bayswater-väskor på samma eftermiddag, varav två samtidigt inne på Zara. Peder Lamm satt mitt emot mig i tunnelbanan. Han var så fin. Han hade orange slips och orange näsduk i bröstfickan. Här händer saker i ett rasande tempo. Måste bara läsa några böcker nu också. Och skriva en.

Hanna Hirsch-Pauli, Frukostdags

20:35

Jag har alltså aldrig sett en Mulberry Bayswater live förut. Bara i Mulberry-butiken på NK. Jag trodde inte att de fanns i verkligheten. Men det finns tydligen skitmånga. Skitmånga leopardmönstrade ballerinaskor finns det också. Och grå koftor.

21:40

Målningen ovan har alltså att göra med boken jag köpte, som handlar om Eva Bonnier och Hanna Hirsch-Pauli, som åkte till Paris och målade fina porträtt i slutet på 1800-talet. Jag fattade inte att det var Carolina Gynnings mamma som skrivit den förrän en dam som stod bredvid mig vid bokbordet bad att få se vad det var för bok jag skulle köpa.
– Jaha, det är den där Big Brother-Carolins [sic] mamma som har skrivit den, visste du det?
– Eh nej.. men det är det nog ja…
– Ja, det är ju typiskt.
Jag fattade inte vad det var som var typiskt, det verkade som att hon tyckte att det var nåt med boken och kombinationen Big Brother-Carolina. Typ att det därmed måste finnas något suspekt i själva ämnesvalet (”Det ambivalenta perspektivet – Eva Bonnier och Hanna Hirsch-Pauli i 1880-talets konstliv”). Sedan rekommenderade hon boken ”Tur och otur”, om hur man får tur i livet.
– Fast man behöver bara läsa en fjärdedel, resten är bara dravel. De är ju sådär, amerikanarna.
Sen gick hon iväg.

21:56

Jag hade den där målningen på väggen i mitt rum i Kolmården, den är väldigt mycket finare när den är lite större. Så man till fullo kan uppskatta den sjuka skärpan i tekannan och de blå fläckarna på stolsitsen och alla färger i det vita i duken. Det bästa med impressionismen är solljus genom lövträd. Det var typ det första jag gillade. Eller nej, först var Skagenmålarna. I love Skagenmålarna.

22:01

Att vara till besvär är min största skräck i livet.

[2006-08-30 00:40:15.0]

00:39

Åh, bra dag! Jag har inget smart att skriva. Vi hörs.

18:07

Det är ny dag nu alltså, bra dag också. Jag har druckit kaffe med min redaktör och köpt saker i en smutsigt lila färgskala. Min rumsgranne har fest eller ett mycket uppsluppet grupparbete. De har dörren öppen. Jag ska äta kycklingwok som är typ 2% kyckling och resten oidentifierbara grönsaker. Sen ska jag jobba. Sen ska jag lacka naglarna smutsigt lila. Hej så länge.

[2006-08-28 09:48:27.0]

09:47


Site Meter //

13:27

Alltså, jag har jobbat! Aldrig när jag tänker ”Men jag kan skriva lite på bussen…” blir det något av det, aldrig, jo kanske på bussen till Linköpings universitet när jag var tvungen att panikläsa för att våga visa mig, men aldrig annars. ”Nä men jag kan läsa lite på bussen och tänka ut nåt…”, det gör jag aldrig, jag bara sitter apatiskt och tittar ut genom fönstret eller somnar. Jag antecknade skitmycket på bussen, och skrev rent anteckningarna igår kväll, och gick upp tidigt och skrev en recension och nu är den färdig, inskickad och godkänd och jag är så nöjd med mig själv så ni fattar inte.
Nu ska sova lite, sen ska jag handla mat och sen ska jag hänga med H, det blir alldeles strålande trevligt. Stockholm är toppen hittills.

13:31

Jag tänkte ladda ner alla era låttips sen förresten, och stoppa i min mp3-spelare. Av 400 låtar eller nåt i den finns det kanske två jag vill lyssna på nu, så det känns verkligen som misär.

13:36

Det här med att aldrig tycka sig vara bättre än sin senaste text börjar bli rätt påfrestande. Ska det vara så här nu? Jag pendlar mellan att vilja ta livet av mig och vara så glad att jag inte vet var jag ska ta vägen? Öh. Jobbigt för alla som måste umgås med mig.

22:09

Helt mörk kväll och så vackert inne i stan, H och jag promenade, flanerade kanske, min väska var alldeles full av en tekopp H gett mig, så tjusig, och det såg ut som Eugene Jansson-målningar överallt, och bra promenad från tunnelbanan hem, så behaglig temperatur. Någon ovanför spelar Nick Drake, Way to blue, det var verkligen otroligt länge sen jag hörde den, fint, så skönt melankoliskt.

let’s get out of this country [2006-08-27 02:00:48.0]

01:58

Kolla, jag uppdaterar. Igår uppdaterade jag inte eftersom jag 1. var stressad och upptagen med skrivande som någon betalar mig för, samt 2. var lite ledsen. Lite ledsen är det sämsta känslotillståndet. Glad är ju givetvis bäst, inte ur kreativ synvinkel kanske, men det är kanske skit samma om man nu är glad, då spelar det ju inte så jättestor roll hur mycket text man lyckas producera, om det nu inte är texten som gör att man blir glad – så kan det ju vara. Arg är mitt bästa tillstånd. Glad behöver liksom inte förklaras, det blir bara ”Hej, jag är glad! Hejdå!”, hmm, det står i en bok va? Att lycka ej bör analyseras? Eller är det jag och H som skrivit det? Antagligen i något av de där breven där vi analyserade allt i hela världen, särskilt vår sociala inkompetens och Kent-texter. Arg är bäst. All min ilska är kreativ, annars är det något annat. Jätteledsen är rätt kreativt också, självömkande iofs, fast det är jag ju ändå alltid. Men lite ledsen suger, gud, ett liksom vegetativt tillstånd, helt apatiskt. Fast idag har jag varit icke-apatisk, fixat och städat och tvättat och handlat och provat jättemånga tröjor. Jag stod i en cykeltunnel i tusen år och väntade på att det skulle sluta regna, tillsammans med en trevlig och vacker liten medelklassfamilj. Det åskade jättemycket, alldeles ovanför, och regnade sådär sjukt mycket. Det lilla medelklassbarnet gömde sig för mig bakom en vagn för han tyckte att det var jätteroligt men lite läskigt att jag tittade på honom efter att han tilldragit sig min uppmärksamhet genom att peka på mig och skrika jättehögt. Hans vackra föräldrar sa ”Gömmer du dig för tjejen nu, gömmer du dig för tjejen nu, ja, gömmer du dig för tjejen nu?”, lite som man pratar med en hund, och log mot mig alldeles bubblande glada över sin charmerande son. Det var ju en ointressant detalj. Jag vet inte varför jag skrev den. De var fascinerande på nåt sätt. De såg så nytvättade ut. Fast det var tråkigt att stå där i tunneln. Tillslut sprang jag hem i regnet för att hinna hämta min tvätt i tvättstugan. Gud vilka tråkiga saker jag har gjort idag. Jag defragmenterade hårddisken också. Och färgade håret. Imorgon åker jag härifrån ett tag. Från Göteborg alltså. Det blir bra.

10:37

Otippad sak jag kom ihåg att packa ner, del 1: usb-sladd!

Här får man förresten jättegärna lämna ett låttips.

22:17

Jag är i Stockholm!
Nu ska jag jobba.

[2006-08-25 08:09:26.0]

08:07

Så värdelöst att lägga sig 01:30 och vakna 07:30, för däremellan har ingen uppdaterat nånting, hela internet är sig exakt likt sedan jag gick och la mig. Känns så sunkigt, snälla snälla uppdatera något så det märks att det har blivit ny dag.

08:09

Svar på Sigge Eklunds bokenkät:

1. En bok som förändrat mitt liv
Ernest Hemingways ”Edens lustgård”

2. En bok jag läser mer än en gång
Donna Tartts ”The secret history” har jag läst fler gånger än man antagligen borde. Jag har läst jättemånga böcker mer än en gång. Diktsamlingar läser jag nästan alltid flera gånger. Eller läser och läser, bläddrar och läser där det passar. Och böcker med bilder i. ”The collected works of Pierre et Gilles” och ”Bonniers bok om måleriets historia” har jag läst tusen gånger.

3. En bok jag skulle vilja ha med på en öde ö
Hela ”På spaning efter den tid som flytt” vore ju praktiskt, jag har aldrig kommit längre än 60 sidor vilket är rätt deprimerande eftersom jag verkligen tror att jag skulle gilla den. Och nån bok med fina bilder.

4. En bok som fick mig att skratta
Senast Jenny Jägerfelds ”Hål i huvudet”

5. En bok som fick mig att gråta
Christopher Isherwoods ”En enda man”

6. En bok jag önskar hade skrivits
Jag ska planerar att skriva den och vill inte prata om den innan dess.

7. En bok som inte borde skrivits
Njä, det vet jag inte. Däremot finns det rätt många jag inte borde läst. Typ den av Marcus Birro när han ligger på ett bord på framsidan, vad den nu heter.

8. En bok jag just nu läser
Åsa Grennvalls ”Cynisk romantiker”, Sven Lidmans ”Vällust och vedergällning”.

9. En bok jag tänkt läsa härnäst
Carina Rydbergs ”Den som vässar vargars tänder”, när jag får tid.

mest bläddrad,
även om det var ett tag sen nu

23:46

like a hole in the head [2006-08-24 11:19:54.0]

11:02

Jag vaknar med nya låtar på hjärnan varje dag. Förut brukade det bero på klockradion, men nu har jag inte ens ställt någon klocka, jag försöker få hyfsat normal dygnsrytm på egen hand. Igår hade jag Jens Lekmans ”Psychogirl” på hjärnan hela dagen, idag är det tyvärr Gnarls Barkley. Nu ska jag läsa ut en bok med lekfullt och färgglatt omslag av Lotta Kühlhorn.

15:53

Det regnar nu, jag har legat och läst hela eftermiddagen och blivit alldeles varm om kinderna. Vet ni? Koncentrations-varm, så där som jag blir när jag är helt inne i någonting. Typ när jag skriver, eller när jag brukade måla. Eh, skitlänge sen jag målade nu verkligen, kartongen med mina färger står i ett hörn i köket och är helt dammig. Svensken dricker i snitt 4,2 koppar kaffe om dagen. Nu dricker jag dagens femte kopp, och så mycket kaffe dricker jag mycket sällan. Jag undrar hur mycket kaffe folk dricker egentligen, de som drar upp genomsnittet till 4,2 koppar kaffe om dagen. För det är väl inte genomsnittet bland de som dricker kaffe? Det vore ju tråkigt. Jag vill att det ska finnas folk som dricker helt obegripligt mycket kaffe och upprätthåller den där siffran bland alla tedrickare.

16:45

Vanilj är den tryggaste doften.

16:56

Och så vackert ord, så mjukt. Nästan svårt att sluta säga det eller stirra på det, -ilj, det är snyggt, ser liksom mjukt och vitt ut. Vaniljglass har besudlat ordet vanilj, vaniljglass är oftast en icke-smak, billig vaniljglass, helt menlös, och själva vaniljdoften är ju varm, inte kall, även om saker som smakar vanilj oftast är kalla. Jag åt så god vaniljyoghurt i en stor vacker lägenhet på fancy Grev Turegatan i Stockholm hösten 1997 och det var november utanför fönstret och blöta löv på marken, regn och barn i regnkläder på gården som tillhörde dagiset som låg bredvid och luften var alldeles grå. Jag gick nästan vilse på väg till tunnelbanan sen, och gick över nåt torg jag inte varit på varken förr eller senare, det känns helt overkligt. Det stod en julgran på det tror jag. Det kanske var december och inte november. Jag såg Kristina Lugn.

[2006-08-23 00:56:21.0]

15:12

Alla är så snälla idag.

22:45

Jag har varit och ätit laxpasta och sett BWO. Det var toppen. Och jag vann en ask nougathjärtan på chokladhjulet.

[2006-08-22 14:49:15.0]

14:46

Okej, oacceptabel grej när man driver en restaurang: Att ha slut på te (?), och säga ”Vi väntar fortfarande på leverans…” – liksom, okej att det är en mycket konsekvent Provencalsk restaurang och att det är nåt snyggt franskt te (?) det väntas leverans av, men seriöst, går man inte ut och köper en låda earl grey eller nåt då? För att iallafall kunna servera en kopp te? Jag freakar ur på sånt.

Nu har jag skrivit av mig min ilska. Det var okej att fylla år, till och med mysigt ett tag. T kom hem med underbara bakelser, och sen fick jag jättegod mat och vin och drinkar och det var toppen. Och kolla:

finaste filmen!

[2006-08-21 13:56:15.0]

13:43

Hej, nej, jag har fortfarande inte slutat blogga. Jag har aldrig börjat ”blogga” iofs, men jag har inte slutat skriva saker här och planerar inte att göra det. Ibland undrar jag om ni scrollar ordentligt. Senaste inlägget här hamnar alltså längst ner under dagens datum. Föreställ er att ni kollar min dagbok typ klockan fyra på eftermiddagen eftersom ni är trötta och bara sitter och väntar på att få gå hem från jobbet, och sen glider ni in vid nio nästa dag och kollar igen, och då har jag redan varit duktig och uppdaterat, under dagens datum. Då måste ni ändå scrolla, och kolla om jag kanske skrev något efter klockan fyra på eftermiddagen dagen innan. Är ni med? Om jag exempelvis postade en bild på en väldigt stilig man klockan 19 på kvällen missar ni den ju annars, och jag misstänker att det är så ibland. Eller så saknar ni skönhetssinne och är mer intresserade av yoghurt. Nu har jag försökt åtgärda det ena tänkbara problemet iallafall, det andra kan jag väl tyvärr inte göra så mycket åt.

Jag skrev inget igår eftersom jag jobbade + inte var hemma, och nu ska jag jobba lite till. Sen ska jag ut och äta. Jag fyller år idag. Det suger.

pouting red mouths, wistful expressions [2006-08-19 01:31:10.0]

01:00

Jag fick brev från min gamla skrivarskola idag, de ska ha nån slags extrakurs för fd. elever som vill komma dit och ha ”tre veckor av intensiva textsamtal”. Jag blir lite sugen, mest för att jag skulle bli tvungen att skriva lite. Eller nej, det var lögn, mest för att jag är så sugen på att ha en TERMIN. Välja vilken tröja man ska ha på sig på morgonen och packa block och penna i en skolväska och äta lunch i en matsal och få kaffe med tigerkaka 24/7. Jag förtränger alla jobbiga saker. Typ att jag kommer tvingas prata i ett klassrum. Jag hatar att prata i ett klassrum. Tyvärr är det vad kursen går ut på. Jag vill bara lyssna när nån annan pratar, och ha kafferast och vinkväll. Undrar förresten vilka fd. elever som kommer dyka upp, om det bara kommer att vara loser-elever, eller några av dem som har fått böcker utgivna. Varför skulle de vilja komma förresten? Varför vill jag komma? Jag vill ha tigerkaka.

Jag gästspelade lite på Expressens kultursida idag. Här kan man läsa om man vill. Nu ska jag gå till sängs med Sven Lidman. Godnatt.

dagens boktips!

kanske Sveriges just nu mest levande debatt
om litteratur och yoghurt

02:14

Alltså, med anledning av länken ovan måste jag faktiskt återpublicera ett dagboksinlägg jag skrev 17/2 2005. Detta var under perioden, då jag som hommage till en DN-skribent, började väldigt många dagboksinlägg ”Eftersom jag bor nära en mjölkbonde…”

Eftersom jag bor nära en mjölkbonde och dessutom är sugen på att starta en kulturtidskrift tänkte jag kombinera det bästa av två världar (kultur och mejeriprodukter) till en aldrig tidigare skådad fusion av mjölk och samtidslitteratur. Jag vet inte vad den ska heta än, men undertiteln ska givetvis vara ”100% levande yoghurtkultur” och tidskriften ska som första tidskrift i världen applicera ett klassperspektiv på kulturyttringarna smör, ost och filmjölk samt granska den unga svenska litteraturens förhållande till dem.

Under rubriken ”Yalla!” gör jag en tur till förorten och pratar lite med Jonas Hassen Khemiri som sitter på en bänk i Tensta och slevar i sig turkisk yoghurt, och under den återkommande vinjetten ”Muu” gör jag en initierad analys av mjölkens betydelse för uppkomsten av ”alternativa” ”subkulturer” samt spekulerar i hur mycket chokladmjölk Mats Kolmisoppi kan tänkas konsumera och om han brukar bära med sig den på stan.

Eftersom jag har ont om pengar och inte drar mig för att vara skamlöst kommersiell gör jag en Cow Parade och säljer ut i princip hela tidskriften till företag som på något sätt vill profilera sig bland den tänkta målgrupen (humaniorastuderande twentysomethings med litterära ambitioner och kalciumbrist). Textreklam, sponsring, allt är av intresse. Jag har ingen moral och är hemskt förtjust i ost.

Det går bra att redan nu teckna sig för en prenumeration. Jag har inte bestämt pris och utgivningstakt än, men om ni messar mig kan ni få mitt kontonummer så ni kan sätta in några hundra. Jag lottar ut mitt exemplar av nittiotalsdebutanten Kristian Fredéns eftertraktade novellsamling ”Ostkaka” bland de tio första prenumeranterna. Anmäl ditt intresse nu!

17:09

Alltså, TRISTESSEN, detta skval – jag var på stan och skulle köpa jeans, men det fanns inga jeans att köpa, inte ens när jag hade förhandlat med mig själv och sänkt mina krav och ambitioner fanns det några jeans. Bara grå, jag vill inte ha grå jeans, jag har redan grå jeans, jag använder dem aldrig. Alla kläder var fula, jag var ful i håret, jag köpte Elle för att bli glad och behövde bara bläddra i den på vägen hem för att blir uttråkad av den också, jaha höstmode, rutigt, hundtandsmönstrat, jaha, allt är fult, fult är det nya snyggt, fula glasögon, fula fotomodeller i Marc Jacobsreklamen, de har gjort en ful bok av bilderna, jag såg den på biblioteket, Juergen Teller-fult, nittiotalsfult, det är inne med grunge, ska vi analysera det?, jätteintresant, och ”den nya siluetten” där allt är pösigt och, surprise, fult, säger det här något om samtiden kanske?, om ekonomin?, lite motsägelsefullt, är det inte?, jag vill ha något OMODERNT, en grön tröja kanske, fast det finns inte, bara lila tröjor, intervju med Ernst Billgren, verkligen intressant, Jessika Gedin tycker till om litteraturklimatet, kvinnor som äger butiker visar upp sina garderober – seriöst, ser jag Ikeas walk-in closet på en enda bild till skriker jag, eller en enda vitsig rubrik till på temat ”in i garderoben/ut ur garderoben”, det är en irriterande bilaga på hårt blankt papper med reklam för H&M:s fula Madonna-kollektion i slutet av tidningen, varje gång jag försöker bläddra hamnar jag där. Madonna har på sig en vit munkjacka, en helt vanlig vit munkjacka, de hade skyltat med den på H&M på Kungsgatan. Release den 21 augusti. Spännande det här med den vita munkjackan.

[2006-08-18 01:53:55.0]

01:16

Helt ledig dag, jag läste Sven Lidman i solen på altanen, det var roligt. Två flickor i tioårsåldern gick förbi och glodde in i buskarna utanför, och stannade och frågade om jag sett en liten brunrandig kattunge. Den hade ramlat ner från balkongen på översta våningen igår kväll, och någon hade sett den halta iväg och sedan dess hade den inte synts till. Jag höll på att börja gråta över den brunrandiga kattungen. Det är jättemycket buskar här, jag kröp omkring och kollade, fast den syntes inte till någonstans.

En grej som irriterar mig nu då: Yoghurt-fetthalts-hets. På Willys har de helt slutat med normal Arla-yoghurt (2%). Istället kan man välja på ”lätt” och ”lätt och lättsockrad”, som båda innehåller 0,2% fett. Och… ja, vad den nu heter, nåt med ”mini-” antagligen, med mindre än 0,1% fett. Det är en skillnad på 0,1%. 0,1% fett i en liter yoghurt är alltså ett gram. Ett gram fett är typ ett tiondels litet portionspaket Bregott, ni vet, såna man får i skolmatsalar och lunchrestauranger. På en hel liter yoghurt. Det känns inte som så mycket att bråka om, liksom, om det är ett tiondels bregottpaket fett, eller två tiondelars. Uppenbarligen är denna skillnad viktig för många människor. Då kan man ju verkligen undra hur mycket yoghurt de äter. Skillnaden ett tiondels mini-bregottpaket fett gör för ens vikt och hälsa borde ju rimligen vara försumbar, så länge man inte äter flera liter yoghurt om dagen, varje dag, alltid. Knappt ens då. ALLT annat innehåller väl mer fett än så? Typ, tar man bara jättelite mindre ost på sin smörgås kan man med gott samvete unna sig 0,2%-yoghurten. Det här får mig att undra om jag äter ovanligt slarvigt. Jag åt fem Toffypops förut tex, energiinehållet i dem måste ju vara typ tusen liter 0,1%-yoghurt. I love Toffypops. Jag har ju grädde i mitt kaffe förresten, 11% fett! Fatta hur mycket yoghurt det är, bara i en enda kopp. Slutar jag med grädde i kaffet kan jag antagligen äta ett helt badkar yoghurt om dagen utan att gå upp i vikt.

jag slår vad om att ni har en åsikt om yoghurt

02:38

Läsarservice, till alla er som kommer hit genom att googla +clinique +mascara: Jag har bara testat en liten provförpackning av den som heter High Impact Mascara, men den är toppen, särskilt nu när den torkat till sig lite (jag tycker alltid att mascaror är för kletiga första veckorna). Nästa gång de har det där ”Köp två produkter och få en necessär med kul grejer gratis” ska jag hänga på låset till Clinique-disken och köpa en. Den ger helt annan effekt än den där geisha-mascaran från Max Factor, som må separera ögonfransarna fint, men jag har inte så himla många, och då ger definitivt Clinique-mascaran ett mer stunning intryck.

02:48

High Impact-mascaran kostar 190 kronor på Kicks ser jag nu, och L’Orealmascaran kostar 145. Då rekommenderar jag verkligen Clinique! För budgetmascara är Maybellines gröna och rosa okej (typ 75 kronor), men att köpa billighetsmascara som är nästan lika dyr som märkesmascara verkar dumt.

19:45

dagens man: Arthur Hughes,
rätt dålig konstnär, men otroligt snygg i profil

20:30

Carl Johan De Geer är min estetiska nemesis.

20:42

Inte bara estetiskt förresten.

[2006-08-17 01:40:42.0]

01:18

Novalis skriver dagbok i den blå boken. Den 17 augusti skriver han: ”(Åskväder). Det dödliga skakar i sina grundvalar, men det odödliga börjar lysa klarare och ge sig själv till känna.”
Novalis var ”en vaken, klok gosse, som med lätthet lärde sig allt”, ”älskade naturen och uppträdde älskvärt i umgänget med andra människor”, åh, det låter så fint, baby love Novalis.

barn, rislampor och snygga liljor

svart med purpurröda sömmar [2006-08-16 01:29:15.0]

00:58

Klart att Youtube är en hit bland sjuttiotalister, ni som är födda på åttiotalet har ju redan hela er barndom på video.

13:06

Nu kom det en liten lapp med posten med valinformation, och det står ”Oavsett var du röstar måste du alltid vara beredd att visa legitimation”, och mitt leg går ut när augusti tar slut och den 1 oktober kommer en helt ny modell av id-kort och det skulle kännas fräschare med ett sånt, och dumt att skaffa ett av gammal modell två veckor innan och få dras med det i tio år (de nya gäller bara fem år dessutom = mindre plågsamt om fotot blir dåligt). Detta innebär alltså att jag kommer att stå utan giltig identitetshandling den 17 september, för mitt pass är av den gamla blå typen som inte gäller som legitimation. Kommer de att slänga ut mig ur vallokalen när de ser att mitt leg gick ut för 17 dagar sen? Shit vad jobbigt allt blev.
Och på tal om jobbigt: Jag har inte körkort, men har seriöst börjat överväga att skaffa. Vill man skaffa körkort nu för tiden måste den man övningskör med gå en kurs, tillsammans med sin elev. Detta kostar dessutom givetvis pengar. Jag hade tänkt övningsköra lite med min pappa, och det kommer ju gå att göra i liten skala ute på landet, men om jag någonsin ska köra i en stad måste vi alltså gemensamt gå en kurs, och det kommer ju aldrig att hända. Ja ja, säkert bra och fint ur trafiksäkerhetssynpunkt, men så jävla krångligt.

22:43

Okej, shoppingblogg: ”Jag skulle vilja ha den där lilla blå Novalis-boken” skrev jag för tre dagar sen, och idag när jag klev in på Myrorna

stod den bara där, och kostade tio kronor. Sjukt. Jag provade den vackraste klänning jag någonsin sett, eller, kanske inte allra vackraste, men så ofattbart vackert tyg, turkost, sådär brokadaktigt, ni vet, som sextiotalsklänningar är av rätt ofta. Turkost med mönster i svart och guld, påfågelsaktigt, och jag var så fin, jag har aldrig varit så fin i en klänning, och den kostade löjliga 200 kronor. Fast den gick inte att knäppa i ryggen, dragkedjan kom halvvägs, sen var det stopp. En tjej nästan slet den ur händerna på mig när jag kom ut ur provrummet och pep att den var SÅ FIN. Jag borde köpt den och hängt den på väggen som ett litet konstverk. Jag hade tänkt ha den när jag ska på bröllop, åh gud vad fint det hade varit, alltså, tyget – Whistler hade älskat den, liksom perfekt blandning av lätt orientaliskt, sekelskifte och sextiotal, smakfullt sextiotal. Jag kan inte sluta skriva om den. Jag tröstköpte kräm som luktade ros och låg i en fin burk, och sen tröstköpte jag

dikter av Oscar Levertin, ser ni de gröna banden? Det är den vackraste bok jag någonsin ägt. Det var en väldigt vacker dag, liksom, vädret, den där nya klara luften och nya kläder i alla affärer, äntligen.

23:11

väldigt snygg lilja

dagens man + väldigt snygga liljor

when gifted in rude esperanto, etc [2006-08-15 00:59:11.0]

00:37

Åh, den söta katten alltså – jag satt och skrev i köket nu, och så var det nåt som prasslade till och jag blev jätterädd, och det var den söta katten som satt på fönsterblecket och ville ha uppmärksamhet. Den stack in tassen genom köksfönstret (jag har det pyttelite öppet) och slog lite på en påse med päron som ligger på fönsterbrädan. Nu sitter den utanför och tittar på mig. Så söt! Jag älskar den söta katten!

!!!

(Min syster, skeptiskt:
– Jag tycker att den där katten ser exakt likadan ut på alla bilder.
Ja ja, sorry. Jag älskar den ju.)

Jag har köpt skor som är extremt hårda och obekväma, men som var jättebilliga, och troligtvis finns det ett samband mellan detta. Jag försöker gå in dem lite nu. Eller, sitta in dem. Det var fullt med tjejer på stan som var så pepp på höstkläder att de hade kängor och stövletter och allt möjligt fast det var jättevarmt. Jag ska vägra höstskor ett bra tag till, jag minns hur jag led och längtade i mars efter pumpsväder, jag ska gå i pumps tills snön kommer.

01:17

Den här dagboken har tydligen varit i P1 förresten. Jag missade det givetvis, men man kan läsa här. Det var fint skrivet.

16:59

Åh, mest sympatiska mobilsvaret någonsin: ”Hej, det är N. Skicka ett sms, säg ingenting här. Hejdå”.
Så ska det vara alltid, man ska slippa lämna stammande och förvirrade mobilsvarsmeddelanden (seriöst, ALLA låter lite fåniga, på slutet ni vet.. ”Eh, ja.. hejdå!” – det går typ inte att säga med behållen coolness. Jag har inte för avsikt att någonsin låta cool iofs, men tom. coola personer misslyckas oftast med det), man ska få skicka ett sms istället, som man kan formulera med eftertanke. Fint!

18:42

Bästa googlingen som tog någon till min dagbok idag: jag ska börja på konstfack i höst

22:27

Min text är lätt överaffekterad. Överaffekterad = 1 träff på Google. Lätt överaffekterad, säger vi så nu? Lite jättebra? Helt halvrolig? Jag är gnällig idag. Eftersom kritiker nu kritiserar allt de tar sig an, så vore en kritik av kritikern ingenting annat än en legitim repressalie sa en kille jag gillar en gång, typ. Jag har blivit recenserad två gånger på två dagar nu och jag har inte ens skrivit en bok. Sex and the City handlade om kritik idag. Carrie var rädd för kritikern som skulle skriva om hennes bok. Jag är rädd för alla vars böcker jag skriver om. Jag tror att de ska skälla ut mig på bokmässan. Jag har inte svarta lackballerinaskor, jag upprepar, jag har inte svarta lackballerinaskor.

the tasteless bracelets and the dye in our hair [2006-08-14 02:33:17.0]

02:32

Jag tänkte på den kvinnliga vänskapen när jag gick och handlade förut, på hur den så ofta verkar handla om en förtrolighet som förr eller senare definieras av att man pratar om p-piller. Jo seriöst, och jag vill inte prata om p-piller. På mitt hemtjänstjobb var det allt det pratades om ibland, tjejer jag träffade för första gången, efter en kvart var de där: preventivmetoder, oregelbundna menstruationer, misstänka graviditeter, jobbiga effekter av dagen-efter-piller och jag ville inte vara med. Alltså, det känns som att det finns en så tydlig bild av hur kvinnlig vänskap ska se ut, det gör mig ledsen. Det känns så ofta som att det på något vis anses bortkastat att diskutera något annat än tjejgrejer, ”nu när det bara är vi tjejer”, det ska liksom vara en frizon (jag har alltid haft svårt att fatta från vad), nu ska vi analysera förhållanden och prata om preventivmedel. Jag vill prata om andra saker, vad som helst, inga krångliga grejer alltså, bara nåt annat än p-piller.
Och det känns som att den värdefullaste vänskapen är den där p-pillervänskapen, att den alltid är mer värd, kanske ett arv från den där perioden typ i sexan när de som hade fått mens hade en mycket viktigare vänskap än de som var tvugna att prata om andra – per definition triviala – saker. Ibland får jag känslan av att även om det går jättebra att prata om litteratur och politik och media och mode är de diskussionerna aldrig lika värdefulla som de där extra förtroliga p-pillerdiskussionerna (alltså, egentligen behöver de inte ens handla om just p-piller, det är mer det där speciella samförståndet som liksom förväntas uppstå för att alla inblandade är tjejer och ska kunna relatera till och intressera sig för de där specifika tjejgrejerna).
P-pillerdiskussioner förs alltid med någon annan än mig, för jag känner mig bara obekväm, och ibland känns det som att jag sabbar alla chanser till den kvinnliga vänskapen då, iallafall till den RIKTIGA, den som räknas och betyder något. Sex and the city-vänskapen liksom, den är inte för mig.
Alltså, jag är för förtrolighet, det är inte det, jag vill jättegärna ha förtrolighet och jag är till och med okej med att prata om p-piller, bara det inte känns som att det är de diskussionerna som definierar vänskapen, som sätter statusen, för så känns det nu. Den där andra vänskapen, finns den bara i böcker? Jag vet inte ens vilken annan sorts vänskap jag menar iofs. Eller jo, jag vill att min vänskap ska vara mer som i The secret history än som i Sex and the city, eh, någon kanske fattar iallafall – en luftig vänskap, med en förtrolighet som växer fram ur en känsla av gemenskap som är mer subtil än den den där tjej-gemenskapen, en grundläggande känsla av samstämmighet som inte alla p-pillerdiskussioner i världen skulle kunna åstadkomma. Det är kanske för sent för att jag ska kunna formulera det här riktigt väl, jag ska sova nu. Godnatt.

– Jag tyckte det var kul när Po Tidholm gjorde mozzarella…

03:04

Jag har aldrig ens tyckt att det har varit kul att prata om känslor. Folk pratade om känslor med mig hela högstadiet och gymnasiet och jag nickade och var jättebra på att lyssna och tyckte det var rätt tråkigt. Jag ville inte prata om mina känslor (mest för att jag inte hade något förtroende alls för mina kompisar iofs – högstadiet scarred me 4 life), jag ville inte berätta vem jag var kär i och analysera huruvida han tittat eller inte tittat åt mitt håll, jag ville gå hem och skriva om det i min dagbok.
Nu fattar jag ju att man måste prata om känslor ibland, och att man verkligen vill prata om känslor ibland, men att ha det som by deafult topic på det där Sex and the city-sättet, när det liksom inte finns något uppenbart behov av det, kommer jag verkligen aldrig att förstå.

12:19

Kolla, Helena utvecklar p-pillergemenskapen jättefint, jag hade inte ens tänkt på det, men p-pillergemenskapen kommer ju givetvis snart att övergå i graviditets/föda barn-gemenskapen, det är bara en tidsfråga (jag känner inte så många som skaffat barn än).

Eftersom jag rear ut min själ idag finns det en text i Aftonbladet om det självutplånande dåliga självförtroendet, typ. Vänligen kom i håg att det inte är flickan som skrivit texten som har satt rubriken.

gästboken

in starlit nights I saw you, [2006-08-12 01:34:34.0]

so cruelly you kissed me

00:44

Jag glömmer att skriva rubriker hela tiden! Det ser så himla fult ut utan. Jag missar det varje dag, jag är så slö, tänker att jag ska logga in innan midnatt och skriva nåt snyggt, fast det glömmer jag ju alltid. Imorgon ska jag vara frisk och glad och handla saker, mmm, handla, jag skulle vilja ha den där lilla blå Novalis-boken och en billig begagnad Carina Rydberg-roman och typ nån bok med fina bilder som jag hittar förbluffande billigt nånstans. Typ den där med viktorianska porträttfoton för 159 kronor! Superrea! Den brukar kosta typ 1200 eller nåt, äh jag vet inte, sjukt dyr är den iallafall, jag brukar bläddra i den på Akademibokhandeln i Nordstan, de har ett ex som de nog aldrig kommer att sälja.
Jag tycker att det är irriterande (del 24389244!) med grejer i böcker som man fattar att författaren ifråga bara skrivit för att det liksom finns att tillgå – som en legobit, en färdig fras att plocka in. Typ ”Jag var försenad och anlände till jobbet i flygande fläng”, vadå ”i flygande fläng” liksom, så får man inte skriva, om det inte är en barnbok kanske, då kan man få skriva sånt, sånt står det alltid i barnböcker. ”Hals över huvud” står det nog i nån bok jag hade. Annars är sånt förbjudet. Det ser så billigt ut, om allt annat är gott formuleringshantverk.

Viktoriansk porträttkonst: Julia Margaret Cameron: Pomona
(det är Alice i underlandet-Alice som är modell)

02:11

– Stör du dig på allt eller?
– Nej, absolut inte.
– Varför ser alla tjejer i din dagbok likadana ut?
– För att det är snyggast att se ut så.
– Hur går det med den där lilla blomman du planterade?
– Inte så bra tyvärr.
– Arg eller glad?
– Nu?
– Ja?
– Mest trött. Lite glad. Inte ett dugg arg.
– Skönt.
– Jovars.

02:25

Åh kolla, kommer ni ihåg!? Eliza! Jag blir alldeles lycklig nu.

det känns som att det är en ny dag, [2006-08-12 15:49]
så nu låtsas jag att det är det

15:49

Jag vaknade och kunde andas, och var hungrig och sugen på kaffe och fick lust att diska, tvätta, måla naglarna, gå ut och handla, fixa, pyssla och svara på skunkmeddelanden. Hurra! Nu ska jag bara fixa min dygnsrytm och läsa en massa också, sen är allt som jag vill ha det igen.

[2006-08-11 00:52:20.0]

15:06

JAG ÄLSKAR DEN HÄR TEXTEN!
(den som är överst alltså – jag älskar hela dagboken iofs, men det är inlägget daterat 2006-08-11 jag tycker att ni ska läsa idag)

19:19

Jag såg om första halvan av ”Sylvia” inatt när jag var för förkyld för att kunna somna, jag hatar Syliva Plaths mamma, (och att jag hatar hennes mamma gör inte Sylvia Plath intressant för mig), jag gillar Ted Hughes fortfarande, de – Ted & Sylvia – är ute och ror (i Spanien tror jag, hon hatade Spanien, han skriver om det i en dikt, kanske den bästa – jag har iofs inte läst så mycket, men den gillar jag – om att Spanien skrämde henne, något om att det är mörkt och oljigt, så perfekt beskrivet, Spanien är så skumt. Hemingway gillade det, Plath hatade det, go figure), hon bara bakar kakor och skriver inget. Hon är amerikansk hemmafru och han säger ”Skriv!” och hon kan inte, och han kan, han liksom bara skriver. Hon har inget att skriva säger hon, inget tema, han säger att hon måste skriva ändå. Man måste faktiskt skriva ändå. Hon skrynklar ihop sina papper eftersom det inte står den perfekta dikten på dem. Innan blogg hade man anteckningsböcker. Förhoppningsvis har man fortfarande anteckningsböcker. Ni måste ha anteckningsböcker. Jag tänker mig att den bästa texten bara är ett utsnitt, ur ett överflöd. Där det finns bra text finns det ännu mer bra text, och lite sämre text, och antagligen rätt dålig text, men det finns framför allt en väldig massa text.

De rodde på så overkligt blått spanskt hav, turkost, jag vill ha allt smink av Tom Ford for Estée Lauder för att det känns så Pool, för att allt kunde stått på sminkbordet hos en åldrande filmstjärna – blekta färger, turkosblått, korall, guld, palmer (i svartvitt), palmkronor mot glättig himmel – Azurée heter serien, såklart, jag måste ha något ur den. Det är säkert slutsålt nu, men annars, kanske läppstiftet fast jag inte använder läppstift, eller nej, det där tjocka stiftet för kinderna, eller en flaska med räfflad guldkork, perfekt grepp, perfekt motstånd när man skruvar på den, gud, det där är det vackraste smink jag någonsin sett. Och jag vill ha det där nya läppglanset från Mac fast jag hatar förpackningen egentligen, men det känns så Kellogs-kvinna, och därmed också pool – Kellogs-kvinna i röd baddräkt som simmar längder varje morgon, vacker solbränna, blött hår, yogapass, hon använder definitivt det nya Mac-läppglanset, spf15, liksom fräsch förpackning, precis som Kellogskvinnan. Det här gör ingen sense, jag gillar inte pooler egentligen, jag avskyr lukten av klor och jag skräms av Kellogskvinnor.

(Det här var förresten inte en inbjudan till ännu en diskussion om Sylvia Plath och Ted Hughes.)

Allt är skönhet på denna kust.

19:30

Nu utövade jag självcensur och tog bort lite trams. Jag är förresten anti indie, inte anti-indie. Om ni fattar.

gästboken

[2006-08-10 12:46:08.0]

12:07

Hej, idag sågar jag Subcomandante Marcos i Aftonbladet, man kan läsa här. Jag är så trött på att vara inne och förkyld. Jag vill köpa saker. Jag vill sminka mig och måla naglarna och bli fin och åka till stan. Det regnar nu, snällt regn som prasslar mot buskarna utanför köksfönstret. Jag har fått en skiva med nån tjej som heter Justine Electra. Bra namn. Jag kommer alltid att tycka att Justine är det snyggaste namnet.

12:46

Jag vill ha en espressomaskin. Jag har blivit besatt av espresso. Jag ska aldrig mer dricka latte, eller, kanske hemgjord, men inte någonsin igen på café, usch. Åh, espressomaskin, vilken dröm.

20:29

Jag råkade köpa en väska. Just nu är allt jag är intresserad av väskor och krämer. Väskor, krämer och espresso.

[2006-08-09 00:39:48.0]

00:37

Ynk.

16:08

Öh, vaken tid idag: typ en kvart.

16:09

Nattfjäril som satt på min lampa och blev alldeles genomlyst.

Min mamma vid en sjö för rätt länge sen.

[2006-08-08 11:56:29.0]

11:24

Sorry för låg uppdateringsfrekvens här – jag har feber, som i förhöjd kroppstemperatur av förkylning, inte som en poetisk omskrivning för mitt sinnestillstånd. Mitt sinnestillstånd är ett resultat av att ha legat i soffan och sett oändligt många Simpsons- Seinfeld- och Vänner-repriser samt håglöst ätit jordgubbsstrutar (bra med glass mot ont i halsen, eller är det en myt? De är väldigt goda iaf). Jag skulle vara social den här veckan, jag hade en massa saker planerade, det där med ”Jag ska stanna i förorten tills EM är över!” var bara lögn för jag hade tänkt fara omkring skitmycket. Där fick jag för det.

Jag var lite berusad när jag åkte hem från stan i lördags och bläddrade i senaste numret Odd at Large och tänkte att den verkade så kul, jag såg den där Caravaggio-parafrasen och tänkte Oj, det måste vara nåt skumt med den, nån subtil ironi som jag missar, men jag kunde inte hitta nån, och sen var det fina målningar av dandykillar och det stod Carl Fredrik Hill nånstans, och Pet Shop Boys nån annanstans, och jag tänkte Shit, det här verkar ju toppen!, och jag kände mig verkligen glad över det, sådär så jag tänkte att jag borde maila redaktionen och skriva Vilken uppryckning! Snyggt!
Fast sen läste jag den igen igår och den är inte så bra, jag fattar inte vad som blir fel. Typ små små detaljer som sabbar den där euforiska känslan man får av en riktigt bra tidskrift, den där känslan av att allt hänger ihop. Jag hade helt missat att det var jättemånga sidor avantgardisktiskt mode från Antwerpen, och är det nåt jag har svårt för, etc. Det kändes som nittiotal igen, sämre nittiotal och mode på allvar. Bla bla bla. Den söta katten är helt vild, igår typ bröt den sig in i köket två gånger. Blir lite nervös över att dess ägare ska komma på oss. Jag skulle inte vilja att min katt hängde i nån annans kök. Fast jag har inte gjort nåt fel, har jag? Jag har bara visat den lite kärlek. Nu ska jag dricka kaffe. Kyss!

11:56

Ännu mer augustiångest av att det är fint väder och jag inte kan sitta ute och läsa och sola lite, för jag är förkyld och sitter man i solen då förökar sig alla bekterier sådär som när man ser en bulldeg jäsa i uppspeedat tempo i ett barnprogram om hur man gör Skogaholmslimpor, och jag känner hur min solbränna bleknar för varje minut som går, och det här kanske är sommarens sista fina dag!!!

12:29

Jag fick en sån här av H. Fint!
Nu hoppas jag bara att den ska växa lite också.

här är gästboken

14:30

Jag har organiserat om min bokhylla. Jag har sorterat bort en jättestor kartong med böcker. Jag ställde undan allt jag inte läst och aldrig kommer läsa och som mest stått där för att ge intryck av att jag har läst det. Jag har kommit över det där nu, gud, det är ett tecken på mognad va? Att ersätta Hermann Hesse (köpt typ i tvåan på gymnasiet) med ”Vattenmelonen” och tycka att det känns oändligt mycket bättre, och framför allt ärligare? Åh, det känns så fräscht, typ som att toppa håret.

20:37

Här kan ni nu äntligen läsa första delen i den spännande serien om Bra saker som doftar ros.

[2006-08-07 23:56:39.0]

23:56

Alltså augusti, jag måste också skriva om augusti, jag fyller år snart, för mig BLIR det verkligen nytt år, detta är de sista dagarna som 27-åring, skälvande, svettiga, augusti är naturens klimakterium. (Och nu tänkte ni ”Eh, 27?” för ni tror alltid att jag är yngre, alla tror alltid att jag är yngre, ung och lovande kanske, haha, nä sorry, jag är rätt gammal och snart blir jag ännu äldre. Är jag den sista sjuttiotalisten i media? Det är jag kanske, som den sista mohikanen.) Det var årets varmaste dag när jag föddes. Detta var 28 år sen, när det fortfarande fanns ett ozonskikt och somrarna var hederliga svenska somrar med getingar och blandsaft och dagmammor hade syrénbersåer och rabarber i trädgårdslandet och man åkte jätteliten båt till en ö och badade och det var långgrund sandstrand och ljummet vatten och stranden kantad av alar och borteroderad sand längs strandkanten och alarnas svarta rötter som ormar under vattenytan, och alarnas svarta kottar som flöt på vattenytan, längst in där det var som allra varmast. 26 grader var varmaste dagen 1978. Och ni tror ni har det jobbigt i augusti, jag ÄR augusti, och min födelsedag på dagen för upprop i skolan, i en ny klass, och den nye läraren som tittar på sitt armbandsur när han läser mitt personnummer för att kolla att klasslistan stämmer, och säger ”Men det är ju idag… grattis..!” och ett klassrum fullt av nya människor som glor och sen människor jag aldrig sett förut som säger ”Grattis på födelsedagen!” och jag säger tack, vad kul, tack så mycket. Och födelsedagskalas sen när alla kommit tillbaka från sina upprop, serpentiner i vardagsrumslampan, nu blir det barndom, jag avskyr barndom, jag gjorde regler en gång, för min roman: Inga naturvetenskapliga liknelser, inga jävla popmusikreferenser, ingen barndomsskildring!!!, första regeln lär jag ju bryta mot, de andra två ska jag följa. Alltså all oro, augusti är den oroligaste månaden, alla oroar sig, det är i augusti det avgörs. Och alla papper, all väntan på post i augusti, med lappar och blanketter och besked, och allt flyttande i augusti, och ny stad i augusti och ny skola, och åka buss i augusti dagarna innan skolan börjar så att man alldeles säkert ska hitta dit och inte komma för sent till uppropet och bli struken från kursen och ha sönder hela sitt liv, eller hela sin termin, allt det där man jobbat för hela augusti. Och alla irrande blickar i augusti, planlösheten, vilsenheten, svettiga lockar mot svettig panna i augusti och stadsfestival, karneval, hysteri, de mörknande kvällarna, det är slut nu, vi väntade i nio månader och nu är det slut, nu blir det september, nu är allt för sent.

[2006-08-06 10:58:20.0]

10:56

Eh, förkylning?, i augusti?, VAD är dealen med det? Jag var ju nyss förkyld. Mitt säkraste förkylningstecken är att jag inte är sugen på kaffe. När jag inte är sugen på kaffe är det nåt som är skumt. Jag skulle verkligen behöva dricka skitmycket kaffe idag för jag måste vara så effektiv så ni fattar inte.

22:38

Den söta katten kom in ett tag.

[2006-08-04 12:37:32.0]

12:20

Hurra!, min konstutställningstext är i Aftonbladet. Jag oroade mig för att den aldrig skulle dyka upp. Ni borde se den där utställningen, om ni av någon bisarr anledning (förmögna kulturföräldrar, krabbfiske, stort golfintresse, etc.) skulle råka ha vägarna förbi Hamburgsund. Jag är gladare idag. Det är nåt konstigt väder ute, svart himmel och solsken, allt ser ut som ett modereportage från slutet på förra århundradet.

15:30

Note to self: Inte blogga varje tanke som passerar genom mitt huvud.

fast det här var en fin bild

15:32

Okej, det otäckaste jag vet i hela världen: Att exakt allting – exempelvis tillgång till bra sjukvård – har att göra med huruvida man är van vid att folk lyssnar på det man har att säga, dvs. självförtroende, som i mycket hög grad är ett resultat av klasstillhörighet.

19:42

Åh gud, den här stan. Det går inga spårvagnar nånstans. Man får promenera oändliga sträckor, det luktar svett och munkar och man får slå sig fram bland latinamerikaner med poncho och panflöjt. Det är redan fullt med folk överallt, och 200 000 extra personer kommer hit de närmaste dagarna. Dessutom är varje liten folksamling tydligen en fullgod anledning för en Soundtrack of our lives-konstert. OMG, the horror. Jag ska inte lämna förorten förrän EM är över.

27, from a small town [2006-08-03 12:58:19.0]

15:34

Åh gud vad jag är trött på mig själv nu.

18:57

Jag åkte och köpte dyr handkräm på NK. Sen blev jag lite gladare. Jag köpte dyr färdigmat också, fast inte på NK. Och typ åtta kilo youghurtdoppade saker. Mest havrekuddar eller vad det heter. Youghurtdoppade havrekuddar smakar som vit kexchoklad och man kan låtsas att de är nyttiga. Toppen är det. Jag ville köpa en tröja också, men det fanns inte en enda tröja till salu som jag ville ha.
Mina svarta pumps, mina Cheap Monday-jeans, hörlurarna till mp3-spelaren samt min hårtork har gått sönder de senaste dagarna. Samtliga måste ersättas. Jag har ingen lust. Jag fyller år snart. Det är sniglar på hela trottoaren och på min uteplats. Jag är bjuden på bröllop i september. Klädkoden är ”höstfin”. För att vara höstfin ska man ha stövletter, grå tröja och röd handväska, kanske i lack. Det stod inte på inbjudan alltså, det står i de tusen miljoner modebloggar jag läser. Det har även stått att färgen jag gillar att klä mig i heter potatis. Det är mycket oglamouröst. Det är en anti-färg. Anti-färg är det nya färg. Snäll är det nya stressad och gnällig. Jag har tänkt på ord som ser likadana ut. ”Finskor” är det bästa.

del av en balanserad kost

gästboken

[2006-08-02 10:48:54.0]

10:06

Jag var på MQ igår och köpte en slips. Det var rätt kul. Jag har inte varit i en MQ-butik på jättemånga år, men jag har förstått att det är populärt att dissa dem (inklusive författare/skribenter som gör reklam för dem), och typ skriva nåt lite överlägset om hur tråkigt allt är där, att de säljer kläder för människor som inte har någon egen smak. Så är det säkert. Man kan gå dit och handla och vara fullständigt ointresserad av mode och ändå vara safe, för den där skjortan är ju köpt på MQ, helt fel kan den ju inte vara. Dessutom handlade alla som var tråkiga i ens gymnasieklass på MQ.
Fast jag tyckte det var ganska trevligt på MQ igår. Jag tänkte på hur lätt det är att dissa saker när man väl har tillgång till dem. Typ sammanhang. Eller pengar. Jag har aldrig haft råd att handla på MQ, men jag kollade på en stickad tröja där igår och den verkade vara i så bra kvalitet och jag tänkte att det vore dumt av mig att slentriandissa tråkiga MQ, för jag vill jättegärna ha en stickad tröja i bra kvalitet. Har alla som dissar MQ så mycket pengar att stickade tröjor i bra kvalitet är en självklarhet? Var köper ni era stickade tröjor då? Typ små spännande svenska designers? Kul för er.
(Jag borde utveckla den här tanken lite, men den gör mig deprimerad och nu ringde det nån redaktör som typ verkade vilja kolla att jag jobbar på ordentligt, så det är nog bäst att jag gör det.)

11:02

Äsch, det finns ju såklart en nivå mellan MQ och små spännande svenska designers, ni köper säkert stickade tröjor från Acne eller Whyred eller nåt, eller bara nåt märke på Åhléns jag inte har koll på och det är säkert jättemycket roligare än MQ – jag var inne och kollade på MQ:s hemsida nu och den är ju inte särskilt sympatisk, den kändes liksom verkligen helt främmande, men det gör ju å andra sidan Acnes hemsida också. Jag vet inte. Jag slutar skriva om det här nu. Hejdå.

11:14

Det var inte jag som skulle ha slipsen alltså.

12:39

En gång började jag också skriva en roman om att jobba som diskare.

13:02

Två gånger började jag förresten skriva en roman om att jobba som diskare.

16:18

Åh nej, jag hade bloggat bort mätaren igen. Nu har jag ju ingen koll på er.


Site Meter //

[2006-08-01 10:51:25.0]

10:49

Usch, augusti.

young boys at midnight, all dressed in white [2006-07-31 01:26:06.0]

01:20

Med stål och blod!
Hehe. Ni fattar ju att jag
gillar Bertel Gripenberg.

Jag är i Göteborg nu igen och nu ska jag sova under mina nya fina ljusbollar som jag precis har hängt upp, och sen ska jag jobba. Vi hörs imorgon. Godnatt.

11:55

Det regnar, luften är alldeles fräsch och även om jag har skitmycket att göra känns allt liksom kravlöst, behöver inte bättra på min solbränna på altanen, behöver inte panik-ta tillvara på sista juli, bless regnet. Jag känner för att skriva en bok.

12:27

Jag tror att skillnaden mellan sjuttiotalister och åttiotalister mest av allt har att göra med TILLGÄNGLIGHET. Det är upplevelsen av otillgänglighet som gör att jag ofta tänkt att jag har mer gemensamt med personer som är tjugo år äldre än mig, än sju år yngre. Är man född på sjuttiotalet har man vuxit upp med att ingenting är tillgängligt och att allt är oändligt besvärligt. Det som inte visades på någon av de två tv-kanalerna, stod i en bok på biblioteket eller möjligtvis i en extremt svåröverkomlig och dyr brittisk musiktidning existerade inte. Åttiotalister är vana vid att hela världen är tillgänglig, de är helt krävande och blasé och ba’ ”Okej, bring it on”, medan vi som är födda på sjuttiotalet tänker, ”Oj!, Gud!, TACK SÅ MYCKET!” om allt. Jag tycker att det senare är en betydligt mer sympatisk attityd, men den är ju klart mindre gångbar om man är ute efter en liten mediakarriär.

13:56

bratfötter

familj + släktingar på veranda

jag som solar och skriver i en liten bok,
tecknad av min syster

15:01

Idag känner jag mig entusiastisk över Tobias Bernstrup. Allt som krävs för att göra mig glad är egentligen att någon rimmar ”night” på ”light”. Helst ”neon light”.

här är gästboken

[2006-07-30 05:16:33.0]

05:09

Jag har varit på sista Guskelov någonsin, mina skor gick sönder redan på väg till förefesten. Jag dansade på stålstiften i klackarna och trampade nån kille på tårna tusen gånger, gud, man får skylla sig själv om man går ut i flipflops. Min syster kom in direkt, jag stod i kö i en timme. Sen träffade jag min redaktör som sa ”Therese Bohman!” fyra gånger innan han kunde börja prata med mig, och då sa han att han hade fått hatmail om mina skivrecensioner. Sen tappade jag bort alla jag kände och sen spelade de Common People, Be my Baby, Town Called Malice, Suspicious Minds, Panic och My World is Empty Without You och jag tänkte gör såna låtar då så ska jag skriva att de är skitbra och ge dem FEM SPÅRVAGNAR och sen kan alla vara glada. Jag hatar att gå ut. Jag gick barfota sista biten hem eftersom mina skor var helt trasiga. Alltså seriöst, hur många gånger har jag gått ut och sen gått hem och varit riktigt glad? Två? Haha, nej, såklart inte.

let’s call it swimming [2006-07-29 17:49:50.0]

17:35

Jag är helt utslagen av värmen. Det känns som att jag går i sömnen. Nu har jag provat allt, vatten, cola, bananer, cashewnötter, dubbel espresso, ipren, min hjärna är ändå alldeles seg, jag borde läsa, läsa jättemycket, fast det går inte. Erasures Breath of Life är så bra! Fast bäst är Swimming med Martha and the Muffins. Det har åskat lite, innan dess kändes det som Hanteringen av odöda och luften var alldeles elektrisk. B och jag gör blandskivor. Vi har helt sjukt bra smak.

Dagens kvinna!

gästboken

from the bottom of my pencil case [2006-07-28 15:36:29.0]

15:35

Hej igen.

20:07

Antecknat på nattbuss mellan Slussen och Odenplan igår (jag fick bloggabstinens):

Vi går till nån sunkig sextiotalsklubb först, där alla killar har trevande ansiktsbehåring och utsvängda byxor och ser ut som bandet i Almost Famous. Vi ringer till SL:s automatiska trafikupplysning och försöker komma ända till slutet, vi lyckas på typ sjätte försöket. Jag åker ut direkt, jag säger ”SLUSSEN” och hon i telefonen säger ”Sa du KULAN?” och jag tänker att min östgötska måste vara helt grotesk, nåt fel måste det vara, det går bättre för min syster, hon pratar stockholmska när hon är full. Nån kille stöter på min syster och sen går vi till DEBASER där folk dansar till BELLE AND SEBASTIAN, seriöst, man kan inte gå ut för att dansa till The boy with the arab strap, I GOTTA DANCE TO KEEP FROM CRYING, HALLÅ!, folk rycker lite spastiskt med armar och ben och ser uttråkade ut och jag vill bara hoppa upp och ner och sen spelar de Pet Shop Boys, BECAUSE YOU DANCE TO DISCO AND YOU DON’T LIKE ROCK! och sen spelar de New Generation med Suede och artonåringar känner igen den, varför gör de det?, det är inte hälsosamt. En kille i baren som inte är en idiekille utan en helt vanlig kille i jeans och skjorta, eftersom indiekillar ignorerar mig, säger ”Brett Anderson är min manliga förebild”. ”Min med” säger jag och sen säger han att min plånbok är den största plånbok han någonsin sett. ”Egentligen är det en liten handväska” säger jag och han nickar mot min handväska och säger ”Vad är det där då?” och jag säger ”En liten resväska” och det är inte så roligt men han skrattar ändå, det är snällt. Sen spelar de Come on Eileen och jag svettas och inga indietjejer svettas och sen spelar de Babies med Pulp och The first of the gang to die AND HE STOLE FROM THE RICH AND THE POOR AND THE NOT VERY RICH AND THE VERY POOR AND HE STOLE ALL HEARTS AWAY och jag vill hoppa upp och ner igen, fast jag är för gammal, och jag har skoskav.

20:25

Jag har varit i Stockholm alltså, det var toppen. Nu är jag i Norrköping. Det är så varmt här, alltid helt sjukt varmt i Norrköping och kvavt och klibbigt på marken i promenaderna. Nu ska jag läsa en vacker liten bok. Hej så länge.

22:37

Jag vill också börja en ny termin snart.
Jag tycker att det är irriterande (del 24389243!) med omotiverade grejer i böcker, typ ”Plötsligt tänkte hon på ordet reception, fast hon visste inte varför”, och sen inget mer om receptionen. Man vet inte varför och det kommer inte att komma nåt snart som återknyter till det, eller förklarar eller har med det att göra på minsta vis, det är bara en helt meningslös upplysning. Seriöst, ska jag tänka ”Oj, undrar vaför hon tänker på reception!” och tycka att det är spännande? Nu får ni ge er.

danger straight ahead [2006-07-24 15:10:09.0]

15:09

Uäck, BLOGGSFÄR!
Shit vad skönt det är att vara utan dator.

15:15

Nu tänkte jag skriva att jag ska lägga av med att läsa bloggar, fast det går ju inte. Tänkte det när jag läste Norrköpings Tidningars tråkiga kultursida ute på landet, och en av deras skribenter skrev nån krönika om att nu var det minsann länge sen vi hade en obegriplighetsdebatt, inte sen åttiotalet och Ann Jäderlund, och jag tänkte hallå, obegriplighetsdebatt är väl det enda vi har, obegriplighetsdebatt har vi haft så det står mig upp i halsen – det är rätt skumt att vara fast skribent på en kultursida och tro att senast detta diskuterades var på åttiotalet. Bloggar alltså, can’t live with ’em, etc.
Jag är i stan nu. Det är så kvavt och disigt ute, himlen alldeles gråblå över hustaken och luften hänger tung och död. Jag svettas på magen. Igår badade jag i en liten skogssjö, det var toppen. Jag vill vara på landet hela tiden, fast nu ska jag duscha och gå ut och skaffa mat.

15:26

Alla som skriver böcker är såna töntar.

15:27

Okej, med vissa undantag såklart. Men jag börjar verkligen tro att de vettigaste människorna är de som aldrig skulle komma på tanken att skriva en bok.

15:28

Här kan man förresten läsa en grej jag skrev i den här dagboken typ i våras, så om man är trogen läsare av denna dagbok har man redan läst det. Fast det kanske kan vara kul att läsa det omgivet av fina rosa skyltar. Det finns ett svar på min text också, som jag ska läsa när det blivit lite svalare.

15:41

Gud vad mycket poesi det blev så fort jag kom tillbaka till stan. Jag har knappt läst en rad på ladet. Bara pyttelite Bertel Gripenberg. Och hundra gamla Serie-Starlet. Jag skulle fotat min favoritserie någonsin åt er, fast nu glömde jag tidningen på landet. Den handlar om en tjej som blir kidnappad till ett harem – typ den minst politiskt korekta serien någonsin. Den är helt underbar.

17:21

Jag börjar verkligen tro att de vettigaste människorna är de som aldrig skulle komma på tanken att ha en blogg.

[2006-07-23 13:48:19.0]

13:47

Hej, jag är på landet. Allt är toppen. Vi hörs.

dörröverstycken, dekorationer, den omoderna [2006-07-16 10:05:43.0]

litteraturen, erotiska böcker utan rättstavning, gamla operor, naiva refränger

10:02

Äter frukost med Ola Hansson nu. Han skulle behöva raka sig, men annars är det fint. Han har gjort äggröra.
Jag hade velat säga Ola Hansson i den där Nöjesguiden-enkäten, men det är ju hans poesi och noveller jag gillar, inte romaner. Och jag fuskade inte som vissa andra.

13:31

Det är typ tusen vita streck över himlen, efter tusen flygplan. Jag vill också åka nånstans. Imorgon ska jag swebussa mig till Norrköping och sen ut på landet där jag ska äta abborre och sitta på en klippa längst ut i skärgården och se obruten horisont. Det blir toppen. Annars skulle jag för all del gilla att befinna mig nånstans vid Medelhavet, omgiven av vinblad och vallmo och se ut så här:

16:04

Vad ÄR dealen med alla beiga läppglans? Beiga läppar? Varför vill man ha det?

18:03

Åh hjälp, det är Gothia Cup igen, herregud vilken tur att jag sticker härifrån imorgon.

20:20

Kul artikel i Expressen kultur idag, fast den finns inte på nätet än. Om Nöjesguiden-romanlistan (eh, fast att ”utse tidernas bästa svenska roman” var inte uppgiften jag fick, jag ombads berätta om MIN PERSONLIGA favoritroman, det verkar ha uppstått nån slags förvirring kring det där), och om kanon, och om olyckligt bortsorterade författare av den typ som dykt upp i den här dagboken i sommar – exempelvis stilige Sten Selander, porträtterad här den 29 juni. Kom ihåg var ni läste det först.

23:34

Nu tryckte jag på ”send”!
Nu tar jag semester.

cold champagne we forgot to pour [2006-07-15 10:15:12.0]

10:14

Men kolla, Nationalmuseum gör en utställning åt mig: !
Så himla snällt.

10:54

Sorry, jag måste dra ett skitlångt citat. Det är Gunnar Berefelt som skrivit, i boken Skönt (från 1973, därav ”störtskönt”). Det handlar om estetik och om varför man säger att saker är bra trots att man inte tycker det, eller trots att man egentligen inte bryr sig:

[…] inadekvata, oärliga omdömen befrämjas av oerfarenhet och motiveras av andra intressen än estetiska. Jag är av någon anledning mån om att följa det yttre mönstret för värderingar som mitt föredöme eller mina gruppfränder ger uttryck åt. Fint att säga bra om absurd teater, folk kan tro att man är kultiverad. Härligt att säga bra om samhällsengagerad konst, folk kan tro att man är framstegsvänlig. Störskönt säga bra om pop, folk kan tro att man är tio år yngre.

Valet av en norm för sådana skenbart estetiska (inadekvata) omdömen kan betingas av olika ambitioner (sociala, moraliska, ekonomiska, ideologiska…). Jag kan tänka mig att den sociala prestigen ibland är en viktig drivfjäder. Man har ett mål – låt oss säga att förhöja självkänslan genom att markera en viss åstundad grupptillhörighet, till ‘bildad överklass’, ‘radikal intelligentia’, ‘sista dagars heliga’, ‘hederliga svenskar’ eller med vilka man nu vill identifiera sig.
Målet är inte att berika min erfarenhet genom att betrakta objektet estetiskt, utan att nå ‘förhöjd självkänsla/social prestige’. Genom att flagga med tomma omdömen om (i detta fall) konst [i andra fall exempelvis poesi eller The Tough Alliance, min anm.] röjer jag ett fingerat intresse för, en låtsad värdering av objektet, vilket ska gagna mitt syfte.

Objektet för min värdering är inte vad omdömet föreger, konstverket – utan tillfredsställelsen att kunna identifiera vad som bör gälla som ett konstverk och därmed framstå som initierad och acceptabel gruppmedlem.


gästboken

17:05

20:07

Åh, Ola Hansson är dagens man. ”Igen?” säger ni – ja alltså, jag må vara lite extra känslig just nu, men Ola Hansson är det bästa jag vet, så bra att jag blir tårögd. ”…mitt eget liv är endast en kedja av stämningar, stämningen är min ro, min lycka, mitt allt” – mitt allt också, Ola, mitt också!

la chaire est triste, helas! [2006-07-14 10:59:08.0]

et j’ai lu tous les livres

10:42

Nu fick jag ett vackert vykort från en grekisk ö. Fint att vara på en grekisk ö. Det är en delfin på frimärket som ser ut att vara stulen från Orange Juices You can’t hide your love forever-omslag. Fast det är den antagligen inte. Det är nog en helt vanlig delfin. Det finns nog inte så många sätt för en delfin att posera på.
Jag hällde så mycket kaffe i min kopp att det var högre än koppen, och sen när jag försökte dricka rann det över. Ytspänning! Så tufft. En gång skrev jag att om jag någonsin ska skriva en diktsamling ska det inte vara några naturvetenskapliga liknelser, men det vore ju omöjligt, jag är en sån sucker för sånt. Det är ju typ det enda jag tänker och skriver om, salt från havet, popplar, åska, maskrosbollar, rovfåglar, elektricitet, franska parker, natur natur natur. Idag är jag dessutom lite pepp på Goethes färglära. Jag dissade Fredrik Nyberg för det här en gång va? För att det var för mycket natur? Kanske berodde det på det där med att det man stör sig på hos andra är sånt man stör sig på med sig själv? Förlåt Fredrik, jag ångrar mig och tar tillbaka. Natur är det bästa.

11:44

Dagens låt är Soft Cells ”Metro Mrx”.

11:50

Gillar Bret Easton Ellis Soft Cell?

19:33

dagens man

we’ll find a cathedral city, [2006-07-13 17:59:52.0]

you can convince me I am pretty

17:37

Idag har jag åkt upp 34 kuponger med Västtrafik. För er som inte bor i Göteborg kan jag upplysa om att en vanlig spårvagnsresa inom stan kostar två kuponger. 34! Fattar ni! Jag har åkt typ till världens ände och tillbaka. Det var otroligt vackert. Helt sjuka berg. Fullt av kulturmänniskor överallt, typ gråhåriga hippiemän och kvinnor med Gudrun Sjödén-page och röda armband av plexiglas. Fast det är lugnt, jag kan tänka mig att dela de sjuka bergen med dem. Det blåste jättemycket vid havet och kor gick omkring och betade gräs som måste smakat salt för det var salt i hela luften. Jag kände mig alldeles klibbig direkt. Två personer berättade om besvärligheten i att ha sina bilar parkerade vid havet. De blir helt täckta av saltkristaller. Man måste skrapa rutorna. Nej, det måste man inte. Det räcker med spolarvätska. Men det är en bra tanke att man måste skrapa dem. Står man stilla vid havet tillräckligt länge blir man alldeles inkapslad i salt och förvandlad till en saltstod. Kanske. Det är också en bra tanke. Jag tittade på konst. Den var rätt bra. Sen fick jag kaffe och tigerkaka. Sen åkte jag hem. Jag lyssnade lite på Camera Obscura. De är verkligen lite för indie för mig, men så fint med en cathedral city, jag vill också åka till en stad med en katedral. Och fint med Lloyd, I’m ready to be heartbroken, liksom, bra attityd. Mallarmé, I’m ready to be heartbroken! Fast jag vet att Mallarmé inte kommer att krossa mitt hjärta, han är för krånglig.

18:02

Nu äter jag jättegod pastasallad som T varit helt snäll och köpt till mig. Det är röd pesto i den, jag har aldrig köpt röd pesto. Det är typ soltorkad tomat och oliver eller? Säkert världens lättaste att göra om man har en mixer.
Någon från Danmark har kommit till min dagbok genom att bildgoogla Michael Strunge. Bra sak att bildgoogla. Välkommen!

gästboken

[2006-07-12 14:13:58.0]

14:02

Nu äter jag minibrownies och lär mig om Mallarmé.

Det här är Mallarmé.

14:44

Jag måste sluta noja över allt. Och sluta tänka att nån annan vore mer kompetent för allt. Antagligen vore ju någon annan mer kompetent för typ ALLT. Alltså inte bara mina saker. Utan nästan alla andras också. Grejen är ju att folk gör de där sakerna ändå. De googlar och låtsas och ser glada ut. Det kan jag också göra.

18:55

Jag håller inte alls med om det Katrine Kielos skriver i Expressen idag. Katrine tycker att Anneli Jordahl ska skita i medelklassen. Och det låter ju givetvis bra och fint på ett naivt sätt, men det funkar ju inte så i verkligheten, för det är medelklassen som är norm, det går ju liksom inte att bortse från. Även om de nu har dålig smak så är de och deras dåliga smak norm. Jag är inte med på det där ”skit i dem och köp en fet bil”, det funkar inte så, inte om man vill bli något annat än en clown i de fina salongerna eller pliktskyldigt inkvoterad underhållning/arbetarklassalibi.
Anneli Jordahl skriver i DN och det skulle hon givetvis inte gjort om hon närmat sig DN med attityden att allt skulle ske på hennes villkor, att de skulle anpassa sig efter henne istället för tvärtom. Först lär man sig saker: man lär sig språket och sättet och vad de fula möblerna heter, det är bara att göra. Sen kan man börja jobba på att få folk att fatta saker. Annars kommer aldrig någon att ta en på allvar, annars blir det bara cirkus och Gringo av allt och det funkar ju inte om man nu verkligen vill göra någon skillnad. Fortfarande har ingen som tecknar drakar och demoner i tatuerarstil med jättefina skuggor i blyerts kommit in på Konstfack. Då kan man ju inte bara säga ”Fuck you!” om man någonsin vill ha sig en utbildning.

[2006-07-11 19:47:24.0]

19:34

Jag är verkligen en mycket ansvarsfull tvättare, försiktig i överkant, MVG-i-hemkunskap-ansvarsfull, enda inträffade tvättmissöde är en maskin handdukar där de blå oväntat färgade av sig på två vita och en gul. Detta var många år sen, jag har blivit ännu mer ansvarsfull sen dess. Tills idag, när jag färgade min vittvätt blå. I vittvätten fanns mitt nya nattlinne, mitt underbara underbara underbara (jag säger det tre gånger för att ni ska förstå hur underbart det är, damn, jag säger det fyra gånger:) underbara nya nattlinne, som jag sedan jag köpte det – på amerikansk hemmafru-/frilansskribentmanér – tillbringat väldigt mycket tid i. Det blev blått. Särskilt spetsarna i kanterna, som är vita. VAR vita. Jag blev så otroligt ledsen. Jag höll på att börja gråta i tvättstugan. Seriöst. Missfärgad tvätt är något jag inte önskar min värsta fiende.
Hemma slängde jag nattlinnet i handfatet och hällde på oändliga mängder tvättmedel, vattnet blev alldeles bläckfärgat. Jag höll på i evigheter och tvättade och sköljde och tvättade och sköljde. En timme? Mer? Nästan allt mitt nagellack försvann. Men det funkade. Vet man om det ser nattlinnet lite lite ljusblått ut på något ställe, men det är nästan i ursprungsskick. Alltså ni fattar inte dramatiken, hjärtklappningen, SORGEN. Jag är alldeles utmattad nu.

22:27

Så kallt ute! Det kändes som höst. Som att man borde haft med sig en stor stickad tröja. Jag hade kofta, smala jeans och ballerinaskor. Jag ser ut som någon som läser för många modebloggar.
Göteborgsmysterium: Varför kommer aldrig spårvagnen när man står vid Wieselgrensplatsen och väntar och ska vidare ut på Hisingen? Man får alltid vänta längre där än man får vid hållplatsen innan och efter, vilket ju givetvis är omöjligt, men Wieselgrensplatsens spårvagnshållplats är som twilight zone.

[2006-07-10 11:41:42.0]

11:40

Oj, kolla: text i Aftonbladet! Hurra!

11:41

Man kan läsa den här krönikan i samband med den där recensionen om man vill få bekräftat att den obegripliga tv-lösa kulturmedelklassen faktiskt finns på riktigt.

16:33

Jag har köpt ballerinaskor. Jag vet inte vad jag håller på med.

18:26

Varför är det så dyrt att åka tåg???
Jag fixar inte Swebus. Jag hatar Swebus. Jag hatar SJ också. Jag har skoskav. Ynk, gnäll.

make you buy cars, make you cut cards [2006-07-09 12:36:42.0]

12:23

Så fin dikt av Johannes Anyuru på ett av vykorten i Stadsbibliotekets lilla ”tema: färg”-serie, det är ett samarbete med Västtrafik så jag gissar att den finns på skyltar i spårvagnarna också. Måste försöka stjäla en.

För några dagar sedan berättade han det,
att han älskar dig. Det är cool.

Ovanför mig växte stjärnorna
på sina kvistar av ljus, gnistrande vita
mellan våta, tunga jätteplamblad av mörker.

Nu åker jag och köper kartonger. Tjarrå.

19:44

Jag har köpt vinglas som jag älskar. Måste packa undan de gamla fula nånstans så jag slipper se dem någonsin igen. Glas- och porslinsavdelningen är det bästa. Jag köpte en tekopp! En sån där grön med en liten smörgåsbricka till. H har såna. De är finare hos H, fast rätt fin här också. Jag är en sån sucker för gröna glasyrer. Jag köper alltid servetter fast jag aldrig använder servetter. Jag köpte en trasmatta till köket också, med rött och grönt i, ganska Carl Larsson. Till mina fina stolar ser det faktiskt väldigt Carl Larsson ut. En amaryllis i fönstret också bara. Mina köksstolar är så fina, de är säkert jämgamla med Carl Larsson. Och de är pyttesmå, för alla var korta på artonhundratalet. Bara Verner von Heidenstam som var reslig. Bussen åkte förbi Heidenstams gata på väg till Ikea. Heidenstams gata ligger bredvid Selma Lagerlöfs torg. Ronny Ambjörnsson hade skrivit om Heidenstam i DN i fredags, såg ni? Jag säger ju att Heidenstam är grejen. Ni måste lita på mig. Ronny Ambjörnssons dotter är Fanny Ambjörnsson som har skrivit den där godispåse-prickiga boken om gymnsietjejer. Jag googlade henne lite och hon hade varit med i panelen på nån ABF-diskussion och sagt ”Man kan säga att jag växte upp i sviterna av en klassresa”. Liksom, what?, har inte typ alla gjort det? Hon växte ju upp som dotter till en professor. Säger mina barn nåt sånt kommer jag bli galen. ”Dante Gabriel, om mamma hör dig säga nåt om att du skulle vara något annat än kulturmedelklass blir det ingen fiollektion imorgon!”, och min veke och känslige son ba’ ”Okej förlåt, ska vi göra färskost snart?”. Medelklassen gör färskost hela tiden.

Jag köpte några kilo billiga Ikea-batterier också,
så nu kan jag fota hur mycket saker som helst.
Det här är lite glas + tekopp.
(bild som ger tekoppens glasyr mer rättvisa finns här.)

Den söta katten kom förbi igen.

Här försöker den slå lite på kamerasnöret.

Och här är gästboken.

[2006-07-08 00:56:13.0]

00:48

Bertel Gripenberg!

22:17

Jag vet att jag tråkar ut er med alla gamla poeter och jag tänkte ursäkta mig, fast nu ångrade jag mig. På förekommen anledning: för information om Bertel Gripenberg, se förslagsvis Wikipedia. Jag har inte läst någon av hans ”striktare nationalistiska poesi” så hold your horses, jag har läst hans fyra första diktsamlingar och de är toppen. Den första var helt sjukt bra. Typ allt jag gillar. Minus randiga tröjor kanske. Men femme fatalerna och orkidéerna stod som spön i backen. Och i en av diktsamlingarna är det toppenfina bilder.
Jag hade tänkt skriva om nåt mer samtida, men jag vet inte, jag hade typ en lista med en massa Vad är dealen med-grejer (Vice? Marie Birde i DN? Vice?), fast det kändes inget kul. Jag har städat hela dagen, och nu har jag nyss ätit pizza och sett en halv Dario Argento-film – ”Phenomena”, med en mycket ung Jennifer Connelly som flickan som kunde tala med skalbaggar, den är rätt trevlig (well, trevlig är givetvis inte rätt ord för en film med jättemycket likmaskar, men stämningen är rätt trevlig) och typ Picnic at Hanging Rock/Twin Peaks/CSI + en apa som känns väldigt Morden på Rue Morgue. Filmer som utspelar sig på internatskolor kan aldrig bli lika dåliga som filmer som inte utspelar sig på internatskolor. Det är nån fotboll nu, bronsmatch? Ska kolla färdigt på filmen sen. Måste åka till Ikea imorgon, och köpa ett nytt täcke, och kanske en jättebillig bokhylla att ställa i köket, och tusen miljoner kartonger att stoppa papper i (det är typ alper av pappershögar här) och sen ställa kartongerna i bokhyllan. Kanske ställa lite böcker i den också, min bokhylla är proppfull nu, skulle vara fint att kunna flytta typ alla kassa pocketböcker ut i köket. Det gick förbi två killar här utanför nyss och skrek saker i en megafon och gjorde polissirenljud och bar på kassar med öl och hade på sig röda Cheap Mondays. Jag har köpt svarta H&M-jeans som jag tror är för små. Jag höll på att köpa ljusgula åttiotalssandaletter som också var för små. Alltså skor när det är varmt, vad har man för skor? Jag fattar inte varför det inte finns helt enkla svarta sandaletter att köpa nånstans. Typ såna som Samatha i Sex and the City har när hon hånglar med Richard vid poolen på taket. Fast svarta. Kanske en av tusen personer jag ser på stan har snygga skor. Jag har en blomma i håret idag, det är rätt fint.

22:52

Okej, bilden på fotbolls-VM-pokalen på MSN:s startsida freakar ur mig totalt. Den ser ut som en tornuggla, ser ni? Snälla säg att det är någon mer än jag som ser en tornuggla. Tornugglor är kanske det otäckaste djuret som finns.

[2006-07-07 07:24:55.0]

07:24

God morgon.

08:30

Nu har jag skrivit färdigt om Peaches. Halv nio! Vad ska jag göra nu? Kan ni inte uppdatera era bloggar lite så jag har nåt att läsa?

18:31

Okej, lite åska nu va?

Lämna en kommentar

Filed under dagbok

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s