backup 2

the sunshine state (of mind) [2008-07-01 11:14:04.0]

10:52

ETT HÖGTRYCK VÄXER FRAM ÖVER SVERIGE, eh, jaha? Varmare från onsdag? Var, var? I en liten bit av Skåne? Jag känner mig fullständigt besatt av väder just nu. Jag vill så gärna att det ska vara fint väder på torsdag, och i helgen som följer, och i veckan efter det, men det står bara 18 grader på SMHI:s sida, 18 grader? Det är så kall luft, det spelar ingen roll om det är varmt i solen då. Jag hatar kall luft. Ändå tänkte jag gå ut och lägga mig på gräset i en jätteliten klänning nu eftersom min fåfänga är större än mitt förstånd.

Jag blädrade i instruktionsboken till det nya kylskåpet förut: ”Använd endast bifogat is-kubsfack för tillverkning av is-kuber!” står det, med fetstil. Vad kan hända annars? Seriöst?

Det är helt bortkastat att ha en morgontidning på sommaren, det står ju ingenting i den. Instruktionsboken till det nya kylskåpet är intressantare.

Det bor en pojke här som ägnar iallafall en halvtimme om dagen åt att stå och stirra på ett stuprör på huset mittemot. Han verkar normal alltså, det är inget psychobeteende. Idag har han på sig beiga shorts, röd luvtröja och blå keps. Han är kanske nio år. Jag tror att det kan vara så att det bor något riktigt äckligt bakom stupröret. Typ världens största spindel. Och så måste han gå och kolla varje dag om den är kvar, och det är den, och så måste han stå och stirra på den och tänka ”Gud, det är verkligen världens största spindel”. Om jag inte var så rädd för spindlar skulle jag gå och se efter. Nu får jag sitta här och gissa istället. Så fort han ser någon komma, eller hör en port slå igen och förstår att någon är på väg att gå förbi, flyttar han sig ungefär 1,5 meter från stupröret och står och hänger lite blasé vid ett elskåp istället. För att inte avslöja hemligheten bakom stupröret antar jag. Jag återkommer om det dyker upp mer information om pojken med stupröret.

Nu går en tjej förbi i linne och shorts. Då kan man ju sola lite. Ja ja. Det är fint väder. Fint väder is a state of mind.

14:20

Dagens stilförebild: Colette.

14:21

– Kan du inte testa att posta en bild som inte är från nån gång mellan 1850 och 1920?
– Hm, jo… jag kan försöka. Men jag tycker ju uppenbarligen att de snyggaste bilderna är från den tiden.
– Det börjar kännas lite enahanda.
– Men tänk om jag exempelvis bara postade bilder som är från JUST NU? Som på jättemånga andra bloggar. Hur enahanda vore inte det?
– Det har du ju rätt i.
– Visst har jag det.

hurra, en kanon [2008-06-30 12:11:29.0]

11:56

Jag gillar verkligen Expressens serie med ambitionen att skapa en barn-kanon. Idag handlar det om poesi och barnanpassad poesi har jag aldrig begripit mig på – jag minns det som att inget var tråkigare än den En bok för alla-antologi med barnpoesi som stod i en blå låda i min barndoms lågstadieklassrum. Poesi var lite äckligt på något sätt, jag tyckte att det var pretentiöst och konstigt, även om jag givetvis inte kunde formulera det då. Däremot har jag alltid älskat rim: Elsa Beskow, Thorbjørn Egners bok om elefanten Dumbo… eh, jag, det är vad jag kommer på nu. Lennart Hellsing läste jag aldrig. Min mamma hade en dikt hon gillade, jag vet inte vem som har skrivit den eller varifrån hon fått den, men så här gick den (jag lärde mig den utantill):

Vi talar så ofta om väder och vind
vi människor när vi mötas
Vi leva vårt liv nästan kind emot kind
så nära varandra vi nötas

Och vi leva ändå som på fjärran ort
fast vi trängas i packade städer
Från hjärta till hjärta är avståndet stort
det är därför vi talar om väder

Den tyckte jag var toppen. Och sedan Hjalmar Gullbergs Vid Kap Sunion, som väl var den första riktiga poesi jag tyckte om.

Ja, fast nu skulle det inte handla om poesi, utan om konst. Jag tycker om Peter Cornells artikel om konst för barn. Inte konst speciellt för barn (varför ska poesi vara speciellt för barn? Jag hatar poesi för barn, ja, nu känner jag det mycket starkt), utan verk ur konsthistorien som barn kan tänkas uppskatta. Jag börjar genast fundera på hur min lista skulle se ut (förutsägbart nog givetvis Jägarnas hemkomst istället för Babels torn av Brueghel, men Giorgiones Stormen kunde jag också tänka mig, och så skulle jag ha med Bronzionos allegori med tiden och kärleken och något av Fuseli tror jag, typ den med Titania från En midsommarnattsdröm. Update: och Botticellis Våren. Update igen: och en fresk av Giotto, något av Caravaggio, C D Friedrichs munk på en strand och Géricaults Medusas flotte, Manets Gare Saint-Lazare, Hokusais Vågen ihop med impressionismen, och Leonora Carrington hellre än Dalí för att visa surrealism, och Mark Rothkos två grå fält på slutet – kan jag inte få göra en konstbok för barn? Det vore så roligt att det vore helt knäppt.
– Lite mycker renässans kanske?
– Nja, någon sådan hänsyn tas inte. Här prioriterar vi kvalitet helt enkelt.)
Jag tycker det är särskilt fint att Peter Cornell skriver om Dorés bibelillustrationer: ”Som vuxen förstod jag att vår fascination hade utlösts av den estetiska kategorin ‘det sublima’. Det var denna svindlande förundran som ledde mig till konsten” – åh, mig också. Det är denna svindlande förundran som håller mig kvar! Jag skulle ha älskat Doré när jag var liten. Jag skulle vilja ha en bok med hans samlade verk. Undrar om det finns. Den skulle kanske bli för tjock.

Doré, fotad av Nadar.
Fin! Fin halsduk också!

Manets Gare Saint-Lazare

13:23

Man måste inte intressera sig för Waltic va?
Jag var ärligt talat mer intresserad av fotbolls-EM.

13:28

Jag var vansinnigt ointresserad av fotbolls-EM alltså.

14:41

Gud vilken fascinerande text!

processen [2008-06-29 12:04:30.0]

11:45

Jag funderar på att skriva här om min SKRIVPROCESS. Det har inte varit aktuellt på ett tag, men nu inser jag att jag faktiskt har en, även om det låter alldeles för pretentiöst egentligen; som något man pratar om när man sitter runt ett bord på nån slags sammankomst för människor som håller på med skrivande, och finns det något jag hatar så är det sammankomster för människor som håller på med skrivande som går ut på att man sitter runt ett bord och pratar.
Jag till och med drömde om skrivande i natt; jag vaknade med ett ryck (haha! Jag gjorde faktiskt det. ”Jag vaknade med ett ryck” får man inte skriva i sin roman va? Tur att det här är en nätdagbok) exakt klockan 4 (04:00, det kändes helt X-Files) av att grannen bullrade på sin uteplats. Det kändes som att min hjärna höll på att defragmentera och som att jag hade avbrutit den i en viktig process; jag hade liksom drömt bilder av hur min hjärna stoppade scener i olika fack, jag märker att detta blir mycket svårt att förklara. Det kändes iallafall som att det hade en mycket nära koppling till min SKRIVPROCESS. Fast min hjärna verkade sitta på bonusmaterial; en scen med ett par vid en bardisk, som den iofs rensade bort för att den inte fyllde nån funktion (kan ha att göra med att jag läste Carina Rydberg precis innan jag somnade – par vid bardiskar är underbart hos henne, men inte hos mig).
Det är väl precis det här hjärnan sysslar med när man sover? Defragmenterar? Sorterar intryck? Det kändes som att jag fick det illustrerat för mig i drömmen, som i nån sån där tecknad Så funkar kroppen-film. Fast det i själva verket hade att göra med min roman.
Detta blir helt obegripligt, förlåt.
Jag håller alltså på att försöka skriva färdigt en roman. Det är skitsvårt! Det är mycket svårare än jag trodde. Men nu känner jag mig ändå vid gott mod. Jag har känt mig fullständigt utan mod i ett halvår ungefär, och inte ens öppnat dokumentet.

[…]

Det här känns nästan privat, vad fånigt. Kanske tar jag bort det igen om en stund. Men jag tycker alltid att det är fånigt när andra håller på och ska vara helt hemliga och så en vacker dag ba’ ”Jag har skrivit en roman!”, jag blir alltid sur och tänker ”Jaha, varför har du inte sagt nånting om det?”. Fast jag fattar ju varför: Ifall det blir dåligt, ifall ingen vill ge ut den, ifall man misslyckas. Kanske borde jag hålla tyst tills jag sitter på ett kontrakt med ett förlag. För det gör jag alltså inte. Äh, jag vet inte.
Nu skrev jag ju inte ens nåt om själva skrivandet. Jag vet inte, jag tycker alltid att det är ointressant med sånt, men jag hade ju faktiskt tänkt att jag skulle skriva något om det. Jag kanske återkommer. Nu ska jag jobba. Hej hej.

14:24

Jag funderar på att köpa en hatt! En stråhatt. Inte en sån där lite rockig hatt som man blir Sveriges bäst klädda i (det här är inte min tanke, jag läste den på en blogg nån gång och jag har tyvärr glömt vilken, men det är en fantastisk iakttagelse: Utmärkelsen Sveriges bäst klädde man kan tillfalla vilken man som helst som nån gång burit hatt. Jag har insett att det är likadant på damsidan. Jessica Folcker, blev hon inte bäst klädd nåt år? Vem ÄR Jessica Folcker? Jag ser henne svagt framför mig, med huvudbonad), utan en lättjefull hatt. Med stora brätten. Jag ska ha stora solglasögon till den och bära den under de dagar av tryckande hetta som kommer att infinna sig så fort jag far ut i skärgården på sommarlov.
Nu måste jag ut och gå, jag vaknade med fettpanik. Det händer regelbundet: Jag tänker ”Så här stor var jag INTE igår!!”, det känns som att jag har lagt på mig typ fem kilo över natten. Hej igen.

18:29

Äsch, allt jag skriver suger. Jag vill skriva som Carina Rydberg, jag älskar hur hon skriver: på samma gång klarsynt och lite neurotiskt, en blandning som jag tycker blir ytterst sympatisk. Jag tycker att Carina Rydbergs stil känns helt och hållet genuin. Jag önskar våldsamt att min också kunde göra det.
Jag har surfat väskporr ett tag nu istället för att skriva. Idag vill jag otroligt gärna ha en väldigt dyr handväska. Typ den här:

7500 kronor ungefär. Jag borde skriva en deckare istället kanske.

where everybody knows your name [2008-06-28 13:03:07.0]

12:38

Jag skulle ha sett Sex and the City-filmen igår, men det var utsålt. Typiskt – idag är ju som ni säkert vet sista dagen det är tillåtet att blogga om den, så nu blir det inget för min del. Istället för Sex and the City-film fick jag dock vin på mitt favoritställe i Göteborg: Golden Days. Jag älskar Golden Days! Det är fantastiskt. Jag blir på världens bästa humör bara av att kliva in i lokalen och sen vill jag aldrig gå därifrån. Igår fanns det ledigt bord inne i ett litet bås omgivet av mörkröda sammetsgardiner, det kändes som restaurang- (eller möjligtvis bordell-)vagnen på Orientexpressen. De har Manets Baren på Folies-Bèrgere på väggen (jättebra målning! Jag borde skriva mer om Manet här!) och bäst av allt är att Golden Days är ett fullständigt ohippt ställe, frekventerat nästan uteslutande av kvartersalkisar, turister och tonåringar (obs, inte hippa tonåringar, extremt ohippa sådana). Det är liksom Hotel Costes bar eller Bar Rouge i Gamla Stan – inbillar jag mig, fast jag inte har varit på något av ställena – minus allt som gör dem trendiga.

Interiör från Golden Days i osmickrande blixtbelysning –
i verkligheten är det mörkt som i en grotta,
faktiskt så mörkt att man nästan får treva sig fram
när man kommer in från solskenet utanför.

Manet!

13:04

En grej jag tänkt på i evigheter, och som Inga-Lina Lindqvist inte tar upp i den annars utmärkta artikeln om bloggande författare i Aftonbladet igår, är att den manliga dominansen bland kommentarerna på mäns bloggar är närmast total. Jag ska egentligen inte säga något, för under de år jag följt Malte Perssons blogg (som väl är den blogg som det här inlägget handlar om egentligen), skulle jag gissa att jag har skrivit tre eller fyra kommentarer. Inte speciellt mycket alltså. På kvinnors bloggar (Eva Ström, Bodil Malmsten – den senare läser jag i och för sig inte, och jag tänker inte ens gå in på den och kolla nu för att få klarhet i hur det verkligen förhåller sig – jag tänker att det måste finnas åtminstone en enda person i det här landet som klart och tydligt tar avstånd från Bodil Malmsten, och jag har insett att den lotten uppenbarligen faller på mig) är det kanske annorlunda, och på Peter Englunds blogg (lite stjärnögda fans om inte annat), men när det ska pratas seriöst om seriös litteratur undrar jag verkligen var brudarna är.

– Ja, och var är du själv?
– Nä men jag törs liksom aldrig säga nåt. Alla andra verkar så himla belästa och bildade. Jag tänker typ att de har läst precis allt som jag har läst, och sen har de läst typ 300% till. Eller 800%. Eller 8000.
– Men så är det ju säkert inte. Och dessutom behöver det ju verkligen inte vara så att den som läst flest böcker vinner.
– Nej men det känns ju så.
– Du får väl skärpa dig helt enkelt.
– Mm, jo, jag kan väl försöka kanske.
– Det får du fan se till att göra.
– Men låt inte så arg.
– Men jag blir ju trött på dig.
– Ja okej… ja, det blir ju jag också.

I väntan på att jag ska skärpa mig rekommenderar jag den här kommentarstråden för alla med intresse – för eller mot – John Ruskin och prerafaeliterna. Hej hej.

16:16

Dagens kvinna:

Jag älskar Carina Rydberg!

dragging my soul to a beautiful land [2008-06-27 00:19:11.0]

12:20

Vet ni hur lite 1100 tecken är? HELT SJUKT LITE. Jag skulle lika gärna kunna ombes skriva en haiku om den här romanen.

en bok om en man
som levde hela livet
och sen gick och dog

Där fick jag med det väsentligaste.

13:11

Vilken rolig artikel om bloggar och författare!

00:17

I nya Nöjesguiden berättar 30 KÄNDA SVENSKAR om sina favoritdebutanter. Litterära debutanter alltså. ”Debutromaner” gällde det när jag fick frågan, för jag är en av de 30 kända svenskarna, dock alldeles tveklöst mindre känd än övriga 29 (eller, kanske på delad sistaplats med någon kille som har gjort en film, men när den har premiär kommer jag definitivt att vara sist). Jag är inte med i nätversionen av artikeln, kanske för att Nöjesguiden hatar mig eftersom jag glömde att skicka in en bild på mig själv så de var tvungna att sno en ful och pixlig från Aftonbladet. Förlåt! Jag säger i alla fall att Röda rummet är den mest överskattade svenska romanen. Typ hälften av övriga tillfrågade tycker att det är den bästa debuten. Carolina Gynning är på omslaget (till Nöjesguiden, inte till Röda rummet) och ligger bland gosedjur och äter en klubba och säger att hon älskar Per Hagman. Jag älskar också Per Hagman men jag får aldrig ligga på en säng och äta en klubba bland gosedjur. Det är inte min image? Det skulle kunna vara min image. Johan Kinde säger att Sven Lidmans första diktsamling är den bästa debuten. Sigge Eklund säger att Martina Lowdens Allt är den mest överskattade svenska romanen, Mats Strandberg dissar Monika Fagerholm, Marcus Birro dissar Jonas Hassen Khemiri. Vad fint det är när man inser att alla faktiskt inte tycker likadant, även om det är oftast är väldigt lätt att tro det.

Jag var på rea och skulle försöka köpa kvalitetskläder. Typ göra såna här reafynd. Jag kan stirra på det där blogginlägget hur länge som helst, hänförd av oklanderligheten. Jag gick till Acnebutiken och tänkte att jag minsann skulle köpa en kofta av god kvalitet, men allt var fult, utom ett par stövlar och de var både för högklackade och för dyra, fast det var rea, och så var de ju dessutom stövlar och inte en kofta. Att gå in i Acnebutiken känns som att gå in i ett kylrum. Det skulle kunna hänga flådda grisar därinne, men nu hänger det god svensk design och människor som uppskattar den istället. Sen gick jag till Weekday. Sen gick jag till nån butik jag inte vet vad den heter där de säljer konstiga märken som är dyra fast ingen någonsin har hört talas om dem. Inget var snyggt nånstans. Ibland när jag går omkring i klädaffärer tror jag att det är något fel i huvudet på mig. Jag förstår inte hur folk som köper classy svensk design lyckas, jag förstår inte ens hur man får lust att prova något. Sen gick jag till Benetton och tänkte att jag kanske kan köpa någon klassisk liten lammullsjumper som jag kan plocka fram i höst under de där veckorna när jag vill se ut som en Twin Peaks-tjej, men allt jag ville ha på Benetton var en liten quiltad väska för 1400. Sen tänkte jag tröstköpa en bok om pioner men ångrade mig och gick till apoteket och köpte Noskapin och tandkräm istället. Sen satte jag mig utanför domkyrkan och läste Nöjesguiden. Sen åt jag pasta. Nu ska jag läsa Jonathan Littell. Synd att han är en fransk och inte svensk debutant. Hej hej.

rubrik II [2008-06-26 13:21:19.0]

13:09

Det regnar. Sedan 21 september förra året har jag åkt tåg för 21 600 kronor. Åker man tåg för mer än 35 000 på ett år kommer man upp i högsta medlemsnivån hos SJ, och får ett svart SJ Prio-kort, gratis internet på alla resor och, bäst av allt, tillgång till SJ LOUNGE i Stockholm och Göteborg. I SJ Lounge loungear affärsmän; de ställer ifrån sig sin portfölj bredvid en clubfåtölj och tar en kaffe (gratis såklart) och läser Dagens Industri (också gratis). Jag tycker att det verkar jätteroligt med SJ Lounge. Jag har aldrig sett spår av en lounge i Göteborg, men i Stockholm är den ovanför McDonalds, där Förkväll-studion låg förut. (Jag vet inte om det finns någon hiss, jag oroar mig redan över detta. Hur ska jag få upp min jättestora resväska till SJ Lounge om det inte finns hiss?) Jag ser framför mig hur jag glider in där, sätter mig i en fåtölj och läser SvDs kulturdel (gratis) och knaprar på ett hårt päron (också gratis) medan jag väntar på mitt tåg. Någon affärsman med årskort i guldkategorin sneglar kanske på mig och undrar om jag har kommit riktigt rätt, och då visar jag mitt svarta SJ Prio-kort och säger blasé att jo, jag reser ju en del, och så ler han och vi nickar i samförstånd.
Grejen är bara att det alltså saknas 14 000 poäng, och jag finner det otroligt att jag kommer att åka tåg för 14 000 innan 21 september. Särskilt nu när jag var tvungen att åka Swebus senast. Hrmpf. Jag kommer att hamna på typ 29 000 poäng kanske, jag kommer att falla på målsnöret. Med näsan tryckt mot SJ Lounges välputsade glasvägg och en sorgsen blick på fruktkorgen.

Interiör från SJ Lounge, Stockholm

ännu fler människor jag känner ger ut böcker [2008-06-25 11:36:23.0]

11:21

Vad är dealen med svenska apotek egentligen, varför kan man inte köpa förkylningsmedicin? Som i alla andra länder? Utomlands tillhandahålls en uppsjö varianter av förkylningsmedicin som – i ett och samma piller – angriper alla förkylningssymptom man kan tänka sig; febernedsättande, snorfördrivande, halsontlindrande, huvudvärksförbättrande, hostdämpande, till och med uppiggande, om det är vad man önskar, eller sövande (man tuppar av ett halv dygn och vaknar sedan återställd) om man föredrar det. Under hyllan ”FÖRKYLNING” på svenska apotek finns ju bara en massa trams. Mjuka, söta halstabletter med svartvinbärssmak? Har någon upplevt en endaste grad av förkylningsförbättring med hjälp av dem? De förkylningspiller jag köpte i England i vintras, med en oerhörd dos koffein, var underbara; inga problem alls att gå och jobba, inga problem alls att vara effektiv och produktiv och medverka till detta lands välstånd och inte medverka till sjukskrivningssiffror och på alla sätt vara den gode samhällsmedborgare som regeringen antagligen gillar, hallå, sexleksaker går tydligen bra, men förkylning orsakad av lynnigt klimat får man ingen hjälp med. Skandal är det. Descartes skulle ha hållit med mig.

11:32

När jag skrev att jag inte var pepp på några böcker i höstbokkatalogen var jag lite sur och orättvis. Jag ser fram mot Christine Falkenland (well, lite iallafall, den där boken verkar inte vara något jag kommer att älska förbehållslöst, men jag gillar ju Christine Falkenland) och Carina Rydberg.
Jag hittar ingen länk till min vän David Almers projekt; en tidigare outgiven roman av Emil Kleen som kommer ut på ellerströms, med, enligt svb-katalogen, mycket vackert jugendomslag. Och så har Elin Boardy skrivit en roman som verkar toppen, hurra! En gång läste Elin och jag Svenska och nordiska språk ihop och lärde oss allt man någonsin kan behöva veta om grammatik. Kolla vad fint omslag hennes bok har:

Nu drar jag och köper en liten kopieringsmaskin dårå. Hej hej.

rubrik [2008-06-24 01:03:39.0]

14:23

Det är så konstigt med kulturdebatter. Jag har alltid så svårt att förstå vad de handlar om egentligen. Typ jag missar nån grej i början och sedan är det kört; det framstår för mig som att alla egentligen tycker likadant eller som att det träts om… ingeting. En liten definition eller nåt. Jag försöker fatta vad de egentligen bråkar om när det gäller mode och Sex and the City nu. Aftonbladet tar inte mode på allvar, tycker Salka Hallström-Bornold? Det har hon väl helt rätt i. Det finns ingen modeskribent. Men de där texterna hon är arg på utgav sig väl inte heller för att handla om mode, utan var just – med en väluppfostrad formulering – rätt svepande konsumtionskritik? Jag vill inte läsa ett ord till om Sex and the City nu. Ni vill inte läsa fler blogginlägg om det. Alla är mätta sedan drygt ett år tillbaka. Men det är ju roligt att Hallström-Bornold kallar Aftonbladet Kultur för ”kulturskägg”, får jag tycka det? Ibland vet jag inte vad jag får tycka. Det är kvinnor hon kallar för skägg, är det modernt? Är det queer? Är det en Duchamp-referens?

Jag är inne och är förkyld och försöker få ordning på mina kvitton. Jag ligger typ tre månader efter och jag gör fel hela tiden. Jag tänker att en tågbiljett bör sorteras in under datumet den gäller, men den bör väl snarare sorteras in under datumet då den betalades. Plus att jag känner genans över att bokföra matkvitton (jag får tydligen dra av mat när jag jobbar på annan ort) när det inte bara är färdigmat på kvittot utan dessutom typ en påse kola. Får man dra av kola? Eller ska jag dra av kolan från avdraget? Bäddar jag för en kola-skandal annars? Jag har bloggat om kola, det kanske jag kan åberopa. PLUS att jag måste köpa dyr utrustning för att kunna bokföra ordentligt: En kopieringsmaskin. Annars bleknar mina kvitton och förlorar sitt värde som bevis för inköp och sen blir det en kvitto-skandal. Och så måste jag köpa en häftapparat. Fast den är nog inte så dyr.
Jag vill gå på bio, fast då kommer jag att bli ännu mer förkyld. Jag tål inte luftkonditionering. Jag är så bräcklig.

snälla snälla dra ner AC:n

Jag får se på film hemma istället. Jag vill se något där en världsstad utplånas av en flodvåg eller en inlandsis.

00:57

dagens man!

ju större tryckskillnad desto kraftigare vind [2008-06-23 22:22:52.0]

22:08

Hej, vilken värdelös dag. Tur att det var värdelöst väder också. Klev upp 05:45, åkte bil, åkte sedan buss eftersom SJ är ett sjukt företag som inte kan göra nog reklam för hur fint och miljövänligt och framtidsmässigt det är att åka tåg för att därpå ha så få avgångar på attraktiva resdagar att man väl måste boka veckor i förväg för att ha chans på en biljett. Det var fasansfullt att åka buss, jag frös så jag skakade ett tag och min på väg att bli förkylning blev en förkylning och sedan anlände jag snuvig och skrynklig och rusade till tandläkaren. Kanske lika bra att klämma alla värdelösa sysselsättningar på en dag. En snäll flicka lackade min ilande tand, men jag vet inte om det blev bättre. Inga hål. Min förra tandläkare sa att jag såg ut som Liv Tyler. Gissa om jag gillade min förra tandläkare. Jag köpte en billig bok, jag köpte en billig kofta. Ska jag tröstbeställa Acnejeans nu? Det är rea. Jag kan inte bestämma mig. Exakt hur synd är det om mig idag? Jag åt en djupfryst färdigrätt från Findus till middag. Jag fick blåmärken på foten när jag tappade min resväska på den. Jag läste hösbokkatalogen och kände förväntan inför exakt en (1) bok. Det är en bok som torde tilltala ungefär 23 personer i landet. För de böcker med en bredare målgrupp än så kände jag allt mellan ointresse och avsmak. Imorgon är jag glad igen. Imorgon säger jag kvittrande JAG ÄLSKAR LITTERATUR! Jag läste lite tidningar och bloggar, de var tråkiga. Utom Karins blogg, där det stod ”Det är ju så här svensk press i stor utsträckning är. Människor som antagligen tror att de håller på med något jätteviktigt, hur de nu kan ha fått för sig det.”
Kan tänka mig att bli kramad nu. Hejdå.

haremssommar, del 1 [2008-06-22 20:59:55.0]

20:48

Jag tycker att haremsmiljö som fantasi och objekt för applicerande av exotiserande skönhetsdrömmar är toppen.
Det är allt jag vill säga idag.

klicka för harem i närbild

jag såg på fotboll igår [2008-06-19 13:24:15.0]

13:10

Hurra, Skunk fungerar igen! Jag har skrivit en massa de senaste dagarna som inte har gått att lägga ut här, så nu blir det monsteruppdatering. Första inlägget är från igår, det andra är från i förrgår.

Hvad vi skola älska och vårda
2008-06-18

22:48

Hej, jag odlar min världsfrånvändhet genom att läsa John Ruskins Hvad vi skola älska och vårda. John Ruskin skrev om konstteori runt förra sekelskiftet (exempelvis i Hvad Venedigs stenar lära, som Lucy i Ett rum med utsikt läser), och så var han rädd för kvinnligt könshår. Det senare framgår dock inte av Hvad vi skola älska och vårda. Istället skriver han följande, som man kan begrunda om man gillar att fundera över det genuina, eller vad vi nu ska kalla det:

Då man säger, att Shakespeare skrifvit fulländade historiska skådespel öfver ämnen, som tillhöra föregående århundraden, svarar jag, att de äro fulländade skådespel, just därför att ingen hänsyn tagits till århundradena i dem, men väl därför att i dem råder ett lif, som alla människor erkänna för att vara alla tiders mänskliga lif – och så är det icke för att Shakespeare sökte meddela universell sanning, utan därför att han ärligt och fullständigt, efter de människor, som lefde omkring honom, skildrade den mänskliga naturen, som i sanning är beständig nog – – ity att en skurk i femtonde århundradet i själ och hjärta var detsamma som en skurk är i det nittonde och var i det tolfte; och på samma gång liknar en hederlig eller ridderlig man andra hederlige eller ridderlige män under hvarje annan tid. För den skull är dessa stora idealisters verk alltid universellt, icke därför att det icke är ett porträtt, utan därför att det är ett fullständigt porträtt, fullständigt ända in i hjärtat, som är detsamma under alla tidsåldrar.

Förlåt för alla långa citat. Jag orkar aldrig läsa långa citat i folks bloggar men jag har högre tankar om er än vad jag har om mig själv. Det bästa John Ruskin skrivit hittills i Hvad vi skola älska och vårda är dock följande, angående det sinne som är i färd med att ”bilda en riktig smak” (jag uppfattar ”riktig” som ”sann” eller ”ärlig”, snarare än ”korrekt”):

Det famnar allt, som det älskar, så hårdt, att det krossar det, om det är ihåligt.

Hur vackert är inte det? Det ska bli mitt motto. I mitt hjärta tatuerar jag nu in JAG FAMNAR ALLT SOM JAG ÄLSKAR SÅ HÅRT ATT JAG KROSSAR DET OM DET ÄR IHÅLIGT. Bäst att ni ser upp.

John Ruskin

de svekfulla lustarnas gungande slup
(vällust och vedergällning)
2008-06-17

12:43

Hej, det nya kylskåpet har kommit nu. Tyvärr öppnas dörren åt fel håll, så man måste stå i ett hörn och få ryggskott varje gång man ska plocka fram en morot eller vad man nu förvarar längst ner. Det här är exakt hur intressant? Jag förutsätter inte att någon ska intressera sig för mitt kylskåp. Jag anser inte att mina tankar om kylskåp berättar vem jag är. Eller, det medverkar väl kanske till föreståelsen, om man nu är intresserad av en sådan, men inte i högre grad än annat jag skriver, sådant av mindre trivial karaktär. Det här är den tråkigaste diskussion jag vet. Efter fildelning. En annan tråkig diskussion är den om den där filmen med fyra väninnor i New York (varav en är för slampig för att platsa i ett modereportage i DN Söndag) samt dess eventuella kopplingar till den tid (och ofta stad = Stockholm) som vi lever i. Det är klart att man tröttnar om varje svensk dagstidning kör i snitt fyra artiklar om samma fenomen. Jag skulle tycka att det blev tröttsamt vad det än gällde; fyra artiklar per tidning om symbolistiska kvinnoporträtt och jag skulle skrika SLUTA FÖRIHELVETE ATT TJATA. Måttfullhet är som vi alla vet en dygd nån gång ibland.

En kille som gillade måttfullhet var August Bohman, som jag äger en så vacker diktsamling av:

(”Löjtnantshjärta! Vilket fantastiskt namn på en växt. Så Elvira Madigan!” skrev jag först, men det är inte löjtnantshjärta, eller hur? Det är blodsdroppe? Heter den ”Kristi blodsdroppe” ibland? Det verkar så nu när jag googlar. I love växter med bibliska namn!)
Jag har August Bohmans diktsamling stående med framsidan utåt i bokhyllan och så låtsas jag att han är en släkting till mig. Det är han alltså inte. August Bohman var speciellt intresserad av fosterlandet, fosterbygden, konungen, Gustaf Adolf, ett gott utfört dagsverke samt nykterhet och måttfullhet. I en hel del är August Bohman och jag varandras raka motsatser. Medan jag gärna hänger mig åt oförställd eskapism tycker August Bohman att man ska skärpa sig och odla sin jord, försörja sin familj och gifta sig med en rustik kvinna. Han har skrivit en rolig dikt som heter ”Det trolska hafvet”, jag citerar den i sin helhet:

Se glittrande vågen!
Ack, har du ej lust
Att nu vända hågen
Mot främmande kust?
Från fädernehärden
Styr kurs ut i världen!
Se, där får du tröst.
Så manar en stämma i ynglingens bröst.

Så ljufligt den ljuder
Och lockar dit ut;
Så kärligt den bjuder
Sitt: leka och njut!
Och vågorna krusas,
Och ynglingen tjusas;
Han längtar att bli
Som lockande, lekande böljan så fri.

Då lyfter han ankar.
Fri far han åstad
I solfulla tankar,
Så hoppfull och glad.
Men svekfullt är hafvet,
Där ligger begrafvet
Så mången ett hopp
Djupt under de glittrande böljornas lopp.

Nu skymtar han stranden
Ett stycke ifrån
Dock, vinkande randen
Flyr undan med hån.
Sitt mål han ej hinner.
Dess narrspel försvinner,
Men stormar och natt
Och nöden och döden ta seglaren fatt.

Ack, tusenden prisa
Det tjusande haf,
Till dess de förlisa
Och segla i kvaf.
Ty hafvet fördöljer
Den fara, som följer
I nattsvarta djup
De svekfulla lustarnas gungande slup.

O yngling, vänd hågen
Mot sällhetens värld
Från svekfulla vågen,
Från njutning och flärd!
Vill vägen du veta?
Den heter: arbeta
I dygd och i tro.
På den skall du hinna den hamn, som ger ro.

Jag tycker om ”Det trolska hafvet” alltså, och ibland, när samtiden är lite för tramsig, känner jag min inre August Bohman komma krypande; det är då jag läser R S Thomas och tänker att det inte verkar så illa att tro på Gud och bo på en hed. Men, sen tänker jag på sådant som exempelvis Linda Skugge – som står lite närmare August Bohman än vad jag gör – har sagt, och på att det så klart är lätt att skriva lyriskt om stilla familjeliv när man under en period av sitt liv varit tuffast i landet och hängt med popstjärnor och journaliststjärnor (det fanns såna på nittiotalet). Jag blir alltid arg när någon som haft det andra drömmer om försöker läxa upp de som drömmer. Jag blir alltid arg när någon tror sig veta vad som är bäst för andra människor, oavsett från vilket politiskt väderstreck ambitionen kommer.

Jag väntar fortfarande på att åka till Nice och grekiska öar och sippa champagne på en yacht och hänga i Monte Carlo och bli avklädd av kungar och se sådant som inte lämpar sig för damer (som i den här låttexten). Well, August Bohman kanske hade vältrat sig i synd så det stod härliga till, det vet jag ju faktiskt inte. […]
Jaha, jag vet inte riktigt varför jag skriver det här. Jag har överdoserat på konservativt umgänge? Jag har överdoserat på vänsterradikalt umgänge? Jag känner mig extra mottaglig för August Bohman eftersom vi har samma efternamn? Rätt svar är nog en blandning.
Nu blir jag trött på mig själv. Nu går jag och lägger mig på en filt. Tjarrå.

jag ser inte på fotboll nu [2008-06-17 00:38:30.0]

00:36

Lika som bär!

ett hus från nån bildbyrå

Peter Dahls farmors hus

21:26

Hej, nu är jag i Göteborg igen. Kylskåpet är dödförklarat men ännu inte utbytt. Man får ställa in sin Ramlösa-burk i frysen ett tag (jag håller på att försöka vänja mig av med läsk). Övrig kyld mat har detta hushåll inte hyst på… rätt länge nu. Imorgon kommer förhoppningsvis det nya kylskåpet, oh the joy! Gissa om jag ska stoppa in ost och mjölk i det! Hela dagen!
Jag hade fått Jonathan Littells De välvilliga med posten, inbunden! 900 sidor stor europeisk roman. Jag som tyckte att Carsten Jensen var en pärs, vad var det, knappt 700 sidor? Det finns bara en enda bild på Jonathan Littell tydligen, och jag tror att han har potential att se betydligt bättre ut än vad han gör på den. Jobbigt att ha skrivit en stor europeisk roman och sedan vara på bild i varenda europeisk tidning med samma kassa foto. Jonathan Littell är intervjuad i Atlas Litterära Tillägg som jag köpte idag. Jag ska skriva något om den tror jag, imorgon. När jag har smält det där Peter Kihlgård-samtalet.
Jag gick förbi pocket-rea på Åhléns också. Eftersom fler pocketböcker är precis vad jag behöver (det där var ironi) köpte jag lite sommarläsning. Carina Rydbergs Djävulsformeln, Sofia Nordins Utanmyr, Alf Henrikssons Antikens historier – så att jag äntligen kan få lite koll på myter och dramer och allt det där som jag har komplex över att jag kan för dåligt eftersom jag gör vissa anspråk på… well, allmänbildning iallafall – samt Idéernas historia av en Sten Högnäs, så att jag kan bilda mig lite när det gäller exempelvis… ehrm… materialismen? Och, uhrm, strukturalismen. Och kroppsvätskorna, I love kroppsvätskorna. Spleen 4-ever!

21:46

Ja okej, kroppsvätskorna har jag halvkoll på. Jag har mycket hellre koll på kroppsvätskorna än på strukturalismen, och jo, jag inser att detta är fullständigt fel prioriterat om man vill försörja sig på att skriva om kultur i Sverige år 2008.

Kolla vad gullig! Det är Robert Burton, som skrev The Anatomy of Melancholy, komplett med kostråd för att råda bot på överflöd av olika kroppsvätskor.
Kanin var bra mot melankoli, har jag för mig. Nästan allt annat var dåligt.

Den här hunken är Antinous, som var ihop med kejsar Hadrianus
och drunknade (blev dränkt? dränkte sig?) i Nilen
och till vars minne det restes statyer i hela det romerska riket.
Han har ingenting särskilt med kroppsvätskor att göra
[insert uppenbart snuskigt skämt], men han var så snygg
och det är en så fin historia! Alla måste läsa den. Här, till exempel.
Lärde jag mig om Antinous i skolan? I sådana fall har jag glömt det.

bang bang, he shot me down [2008-06-16 00:37:42.0]

00:35

Dagens man!

21:58

Meh, är Lee Hazlewood-bilden här nedanför trasig? Jag ber om ursäkt i sådana fall, ni kan ju trösta er med att ingen är mer irriterad över det än jag.
Jag dricker te och äter Icas egna cookies med chokladbitar, de är äckliga. Fast de heter Coklad X 3 och till och med är doppade i choklad. Man kan tro att det borde vara omöjligt att misslyckas med så mycket choklad, men de är faktiskt inget vidare. Bäst transfetter för pengarna är utan tvekan Eldorado-cookies. Hemköps kommer tvåa. Konsums trea. Icas sist. Idag har jag ätit lunch på Riche och senare pastasallad med en kulturredaktion. Har ni varit på Riche? Man tas emot av Martin Timells bror. Jaha, nu ska jag mysa med höstbokkatalogen. Snart ska jag skriva något här som handlar om något annat än mat och som motiverar alla fina länkar, promise.

take off your silver spurs [2008-06-15 23:32:31.0]

and help me pass the time

23:29

Dagens man!

hemkommen [2008-06-14 21:12:33.0]

21:01

Kära dagbok, ursäkta frånvaron, jag har varit upptagen med att äta vaktelägg med ledande intellektuella. BRB!

fem nyanser av grått [2008-06-10 22:58:44.0]

22:53

Det svenska modeundret:

Minimarket

Hope

Acne

Back

Carin Wester

blomsterfesten i täppan [2008-06-09 20:55:15.0]

20:37

Färsk ananas. Allt jag vill äta nu är färsk ananas. Jag köpte färsk ananas för sjutton kronor, eventuellt de sjutton bäst spenderade kronorna någonsin. Nu måste jag verkligen anstränga mig för att inte äta upp den sista biten och få ont i magen. Ananas! Bästa smaken.
”Klarhetens hav”, säger de på tv nu. Jag har numera en tv. Klarhetens hav ligger på månen. Vilket fint namn. Det låter kanske lite som ett stadium i nån slags meditation förresten. Över orons ängar mot klarhetens hav, typ. ”Klar” är ett så bra ord, i betydelsen ren alltså. I betydelsen färdig låter det bara klumpigt. ”Klar” låter verkligen som sin betydelse. Jag älskar kl-ljud! Bästa grejen! Det och färsk ananas!
En annan grej jag är entusiastisk över idag är Naturhistoriska riksmuseet. Jag gick förbi, det är så stort. Det ser så tungt ut. Det får mig att känna mig liten på ett snudd på religiöst sätt. Jag stod och stirrade på Naturhistoriska riksmuseet, föreställde mig att det finns trappor av marmor där inne (jag har varit inne alltså, men det var för länge sedan för att jag ska minnas särskilt mycket), även dessa imponerande stora, svala, fulla med fossiler; trilobiter som kilar uppför trappstegen. Jag föreställde mig att jag satte mig på knä på ett trappsteg och la kinden mot trappsteget ovanför och kände hur svalt och lent det var, min kind blev kall, jag kunde nästan känna min puls sakta ner. Kanske ligger klarhetens hav på Naturhistoriska riksmuseet. Jag får gå dit och titta efter. Det står i Peter Kihlgårds Kicki & Lasse att när man står inför något som är längre än man själv är; en byggnad eller en person, och man får böja huvudet bakåt och titta upp, så frigörs ett enzym i hjärnan som gör att man infantiliseras litegrann och känner sig liten och i behov att tas omhand och redo att underkasta sig vad det nu är man står framför. En katedral, ett naturhistoriskt riksmuseum, eller kung Bore. Är det här bara en lögn? Det är en väldigt bra lögn i sådana fall. Den tilltalar mig. Men jag vet inte. Jag tror det handlar om en upplevelse av massa. Typ, Eiffeltornet – för gängligt, inger inte respekt trots imponerande höjd. Naturhistoriska riksmuseet – Strike, dear mistress, and cure my heart!
En tredje grej jag känner mig entusiastisk över är den här kjolen:

Gud så fint att se ut som en blomma!

en man går förbi klädd i fotbollströja [2008-06-07 10:43:49.0]

10:43

Glad boklördag! Jag har tyckt att jag har varit så tråkig de senaste dagarna att det inte har varit någon idé att skriva något här, eller så har jag skrivit och tyckt att det blivit så tråkigt att jag har tagit bort det igen. Jag har tagit det lite lugnt några dagar nu, och nu får jag panik när jag inser att jag nog exempelvis borde ha bokfört lite; alla högar med kvitton, oj oj. Man MÅSTE inte bokföra alla utgifter väl? Alltså, det är väl bara jag själv som förlorar på att inte göra det? Typ jag har tappat bort kvittot på den där boken, så jag bokför den inte, och får därmed betala för den själv, men det får jag väl leva med då? Måste skärpa mig med det här.
Jag borde kanske ha jobbat lite också. Men det har varit så fint väder, jag har bara velat ligga på en filt och läsa roliga grejer. Nu läser jag Timmen mellan hund och varg av Silke Scheuermann. Något med språket stör mig lite, typ en känsla av… pose. Jag har mycket svårt för sådant som känns icke-genuint. Människor, allra mest (har ni tänkt på hur ofta det här händer? Man får en känsla av att prata med liksom ett representationsexemplar av en person snarare än med den verkliga personen – det verkar så vanligt att ingen någonsin ens påpekar det. Förlåt denna naiva tanke, men jag är verkligen en sån lantis att jag inte kan hantera det här riktigt. Glättighet, uh. Man kastar och kastar men får inget napp liksom, det är som att fiska med frigolitdrag, studsar bara omkring på ytan – ja, jag är inte ute efter djupsinnig konversation med folk jag nyss träffat alltså, jag är bara ute efter en liten glimt äkta människa), men även i böcker; en omotiverat tillkrånglad mening, freaks me out. Särskilt när den är på samma gång tillkrånglad och naiv, lillgammal, med outtalat anspråk på att vara charmerande. Nu är det inte så illa med Silke Scheuermann alltså, men jag kan ana tendensen.
Jaha. Kylskåpet här är trasigt. Går kylskåp oftare sönder när det är varmt ute än annars? Det ger bara pyttelite kyla. Jag bankade på aggregatet nyss och nu väser det lite iallafall, jag törs inte öppna och kolla om det producerar nån kyla. Min mjölk blev sur och klumpig, jag köpte ny igår, den funkar fortfarande. Jag dricker kaffe nu. Jag ska gå ut och sola bakbenen lite och läsa Silke Scheuermann (jag gillar boken alltså, det där med språket var bara en liten anmärkning) och kanske D H Lawrence.
Jo, söta katten var här igår som ni ser på bilden. Och så har jag varit på en studentfest i Norrköping, min minsta kusin, som inte alls är särskilt liten längre, tog studenten, det här stod i ett jättetråkigt dagboksinlägg som jag raderade eftersom jag är så kvalitetsmedveten. Haha! Okej, hörs, hej.

sommarlov [2008-06-04 10:10:15.0]

09:49

Jag tog en ledig dag igår och det var underbart, och så utmattande att jag däckade klockan 23 igår. T och jag gick och gick, åkte båt, gick lite mer och picknickade sedan på en gräsmatta full med tusenskönor i Göteborgs botaniska trädgård, det var så fint:

paradisiskt!

Efter att vi kollat runt i japanska dalen och stått i en tropisk regnskog
drack vi rosévin och läste tidningar i skuggan.
Det kändes som semester och var alldeles underbart.

En kaxig mås.

Jag såg töntig ut och ville inte vara med på bild,
men tyget i min klänning är fint.

Sen åt vi ett berg av grillat kött på den överskattade restaurang Kontiki – det var god mat alltså, men jag fattar inte hypen, hela stället ser ut som om någon byggt det i träslöjden – all omålad plywood. Jag antar att det passar bättre för människor som vill ”hänga” på ett ”skönt” ställe. Sånt tycker jag är vansinnigt vulgärt.

20:06

Om jag hade en modeblogg önskar jag att jag hade skrivit det här inlägget.
Om jag hade en bättre kamera, mer fotografisk talang samt precis hade tillbringat några underbara dagar på Öland så önskar jag att jag hade tagit de här fantastiska bilderna.
Nu ska jag försöka laga tilapia med bulgur, kall paprika- & chili-sås samt en spexig sallad med sockerärter och granatäpple. Wish me luck.

madeleinekaka [2008-06-02 11:13:52.0]

10:55

Gomorron gomorron, det är sommar ute. Jag måste läsa böcker och tänker göra det på Gods & Gårdar-filten på en gräsmatta. Egentligen är allt jag vill när det är sommar att läsa modemagasin. Det är det bästa; att ligga i solen nånstans och titta på fina bilder med glittrande brunbrända modeller i våta vita herrskjortor på en strand, och nyheter från hudvårdsmärken jag knappt sett i verkligheten och sminktips med turkosa och orangea ögonskuggor eftersom det är sommar, go crazy!, ös på med färg! – är det någonsin någon som gör det? Well, det är ju iallafall bättre än fascistiska ”På sommaren nöjer vi oss med lite mascara och ett läppglans!”. Och så är det alltid bilder på typ en kaktus och tips om nån kräm med aloe vera; recept med en immig kanna där det guppar omkring frukt och bär, sommarhoroskop och nåt armband med turkosa stenar för det är fräscht med turkost till solbrännan. Glöm inte att peela benen, och skydda huvudet med en hatt i solen! Både praktiskt och trendigt. Modemagasin är verkligen exakt likadana varenda sommar, det kanske är därför jag gillar dem. När jag läser Damernas värld sommaren 2008 kunde det lika gärna vara sommaren 1995, det är en tidsmässig warp zone, aah. Som varje sommar får mig att tänka att jag en dag ska bli vuxen och leva ett glamouröst liv och taxfreeshoppa de där dyra krämerna på flygplatsen på väg till rivieran där jag ska ha solhatt och våt vit herrskjorta på en strand. Om några år så!

Lämna en kommentar

Filed under dagbok

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s