backup 3

jag solade på min Gods & Gårdar-filt [2008-06-01 12:25:42.0]

12:02

Är det något som får mig att ifrågasätta begreppet demokrati så är det kommentarsfunktioner på nätversioner av tidningsartiklar.

Och min lätta försommarmisantropi kompletterar jag med en irritation över så många människors höga tankar om sig själva. Denna självupptagenhet! Plus denna okritiskhet bland människor som utsätts för dessa självupptagna människor. Typ, person A pratar i en timme om sina fullständigt substanslösa framgångar, person B blir vansinnigt imponerad. Vad är det för fel på folk?

Nu ska jag sätta mig i solen och läsa R S Thomas och inte tro att jag är nåt. Plus att jag ska läsa Glamour. De har en guide till hur man bär sin handväska på rätt sätt och jag oroar mig nu över att jag har burit min väska fel i ETT HELT ÅR. Den har på gränsen till för korta axelband för att vara tillåten att hänga över axeln tror jag. Det stod ingen angivelse i centimeter, så jag får väl jämför med bilderna. Men jag fruktar att den jag kommer att likna mest är den för mig okända kändisen Katherine Heigl, som får omdömet FLOPP.

12:31

Igår åt jag grillad tilapia! Jättespännande. När jag googlade den och det stod att det är nån slags ciklidfisk kändes det sådär (jag är uppvuxen med akvarium, man äter inte akvariefiskar), men den påminner om abborre också, och den var jättegod. Jag undrar om man kan köpa den färsk nånstans. Jag vill också grilla tilapia. Kan bli sommarens grej!

22:06

Är det här det snyggaste sminket någonsin? Läppglans i Aubrey Beardsley-iga förpackningar, läppstift med vallmo! Synd att det inte var vallmo på hylsorna också, det hade ju varit fantastiskt. Fast jag blir rätt sugen på att shoppa lite ändå. Så svårt att få en bild av hur färgerna faktiskt ser ut bara. Köpa smink på nätet är alltid en chansning. För att inte tala om parfym. Imorgon ska jag hämta ut min nya sommarparfym på posten, pepp pepp! Den är testad och klar; jag har beställt parfymprov och haft testperiod och till och med fått komplimanger på jobbet så nu känner jag mig säker. Jag längtar! Jag ska dofta så gott hela sommaren så ni fattar inte.

– Well hello there.

22:19

Jag läste nånstans (DN?) ett citat ur den där intervjun med Peter Kihlgård i den nya tidskriften ALT som det stått om överallt, han sa att han aldrig skulle lita på en författare som tycker att det är roligt att skriva.
Jag fattar inte. Jag tycker att det är jätteroligt att skriva. När jag försvinner in i det är det fantastiskt; som att kliva över till en annan värld ett tag och fullständigt sjunka in i den. Jag blir alltid varm om kinderna när det är riktigt roligt, det är liksom ett tillstånd av djupaste koncentration och fokusering, det är svårt att förklara. Men jag vet att det är något bra som händer när jag blir varm om kinderna. Jag tycker att det är fantastiskt roligt. Jag blir provocerad av det där citatet. Man ska inte skriva för att det är roligt, utan för att man måste? Jo. Det är klart att jag måste skriva, jag skulle ju inte ha skrivit dagbok här i sju år eller vad det är (närmare tusen sidor i ett word-dokument) om det inte fanns ett väldigt starkt behov hos mig att uttrycka mig i skrift. Men jag skulle ju inte heller ha gjort det om det var tråkigt. Jag tycker att det är jätteroligt att skriva! Om detta gör mig banal får jag leva med det. Okej, hejdå.

ute blåser sommarvind [2008-05-30 21:59:03.0]

21:33

Nu har jag jobbat mig utmattad. Och tjock. Folk på mitt jobb kommer med pain au chocolat till mig. Det är i och för sig ett alldeles ljuvligt lyxproblem, men nu blir det sallad ett tag.
Jag tycker att den här listan innehåller vissa frågetecken.
Eller, mest tycker jag kanske att det är osympatiskt med hela grejen. Med folk som tycker saker. Haha! Jag vet att jag tycker saker också. Men ordet ”debattör”… har jag väldigt svårt för. ”Riksmegafon”, ”åsiktsmaskin”, ”Har bevisat att det viktigaste inte är vad man tycker utan att man tycker” – allt detta anses alltså som något positivt? Alltså, jag gillar verkligen när folk har åsikter, jag tycker bara att det blir motbjudande när det blir för… uppenbart. Eller nåt. Jag tycker alltid att det blir motbjudande när saker är för… tydliga? Nä. För programmatiska? Kanske. Jag kan inte formulera det här. Jag slutar försöka. Jag är lite trött på människor över huvud taget nu.

home alone II [2008-05-29 22:56:23.0]

22:39

Hej kära dagbok, förlåt att jag har ignorerat dig. Jag var på vinmingel i måndags, ute och åt i tisdags, på middag igår och på middag idag. Ibland klarar jag av en hel månads socialt umgänge i ett svep. Sen sitter jag hemma och läser Antikt ideal övriga 27 dagar. Det här är en dagboksanteckning från i tisdags som aldrig blev publicerad:

***

Jag har fått en kylskåpsmagnet från Istanbul! Jag känner de bästa människorna.
Nu flyger det förbi en gul Carlshamn-luftballong. Jag kan se elden i den, den står helt stilla över huset mittemot. Så här ser det ut:

Och nu kommer det en Aftonbladet-ballong! Fast den verkar det inte gå lika bra för. Den faller framför ögonen på mig. Kanske kraschar den på Odenplan nu. Då har jag bildbevis som jag kan mms:a in till Aftonbladet och få en miljon. HON TOG SISTA BILDEN INNAN KRASCHEN – ÖGONVITTNET BERÄTTAR: DET VAR HELT SJUKT, DEN BARA FÖLL MEDAN JAG SATT OCH ÅT KOLA.

Jo, jag har ätit en del kola på senaste tiden. Jag håller på att en bli en kännare. Jag är färdig med livsmedelsbutikernas standardutbud nu, så nu får jag väl söka mig till tyngre grejer; specialaffärer. Jag vet inte riktigt vilka bara. Jag är inte beredd att betala hur mycket som helst. Nu äter jag Werthers original med chokladfyllning. Själv kolan smakar ingenting. Rollo-kola är faktiskt mycket godare. Och vill man ha choklad är Riesen-kola bättre. Ja, Werthers med choklad är faktiskt det sämsta av två världar. (update: Idag åt jag chokladkolan ur Twist-påsarna, den var mycket sämre än Riesen, men ändå bättre än Werthers med chokladfyllning. Plus att jag åt Ako-kola, som jag förknippar med min barndom, minns ni påsarna med kolor i blandade smaker? Choklad, mint, grädd-, päron, hallon, citron… kanske nåt jag har glömt – Ako-chokladkolan var okej, mjuk, bra konsistens, men den smakar ju choklad+mint, jag vill oftast inte ha mint när jag är sugen på kola. Just nu skulle jag vilja ha en riktigt skamlöst gräddig kola. Engelsk? Ja, antagligen). När lösgodiset kom, protesterade godistillverkarna då? Typ som skivindustrin när kassettbandet slog igenom. För nu när jag sitter här med 135 gram Werthers-kola tänker jag så här en tredjedel in i påsen att det vore gott med något syrligt. Det är faktiskt inte så ofta man är sugen på 135 gram av samma sak. Mer än Ahlgrens bilar kanske.

Jag borde skriva bildtexter. Fast nä, jag måste bränna skivor till en middag jag ska på imorgon. En att äta till och en att dansa till, tänkte jag. Frågan är hur indie folk är. Gissningsvis inte så värst. The Passions I’m in love with a german film star, hur kommer den att mottas? Är det för långt intro? Jag är rädd att nån ska skrika BYT SKIVA!!! om det inte händer något inom tio sekunder. Alla låtar jag gillar har jättelånga intron. De är late bloomers. Det är inget att skämmas över, det är jag också.

****

Nu är det idag igen. Den här veckan har jag pratat med två olika ledarskribenter, på två olika största dagstidningar (nej det är inte korrekt svenska. Jag ägnar hela dagarna åt korrekt svenska nu, jag pallar inte mer.) och båda visste vem jag var. Sjukt! Jag tror verkligen aldrig att någon ska veta vem jag är. Jag tror aldrig att någon ens ska läsa det jag skriver. Mer än kanske fem personer som känner mig.
Min hyrestant är och firar en student. Det ska jag göra om en vecka. På studentmottagningar får man inte ha tjocka svarta strumpbyxor va? Den här övergångsperioden är så grym. Alla i den här stan har bara ben. De har förberett sig sedan i februari. Vart jag mig i världen vänder; släta, brunbrända, välgymmade gymnasieben i shorts.
Jaha, jag ska sova nu tror jag. Vi hörs. Kyss.

tack för en underbar vanlig dag [2008-05-25 02:07:50.0]

17:58

Jag puttar ner min poänglösa fyllebloggning lite för att skriva ett poänglöst inlägg i nyktert tillstånd istället. Min hyrestant är fortfarande borta, jag har varit ensam hemma hela dagen och det har varit underbart, underbart I tell you! Jag har knappt velat gå ut eftersom det har varit så skönt att bara dra runt mellan rummen här hemma, dricka kaffe och läsa DN vid köksbordet, åh. Plus att jag har handarbetat. Jag har sytt om en kjol! Det blev inte fantastiskt, men klart användbart. Det tog iofs hela dagen eftersom jag är värdelös på att sy och dessutom tycker att det är vansinnigt tråkigt, men nu är det upplagd i lagom längd (eller, tre-fyra centimeter kortare hade den gärna fått vara men nu orkar jag ju inte göra om det, jag syr för hand) och är lagom i midjan (eller, lite tight är den allt, men nu orkar jag ju inte göra om det heller) – ja, det blev väl halvbra. Jag är mest stolt över att faktiskt ha tagit mig samman och gjort det. Om jag inte hade nån skam i kroppen skulle jag ta en bild på mig när jag har kjolen på mig och står och lutar mig mot en dörrpost i en helfigursspelgel så att alla i hela världen kunde säga ”FIN KJOL!”. Men nu har jag ju skam i kroppen.

Det har varit krönikor i DN två dagar i rad nu som jag skulle ha kommenterat om jag inte varit så lat. Och det där med Carl Larsson-gården vet jag inte om jag orkar längre heller. Ni får läsa själva, här. Jaha, jag ska läsa lite nu tror jag. Sen ska jag äta hamburgare. Jag har varit sugen på hamburgare i evigheter. Hej hej.

18:40

Jaha, nu råkade jag läsa DN Söndag, vad dumt. Det är Mors dags-special. I ett reportage berättar barn (well, vuxna sådana) om vad deras mammors klädstil betytt för deras egen. Medverkande mödrars yrken: psykolog, psykolog, lärare på Karolinska institutet, kulturhistoriker/arkeolog. Medverkande barns yrken: elevassistent, pr-konsult, moderedaktör, student.
Och i en liten notis på uppslaget innan: Tips om dvd-boxen med Mia och Klara, som jag har förstått att väldigt många människor (inklusive en mamma med yrke DN Söndag-skribent) tycker är en väldigt rolig serie.
Mia och Klara handlar om en mamma med yrke hockeyfru/hårfrisörska och en mamma med yrke tatuerare.
[…]
…okej, jag skriver inget mer nu för jag blir så himla tråkig känner jag. Jag kan inte hjälpa det. Men jag gissar att man skrattar bäst åt Mia och Klara när det inte finns i ens universum att man skulle kunna träffa någon som deras white trash-mammor på en släktmiddag.

19:01

Ni får gärna skratta alltså. Men jag tänker inte göra det. You can play your music, but you can’t make me dance to it! Är det ett citat? Eller hittade jag på det nu? Ni får gärna citera mig i såna fall.

19:10

Det är mitt svar på Emma Goldmans citat om revolutionen man kan dansa till!

– – –

02:07

Hej, eftersom jag rör mig i tvivelaktiga kretsar har jag umgåtts med retrogardister och följaktligen inte tillbringat kvällen med melodifestivalen utan med trattgrammofon. Jag kom hem och var lite full och fortfarande ensam hemma (min hyrestant went to the woods because she wanted to live deliberately, she wanted to live deep and suck out all the marrow of life, eller så for hon till kolonistugan, men jag vet faktiskt inte, jag har inte hört ett ljud. Jag förutsätter själviskt att allt står rätt till och att jag är ensam hemma av naturliga orsaker), så jag fotade en ny presentationsbild i hallspegeln som är lite vårigare än den förra, där jag poserar i en klänning som är kortare än det anstår en kvinna i min ålder, kände jag starkt så fort jag klev utanför dörren. Jag åt precis en ganska torr baguette av underkategroin ”rustik”, vilket innebär att det i princip är en ciabatta, fast i baguetteform, den gjorde ont i gommen. Aj aj. Jag hade velat ha en hamburgare men jag orkade inte gå till Burger King för jag hade så obekväma skor. Så nu vet ni det. Jaha men läs inte då om det är ointressant. Boklördag var tråkig. Imorgon när jag är mer fokuserad ska jag skriva om de där människorna som vill riva Carl Larssons hus och jag ska kalla dem för fula saker. Nu ska jag gå och lägga mig. Vi hörs imorgon dårå. Hej hej.

lilla fru Bondböna vyssjar sina små [2008-05-23 20:22:16.0]

19:35

Tack Gud för att det är fredag. Jag har ätit färdigmat framför datorn och har inga planer för kvällen. All färdigmatsäten and nowhere to go. Jag skulle vilja dricka vin, men det känns för sorgligt att dricka vin ensam här, och jag kan inte gå ut nånstans och dricka vin själv för det är fredag och jag är kvinna. Jag får blogga istället. Det är också sorgligt, men det kan jag leva med.
Jag köpte böcker på vägen hem. Det där antikvariatet högt upp på Drottninggatan är farligt, de har en massa nya 29-kronorsböcker utanför, och så hittar jag en jag gillar och tänker att 29 kronor, det är ju typ som att köpa Aftonbladet med Sofis mode, klart jag ska ha en bok då, och så ska jag gå in och betala den och slänger en blick på hyllan med konstböcker och sen är det kört. Det står alltid konstböcker jag vill ha där. I andra antikvariat är de alltid sunkiga; femkilos böcker om Rembrandt från sjuttiotalet med solkiga bilder, nåt om Bror Hjort med läskigt omslag, en gammal Janson. I antikvariatet på Drottninggatan finns det alltid nåt jag vill ha, nej, nåt jag BEHÖVER. Idag behövde jag 29-kronorsboken The wild host – the history and meaning of the hunt, den vackert illustrerade Women as sex objects – studies in erotic art 1730-1970 samt Elsa Beskow – vår barndoms bildskatt eftersom mina intressen är jakt, porr och sagoboksillustrationer.
Jaktboken var så fint illustrerad också, omslag av Uccello, och full med idolbilder av rävjagande britter. Jag gillar jakt på bild. Och Elsa Beskows bilder alltså, titlarna är fantastiska: ”Familjen Smörblomma äter smörgås och fru Potatis och Rödbeta reder till mat”, ”Släktingarna Ogräs försöker tränga sig in på kalaset, men motas bort i grinden”, ”Fru Nässla släpar bort okynnige unge herr Kardborre”, haha!, okynnige unge herr Kardborre. Honom tror jag att jag träffade på bokmässan.
Jag köpte en så fin kjol också, på Beyond Retro, den måste vara från tidigt sextiotal, tyget är helt underbart. Eller, det är vanligt bomullstyg, men mönstret är så fint. Tyvärr är den sydd för någon med en midja typ 20 centimeter mindre än min, men jag tänkte sy om den lite. Eller, typ vika ner och tråckla och peta in ett resårband. Gud vad tillfredsställande det var att shoppa.
Nu satte jag på tv:n. Tobbe trollkarl sågar nån tjej som har framfört en låt från Grease. Jag tycker att Tobbe trollkarl borde hålla sig till att trolla. Eller vad han nu gör. Jaha, jag orkar inte skriva mer nu. Så jag slutar. Hej hej.

Utelistan:
Människor utan självdistans.

Innelistan:
Ägg.

första andra tredje [2008-05-22 17:37:51.0]

17:26

Kära dagbok, förlåt att jag försummar dig. Jag är så trött när jag kommer hem från jobbet. Och blogga på jobbet törs jag inte. Jag har aldrig nåt att skriva när jag är där ändå. Jo, kanske i måndags, då kunde jag ha skrivit ”Jag åkte precis hiss med Viggo Cavling och Claes de Faire!”, för det gjorde jag. Tufft som bara den. Idag åt jag lunch på Nationalmuseum samt gick på Bukowskisvisning. Elisabeth Keyser-flickan kostar bara 15 000! Ja, bara och bara, men 15 000, det är ju inte helt orimligt, det är ju inte som en degig Zornbrud som kostar hundra gånger så mycket. Igår blev jag full på Tranan. Det är också det enda sociala jag gjort de senaste dagarna. Jag har inte ens varit på Top Shop, jag har bara gått hem och jobbat. Nu ska jag jobba lite mer. Borde kanske ut och köpa en brownie bara. För att få energi. Jag skulle skriva nåt om litteraturen, men jag har glömt vad. Det var väl nåt gnäll. Jag återkommer med det.

Tonårskillar på bussen:
– (angående en berättad historia som jag inte uppfattade) …och man ska ju inte göra en höna av en fjäder.
– ”Göra en höna av en fjäder”? Säger du så?
– Ja?
– Så säger man inte.
– Jo.
– Nej men det är ingen som säger sånt. Man använder inte såna där uttryck.
– Vad ska jag säga då?
– Att man inte ska göra en stor grej av nåt som inte är en stor grej egentligen.
– Men det är ju mycket krångligare. Det är ju lättare att säga ”göra en höna av en fjäder”.
– Man säger inte så.
– Det är ett vanligt svenskt uttryck.
– Säger du ”kasta sten i glashus” också?
– Ja.
– ”Surt sa räven om rönnbären”?
– Nä men det är inte samma sak… de andra beskriver ju liksom nåt.
– Man säger inte sånt.

21:36

Jo, jag skulle skriva om bonnierlyrik.se. Det är helt dött. Jag har gjort en fin användarsida, men jag tror inte att någon kan se den om jag inte säger något i en diskussionstråd och det vill jag inte för de känns som på en fest full med folk som man kanske har träffat någon gång tidigare men inte riktigt vet vad man ska prata med om innan man har blivit lite packad.

Jag sitter i vardagrummet hos min hyrestant. Hon har på melodifestivalen. Det är nån piratlåt nu. Jag har en soft spot för pirater. Åttiotalet, so much to answer for. Igår lärde jag mig om den här mycket sannolika teorin: Global average temperature vs. number of pirates. Aldrig har det varit mer uppenbart att jordens framtid är beroende av Adam and the Ants återförening.

Ridicule is nothing to be scared of!

jag försov mig till loppmarknaden [2008-05-17 12:50:24.0]

12:29

Jag sov och sov, i evigheter, jag drömde helt sjuka saker. Att jag kunde avslöja att Martina Bonniers Fashionista inte alls var skriven av Martina Bonnier, utan av nån amerikansk författare och utgiven sedan länge i USA. Jag råkade hitta den på amazon.com och den såg precis ut som den svenska utgåvan och jag var den första i världen som märkt det här och det blev typ löpsedlar och stormande debatt på kultursidorna.
Jag åt ost till efterrätt på restaurang för första gången i mitt liv igår. Det kändes otroligt vuxet att välja bort crème brûléen för ost. Men det var så himla roligt, helt pyssligt och kul, marmelad och små frukter och grejer, jag vet inte när jag haft så roligt med en efterrätt förut.

Jaha, åtta till elva grader i Stockholm. Blir det regn kan jag inte gå ut, då har jag inga skor att ha på mig. En grej jag inte fattar är alla tjejer/kvinnors uppenbara längtan efter att exponera sina tår. Jag hängde runt på stan halva dagen igår och det var väl de där 14 graderna det skulle vara ungefär, ingen värme i luften direkt, kalla vindar, kallt i skuggan. Och en chockerande hög andel av tjejer/kvinnor – ja, tjejer var det väl mest fråga om – på stan invigde sina nya gladiatorsandaler och såg ut som de genomgått smärtsam fotortopedi, medan kvinnorna hade plockat fram remsandalerna från nåt turistmål (jag kan inte namnge nåt, jag vet inget om sånt här) för några/många år sedan. Grejen var att alla måste ha frusit som bara den och att allas tår såg bleka och bortkomna ut. Tår är inte så snygga. Alltså, få människors fötter är ju riktigt snygga i sandaler över huvud taget, jag fattar inte denna längtan efter att tjuvstarta med dem innan både solbränna och fotsvettframkallande temperatur.
Ja okej, nu känner jag att jag gjort mesta möjliga av ämnet sandaler i maj. Så här blir det när Boklördag är tråkig.

13:15

Önskelista, Bukowskis vårauktion:

Jag vill fortfarande verkligen ha ett ökenlandskap!
Helst ett av herr Ankarcrona.

Georg Pauli, Aftonrodd:
hallå MELANKOLI! hallå STÄMNING!

Gäss av Bruno Liljefors,
hallå STÄMNING igen.
Jag tror att Ola Hansson hade slagit till
på den här målningen och den ovanför.

Julius Kronberg, Preludium:
nämen hello mr Rossetti!
Detta stärker min tes om att Julius Kronberg
är Sveriges mest förbisedda konstnär.
Och att han kunde gått till konsthistorien på
ett helt annat sätt om han gjort lite färre
takmålningar med amoriner.
Samlingsutställning och påkostad fet katalog asap, tack!

And introducing: Elizabet Keyser
Vem är Elizabeth Keyser?!?
Whistlers och Helene Schjerfbecks okända dotter?
Jag älskar den här målningen.

fikonmarmelad! [2008-05-16 10:50:00.0]

10:44

Det är FYRA GRADER i Stockholm?!?! Det låter ju helt rubbat. 14 grader här idag, jag tänkte klä mig i sommarklänning. Men strumpbyxor under iofs, men ändå sommarklänning. Fyra grader? Då måste jag ju ha med mig en tjockare jacka än liten kavaj. Åh gud dessa klädbekymmer, varför kan det aldrig vara en och samma behagliga och extremt konstanta temperatur när jag vistas i Stockholm? Varför måste jag alltid ha en halv resväska med kläder jag har användning för typ en dag, men ändå måste ha med mig för att inte dö av köldskador?
Nu kollar jag femdygnsprognosen.
Okej, nio, tio grader på söndag och måndag. Skinnjacka? Snarare än liten kavaj? Det kommer ju att bli båda. Det kommer att bli en så sjukt tung väska.
Förlåt om jag är besatt av väder. Jag har det i släkten. It’s in the blood stream, it’s in the liver, som en vacker man sjöng en gång.

they tried to make me go to [2008-05-15 12:06:20.0]

Bonniers invigning av nätmötesplatsen http://www.bonnierlyrik.se i Cornelisrummet på Mosebacke, 15 maj klockan 19.30,
I said no, no, no

11:52

…fast det är ju bara för att jag är i fel stad just nu, ja, och för att det blev en bra rubrik, annars skulle jag gått direkt. Jag har aldrig blivit inbjuden till något av ett förlag! Eller jo, det har jag ju. Fast det har ju varit ett pyttelitet förlag där jag har känt nån. Nu är det den abstrakta storheten BONNIERS som bjuder. Fina grejer! Jag försökte skapa ett användarkonto på bonnierlyrik.se, men det funkar inte för mig att logga in så jag kan inte avlägga rapport än. Det verkar vara som Lunarstorm för folk som gillar poesi. Jag förutser bråk med personangrepp.
Jo, till de där litterära högstatusämnena jag nämnde i all hast för ett tag sedan skulle jag vilja lägga TEKNIK och INFORMATION. Ifall ni gör en lista med denna information alltså. Så kan ni göra poesi av den listan sen. Så har ni återvunnit dessutom. Kan bli hur stort som helst.

suset i rågen och doften av skog, [2008-05-14 13:13:09.0]

och lindelövet där trasten slog, och snön under norrskensbågen

13:05

Jag får sådan ångest över min bokföring. Meddelande till alla som slipper bokföra: Se till att uppskatta det!

Vad roligt att det händer saker på Bokhora! ”Ingen mer skrivarkursprosa, tack!”, och initiativ till kanon-debatt, även om ingen direkt verkar nappa. Jag tycker att alla ska ge sig dit och diskutera. Själv har jag tyvärr inte tid, för jag måste gräva ner mig lite i naturlyrik från 1941, så hej, vi hörs.

15:58

Allt jag skriver blir helt platt och dåligt. Jobbigt. Det är för att jag är helt platt och dålig som person. Nej det är det inte. Men det känns så ibland. Ska jag också fördjupa mig i Dostojevskij och Ekelöf nu? Det verkar vara the patented solution för själsligt djup. En utpost man måste förbi förr eller senare om man vill någonstans som tänkande och reflekterande människa.
Nu googlar jag +dostojevskij + ekelöf.
Bland Christine Falkenlands litterära förebilder märks Gunnar Ekelöf, Fjodor Dostojevskij och T. S. Eliot. Mhm.
Bland mina litterära förebilder märks Christine Falkenland.
Ska jag ha bildningskomplex resten av dagen? Eller ska jag åka och köpa schampo? Dessa val.

vårförkylning hej hej, vårförkylning [2008-05-13 14:30:55.0]

14:28

Dagens meny:
Ipren, Otrivin, Noskapin, Strepsils, Bromhexin, Bafucin, Bentasil och kaffe.

14:31

Dagens ord: härbergera
Användes exempelvis som följer: ”Var skulle fadern annars härbergera de hundratals marsvin han behövde för sin produktion av difteriserum?”

38,2 på kvällen [2008-05-12 21:19:49.0]

20:52

”i snart 20 år har Kate Moss varit de prydliga medelklassflickornas ställföreträdande utleverska” står det i den här artikeln i Aftonbladet. Från igår tror jag att den är. Medelklassen gillar Kate Moss? Och Charlotte Gainsbourg och Jane Birkin. Och Audrey Hepburn. Medelklassen gillar bara tjejer med små bröst.
– Nu generaliserar du väl?
– Javisst!
Hela den Goda Svenska Smaken gillar små bröst, Det Svenska Modeundret och framför allt Acne. Acne älskar små bröst. Har man stora bröst ser man ut som ett tält i alla toppar och klänningar eftersom inget är tight. Medelklasstjejer vill bli ballerinor, arbetarklasstjejer vill bli bra på bild i Slitz. När jag var liten ville jag bli Jessica Rabbit. Eller flygvärdinnan Natascha! Jag ville bli voluptiös. Den enda tjej med stora bröst som medelklassen gillar är Dolly Parton, men hon är ju där på undantag och med kulturcred som passersedel.
Ja, Nigella går ju bra också, men hon har ju ätit sig till sina bröst, hon har Livsnjutit på ett kultiverat sätt. Inget silikon, bara låtsassyndig chokladkaka med utmärkta råvaror.

snyggaste Sophia: yppig!

21:39

Det stod så mycket roligt i Boklördag såg jag förut. Eller, roligt och roligt. Det gjorde det ju inte alls. Men det stod mycket. Och jag läste det.
”Etnoporr”, säger vi så nu?
”Hur mycket Norén orkar man?” – uppenbarligen en artikel till.
Jag vill inte läsa en text till om medelklassen i villaförorten i litteraturen. Förlåt. Kanske om böckerna om medelklassen i villaförorten verkade lite bättre. Ja. Och lite mindre som alldeles för långa reportage ur livsstilstidskrifter.
Jag har nästan läst både Ian Buruma och Christopher Hitchens! Well, jag har läst nån som ogillar Christoper Hitchens iallafall. Men för ett år sedan hade jag inte hört talas om nån av dem. Det betyder att jag har blivit lite smartare.
Ingen frågar om jag vill skriva om Anna Achmatova. Sånt frågar man exempelvis Aris Fioretos om. Jag måste vara pigg och samtidstillvänd, ja, gärna samhällstillvänd också, för jag är ung och tjej. Eller vad vet jag. Aris Fioretos kanske hellre vill skriva om en bok om våldtäkt eller mode. Han kanske ringer och tjatar. Och DN ba’ ”Nu tar du och skriver om Anna Achmatova eller så får det vara!”. Jag är inte gnällig nu, jag lovar. Jag är bara så pepp på Anna Achmatova. Fast rent genrellt verkar det ju betydligt svårare att få skriva om nån som är död än om nån som lever. Osmart. Statistiskt sett måste ju de allra allra flesta bra människor vara döda.

Anna Achmatova: död och antagligen bra.

allt är skönhet på denna kust [2008-05-10 19:23:09.0]

19:10

Hej, jag är i skärgården och blir vacker och utvilad. Jag har inte läst det jag borde läsa och inte skrivit det jag borde skriva, utan mest suttit på en ö och på en veranda, och ätit och druckit och läst några antiktidningar, och vattnat blommor och gått på en grusväg och luktat på ett hav av blommande slånbär. Jag skulle trivas med att bo på landet, det vet jag ju. Saker som man funderar på i stan, och speciellt i Stockholm, när det gäller exempelvis Kultursverige, framstår genast som perifera eller fullständigt rubbade så fort jag kommer hit. Det är toppen.

Gårdagens outfit.
Blus: H&M
Kjol: Beyond Retro
Idag har det varit så varmt att man gått omkring
i pyttesmå shorts och det får ni inte se.

Dagens vettar som klättrar på en pelare.

god bless den amerikanska förkylningsmedicinen [2008-05-08 22:26:05.0]

22:24

Saker jag har gjort idag: Betalat in min moms och köpt en ask med domherrar.

En ask med domherrar.

ananas 5,5%, papaya 5,5% [2008-05-07 11:24:13.0]

11:17

Hej, idag medverkar jag i båda kvällstidningarna. Den ena av texterna är den jag hade ångest över. Ledtråd: Det är inte den om Linda Skugge.

19:58

Jag hade tre texter i två kvällstidningar idag såg jag när jag köpte Aftonbladet, min Mia Ajvide-recension var där också, är det ett rekord? Även om man kan tro att det är några olika personer som skrivit; Therese Bohman och Therese Boman och Terese Boman. Jag ska fira med att äta jättegod lax. Jag har ätit glass på en brygga i Eriksberg, jag är alldeles rosig om kinderna nu. Det skulle komma en bild eller två, men nu funkar inte Photoshop. Kanske snart.
Update: Nu!

Det här är Ostindiefararen. Den for man till Ostindien med.
Antagligen stod det en stackars sjöman på plattformen i masten och… eh, revade ett segel? Eller nåt. Mitt på ett världshav.
Kanske i storm. Fantastiskt att det funkade.

I Eriksberg, som är ett fancy nybyggt område vid vattnet, typ som Hammarby sjöstad, finns ett så fult hus. Fasaden är av mörkgrå plåt och balkongerna täckta med neonfärgade plexiglasskivor. Det är inte ett uppfräschat miljonprogramshus alltså, utan helt nybyggt. Fast det blev en rätt snygg bild av det. Antagligen är det därför det byggdes… alla ba’ ”Åh, snygg bild!” när arkitekten kom med sin fräcka skiss.

Dagens outfit!
New Order-tshirt: Urban Outfitters
Kjol: H&M
Skor: älskade älskade svarta Keds
(Info för icke-göteborgare: Det i bakgrunden är Älvsborgsbron)

kan innehålla spår av nötter [2008-05-06 23:18:32.0]

23:03

Jag är så trött att jag knappt vet vad jag heter. Jag har gjort så mycket grejer, jag känner mig helt snurrig. Jag vaknade och skrev färdigt den största ångest-texten på evigheter, ja, på ett år iallafall, sen dog jag nästan av nervositet innan jag fick svar om den, och när jag fick det och den gillades av redaktören ifråga tuppade jag nästan av av lättnad, jag la mig i sängen, somnade direkt eftersom jag inte sov något i natt eftersom jag hade ångest över texten. Jag sov alldeles klibbigt och lite obehagligt, så där som man kan göra när det är mitt på dagen och strålande sol ute, jag drömde om redaktör nummer två och vaknade av att hon ringde. Hon undrade om jag kunde skriva en notis. Jag skrev en notis. Jag glömde att äta. Jag kände mig febrig. Det var sol ute. De gillade notisen. Jag tänkte att jag måste ut, nu direkt, jag pallar inte det här, jag pallar inte att vara hemma. Sen ringde en poet. Sen ringde redaktör nummer tre. Sen ringde redaktör nummer fyra. Sen hade jag lovat bort två nya texter samt att inkomma med en tredje i helgen. Sen gick jag hemifrån, yr i huvudet. Sen ringde jag min mamma. Min mamma fyller år idag, det kan vara den vackraste dagen på hela året att fylla år på. Sen hängde jag runt i ett industriområde, i loppisars källare, bland gammalt bråte; icke-kompletta uppsättningar av Nordisk familjebok, hötorgskonst, innerdörrar, kanstött Wedgewoodporslin. Jag kom på att jag fortfarande inte hade ätit. Jag åkte till stan. Jag uträttade ärenden. Apotek, frimärken, nytt rouge. Jag köpte shorts. Shorts. Senast jag köpte shorts var jag nog 15 ungefär. Jag ska ha dem på landet. De skulle nog vara söta på någon annan än mig. Sedan gick jag genom halva stan. Sedan träffade jag T och gick lite till. Sedan fick jag mat, utomhus, för första gången i år. Första gången utomhus alltså. Mat har jag fått kontinuerligt under hela 2008. Sedan läste jag Rodeo på vagnen hem. Sen låg jag i soffan och skopade i mig Ben & Jerrys-glass och såg på tv-program jag redan har glömt. Sen skrev jag dagbok. Nu ska jag sova. Hej, kyss.

En fin fjord att varva ner lite till.

je suis l’empire à la fin de la decadence [2008-05-05 00:40:36.0]

00:40

09:59

Dagens första text lämnad! Snart får jag gå ut i solen.

17:52

Jag var ute i solen en liten stund iallafall. Jag läste om dekadensmåleri. Gud, bästa grejen. Idag är det här bästa målningen. Rochegrosse heter konstnären, uppenbarligen inte särskilt omfamnad av konsthistorien. Det är Babylon som faller. Och förfaller. Jag måste köpa en scanner nån gång så jag kan scanna allt snyggt som kommer i min väg.

vattenkastanj [2008-05-04 12:02:46.0]

11:26

Jag var lite fånig igår, men jag blir bara så trött på en del tendenser i den unga samtidslitteraturen. Själva tidskriften Lyrikvännen, God bless’em, har inget med saken att göra alltså. Jag blir trött på att det finns vissa kodord, eller -ämnen, som gör att det automatiskt verkar anses att intressant litteratur har uppstått. ”laddade ämnen som aktivism och synen på den Andre” exempelvis. Fast jag ska inte skriva mer om det för då kommer det hundra arga personer och skriver hundra arga inlägg i min gästbok och det orkar jag inte med, så nu svarar jag på ett trevligt litet bokformulär som jag snodde på Bokhora istället, medan jag väntar på att mitt hår torkar så jag kan bege mig ut i den vackra våren.

Nej, update, 12:44 (jag tar mig friheten att mixtra lite med kronologin idag, för egotrippat bokfrågeformuler, vänligen scrolla lite nedåt på sidan):
Maria Küchen skrev en intressant grej i Expressen igår såg jag precis; här finns artikeln.
”Det anses djupt att må dåligt i detta land vars befolkning inte har haft äkta existentiella bekymmer sedan nödåret 1867, så Sveriges djupaste jublar åt dåligtmåendet i dramabibeln och skriver spaltmeter om vilken fin bok den är.”
Jag tänkte på det där igår när jag såg en fransk film, att i det här landet har vi inte haft några nationella trauman (tvångssteriliseringarna är det enda jag kommer på) medan andra länders historia är mycket otäckare; krig och slaveri och fattigdom och elände – den franska film jag såg igår handlade om judehat, den franska film jag såg innan dess handlade om Frankrikes behandling av algerier (jättebra film förresten! Caché, av Michael Haneke. Den var väldigt David Lynchig och otäck). Det finns liksom grejer i historien att göra upp med. I Sverige får man uppfinna dem istället om man vill ha något Seriöst att göra Konst av. Då blir det lite fånigt. Och känns lite… sökt.

16:58

Wow, Aftonbladet uppdaterar kulturen på en söndag. Hurra hurra! Jag har skrivit en stor text om mode. Den blev väldigt fin i tidningen. Hurra!
Jag har promenerat, handlat, solat, läst, jag luktar sol på armen nu. Jag älskar att ha en altan. Idag är en dag när folk pysslar i sina trädgårdar, när män drar av sig t-shirten och går runt med bar överkropp för första gången i år och är skamlöst bleka medan de fixar med ett buskage. Jag vill också ha en trädgård! På fredag åker jag ut på landet, åh, då ska jag vältra mig i natur nonstop i två dygn.
Nu ska jag jobba, sen ska jag koka en fantastisk gryta. Hej, kyss.

Okej, trevligt bokformulär:

1. Vilken bok läste du senast?
Jag parallelläste Mia Ajvides Om en flicka vill försvinna och Katrine Kielos Våldtäkt & romantik. Plus att jag petade in lite annat; jag gillar att ströläsa liksom, dra ut en bok ur bokhyllan och läsa ett kapitel/en novell/ett avsnitt. Det är så skönt och icke-förpliktigande. Igår eftermiddag satt jag i solen och läste en novell av baby love Ola Hansson och ett kapitel ur Ulf Lindes Svar (om Ola Hansson).

2. Vilken bok ska du börja på härnäst?
Jag vet inte. Jag tänkte dra ut på landet och skriva en egen bok istället. Kanske läser jag ut Fördjupade studier i katastroffysik.

3. Är det övervägande manliga eller kvinnliga författare i din bokhylla?
Manliga. Jag har aldrig räknat till hur stor del, men jag gissar att det uppgår till… eh, 75% säkert. Nu får jag lust att räkna. Jag ska göra det sen.

4. När du läser en bok, räknar du ner hur många sidor som är kvar, eller tänker ”nu har jag kommit en fjärdedel”, ”en tredjedel”, ”hurra! hälften!” osv?
Ja. Haha. Nästan alltid.

5. Hur väljer du vilka böcker du vill läsa? Ex omslag, tips från vänner, recensioner, topplistor, bloggar osv?
Nu läser jag ju till väldigt stor del det som åläggs mig i form av arbete. När jag väljer själv är det mest äldre grejer jag läser, då har det mer att göra med ett… sammanhang (typ ”Hänger den här boken på något sätt ihop med något annat jag har gillat? Jaha, ja, då borde jag läsa den”). Jag läser rätt sällan något som någon har rekommenderat. Det är rätt sällan någon rekommenderar mig böcker faktiskt.

6. När blir en bok för lång?
Jag tycker få böcker vinner på att vara längre än 300 sidor.

7. Läser du lika gärna på engelska (om det är originalspråket) som på
svenska?

Nej. Jag är rätt lat, jag föredrar svenska. Och jag är för dålig på engelska, jag blir lite nervös av att läsa på engelska, stressad över att jag ska missa saker.

8. Vilken bok kände du senast att du var tvungen att försöka övertala ALLA dina vänner att läsa?
Det har nog inte hänt sedan jag var 17 och läste Den hemliga historien. Jag gav bort den till min gymnasiebästis när hon fyllde år, hon läste den artigt och gillade den inte alls. Jag minns fortfarande att hon hade invändningar mot att personbeskrivningarna var too much, det där om Charles och Camilla som ”flamländska änglar”. Sedan tog vi studenten och hördes aldrig mer.

9. Kan du lämna en bok som du tycker är tråkig? Isåfall, när ger du upp?
Jag lämnar böcker hela tiden. Fast oftast tänker jag att jag ska läsa färdigt dem en annan gång. Det händer inte så jätteofta, men ibland.

10. Vilken genre är överrepresenterad i din bokhylla, och vilken finns inte alls?
Jag har nästan bara romaner, poesi och böcker om konst och litteratur. Jag äger kanske två biografier. En reseskildring. En kokbok. Ingen science fiction. Sen har jag några fina små underavdelningar; en liten men växande om estetik typ 1850-1900, rätt mycket 1990-tals-litteratur (både romaner, poesi och ordknappa debutnovellsamlingar) och en, tror jag, komplett Per Hagman-samling, inklusive rariteter som soundtracket till Volt och Att komma hem ska vara en schlager-tändsticksasken.

husvill [2008-05-03 12:48:00.0]

12:17

Meh, hela Boklördag handlar om 1968. Vilken fröjd det måste vara att vara stabil kulturmedelklass denna vår; först Norén-ståhejet, och nu detta vältrande i -68, två tilldragelser som vid närmare eftertanke endast torde engagera en relativt liten del av landets befolkning men som får helt oproportionerligt stor medial uppmärksamhet.
Jag bodde i Paris i maj för exakt tio år sedan, när det var trettioårsfirande, jag fattade ingenting. Alltså jag visste knappt vad det var fråga om, jag tyckte mest att det var besynnerligt. Min vän den skotska överklasskvinnan (med familjeslott och eget whiskymärke och antagligen ett alldeles eget klanrutmönster för kiltar, som Kyle MacLachlan i Sex and the City) som rest till Paris på sextiotalet och trotsat familjen genom att skaffa vackra barn med en skulptör, och skilt sig och inlett en affär med en otroligt stilig italiensk journalist (i landsflykt efter lite för granskande artiklar om maffian) och med rubinsmuggling som hobby, som hon träffat under en Greenpeace-aktion, tyckte dock att det var en big deal och tjatade på mig om att volontärarbeta på en feministisk kongress som ordnades denna vår till minne av 1968, men jag pratade för dålig franska och vågade inte. Efteråt gav hon mig en hel påse skönhetsprodukter som hon fått istället för betalning; Chanel-parfym i ett så vackert paket, jag blev så glad. Hon var väldigt snäll mot mig. Hon gjorde middagar som aldrig blev färdiga och oftast var rätt äckliga (grytor med oidentifierbart innehåll), men det var alltid så trevligt och nästan som i en reklamfilm (om inte köket hade varit så väldigt sunkigt); alla hjälpte till med maten, och pratade på en massa olika språk och var lite lagom bohemiska. Så minns jag det senaste firandet av 1968! Det var på det hela taget behagligt och som en utflykt på fullständigt främmande marker. Jaha, nu nämner vi inte 1968 mer heller tycker jag.

16:51

Då faller över mig en öde känsla, underligt sammansatt av egen hemlöshet och vämjelse över alla dessa andra, vilka sitta därinne i droskorna och jaga åstad till teatrarne. Att de gitta, säger jag; men tillika bär jag liksom agg emot dem, ty jag tycker mig stå ensam utanför, medan de alla komma samman och känna varandra. Och med ens springer den opp i mig såsom en vild, smärtfylld lust, – ensamhetskänslan, hemlöshetskänslan. Jag hämnar mig på de många genom att kunna gå bort ifrån dem och vara mig själv nog, – en skadeglad triumf, ur vilken efter hand allt det svidande sipprar bort och som slutligen stillnar till en tyst, varm lycka, ett själens hemtrevna leende vid känslan av inre rikedom.

18:27

– …jaha, här står jag och upprätthåller patriarkala strukturer.
– Mhm?
– Jamen du vet, kvinnan som natur och allt det där.
– Aha, ja. Fast du kanske inte alls står där och är naturvarelse, utan… funderar över Konsten och Livet?
– Eller så kanske jag smider planer på att dra nytta av mina basic botaniska kunskaper och plocka mig några av fingerborgsblommorna (lat. digitalis purpurea) och gå hem och lura i min man att jag är en hemmets ängel men i själva verket stoppa några blommor i hans middag och förgifta honom?
– Tror du?
– Nä, egentligen inte. Jag tror att jag fråntagits möjligheten att vara en självständigt tänkande och agerande individ och istället reducerats till en symbol för förgängligheten. Kolla makrosbollarna liksom.
– Jag tror att du är förtryckt sexuellt och diagnostiserad med hysteri av män som upplever dig som ett hot om du är kåt.
– Ja, nåt fel är det ju.
– På dig?
– Nä, på målningen. Alltså, det står i Lyrikvännen
– Det står i Lyrikvännen att det är fel på den här målningen?
– Nä okej, men på en annan målning av Arthur Hacker, han som har gjort den här också. Den är liksom förtryckande… Mot allt! Den och typ hela konsthistorien.
– Hallå, inte bara KONSThistorien! Eftersom vi tycker annorlunda idag mot vad man tyckte förr i tiden så borde vi egentligen bara slänga ut hela historien.
– Ja! Alltså det är sån himla tur att vi vet bättre idag.
– Ja gud så skönt det är att vi lever i den mest toleranta av tider.

ilska, osorterad [2008-05-02 11:44:09.0]

11:18

Jag kan inte länka för DN är lite sega med att uppdatera, men jag tycker att Göran Greider har skrivit en bra liten text idag (update: här) om mannen som vi inte nämner vid namn här. Jag har också svårt att förstå vad det bråkas om egentligen, är alla så inställda på att det SKA bråkas att det bråkas lite på automatik? ”de bråkar om exakt hur det ska möbleras i det borgerliga vardagsrummet men ingenting utanför det” – jag fattar nu att det är därför jag inte fattar. When it comes to you and your world I’m lost. Och även om jag inte tycker att man har någon slags skyldighet att ”stiga ner i exempelvis en LO-familjs liv” så är det ändå så himla typiskt att ”han måste längst ner, till de utslagna. Det är tryggare, ty de som är allra längst ner är så få att de aldrig kan hota någon däruppe”, gud vad jag hatar när det blir finkultur av det där; det som är på så långt avstånd att det bara är liksom kittlande, eftersom det kan aldrig bli en del av ens värld på riktigt.
Det och ljusmanifestationer, herregud vad jag hatar de jävla ljusmanifestationerna. Nej, det är inte alls en helt annan grej, för det här är våren när det har varit väldigt bekvämt att bry sig om sådant som ligger precis lagom långt bort för att aldrig ska påverka ens existens på något konkret sätt, utan bara finns där som en liten anledning. Strejkande sjuksköterskor, är det för konkret, för nära verkligeheten? För osexigt? Ska vi prata om horor eller nåt istället? Så blir det bekvämare för alla.

spleen [2008-05-01 11:48:52.0]

11:38

Helgdagar är så hemska när man är kvar i stan och det regnar, eller inte är tillräckligt fint väder för att göra nån utomhusaktivitet. Helt ekande ödsligt överallt; man är utlämnad till kvällstidningar (jag har hittills läst om barnen i källaren i Österrike – ”de kommunicerar med grymtningar” -, den kvinnliga tv-stjärnan som misstänks för knarkbrott, och hur man blir av med sin stressmage), man får inga mail (mer än från Compare People på Facebook – någon som heter Marléne som jag inte känner anses av människor som jag inte heller känner vara lika kul att shoppa tillsammans med som jag), man får en känsla av att alla i hela världen gör något mycket roligare och framför allt meningsfullare.

21:30

Mitt fina blommiga paraply som jag fick i julklapp gick sönder, slutgiltigt och olagningsbart, när jag var ute och handlade. Jag skulle ha det i lätta vårregn hade jag tänkt, men innan det fått uppleva några sådana brast en liten arm av aluminium eftersom aluminium är en kass metall. Jag kommer ihåg aluminium från högstadiet, en liten kub, när man lärde sig om densitet, den var alldeles lätt och fjantig, och om man inte bankar ut den och gör folie av, vad har man den till då? Lätta saker? Typ… glasögonbågar? I paraplyer är den värdelös. Jag är så ledsen över mitt trasiga paraply. Jag gick och gick i regnet. Det kravlade sniglar över vägarna, det kom gothtjejer med fjolliga hundar, eller emotjejer kanske, jag ser ingen skillnad för jag är gammal. Jag har tappat bort min ögonfransböjare. Jag hade nog flera stycken i och för sig, jag har tappat bort allihop. Jag fick lust att använda en ögonfransböjare igen. Jag lyssnade på A-ha. Jag älskar A-ha. Ungefär en gång om året iallafall. Oftast när det regnar. A-ha är det mest nordiska band jag vet. De är som krispig vildmarksluft och öppna karga landskap och kalla hav och obarmhärtiga vindar som skulpterar människorna tills de får lika framstående kindben som Morten Harket. Har ni tänkt på att det i videon till Hunting high and low är någon som kastar ett spjut genom vattnet efter en haj, och att man kan låtsas att de sjunger Hunting haj and low istället?

nordisk & skulptural

rubrik rubrik [2008-04-30 11:35:09.0]

11:14

Glad Valborg, det står i DN att jag är särskilt bra! Eller, min text om Stina Aronson, i senaste Lyrikvännen. Särskilt bra!
Igår åkte jag båt igen, och var ute och åt och det kändes som sommar. Det är lite mer moln idag, jag hade tänkt åka till biblioteket och läsa lite, fast nu är det ju alltså tydligen Valborg, och då har de en massa spexiga saker för sig i den här stan; Chalmers-studenter som fånar sig på hela Avenyn så det lär vara besvärligt att ta sig någonstans. Jag skulle dessutom behöva köpa utemöbler och en taklampa. Och en skoborste. Var köper man en skoborste egentligen? Och ja, går det att göra rent skinn? Om man har en ljus skinnväska som har blivit helt svart och smutsig? Och var köper man ett sådant medel? Hos en skomakare? Tillsammans med skoborsten? Och om man är rädd för skomakare?

11:21

Jag tycker att skomakare är lite som tandläkare, föraktfulla om man inte sköter om sina skor
(- Din tandläkare är föraktfull om du inte sköter om dina skor?
– Nej, mina tänder givetvis. Och även om man sköter sina tänder men råkar få ett hål ändå blir det föreläsning liksom, och man ba’ ”Ja okej, jag VET det här egentligen, jag har väl slarvat lite helt enkelt”),
typ ”Oj, har du gått omkring med de här skorna fast klackarna varit så slitna/fast skinnet varit helt uppskrapat på tån/fast sulan varit helt tunnsliten/whatever skoproblem”, och så blir man lite skamsen fast man kanske inte ens gjort det medvetet, man kanske inte inspekterar sina skor så himla ofta bara, utan plötsligt en dag råkar upptäcka att oj, skon är ju helt sliten här framme på tån, och så går man till skomakaren och tänker hoppas hoppas att det går att fixa, och skomakaren säger ”Men vad TROR du egentligen, det här skulle du ha kommit hit med MYCKET TIDIGARE”. Ja, då kanske man helst inte går dit med sin smutsiga väska och får en föreläsning om impregnering och vikten av att ta hand om sina skinnprodukter.

14:15

Dagens önskeoutfit!

bergtagen [2008-04-29 09:57:05.0]

09:41

Jag förstår inte varför jag skrev om Lars Norén igår. Jag bryr mig verkligen inte ett dugg om Lars Norén egentligen. Jag ber om ursäkt. Nu blir det inget mer. Do not mention the N-word. Nu glömmer vi det här och blickar framåt.

11:16

Jag såg Picnic at Hanging Rock för andra gången i mitt liv igår.

Vilken otroligt bra film det är! Helt perfekt. Eller, första halvtimmen är bäst, men den är verkligen perfekt. Inledande Edgar Allan Poe-citat (”All that we see or seem / is but a dream within a dream”) som sätter tonen för resten av filmen, och sedan; internatskoleflickor på picknick år 1900, ljusa sommarklänningar, natur/kultur/kvinnlighet/sexualitet ni vet, svarta strumpor som tas av, flickor som går in i ett berg och försvinner.

Det är så himla kusligt och vackert och så otäck, hotfull, drömsk och klibbig stämning; myror som myllrar över assietter med Alla hjärtans dag-tårta, naturen som tar över, dallrande luft i värmen, alldeles hypnotiskt. Plus att jag älskar sjuttiotalsfilmer; det där ljuset, färgerna, Elvira Magigan/Timotej-reklamiga, allt det där som på riktigt är vad Virgin Suicides försökte vara. Alltså, ni måste se den.

– We shall only be gone a little while…

att söka det sköna [2008-04-28 09:45:16.0]

ända in i dess mest minutiösa yttringar

09:19

Jo, jag skulle leta fram det enda jag äger av Lars Norén nu när han är på tapeten (märkligt uttryck!); diktsamlingen Salome, sfinxerna som jag köpte för massa år sedan för att jag gillade titeln. Det visade sig att jag hade stoppat undan den, tillsammans med en annan bok av Norén, som heter Order, i en kartong bland böcker jag aldrig hyst några varmare känslor för. Order hade jag glömt att jag äger. Salome, sfinxerna var rätt jobbig. Ett fint stycker om Moreraus Salome, men är man ute efter det borde man hellre läsa Huysmans eller Bertel Gripenberg. Salome, sfinxerna är nog inte för mig, tyvärr. Fast jag gillar sfinxer.

Fördjupade studier i katastroffysik är så otroligt jobbig. Så mycket trams! Jag blir tokig. Jag har hunnit halvvägs ungefär nu. Jag bryr mig inte om en människa i den där boken. Jag började läsa Claes Hylingers Det hemliga sällskapet istället, som comfort-litt, det var så himla trevligt. Varför har jag plockat bort Claes Hylinger ur bokhyllan? Och Stig Claessons Om vänskap funnes och Efter oss syndafloden? Jättefina Parisböcker ju. Jag har så mycket motbjudande skräp i min bokylla. Jag måste organisera om.

09:45

Dagens önskeoutfit!

19:43

Vilken bra dag. Först jobbade jag och tvättade och deklarerade och fixade fakturor och var duktig, sen promenerade T och jag ner till Eriksberg och åt glass på en brygga, sen åkte jag båt in till stan och klagade på en H&M-blus som krympt och bråkade lite med en bitchig kassörska (ni fattar inte hur modigt det är för att vara jag) och fick en ny till slut, sen hämtade jag paket och handlade mat och strax ska jag laga a splendid dinner with delightful dishes. Jag har läst Lyrikvännen, jag medverkar! Igen! Nu youtubar jag italo disco och läser modebloggar. Ja, det här blev ju väldigt dagbokigt. Ingen kulturkritik i sikte. Jag kan citera nåt för er, så får ni er lite kultur till livs. Hm. Nu letar jag bland böckerna jag har inom räckhåll. Nä, jag hittar inget. Ni får läsa nån annan blogg istället.

20:01

Eller så får ni läsa en bok.

vit kvadrat på vit botten [2008-04-27 12:32:24.0]

12:13

Hej, glad boksöndag. Jag ägnade gårdagen åt resande. X2000 fick fel på elförsörjningen för en gångs skull (obs, ironi) och stod stilla på ett fält, det blommad tussilago utanför. Det var mycket rogivande; jag hade ingen tid att passa och jag hade en bok att läsa och jag satt fullständigt fast utan möjlighet att göra något annat, så jag tittade på tussilagona och läste min bok. Mannen bredvid mig sa, när vi klev på, ”Hej, eftersom vi ska sitta bredvid varandra ett tag nu så tänkte jag presentera mig, jag heter Lasse!” och så skakade vi hand. Jag hade köpt med mig en macka ombord och slapp SJ-mat och ja, det var behagligt. Sverige är helt sjukt vackert nu; rosa körsbärsträd, illgröna åkrar, vitsippsdalar vid små bäckar. Jag växte upp i närheten av en bäck med vidhängande vitsippsdal, det var en helt magisk plats. Höga lövträd av någon sort jag inte kan namnge, verkligen extremt höga träd, det var som en katedral, och solljuset som silades mellan de första ljusgröna bladen i trädkronorna, som genom ett impressionistiskt rosettfönster. Och ängarna av vitsippor, det porlande vattnet. Det är en av de absolut starkaste skönhetsupplevelser jag haft någonsin tror jag, jag blir lite omskakad bara jag tänker på det fortfarande.

Jag har fått två fina vita saker!

Mia Ajvides Om en flicka vill försvinna, och exlibris! (Exlibrisar? Pluralform, någon?). Det är min söta syster som har gjort dem till mig, de är tryckta med gamla blytyper och ni ser det kanske inte på bilden, men ramen består av små ekblad och ekollon, det är så fint att jag nästan tuppar av. Nu måste jag överväga mycket mycket noga vilka böcker som ska föräras dem. Det får bli några riktig favoriter. Ola Hansson står först i köordningen tror jag, sedan Stina Aronson, sedan Gabriele D’Annunzio. Min vackra utgåva av Rebecca, kanske Per Hagmans Match. Yes yes.

Jag har ägnat förmiddagen åt att leka med klippdockor i Photoshop. Alltså kolla, Elizabeth Taylors garderob:

Så snyggt! Tidigt sextiotals-filmstjärne-mode är det snyggaste jag vet i hela världen. Det och vitsippsbackar. Och skamlöst orientalistiskt måleri och Björn Andresen i Döden i Venedig och några saker till.

Alltså, kjolen! Färgen! Midjan! Toppen! Prickarna! Skorna! Fantastiskt.
Den rosa lilla dräktjackan är helt sjukt snygg också, gud, till tighta jeans och pärlor och pumps.

Bonusbild: Tre favoritbrunetter till.

Sophia Loren, Yvonne de Carlo och Gina Lollobrigida i Cannes.

…och som alla uppmärksamma dagboksläsare märkt var det ju inte Cary Grant på den där fina bilden i senaste inlägget, utan Gary Cooper. För mycket G och C för mig att hålla reda på där. Förlåt Gary! Jag bjuder på en fin bild till bara för det: Gary Cooper, med vinden i håret och blicken mot horisonten, visar hur man seglar med stil.

en storslagen metaroman, eh? [2008-04-24 18:31:16.0]

17:51

Monki-kjolen och jag kom precis hem från jobbet. Vi är ensamma hemma! Jag och Monki-kjolen. Vår hyrestant är på kurs till på lördag. Nu ska jag och Monki-kjolen hitta på hyss. Nej det ska vi inte. Men vi ska inte vara ett dugg noga med att plocka undan våra saker efter oss; vi har redan slängt våra solglasögon på hallbyrån och ställt grejer på diskbänken och en annan grej på handfatskanten. Fatta lyxen! Snart kanske vi ska ställa grejer på vardagsrumsbordet också. Och inte ta bort dem förrän imorgon! Plus att vi ska ligga i soffan och kolla på… Babel special om Lars Norén?
– Ja, det lät ju festligt.
– Nä alltså, jag tycker det låter skittråkigt egentligen, men jag lär ju inte orka läsa de satans dagböckerna och jag måste väl ha koll på hela grejen antar jag för det här lär det väl pratas om ett tag nu är jag rädd.

Hur har ni det med den rumänska postmoderna romanen? Går det att uppskatta Mircea Cartarescu om man inte tycker att han är snygg? Jag lånade med mig Orbitor hem idag och jag är otroligt skeptisk. Går det att uppskatta Jonas Hassen Khemiri om man inte tycker att han är snygg? Han är på På stan idag. Här i Stockholm får ni en hel liten knubbig bilaga, fusk! I Göteborg får vi bara några extra sidor i kulturdelen. Varken Mircea Cartarescu eller Jonas Hassen Khemiri är min typ. De är typ samma typ?

Jag tycker att Cary Grant var så snygg! Synd att inte han skrev romaner.

Rasande stilig!
Cary Grant fotad av Cecil Beaton.

jag älskar min Monki-kjol [2008-04-23 20:32:03.0]

20:28

Beyond Retro gör mig galen. Klänningarna, klänningarna. De har midja. I midjehöjd! Jag behöver en mecenat. Sedan behöver jag fina tillställningar att gå på. Inga kulturtillställningar tack, där får man inte ha fina klänningar. Om man inte har dem på ett lite rubbat Pippi Långstrump-sätt. Jag vet inte vad jag vill gå på för tillställningar faktiskt. Tillställningar där man kan ha begagnade kläder som är finare än nya kläder? Det utesluter rätt många tillställningar.

Jag försöker ta det lugnt och ligga på sängen och äta Salmiak-läkerol och läsa, men jag har inget bra att läsa, vad dumt. Jag återupptog Fördjupade studier i katastroffysik eftersom jag känner mig så skamsen över att jag aldrig läser de där böckerna jag ger min mor noggranna instruktioner om hur hon ska få tag i inför varje jul (Fördjupade studier i katastroffysik var ju iofs piece of cake) och som hon slår in i ett fint paket och ger till mig bara för att jag ska ställa in dem olästa i bokhyllan. Nu börjar jag nästan gråta. Måste läsa ut Fördjupade studier i katastroffysik! Fast julklappsböcker alltså, det blir nåt fel. Jag läser inte ens de julklappsböcker jag ger mig själv. Goethes Öst-västlig divan, jo tjena. Fast det var ett gott initiativ. Jag tycker om att bläddra i den.
Det kommer en ny Carina Rydberg-roman i oktober! Det måste komma en roman av mig nån gång.

Shit vad jag hatar alla teveprogram där man ska förfasa sig över folk och känna sig som en god och duktig människa. Nu tar de bakterieprover i nån gammal mans badrum och så ska man säga FY FAAAN VA ÄCKLIGT. Fast det där badrummet var ju ingenting, jag har sett tusen gånger värre under mina hårda dagar i hemtjänsten. Värst är det där programmet när de försöker provocera fram pedofiler, dvs. män som skulle kunna tänka sig att ha sex med sjuttonåriga jaha, update: femtonåriga – well, I stick to min åsikt – tjejer som är flirtiga på nån chattsida, och så kommer det poliser och så hamnar NÄTPEDOFILERNA på national tv och så ska man säga FY FAAAN VILKA ÄCKEL.

Nu måste jag stryka. Kanske tvätta. Måla naglarna. Korrläsa. Busy busy. Hej, hörs.

23:18

Ge sjuksköterskorna högre lön för guds skull! Jag blir vansinnig. Nu, direkt. Högre lön.

jag skar mig på ett papper [2008-04-21 19:23:29.0]

19:07

Det var Amanda Svensson som var den begåvade debutanten som jag pratade om för ett tag sen, jag skrev om henne i Aftonbladet idag, men eftersom Aftonbladet Kultur tror att internet bara är en fluga har de slutat uppdatera så jag kan inte länka. Det var iallafall en rätt intetsägande men entusiastisk recension, precis som boken. Jag visste inte heller att Amanda Svensson var dotter till Per Svensson när jag läste romanen, jag bara tyckte att det var ovanligt begåvat skrivet, och sen när jag fick veta det tänkte jag ”Jaha, det var därför”. Vad tråkigt av mig. Men jag tror stenhårt på Amanda Svensson, hon lär ju skriva en skitbra roman en vacker dag (antagligen rätt snart).
Jag har köpt en kjol på Monki eftersom jag är nitton år. Snart lika gammal som Amanda Svensson! Jag tror inte att jag är laktosintolerant, jag tror att jag är stressintolerant och behöver chilla lite. Snart ska jag skicka in en text som tyngt mig i flera månader, sen ska jag supa och röja. Närå, det ska jag ju inte. Jag ska äta lite choklad och kolla på Rapport till himlen. Nu skulle det ha kommit ett långt stycke text om hur otroligt snygg Lina Englund är, men det har ni ju redan läst här. Jo fast alltså, den munnen, de ögonbrynen, jag tycker att hon är snyggast i Sverige tror jag. Jag vet inte vem som skulle kunna vara snyggare. Den sammanlagda summan av Army of Lovers-tjejerna kanske. Jo.
Jag tjuvstartar med chokladen nu tror jag. Okej, hörs.

mais oui mais oui [2008-04-19 21:21:17.0]

20:57

Glad boklördag! Jag har haft jobblördag. Jag har känt mig som Carrie i Sex and the City! Det har jag längtat efter ända sedan jag började få betalt för att skriva. Jag har skrivit om mode. Jag gick ut och köpte en bunt modemagasin och en latte i pappmugg och sedan satt jag och skrev framför mitt öppna fönster och tittade ut över en solig innergård och kände mig ytterst glamourös. Sedan åt jag dessutom lufttorkad skinka och melon till middag, det kändes chict också. Tyvärr är jag rädd att jag håller på att utveckla oglamourös laktosintolerans, därav den gi-korrekta maten. Fast det behöver vi ju inte låtsas om. Nu är min mage full av melon och jag kommer att bli slank och kanske lite fransk om jag har tur. Mais oui mais oui c’est bon oh la la Tour Eiffel à Paris moi je t’aime Moulin Rouge mon amour oui. Det finns en så chic liten Chanelig kavaj på Top Shop. Men den har 3/4-ärm, jag pallar inte. Då måste jag börja använda handledsvärmare. Handledsvärmare = not so chic. Jag fick en jättestor rosa t-shirt med Elle. Not so chic.
Nu är Nina Wähä på tv. Nu är det ännu inte riktigt mörkt ute. Så vackra kvällar! Aprilkvällar, märker ni? Hur hjärtat räcker sig som en skål mot horisonten? Särskilt i Stockholm, Stockholm är en melankolisk stad. Blå blå är Stockholms stad. Igår pratade jag om Eugène Jansson. Ska jag berätta om min vecka? Jag har haft så trevliga kvällar! I onsdags åt jag middag sju våningar över Stureplan med utsikt över skymningen och hustaken åt alla håll och kalvrostbiff från den där stackars mannen som heter Pontus som lagar all mat i den här stan. I torsdags blommade alla rosa körsbärsträd i Kungsträdgården och jag fick vin på Grand Hotel och middag på Operabaren. Och igår fick jag vin och kaffe och whisky och chokladtryffel i Vasastan, och strålande umgänge med människor som pratade om döda språk, den moderna gallerian enligt fransk förebild och när Carl Fredrik Hill egentligen var bra.
Nu skulle jag vilja ha en kram, annars har jag det fint tack. Alla säger dessutom att det ska bli varmare snart. Hej hej.

22:18

En jobbig grej med att vara inneboende, ja, bland andra jobbiga grejer med att vara inneboende (inga grejer är egentligen så jättejobbiga, men många grejer är LITE jobbiga) är att jag aldrig har fått lära mig hur man ställer in grejer i en diskmaskin. Jag har aldrig bott i samma hushåll som en diskmaskin i hela mitt liv och nu är jag rädd att göra fel. Typ, hur mycket måste man skölja av grejer egentligen? Hur tätt får de stå? Har saker sina bestämda platser? Jag flyttade precis en plastburk för att få in en liten porslinsskål, nu undrar jag om jag gjorde fel. Det är ordning och reda på min hyrestant, jag vill ju inte sabba hennes diskkomposition.
Idag har jag gått med i Facebookgruppen Inlandsisens vänner. Det talas för lite om inlandsisen bland vuxna människor. Den är ju jättespännande. Flyttblock! Och räfflor i berg, typ på en ö i skärgården, som klösmärken i en slät klipphäll. John Ajvide Lindqvists Människohamn
(-Therese, vilket tjat om den!
-Ja, jo)
börjar med en respektfull liten introduktion tillägnad inlandsisen. Typ: en gång tillhörde det här landet inne människorna, utan isen. Det är mäktigt.

jag har köpt en halsduk med rosor som ser ut som [2008-04-15 20:56:00.0]

något som en tjej kunde haft på sig på ett modefoto av Cecil Beaton

19:42

Jag har lite mycket att göra just nu, men så fort jag hinner ska jag blogga om älvor!

22:13

Det skulle handla om Cottingley-älvorna, men nu lägger jag en länk till Wikipedia så får ni bilda er själva. Eller, jag kan pitcha storyn: Två engelska kusiner, 10 och 16 år, fejkade foton av älvor och ljög/intalade sig själva att det visst var riktiga älvor, så att typ halva världen inklusive sir Arthur Conan Doyle trodde dem. Jag ville mest visa foton:

Det är väldigt fina bilder! Här kan man kolla på alla fem.
”Conan Doyle blev så övertygad av bilderna att han skrev en bok om älvor (The Coming of the Fairies, publicerad 1921). Det tros att Conan Doyle blev lurad eftersom han inte trodde att så unga flickor kunde ljuga.” Så kan det gå!
De där älvorna ser ärligt talat rätt stelbenta ut. Men håll med om att det är en otroligt fascinerande historia. Jag ryser lite när jag läser den.

lady in red [2008-04-14 23:32:54.0]

23:27

Jag har tänkt på färgen röd. Och nu pratar jag inte om politik, jag pratar om kläder.
– Men tänk om kläder är politik då?
– Äsch, stick och läs modevetenskap.
Det blir vår, well, enligt almanackan i alla fall, och alla grå och svarta kläder som jag kapslat in mig i sedan september börjar kännas ohyggligt sunkiga och jag tänkte att det vore fint med något rött. Jag har sett på Mitt så kallade liv, och i första avsnittet säger Sharons mamma till Angelas mamma att män gillar när kvinnor 1)har långt hår och 2)klär sig i rött. Ja, jag klär mig ju som ni förstår inte för min egen skull utan enbart för att behaga män. Dessutom drar jag mig till minnes ett klädtips från Shannen Doherty i Frida: Klä dig i rött. Det var typ så långt man behövde anstränga sig enligt henne, sen skötte resten sig självt. Detta klädtips etsade sig fast i min hjärna och finns kvar där femton år senare. Shannen Doherty var verkligen snygg i rött. Så jag kollade efter röda grejer idag. Röd topp eller blus tänkte jag först, sedan tänkte jag klänning. Inne på Zara hittade jag en röd klänning som faktiskt inte alls såg ut särskilt mycket som något man tar på sig för en helkväll i Dubai. Röd, kort, tight, fodralaktig, kanske inte speciellt smakfull men inte speciellt smaklös heller. Så jag provade den. Det var inget större fel på den, förutom nåt konstigt knytband som jag inte visste vad jag skulle göra med (vad ska man göra med alla knytband? Rosett? På magen? Eller på ryggen?), men den var ändå helt otänkbar. Röd klänning funkar liksom inte, jag började tänka på Pretty Woman, Goldie Hawn på nån filmaffisch, Kim Basinger i Min fru är en utomjording när hon ska personifiera alla mäns drömkvinna och därför anländer från yttre rymden klädd i en röd fodralklänning. Eller, hon anländer kanske naken förresten, men sen har hon röd fodralklänning. Den kändes lite lockande ändå, jag tänkte att jag kanske skulle bli essensen av Kvinna i den, att jag skulle få slå Ulf Lundell-männen ifrån mig med slagträn och att byggjobbare skulle stå på rad och vissla efter mig och nån man kanske skulle gå in i en lyktstolpe. Fast sen insåg jag att jag inte har det självförtroende som röd fodralklänning kräver. Röd fodralklänning är inte för mig. Däremot skulle jag otroligt gärna klä mig i den här kjolen.
Den är den röda fodralklänningens estetiska motsats. Kolla på tyget! Man kan se det på nära håll om man håller markören över den. Så fint! Fast den var så dyr. Oförsvarbart dyr. När skulle jag använda den? Och vad skulle Martina Bonnier säga?

grymma grymma månad [2008-04-13 23:22:48.0]

23:21

Helt sjukt kallt i den här staden, jag borde ha tagit med mig en kappa.

[2008-04-12 12:58:52.0]

12:29

Glad boklördag, dagens projekt är kastanjevatten. Har ni använt det? Sedan 1986 alltså? Min mamma hade kastanjevatten, jag minns hur jag tog lite på en bomulltuss och drog längs min arm och fick ett brunt streck på den. Det är ett så vackert ord, kastanjevatten. Är det verkligen gjort av kastanjer? Kastanjer har otroligt fin färg.
Jag provar en ny parfym, den doftar fantastiskt. Mjukt och snällt. Lite för snällt kanske, den försvinner på typ en timme. Äpple och te luktar den. Hm, den är lite mesig kanske, men doftar liksom… nybadat. Den doftar som nån sofistikerad tjej med blankt hår som bor i New York och aldrig svettas. Den får mig att tro att jag kan vara den tjejen. Det kan jag ju givetvis inte vara, men det är kul att iallafall dofta som henne.

Jag kollar väderleksrapporten på SMHI:s hemsida alldeles maniskt. Nu har snömolnen som befunnit sig över Stockholm klockan 06:00-12:00 imorgon försvunnit och blivit regnmoln istället. Splendid! Jag kommer fram klockan tolv, då har det slutat regna. Men det måste ju bli lite varmare nån gång. Jag tar inte med mig någon kappa nu. Är det dumt? Jag är så otroligt trött på min kappa. Jag orkar inte se den längre. Jag vill ha en grön liten vårkappa. Dofta äpple, ha grön vårkappa. Det blir ju perfekt.

modern life is rubbish [2008-04-11 15:15:32.0]

14:51

Jag har haft fin läsarkontakt senaste veckan eller så. Ja, det beror ju inte på mig alltså, utan på att folk har skrivit till mig. Nu interagerar jag lite:

Ja! Eller, nej! Klart att det inte är Josef Frank som har gjort det jävla elefanttyget. Josef Frank och Svenskt tenn är så gott som synonyma i min hjärna, därav sammanblandningen. Estrid Ericson är det som ska ha cred för det jävla elefanttyget.

Nätskorna kommer från Monki. Jag har inte sett dem i verkligheten, jag tror inte att de har kommit ut i butikerna än.

Den begåvade debutanten får vara hemlig ett litet tag till tror jag, jag gillar inte att skriva för mycket här om vad jag skriver på andra ställen.

”Witz” användes av Novalis i betydelsen ”snille”, precis som Patrik Forsgahe översatte, och Anders Olsson kan få skämmas iallafall litegrann (om han inte redan har gjort det).

******

Slut på läsarkontakten.

Saker jag har gjort idag:
Varit bakfull
Korrläst
Under stor ansträngning skrivit 1163 tecken

Nu ska jag snart promenera till ghettot och posta mina skor som precis som jag trodde visade sig vara för stora. Blir skostorlekarna större och större? Eller så krymper mina fötter. Men det finns pumps i storlek 39 på Din Sko som man skulle kunna stoppa ner en hel skolklass i.
Hej hej.

flora & fauna [2008-04-09 10:23:07.0]

10:12

Jag luktar fortfarande av Paul Smiths rosparfym som jag provade igår. Den luktar inte alls ros längre, utan… pion och nåt trä? Något annat än ros iallafall. Och inte så gott. Den luktade inte gott igår heller. Jag tycker att uppskattningsvis 90% av alla parfymer luktar äckligt. I de allra flesta fall tycker jag att det är fullständigt obegripligt att folk köper dem och använder dem. Jag väntar på parfymprov med posten, kan posten komma nu tack. Kan ett meddelande om att mina skor inkommit till Orientlivs komma nån gång tack. De har säkert försvunnit på vägen, nåt är fel, jag känner det på mig. Plus att de kommer att vara för stora, och då måste jag skicka tillbaka dem och skriva ”Hej, ni måste skicka mina skor till en annan adress nästa gång, för när ni har fått ändan ur vagnen och behagar leverera dem kommer jag att vara i Stockholm” och sen kommer allt att bli fel.

14:09

I mitt kartläggande av den svenska smaken har jag, som ni nog märkt, särskilt kommit att intressera mig för Josef Franks tyg med motiv av elefanter, det s.k. jävla elefanttyget.
Min tes är att inget nummer av tidskriften Elle Interiör ännu har utkommit utan att det jävla elefanttyget funnits avbildat någonstans, och den håller fortfarande. Jag glömde att dokumentera det jävla elefanttyget i nummer 2 2008, men kan komplettera med det senare idag. Här följer det jävla elefanttyget i Elle Interiör nummer 3 2008, representerat två gånger. Det är nog inte helt fel att anta att om man vill att ens hem ska figurera i sagda tidskrift är införskaffande av det jävla elefanttyget ett klokt första steg.

sid. 58

sid. 123

våren då vi äter förrätter [2008-04-08 11:36:22.0]

11:34

Uteläsarsäsongen inledd!

22:05

Hej, jag har ätit förrätt. Jag har ätit huvudrätt också, dock ingen efterrätt. Igår var det trerätters, franskt. Idag tvårätters italienskt. Jag åt parmaskinka och melon, det är bästa grejen. Ännu bättre på sommaren iofs, när melonen inte är riktigt så kylskåpskall och icke-söt som nu, men det var jättefint ändå. Det låg dessutom jordgubbar på kanten. Det är ju jättekonstigt att alla grönsaker har slutat smaka grönsak, när hände det här? Eller, var det för att mina smaklökar som barn var så oskyldiga och icke-fördärvade som allt smakade så mycket mer? Inte bara därför, det tror jag inte. Jag var i Spanien på semester en gång och där smakade tomaterna som de gjorde när jag var liten; när jag hälsade på hos farmor och farfar på landet och plockade tomater som luktade tomat. När kände man en butiksköpt tomat lukta tomat senast? Och smaka tomat? De är ju bara stenhårda och sura. Tomat lukat så sjukt gott, när man gnuggar ett tomatblad mellan fingrarna… mmm. Det luktar sol. Åh, jag kunde bli copywriter åt Zeta. Fast det här var inte i Italien, det var på Vikbolandet, Östergötland – en gång, när Söderköping var Sveriges huvudstad, en oerhört rik bygd, bördig och vacker, och kyrktätare än nästan alla andra bygder. Min farfar, för det var han som skötte ansvaret när det gällde trädgårdslandet, odlade morötter också. De var alltid jättesmå när man drog upp dem, och sköjde av dem under en pump, och åt dem, och de smakade morot på ett sätt som inga butiksmorötter någonsin har gjort. Det är lerig jord på Vikbolandet, gammal sjöbotten. Leriga morötter. Allt växte där; hallonbuskar som gav perfekta, jättestora hallon, jordgubbsplantor, jättemånga, smultron i skogen ovanför berget med den torra bruna mossan, sådana mängder smultron att det knappt går att föreställa sig. Åh, jag vill ha en trädgård. Jag skulle vara jättebra på att ha en trädgård. Den skulle vara jätterustik, inga spexiga växter och grönsaker, bara gamla godingar: fruktträd, trädgårdsland, kryddträdgård (well, en liten drivbänk iallafall), ringblomma, prästkrage, rosenskära, blåklint, vallmo. Pion- och syrenbuskar. Vilt växande lupiner, jättevilt växande vresros. Rödaste rödklövern. En kruka indiankrasse. Sen är jag nöjd.

det italienska, under renässansen uppfunna [2008-04-07 15:12:14.0]

dubbla bokföringssystemet infördes i Sverige på 1620-talet

15:01

Kära dagbok, idag har jag gjort tråkiga saker, inklusive bokfört alldeles själv för första gången. Jag känner mig mycket nöjd med mig själv. Fast jag måste bli noggrannare, nu har jag slarvat bort ett kvitto som en läskig hippie gav mig i ett antikvariat när jag köpte en bok som jag definitivt kunde ha dragit av om jag kunnat hitta det satans kvittot. Finns det några knep? Man bär runt på ett spciellt litet kuvert där man stoppar ner allt som har med ens firma att göra? Det kanske vore bra. Metoden ”Knöla ner i plånboken” fungerar uppenbarligen inte.

Det är sol, jag vill ut och äta. Först promenera lite, sen äta. Dricka billigt mousserande vin först kanske. Jag har beställt parfymprover, hurra. Och mina tygskor inkommer snart till ORIENTLIVS, den enda butik jag känner till som alltid kan tillhandahålla Twix med vit choklad. ‘Tis the spring of online shopping. Idag är dessutom premiär för BUS-säsongen. Jag tycker redan att jag ser lite flammig ut på armen. Jaha, nu ska jag läsa Miranda Julys novellsamling. Den heter Ingen hör hemma här mer än du och jag misstänker att jag kommer att hata den.

oskuldens tid [2008-04-06 12:36:50.0]

12:14

Moa har skrivit så fantastiskt och nästan magiskt fint om en Sally Mann-utställning som jag tror att jag kunde ha sett på Kulturhuset om jag varit lite vaken, och nu vill dunka huvudet hårt i väggen över att ha missat. Jag minns första gången jag såg Sally Manns bilder; i den rätt tråkiga tidskriften Foto som fanns på Kolmårdens bibliotek. Jag brukade bläddra i den på högstadiet fast jag inte var ett dugg intresserad av de tekniska aspekterna av foto, men redan då gillade att kolla på bilder, även om jag inte riktigt hade fattat det, eller, formulerat det. Jag blev iallafall lite chockad över Sally Manns bilder, jag tänkte typ ”Det här kan inte stämma, hur kan de vara så… vackra?”, det kändes som att det var nåt skumt, nåt fusk, som att det inte var på riktigt.

I övrigt tillbringar jag dagen med litteraturen, jättebra litteratur, idag är en av få dagar när jag känner mig genuint privilegierad över att få sitta i en fåtölj och dricka kaffe och läsa och JOBBA, trots att det inte märks alls att jag jobbar eftersom det är ett så strålande nöje. Jag har läst en debutant som jag anser vara genuint begåvad, jag har läst halva John Ajvide Lindqvist (förhoppningsvis hela innan dagen är slut) och den är bra, hoppas bara att jag kan förklara varför.

14:24

Martina Bonnier i DN Söndag idag, på frågan om hennes tidigare arbeten: ”Har alltid jobbat med tidningar, förutom under skoltiden då jag var expedit på Svenskt tenn.”
Martina Bonnier blir bara för mycket för mig. Martina Bonniers bok, Fashionista, blir för mycket för mig efter ungefär två sidor. Då är det 205 sidor kvar.
Martina Bonniers bok levereras i en turkos shoppingkasse (vad heter det? En sån där blank, lyxig, med tygsnören som handtag, som man får när man köper nåt dyrt?).
Här hälsar den på i ett skafferi:

”Förminska inte dig själv som kvinna!”
säger Martina Bonnier-kassen.

21:00

Kolla! Nätskor!

Jag hade rosa när jag gick på lågstadiet, och nu känner jag starkt att jag vill ha det igen. Är jag normal?

/Oroligt lejon

en man med kameler [2008-04-05 10:54:37.0]

10:29

Glad boklördag. Jag tycker att det är så spännande med Sven Hedin. En äventyrare! Jag har en thing för äventyrare. Jag tror dessutom att jag kan ha en thing för Axel Munthe. Jag måste läsa hans bok. Jag måste skriva några böcker så jag kan söka författarstipendier och få sitta en månad i ett hus på Capri. Man kan kolla på Villa San Michele på nätet, här. Där finns det dessutom en förteckning över alla antikviteter.

Sfinx

Nr:
1066

Typ:
Övriga antikviteter

Placering:
Museum, Kapellterrass

Inomhus/Utomhus:
Utomhus

Antal:
1

Material:
Travertin

Datering:
Etruskisk

Rätt coolt att ha en villa på Capri med något som heter ”kapellterass” (har man ett kapell då också? Antagligen, ja?) med en etruskisk sfinx. Det verkar stå gamla grejer överallt; ett korintiskt kapitäl från romartiden som används som trädgårdsbord, ett stort stenlejon från medeltiden. När åker vi, när åker vi?

Jag ska till biblioteket nu, och lära mig allt om mannen som 1953 efterträdde Sven Hedin som ledamot av Svenska Akademien på stol nummer 6. Vi hörs.

16:33

Greetings från nöt- och bärmixen, hur många påsar får man äta om dagen?
– Vi drar gränsen vid två och en halv.
– Mm okejrå. Då har jag lite mariginal fortfarande.
Det var en artikel i DN om varför man ska läsa. Jag fattar inte det Staffan Lindberg säger. Jag citerar:

– Och de här människorna som säger ”Jag blir en bättre människa av att läsa böcker” … Hade någon sagt till mig att det är nyttigt att läsa när jag växte upp hade jag genomskådat det direkt.

– För mig har läsningen handlat om så många andra saker, jag har läst för att jag inte har haft något val, för att jag varit tvungen att ta reda på vem jag är, för att förstå mig själv, för att ta mig dit jag är i dag med bakgrunden jag haft.

– Och de viktigaste läsupplevelserna när jag var yngre var de som egentligen skrämde mig, som när jag läste Edith Södergran och det kändes som om en dörr blåste upp på vid gavel

Jag tycker att allt han räknar upp är utmärkta exempel på att man blir en bättre människa. Vadå ”andra saker”? Vilka saker gör en till en bättre människa då? Vett och etikett? Man lär känna sig själv genom att konfronteras med det faktum att det finns människor med annan världsbild, andra förutsättningar, annan syn på bra och dåligt, rätt och fel… och man lär känna sig själv genom att inse: Mot detta reagerar jag med avsmak och mot detta med glädje. Det här skrämmer mig och det där gör mig trygg. Det här är sorgligt, det där är roligt. Det här tredje är både sorgligt och roligt. Det här gör mig äcklad, det där gör mig upphetsad. Och det där gör mig både äcklade och upphetsad.
Och den större självförståelsen leder till större lyhördhet, större förståelse för andra människor. Vad är att bli en bättre människa om inte detta?
Och bonus: Kanske drabbas man dessutom av insikten att man (som i människor, samhället-) inte alltid har tyckt som man gör idag. Och som följd av detta, förhoppningsvis, att man inte alltid kommer att tycka som man gör idag. Det är kanske den bästa insikten.
Ja, jag skulle nog skriva under på att man visst blir en bättre människa av att läsa böcker.

16:49

Lusten att läsa är egentligen hemlängtan – driften att överallt vara hemma.

(något modifierat citat av Novalis)

modeblogg [2008-04-04 11:15:56.0]

11:03

Kära boråsare, det enda jag är intresserad av idag är skor. Jag har tänkt så mycket på skor de senaste dygnen så ni fattar inte. Mitt behov av skor ter sig oändligt. Jag behöver bruna skor, svarta skor, bekväma skor, obekväma skor, tygskor, skinnskor, eventuellt flätade konstiga antagligen gjutna i plast-skor, små skor, stora skor, röda skor, gröna skor, högklackade skor, lågklackade skor, lackskor, ballerinaskor, skor med rosett, skor utan rosett, skor med tår som tittar fram, skor utan tår som tittar fram, skor man kan ha strumpor i, skor man inte kan ha strumpor i, varma skor, luftiga skor, blommiga skor. Helst dessutom olika kombinationer av ovanstående. Igår köpte jag bruna högklackade skinnskor med rosett på. Idag beställde jag svarta bekväma tygskor. Så jag gör ju mitt bästa iallafall. Det är lite jobbigt att hur många par skor jag än köper så är mitt behov aldrig helt täckt. Dessutom köper jag för billiga skor, så efter en säsong har de flesta kollapsat och kan aldrig bli en klassisk och hållbar skogarderob.
Ja, det var allt jag hade att säga om skor. Och nåt annat har jag inte att säga just nu. Så, hej hej.

14:42

Okej, fortsättning på den inslagna vägen för dagen; modeblogg.
Några tjusiga damer som är stilförebilder varje vår:

Kim Novak visar hur snyggt det är med randig tröja.

Joan Collins motbevisar påståendet
”På sommaren är det finast med bara lite läppglans.”

Brigitte Bardot visar förträffligheten med outfiten
kjol, enkel topp och skärp i midjan
(även om midjemåttet ser fullkomligt overkligt ut).

Monica Bellucci i filmen Malena,
i nästan precis en sådan klänning som jag har köpt,
vilket får mig att inse att jag siktar rätt högt.

Amazonkvinnan Sophia Loren. OMG!

18:25

De här är fantastiska:

Antagligen jinxar jag dem nu genom att offentliggöra min kärlek, och så tas de ur sortimentet på tisdag, precis som allt jag gillar. Det är torkade blåbär i! Jag brukar tycka att torkad frukt förlorar all fruktsmak och ofta bara smakar sött, men torkade blåbär smakar fortfarande blåbär och är helt sjukt goda.

programförklaring [2008-04-02 12:12:21.0]

12:07

Kära boråsare som kommit hit efter att ha läst den här artikeln i Borås Tidning. Ni är jättevälkomna! Fast det är typ inte ett ord som handlar om mig i den där artikeln som stämmer. Vi kan gå igenom det sedan, nu måste jag skriva reseräkningar till mig själv.

18:59

Alltså, den där artikeln var ju snäll egentligen, den är ju skriven av någon som gillar det jag skriver här, och som gör det för att det finns ”ett bildat och personligt allvar i botten”, och det är ju en fin anledning att bli gillad.

Det var faktagrejerna det var fel på. Jag stavar mitt efternamn med H. It’s spelled B-O-H-M-A-N. Precis som en partiledare stavade sitt efternamn (en partiledare med vilken jag inte på något sätt är släkt, även om vissa människor verkar tro att det gemensamma efternamnet gör mig till moderat by default).

Jag började inte skriva dagbok på Skunk så tidigt som 1999, jag blev medlem på själva communityn då. Det var innan det ens fanns en dagboksfunktion här. Däremot började jag nog skriva dagbok på nätet 1999, eller 1998 kanske – först på Lunarstorm, sedan på en dagbokscommunity, som finns kvar (mitt Lunarstormkonto har däremot sorgligt nog råkat bli raderat) och där mina gamla inlägg fortfarande guppar omkring.

Jag var inte gymnasieelvev 1999 – I wish! Jag är äldre än så och äldre än alla tror verkar det som, när jag tog studenten var internet nästan nytt. Jag gick dessutom inte på gymnasiet i Göteborg, jag är inte från Göteborg, jag är från Kolmården och gick på gymnasiet i Norrköping. Ströjobben är däremot helt korrekt, jag höll på med dem för länge, eller jag vet inte: jag behövde rätt lång tid på mig för att fatta vad jag vill göra och våga tro att jag faktiskt kan göra det.

Och jo. Kön och klass? Klass tjatar jag ju en del om, om än inte i närheten av så mycket som jag gjorde för några år sedan, men kön..? Jag tror inte att jag har kön som infallsvinkel i större utsträckning än, säg, Jonas Thente eller Andres Lokko (inga jämförelser i övrigt alltså). Jag blir faktiskt tokig på att ung kvinna i kvällstidning gör att folk per automatik verkar förutsätta feministisk infallsvinkel på allt som kommer i ens väg. Det är inte min grej. Jag är intresserad av litteratur. Det är litteraturen som är min grej. Jag skulle faktiskt vilja hävda att om jag nu har en egenskap som skiljer mig från andra kvinnliga skribenter i min ålder så består den i att jag INTE skriver med kön som huvudsaklig infallsvinkel.

”Värvad” till Aftonbladet? Ja, kanske. Jag vet inte. Jag frågade om jag fick vara med och skriva och det fick jag.
Mina favoritförfattare är inte Michel Houellebecq och Donna Tartt. Donna Tartt har skrivit en av mina absoluta favoritböcker, men hon har även skrivit en bok jag inte orkat läsa mer än 20 sidor i. Jag skulle säga att min favoritförfattare är Ola Hansson. Och Per Hagman.

Och så är den här dagboken inte tänkt som en bokblogg. Den är tänkt som ett ställe för mig att formulera mina tankar på. De handlar en del om litteratur, men de handlar även om mode, mat, blommor, parfym, media, konst, smink, väder, att vara glad, att vara ledsen, samt alla i vardagen förekommande smågrejer. Man är jättevälkommen att läsa om man är intresserad av litteratur, men då får man ju sålla en del. Man är lika välkommen om man är intresserad av att läsa om något av det andra. Det enda jag undanber mig är läsare som inte är intresserade av något som står här men envisas med att läsa ändå och sedan gnäller över att jag skriver om det jag skriver om. Då finns det säkert jättemånga andra trevliga bloggar man kan läsa istället.

Inte meningen att låta bitchig alltså! Men jag blir trött ibland. Dessutom är jag på mycket dåligt humör efter att ha varit på möte med min ekonomiman hela eftermiddagen. Jag tjänar typ inga pengar alls och jag har mycket svårt att föreställa mig att jag någonsin kommer att göra det. Vad ska jag göra åt det här? Turnera runt och föreläsa lite eller nåt? Ta jättemycket betalt för att åka till exempelvis, eh, Borås, och prata för folk om att ha, eh, en litteraturblogg? Jag måste sätta igång att skriva färdigt lite böcker. Först två romaner som inte säljer så bra, en novelsamling som säljer ännu sämre, och sedan – the bestselling superroman. Ja, så får det bli.

sagan om den lilla hinden [2008-04-01 12:35:09.0]

12:19

Cashmere Mafia, vilken dålig serie. Precis som Gossip Girl, sjukt dålig. De verkar (svårt att döma ut en serie efter ett avsnitt kanske, Cashmere Mafia kan få ett avsnitt till på sig, men jag är mycket skeptisk) dåliga på samma sätt; liksom… glättiga. Hårda och glättiga. Och så extremt högt tempo: Det här är minsann en serie om människor som är rika och framgångsrika, och då är man alltid stressad. Alltså, jag gillar ju Gilmore Girls, kanske den sömnigaste serien ever.
Fast försöker någon medvetet göra en tv-serie som är precis tvärtom det där kalla, snabba och glättiga så gillar jag det ju inte heller; Pushing Daisies var typ det värsta jag sett. Har ni sett? Den är ju förresten precis lika glättig, fast på ett sökt gulligt sätt.

Jo alltså, jag gillar inte tjejgäng. Varken i verkligheten eller på tv. Även om jag nu verkligen tycker om Sex and the City, men den får mig hela tiden att fundera över de inbördes relationerna i tjejgänget, den inbördes rangordningen: Vem ringer vem när de måste prata ut? Får de andra veta det sedan? Blir Charlotte svartsjuk när Miranda ringer till Carrie och gråter? Är det aldrig någon som oroar sig för att de andra ska säga något taskigt bakom ryggen på henne? Varför går Carrie och Charlotte och shoppar idag? Kunde inte Samantha följa med? Eller frågade de inte henne? Sådant tänker jag hela tiden när jag ser den, och det tas aldrig upp över huvud taget, det är liksom Sex and the Citys elefant i rummet: do not mention the vänskapsrangordning. Eller så är jag bara uppfuckad av min egen kedja destruktiva tjejvänskaper, folk tänker kanske inte sånt här? Jag skulle hela tiden tänka: Vem är mest umbärlig i det här sammanhanget? Och vara övertygad om att det var jag.

jag kommer inte på nån kul bildtext

18:48

Jag kan verkligen känna djup och genuin glädje över fina saker. Kolla vad jag köpte idag:

Uppsala Ekeby-fat med inbyggt rådjur!
Eventuellt är det en liten hind.
Kanske heter den Novalis.

22:54

Sorry om jag förvirrar er med mitt tjat om rådjur etc. Jag tar tillfället i akt att presentera er för the original lilla hinden:

Slående lik en liten tysk romantiker.

blüthenstaub/översättardagen [2008-03-31 12:22:36.0]

11:58

Hej, glad måndag. Jag har lite problem med den lilla hinden Novalis. Talar ni bra tyska? Jag tänkte bli lite Malte Perssonsk nu: Jag har två olika översättningar, och de skiljer sig radikalt åt när det gäller det tyska ordet Witz. ”Vits” skriver Anders Olsson och who am I to question en akademiledamot, men en man som heter Mattias Forshage, som enligt min ringa åsikt gjort ett alldeles strålande arbete med översättningen i Romantiska fragment från Vertigo förlag, skriver ”snille”. Det senare gör sig betydligt bättre i sammanhanget:

I muntra själar finns inget snille. Snille visar på en störd jämvikt: den är både följden av störningen och medlet att återställa den. Passionen har det största snillet. Tilståndet där alla förhållanden blir upplösta, förtvivlan och den andliga döden, är snillrikt på ett fruktansvärt sätt.

I upprymda själar finns ingen vits. Vitsen är tecken på en störd jämvikt: den är en följd av störningen och samtidigt ett sätt att återställa balansen. Passionen bär på den starkaste vits. Det tillstånd då alla förhållanden upplöses, förtvivlan eller den andliga döden är vitsiga på det mest fruktansvärda sätt.

In heitern Seelen giebts keinen Witz. Witz zeigt ein gestörtes Gleichgewicht an: er ist die Folge der Störung und zugleich das Mittel der Herstellung. Den stärksten Witz hat die Leidenschaft. Der Zustand der Auflösung aller Verhältnisse, die Verzweiflung oder das geistige Sterben ist am fürchterlichsten witzig.

Hilfe, bitte. ”I upprymda själar finns ingen vits”, ”Passionen bär på den starkaste vits”? Det är ju helt obegripligt. Den stärksten Witz hat die Leidenschaft. Är betydelsen av Witz liksom lite glidande och flexibel på tyska? På ett sätt som inte riktigt går att översätta?

Den årliga idolbilden på Novalis:

12:12

Jo, Michel Houellebecq lämnar mig inte ifred. Han gillar också Novalis. Novalis och Baudelaire. Jag tror att Houellebecq är den ultimata cyniska romantikern. ”Jag respekterar inte människan, likväl avundas jag henne”. Jag tror inte att Houellebecq är möjlig i Sverige. Någon som han alltså. Han är ett europeiskt fenomen. Vi får sitta här och sukta i det kalla norr efter någon som skulle kunna vara som han. Intellektuell med skandalpotential liksom. It couldn’t happen here är jag rädd. Alltså, jag tycker inte att han är himla bra egentligen, men han fascinerar mig. Tänk om jag kunde franska! Då skulle jag översätta hans poesi.

Status update:
Michel Houellebecq joined the
group ”Plastkasseglädje”,
created by Stig Larsson

varje gång jag hör ordet litteratursverige… [2008-03-30 19:25:00.0]

19:18

Jaha kul för er att ni har haft en strålande vårdag. I Göteborg har det varit grått och ska fortsätta vara det så länge femdygnsprognosen på SMHI:s hemsida sträcker sig. Fem dygn alltså.
Beatförfattarna, vilka töntar! Jag hatar beatförfattarna. Medan jag gör det ska jag äta ett litet kycklingspett. Hej hej.

23:26

Dagens Vad länge sedan det var jag tänkte på…

Uri Geller!

Gone were but the Winter, [2008-03-28 12:30:00.78]

Come were but the Spring,
I would go to a covert
Where the birds sing.

Where in the whitethom
Singeth a thrush,
And a robin sings
In the holly-bush.

11:57

Min pappa fyller år idag. Jag har inte pratat med honom än, men han är antagligen ledsen över att det är snö, precis som jag, eftersom vi båda är lite för beroende av meteorologiska omständigheter för vårt välbefinnande. Jag är dessutom lite sur över andra saker som jag inte tänker delge er för ni tycker bara att jag är gnällig. Jag skulle vilja lyssna på någon ny, vårig musik, men jag har ingen aning om vilken. Äsch, den behöver verkligen inte vara ny förresten, bara ny för mig. När jag var i London spelade de All this love med The Similou på Top Shop, i nån rolig remix, kommer ni ihåg den låten? Varför spelar de den i London? Nu?
Saker jag fick med posten idag: Tio kontaktlinser.
Saker jag måste köpa: Jättemycket blommor, så jag kan slänga ut alla döende amaryllisar (som består av typ fem meterlånga blad var och mest ser ut som några slokiga kaktusväxter), jag vill ha små slipade glasvaser med ranunkler i, så där som de alltid har i inredningstidningar (på spetsduk över gammalt sminkbord köpt på loppis i Paris, tillhörande kvinna med kreativt yrke som har en antik underkjol hängande utanpå en garderob). En urna kanske, med blå hortensior. Ett blomsterbord med pelargoner, en sprucken porslinkanna med pioner som hänger tungt med sina huvuden.
– Pioner? Nu?
– Ja, det går inte va?
När Oscar Levertin var Stockholms it-boy köpte en tjej vintersyrener till honom står det i alla böcker. Vad är vintersyrener egentligen?
Haha, titta vad roligt, nu googlade jag och fick den här träffen: Nathan Shachar ställer samma fråga som jag på ett trädgårdsforum. Som research inför sin Oscar Levertin-bok kanske? Vad fint! Det är fint med allt som heter något med vinter-. Vinterträdgård! Jag minns fortfarande hur förtjust jag blev när min mamma kallade några små blad som tittade fram genom snön på tomten för vintergröna. Min pappa gillar vintergröna växter. Hela innergårdar fulla, ”som i England”. Min pappa gillar England för där är det nästan aldrig snö.

cynisk romantiker [2008-03-27 10:22:36.203]

10:11

Nää, haha, jag dubbar inte alls barnprogram. Den där intervjun var ju bara jag som fånade mig lite. Jag svarade på någon annans frågor. Med någon annans tonfall. Jag skulle aldrig kunna dubba barnprogram, jag hatar min röst.

Det är så otäck luft här; hyresvärden har dragit igång värmen ordentligt för första gången i vinter och alla element står och är glödheta samtidigt som luften ändå är helt kall och torr; det är som en klar sommardag utan värme i luften, men med en ilsket lysande sol, jag hatar sådana dagar. Jag känner hur min hy krackelerar i den här luften. Lite fukt tack. Jag kan inte andas. Jag skulle vilja vakna en dag och inte ha något särskilt att göra. Gärna snart tack.

12:24

Om jag hade haft en modeblogg skulle jag ha postat den här bilden i större format:

Vilket fint ljus! Det är från en Sonia Rykiel-visning.
Jag vill åka och köpa hundra olika krämer att dränka min kropp i. Det bara dräller in saker här, jag fick Vi med posten, den är så trevlig! Anders Borg, bräserad kyckling, massa litteratur, fina bilder. Jag tycker inget särskilt om Anders Borg alltså, jag menade att det är en trevlig blandning. Det är en bild på Miranda July, hon verkar irriterande va? Tidningen Lula-irriterande? Det är för mycket av det där nu, Virgin Suicides-romantik och kakfat med rosa macaroner och storögda tjejer och fluff och tyll (och jag älskar ändå både fluff och tyll, det är sammanhanget jag inte pallar), Sofia Coppola-sammanhanget. Jag kanske avskyr Sofia Coppola? Ja ta mig tusan. Miranda July har kanske inte så mycket med det här att göra? Jo. Alltså hon har skrivit en bok som ”vimlar av udda existenser som vill bli älskade”… jag tror inte att jag orkar utveckla, jag litar på att ni fattar, eh, var skon klämmer. Den klämmer jättemycket! Jag tror att jag är mer romantiker än de flesta, men sånt här pallar jag inte. Satans kakfat. Allt blir äckligt när det är i ett äckligt sammanhang. Ett poserat sammanhang. Eller jag vet inte… ett sammanhang som är för medvetet om sig självt? Jag älskar egentligen kakfat också alltså! Men inte som modeaccessoar.
Jag fick en bok med intervjuer med svenska modedesigners. Jag har bara bläddrat i den och känner redan för att klä ut mig till Donatella Versace.
– Är det fel på allt idag eller?
– Ja men alltså, då har jag ju inte ens börjat kommentera artikeln ”Stockholms kön” i dagens På stan!
– Jaha, men kör då.
– Ja okej. Alltså jag fattar ju som vanligt inte riktigt problemet. Stockholm kallas ”Mälardrottningen” och det är illa för att..? För att Stockholm skulle vilja lämna det upphöja i drottningtiteln och vara svettig och knulla runt lite? Men Stockholm är ju en stad. Den har inget medvetande. … [tystnad] Well. Det var väldigt fint med historien om de två tjejerna som dränkte sig iallafall. Fin skulptur, fin historia.
– Fin?
– Ja, men skillingtrycks-fin. Romantisk och hemsk. Romantiskt och hemskt är bra.
– Du skulle gilla hemska kakfat?
– Nä… inte om det liksom blir en grej att det MÅSTE finnas nåt hemskt i det romantiska.
– Tyckte inte Baudelaire det?
– Hm, jo, det gjorde han kanske.
– Men du gillar väl Baudelaire?
– Meh, jag kanske inte tycker precis som han om ALLT bara för det. Jag orkar förresten inte mer nu.
– Nä okej, vi hörs.

15:36

Också från Sonia Rykiels visning:

bli isbjörnsfadder [2008-03-26 11:25:00.787]

11:16

Hej. Det är en strålande vinterdag. Jag har inga skor att använda i denna väderlek och tänkte stanna inne tills snön har smält och det är torr och grusig barmark.
Jag har skrivit om Johan Kindes roman i Aftonbladet. De har stavat fel till mitt namn. Alla stavar fel till mitt namn och glömmer ett H. Det är H överallt. Till och med i mitt mellanamn. Det var iallafall alldeles strålande roligt att läsa Johan Kindes bok. Jag klämde i mig hela på en kväll. Det vill man göra med alldeles för få böcker.

12:31

Äntligen en intervju med veckans medarbetare.

Hej Therese!
Du har medverkat i den här dagboken sedan 2002 eller nåt. Hur känns det?

Det känns jättespännande!

Du har intervjuat en färgdoktor i första programmet. Varför ringde du upp just honom?
Allra mest för att det är så himla spännande med färg.

Hur är ditt eget färgsinne?
Det är jättebra! Hyperkänsligt, givetvis. Särskilt för blå och röda nyanser. Överlag tycker jag som sagt att det här med färg är väldigt spännande. Det finns ju så många färger. Fler än man tror. Man kanske tror att det finns ungefär sex när det i själva verket finns tjugo miljoner! Det är otroligt spännande.

Vad är din egen favoritfärg och varför?
Det beror ju på var färgen befinner sig. I målningar gillar jag vitt och grått. Annars gillar jag generellt kalla nyanser; kalla röda toner, de där man klär i om man blev ”vinter” i en test i Evas kalender. Sedan tycker jag även att färgen grönt är spännande, kanske för att den som ingen annan färg kan gå från naturlig till artificiell. Just sådana motsättningar tycker jag om. Natur/kultur typ. När det uppstår en spänning. Det är spännande.

Finns det någon godbit i kommande säsong som du är extra nyfiken på?
Under vårsäsongen tycker jag att just det här med själva våren är spännande. Man undrar ju varje år: kommer den snart eller? Och sen kommer den plötsligt. Sånt är ju alltid spännande.

Du lägger mycket speakerröster i barnprogram också. Vad är den stora skillnaden mellan att lägga röst i till exempel Byggare Bob och ett konstreportage? Och kan de båda världarna mötas någon gång?
Den största skillnaden är ju att Byggare Bob är ett barnprogram och inte ett konstreportage, medan ett konstreportage är just ett konstreportage och handlar om konst och inte om en byggare som heter Bob. Och jag tror absolut att de båda världarna kan mötas! Det låter jättespännande!

20:20

Jag sitter här med John Ajvide Lindqvists nya roman! Jag visste inte ens att det skulle komma en. Människohamn heter den. Mycket hav och hamnar nu; Jerker Virdborg, Carsten Jensen… och säkert nån mer. Jag ska börja dricka mycket rökig whisky för den smakar som min barndoms somrar på en skuta med tjärade tampar eller tjärat däck eller nåt som var tjärat, jag älskar doften av tjära. Förlåt om jag refererar till min barndom hela tiden. Det är för att jag har åldersrelaterad kris. Kanske. Det är en liten sida med kanske tjugo raders introduktion först i Människohamn och bara den är så spännande att jag nästan mår illa. Jag mår illa när det blir för spännande i böcker, på ett sätt som inte är obehagligt. Det är faktiskt ett tecken på att jag inte är känslomässigt avtrubbad utan fortfarande kan känna precis som jag kände på mellanstadiet inför en spännande bok. Senast jag mådde illa var nog när jag läste Skumtimmen. Jag läser inte så mycket spännande böcker.
Idag har jag lagt 1295 kronor plus moms på ett bokföringsprogram. Jag var på så dåligt humör hela eftermiddagen, det var så äckligt väder, jag avskydde hela mänskligheten under några timmar. Sen drack jag lite vin och blev glad och nöjd. Nu ska jag dessutom få lax. Synd att jag måste läsa åtminstone tre andra böcker innan jag får börja med John Ajvide Lindqvist. Nu önskar jag mig bara fru Ajvide Lindqvists bok också, den verkar också handla om hav. Jag borde skriva nåt om hav. Jag skriver bara om inlandet, vad sjukt. Jag hatar ju inlandet.

a whole months salary, gonna set it to flames [2008-03-25 15:27:57.637]

on some boy I just met recently,
I barely know his name

20:42

Jag är hemma lyckligt och väl. Jag skjuter ner mitt SJ-gnäll lite på den här sidan. Och låtsas att det är en annan dag och gnäller lite på SVT istället. Jag kan inte se på SVT, jag blir för upprörd. Jag såg på Arty. Det var Carl-Johan De Geer som berättade om sin svåra uppväxt i skånska slottsadeln där man var tvungen att ha god smak, och så var det nån konstnär som ordnat en manifestation i Stockholm där folk tågade stan runt med Olle Baertling-tavlor på pinnar, för att sprida lite färg i den grå vardagen. Och så ska man tycka att Olle Baertling var alldeles härlig för att han pratade om färg och ljus och rymder utan slut eller vad det nu var han pratade om, jag tycker bara att det är vansinnigt självupptaget. Jag vill inte ha Olle Baertling-tavlor i min vardag, jag tycker faktiskt att min vardag blir fulare om nån sticker in en pinne med en Olle Baertling-tavla i den.

Det stod om Action Biker i DN. En gång jobbade Action Biker och jag på samma jobb. Eftersom jag var så duktig på det värdelösa marknadsundersökningsjobb som det rörde sig om, och dessutom uppvisade vissa pedagogiska förmågor, fick jag ibland lära upp nya stackars marknadsundersökare, därbland Action Biker, som lärde sig snabbt och var vänlig mot folk i telefon. Andra som jobbat på samma marknadsundersökningsjobb: Svensk indiepopmusiker med initialerna J.L. (han slutade dock innan jag började, men en gång blev jag presenterad för honom ute och det slutade med att vi pratade om marknadsundersökningsjobbet och att jag liksom försökte att inte låtsas om att han var popstjärna, jättekonstigt. Och jag var helt starstruck hela tiden och sen sprang jag och ropade ”Jag har pratat med J.L!!!” till alla jag kände, och så hade vi bara pratat om att göra marknadsundersökningar.) Ja, och en svensk poet med initialerna S.H. jobbade där också. Allt detta fick mig att känna mig ytterst misslyckad eftersom jag inte hade vare sig skivkontrakt eller nyligen utgiven diktsamling att prata om i lunchrummet. Jag får ångest bara av att skriva om det där jobbet, jag kanske raderar det här. Jag känner för att lyssna på nån gammal indie. Beat Happening? Ja, nu blir det Beat Happening.

21:42

Äsch, jag pallar indie i typ en kvart, sedan mår jag dåligt och måste sätta på I LOVE DISCO – Lo más bailado de los 80’s por primera vez en Compact Disc! för att rena mig. Nu ska jag jobba all night long, hej hej.

23:05

Nu transkriberar jag lite anteckningsboksanteckning från i morse:

25/3, Norrköping,
det snöar så sjukt mycket! Stora julaftonsflingor, täta, det har pågått i timmar nu. Jag dricker dagens fjärde kopp kaffe på Lindahls café bland skrikande barn och deras unga mammor med latteglas, och män som läser tidningar och pratar energiskt på ett språk jag inte förstår. Jag väntar på att varuhusen ska öppna.
Jag har åkt med min far in till stan, jag har ätit frukost på Café Broadway (Eldkvarn! Norrköping! Arbetarklass!).
”Ja, ja vet ju hur han funkar ja hade ju ingen kontakt mä han på åtta år å han åkte till Anders å han bråka och dä va så mycke tjafs” säger en av de unga mammorna nu, de är säkert fem, tio år yngre än jag. Man blir tant så fort i Norrköping (/i arbetarklassen?). Och har samma frisyrer av samma frisörer. Alla män med keps få en snödriva på skärmen idag, det är gott om män med keps här.
Nu tror jag att en släkting till mig gick förbi. Eller, en fd. man till en av min mammas kusiner? Någon jag träffade om midsomrarna när jag var barn. Jag känner igen varannan människa jag ser här. Alla ser ut att kunna ingå i min släkt.
Keps är det obegripligaste jag vet i hela världen.
Stuprörsjeansen var en trend som gick Norrköping förbi.
Nu åker trean förbi mot Vidablick. Så vackert namn på en stadsdel! Heter det så för att det ligger högt? Ligger det ens högt? Kanske heter det så för att det finns höghus där.
Nu går en man förbi med en burk starköl i handen (Systembolaget öppnade för sex minuter sedan).
Nu går en kille förbi som ser ut som Idol-Danny. Är han snyggaste killen i stan?
Nu åker trean förbi mot Klockaretorpet. Där låg det ett torp där det bodde en klockare. Dristar jag mig till att gissa. Vad gjorde en klockare egentligen? Och hade han en klockarkatt?
Nu går en man förbi med IFK Norrköping-toppluva.
Nu går en kille förbi med Timberlandkängor och jag tror inte att det beror på någon nittiotalsrevival.
Nu är mitt kaffe slut.

Jag klagar!

15:19

I’m on a train och I will complain: Jag hatar SJ:s mat! Av hela mitt hjärta och med min fulla kraft. Jag är illamående i Herrljunga. Jag köpte rostbiff och fransk potatissallad. Ursäkta men utmärks inte fransk potatissallad av frånvaron av majonnäs? Varför bestod den av ungefär 80% majonnäsklet? Och typ centimetertjock skiva rostbiff med en äcklig fettsträng och lite slokig isbergssallad och en halv saltgurka (?). 59 kronor. Seriöst, det är inte mat för människor. Jag åt bakelser istället. Nej, men choklad. Det var också äckligt. Allt är äckligt. Jag gick upp 05:30 och har färdats sedan dess, i halvmetertjock nysnö halkade jag på mina små lackskor som visade sig läcka som såll, släpande på fyra väskor, sedan tilldelad sittplats bredvid en man som pratade i telefon nonstop i två timmar och ägnade större delen av tiden åt att säga ”You fucking bitch, you whore, dra åt helvete”. Nu vill jag ligga i ett tyst rum under ett täcke. Jag ska åka taxi hem tror jag, jag pallar inte spårvagn, jag pallar inte mer snö. Hej så länge.

sjukdom, makrill, Novalis – Ich bin allein [2008-03-21 15:09:04.747]

15:05

Hej, en ynklig anteckning från igår kväll:

Min hyrestant är sjuk, hon har sovit sedan jag kom hem. Hon ligger i soffan i vardagsrummet. Hon hostade nyss så jag vet att hon inte är död. Jag förstår att hon är sjuk eftersom det står en ask Ipren och ett vattenglas på diskbänken, och eftersom hinken som soppåsen sitter i i köksskåpet är borta. Antagligen står den på golvet bredvid henne i vardagsrummet för att hon är rädd att spy. Jag är rädd att spy. Jag blir Linda Skugge så fort någon eventuellt kan komma att kräkas. Jag törs knappt röra mig här nu, jag tänker inte äta, jag har tvättat händerna flera gånger. Jag ska isolera mig på mitt rum och åka mycket tidigt imorgon. Bör man väcka sin hyrestant och fråga hur det är med henne? Jag pallar inte. Jag vill inte bli smittad. Inte inte. Jag var sjuk påsken för två år sedan, det var så äckligt. Inte inte.

Nu sitter jag alltså i mitt rum och lyssnar efter livstecken. Jag har köpt en fin bukett med påskblommor till min hyrestant men nu får jag ju aldrig ge dem till henne för hon bara sover. Stackars min hyrestant! Hon ska ha påskmiddag för sina barn här imorgon, hur ska det gå? Jag har sett hennes menyförslag, det lät jättegott. Nån paj och nåt jag glömt och böcklingröra, vilket jag aldrig ens har tänkt på att man kan göra, men det låter bra. Jag gillar böckling. Jag gillar all rökt fisk. Utom ål för ålar är äckliga. När jag jobbade i hemtjänsten ville pensionärer ha rökt makrill hela tiden, det har jag aldrig ätit, men i Göteborg finns det i varenda affär. Är det gott? Vad har man till? Potatis? En sås? Jag borde börja äta rökt makrill tror jag, de är alltid billiga och så är de antagligen precis hur nyttiga som helst. Omega 3 och så. Nu blir jag hungrig. Jag är rädd att om jag äter något här så kommer jag att bli sjuk. Detta är något jag har fått för mig. Jag är lite nojig. Jag har det efter min mamma. Jag rekommenderar ingen att vara inneboende. Oh the besvär. Jag vill bli omhändertagen och få ett glas vin och lite mat av någon som är snäll, jag vill inte vara här mer nu. Jag tycker att allt känns jobbigt. Gnäll gnäll.

Jag köpte Novalis Fragment i en pretentiös/ambitiös (stryk det som ej önskas) utgåva av Kris-männen på Hedengrens bokrea. Detta väckte uppenbar respekt hos en manlig arbetskamrat. Åh Novalis. Novalis är den lilla hinden i Sagan om den lilla hinden.
– Nu hittar du ju bara på.
– Ja, det är klart.
Det sista fragmentet i Novalis bok lyder: Man är ensam med allt som man älskar.
Det är tungt. Det är ännu tyngre på tyska: Man ist allein mit allem was man liebt. Det gör liksom de föregående 462 fragmenten onödiga känns det som. Fast jag vet inte. Är de bättre än så har jag köpt den bästa boken i världen och då är jag ju bara att gratulera. 59 kronor kostade den bara. Jaha, men menar han att när man älskar något så är man som i en egen värld med det? Att man är ensam MED det, alltså egentligen inte alls ensam? Jag tänkte att han menade att upplevelsen av att älska någon/något inte går att dela och att man därför alltid är ensam om det… Att kärlek är så privat att den är odelbar, att man alltid måste bära alla aspekter av den själv. Att ingen annan fattar fullt ut, någonsin, antagligen inte ens föremålet för kärleken. Det är i så fall alldeles hjärtskärande. Då kan jag lägga ner hela grejen med att förklara mina tankar om den lilla hinden Novalis för er och så kan vi stryka sista delen i fragmentet, Man är ensam med allt vore ju korrektare. Eller, Man ist allein. Punkt.
– Det var ju inte så muntert.
– Nä men det är ju påsk.

Nej, menade han som jag vill att han ska mena borde det nog ha stått ”Man är ensam OM allt som man älskar”. Vad synd. Jag borde ha fortsatt läsa tyska. Jag borde ha fortsatt läsa nåt språk. Jag borde ha fortsatt med någonting. Vad synd. Fortsätter man med saker vinner man alltid. Jag önskar att någon hade sagt det här till mig tidigare i livet, att det alltid lönar sig att fortsätta. Säg det till alla ni känner är ni snälla. Ibland hänger det bara på just fortsättningsfaktorn. Säg att man läst ett språk som är bara lite ovanligt, som… Holländska. Man är inte ens så jättebra på det, har liksom inget egentligt intresse, tycker inte det är så kul med språk. Men man fortsätter. Till slut kan man Holländska bättre än nästan alla i det här landet och då kan man göra kul grejer av det. Man har ingen egentlig begåvning, men man fortsatte, och det var det inte så många som gjorde. Saker jag borde ha fortsatt med: Tyska. Franska. Litteraturvetenskap. Konstvetenskap. Konstnärlig verksamhet av något slag. Ungefär hundra romaner jag började läsa. Ungefär hundra romaner jag började skriva.

Nu är jag på landet. Tyvärr måste jag jobba skitmycket, när jag helst bara skulle sitta i en fåtölj framför brasan och läsa en antiktidning och bli matad. Fast jag ska inte klaga. Glad långfredag.

en man med valrossar [2008-03-18 21:37:15.593]

21:35

Ni skriver snälla saker i min gästbok och jag svarar inte och det beror på att jag är en dålig människa. Jag blir hemskt glad när ni skriver (först får jag iofs hjärtklappning när jag kollar min mail och ser att jag fått ett nytt inlägg – ”Okej, nu är det nån som hatar mig” tänker jag varje gång). Nu står det i min gästbok att romantiken (som i idéströmningen, inte som i rosor och choklad – även om det hemskt gärna får komma även rosor och choklad) kommer senast onsdag, det är imorgon, jag är kanske inte helt redo. Vad ska jag ha på mig? Jeans, randig tröja, svart kofta gissar jag. Är det värdigt? Vulgära örhängen? Töntiga örhängen? Örhängen som ser ut som spanjorskor med blommiga kjolar?
Jag var och tittade på barnböcker med min syster för vi ska på dop och måste medföra en gåva. Jag säger bara ELSA BESKOW, OMG! Så vackra vackra böcker. När jag var liten gillade jag Tomtebobarnen


!!!

…och Petter och Lotta och Hattstugan (fast det började brinna, det var så otäckt! Men den rimmade så bra, visst gjorde den?) och Duktiga Annika (Sagan om den nyfikna abborren var lite för weird för mig, fiskar som hade ben – sånt pallade jag inte), och jag skulle ju ha älskat alla böckerna om blommor om jag hade läst dem, och en så fin bok jag såg idag som hette Sagan om den lilla hinden – den lilla hinden var så söt, jag vill trycka den till mitt bröst – men allra bäst var Olles skidfärd, åh. Därav min fetisch för snö i målningar? Kanske. Men alltså kolla på de snötyngda grangrenarna hos Elsa Beskow, de är ju väldigt lika de snötyngda grangrenarna hos min favoritmålare av snötyngda grangrenar; Gustav Fjaestad:

Allra allra bäst i Olles skidfärd var bilden av kung Bore på sin tron av is med en valross på varje sida. Jag hittar den inte på nätet för det är ont om Elsa Beskow-bilder, men den är inte helt olik en målning av Ingres faktiskt, den här:

Det där är jag som ligger som en blötdjur vid kung Bores fötter och säger O store patriark, hur kan jag stå till tjänst? Seriöst, det är nästan sexuellt, Freud skulle ha gillat detta; kung Bore och valrossarna med sina betar. Ehrm. Finns det nån bok med Elsa Beskows samlade bilder? Den önskar jag mig i så fall. Hon var verkligen Sveriges Walter Crane, Sveriges Kate Greenaway, Sveriges allt det där som engelsmännen inte alls har ensamrätt på. Elsa Beskow och John Bauer alltså. Bra grejer. För mina barn blir det all Elsa Beskow och ingen Lennart Hellsing och sen kommer de att få god smak och aldrig vilja köpa en Stig Lindberg-kopp i hela sitt liv.

gulasch-dag if I ever saw one [2008-03-17 22:58:21.517]

hej och välkomna till forum för naiv självanalys

22:40

Jag orkar inte läsa Sara Villius nya bok för att få tycka lite grejer om den (obs, vill jag för tydlighets skull tillägga, detta är inget jag har för vana att göra när jag får betalt för att skriva om böcker), jag bläddrade lite i den idag plus att jag har läst hennes tidigare grejer, och så har jag läst en miljon recensioner (inklusive Anders Johanssons, som jag gillade – det är lite spännande att omväxlande gilla och ogilla en skribent, eller, det är ju i alla fall… dynamiskt), jag tror jag fattar grejen och jag tycker att Sex verkar så sorgligt typisk: Det fanns en bra idé, och så rann den ut i sanden. Jag undrar vad som fick Sara Villius att inte vilja skriva den där berättelsen om en elvaårig tjej som har nåt slags förhållande med en betydligt äldre man. (Well, utöver att den boken redan är skriven då.) Jag undrar vad som fick henne att tänka att det nog blir en bättre bok/en bok hon hellre vill skriva om den inte alls handlar om en flicka och hennes älskare(-?), utan om en uttråkad kvinna som föreställer sig allt, om allt bara är en fantasi. Det blir ju som en skoluppsats från mellanstadiet – ”Sedan vaknade jag och förstod att allt bara hade varit en dröm . SLUT.” Och jag tänker att kanske beror det på att det hade varit så mycket svårare att skriva en berättelse på riktigt, om Sara Villius hade varit tvungen att ta hand om den där elvaåriga tjejen sedan, för vad skulle ha hänt, hur skulle det ha slutat? Det är så safe att bara låta det fadea (fejda? Tona säger vi kanske på svenska förresten, förlåt) ut och bort. Safe och safe förresten, det är ansvarslöst. Alltså, jag inser mer och mer för varje dag som går hur djävulskt svårt det är att skriva en roman, en roman som sitter ihop, som börjar i början och slutar i slutet och tar sina huvudpersoner hela vägen dit.

Jag har fått en skiva med den store manusförfattar-gurun Robert McNånting av den store manusförfattar-vetaren på mitt jobb, det kommer att vara all dramatiska kurvor och sånt och risken är att den knäcker mig alldeles och att jag måste ligga under en filt till mitten på juli ungefär eftersom jag inser att jag aldrig kommer att kunna skriva en roman, aldrig! – eller så är det precis vad jag behöver; lite handfasta tips om hur man konstruerar en fungerande berättelse.

Nej men alltså, jag tänker nog läsa Sara Villus bok, så kan jag återkomma med lite tyckande som är baserat på verkligheten och inte bara på vad jag tror att jag tycker, men först måste jag läsa en miljard andra böcker. En av dem är John Ajvide Lindqvists nya! En annan är hemlig. En tredje är jättetjock. Plus att jag måste lära mig allt om Sankt Sebastian. Så jag är rätt busy.

Äsch, jag borde inte alls läsa Sara Villius bok, jag borde läsa… Odyssén. Och titta färdigt på mina Hitchcock-boxar nån gång.

Jag blir akut uttråkad av allt som känns för programmatiskt. Det spelar liksom ingen roll vad det gäller; estetik eller politik, och det spelar ingen roll vilken sida det är som talar; är någon programmatiskt, säg, radikal, blir jag uttråkad, är någon programmatiskt, säg, konservativ, blir jag det också, liksom alldeles oavsett egentliga sympatier (och gör man en grej av att minsann varken vara det ena eller det andra blir jag uttråkad också, öh, jag är inte helt easy to please, jag inser det). Det här är nog ett spinoff-blogginlägg till det arga inlägget om att jag hatar politik. Det är förutsägbarheten jag inte pallar, känslan av att folk handlar efter givna förhållningsregler, som ett schackspel, det är ju förutsägbart så tillvida att man ju kan programmera en dator för att förutse alla möjliga utgångar, det kan man ju knappast göra med… livet. Alltså, jag tycker bara att det är så konstigt att tänka och handla utifrån givna regler. Jag är naiv nog att önska mig åsikter som kommer från hjärtat (okej, omedelbar självkritik: sjukt förutsägbart av mig att komma dragande med den där gamla ”från hjärtat”-käpphästen nu igen… men jag tycker att det är en av få bra käpphästar att ha i sitt stall, jag tycker att det egentligen är den enda ledstjärna man behöver – con amore!, var sann mot dig själv! Och vad roligt det var att leka med en käpphäst minns jag nu, jag hade en som min pappa hade gjort, med garnhår, och den fick beta i den Norska brudspirean bakom boden, i min Bullerby-barndom. Plötslig insikt: Kanske borde jag skriva barnböcker? De skulle vara helt sjukt idylliska), eller från ett övervägande i varje situation man ställs inför: Vad vore det bästa i detta läge, vad är det vettiga, oavsett hur detta placerar sig på en skala av givna åsikter. Jag vet inte om jag gör mig förstådd nu. Jag drabbas så hårt av den här känslan ibland. Av att folk står och slår varandra med argument som kommer någon annanstans ifrån än från dem själva. Okej, dags att läsa Romantiska fragment igen känner jag. När kommer den där nyromantiken egentligen? Eller, ny-ny-romantiken? När kommer nån jävla romantik alls?

Jag orkar inte med fler invändningar kopplade till Hitler eller nazismen förresten. Man kan säkert invända mot romantiken med detta argument. Precis som man kan invända mot Arnold Böcklin. Precis som man kan invända mot användandet av byxor. Ge mig en hatt för varje fenomen i historien som inte på något vis kan kopplas till nazismen och jag ska äta upp den och jag ska sjunga publikens önskelåtar medan jag gör det.

Jag blir nojig varje gång jag skriver ordet nazism. ”Varje gång?” tänker ni. Ja, jag brukar väl ångra mig innan jag publicerat det oftast. Jag tänker att tänk om folk läser och tror att jag tycker att nazismen är något man kan ta lite lätt på. Vi kan komplettera med andra totalitära ideologier så kan ni slappna av. Alla är dåliga. Jag tar avstånd från samtliga. Men jag älskar Arnold Böcklin och jag bär gärna byxor.

glad rubrik, hurra hurra [2008-03-16 00:44:26.403]

00:38

Hej, jag är nykter och i Stockholm. Igår var jag full, då skrev jag det här (rubriken, om jag hade postat det, skulle ha varit ”It’s in everything we do”, ett citat ur – detta är information för icke-nittiotalsbevandrade läsare – låten Trash med Suede):

Jag känner mig bara så fullständigt värdelös ibland, som att jag inte har någonting att komma med över huvud taget, inget alls, ingen personlighet, inga kul detaljer och vanor, ingen spännande uppväxt, ingen bildning, inget att redovisa. Gå ut och bjud in en random person från gatan och alla skulle vara intressantare än jag. Jag har ingen rolig studenttid i universitetsstad med vidhängande anekdoter, jag har inga resor, inga veckor och månader i Mexico och Istanbul och Östeuropa, inga äventyr. Inga släktingar med andra språk och kulturer och erfarenheter, inga roliga historier, inga historier alls, och ingen historia. Inga trumfkort. Inga åsikter om annan typ av musik än popmusik, ingen musikalitet, inga danslektioner. Inga namn på filosofer, inga teorier. Ingen klänning i ull och fula men fascinerande kängor. Jag har en kjol i 100% syntetmaterial och jag har inte sett någonting av världen, jag har läst om den i en bok.

Nu skriver jag i realtid igen. Jag är gladare nu. Jag vill kunna allt om konst. Allt allt. Jag vill se alla bilder man kan se i hela världen. Nej inte alla. Bildgooglar man exempelvis ”great painting” vill jag inte se 1% av resultaten. Men god konst vill jag se all. Jag har sett sjukt mycket bilder idag. Jättebra har de varit. Bronzino! Vilken kille! I love Bronzino. Men dagens man är utan tvekan Sankt Sebastian, som gör sig bättre på bild än de allra flesta.

en vacker ung man med så där kerubiska drag

16:58

Det är värsta rean på ett antikvariat på Drottninggatan. Det där som ligger högt upp, alldeles innan tvärgatan som Rolfs kök (ni vet, där man äter lunch med förläggare) ligger på, den som går upp till Strindbergstatyn. Tegnérgatan är kanske en rätt bra gissning. 60% på allt i butiken, det finns massa förlagsnya böcker, spring dit och köp! Peter Lutherssons Svensk litterär modernism slutade på knappt 40 kronor, en vacker bok om Helene Schjerfbeck kostade 35, samma pris som för fantastiska En glömd relation – Norden och Tyskland vid sekelskiftet, i den kan man exempelvis läsa om det konstnärliga släkskapet mellan Arnold Böcklin och Richard Bergh, och jag vet inte vad i hela världen som skulle kunna vara intressantare att läsa om än det, åh, och fräcka Dreamers of Decadence om dekadent bildkonst, som jag lånade om och lånade om under hela mitt sista år på gymnasiet (tveksamt om det är hälsosamt) finns nu äntligen i min ägo, hurra. Jag kunde hängt runt där ett tag till men jag borde inte samla på mig fler böcker, jag ska kanske flytta från min hyrestant snart. Igår såg vi på melodifestivalen tillsammans, det var lite msyigt.
Jag gick ut förklädd till alla andra, det var mycket lyckat – liten kjol, svart liten skinnjacka, ryskinspirerad sjal, tygskor – jag såg faktiskt precis ut som vilken tjej som helst i hela Stockholm, well, lite för gammal kanske, men det märktes inte så himla mycket tror jag, sen hittade jag äntligen äntligen en svart, rundhalsad kofta med ärmar i fullängd (3/4-ärm är det sämsta! Om jag har bara handleder spelar det ingen roll om jag har fyra tröjor på mig, jag börjar frysa ändå. Mina handleder är mycket känsliga. Kanske borde jag använda sådana där frottéiga handledsvärmare?), ni kan inte föreställa er hur svårt det är att hitta just detta, ett så otroligt basic plagg. De bra basic plaggen är alltid svårast, de knasiga plaggen finns överallt. Nu är jag nöjd och glad och ska jobba lite. Hej hej.

I told you I was trouble [2008-03-11 16:22:15.47]

16:20

Är det här reklam riktad till mig speciellt, eller är det bara en slump? Vet Facebook att jag har lockigt hår?

16:22

Shit vad trött jag är.

21:04

Kära dagbok, jag har varit och kollat på ikoner och druckit vin på Grand Hotel. Helt splendid! Plus att jag pga. bortrest chef var in charge på mitt jobb idag, folk ba’ ”Therese, hur gör vi med det här och det här?” och jag ba’ ”Jobba på nu pojkar!” och så gjorde de det. Hehe. Plus att det kändes som vår på lunchen! Plus att jag lyssnade på Amy Winehouse på vägen hem och det var så trevligt. Förlåt då, men jag har faktiskt Amy Winehouse-våren ett år efter alla andra. Saker som är bra är faktiskt bra även ett år senare. Som ni nog snart kan läsa i en tidning. Host host. Jag kanske såg Jan Gradvall. Jag såg Leif Pagrotsky. Jag såg han den söta fast han såg ut som en gycklare i senaste Idol. Jag stod på ett tak och tittade ut över ett soldisigt Stockholm som luktade avgas och damm som vore det i Paris. Jag drack nyponsoppa. Jag drack lyxlatte. Jag fattade beslut. Jättebra dag faktiskt.

meh [2008-03-10 19:52:18.92]

19:41

Okej, vad är dealen med några grejer:

* Att det är val i typ hälften av världens länder nästan samtidigt?

* De jättestora påsarna för naturgodis? Eller, jag vet ju precis vad som är dealen med dem: Man tänker att det ju inte ens är bottenfullt i påsen och öser på en skopa till och så slutar det med att det kostar typ 87 kronor. Nej, men nästan. Har någon någonsin köpt en full påse naturgodis?

* ”Det milda vädret”? Det är ju bara helt ruggigt och gråkallt. Jag har packat ner hundra kjolar och pumps, jag kan ju bara glömma att jag får använda dem. Mars är faktiskt ingen kul månad, den är liksom helt abstrakt (den får dock lite snällare omdöme om den innehåller den påsk, som är bästa helgen).

* Att det är Andra Avenyn när man än sätter på tv:n?

* Folk som gnäller över hur jobbigt det är när de ska åka till Thailand på semester i tre veckor för att de är miljömedvetna och får dåligt samvete över att flyget är dåligt för miljön? Jaha, men stanna hemma då. Mutter, fnys.

* Folk?

vad varje svensk bör veta [2008-03-09 18:52:58.29]

18:51

Jag vet inte vad man kan ha för slags kjol nu, kan man ha en rätt tunn, vårig? Om det är sju plusgrader? Den där lilla Fahrman-systern sa i Metro för ett tag sen att hon tänker satsa på blommigt i vår, om hon inte redan hunnit tröttna. Tröttna på sommarmodet innan det ens blivit vår alltså. Det är inte bara årstiderna som är förskjutna nu, modesäsongerna är det också. Blame it on the internet, nu har vi tittat sönder de där Luella-blommorna innan det ens varit i närheten av temperatur för att använda dem, nu börjar vi mysa över pre-fall-kollektionerna istället. Åh, snart dags för mysigt höstmode! Man kan titta på folk här från fönstret där jag sitter, innerstadens flickor behöver aldrig bry sig om den faktiska temperaturen eller väderläget utanför tullarna, de har haft tygskor hela vintern och idag gick de barbenta, de befinner sig i mitten av juni modemässigt.
Jag förutser att vi snart kommer vara mätta på liknelser vid klimatförändringarna. Här finns den bästa. Nu kan det bara gå utför. Klimatförändringarna och ”kränkt”. Saker är inte kul så länge nu va? På åttiotalet skrattade vi i typ tre år åt Lorry-lines, nu har vi tröttnat på kränkt-skämt på en vecka.

Jag tyckte inte att Myrrah var så bra. Jag tyckte att det kändes som att bara för att det fanns en massa material att utgå från så var allt tvunget att berättas, redogöras för, lite pliktskyldigt. Alla böcker är alltid för långa. Jag tror aldrig att jag har tänkt ”Synd att den inte var längre!” om en roman. Den här recensionen var faktiskt bättre än boken.

Jag har varit inne och läst hela dagen, nu måste jag skaffa mat. Jag har matats två kvällar i rad. Det är det bästa jag vet. Ta hand om mig, ge mig mat. Jag såg No country for old men igår, jag vet inte när jag såg en ny film senast. Nu kan jag delta i diskussioner. Jo, en annan viktig grej jag har tänkt på är det här med sjutillhållarlås, eller polislås eller vad nu folk kallar dem. Jag bodde i typ arton olika lägenheter i somras, och i VARENDA EN fick jag instruktionen ”Polislåset kärvar lite, så man får puffa igen dörren ordentligt för att det ska gå att låsa!”. Jag har faktiskt aldrig varit med om ett sjutillhållarlås som INTE har kärvat. Man måste alltid putta till dörren med rumpan lite innan man kan vrida det sista halva varvet med nyckeln. Det här är ju faktiskt praktiska Sverige, varför fixar ingen det här? Vi får ju blåmärken.

18:55

Nu är Jessica Zandén på tv, hon är så snygg. Kolla bilden här, OMG. I torsdags när jag åt lunch satt jag mittemot Lina Englund! Jag kunde inte sluta titta. Hon har så fantastiska ögonbryn, och jag hade precis gjort bort mig inför mitt bordssällskap genom att säga att jag tycker att Storm är en underskattad svensk film, och så satt Lina Englund där med sina perfekta ögonbryn. Lina Englund, om du googlar dig själv och hamnar här så stirrade jag inte för att jag är läskig utan för att du är min ögonbrynsförebild.

[2008-03-08 01:38:58.563]

01:36

Jag var på middag med nån som var tio år yngre än jag.
Det blev Youtube-maraton som det tydligen alltid blir nu för tiden, jag Youtubade Mr Vain, hon sa ”Den här är så bra! Den här spelade min pappa för mig när jag var liten!”.
Jag känner mig så jävla gammal.

11:37

Hej, glad boklördag, förlåt mina patetiska fyllebloggningar. Jag är alltid helt seg på helgmorgnarna när jag är Stockholm för jag måste alltid göra nåt på kvällarna för det känns sorgligt att vara hemma här och så blir själva dagarna bara en enda dimma, plus att det alltid är helt grått ute. Jag ska försöka jobba lite. Och nu kom nästan solen fram. Okej, vi hörs.

in this grey, in this blue shade [2008-03-02 00:30:42.28]

00:28

Jag klädde ut mig till Amy Winehouse. Det syns inte på den där bilden, men jag är jättefin i håret! En jättestor lockig boll mitt på huvudet. Synd att jag ska sova nu. Hej hej.

18:29

Jag har varit inne och jobbat hela dagen. Jag är alldeles vimmelkantig. Det var jättefint väder, jag hade velat promenera ner till vattnet, ynk ynk. Ätit glass kunde man ha gjort. Ynk. Jag är så trött på mig själv nu, jag kan inte skriva mer här för jag äcklas av min hjärna och alla ord den väljer, så hejdå.

18:52

Jag kan inte sluta läsa den här bloggen och ändå mår jag så himla dåligt av att göra det. Jag har alldeles nyligen förstått att det där är en av Sveriges största bloggar. Och jag borde nog inte skriva om den, för det där är en tjej som är 17 år och det är verkligen inte så mycket, men jag blir så ledsen över att hon ska bli jurist; över att hon har en pappa som är jurist och att hon är jättesäker på att hon också ska bli det, och att det alltid är just de tjejerna som faktiskt blir jurister.

[2008-02-29 11:52:47.217]

11:26

Jag freakar ur på Anders Johanssons artiklar. Han är så smooth att man nästan måste beundra själva hantverket i hans texter; hans förmåga att hela tiden hitta en slags utifrån-position. Inte utanför-position alltså, tvärtom – han är faktiskt noga med att påpeka att han själv ingår – ”En inte helt övertygande kör (som jag själv sjungit i)” – om han nu kritiserar något – gör han det? – så kritiserar han minsann sig själv också, och är på så vis safe. När det blir debatt av något slag glider alltid Anders Johansson in och står lite bredvid och säger ”Jag tror inte att ni har tänkt på det här…” och är aldrig gapig eller hetsig utan liksom förföriskt resonerande, omöjlig att invända mot. Hans slutkläm i Expressen idag är att det är viktigt med recensionsverksamhet, och det går ju inte att säga emot, så då… måste man hålla med?

Fast nu håller jag faktiskt inte med om hans tanke om att det är bäst när folk håller med: ”Jag ser i allmänhet hellre att folk håller med mig än tvärtom – det ligger så att säga i diskussionens natur”.
Det ligger väl inte alls i diskussionens natur. När man är på trevlig middagsbjudning eller nåt kanske, då är det ju behagligast, men på en kultursida? ”Det ultimata vore ju egentligen att en redaktör sa ‘Therese, jag håller inte med dig om ett ord, men shit vilken bra text!'” skrev jag här för en vecka sedan – en i grunden konservativ tanke skriver Anders Johansson, well, okej då. Jag tycker visst att kultursidor bör vara en plats för genuin oenighet, åh, jag älskar genuin oenighet, jag tycker att det är… renande. Och oroande om det framläggs med självklart tonfall att det skönaste är om alla håller med varandra. Eller, talande iallafall.

magpie, I am lost among the hinterland [2008-02-27 12:42:40.88]

12:41

Idag is all about fåglar och döden.

17:18

T gav sig ut i stormen och hämtade bokreapaket nummer ett åt mig, helt sjukt roligt med bokpaket ju! Det här kunde bli en vana. Nu har jag en ny bok om arbetarklassen/litteratur, en om en tjej i ”en destruktiv härva av erotiska förvecklingar, där hon utnyttjar och låter sig utnyttjas” och en om skönhet, det känns ju väldigt… jag. Plus en bok som bubblare, om döda språk – det är inte riktigt jag och kommer troligtvis inte bli, det är mer en fetischgrej efter för mycket Donna Tartt i påverkningsbar ålder (bara ordet ”koptiska”, ja… det är hett). Ja, plus en ny roman som kom med posten idag, plus en annan bok som som med posten igår, plus en diktsamling som kom med posten för rätt länge sedan men som jag har läst idag och som var jättejättebra. Plus ett korrex av Ulrika Kärnborgs Myrrah som jag har lagt beslag på och som jag måste läsa så fort det bara går efter att ha sett henne i en förmiddags-tv-soffa idag, den verkar om möjligt ännu bättre nu än när jag hörde talas om den första gången – det verkar faktiskt vara en bok om en tjej i en destruktiv härva av erotiska förvecklingar, där hon utnyttjar och låter sig utnyttjas.
Vilken solnedgång det är nu! Helt otroliga färger, den ser helt… svavelhaltig ut.

18:08

Skönhetsproduktsblogg: Nu premiäranvände jag Balm Balm Lip balm och det luktar helt sjukt äckligt. Helt oanvändbart äckligt. Jag rekommenderar alla att köpa Rosebud-kräm istället, även om den nu består av olja och plast istället för ros och pelargon.

19:22

Jag tycker att vi ska prata mer om Dan Andersson! Dan Andersson är dagens man.

till en vild och evig längtan!

this charming Swedbankkvinna [2008-02-26 10:10:36.853]

09:58

Hej, glad tisdag. Här har jag gästbloggat några små bokreatips. Det regnar och jag är opepp på att gå ut, så jag är inte på bokrea utan vid köksbordet. Hm, men det var nån bok jag hade tänkt köpa, nån konstbok på engelska, fast nu har jag glömt vad den handlade om. Jag tycker att böcker med bilder alltid är bra köp när de är billiga, de blir aldrig olästa på samma sätt som böcker med bara text.
Gud vad jag känner för att bara vara under en filt idag.

13:54

Jag känner mig stressad, så jag gör ingenting. Jag dricker nyponsoppa. Jag byter tröja för att ge ett seriöst intyck när jag ska prata med en troligtvis charmerande bankman eller -kvinna. Senast jag pratade med en bankkvinna var hon fantastiskt charmerande. Kanske den mest charmerande person i ett serviceyrke jag någonsin haft förmånen att träffa.
Jag vill ha en svart kofta av hyfsat god kvalité, med rund halsringning. Detta är uppenbarligen en omöjlighet. Har någon ett tips? Jag trodde att Benetton var nån slags baskofta-paradis, men där får man tydligen hänga på låset när koftleveransen sker en gång per termin, för annars är allt som finns kvar limegrön lammull i XS.
Men kan det sluta regna nån gång. Vilken värdelös dag.

Lämna en kommentar

Filed under dagbok

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s