backup 5

min hosta är bättre [2007-11-15 19:58:59.737]

19:53

Det är kallt, men det är faktiskt inte riktigt så kallt som ni tror. Man måste inte ha alla sina vinterkläder på sig, eller stövlar, man får ha små skor. Min dator hittar inga nätverk. Fler oskyddade nätverk tack. Kan det inte bara finnas nätverk överallt? Fria och för alla, som luft? Min hyrestant är borta nånstans, jag har vardagsrummet för mig själv. Jag äter Riesen-kolor. Jag har inget intressant att berätta.

jag har glömt ta min hostmedicin [2007-11-14 21:21:17.817]

21:15

Det är kallt, mitt hår torkar och blir frasigt, mina händer torkar. De har öppnat en jättestor Beyond Retro! Den var som en liten bit av himlen. Nä. Men seriöst, jag älskar secondhandaffärer, även om jag inte köper nåt nio gånger av tio. Men åh, skorna till exempel, åttiotalspumpsen, de fina fina sandaletterna med veckat skinn i olika blå nyanser… sånt ser man inte i en skoaffär idag I tell you. Även om nu Din Sko gör inte helt oävna försök att göra nya skor som ser ut som gamla skor. Och alla klänningar, riktiga femtiotalsklänningar, med jättemycket midja, åh, det var underbart att se efter den formlösa tunika-terror som bara fortgår i vanliga klädaffärer. Och alla blommönster, jag är helt besatt av blommönster, jag såg en så fin kjol med rosor, jag kanske borde ha köpt den. Jag hade fått spara den till i vår iofs, men då hade den nog blivit stunning med tight svart tröja och stora solglasögon. Jag fick lust att köpa sommarkläder. Och alla angoratröjor, alltså gud, angoratröjor… Ibland blir jag väldigt osäker på min smak, ibland blir jag rädd att jag är mer på väg åt random transvestit än åt Sophia Loren.
Idag har jag lärt mig saker om Kaliningrad! Nu kanske jag ska se på Babel med min hyrestant. Hej hej.

jag har köpt hostmedicin [2007-11-13 17:00:53.58]

16:55

Hej, inklistrad snabbuppdatering, från igår kväll:

Stockholm har blivit kallt, så kallt att jag tvivlar på att min höstjacka kommer att få se Stockholm alls. Eller jo, det har den ju redan, en snabbis igår kväll, jag var ute för att skaffa mat, det var så öde. Söndagskväll, klockan var 18 ungefär, det var helt folktomt. Liksom mellan Odenplan och Tegnérlunden. En stor råtta sprang över gatan framför mig, det kändes som nån postapokalyptisk film. November i Stockholm verkar inget bra. November i Göteborg är mycket snällare. Förra november var helt sjukt snäll, mild och grå, som ett mjukt täcke runt dagarna, The Knife på repeat hela månaden, bliss. Nu lyssnar jag på låt nummer 17 på Marc Almonds ryska skiva på repeat, jag har glömt vad den heter. All that matters will live on, kanske, för så går refrängen. Den är så fin! All I’ve loved is who I am. Jag skriver det en gång till: All I’ve loved is who I am. Man är summan av det man älskar? Gud så Jonathan Saffran Foer det låter när jag skriver det, det låter bättre i mitt huvud, i mitt huvud låter det fint. Det kanske är Jonathan Saffran Foers problem också? Det han tänker är bättre än det han skriver? Det är i vilket fall som helst kören från Sankt Petersburgs Naval engineering academy eller vad det heter som sjunger i Marc Almondlåten, rad efter rad med bredbröstade unga män med djupa röster och framtid som skeppskonstruktörer (ey-ey, shipbuilding!) som sjunger att allt som spelar någon roll kommer att leva vidare, som faktiskt hävdar – pom-pom-pom – EVIGA VÄRDEN, för det får man göra i Ryssland utan att få stryk.

[2007-11-10 00:10:43.293]

[2007-11-09 13:16:49.453]

13:06

Jag är snuvig och jobbar. Jag måste vara frisk på måndag, då ska jag jobba på riktigt. Jag ska chocka min kropp med enorma mängder FRUKT OCH GRÖNT. Man kan inte leva på kaffe och knäckebröd. Det blåser så mycket ute, nu är alla löv borta på träden nästan, några lönnlöv som är kvar bara, stora och sladdriga, som knallgula näsdukar på grenarna.
Mm, hej så länge.

[2007-11-08 12:47:44.567]

12:20

Åh jag dör, vilken fantastisk blogg!
Och på tal om nörderier, vad roligt det var att läsa en strålande positiv restaurangrecension i På Stan idag (här är den). Vad roligt det måste vara att vara bra på mat och få använda sina kunskaper till annat än kvarterskrogspasta. Jag var tvungen att googla grejer. ”den umamirika champinjonen ”, umami? Det är ”den femte grundsmaken”, kände ni till det? Det gjorde inte jag. Mycket fascinerande.
Jag kommer aldrig att få äga ett Roberto Cavalli-armband nu, jag missade dem med säkert… trettio sekunder. Accessoarbordet var tomt så när som på tre skärp när jag hade trängt mig uppför rulltrappan, och då stod jag ändå i kö i 45 minuter medan folk gick förbi och himlade med ögonen och sa ”Men herregud, HAR folk inget bättre för sig?”. ”Har du inget bättre för dig?” är kanske det jag hatar mest i hela världen. Klart man alltid kan ha nåt bättre för sig. Gud så osympatiskt att gå omkring och tycka att allt man själv gör är lite bättre än saker som andra människor gör. En gång när jag jobbade på Gallup ringde jag till en dam som skrattade och sa ”Har du inget bättre för dig än att ringa hem till folk och störa?” och då ville jag skrika NEJ, ATT RINGA HEM TILL FOLK OCH STÖRA RÅKAR FAKTISKT VARA DET MEST MENINGSFULLA JAG KAN KOMMA PÅ OM JAG SÅ TÄNKER I EVIGHETER.
Sorry, uppdämda aggressioner.

en klunga vita varelser i dåsig vila [2007-11-07 12:28:40.9]

11:55

H sms:ade från Öland, ”Vi har rymt, vi är i en stuga med en brasa”, jag blir så avundsjuk att jag nästan dör. Jag vill åka ut på landet. Jag vill köpa saker på Body Shop. Är det för att det är nittiotalsrevival? Jag vill köpa White Musk-duschcreme. Nej. Jo. Jag gick upp tidigt och skrev en text och nu vill jag att nån ska höra av sig om den. Jag skrev en knasig text. Rätt ofta känns det som att när jag skriver en knasig text borde jag ha skrivit en allvarlig… och tvärtom. Jag hade tänkt skriva en grej här om ENSAMHET, men nu vill jag inte längre. Man kan inte prata om ensamhet, det blir äcklande. Ensamhet är det mest avvikande av allt. Don’t mention the ensamhet. Nu ringde det, nu älskar de min text. Nu blir jag kanske glad. Ja? Jo. Nu borde jag gå ut? Ja.

19:08

Nu råkade jag koka min glögg, det var ju otroligt klantigt. Nu smakar den som outspädd blandsaft. Jag får göra ny. Vänta.

Mm, så. Jag bara går och tänker på en massa grejer jag ska skriva, och sen skriver jag dem aldrig, och sen blir de inaktuella. Jag skulle vara lite sur på DN igen hade jag tänkt, på deras bostadsbilaga, och nu har det snart gått en vecka sedan den kom, nu känns det ju inte så nytt. Det var iallafall tips om tvålar. Helt vanliga tvålar, hårda, block-tvålar, vad heter det? Såna som ligger på handfatskanten. ”Tvål”, bara? ”Från budget till lyx!” stod det, och den billigaste kostade 65 kronor, vilket jag tycker är rätt dyrt för en tvål, och ja, faktiskt ett hån (HÅN! bra ord!) mot alla som inte oberört ekiperar sina gästtoaletter i tvål-haute couture. Den dyraste kostade över 300. Det här var ett gnälligt konsumenträttsinlägg, men DN:s bilagor är så äckliga och jag gillar gnällig konsumenträttsjournalistik. Jag älskar när de testar grejer i Allt om mat! På tal om detta kan jag varna för Abbas frysta laxbiffar, de var så äckliga. Laxpytten är dock toppen fortfarande.

När Mallarmé läste Markis de Sade blev han upphetsad över den oklanderliga grammatiken. Haha. Mallarmé var så osympatisk. Denna åsikt baserat på annat än nyss delgivna fakta alltså. Jag lånade ”En fauns eftermiddag”, jag orkar inte läsa den. Den verkar handla om vad en faun gör en eftermiddag. Hänger med ett gäng nymfer med rosigt hull. Jag vet inte, den kanske är het, men jag tror att Mallarmé var bäst i teorin, i alla fall så här i efterhand. Paradoxalt nog är detta en åsikt Mallarmé skulle ha gillat. Jag har slarvat bort D H Lawrences samlade dikter. Hur kunde jag göra det? Jag behöver en italiensk marmorveranda och jag behöver den nu.

19:44

här är gästboken

[2007-11-06 15:52:40.923]

15:33

Dagens önskeoutfit!

Kjol: Camilla Norrback
Topp: American Apparel
Skor: Christian Louboutin
Nagellack: Essie
Tekopp: ”Fasan” från Gustavsberg

16:02

Det tar skitlång tid att göra ett modebloggscollage! Men det är väldigt meditativt att frilägga saker. Jag är lite osäker på skorna, men om nån skulle ge dem till mig skulle jag ju glatt ta emot dem. Jag är hemma och är förkyld idag, jag drömmer om att trippa omkring på ett kontor och bära papper i en mapp. Fast det gör man ju aldrig, det verkar knappt finnas några mappar på kontor längre. Bära en pärm kunde funka, men då fick det ju lov att vara en snygg pärm, ingen med orange plastrygg.
Nu måste jag tänka på Mallarmé. Hej.

shiny boots of leather [2007-11-05 10:23:22.41]

10:02

Äsch, nu kommer jag bara skriva ett helt gnälligt inlägg, typ det finns inget varmvatten här idag, jag har mensvärk, jag är förkyld, jag fryser om fötterna, det stod inget kul i DN, det är nästan mörkt ute, ingen hade mailat mer än Hotmail som skrev att ett mail jag skickat igår inte gick att leverera, jag är ful i håret, jag har inget att ha på mig, jag vet inte vad jag ska skriva i den här recensionen.
Jag drömde att jag skulle shoppa med Idol-Amanda, vi var i London, Soho, det fanns en massa secondhand-affärer där egentligen inget var särskilt snyggt men ändå lockande för att det var i LONDON. I en av butikerna hittade Amanda en rosa sjal, ganska glest virkad i något blankt liksom plastigt garn, och så lindade hon sjalen runt halsen på mig och sa att jag borde köpa den för jag var jättesnygg i den. Den luktade äckligt och var inte alls snygg och jag fattade att hon bara sa det för att hon ville att jag skulle köpa en sjal som egentligen var ful, för att jag skulle vara ful och hon skulle vara den snygga. Och så pratade hon med tjejen i kassan, så där charmigt, skrattade mycket och sa till henne att visst var jag fin i sjalen, visst borde jag köpa den? Och tjejen i kassan sa så klart ja, jättesnyggt. Köp sjalen. Du passar verkligen i den. Och jag ville skrika åt dem att fattar ni inte att jag fattar att ni ljuger, fast det gjorde jag inte.

15:12

Jag åkte till dyra innerstads-Emmaus och köpte dyra innerstads-Emmaus-stövlar = verkligen inte dyrt egentligen, men definitivt inget fynd. Jag har dem på mig nu, de är lite för små. Lite för små är okej. För stora går inte. Mina finaste finaste stövlar är för stora, jag har insett det nu, jag får sälja dem eller nåt. De är så snygga, jag kan ligga vaken på nätterna och ha ångest över det här, tänka Varför, varför? Varför var de inte bara en storlek mindre? Varför? Jag överdriver lite nu, men inte så mycket. På compare people-applikationen på Facebook är jag tydligen framröstad till ”Best shopping companion”, what were you thinking? Jag suger på att shoppa. Jag är för nojig. Man måste ha en mer laissez-faire-aktig inställning till livet i största allmänhet för att vara bra på att shoppa tror jag, för att våga köpa de de där grejerna som känns tveksamma först, men som blir fantastiska till slut (har ni insett det här mönstret? Saker som är perfekta från början är aldrig lika kul eller snygga, även om man tror det först… ). Jag kör bara på säkra kort = jag klär mig tråkigt. Det gick förbi världens sötaste flicka här förut, med en jättestor jacka med pälskant och strumpbyxben och jättehögklackade pumps, det var otroligt snyggt, det skulle jag aldrig klara av. Hon såg ut som fotomodell goes flickan med svavelstickorna. Annars är det ingen i Göteborg som har högklackat, det är hon och jag och en het latinotjej som jag såg vid Kungsportsplatsen, alla andra har platta stövlar, jättepraktiska. Kanske är det någon västkustgrej, kanske sitter det i generna efter generation på generation som försörjt sig på fiske, kanske finns det en nedärvd undermedveten beredskap på plötslig tvångskommendering till räktrålare och har man högklackat då får man halka runt på däck och se dum ut. Alltså jag har ålagts att skriva en grej som jag inte vet vad jag ska göra med. Jag sitter här och låtsas att jag jobbar. Så länge jag skriver kan jag lura mig själv. De har så fula utlåningsdiskar här nu, de är nya, runda, med fronter av typ aluminium, de ser cleant ut = omysigt. Plus att det inte finns något café längre. Det är faktiskt skandal att inte ha ett café på stadsbiblioteket. I landets näst största stad! Skandal! Gud vad jag är sugen på kaffe.

till Damaskus [2007-11-04 13:17:29.937]

12:36

Äsch, röd dag på en lördag innebar ju, insåg jag först nu, att det inte blev någon BOKLÖRDAG. Jag är Ipren-seg och planerar att stanna under en filt och ha boksöndag: efter mycket uppskattat tips läser jag Robert Byrons ”Vägen till Oxanien” och den är toppen. Bäst är att Byron nästan inte gillar någonting. Han är inte intresserad av ”arkitektur”, han är intresserad av en enda mycket specifik form av arkitektur: uppåtsträvande, utan dekor och störande element – alltså typ höga, släta byggnader (jag tänker mig en blandning av nyklassicism och tidigt funktionalism). Han verkar gilla New Yorks skyskrapor, nybyggda ryska förorter och islamsk arkitektur. Allt annat suger. Hela antiken till exempel. När det gäller konst gillar han El Greco. Jag har aldrig fattat El Greco tror jag, jag skulle faktiskt kunna hävda att El Greco är en av de konstnärer med framträdande plats i konsthistorien som jag gillar minst. Eller jag vet inte, Helene Schjerfbeck gillade också El Greco, jag kanske har förbisett något.
Jo, det är alltså mellankrigstid och Robert Byron reser omkring i Orienten, bort till en avlägsen del av Afghanistan, för att kolla in den islamska arkitekturen och ”lära sig så mycket om världens civilisationer som möjligt innan han fyller trettio”. Det är lite som att vara på bildningsresa med en Pet Shop Boy (”I don’t like much really, do I…?”), han är syrligt witty och gnällig, och så tar han bilder av allt, de är otroligt fascinerande. Det är något med det svartvita som gör att de ser så ödsliga och kusliga ut. Som om han fotade rester av någon utdöd utomjordisk civilisation:

Här finns väldigt många fler bilder, jag kollade på dem halva eftermiddagen igår.

13:21

En grej jag tänkte på:

”Den motiverade och erfarne parfymören skiljer inte längre mellan behagliga och obehagliga lukter. Han är en kompositör för vilken toner är elementära former som går att kombinera till intrikat musik. Kompositören bedömer inte längre tonerna var för sig utan den samstämmighet som han skapar mellan dem.”
(Edmond Roudnitska)

”Aldrig någonsin visar sig en tanke för mig avskild, jag har ingen av det slaget och känner mig härvidlag handfallen; mina tankar bildar, då de är musikaliskt placerade, bindestrecket i en helhet, och då de särar sig känner jag hur de förlorar sin sanning och klingar falskt.
(Mallarmé)

[2007-11-03 10:52:15.99]

10:30

Hej, glad allahelgondag. Har det snöat hos er? Det är klart och soligt här, men det ser kallt ut, jag måste ut och köpa en blomma. Har affärerna öppet idag förresten? Träden här utanför har gula löv nu, björken har knappt några kvar. Lönnen är ihärdigast. Snart kommer de att stå som kala svarta stammar i en Brueghel-målning. Jägare kommer att pulsa fram i snön här, deras hundar kommer slinka runt benen på dem och gläfsa, längre ner i dalen kommer folk åka skridskor, ropa glatt till varandra på kluckande grötig nederländska. Jaha, nu kommer hundarna. Seriöst. Fast inga jakthundar, en rottweiler och nån liten nervös vit hund. Nu gick de in i huset mittemot. Nu är mitt kaffe slut. Nu går jag och gör någonting.

[2007-11-02 01:20:35.487]

01:16

12:30

Jaha, ska man KÖPA ”Fördjupade studier i katastroffysik” eller..? Inbunden? Det går ju inte. Jag får önska mig den i julklapp eller nåt. Varför kommer den inte bara i pocket direkt? Den går inte att låna heller, Göteborgs stadsbiliotek har ETT ex ”under inköp”, den har tydligen inte uppträtt i fysisk form än, och när den någon gång i en obestämd framtid gör det är det redan reservationer före mig. Har den inte kommit ut på riktigt än eller..? Jag tänkte att jag kunde läst den om en dryg vecka när jag sitter på min kammare i Stockholm och är för trött för att läsa något tungt och inte känner för att umgås med min hyrestant. Jaha, jaha. Det är strålande höstväder, jag är förkyld igen, jag fattar inte. Jag äter Strepsils med jordgubbssmak, de är rätt goda. Som något ur en karamellskål.

12:42

Hm okej, 187 kronor för ”Fördjupade studier i katastroffysik”, inbunden, det är inte så dyrt. Som att köpa en skiva. Haha, när köpte jag en skiva senast? Jag minns verkligen inte. Jag tycker bara att det känns som en så oerhörd INVESTERING med inbundna böcker, eller, mest med inbundna romaner, typ min ”Leklust” av Juli Zeh (som jag aldrig läste ut, vilket jag mår dåligt över, men den var inte så bra faktiskt, eller, inte så bra som jag hade hoppats), den står där i bokhyllan helt shiny och dyr och ger mig dåligt samvete, min ”Dekadensens kön” har jag släpat runt på så mycket att omslaget blivit helt slitet, det känns inget bra heller, oh dyra fina bok, förlåt att jag inte behandlar dig med den respekt din inbundenhet förtjänar. Det lilla Bonniers Panache-formatet är väldigt bra och skönt! Det känns classy på ett avslappnat och slagtåligt sätt. Bla bla blaah, jag bara babblar på lite nu för jag orkar inte jobba.

[2007-11-01 01:44:58.543]

01:41

Hej, jag är likgiltig för världen i stort men hemfallen åt dess sinnliga detaljer.

09:58

And so is Udo Kier. Det här är vad han packar när han ska åka till Italien och leta efter en oskuld:

T och jag såg på ”Blood for Dracula” och drack glögg igår, det var fint. Idag är allt jag vill göra att beställa parfym. Jag kommer inte kunna fortsätta med min existens annars. Jag har kommit på att jag vill dofta som saker man äter. Det är tydligen inte alls det onaturliga tillstånd jag tidigare trott (även om det förvånar mig själv lite eftersom jag är en sån sucker för blommor i alla andra sammanhang), utan något jag delar med andra människor. Jag vill lukta typ hallon, körsbär, björnbär, äpple, plommon, fikon, svart vinbär. Och kola, hasselnöt och vanilj. Mest vanilj. Kanel kanske. Och musk och ros… väldigt gärna ros, och kanske pion och orkidé. Övriga blommor förhåller jag mig lite mer kallsinnigt till. Citrus ska vi inte tala om. Nåt trä kanske… nåt snällt trä. Varmt och snällt. Jaha men då jobbar jag lite dårå. Sen får jag åka till NK:s parfymdisk och sniffa lite på Laura Merciers French vanilla-kroppslotion: ”En Delikat mix av fikon från Tahiti och äkta Bourbon vanilj.”

10:31

Alltså gud vad osexigt det är med alla dessa särskrivningar och direktöversättningar i produktbeskrivningar av dyra skönhetsprodukter, jag tappar köplusten helt. Eller, inte HELT. Men seriöst: ”Med en kärna av varm choklad och vit rum är den så god att man nästan vill äta up det. Upplevelsen av choklad tryffel blandat med vanilj , Sött lönn , honung, ros och heliotrope ger den en sofistikerad och lyxig känsla.”

11:27

Hm, det är väl för att det är november som jag vill dofta söt efterrätt… så fort det blir vårsol funkar inte såna dofter alls, då måste man plocka fram sin fräscha vårparfym.
Jag insåg nu att jag har precis samma preferenser när det gäller vinterparfym som när det gäller rödvin. Står det ”med inslag av vanilj och björnbär” på en skylt på Systembolaget köper jag det direkt.

11:41

Hallå, hur luktar vetivergräs egentligen?

11:48

Åh vilken jättebra text om litteraturvetenskapen hos Karin!
Jag tycker att det är det största tankefelet någonsin att det skulle vara snobbigt och elitistiskt och på något vis folkföraktande att förespråka rak och hård bildning. LÄR mig saker, LÄR mig saker så jag klarar mig i livet, så jag fattar sammanhangen. Får man inte med sig bildning hemifrån MÅSTE man få den i skolan, då har man inte råd att leka och tramsa och fluffa till allting. Var sträng snälla, ställ krav så jag lär mig. ”Korvstoppning är underskattat. Korvstoppning ger lite stadga under fötterna.” Javisst! ”Jag kan identifiera mig mycket mer med den äldre generationens bildningsideal än nutidens. Men jag får också lite komplex. De där (vissa av dem, okej) 30- och 40-talisterna har en allmänbildning, en medvetenhet om historien som de flesta av i oss inte har idag. /…/ Jag menar att det förmodligen ger ett rikare liv… Eller roligare. Som, nej, kanske inte kan mätas i SEK.”
Åh, jag hade velat läsa Karins text i en tidning.

sleep will be full of dark dreams [2007-10-31 10:10:42.417]

09:56

Åh jag ser en så gullig katt, kom hit… kom hit… nej, den vill inte. Den vill ligga på marken och se knäpp ut. Jag har vridit min arbetsplats 90 grader och har nu utsikt genom ett fönster, det är fint. Gula löv, de tre träden varav jag kan namnge två men inte det tredje. En skata bland de gula löven nu, väldigt snyggt. I en björk, är ni med? Liksom svartvitt/gult/svartvitt. Det här är en helt meningslös dag än så länge. Snart kommer meningen! Kanske kommer den med posten, eller med mail, snälla, med mail. Kanske kommer den ur den inre tillfredställelse jag kommer att värmas av efter ett väl utfört arbete. Eller så kommer den inte alls och då måste jag åka till stan och köpa skor.

10:39

Lite Halloween-temabilder i tre nyanser av svartvitt.

15:45

Jo, märker ni hur häpnadsväckande likartad kompositionen är i de där tre bilderna? Den första är av baby love herr superromantiker himself Caspar David Friedrich, det är ett förfallet kloster i en snöig ekskog och ett gäng munkar och den är svartvit för att den bara finns på gamla foton eftersom själva målningen förstördes under andra världskriget när nån stad (kanske Dresden) bombades. Den andra är master of horror/viktorianske superfotografen Henry Peach Robinson (och alltså inte en stillbild ur den amerikanska versionen av ”The Ring”) och bilden heter ”Fading away”, vilket väl är vad flickan ska föreställa göra. Hon är nog inte döende på riktigt, för hon uppträder på fler bilder av honom, men hon ser lika läskig ut på alla (här till exempel, så läskig att jag inte vill ha den i min dagbok). Hon liknar nån barnskådespelare, men jag kan inte komma på vem. Nån tjej med brunt hår och rak lugg och blek, nästan genomskinlig hy, som ser så där tunn ut, hyn alltså, så det känns som att hon är väldigt bräcklig, när hon blinkar ser man blå ådror på hennes ögonlock. Den gamla kvinnan ser ut som Whistlers morsa och mannen i fönstret, den förtvivlade fadern som vänder sig bort, ser – är jag säker på – ut som Edgar Allan Poe.
Ja, och sen är det gamla Toteninsel, fast etsad av Max Klinger. Jag vill visa gothiga bilder hela dagen! Jag har hundratals. Every day is like Halloween i min bildmapp.

nu lägger jag en länk till gästboken här,
eftersom ni är så rara och klickar er
typ tusen år tillbaka i tiden för att hitta en

it’s more a case of haves against haven’ts [2007-10-30 18:46:46.42]

and I just happen to have got what you need
just exactly what you need
la-la! la-la-la-la-la-la la-la!

18:28

Facebook bara buggar sig. Det enda som funkar som det ska är bok-applikationen, den där alienen (öh, ”alien” i bestämd form, tack) som läser en bok, så det enda jag gör är att lägga till böcker, så nu verkar det som att det enda jag gör är läser böcker, och det är väl inte så jättelångt från sanningen just nu.

Alltså jag är lite arg! Inte på Facebook egentligen. Jag behöver bara kanalisera min ilska.

svansavund [2007-10-29 13:37:24.197]

13:14

Jag har varit lite sjuk i helgen, jag känner mig SVAG fortfarande, liksom nästan parodiskt svag; jag gick bort till tvättstugan och skulle hänga in lite tröjor i tokskåpet och kände en stor matthet skölja över mig, kände hur jag… inte orkar… dra i den här tröjan… nä… jag orkar faktiskt inte… jag borde sätta mig ner… – vad är dealen med tanter i tvättstugan förresten, eller äsch, förutsägbart ämne, men jag blev matt över tanten också, hon tvättade i den andra uppsättningen maskiner och hade grejer i min torktumlare när jag kom dit, för hon måste ta tillvara på varje sekund hon kan utnyttja maskinerna för att utvinna allt hon rimligtvis kan ur sin tvättstugeförmiddag, och så fort jag tagit ur min våta tvätt studsade hon fram och var som en blodhund, nej, men nån hund iallafall, liksom gläfsig, ”ska du tvätta mera? ska du tvätta mera?”, jag sa nej, hon jublade över att kunna slänga in sin turkosa badrumsmatta i min maskin; tvättiden optimerad!, jag nynnade Marc Almond, kom på mig själv med att nynna, det brukar jag aldrig göra in public, genant.
Jag tänkte att jag inte orkar tänka på litteratur, så jag läste lite bloggar, och det var ju dumt, nu känner jag mig sunkig. Typ ”Det viktigaste att lägga pengar på är jeans, ytterplagg, skor och väska! Det är plagg du använder ofta, det är en investering… och av en händelse har jag t-shirt från Hope, kofta från Back, kjol från Marc Jacobs och nyckelring från Mulberry”. Jag kommer aldrig bli en classy tjej med Hope-t-shirt och Back-kofta, jag vill ha ett vulgo armband av Roberto Cavalli för H&M, vulgo-italienskt, jag dras till vulgogrejer. Äsch jag vet inte. Nu är iallafall alla mina tråkiga och användarvänliga BASTOPPAR rena och orkidédoftande, nu kan jag se normal ut igen, well, imorgon iallafall.

Carl Holsoe: Vilostunden/matthet åsamkad av tanken på Back-kofta

13:50

Äsch, jag blir äcklad av mig själv så fort jag skriver nåt sånt där. Gather ye Back-koftor while ye may! Jag tänker att jag blir lika ointressant som en artikel i DN Kultur på en söndag, en artikel som illustreras av ett par Gucci-stövletter och handlar om konsumtion. Är det nåt det blir spöstraff på resten av året så är det alla artiklar om konsumtion, och då just om konsumtion och klass, kön och identitet. Plus ordet ”skräddad”.

21:32

Jag ägnade min konvalescenta eftermiddag åt Halloween-temaläsning: Charles Burns ”Black Hole” och det var jätteläskigt. När jag googlade lite fick jag reda på att The Knifes ”Silent Shout”-album är inspirerat av Black Hole och det makes perfect sense, precis samma mardrömslika hallucinogena snårskog. Fast Black Hole var mer kropp, och alltså läskigare. Men serier alltså, jag vet inte… alltid när jag har läst en seriebok så här intensivt känner jag mig lite äcklad. Det kanske är för att typ alla vuxenserier handlar om ÅNGEST i en eller annan form, om obearbetade trauman (är serietecknare möjligtvis den mest uppfuckade yrkesgruppen?) och folk som inte kan kommunicera och bara är tysta (beror iofs kanske mest på att det är lättare att rita tystnad än att skriva den, om man jämför med prosa), ja, och så befinner man sig i all denna ångest, som blir dubbelt så intensiv eftersom man slipper föreställa sig den som man gör när man bara läser om den, det är ju avbildat i boken exakt hur den ser ut, man blir helt instängd med den, hjälp, hjälp, luft.
Jo, en fin grej med Black Hole: Please don’t go all Freud nu, men gud vad gulligt med svans.

vift vift

[2007-10-28 01:22:57.0]

21:13

Hej, jag flyttade ner den fina bilden lite för att ni inte skulle missa den här länken: Andreas Björsten skriver intressant om litteraturstödet. Man kan själv läsa arbetsgruppens bedömningskriterier här (obs! pdf-fil!). Jag citerar: ”Utgångspunkter för bedömning av bokens kvalitet är intensitet, originalitet, komplexitet; förnyelse eller självständighet ifråga om litterär teknik, gestaltning av idéer och erfarenheter samt förmåga att överskrida olika typer av genreförväntningar.”
Visste ni om det här? ”Förmåga att överskrida olika typer av genreförväntningar”?

så vitt jag vet

01:17

[2007-10-26 12:00:35.0]

11:49

Nu kom posten med tidningen Vi, där jag stolt medverkar med en bokrecension. Min pappa är uppväxt med tidningen Vi säger han. Jag är inte uppväxt med någon särskild tidskrift alls, det lästes inte tidskrifter hemma när jag var liten. Kanske medlemsbladet för Sveriges ornitologiska förening förresten, det brukade vara vackert tecknade fåglar på omslaget, jag minns dem som att de alltid var i vintermiljö, typ på en nyponbuske med lysande orangeröda nypon mot snö, eller lysande röd domherre mot snö… Det är ju antagligen lättast att måla fåglar mot snö, annars blir det så rörigt. Tidningen Vi blev årets tidskrift! Fint. Nu ska jag skriva sju mail och två fakturor och hämta ett paket på posten. Posten och jag är bästa vänner. Åh vad jag saknar postkontor förresten, jag hade så himla mycket brevvänner ett tag, och det var alltid så trevligt att cykla till posten och köpa frimärken till sitt brev som skulle till Tyskland eller England eller Italien. Jag saknar de fuktiga orangea små svamparna omgivna av mörkgrönt gummi. Jag tror inte att jag någonsin använde dem, men det var behagligt att trycka lite med fingertoppen mot dem. Okej, hej.

ugglor i mossen [2007-10-25 09:53:22.0]

09:29

dfjgöjgöjghöjfghökzugvröghgrhrguzhg

10:07

Sjukt att djur kan vara trendiga. Typ nu är det inne med ugglor. Ugglehalsband överallt, ugglekuddar, uggle-tshirts, ugglekakburkar. Vad är det med ugglan som känns 2007? Något med formen? Det är ett mysterium. Innedjur blir alltid helt urvattnade sen, som rådjur, typ tapet/tyg/grafiskt mönster i största allmänhet med rådjur omgivet av slingrande växter och blommor. Inte så fräscht. För att inte tala om apan, eller räv, räv var rätt inne runt sekelskiftet väl? Inte Ernst Billgren-räven alltså, utan indie-räven. Räven gick mig lite förbi. Vad kommer efter ugglan? Bläckfisk? Lemur? Skalbagge? Svan verkar ju vara på gång annars. Fast svan kanske är en klassiker. Svan never goes out of style.

bubblare: giraff. Här på tyg i Moschino-kjol.

13:13

Det är så himla otäckt att ha skickat iväg en text och sitta och vänta på besked om den, nu har jag fått ”Tack, vi återkommer”, nu ringer det snart, det är så otäckt när det ringer. Jag skriver detta på ett mycket olycksbådande klockslag dessutom inser jag nu. Snart ringer de och säger att jag är sjuk i huvudet. Eller -Therese, nu när vi tänker på saken inser vi att du faktiskt är förbluffande obegåvad. Du lyckades liksom lura oss ett tag, men nu har vi genomskådat dig. Sluta genast att titta på American Apparel-tröjor för nu kommer alla pengarna på ditt konto behöva gå till snabbnudlar.

13:22

Åh, det blev inget samtal, det blev mail, bästa sorten. Eller, näst bästa. Bästa sorten är givetvis ”Perfekt! Vi ändrar inte ett ord! Inte ens ett kommatecken!”, fast det kan jag ju erkänna inte händer så ofta. Näst bästa, som nu, är ”Bra text, jag föreslår några pyttesmå ändringar här, är det okej?”. Ja, det är okej! Folk jag verkligen beundrar skriver inte heller perfekta texter. Detta är det bästa man lär sig av att tillbringa tid på en tidningsredaktion. De kan till och med ha skrivit typ tjugo böcker. Man får ändra grejer i deras texter ändå.
Posten kom dessutom med den här mycket efterlängtade boken, direkt i brevlådan:

Nakna män!
”Maskulinitet och kreativitet i svensk bildkultur 1900- 1915”

Annat under läsning.

Nu drar jag till Emmaus och köper alla perfekta stövlar, Gustafsberg-tekoppar och förstautgåvor av Ola Hansson-diktsamlingar jag orkar bära. Tjarrå.

[2007-10-24 15:58:55.0]

14:38

Jag glömde mina örhängen. Jag sitter här med alldeles nakna öron. In public. Folk som går förbi här har jättefina örhängen. Folk som går förbi här är överlag väldigt snygga, typ rödhårig tjej med fiskbensmönstrad kappa, väldigt Scully, eller annan rödhårig tjej med… jag har glömt vad hon hade på sig, men det var fint, och indiekillar som håller på att bli för gamla för att vara indiekillar, men något avslöjar dem ändå, en speciell rufsighet i håret typ… även om de har skjorta och v-ringad lammullströja ser de inte ut som killar med skjorta och v-ringad lammullströja… om ni fattar.
Äsch, jag bara skriver nåt nu eftersom jag inte vill ägna mig åt LITTERATUREN för jag är ärligt talat rätt trött på stora delar av den, på gränsen till uppgiven faktiskt. Typ på att så mycket hela tiden framställs som så himla viktigt fast det egentligen bara är dumt, eller iallafall bara ointressant, och att man hela tiden måste hålla på och gulla och gosa med litteraturen bara för att den råkar finnas, för annars är man sur och tråkig, well, det kan jag stå ut med att vara iofs, men annars är man liksom missunnsam mot litteraturen, och litteraturen är jättejättekänslig. Det är som nån knattematch i fotboll hela tiden, en massa pepp och entusiasm, ”Bra jobbat! Jätteduktigt! Det viktigaste är faktiskt inte att göra mål!”. Nä nä, det viktigaste är väl kanske inte att göra mål hela tiden, det kan jag gå med på, men det blir ju jättetråkigt i längden om ingen någonsin gör det.

with your kiss my life begins [2007-10-22 12:12:18.0]

12:00

Det är nåt fel; jag lägger mig tolv och somnar fyra, halv fem nånting, jag måste göra nåt väldigt meningsfullt tror jag. Jag har gjort för meningslösa saker, mest läst alldeles meningslösa böcker, min hjärna har ingenting att sysselsätta sig med, den blir helt spattig vid halv tre på natten och löper amok. Måste jobba undan lite trams nu och sedan läsa och skriva nåt vettigt.
Det satt en talgoxe på fönsterblecket och pickade med näbben mot fönsterrutan nyss. Man får inte mata fåglar här, annars skulle jag gilla att göra det. Min mormor fick nog inte heller mata fåglar, men hon hängde talgbollar i syrénbuskarna utanför sitt köksfönster ändå, det var fint. Min mormor hade så fina kuddar i sitt vardagsrum när jag var liten, kanske de finaste jag någonsin sett. Liksom svart sammet med broderade rosor. Det låter rätt vulgo inser jag, men de var underbara. Sedan försvann de. Om tre minuter blir folk nominerade till Augustpriset. Jag drar och skriver en roman nu. Hej.

19:57

Min mormors lägenhet var egentligen verkligen inget speciellt, det var en liten tvåa i det som kanske är Norrköpings tråkigaste förort, men hon hade så fina saker. Ganska ofta tänker jag att min kärlek till allt som är lite japanskt (obs, inte samtida japansk, inte cleant japanskt, inte high-tech-japanskt, inte kitsch-japanskt, inte spa-japanskt, inte tonårs-kawaii-japanskt, inte otäcka restaurang East-japanskt, inte fd. trendigt 1990-tals-japanskt, inte down to earth-handdrejad raku-bränd teservis och vacker naturligt åldrad kvinna i kimono-japanskt, och efter den här parentesen inser jag att jag givetvis inte gillar ALLT som är japanskt), liksom förra sekelskiftes-japanskt, har mer med min mormors lägenhet att göra än med den där förra sekeskiftes-fetischen jag har diagnosticerats med. Min mormor hade en solfjäder på väggen i sitt sovrum, och Carl Larsson-reproduktioner ovanför köksbordet (konturerna!) och så de där kuddarna med rosor… det sammanföll liksom till en lätt japansk helhet. Äsch vad pratar jag om. Jag kan tyvärr inte förklara det här för er och jag tror inte att ni bryr er så jag kan gnälla över min garderob istället, allt jag köper är så otroligt misslyckat; jag köper stövlar som är för stora, jeans som töjer sig på dumma ställen, jacka som bara var en kass idé i största allmänhet – inget som är vettigt alls, och nu har jag köpt en kjol med jättehög midja som kommer vara för liten eller iallafall definitivt kommer bli det så fort jag äter något. Jag missade att köpa en fin kappa som tog slut direkt och nu bara finns i storlek 44, jag missar allt som är bra och köper nåt dåligt istället. Plus att jag provade den där nya Diesel-parfymen, som jag tyckte lät toppen i ord – svart vinbär, rosépeppar, mysk, tror jag – hm, det lät ju inte så himla gott kanske, men inte vet jag, intressant iallafall, och den luktar bara jätteäckligt och jättestarkt och bet sig fast i min kofta så den fortfarande stinker två dagar senare och gör mig på dåligt humör. Snart ska jag skriva lite om höstens innegrej TORKAD FRUKT, men nu ska jag laga en sen middag och lyssna på Marc Almonds ryska skiva. Hej då länge.

lite japanskt
(klicka så syns den bättre)

lite ryskt

22:37

Okej, jobbig insikt: Hade min mormor inte svarta kuddar med blommor på? Fanns de egentligen bara på den där Carl Larsson-målningen? Har jag hittat på det här fina minnet? Har det glidit ihop i min hjärna så fullständigt att jag tror att den där kudden fanns i verkligeheten? Nej..? Jag minns ju till och med hur sammeten i kudden kändes… tror jag.

22:47

Istället för torkad frukt: Söt kattbild!

regression; vilket allmänt betyder ”tillbakagång”, [2007-10-21 13:50:06.0]

”återgång” eller ”försämring”.

13:45

16:17

Facebook får mig att regressera, om det nu är ett ord, sitta i evigheter och leta grundskoleklasskamrater som ser likadana ut nu som för tjugo år sedan… fast tjugo år äldre. Dessutom har jag lyssnat på Madonna. I love Madonna. Madonna 1989-1991 ungefär. Like a prayer, Dick Tracy, Erotica, In bed with Madonna – Madonna 1989-1991 gjorde mig till den jag är tänkte jag skriva, fast det kunde jag skriva om rätt mycket. Yes, yes, it’s all a rich tapestry. Justify my love-videon är så bra! Oh Father är så bra! Låten alltså. Oh father är den första poplåt jag minns mig ha blivit genuint berörd av. Det här är inte intressant, förlåt. Ni behöver inte läsa. Jag har läst Bruno K Öijer, även detta mycket regressivt. Bruno K Öijer är toppen! Första delen av Giljotin! Gud vad jag försökte skriva som första delen av Giljotin när jag hade läst den första gången.

[självcensur]

Bruno själv skriver så här:

April

du går, lämnar
mig naken och tillfredsställd
i ett litet, släckt rum
det är ingenting
det är bara groparna i kudden
och sextioåtta pärlor
på porträttet av Beatrice d’Este

Det där är Beatrice d’Este. Är det sextioåtta pärlor? Jag orkar inte räkna. Jag tänker mig att Bruno låg på ett hotellrum… i en storstad, Paris antagligen, med en reproduktion av det där porträttet på väggen, ovanför sängen, lite solblekt, solkigt, som allt annat i rummet, passepartouten, som inte är en riktig passepartout, utan bara vitt papper runt målningen, har slutat vara vit och blivit gul. Tavlan hänger på väggen ovanför sängens långsida, så han kan se den när han ligger ner… och så räknar han pärlorna. Första gången får han det till sextioåtta. Sedan räknar han en gång till för att vara säker.
Ja.
Det är sextioåtta pärlor.

bokfredag? [2007-10-19 12:37:34.0]

12:26

Jag är inte så jätteförtjust i kött egentligen, det kändes bara elegant att för en gångs skull äta nåt annat än ko och gris. Eller jätteförtjust och jätteförtjust, jag gillar kött, ja, punkt. Idag ska jag äta ugnsbakade rotfrukter och fetaoströra. Eventuellt nåt kött också, men det är underordnat. En ny våg av förkylning sköljer över mig, jag är orkeslös och lite sur, nej, jo. Lite. Det är så vackert väder. Jag måste läsa, jag vill inte, eller jag vet inte, jag orkar inte ta ställning till nånting idag. En gång gjorde jag ett blandband till mig själv som började med Tidersticks ”Another night in” och Nick Caves ”Into my arms”. Jag känner för att lyssna på det nu och det borde vara ett tecken på något dåligt… fast jag vet inte. Jag är jätteapatisk! Säg att det är okej.
– Det är okej.
– Mm, tack.

13:06

Hej, update om medverkan: Nu kom posten med tidskriften Kritiker (hemsidan är inte uppdaterad, det finns ett nyare nummer) där jag medverkar med en liten text. Och igår hämtade jag senaste numret av tidskriften Aorta, där jag medverkar med en lite större text. Den handlar om Gabriele d’Annunzio och Venedig och skönhetsupplevelsen som berusningsmedel och den är bra, säger jag skamlöst, men jo, det är faktiskt den första texten på evigheter som jag är nöjd med.

Jo, just, ett Shelly-collage:

Jag skulle ha postat det igår, men det hann bli ny dag.

boktorsdag [2007-10-18 23:18:02.0]

23:05

Hej, jag har aldrig ätit så många olika djur som ikväll. Utöver den ickeglamourösa grisen har jag förtärt lamm, hjort och pärlhöna. Ett helt litet köttzoo. ”Pärlhöna” är ett så vackert ord. ”Hjort” är förresten väldigt vackert också. En gång bjöds jag på pärlhöna i Paris, tillagad av en stilig italiensk man som jagades av maffian och smugglade rubiner. Han hällde min hand full, han hade dem i en isblå sammetspåse. Åh, det var ett vackert ögonblick, det var sol och vår och jag var nitton år och hade hela handen full med rubiner.
Jo iallafall. Jag köpte så vackra böcker, sen läste jag en av dem. Kanske ska jag bli expert på förra sekelskiftets estetiska teori. Om jag orkar. Jag gillar att köpa böckerna; Ellen Key, William Morris, John Ruskin… I love John Ruskin. Tyvärr går det trätt trögt att läsa dem sen. Det bästa vore ju att känna någon som redan är expert på förra sekelskiftets estetiska teori, som kunde förklara för mig på ett lättsamt sätt och kanske visa pedagogiska bilder. Jag jobbar på det.
Efter köttorgien hade vi omröstning om vilken tjej som egentligen är snyggast i Twin Peaks. Audrey vann, fast ingen hade henne som etta. Alla hade henne som tvåa. Sen gick åsikterna isär om förstaplatsen. Jag röstade på Shelly. Jag har en gammal dagboksanteckning nånstans om varför jag föredrar Shelly framför Audrey, jag ska se om jag kan hitta den.
Ett ögonblick.

23:19

Nu hittade jag den äntligen. Måste spara grejer bättre, inte bara kladda ner hundra olika tankar i samma röriga dokument. Den här anteckningen är från i våras nån gång, efter att Isobel hade haft Snyggaste-tjejen-i-Twin-Peaks-omröstning på sin blogg:

Alltså, det är något som stör mig djupt med den där omröstningen Isobel hade i sin blogg för ett tag sen, om vem som var hetaste Twin Peaks-tjejen, jag har inte kunnat släppa det. Ja, det som stör mig är alltså att Audrey vann så förkrossande (68%!!!). ÄR det verkligen så? Är hon så självklart hetast?
Är ni inte i själva verket inte ett dugg bättre än Amelie från Montmartre-fetischerande Ronnie Sandahl-killar när ni tror att ni har raffinerad smak för att ni uppskattar angorajumprar och en välskött page mer än mer uppenbart sexuella attribut?
Ni vill ha henne för att hon är fin flicka och samtidigt lite naughty? Jag köper inte det där. Jag tror att hon är tråkig och kan vara irriterande tossig, jag tror att ni är populärkulturellt hjärntvättade i en tradition av asexuell svensk-anglofili som ni förväxlar med självständigt tänkande. Jag tror att Audrey förr eller senare kommer att vilja hoppa i en vattenpöl och då kommer ni att ångra er.
Jag blir bara mer och mer övertygad om att Shelly är grejen. Shelly är ju en person. Audrey är så platt, träig, asexuell! Seriöst! Det är liksom en GREJ att hon är naughty, oj kolla, hon kan slå knut på en körsbärsstjälk med tungan, åh. Shelly står över sånt. Shelly står över att göra en GREJ av saker. (Jag hatar när saker ska vara en big deal. Det är så… Sara Stridsberg, handväskdebatt.)
Klassperspektiv på det här? Njä, jag orkar inte, men ni fattar ju. Jag gillar arbetarklasstjejen med lockigt hår? Jag stör mig på att alla hänförs av den svala medelklasstjejen? Jag skulle känt mig vulgär och billig i Audreys sällskap? Jo, så är det ju. Jag inser medan jag skriver det här att allt som vanligt bara är jag jag jag och det som stör mig är i själva verket att 68% av er skulle föredra någon annan än mig.

bokonsdag!!! [2007-10-17 13:33:54.0]

13:33

Hej, jag är glad!

18:46

Äsch, falskt alarm.

18:47

Plus att jag är så himla lång.
– Therese, jag trodde man slutade noja över sånt efter gymnasiet.
– Nej men alltså, det där med att växa upp och bli tillfreds med sin kropp ligger inte riktigt för mig.

bokstidag [2007-10-16 00:16:20.0]

11:47

Jag är så trött hela tiden, det tar två timmar för mig att vakna på morgnarna, jag bara ligger kvar och drömmer sjuka saker, och sen går jag upp och piggnar aldrig till fast jag äter en massa mandariner och yoghurtaprikoser och kaffe och mandelskorpor och allt möjligt fullt av energi, jag sitter här som en snuvig zombie nu, trött på mig själv, usch, jag.

En omotiverad bild:

Friedrich Overbeck: Porträtt av konstnären
och Patrick Wolf-lookaliken Franz Pforr, 1810.

Den där katten ser ut som en tornuggla. Jag är så rädd för tornugglor!
Jag måste skriva en roman. Fast först måste jag läsa ut en. Ska göra det nu. Tjarrå.

[2007-10-15 11:47:26.0]

11:43

Det är ett ”i” för mycket i diktpartiet i inlägget nedan, förlåt. Tänk bort det första är ni snälla. Det är inte ett dugg oktoberklart idag, det är oktoberdisigt, men det föredrar jag ju. Okej, nu har jag skrivit om vädret, nu kan ni förutse resten: Jag har inga skor. Alla kläder i affärerna är fula. Folk är såna töntar. Undrar om man kan köpa en amaryllis snart? Åh min kaffekopp är så fin. Åh nyansen på mitt nagellack är så fin. Nej nu måste jag skärpa mig och jobba.

11:47

Jag har BOKMÅNDAG ifall nån undrade.

11:51

Det här är nog första gången jag skriver iallafall: Jag tycker att Niklas Rådström är så himla stilig!

stilig!

22:20

Nöjesguiden har upptäckt Alastor Press och tycker att man bör läsa ”I skuggan av cypresser”. Det bör man. Sen bör man sluta med det satans tjatet om Strindberg. Jag skrev en så töntig notis om ”I skuggan av cypresser”. Men jo, Alastor: ”Aubrey Beardsley ‘Litterära kvarlevor’ som kommer vara rikligt illustrerad och innehålla allt som den unge döde konstnären hann skriva, bl.a. den erotiska och skandalösa novellen ‘Berättelsen om Venus och Tannhäuser’, samt alla hans dikter och betraktelser. En diktsamling av Swinburne är på gång ” – Beardsley! Swinburne! Jag dör! Ska nån översätta ”Dolores”? Ja, ja?

Jag har kollat på trikå-porr här alldeles för länge nu. Jag är så modebloggshjärntvättad. Måste ha en farfarströja, jo faktiskt, och H&Ms verkar inget bra. Jag bor mycket centralt under mina små Stockholmsvistelser, och när jag åker buss till jobbet på morgnarna är den full av gymnasietjejer som kliver av vid en vacker innerstadsskola och de är så snygga allihop. Jag har undrat lite vilka som köper vissa kläder, exempelvis silvermetallic-tights, men nu vet jag. Jag trodde inte det var möjligt att vara snygg i silvermetallic-tights faktiskt, eller kanske, men inte tio i nio en tisdagmorgon. Men gud vad jobbigt att gå på gymnasiet om alla ser ut så där. Ja, de utan silvermetallictights är nog snyggare iofs, jag blev bara hänförd över att det faktiskt gick att se tjusig ut i dem. När jag gick på gymnasiet var inte dresscoden FASHIONISTA utan INDIE, oglamourös nittiotalsindie, vilket tack och lov är den klädmässigt billigaste subkultur som någonsin funnits (det var säkert annorlunda i Stockholm/nån universitetsstad förresten, i Norrköping var det bara att gå till UFF). Men en konstig grej med innerstadsgymnasietjejer förresten, kombinationen platta, spetsiga pumps och seglarjacka. VAD är dealen med den?

Höstens nattvind [2007-10-14 13:19:13.0]

sorgset susar,
tungt och dovt i
i skogen far,
under en himmel
vid och stjärnig,
senhöstkall
och oktoberklar.


12:31

Hej, jag har BOKSÖNDAG. Jag har snart sovit bort min förkylning. Jag har sovit och sovit. Det står amerikansk superförkylningsmedicin i badrumsskåpet, det känns så tryggt, det känns som jag tillfrisknar enbart med hjälp av sömn av blotta vetskapen om att den finns där som back-up. Björken och lönnen utanför fönstret (det är ett tredje träd också, som jag inte kan namnge för jag suger på träd, al, alm? Lind? Nej, inte al, al kan jag. De växer vid vatten och man förtöjer sin jolle i dem och de har svarta rötter, SLINGRANDE SOM ORMAR UNDER YTAN. Ask? Asp? Varför har alla lövträd likadana, enstaviga namn? Som indieband från nittiotalet) är fortfarande till större delen gröna, vad konstigt. Det har varit så kallt om kvällarna, och i Stockholm kändes det jättehöstigt. Detta är den fuktiga milda västkusten.
Skillnaden mellan mig och Ebba Witt-Brattström är, uppenbarligen, att hon tycker att ”fallstudier av perverterade sekelskiftesdamer” är något dåligt, och detta är hennes utgångspunkt, medan jag tycker att det är toppen, och detta är min utgångspunkt. Jag måste läsa mer Freud! Ebba tror att Freud hade läst Ola Hansson. Det är givetvis en tanke som tilltalar mig. Jag tror dessutom att Klimt hade läst Ola Hansson, om jag var lite mer akademiskt lagd kunde jag kanske forska lite i det. Ganska ofta får jag ångest över min bristfälliga utbildning. Jag borde plugga mer, snart, innan jag är äldst på hela universitetet och blir den där KVINNAN som man grupparbetar med av artighet.
Noterat och DN-relaterat: Kerstin Ekman skriver om Sten Selander!
Jag ska läsa 635 sidor lite snabbt nu. Tjarrå.

13:49

Jag såg ”The Hamiltons” igår och den var toppen. Jag har, på T:s initiativ, sett rätt mycket skräckfilm senaste året, eller, inte så mycket egentligen, men jag ser så lite film att andelen skräckfilm faktiskt varit rätt hög. Hostel-filmerna, och den nya Texas chainsaw massacre och The hills have eyes och Wolf Creek och Saw och, ehrm, House of wax och antagligen några jag glömt. Först trodde jag att The Hamiltons var samma grej och satt trumpen under en filt medan nån stackas tjej torterades och dog i en källare, sen blev det otroligt fascinerande och när den var slut tyckte jag att den var jättebra och idag när jag tänker på den tycker jag att den var ännu bättre. Grejen är att den, om man jämför med exempelvis The hills have eyes – som jobbar med samma instängda, inavlade, det-onda-arvet-stämning – inte bara använder den som en äcklig accessoar utan GÖR något riktigt av den, reder ut den, eller iallafall försöker. Som ”Black Hole”? Är det inte ungefär samma grej? Sexuellt överförbar (well, eller ärftlig, men högst sexuell) smitta som orsakar kroppslig deformation/djupgående utanförskap. Jag måste läsa den. Om jag törs.

syskonkärlek

[2007-10-13 16:51:53.0]

16:23

Hej, jag har BOKLÖRDAG igen. Jag sov till kvart över två, jag är förkyld och utarbetad och åter i Göteborg och äter Strepsils och chips och läser Ebba Witt-Brattström och DN. Åsa Beckman hade skrivit en bra krönika om Mara Lee och de märkligt positiva recensionerna av ”Ladies”, men den verkar inte finnas på nätet än, annars skulle jag ha länkat. Jag önskar alltid att jag hade haft mycket längre tid på mig att tänka på böcker jag skriver om, jag försöker verkligen läsa dem snabbt och ha en tidsbuffert att gå runt och fundera på den eller bara låta den ligga till sig lite i huvudet, men det funkar ju inte alltid. Jag tror att fler än jag skulle behöva längre tid på sig. Jag hann inse att ”Ladies” inte är bra som den samhällskritiska roman den försöker vara, men jag hade gärna utvecklat det hela lite mer, eller nej, jag hade helt enkelt velat skriva en betydligt bättre recension.

Några notiser:
Jag tyckte det kändes mycket tillfredsställande att faktiskt ha läst en nobelpristagare innan personen ifråga fick nobelpriset för det har väl knappt hänt tidigare, eh. Jag läste ”The fifth child” för rätt många år sen nu, men jag minns fortfarande mycket starkt hur obehaglig den var, på ett bra sätt alltså. Jag rekommenderar ”The fifth child”! Jag skriver titeln på engelska för att visa att jag faktiskt och för en gångs skull läste den på engelska, eftersom detta tilldrog sig under en tid då jag faktiskt var, för min ålder, bra på engelska, vilket alltså innebär att det var väldigt länge sedan.

Har ni sett de här?! Så snygga. Det är så skönt format på dem också, så där storpocket-iga, som Panache-böcker ungefär.

Okej, slut på boklördagen. Jag har inte slutat skriva här, jag har bara varit med åtta timmars arbetsdag på kontor samt utan uppkoppling på fritiden. Nu blir det dock slackig frilanstillvaro ett tag igen. Vi hörs, kyss.

16:51

Haha, vad är dealen med alla stavfel (fast det är felslag egentligen, there’s a difference, jag vet hur man stavar ”blogga”) i förra dagboksinlägget? Jag verkar ju ha varit packad. Det var jag inte.
Jag har på mig en så mysig kofta, en sk. myskofta, jag köpte den på Beyond Retro och den verkar vara hemstickad nån gång på sjuttiotalet (hemstickade gamla kläder är alltid korta i ärmarna! Varför är det så? Folk hade kortare armar på sextio- och sjuttiotalet?), den är kanelbrun och lite knasig men fin. Var man lite mer fashion än jag kunde man antagligen få den att se väldigt… hm, ja, fashion ut. Det kanske skulle funka för mig också förresten, eller nästan iallafall. Med snygga skor och mycket ben. Jo, det var tre tjejer i ungefär fjortonårsåldern i butiken samtidigt som jag när jag köpte den och de följde efter mig och skrattade. Det var så himla traumatiskt. Liksom höll på och fnissade och verkligen följde efter mig, till andra delar av affären, jag höll på att bryta ihop. Det kändes som högstadiet. Jag är dubbelt så gammal och pallar ändå inte att de fnissar. Jag var tvungen att kolla i varenda spegel för att se om jag såg grotesk ut på något sätt, om jag hade stoppat in kjolen i strumpbyxorna eller hade fågelbajs på hela ryggen eller vad som helst. Sen såg jag att jag hade ett litet klistermärke, med storleksangivelse från ett H&M-plagg jag provat tidigare, som klibbat fast på min tygkasse. Det var transparent och syntes verkligen knappt, men jag fattar inte vad de skulle ha skrattat åt annars, så nu hoppas jag att det var därför. Jag vet inte ens varför jag berättar om det här. Eller jo det vet jag ju, det var så traumatiskt att jag måste ventilera det. Människor i grupp är det otäckaste jag vet.

[2007-10-03 20:54:33.0]

20:47

Hurra! Reporting live from Vasastan, jag har fått fungerande uppkoppling (förutsatt att jag sitter vid matbordet vid fönstret i vardagsrummet och inte på min kammare). Jag tänker inte skriva ett ord om bokmässan, hm, tror jag, och definitivt inte ett ord om exemplevis någon som slutar bogga, jag ska skriva om skor: Vad är dealen? Två år för sent vill jag har bruna stövlar. Eller jag vill ha nåt att sätta på fötterna bara, det finns inget. Alla skor är fula. Jag tycker allt är fult. Utom nåra fina tyger som klädmärken haft den dåliga smaken att sy fula tunikor av. ejfjfjfjdwjnfsdjnsfhf. Jag är så trött. Jag ska skriva en roman. Fast nu ska jag skriva en faktura. Vi hörs snart, kyssar.

20:54

Hallå, ”Absent friends” med Divine Comedy i ”Bonde söker fru”!?!?!?!?

[2007-09-29 19:25:16.0]

19:22

Oj oj. Jag är bokmässetrött. En speciell trötthet; jag kände igen den när jag satte mig på spårvagnssätet, liksom matthet i hela kroppen och nåt konstigt med öronen, av att folk har gjort så mycket ljud omkring en hela dagen, man blir luddig i huvudet.
Jo iallafall, jag måste nog skriva en grej om den här texten i Expressen. Jag orkar det inte nu men nu skriver jag att jag ska så känns det som att jag måste. Jaha, godnatt.

[2007-09-27 11:03:58.0]

10:37

Hahaha… alltså jag började skriva en sak här, och sen… läste jag en tidning och insåg jag att jag nog inte borde skriva det. Äsch, det var inget. Jag har bokmässeångest, den grundar sig på stress av för mycket åtaganden, vilket egentligen inte är särskilt mycket åtagande alls (en bokrecension och tolv timmars arbete, utspritt över fyra dagar), freaks me out iallafall, plus att jag inte har läst ut ”Myggor och tigrar” och därmed diskvalificerar mig från diskussioner om den. Nån gång igen skulle jag vilja skriva nåt jag kan vara stolt över. Senast det hände var den 17 april.

[2007-09-25 09:52:42.0]

09:43

Hej, en snabb bebådelse:

Henry Ossawa Tanner, 1898

15:06

Meeh, mina skor är trasiga (mina skor som jag igår skrev att jag inte har, men jag har ju något på fötterna när jag går ut alltså), jag pallar inte. Jag har inte tid. Jag måste läsa en roman och skriva om den innan bokmässan. Jag måste sluta blogga och börja läsa.

15:11

Jag känner för att läsa Dylan Thomas. Var börjar man? Jag har bara läst det man läste på den jätteroliga engelsk litteratur-kursen på gymnasiet. Eller, så rolig var den kanske inte. Eller jo. Det var mycket Graham Greene. ”Doctor Fisher of Geneva”, som jag gillade jättemycket, den borde jag kanske läsa igen. Och den där novellen med pojkar som slår sönder ett hus, vad heter den? ”The destructors”? Och sen var det ”The Catcher in the Rye” och poesi, I wandered lonely as a cloud och As I was young and easy under the apple boughs. Idag gillar jag den här dikten:

And death shall have no dominion.
Dead men naked they shall be one
With the man in the wind and the west moon;
When their bones are picked clean and the clean bones gone,
They shall have stars at elbow and foot;
Though they go mad they shall be sane,
Though they sink through the sea they shall rise again;
Though lovers be lost love shall not;
And death shall have no dominion.

And death shall have no dominion.
Under the windings of the sea
They lying long shall not die windily;
Twisting on racks when sinews give way,
Strapped to a wheel, yet they shall not break;
Faith in their hands shall snap in two,
And the unicorn evils run them through;
Split all ends up they shan’t crack;
And death shall have no dominion.

And death shall have no dominion.
No more may gulls cry at their ears
Or waves break loud on the seashores;
Where blew a flower may a flower no more
Lift its head to the blows of the rain;
Though they be mad and dead as nails,
Heads of the characters hammer through daisies;
Break in the sun till the sun breaks down,
And death shall have no dominion.

Det är höst, nu tänker vi på döden. Döden döden döden. De klippte gräsmattorna här idag, är det sista gången för året? Nej? Jag åkte förbi villaträdgårdar, det var så fint, gulgröna äpplen som vått gräs klibbat fast på. Jag måste åka ut på landet. Kanske nästa helg.

scrolla ner nu för nu skriver jag saker som kommer [2007-09-24 13:09:09.0]

att hamna under bilderna av barnen

13:06

Jag tänkte visa en miljon fina bilder, men jag hinner inte nu. Ni kan kolla lite på Nils Forsbergs porträtt av ett syskonpar så länge. Helt sjukt bra måleri, som synes av sista bilden. Jag sticker och jobbar lite nu, hej.

21:47

Jag får nyhetsbrev från Acne. Och Acne-reklam med posten! Typ påkostade små inplastade utvikningsbara kataloger på dyrt papper som luktar gott. Jag har aldrig ägt något från Acne. Jag dissade Zara i den här dagboken i våras, jag tar tillbaka det nu. I love Zara! Skicka reklam! Ja, jag gillar inte de där färgstarka blusarna i flimsiga tyger (weird att ens ta in dem till den Acne-skadade smak- och måttfulla svenska marknaden), men en kjol, tre koftor, en topp, en blus… gillar jag. Så, jag ångrar mig och tar tillbaka. Förlåt Zara. Jag har inget att ha på mig på bokmässan. Inget. Jag har inga toppar, jag har ingen kjol. Jag har inga skor. Jag har inte ens en jacka. En väska har jag, det är allt. Jag är hon med fula kläder och okej väska.

Dagens bästa grej är den här boken:

Philip Teirs diktsamling! Den är jättebra, så väldigt mycket bättre än mycket annan lyrik jag läst senaste året och tänkt att Jamen det här var kanske inte så illa… Nu inser jag att det faktiskt var illa och att Philip är mycket bättre. Köp och läs!

22:00

Höstens bildtema här kanske är BEBÅDELSEN. Jag läste Bonniers bok om måleriets historia till två i natt och svimmade nästan över fjortonhundratalet. Alltså damn, är ni med på hur bra den tidiga italienska renässansen var? Jag blir alldeles snurrig av glädje över alla fina fresker, alla trevande perspektiv, alla de där pelarna och valven, de blekta färgerna, de platta guldgloriorna. Så vackert! Så rent och fräscht, som en vårmorgon verkligen, ah, the dawn of måleriet. Många bra bebådelser från fjortonhundratalet. Här är en:

Well, lite liten, men det var så kass bildkvalitet så den hade inte varit bättre stor. Ser ni så VACKER den är ändå?!!? Så fina färger, så fina YTOR, jag blir alldeles varm i hjärtat. Albertinelli heter han som har målat. En bra grej med båbådelsen är förekomsten av vita liljor.
Imorgon kommer en båbådelse från artonhundratalet. Missa inte!

[2007-09-22 13:27:40.0]

13:12

Hej, jag har BOKLÖRDAG. Jag har läst Maja Lundgren och DN mycket noggrant, nej, men noggrannare än vanligt, vid det mycket nystädade köksbordet. Det var en notis om bloggare och Ian McEwan. Jättekonstig notis egentligen, typ ”Alla tycker olika och jag har ingen aning om vad det betyder men det är uppiggande”. Eller, det är det ju iofs. Och sen en ganska konstig krönika om Penguin-muggar som mest gick ut på att de finns. Meddelande till allmänheten: Man kan köpa dem på Bokmagasinet på Hornsgatan! Man behöver inte beställa dem på internet! Jag har The Great Gatsby-muggen. Egentligen hatar jag muggar. Alltså, den där cylinderformen är så himla ful, jag har använt min typ tre gånger. Men det står ”The tale of a man who built himself an illusion to live by”… och det gillar jag. Jaha men jag åker till stan en sväng nurå, hej.

a man with a gun in his hand [2007-09-21 19:39:36.0]

19:13

Lägesrapport efter 50 sidor ”Myggor och tigrar”: Det var tråkigt först, när det bara var Italien. Nu har det blivit barn- och ungdomsminnen, det är bra. Väldigt fascinerande, väldigt naturalistisk fallstudie, fast i självbiografisk form. Maja Lundgren har analyserat sig själv något oerhört. Well, eller så har hon fått hjälp med det, så kan det ju vara, men det har iallafall inte framgått än. Jag känner mig connectad med henne i fascinationen för gangsters; min lämnade jag dock bakom mig när jag var tretton, fjorton, men Dick Tracy-filmen med Warren Beatty och Madonna hade oerhört stort inflytande på mig. Jag ritade också nattklubbssångerskor med cigarettmunstycken och fodralklänning när jag var tolv, och män i rock och hatt, och bakgator med neonskyltar och taxibilar och vattenpölar, och om de inte låg i en kartong i ett sädesmagasin och blev råttföda as we speak kunde jag visa er mina också. Nu har Maja Lundgren iallafall börjat höra röster och där skiljer vi oss åt, men jag tycker att det är fascinerande läsning.

– Dick, that’s an interesting name.

Jag har byggt ihop Ikea-möbler och städat och fixat och burit ut i förråd och till och med städat bland min favorit-lista i datorn, jag har gjort en mapp som heter ”bloggar jag inte borde läsa”, det är rätt mycket modebloggar, som bara gör mig deprimerad, gud så deprimerande det är med alla modebloggares försök att upprätthålla illusionen av glamour. Ständigt på språng liksom, busy busy, storstadsliv, Lindex-pressfrukost och tjugo bloggerskors identiska bilder på väldigt leende Emma Sjöberg, nej Wiklund, ”Lindex har faktiskt snygga saker i den här kollektionen och apelsinjuicen var jättegod!”. Jag blir deprimerad.

[2007-09-19 13:50:35.0]

20:02

Alltså jag tror jag stack mig på ett kaktusfikon. Jag har fikonsplitter eller nåt i fingrarna. Hur äter man ett kaktusfikon? Tre för tio på Hemköp, de ser kul ut. Det är inne med taggiga saker nu, kom ihåg var ni läste det först. Kastanj är etta, sen sjöborre? Kaktusfikon bubblar, kardborre också. Abborre däremot känns som sommaren 2006. En igelkott har jag inte sett på flera år.
Egentligen skulle jag skriva om den här tjejen:

Marie Kröyer, så snygg!
Och allra mest egentligen skulle jag utreda en grej om varför jag inte gillar Odd Nerdrum. Jag köpte en bok om honom på Emmaus igår, och – förlåt, retrogrardister i bekantskapskretsen – jag pallar inte med honom. Jag köpte så fina böcker om Olof Sager-Nelson, Oscar Björck och en om fransk konst av Richard Bergh också, mycket bättre. Jag gillar grejer som utgår från den tidiga renässansen tror jag. Jag tycker att prerafaeliterna kunde ansträngt sig lite mer för att leva upp till sitt namn istället för att freaka ur och börja måla riddare och jungfrur. Jag ska återkomma om det här, jag måste laga en middag nu.

22:32

Det här är vad jag menar med sånt som utgår från den tidiga renässansen. Först baby love Dante Gabriel:

Bebådelsen! Så snygg. Jag älskar kalkigt vitt. Kanske är det vitt jag gillar? Jag gillar målningar med snö eller vita bordsdukar eller vita murytor, typ från vitkalkade städer i sydeuropa.
Annan bra tidigt renässansig målning med vitt i, av vår vän dansken Laurits Andersen Ring:

Konstnärens hustru i en dörr. Jag gillar konstnärshustrur i dörrar också. Eller tjejer i dörrar i största allmänhet. Tjejer i dörrar kan bli nästa tema-bildkavalkad. Män i dörrar vet jag inte om det finns några. Den här målningen är ju iallafall så renäsans/Botticelli att det inte är klokt, den kunde ju vara en fresk nånstans i Italien.

Ja, ni märker ju att vi befinner oss väldigt långt ifrån Odd Nerdrum nu. Jag pallar inte när det är för mörkt. Jag pallar knappt Rembrandt. So sue me.

22:54

Äh, det jag egentligen gillar är kanske helt enkelt tjejer i vita klänningar.
Jag ska återkomma om det här också.

13:43

Några bilder från augusti:

Sankt Anna skärgård! Det är här det händer.

Man kan kolla på höstanemoner…

…och se en film om greve Stenbock.

Här ses ännu en komplett fruktkaka, uppäten under…

…afternoon tea-bjudning.

Sen var jag på Öland.
I Borgholm hade Dr Alban
signerat en restaurangvägg.

Bokporr: I Stockholm delade jag bostad
med dessa fantastiska bokhyllor.
Här syns Vilhelm Ekelund m.fl.

Huysmans & co….

Proust, Baudelaire, Ola Hansson,

och mer Ola Hansson. Den vita boken i mitten
är jag särskilt avundsjuk på.

Bertil Malmberg är inte riktigt min kopp te,
men det ser ju stiligt ut.

Söta katten säger hejdå!

without a cheque-book and a family tree [2007-09-17 23:12:58.0]

22:48

Hej, jag är i Göteborg. Jag reser land och rike runt. Nejdå. Jag reser mellan Stockholm och Göteborg. Idag var jag hos en crazy lady och kollade på ett rum. Hon hade lila läppstift och skatbosfrisyr och en våning på 190 kvadrat med ett tornrum hon hade tänkt att jag kunde bo i, under en jättestor så vansinnigt vacker målning av någon vars namn jag tyvärr tror att jag har glömt. Örnberg? Ring any bells? Jag tror han hette Örnberg. Det var en kvinna i lång vit klänning med ett barn i famnen i ett kök, ett fönster eller dörr bakom dem, och hennes klänning och barnets klänning, dopklänning kanske, smälte ihop så där symbolistiskt ni vet, de var som ett formfast Prins Eugen-moln vid ett köksbord, den var från 1905. Alltså seriöst, den var så fin. Örnström? Det var nåt med Örn-. Hur får man veta sånt? Om det är en konstnär som inte är så känd? Det kändes som när jag jobbade i hemtjänsten. På ett bra sätt alltså. Haha. Jag älskar att komma hem till folk. Älskar! Om jag inte hade något att göra om dagarna kunde jag ha som hobby att sätta in bostad önskas-annonser och så kunde jag åka omkring och kolla hur folk bor och prata lite om deras fina saker. Men ni fattar inte, jag har aldrig sett en liknande lägenhet, det var saker överallt. Typ porslinsfigurer som såg ut som extremt naturtrogna sparrisbuntar, taklampor som såg ut som tuvor med anemoner, etsningar av glosögda adelsdamer, Carl David af Wirséns samlade dikter nonchalant slängda på en byrå (eventuellt bara en pose).
Annars är jag rätt trött på grejer nu och ska isolera mig med Divine Comedys ”A lady of a certain age”, min ”Klassiska semesterorter i Europa” och en flaska Campari. Ses.

[2007-09-15 18:47:03.0]

18:33

Kära kära dagbok, förlåt att jag ignorerar dig, jag får så dåligt samvete. Jag har alltid fått dåligt samvete över mina ignorerade dagböcker, från att jag var sex år och precis hade lärt mig att skriva icke-spegelvänt , nej, när jag fick dagboken (från Indiska, turkost blankt sidentyg med körsbärskvistar och fiskande asiater med Hokusai-iga hattar och båtar) kunde jag först inte skriva ordentligt, det står typ ESEREHT i början, ja, fast spegelvänt alltså. Jag lärde mig inte att skriva så tidigt, jag var inget underbarn, jag var lite trög. Men det står i mina dagböcker ända upp till gymnasiet; förlåt förlåt att jag inte har skrivit. Stackars dagbok som legat bortglömd i en låda. Jag ger grejer en identitet i större utsträckning än Lorelai i Gilmore Girls, jag kan inte lämna typ en potatisklyfta på min tallrik efter en måltid, jag måste lämna två eller ingen för annars känner den sig ensam. Anyhoo. Jag äter fryst pizza. Jag har värmt den alltså. Det blir alltid lite äckligt. Typ bränt och ogräddat på samma gång. Jag har aldrig ätit så mycket färdigmat som de senaste tre månaderna. Uäck. När man skriver dagbok så här ser man saker i så tydliga perioder och cykler. Därav de ständiga ”det här är hösten när…”, men det här ÄR hösten när jag levde på färdigmat. Det här är även hösten då jag tillbringade en hel lördag med att sova, jag har sovit i sexton timmar. Nu ska jag läsa färdigt en bra bok, sen ska jag läsa ”Myggor och tigrar” och försöka att inte hoppa över allt som inte är skvaller, vilket jag gjorde förra gången jag läste i den. Alltså, det här landets litteraturkretsar… är ett ämne jag ska återkomma till snart.

[2007-09-10 20:21:36.0]

20:06

Jag kan inte åka hem efter jobbet, jag måste ha en buffertzon, en timme att dra runt i butiker och prova kläder och skor, för annars känns det liksom som vardag för mycket, bara åka hem efter jobbet, börja fundera på middag direkt, jag pallar inte. Jag måste kolla på ett nagellack och prova ett par skor och leta efter en jacka, sen kan jag åka hem (med typ en hundralapp spenderad i meningslös småshopping; det där nagellacket jag kollade på, strumpbyxor, hårfärg, ett armband, ett par polkagrisrandiga (sic) fingervantar, alltid behöver jag nåt, ja, meningslös är ju inte shoppingen, eller, till 50% meningslös kanske, men jag blir ju snyggare med nagellacket. Fingervantarna är dock tveksamma). Jag måste skriva en roman, en roman till, en novellsamling. Jag tror jag måste bli författare. Skriva tre böcker i rask takt, söka lite stipendier. Det verkar finnas massa ställen man kan få åka till; nåt hus i Grekland, Grez-sur-Loing (yes please! oui oui, alla mina idoler hängde i Grez), den där ön där Strindberg satt och stirrade på en strandaster. Som han hade den dåliga smaken att måla av. Nej, ett fackelblomster var det kanske. Alltså, det är väl inte dålig smak att måla ett fackelblomster, han målade det så illa bara. I love fackelblomster. Sen när jag har skrivit tre böcker i rask takt och blivit Carina Rydberg kan jag också bo på en ö och titta på en skärgårdväxt, strandaster, den är bra, anspråkslöst meslila i samma nyans som den enda Filippa K-topp jag någonsin ägt. Jag färgar håret nu, jag färgar alltid håret. Nej. Men ofta. Sen ska jag stryka. Jag gör allt tråkigt i ett svep. Kanske ska jag betala min CSN-räkning sen också. Hugga mig lite i benet med en kökskniv. Jag får se.

[2007-09-05 21:24:55.0]

21:19

Det här är dagens låt:

Back in the day you had been part of the smart set
You’d holidayed with kings, dined out with starlets
From London to New York, Cap Ferrat to Capri
In perfume by Chanel and clothes by Givenchy
You sipped camparis with David and Peter
At Noel’s parties by Lake Geneva
Scaling the dizzy heights of high society
Armed only with a cheque-book and a family tree

You chased the sun around the Cote d’Azur
Until the light of youth became obscured
And left you on your own and in the shade
An English lady of a certain age
And if a nice young man would buy you a drink
You’d say with a conspiratorial wink
”You wouldn’t think that I was seventy”
And he’d say,”No, you couldn’t be!”

You had to marry someone very very rich
So that you might be kept in the style to which
You had all of your life been accustomed to
But that the socialists had taxed away from you
You gave him children, a girl and a boy
To keep your sanity a nanny was employed
And when the time came they were sent away
Well that was simply what you did in those days

You chased the sun around the Cote d’Azur
Until the light of youth became obscured
And left you on your own and in the shade
An English lady of a certain age
And if a nice young man would buy you a drink
You’d say with a conspiratorial wink
”You wouldn’t think that I was sixty three”
And he’d say,”No, you couldn’t be!

Your son’s in stocks and bonds and lives back in Surrey
Flies down once in a while and leaves in a hurry
Your daughter never finished her finishing school
Married a strange young man of whom you don’t approve
Your husband’s hollow heart gave out one Christmas Day
He left the villa to his mistress in Marseilles
And so you come here to escape your little flat
Hoping someone will fill your glass and let you chat about how

You chased the sun around the Cote d’Azur
Until the light of youth became obscured
And left you all alone and in the shade
An English lady of a certain age
And if a nice young man would buy you a drink
You’d say with a conspiratorial wink
”You wouldn’t think that I was fifty three”
And he’d say,”No, you couldn’t be!”

Så fin! Ni måste lyssna! ”A lady of a certain age” med Divine Comedy. Den är så Pool. Det är så fint när Neil Hannon gör låtar som är som små noveller. Fint fint.

[2007-09-02 10:40:31.0]

10:20

Kära dagbok, nu är jag i Göteborg. Nu sitter jag i köket och väntar på att kaffet ska bli färdigt och har läst DN lite och allt känns trevligt, som vanligt. Jag tycker inte att det är otrevligt när det inte känns som vanligt, men det var så länge sen det kändes som vanligt nu. DN var så tjock idag och full av otäcka superbegåvade nittiotalister med alla förutsättningar att lyckas i livet, det gör mig deprimerad, igen, fast bara lite och jag orkar inte utveckla. Jag har glömt vilken kaffekopp jag brukar dricka kaffe ur på förmiddagarna. Den blå Adams-koppen antar jag, men jag borde köpa nån ny. Fasan-tekopp att ha som kaffekopp på morgonen, och Fasan-kaffekopp att ha som kaffekopp på kvällen. Och Fasan-tekopp att ha som tekopp whenever. Men det här med att tro att man ska trilla över en vacker gammal tekopp hur som helst… kan man ju lägga av med att tro, som jag tidigare konstaterat här. Dracks det inte så mycket te typ på trettiotalet? För jag vet hur det var när jag växte upp, förvisso inte på trettiotalet, men jag kan föreställa mig att det följde i en tradition som sträcker sig bakåt i tiden; det var liksom ett kaffehem. Det stod några bruna fula tekoppar som pliktskyldigt inköpts i slutet på sextiotalet och samlade damm (ja, de gjorde faktiskt det, man var tvungen att diska ur dem när man nån gång, typ vid förkylning, ville använda dem) i ett skåp. Och en generation tillbaka, i min farmors köksskåp, har jag svårt att föreställa mig att det någonsin funnits tekoppar. Inte så konstigt då om det är svårt att få tag i dem second hand.

Det var en så fin bild i DN idag, och nu när jag har Photoshop i denna underbara dator kan jag visa den för er:

Det är Richard Avedon som tagit den. Känns som jag såg den någon gång under min uppväxt, typ när jag av någon anledning (tandläkarväntrum?) råkade bläddra i ett nummer av Månadsjournalen. Jag tyckte den var fin då också iallafall.
En annan bild jag gillar:

Robert Capas foto av Picasso (med nån av fruarna? Jag vet inte vem hon är) på rivieran.
Nu måste jag fixa med lite saker. Hej så länge.

13:18

Det här kanske blir Divine Comedy-hösten! Nu laddar jag hem lite random låtar. Jag lyssnade på de tre som fanns i min mp3-spelare igår när jag åkte världens långsammaste tåg med världens trevligaste restaurangvagn och jag hade glömt hur bra de är. Alltså, ingen är så där världsomvälvande mindblowing jättebra, men de är stabila liksom, det låter ju som en blandning av allt jag gillar (Scott Walker, Suede, stråkar, klockor eller vad det heter liksom i bakgrunden, söta sythljud, allmänt bombastiskt/melankoliskt). Men en grej som stör mig; varför alla låtar som har de bästa tilarna instrumentala? Jag minns en gång när jag laddade hem Saint Etienne-låtar, allt med fantastiska titlar var instrumentalt. Divine Comedys ”Europe by train” (alldeles alldeles underbar titel) är så klart instrumental.
Well, favoritidolbild i repris:

Don’t tell me what I already know
Don’t show me what I’ve already seen
Don’t take me where I’ve already been
inside myself

you’ll never watch your life slide out of view [2007-08-31 20:41:21.0]

20:39

Jag är på mitt allra mest misantropiska humör; Drottninggatanmelankolin, tunnelbanan, jag åkte fel, de bytte destination för tåget, jag hamnade vid Telefonplan, jag stod och frös bland Konstfackstudenter. Jag är klassdeprimerad, jag är alltså, som jag tidigare nämnt, på studiebesök i överklassen, jag jobbar i mycket exklusiv miljö, jag jobbar i en miljö där männsikor äter bra, dricker bra, klär sig bra, bor bra, utbildar sig bra, där man kommer tillbaka med NK-kassar när man har uträttat några ärenden på lunchen, dessa kassar från butiker, dessa dyra jeans och dyra väskor och dyra ytterplagg och dyra skor, dessa självklarheter, bekymmerslösheter, denna nedärvda självklara självklara övertygelse om att man har rätt att ta plats i världen.
Och egentligen föredrar jag den här miljön framför medelklassen, särskilt framför kulturmedelklassen, där känner jag mig fel på ett obehagligare vis som jag ska skriva om en annan gång, i en roman. I överklassen känner jag mig helt krasst och enkelt fattig.
Breaks my heart hur mycket som kommit gratis, någon är charmig, intelligent, rolig och underbar, jag tänker att det är väl klart, det är väl klart med de förutsättningarna, med de pengarna, resorna, den intellektuella miljön. Någon är välutbildad, jag tänker att det är väl klart, har man pengar kan vem som helst bli det. Någon är excentrisk, jag tänker att ”excentrisk” är helt beroende av pengar. Är man fattig är man inte excentrisk, då är man galen.
Breaks my heart att det kommit gratis, dessa möjligheter, dessa pengar pengar pengar, denna självklarhet, en självklar självklarhet, inte alls som medelklassens paradoxalt nog ängsliga självklarhet, med alla dessa statements och markeringar och principer, ingen behöver markera något i överklassen, man bara är, man är till och med ödmjuk och trevlig. Ödmjuk och trevlig och rik.

20:41

Jag fick en H&M-tidning, jag hatar H&M-tidningen, dessa eviga stadsguider, i H&M-tidningen featuring hon Malin som ledde svenska Top Model, Malin Persson? Malin Persons bästa Rom-tips. Jaha? Liksom, är det någon som vet något om vilken slags person Malin Persson är? Vem bryr sig om Malin Perssons favoriter i Rom? Och den jävla möbelmässan i Milano. ”Slår man igenom på möbelmässan i Milano är framtiden tryggad”. Jag hoppas vid gud att jag aldrig slår igenom på möbelmässan i Milano. Det är inne med ”det genuina”, fast givetvis det genuina i ny tappning, upphottat genuint, så dumt. Köp nåt gammalt istället snälla, köp nåt som är genuint på riktigt om ni nu vill ha det genuint, köp ett broderat örngott eller nåt, ett kuddfodral, gud vilken lust jag fick att köpa ett broderat kuddfodral. Inte ett från Ikea, obs, inte ett från Ikea. Jag lägger mig under en filt nu. Tjarrå.

[2007-08-29 21:14:22.0]

21:03

Jag har precis målat naglarna med det dyraste nagellack jag någonsin ägt. Det är från Essie, och liksom dämpat mörkrött, lite pärlemorglans… svårt att beskriva. Jag skulle kolla på Essie-lacken, och så trodde jag först att det bara fanns typ sju olika färger. Sen kollade jag noga och såg att det var typ sjuttio. Kanske fler. Det var så små skillnader mellan nyanserna att de såg likadana ut i Åhléns sugiga och illa belysta lilla ställ. Fattar ni? Små små nyansskillnader. Jag blev alldeles hänförd. Jag stod där i evigheter. Det är liksom alltid nåt jag stör mig på annars (-Nähä?), det går aldrig att hitta nåt så enkelt som ett perfekt rött lack, jag ville ha det varmt men inte med dragning åt orange, mörkt men inte med dragning åt brunt, lite metallic utan dragning åt lila eller cerise, jag hade en mycket klar bild av vad jag ville ha och jag tror att jag har hittat det. Essie 4 life!!! Det liknar ett Mavala-lack rätt mycket, ”Tobago” tror jag, men det är ändå en subtil skillnad, den här nyansen är djupare, snyggare i alla ljus antagligen, för det där är ett problem annars, att ett lack som är snyggt i dämpad belysning är fullständigt motbjudande i dagsljus… och ett som är stunning i dagsljus är alldeles för mörkt och platt på kvällen. Åh, nagellacksnyanser. Åh, nyanser. Jag har nya röda skor! Jag såg Eva Beckman på tunnelbanan. Hon såg fräsch ut, särskilt med tanke på att hon antagligen var på fest igår. Jag har 14 vänner på Facebook! 14! Vilken triumf! Jag ska nog få te nu.

munkdoft/munchdoft [2007-08-28 21:02:09.0]

20:45

Jag vet inte om ni har märkt det här, men det finns en särskild sorts ensamhet som man bara känner i Stockholm. I Göteborg är det snarare melankoli, solnedgång från Göta Älvbron från skramlande spårvagn, lite bitterljuvt, inget som inte kan avhjälpas med lite tv-soffsmys. I Stockholm är det givetvis läskigare, Det Stora Vemodet rullar exempelvis in varje gång jag befinner mig på Drottninggatan, går ut ur en affär när det börjar skymma och känner en söt lätt vaniljig lite flottig doft i luften, antagligen från något ställe som säljer munkar. Alltså, Drottninggatan i skymning, munkdoften… det är som en kall ångesthand som bryter sig in mellan mina revben och kramar mitt hjärta och säger ENSAM ENSAM ENSAM. Och jag är ju inte ens ensam, jag bara tror det då, i en mikrosekund är jag övertygad om att min tillvaro är fullständigt tom och meningslös, hemska Drottninggatan, hemska munkdoft.
Jodå, förutom små spillror av ångest är det bra tack. Ser inte Jerker Virdborg ut som någon annan här? Morrissey? Kristoffer Lundström? Stilig är han iallafall. Idag på Urban Outfitters spelade de nån remix av The Cures Fire in Cairo. Jag har köpt en kofta för det har blivit höst och i min resväska återfinns fler bikinidelar än varma plagg. Jag måste läsa hundra böcker. Nej. Men fem. Fem! Snart. Typ inom en vecka. Nej, kanske två. Men ändå. Lite jobbigt är det allt.

[2007-08-25 19:19:26.0]

19:06

Alltså jag hittar inte en människa jag känner på Facebook. Jo, en. Alla andra har antingen bara frågetecken som bild, och då vet man ju inte, eller existerar inte. Jag trodde att det skulle vara som hitta.se, jag trodde att alla skulle vara där. Facebook verkar inte särskilt lovande. Det kan omöjligt bli mer misslyckat än Myspace iallafall. Där har jag varit inloggad typ tre gånger. Problemet kanske mest är att jag inte känner några människor.
Jag är på landet nu, jag steker kantareller. Igår åt jag lunch på Sturehof med min idol Farbrorn som har skrivit alla böcker om all konst jag gillar. Han sa ”Arnold Böcklin, bla bla, Sven Stolpe, bla bla, Stefan George, Bruno Liljefors, prerafaeliter, bla bla”, toppen var det. Annat som har hänt: Jag har fyllt år och jag grät inte. Mitt liv rör på sig. Jag har börjat med rött nagellack, för nu blir det tydligen höst.

[2007-08-22 19:12:18.0]

19:09

Det bor katter här, så himla trevligt. Sällan har jag känt mig så uppskattad som när jag kom hem idag och katterna var ensamma och verkade sjukt glada över att få sällskap, de spann och mös och strök sig och jamade. Katter är bra för självkänslan.

Idag gillar jag: trådlöst nätverk på balkongen.

Idag ogillar jag: sammanhang.

’tis the season to ligga i ett hörn och ynka [2007-08-20 19:20:28.0]

19:14

Jasså nu passar det? Jag har försökt logga in här i eeevigheter. Och nu när det funkar har jag inte tid, jag flyttar, sen jobbar jag, sen sover jag kanske om jag hinner. Sen fyller jag år. Sucks. Sen jobbar jag igen. Liksom dygnet runt. Jo alltså, det här skrev jag i lördags:

Kära dagbok, det går inte att logga in på Skunk och jag har lite second thoughts om det där ”Jag hatar tjejer”-inlägget, så klart, och jag tänkte när jag skrev det att jag minsann inte ska hålla på och bortförklara det i efterhand för alla fattar att jag givetvis inte hatar ALLA tjejer och inte HATAR alla tjejer. Jag har skrivit ”Jag hatar killar” tusen gånger utan att det har känts jobbigt. Hm ja. Trevlig lördag detta. Jag sov inte bara som en stock utan som vore jag klubbad i huvudet med en sådan, sedan städade jag, diskade och lyssnade på P3 (händer typ tre gånger om året! Känns lika trevligt varje gång!), två imfama skåningar (jag hatar inte skåningar! Jag är, som jag ofta påpekat tidigare, snudd på reservationslöst positiv. ”Positiv särbehandling!” kan ni skrika om ni vill, det är korrekt, den omfattar även norrlänningar och har mest av allt att göra med att jag tycker att dialekterna låter så vansinnigt trevliga, ”exotism!” kan ni skrika nu, javisst) pratar om polishästar och vindruvor, de spelade Sahara Hotnights, jag sjöng med. Men vad sjunger de i refrängen egentligen? De gör vad cheek to cheek? Jag läste ut en roman jag ska skriva om, jag känner mig kluven. Är 2007 året när vi pratar om skönhet? Jag tror att det kan vara så. Det känns som höst ute nu, eller sensommar iallafall, som årstiden när man står bland nedfallna löv på en veranda vid en insjö och med tårar i ögonen säger till sin far (nedsjunken i en korgstol, skarp profil) Förlåt pappa att jag blev kär i en arbetarklasskille med Ray-Bans och brett tryggt bröst att vila min kind mot, förlåt att jag ljög och dansade meruenge. Det känns som årstiden när jag fyller år. Jag packade mina väskor i början av juli, jag packade bara sommarkläder, tunna kjolar, man kan inte använda dem om det här vädret ska fortsätta, jag vill revidera mina resväskor, jag kommer att gå klädd i för tunna kläder i två veckor nu, jag kommer att frysa och lida. Närå, jag har köpt en så fin kjol. Eller fin och fin, användbar. Men jag skulle vilja ha en sjal. Mina sjalar är i en annan stad. Och mina nagellack som inte är högsomrigt pärlemorrosa. Nu måste jag sminka mig, jag får middagsgäster. Kyssar.

och det här skrev jag igår:

Gud, Per Morberg. Vilken man. Haha. Jag har ätit för mycket godis. Per Morberg skulle förakta mitt godis. Syntetiskt Karamellkungengodis. Per Morberg skulle knåda ihop nåt eget godis, nåt rustikt godis, dra luggen ur pannan, tryfflar skulle han kanske göra… nä, för fjolligt… nån kaka skulle han nog göra. Alltså nu gick det förbi en man som såg precis ut som Bengt Ohlsson utanför fönstret här. Var bor Bengt Ohlsson? Bor han granne med mig? Bara till imorgon i så fall, imorgon flyttar jag igen. Till H&C, snällast i världen. Vi hörs.

Ja. Hörs.

[2007-08-17 01:08:23.0]

00:53

ÅH GUD VILKEN BEFRIELSE ATT LÄSA DE SENASTE DAGBOKSINLÄGGEN HOS KARIN!!! Jag har tänkt skriva liknande saker rätt länge nu, men jag har inte vågat. Japp, vågat. Jag har tänkt att det bara blir en massa diskussion som jag inte pallar. Eller, inte orkar snarare. Samt att folk antagligen kommer hata mig. Fast nu har jag också nått ett stadium av lätt uppgivenhet när jag tänker shit the same, ni hatar mig väl ändå. Jag har också fattat sen jag var liten att den kvinnliga gemenskapen inte är för mig. Ni kan ha den om den gör er glada alltså, men jag avstår. Den gör mig inte glad. Den får mig att stå för mig själv och gå hem och gråta och vilja dö. Jag skulle kunna ge er tusen exempel. Jag skulle kunna ge er hela grundskolan, gymnasiet och alldeles för många år efter det som exempel. Jag skulle kunna ge er ett exempel från i eftermiddags. Fast nu orkar jag inte. Nån gång kanske jag både orkar och vågar skriva det långa dagboksinlägget om varför jag också hatar tjejer, tills dess kan ni läsa Karin.

[2007-08-15 22:58:27.0]

23:12

Jag åt lunch bredvid Diane Pernet. Inte med alltså, bara bredvid, av en slump. Till middag åt jag Seven-Eleven färdigrätt, inte bredvid Diane Pernet. Varning för dem. Den smakade skolmat. Eller jag vet inte, jag tyckte inte att skolmaten var så äcklig egentligen. Typ sprödbakad fisk med kall sås, toppen! När jag gick i skolan kostade maten 6,50 per portion (ja, man betalade ju inte för den alltså, men det var vad den fick kosta kommunen, och fråga mig inte varför jag minns detta). Min Seven-Eleven-rätt kostade exakt tio gånger mer (inklusive mineralvatten vilket iofs inte serverades på min skola, men jag gillade lingondrickan som erbjöds där) och smakade som nåt jag skulle ha slängt. Ja, ni fattar nog. Köp inte färdigmat på Seven-Eleven. Jag skulle ha köpt godis. Nej, jag har slutat. Bra grej med att låna lägenhet av renommerad matskribent: Mycket vassa köksknivar, samt ankleverpaté i kylskåpet (skänker en viss elegans åt min yoghurt och God Morgon-juice). Äsch, jag är lite full. Jag måste sova. Tjarrå.

[2007-08-14 21:56:03.0]

21:28

Ja, nu är det som det brukar vara på sommaren; jag har inte läst bloggar på ett tag och sen försöker jag catcha upp lite och märker att jag knappast blir gladare av det. Måste jobba lite. Det är ju förresten i Stockholm det är modevecka! Men är det inte alltid det? Seriöst? Massa trista visningsbilder vart man än vänder sig. Mm, hej.

[2007-08-10 20:21:07.0]

20:13

Hej! Jag har inte slutat blogga! Men det rör mig oerhört att ni ens bryr er tillräckligt mycket för att fråga. Fint! Jag har så krånglig och dålig uppkoppling för tillfället, och så är jag rätt trött på kvällarna och inte ett dugg witty eller intressant. Det här skrev jag i förr-förrgår, men sen var jag för lat för att klistra in det i dagboken:

Öh, jag kommer aldrig hem från jobbet. Jo, från jobbet, inte från stan. Jag ska kolla på en liten grej bara, typ klänning, bara i en affär, nej tre, nej sju, och sen ska jag bara till Apoteket och sen ska jag bara kolla på en bok och köpa mat och tunnelbaneremsa och sen vänta på en buss och sen har halva kvällen gått och ändå glömde jag att köpa schampo. Det är varmt och mulet, mitt bästa väder. Jag kom hem och sparkade av mig mina pumps och sjönk ner i soffan med ett glas vitt, very This Life-Anna, eller den där andra serien, Dotcom, gud vilket töntigt namn, det var töntigt redan då, det kändes väl fräscht i ungefär två veckor. Det var väl typ allt de gjorde där?, drack vin i färgglada rum? Vilka skumma nyheter det är idag, södra Sverige hade tv-avbrott (under ”Allsång på Skansen” dessutom!, det går snart i repris), Telias nät brakade ihop, bävrar attackerar badare. The world is coming to an end! Jag såg på den otroligt dåliga klimatkatastrof-miniserien igår. Gina Gershon! Hon är så snygg! ”Showgirls” är en så underskattad film. Haha. Folk omkring mig använder ordet ”kontakt” hela dagarna. ”Har du tagit kontakt angående det-och-det?” kan det exempelvis heta. ”Vi hade kontakt i juli”, ”Jag tog kontakt med N”, ”Nej, vi har inte haft kontakt”. Det är ett så läskigt ord. Liksom intimt och opersonligt på samma gång. Varför säger man inte ”prata”? ”Vi pratade i juli”? Det låter trevligare. Fast inte lika business. Men vadå ”vi hade kontakt”, kroppskontakt? Banankontakt? Det är ett sånt icke-ord. Det gör att man inte behöver komma ihåg folk. Plus en annan förvånande grej: folk köar för att gå på bussen! Jag fattade ingenting igår, jag bara… stod, lite off, som man gör i Göteborg, och Norrköping… (och spelar oberörd tills bussen kör fram, då kastar sig alla fram för att komma på först) och sen gick folk på i bestämd ordning. Och jag fick gå och ställa mig sist. Fascinerande. Det är modevecka nånstans nu va? Är det inte alltid modevecka nånstans?

[2007-08-06 22:06:35.0]

21:58

Mm, fransk potatissallad. Jag har ätit för lite potatis i sommar. Jag vill äta färskpotatissallad med rödlök och jättemycket dill och gräslök som man har odlat själv (åh well, eller ens föräldrar). Kan det inte finnas potatisbuffé nånstans? Eller bara färskpotatis istället för pasta i iallafall nån sallad, jag insåg precis att jag lever på pastasallad. Man kan väl byta ut pastan mot potatis? Och sen lite haricot verts och rädisor och rödlök (tunna skivor, mycket tunna!) och örter, och lite grillad kyckling? Jag såg på Sommartorpet, Ernst gjorde potatis-sushi, sympatiskt. 2007 är potatisens år. Den här franska potatissalladen var jättegod, färdigköpt och jättegod, kors i taket. De har så söta sommarvikarier på tv4-nyheterna! De bara läser sina nyheter och ser inte ut att fatta någonting. Angered är som en Parisförort. En läskig. En gång var jag i en Parisförort i ett jättehögt hus med en balkong som löpte utmed hela lägenheten och som hade heltäckningsmatta, balkongen alltså, ja, lägenheten hade det också. Lägenheten hade därtill en fantastisk tapet som jag fortfarande minns; guldmedaljonger på djupblå botten, den mest rojalistiska tapet man kan föreställa sig. Man kunde stå på balkongen och se Eiffeltornet jättelångt bort och himlen var liksom aprikosrosa, laxfärgad, skrev jag inte en novell om det här en gång? Jo, fast nu hittar den inte. Man fick middag, sen fick man anislikör, som intogs på balkongen medan alla rökte och pratade franska och jag rökte inte och pratade inte franska. Ja. Det är strålande väder. Jag är på studiebesök i överklassen. Allt är nytt, jag har flyttat vidare mina resväskor till en funkisförort, jag blir utmattad av alla intryck och drömmer skitmycket på nätterna. På lunchen kan man besöka en konsthandel och se en söt liten vy över Florens av Helene Schjerfbeck, på kvällen kan man sitta på en balkong med sin dator och snylta trådlöst nätverk av grannen och läsa en bok om skulpturer. Det funkar. Jag är nästan förkylningsfri. Jag har sett en hare. På nära håll.

[2007-08-05 16:59:51.0]

16:56

This just in: 93% av Stockholms invånare nu fotade av Face Hunter!

symfoni i grått [2007-08-04 14:00:00.0]

13:59

Jag är så förkyld. Det är nåt väder ute.

18:08

Nu dricker jag skitdyr apelsinjuice och hetsäter jättestora bigarråer. Jag råkade köpa typ ett halvt kilo så det blev rätt dyrt också. De smakar inte så mycket egentligen men är ljuvliga ändå, det är konstistensen, nej, jo, nej, det är motståndet, de är så himla stora, liksom till bristningsgränsen stora (några stora över bristningsgränsen t.o.m, spruckna, glipande), det är så skönt att sätta tänderna i dem, spräcka skalet. Jag är sjuk, det är synd om mig, det minsta jag förtjänar är väldigt dyr mat. Det var så varmt ute, man kunde ha gjort nåt mysigt idag. Jag vill läsa Baudelaires konstkritik men jag orkar inte. Jag läste lite konstkritik på Fantasin-bloggen istället, det var upplyftande. Entusiasm! Det är för lite entusiasm överallt. Jag adresserar detta till mig själv också, tro inget annat. Jag är rädd för att verka lite dum om jag är för entusiastisk. Eller naiv. Måste lägga av med det. Ja, förutsatt att det rör sig om nåt jag verkligen gillar alltså. Nej men jag måste faktiskt läsa lite nu. Väck mig om jag somnar.

18:47

Mallarmé är jätteentusiastisk!

Jag ser lammen på en ö av fält!
Och vackra växter på en glaciär!

Och liljor i en marmorvestibul!
Det pågår gästabud i en jungfrulig skog!
Och orientalisk växtlighet i en grotta av is!

Man får gratulera! Jag måste citera lite ur Kristoffer Leandoers förord i symbolism-Pequod:

”Symbolismen handlar om att misslyckas. Att vara symbolist är, enligt chefsideologen René Ghil, att ‘erkänna sin oförmåga’. Symbolismen handlar om att avsiktligt hålla sig liten på jorden för att kunna vara desto större i orden. Eller, för att utveckla tanken till något större begriplighet: symbolismen handlar om att utnyttja den frihet som misslyckandet medför.
Friheten, till exempel, att drömma. För drömmen om livet är alltid större än livet.”

Fint! Symbolism är det bästa. Ny-symbolism, nån? Och om inte, varför inte? Jag är på! Jag menar allvar nu. Några andra fina rader förresten, på liknande tema, dock inte skrivna av en symbolist utan av en sträng walesisk präst, mr R. S. Thomas:

När vi är fattiga
och medvetna om vårt bords
otillräcklighet är det till oss
den oväntade gästen kommer.

Sug på den.

21:16

Nästan lika som bär/symbolistiskt smink, del 1:

Paul & Joe-blommorna

försättsblad till Vilhelm Ekelunds ”Syner”

Måste köpa Paul & Joe-nagellack! (sorry för att jag inte photoshoppade ihop en bättre bild förresten, mitt infama bildbehandlingsprogram tycker till och med att en skärmdump är lite för komplicerat), Måste köpa Vilhelm Ekelund-boken! Inte för att de råkar likna varandra alltså, utan för att båda troligtvis hyser alldeles självständiga och utsökta kvaliteter.

21:23

Baudelaire skulle uppmuntrat mig att köpa dyrt Paul & Joe-smink!: ”Kvinnan är i sin fulla rätt och hon till och med uppfyller ett slags plikt när hon bemödar sig om att synas magisk och övernaturlig [”magisk och övernaturlig” är dock inte mitt främsta mål, min anm.][…] Sminkningen behöver inte gömma sig, eller undvika att bli synlig; den kan tvärtom breda ut sig…”, bla bla, det var en för rolig text (”Till sminkets lov” heter den!), jag bara citerar helt random nu, ni får bilda er själva istället. Måste köpa Bauldelaires konstkritik! Måste läsa den också. Oj oj, jag måste läsa så mycket. Synd att Baudelaire är död, annars kunde vi ha shoppat ihop.

[2007-08-03 00:31:46.0]

00:18

Den här mannen sitter ovanför det skrivbord jag befinner mig vid nu. Han är melankolisk och omgiven av de nödvändiga prylarna märkligt granitblock, vinthund med absurd anatomi som är väldigt vig/kanske helveteshund eller läskig ser den ut iallafall, klot i okänt material för okänd användning, dvärgbarn/putti som sällskap/objekt för projicering av symbolik, samt regnbåge antagligen inte eftersom det är Pridefestival. Han är etsad av Albrecht Dürer för rätt länge sen. Jag orkar inte googla och jag törs inte chansa. Femtonhundratalet? Nu goolar jag ändå. 1514. Puh. Jag har legat av mig med årtalen. På konstvetenskapen kunde jag allt. Nu skulle jag inte gissa rätt tusental på en pyramid. Jo kanske. Årtal jag minns: Eiffeltornet, 1889. Villa Rotunda, 1567. Flickorna i Avignon, 1907 (hundraårsjubileum för kubismen! Ska ni fira?). Iallafall. Jag tycker Dürer är rätt jobbig. Pillig och plottrig. Jag gillar inte ens den där haren som är rätt hypad ni vet. Varje hårstrå ska med jämt. På högstadiet satt Dürer nog och ritade blyertsteckningar som tog jättelång tid där varje löv var med på träden. Det behöver inte vara osympatiskt iofs. En gång (i femman) var jag kär i en kille som ritade långsamma blyertsteckningar där varje löv var med på träden. Iallafall, jag tycker att det här är fräckare:

Zorns cigarettflicka! Den är så gullig. När jag tänker på den tänker jag att den är helt tindrande, och så tänker jag att det är cigaretten som glöder, men cigarettglöden är ju inte ens med, det är hon som ser helt glittrande ut hela hon. Eller mest hennes ögon.

Jaha ja, jag ville bara visa lite etsningar. Hej.

[2007-08-02 19:47:32.0]

19:07

Åh jaha, mitt halsont är bättre, nu är jag helt snorig istället. Jag glömde köpa nässpray, uh, jag gick ut och handlade och kände mig helt snurrig, jag glömde bort min portkod. Jag stod där jättelänge och tänkte att jag måste ha provat alla sifferkombinationer, men det hade jag inte. Jag gick förbi Forum, nu vet jag var det ligger. Nu kan jag gå på patafysisk afton. Vanna Rosenberg läser George Perec. Mycket populärt program, boka i tid!!! Vanna Rosenberg är dotter till Göran Rosenberg? Alla är fortfarande släkt. Idag, liksom troligtvis imorgon, tycker jag att ödmjukhet är den bästa egenskapen. Andra saker vi talar om nu är Maja Lundgrens skandalroman, ute på tisdag, Laura Merciers lipstain, finns nu på Cow Parfymeri, som tydligen finns på Mäster Samuelsgatan, vilket låter toppen, samt att om man håller ner windowsknappen och D-tangenten samtidigt stänger man ner alla fönster och hamnar på skrivbordet! Vilken bra funktion, varför har ni hållit den hemlig för mig?

[2007-08-01 20:22:12.0]

20:13

Jag har skrivit om det förut, men nu måste jag återkomma: Jag avskyr det extremt överklassiga shoppingtipset ”Köp ingenting på rea som du inte skulle köpt i vanliga fall!” (well, i ärlighetens namn kanske vanligare: ”When in doubt, fundera över om du skulle köpt plagget till ordinarie pris”). Liksom whaaat?, är det inte just motsatsen till detta vi har reor till? För att kunna köpa sånt man aldrig i livet skulle köpa annars? Jag har köpt toppar på Urban Outfitters! Skulle inte hänt om det inte var rea. Jag skulle aldrig i livet betalat så mycket för så vanliga toppar. Nu blev de helt normalprisade toppar istället, då köpte jag dem gärna. Och jag har köpt en liten aftonväska som jag plockat bort axelbandet på och tänker använda som väska-i-väskan för att hålla reda på alla mina småsaker. Skulle definitivt aldrig hänt till ordinarie pris. Jag har köpt ett skärp! Jag har typ aldrig i livet köpt ett nytt skärp till fullpris. Jag har köpt alla second hand. Det här var dessutom tillverkat av skinn. Det skulle jag definitivt inte lagt pengar på om det inte varit rea. Jag har bara köpt saker jag aldrig skulle ha köpt till ordinarie pris och det känns helt splendid måste jag säga. Plus att min hals nästan är frisk! Snart kommer jag bli sugen på det där vinet som har stått i kylen ett tag nu. Jaha, jag jobbar väl lite nu då. Tjarrå.

[2007-07-31 19:11:16.0]

19:10

Aj, min hals.

frostvarning [2007-07-30 11:47:29.0]

11:28

Ingmar Bergman är också död..?

13:36

Åh vad slö jag är, åh vad skönt det är. Åh vad jag måste jobba och bara låter bli att tänka på det. Till och med hänga runt i antikaffärer känns lite för ansträngande, jag har kaffe och den snabbaste internetuppkoppling jag någonsin haft nu, mm, behagligt, det är så jobbigt väder, jag orkar inte bestämma vad jag ska ha på mig om jag går ut. Mina kjolar är för tunna och mina jeans för varma. Jag läser igen bloggar. Det har inte hänt så jättemycket. Bäst är Moas Ölandsbilder. Så vackert att jag knappt kan titta. Natur! Expressen kultur kör nån serie som verkar gå ut på att gilla det onaturliga, jag har inte orkat läsa, och jag blir stressad om man måste välja. Jag gillar ”Mot strömmen” OCH att stå på ett fält med vinden i håret. Fast jag gillar ju fältet mer. Ja. Nu har jag valt sida. Vad skönt. Äsch, det är klart man inte måste välja. Det verkade antydas i den där litteraturdebatten i våras att jag på något sätt skulle ha en hel del emot det artificiella, typ Las Vegas eller nåt (kan inte dra mig till minnes nåt mer exempel), men det stämmer ju inte, jag tycker att det är fascinerande med det väldigt anlagda. Det var nån krönika i Aftonbladet i juli när de höll på som bäst att förfasa sig över Sunny Beach, Bulgarien, beläget i närheten av helvetets nedersta krets, och inte nog med att tjejer sexhetsas och alla blir drogade och dör av alkoholförgiftning, det är dessutom en helt ANLAGD plats, där det bara smällts upp kvarter på kvarter med fuskbyggda smaklösa hotell. Det var beskrivet som att det var ungefär lika illa. Döden = en anlagd semesterort. Denna åsikt ställer jag mig inte bakom. Okej, hejdå.

18:55

Uh, nudlar, varför köpte jag nudlar? Wok med nudlar. Jag gillar ju inte nudlar. De smakar flott och buljong. Buljong är min värsta smak. ”Buljongkokt pasta” står det på färdigpastasallad ibland, då blir jag lite äcklad och letar efter buljongsmaken. Fast oftast hittar jag den inte. Nån gång när jag var liten och förkyld gav nån mig en kopp buljong, kanske en dagmamma. Det var jätteäckligt. Jag har till och med problem med soppspad. Typ köttsoppspad. Jaha, nu blev min middag typ fem kycklingbitar och två bitar blomkål. Nu slänger jag nudlarna så jag slipper se dem. Sen jobbar jag jättehårt. Hej.

23:22

Det är så kallt här! Kanske har jag blivit förkyld för att det är kallt här. Kanske har jag blivit förkyld för att nån på stan har smittat mig, nån på bussen, nån i trängseln på Storgatan i Borgholm. Kanske är jag inte alls förkyld utan bara lite frusen och plötsligt snuvig. Ja jag vet inte. Kanske är det inte alls kallt här, det kanske är jag som är förkyld. Det är förresten tydligen fortfarande juli, jag ber om ursäkt för tidshänvisningen ”i juli” en bit högre upp här, jag menade väl typ ”i mitten på juli” eller ”tidigare i juli” eller kanske ”när det fortfarande kändes som juli”. Nu tycker jag att det här med juli känns sådär, men augusti känns ju inte direkt bättre.

Lämna en kommentar

Filed under dagbok

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s