backup 1

underwater love [2008-11-22 23:21:16.97]

22:41

På Bukowskis kan man, om man råkar ha några hundra tusen över, köpa den här:

Det är Ilya Repins skiss (eller, en av hans skisser) till den fantastiska målningen Sadko:

Jag är lite besatt av saker som är under vattnet. Eller inte alla saker kanske, utan vissa saker. Allra helst saker som böljar, så hår kommer på förstaplatsen. Jag uppskattar även sjögräs, maneter och fenor (helst på sjuöjungfrur!).
Jag har ett väldigt kluvet förhållande till saker som är under vattnet, för samtidigt som jag tycker att de kan vara typ det vackraste och mest fascinerande som finns, så är jag fullständigt livrädd för dem. Särskilt STORA saker som är under vattnet. Nu kommer en Youtube-länk: Chemichal Brothers – The Test. Dålig låt (om man inte är lite full), men otroligt vacker video. En av mina favoriter! Jag skakar av skräck i början, för den där valen är verkligen mer än jag pallar, samtidigt som jag måste titta ändå, för sällan har någon varit så vacker under vattnet och haft så perfekt böljande hår.

Jag är ensam hemma och är inne och youtubar och dricker vin. Det är helt okej.

 

say what? [2008-11-21 13:49:10.417]

13:37

Alltså… ”Den äkta verkligheten är utspridd och spretig. Sprawl är en strävan bort från det komprimerade och täta, en strävan efter att upplösa jaget, tiden och rummet i stället för att bekräfta och förstärka dem. Sprawl handlar alltså om att släppa kontrollen, att rycka överblicken ur händerna på varje tänkbart maktcentrum.” – jag tycker att man bara kan sätta ett enda stort frågetecken efter allt det här. Efter varje enskild grej. ”Den äkta verkligheten är utspridd och spretig”? Says who? Den äkta verkligheten? Är det här en sanning? Hur då ”utspridd och spretig”? Vad betyder det? ”Sprawl är en strävan bort från det komprimerade och täta” – men den äkta verkligheten är ju redan ”utspridd och spretig”? Verkligheten är utspridd och spretig, men ändå vill man sträva bort från det komprimerade och täta? För att verkligheten ska bli ännu mer utspridd och spretig än den redan är? Varför då? ”En strävan efter att upplösa jaget”? Varför då? Varför vill man sträva efter det? Är det något bra, att upplösa jaget? ”att rycka överblicken ur händerna på varje tänkbart maktcentrum”? VARJE TÄNKBART MAKTCENTRUM? Varför då? Vad innebär det? Varför då? Varför då?

den stora sömnen [2008-11-20 20:50:58.16]

20:40

Skunk fungerar igen, hurra. Skriver jag med lakoniskt tonfall. Jag är så trött. Jag gick som en zombie hem; vilse i Vasastan, jag halkade på frostiga trottoarer med mina värdelösa plastklackar. Jag är så trött att jag glömde att äta. Sen åt jag och insåg att jag inte var hungrig. Sen somnade jag och vaknade och visste inte om jag hade ätit eller ej. Världen ter sig mycket besynnerlig för tillfället. Jag skriver detta som i trans. Trance? Vad heter det? ”Som i trans” ger associationer till kvinnokläder. Men jag har alltid på mig kvinnokläder. Idag hade jag rentröjan. Idag var jag på Bukowskis. De hade ett porträtt av en FURSTE. Med sadistisk blick. Fräckt att vara furste. Och se ut som en. Jag skrev dagbok igår också, den följer under fursten. Hej hej.

furstlig ram!

19/11, typ klockan 19:

Skunk funkar inte. Jag blir tokig. Jag hade tänkt skriva ett jättelångt meningslöst dagboksinlägg. Jag var sur när jag gick hem från jobbet, för saker gick dåligt hela eftermiddagen och jag var irriterad på vissa människor som skriver debattinlägg på kultursidor (jag skulle kunna namnge dem, men jag sparar mig lite), det snöade, första snön för i år, inte ett dugg mysigt tyckte jag, jag gick till Zara, jag gillar inte Zara egentligen, varje gång jag ser tjejer med Zara-kassar tänker jag att det är synd om människorna… nej det gör jag inte, jag köpte en jättebra tröja på Zara förra veckan, den är lila och av ull och värmande och praktisk, efter år av koftor känner jag för TRÖJOR, man bara tar på sig dem och slipper bry sig om att man har nåt snyggt under, och så kan man ha en brosch på dem så ser man ut som att man har ansträngt sig – eller, ser ut och ser ut, man HAR ju ansträngt sig, man har till och med tänkt på att broschen matchar armbandet. Jag var så sur att jag, i ett försök att bli gladare, köpte en likadan tröja till i en annan färg, en färg som, inser jag nu, är rätt ful; liksom ljusbrun, men inte varmt och vackert kanelbrun (I wish!) utan nån slags trist gråbrun, som lera, någon jacka från Överskottsbolaget som jag klädde mig i på gymnasiet (matchad med Dr Martens och kamera runt nacken, för jag var so very special och lite konstnärlig), vad tänkte jag egentligen tänker jag nu, jag får väl lämna tillbaka den imorgon. Jag blev inte ens gladare av tröjan (det var rea på den alltså, jättemycket rea, jag är faktiskt inte alls särskilt oförsiktig med pengar vill jag gärna få sagt), jag gick till 7-eleven och skulle köpa en bussremsa, killen i kassan såg helt flirtig ut, på ett sätt människor nästan aldrig gör i verkligheten eftersom det är för uppenbart att man FLIRTAR då. ”En remsa tack” sa jag, ”En remsa..?” sa han dröjande, liksom sensuellt, så att jag började fundera på om ordet ”remsa” kan ha någon obscen innebörd, om han ville genera mig på något sätt. Han försvann bort till kakdisken medan jag fixade med kortautomaten och sedan kom han tillbaka med en brownie i en påse och sa att han ville ge den till mig. ”Seriöst?” sa jag, han nickade och sa ”Ja” med allvarlig röst, som om han gav mig något väldigt värdefullt. Jag gick ut i snön och var glad, var det inte fint? Jag fick en brownie. Nu äter jag den. Den smakar som en perfekt 7-eleven-brownie.

21:14

Jag gillar Hanna Hellquist som skriver om shopping i På Stan! Jättemycket. Hon verkar vara en vettig människa, liksom genuin och oförställd och vettig. Det är verkligen inte så vanligt. Hon gillar Elizabeth Ardens Eight Hour Cream-läppstift i färgen ”plum” (min bästa läpprodukt!), rouge, Apoteket och H&M. Jag vill shoppa med Hanna Hellquist! Jag tror att det nästan skulle vara som att shoppa med mig själv (=mitt bästa shoppingsällskap), fast med marginellt större överraskningsfaktor.

Nu fyller jag i ett självupptaget formulär som jag snott från Stureplan.se. Det handlar om varumärken.

KLÄDER
Skor: Vagabond, Wedins och vintage
Sneakers: Keds
Jeans: Acne
T-shirt: H&M
Underkläder: Lindex och Top Shop

ACCESSOARER
Väska: H&M, tyvärr
Plånbok: H&M eller vad som helst
Solglasögon: Åhléns, mina dyraste någonsin. 300 kronor.
Klocka: nej
Smycken: Äkta pärlor i öronen, från nån guldsmedsaffär. En uppsjö billiga örhängen, armband och broscher från H&M, Top Shop och second hand-affärer

TEKNIK
Tv: Ingen aning…Samsung?
Mobiltelefon: fin mörkröd Sony Ericsson
Mp3: mobilen… jag tror jag har åtta låtar i den
Dator: Acer Aspire one

BADRUM
Tandkräm: Pepsodent
Schampo/balsam: Öh, L’Oreal? Några gula förpackningar.
Tvål: LdB
Parfym: Vintertid Laura Merciers efterrättsparfym, sommartid Calypsos ”The” eller ”Rose”
Medicin: Ipren
Vitamin: Jag ska börja med D-vitamin tror jag! Som barnen från Afrika.
Huvudvärkstablett: Ipren, Ipren. Mm, Ipren.

MAT OCH DRYCK
Mineralvatten: Ramlösa, jag har provat alla smaker under sommaren och hösten och konstaterat att jag gillar blåbär bäst (två skogshallon, trea granatäple eller de där gula frukterna som jag har glömt vad de heter)
Vin: ja tack, vad som helst nästan
Drink: ingen aning. Men hemskt gärna.
Bröd: valnötsbröd!
Glass: choklad
Godis: bring it on

HEMMA
Säng: IKEA
Lakan: märken på lakan? Jag har några lakan bara. Från nån affär som säljer lakan.
Espressomaskin: I wish!
Kylskåp: öh, Electrolux?

ÖVRIGT
Bank: Swedbank
Dagstidning: DN i brevinkastet, sen läser jag de flesta kultursidor på nätet och köper Aftonbladet när jag medverkar
Magasin: Costume, Harpers Bazaar, In Style. Kanske svenska Perfect, även om den nu till hälften är skamlös smygreklam… eller, det är inte ens fråga om nåt smygande. Och så de magasin jag arbetar för, givetvis – Axess Magasin och Tidningen Vi, utmärkta tidskrifter båda två.

the yoghurt moment [2008-11-17 22:10:47.893]

21:56

Svindlande höjder! Det här är utsikten från mitt jobb:

Jag ville bara skryta lite.

Jag är så hungrig, jag köpte en så äcklig färdigrätt, som jag dessutom inte blev mätt av, och så köpte jag två bananer, och jag har ätit upp dem för länge sen, och så köpte jag inga halstabletter eftersom jag stod sist i en rätt lång kö, och så öppnade en tjej kassan bredvid och skrek LEDIG KASSA! och inte en människa bytte kö, så jag tänkte att jag byter väl kö då så hon slipper sitta där helt ensam, och i den nya kassan fanns det inga halstabletter, har ni hört talas om nåt liknande? Nu har jag inga Läkerol att tugga på. Jag har en liten yoghurt i kylskåpet (med müsli med vit choklad i, det är en jättedålig idé, och då uttalar jag mig ändå i egenskap av en person som älskar yoghurt och älskar choklad, och dessutom är själva müslin mest som smulade kakor, vad är dealen med godis-yoghurt-trenden? Har ni sett de nya små fyrpack-yoghurtarna från Arla? Som smakar typ smörkola och vit choklad? Det är äckligt med choklad i yoghurt. Var sak på sin plats tack) och snart kommer jag att gå ut i köket och hämta den, och sedan kommer jag att äta den, och sedan kommer jag fortfarande att vara lite hungrig. Jag skjuter upp yoghurtätandet, för så länge jag gör det kan jag, men en känsla av lättnad, tänka ”jag har ju iallafall yoghurten i kylen”. När jag har ätit min yoghurt återstår ingenting.

uppsprickande molnighet [2008-11-16 12:54:46.22]

15:25

Lysande utsikter! Jag älskar landskap från tåg.

Lite prins Eugen över den sista.

(Fem minuter senare spöregnade det.)

12:24

Alla bilder jag tar med min mobilkamera blir så dåliga. Eftersom jag alltid blir lite upprörd över tanken på god konst som folk aldrig får se (eller, om jag ska vara ärlig: som JAG aldrig får se)(eller, jag blir lite upprörd över FOLK också, det är bara så sorgligt att så mycket konst som är fin är i privat ägo, och så mycket som är ful är tänkt att tillgodose behovet av konst hos folket, och innebär ångestskapande litografier i korridorer på sjukhus och kommunhus) – jo men alltså, jag var på så fin fest på Konstnärshuset förra veckan (titta, nu fick jag det sagt också), och där, i den väldigt vackra trappuppgången, hängde det en Carl Larsson-målning som jag aldrig sett förut, och som jag gissar att så många andra inte har sett heller, så jag fotade den och tänkte att jag skulle visa den här, men den blev, som alla andra bilder jag tar, bara alldeles mörk och suddig. Igår försökte jag fota lite fina miljöer och de blev suddiga också. Den här blev nästan okej:

Fast det hade ju varit roligare om jag varit med på bilden. Fantastisk tapet dock! Det är tyvärr inte hemma hos en bekant till mig, utan på Göteborgs stadsmuseum. De har så fint julpynt i sin butik just nu, jag ville ha allt, men nöjde mig med en liten… girlang? Jag vet inte vad det heter. Man hänger den inte i taket alltså, man ställer den på en byrå, det är en rad med spegelvända viktorianska änglar som ser saliga ut. Made my day! Jag har redan ställt den på byrån. Plus att jag drack glögg igår. När det väl är jul tar den ju slut innan man hinner blinka så jag tänkte att jag lika gärna kan ta ut den i förskott.

Nu ska jag snart åka tåg igen. Och läsa en bok om Muminmuggsvänstern. ”Ju radikalare hållning jag intog, desto mer borgerlig tedde jag mig i mina föräldrars ögon” skriver Ronny Ambjörnsson eftersom han har fattat grejen. Okej, hörs.

bonjour [2008-11-15 11:41:19.187]

11:34

Jag skrev ett dagboksinlägg igår kväll när jag susade fram genom mörka, regniga landskap på väg till Göteborg, men jag somnade innan jag hunnit trycka på ”spara” uppenbarligen, så ni får leva utan det. Jag har för många tankar i mitt huvud just nu och tänker inte delge världen några av dem här idag, så jag tänkte att ni kunde kolla på den vackra bilden här nedanför istället, Esplanade des Invalides, fotad under världsutställningen i Paris år 1900. Klickar ni blir den stor. Jag uppmanar alla att klicka.

småländska höglandet [2008-11-11 21:27:02.357]

20:58

De Läkerol-smaker som har svarta tabletter – tabletter? Pastiller? – är godast: salmiak, salvi och min favorit, original. Läkerol special är däremot äcklig på ett svårförklarligt sätt, den smakar… som en blanding av saker som alla är äckliga. Jag tycker även om de där vita paketen, med små runda tabletter – pastiller? whatever – men man ser dem knappt nu för tiden för de är inte sockerfria och nu måste allt vara sockerfritt. I dare you att hitta hyllan med Ekströms-produkter i er livsmedelsaffär. Jag är förtjust i nyponsoppa, färdigblandad, i literförpackning, men den är nästan omöjlig att hitta i butiker. Jag har gett upp flera gånger eftersom det aldrig finns nån att fråga. Kräm måste vara ännu svårare att hitta, kräm är väl typ 95% socker? Jag är uppväxt på socker: kräm i liter-tetrapack (tjockt, segt, som man liksom fick klämma ut ur förpackningen), kräm man gjorde av pulver, kräm min mamma kokade (äppelkräm, jordgubbskräm, jättegott). Kokar någon kräm idag? Och utöver kräm: saftsoppa, fruktsoppa, nyponsoppa, blåbärssoppa. Mellanmål = socker. Vad äter barn för mellanmål idag? Grovt bröd och naturell yoghurt? Fast jag var ju ute i skogen och byggde kojor hela dagarna, det är väl annorlunda om man bara sitter inne och aldrig gör av med sin energi. Jag promenerade till Kungsholmen i morse; över den där bron vad den nu heter, förbi det nya huset som heter FLAT IRON BUILDING typ, vad är det för otroligt töntigt namn? Vad är det för fel på STRYKJÄRNET? Som det heter i Norrköping? Hello I am from another country and I would like to rent an office in the flat iron bulding please. Det är väldigt vackert i Stockholm! Ibland. Om man inte tittar på de svarta husen bredvid flat iron bulding. En gång för tio år sedan var jag och kollade på en etta vid Karlberg med utsikt över tågspåren. Tänk om jag hade haft en etta vid Karlberg. Då hade jag sluppit sitta bredvid följande böcker och skriva detta inlägg:

Harriet Goldhor Lerner: Kvinnors vrede
Tomas Böhm: Om otrohet
Thorkil Vaggaard: Ångest
Peter Tyrer: Stressa lagom!
Lena Holfve: Könskriget
Bo Löfgren: Alkoholismen, människan och samhället

Min hyrestant är skolkurator. Nu äter jag Läkerol-ask nummer två. Det är två Läkerol för 22 kronor på både Pressbyrån och 7-Eleven, det pågår nån slags Läkerol-kartellverksamhet verkar det som.

en annan flat iron building,
fotad av Eduard Steichen 1904

22:35

Det är Bukowskis-visning nästa vecka! Det var alldeles nyss Bukowskis-visning känns det som, men det var väl ett halvår sen sist då antar jag, det betyder att jag har åldrats ett halvt år. Uh.
På tal om stadsbebyggelse så var det här en rätt trevlig bild. Men Pont neuf är väl inte så där hög..? Det ser ju ut som värsta ångbåten på väg under den där till vänster. Till höger ser det däremot ut som en eka, som är större än ångbåten..? Det är nåt skumt. Hela bilden ser lite overklig ut, eller hur?
Den här var faktiskt fasansfull.
Den här var sehr Buddenbrooks.
Och det var väldigt roligt av Zorn att kalla den här för ”småländska”.

läkerol is my favourite food group [2008-11-08 22:11:26.807]

21:57

Kära dagbok, förlåt att jag försummar dig, jag är på skrivarkurs den här helgen och har efter två dagar lärt mig mer användbara grejer än jag gjorde under ett helt år på folkhögskola. Det var så vackert när jag gick hem; folk åkte skridsko i Vasaparken, det var dimma i luften, kanske regn, precis på gränsen, det är ett fantastiskt väder (förutsatt att man inte behöver vara fin i håret). Jag gick förbi hundra restauranger där hundra par satt och åt mat och drack vin och så kom jag hem och min hyrestant fnissade som en tonårstjej tillsammans med mannen hon har på besök, de hade ätit mat och drack vin, gud vad jag vill ha ett glas vin, och trevligt sällskap tack. Gnäll gnäll. Jag lider för min konst. Suffering ain’t drama! Har jag lärt mig idag. Jag har lärt mig jättemycket! Plus att jag har hört en känd journalist snarka.

ull [2008-11-06 19:43:10.233]

19:37

Modeblogg!
Här provar jag en rentröja.
Sedan köpte jag den. (Alltså jag har ett BEHOV av en djurtröja. Den där rävtröjan jag visade för några dagar sedan är för dyr och taxtröjan på Top Shop är för lång, och dyr, och jag vill inte ha en tax, jag kan tänka mig en nervös vinthund, men visa mig en tröja med en estetiskt tilltalande hund tack – det fanns kanske en 1922), så nu har jag en rentröja. God jul.

19:46

Isbjörnströja? Jag är en sån himla expert på djurtröjor om jag får säga det själv.

översättning från italienskan [2008-11-05 11:03:37.387]

14:55

Jag är färdig! Momsdeklarerad och klar! Jag fattade hur man skulle göra! Jag är så himla glad! Nu ska jag åka och köpa en tröja med ett djur på!

11:06

Jaha, boka bort. Man bokar bort momsen. Okej, THAT MAKES MORE SENSE.

10:51

Kära dagbok, jag är gladare idag, hurra. Jag har glömt att boka av min moms säger min ekonomiman, hur ska man veta att man måste boka av sin moms? (”Boka av” förresten, måste det heta så?, det gör man med tvättider.) Jag ska försöka göra det snart. Wish me luck. Posten kom precis med D’ANNUNZIO, GABRIELE: Dödens triumf. Stockholm 1898. 255 (1) s. privat halvklotband! Jag tycker att han är så bra. Han har en känslig själ och en blomma i knapphålet. Och bra dialog! Seriöst. Och bra små, små ögonblick av lycka när någon får en kram och solen skiner och mimosan blommar, en glimt av något fint innan allt blir jobbigt igen.
Det är vackert väder idag och mitt hår är mörkt, det är så skönt att färga håret, det känns som att stoppa ner sig själv i ett framkallningsbad och ligga kvar där tills kontrasten blivit perfekt, ah. Okej, kyss, hej så länge.

flickan med noppmaskinen [2008-11-04 11:53:35.907]

19:35

Ja, jag köpte en liten noppmaskin! Det fanns en sådan hemma hos mamma och pappa när jag var yngre och den var fullständigt värdelös så jag tänkte att det med rätt stor sannolikhet skulle vara bortkastade pengar, men den verkar fungera jättebra! Den har iofs ätit upp tillräckligt mycket ludd från min kappa för att sticka en kofta eller nåt, men jag ser det bara som ett bevis för dess effektivitet (tunna fina cashmeretröjan skulle jag dock hålla noppmaskinen långt borta från, men å andra sidan; köper man cashmeretröjor har man kanske inte problem med noppor).

Jag skulle köpa en helt vanlig tröja idag men det fanns ingen. Jag tänkte en trevlig vardagströja som ändå funkar till jobbet, kanske randig, vanlig. Ingen kofta utan tröja, långärmad. I fin färg. Jag vet inte hur jag hade tänkt mig att den skulle se ut, jag tänkte att jag skulle känna igen den när jag såg den, men tyvärr såg jag den inte. Jag har inga kläder. Ingenting har jag att ha på mig. Mer än en avnoppad kappa. Nu börjar säsongen med FESTKLÄDER, dvs. plagg i sladdiga blanka tyger med illasittande paljettbroderier, och nu kommer detta fortgå tills det är slutreat efter julen, typ i februari någon gång alltså, det är så hemskt. Det är min värsta klädårstid.

Jag hämtade mina Amazon-böcker på posten! Jag trodde att det skulle vara D’ANNUNZIO, GABRIELE: Dödens triumf. Stockholm 1898. 255 (1) s. privat halvklotband, men den verkar ju ha fastnat nånstans på vägen. Nu fick jag böcker om kvinnobilder istället. Hurra! Det var ett jättestort paket som låg i en säck och det är både spännande och äckligt att få paket i en säck; festligt först (känns som julklappssäck!), sedan äckligt (jag börjar tro att det ska finnas insekter eller kanske MJÄLTBRAND i den).

hurra!

Igår såg jag Låt den rätte komma in. Ikväll ska jag färga håret, se på presidentval och leka med min noppmaskin. Hej hej.

11:52

Hej, ursäkta frånvaron, jag är upptagen med att skaffa mig magsår till följd av momsrelaterad ångest.

11:53

Är det förresten någon som har ett effektivt tips på hur man får bort noppor från en vinterkappa som man tycker hemskt mycket om och inte vill sluta använda?

paprika [2008-11-02 12:48:03.823]

15:21

En sak jag tycker är jobbig är när jag har köpt ett klädesplagg i en butik och jag återvänder till butiken efter ett tag och ser plagget (inte SAMMA plagg alltså, men likadana) hänga kvar. Jag blir alltid lite äcklad av det. Jag tillbringar en hel del tid på Hennes & Mauritz, och jag hade länge gått och spanat på en fin tröja, och så länge jag inte hade köpt den kunde jag gå dit gång på gång och tänka ”Oj vad fin den är, oj vad fin jag skulle vara i den”, och så köpte jag den till slut, och det finns några exemplar av den kvar i typ alla H&M-butiker i hela unversum, och varje gång jag ser den i en butik nu blir jag äcklad. Det har inte att göra med att jag har köpt en tröja som uppenbarligen inte är så åtråvärd eftersom den finns kvar (det kan jag ta), det har att göra med att den hänger där och påminner mig om mig själv. Det ser ut som en spillra av mig där till allmän beskådan, det är obehagligt. Jag vet inte om jag förklarar så bra. Ibland är det samma sak när jag ser ett plagg jag äger på någon annan. Jag tänkte på detta alldeles nyss när jag håglöst bläddrade bland vimmelbilder på Rodeo.net: i denna bildserie finns det en tjej som har på sig samma klänning som jag har på min presentationsbild här till höger -> (det finns dessutom en tjej med likadana skor som jag! Och som bonus finns det en man som ser ut som George Clooney), det är lite, lite obehagligt, det är som att det är en liten bit av mig som har gått på Fiendens vernissage på galleri Kleerup utan att tala om det för mig själv.

Mot bättre vetande dras jag till denna rävtröja.
Den finns tydligen på Topshop. Jag tänker att till tighta jeans och höga klackar vore den väl fin, not?

12:28

Vad skönt att det är vanlig söndag idag och inte nån fancy specialdag, jag tycker inte om röda dagar, röda dagar är bara bra när man har fast anställning eller familj, och jag har iofs en familj, men i en annan stad, och röda dagar får mig att sakna dem – jag tyckte alltid att allhelgonahelgen var rätt meningslös när jag var yngre; man träffade släkten, lade kransar på kyrkogårdar, fikade lite, nu framstår det som väldigt trevligt på avstånd, iallafall betydligt trevligare än att inte göra det. Röda dagar får mig att känna mig ensam men det får man inte skriva för man får inte skriva om ensamhet och varje gång jag har skrivit ordet här känner jag mig lite äcklad.
Ensamhet är motsatsen till framgång. Finns det ett kapitel om det här i den där Byt namn!-boken? Av alla de bloggar jag läser fast jag inte borde har jag förstått att framgång och ständigt umgänge med andra människor går hand i hand. Man ska liksom alltid vara på språng mellan fikor och luncher och drinkar med alla härliga människor man känner. ”Alltid på språng” beskriver mig inte särskilt väl.
Äsch, vad gnällig jag är. Jag måste jobba lite nu för jag måste alltid jobba. Sedan ska jag koka en gryta. Jag har hittat världens bästa bas för bulgarisk gryta med paprika och kyckling; ett litet glaskrus (eller, litet och litet, som en normalstor syltburk ungefär) med nån orange grönsaksröra som säljs i en tveksam butik här i närheten, det är bara att hälla i ett helt krus sådan och sedan låta det koka i evigheter så blir det helt fantastiskt gott. Jag älskar burkar med grönsaksröror. Förut brukade jag slänga ner en massa ajvar men nu har jag insett att det är för amatörer. Antagligen borde man göra sina grytbaser själv, som DN:s vetenskapsredaktör som alltid är på språng men ändå hinner koka sin egen buljong. På DN blir man säkert utmobbad om man inte gör sin egen grytbas.

vanilj [2008-10-30 14:29:41.023]

14:22

Dagens Kolla vad fin, eftersom det verkar som att jag bara skriver om bilder för tillfället: Målning av Alphonse Osbert, tysk symbolist/nånting, tidigare omskriven i denna dagbok för att han åkte till Gotland och hängde med Richard Bergh. Den där målningen finns till salu på Sotheby’s nu.
De två damerna är musor. Det är kanske illa? Inte lika illa som nymfer säger min magkänsla. De har ju dessutom kläder på sig. Men de ser passiva ut kanske? Var på skalan i helvetet befinner sig musor i jämförelse med exempelvis odalisker? Så många nya frågor.

14:29

Osbert är väldigt Maria Gripe-omslag!


Site Meter //

eucalyptus [2008-10-29 11:25:14.66]

11:40

Jag måste bara visa den här bilden också:

Jag tycker att den där skulpturen är så himla fin! Konst, eller bilder i största allmänhet, brukar ju liksom ha som en hinna av tid över sig, något som placerar dem väldigt tydligt i en annan tid än den som är nu och som kan göra dem lite svåra att relatera till, iallafall som något annan än just… ja, bilder. Är ni med? Man tittar på dem och hur gärna man än vill är det lite, lite svårt att se bortom stilen liksom. Men jag tycker att det här porträttet ser så… tidlös ut, alldeles levande, och jag tycker att porträttpojken ser ut som en pojke som man skulle kunna känna i oktober 2008.

Och så kallas skulpturen för Marble portrait of a young boy as a worshipper of IsisBritish Museums hemsida, den är från år 150-200 e.kr, det är en romersk pojke och Isis är alltså den egyptiska guden och då tycker jag att historien svindlar lite.

”The boy’s hairstyle suggests he was a worshipper of Isis, the Egyptian deity whose cult spread widely throughout the Roman Empire, especially after Rome’s conquest of Egypt in 31 BC. The long locks of hair over the right ear are also found on representations of the son of Isis, Horus (also known as Harpocrates). The locks were worn by followers of Isis until they reached puberty, when they were ceremonially shaved off and offered to the goddess. Temples to Isis were set up in many cities throughout the empire.”
Varje gång jag tittar på min Påskliljan-skulptur tänker jag på den romerske pojken med hårlocken, de är lite lika.

PS: Om nu någon skulle vara sugen på lite mer romersk/egyptisk konst så är en annan väldigt fin grej egyptiska mumieporträtt från samma tid. DS.

11:16

Det är så kallt ute, det var kallt igår kväll också, för första gången hade jag på mig mina stövlar med pälsig insida utan att bli för varm. Jag ville att posten skulle komma med D’ANNUNZIO, GABRIELE: Dödens triumf. Stockholm 1898. 255 (1) s. privat halvklotband, men allt jag fick var en bredbandsräkning. Jag måste skriva en grej nu, och sedan får jag göra roliga saker (=också skriva, men roliga saker då alltså), jag får lust att åka till konstmuseet, efter att ha sett Moas fina bilder, jag har ju årskort, jag kan komma och gå som jag vill, varför gör jag inte det?
– Sluta blogga nu och jobba lite, du skriver ändå inget vettigt här.
– Mm okejrå.

kaffe [2008-10-28 10:39:03.49]

22:58

Har ni sett så fint? Julianne Moore fotad av Peter Lindberg, som sju olika kvinnoporträtt ur konsthistorien. Ni måste klicka och se dem i större format, jag gillar särskilt Ingres och Schiele-bilderna.

odalisk av Ingres

21:38

Alltså… är det här ett skämt..?
”Nu, efter en vecka, har jag gått ned 2,1 kg, mina lår är 4,5 cm mindre, mina höfter 3,5 cm mindre och midjan 4,0 cm mindre” – på en vecka?? Vad händer om man fortsätter? 16 centimeter mindre midja på en månad? Och så vidare..?
Och varför är alla produktbilder gjorda i en dator?
Fantastisk slogan dock:

certainly not!

10:39

Jag läser DN för slarvigt, jag hade missat den här krönikan av Johan Croneman: ”när en genomskinlig provokatör som Johan Hal von Einsten poppar upp som en narr går Kultur-Sverige man ur huse, när man har en uppstoppad papegoja på två meters avstånd tar man fram hela sin kulturkanon och pangar på. Den helt vardagliga kulturfientligheten får passera med en liten nick, man kan rent av ge den en populärkulturell kram ibland. Ett helt år ägnar man sig åt att diskutera vad som är högt och lågt inom kulturen – kommer ni ihåg när poeten Stig Larsson stegade fram och sade vad som var bra och dåligt?”
– jag tycker att det är strålande att Johan Croneman försöker säga vad som är bra och dåligt! Jag tycker att fler borde säga vad som är bra och dåligt. Inte minst för att det blir mycket roligare då. Jag läser Harold Bloom nu, det är mycket inspirerande. Han är rätt säker på sin sak.

10:30

Jaha, your Amazon.com order has shipped, estimated delivery date: November 24, 2008. Eh? Ska någon ro mina böcker över Atlanten..?

Måste göra nytta nu. Hej, hörs.

jävla sladdar [2008-10-27 20:54:46.897]

21:27

Fascinerande upptäckt: Draculas slott i Francis Ford Coppolas Dracula

…är gjort efter den här målningen av den tjeckiske symbolisten František Kupka:

Jag har grävt ner mig ordentligt i symbolismens allra läskigaste avarter de senaste dagarna. Frankrike, Tyskland och England är jag färdig med för länge sedan, nu gäller Österuropa och Italien.
Eller, England är jag inte helt färdig med förresten. Ju djupare man gräver, desto sjukare saker hittar man. Inget av det roligaste tog sig in i de stora konsthistoriska verken kan jag avslöja. Snart ska jag skriva en bok om fin-de-siècle-konst!
– På riktigt?
– Nä… men man kan väl få drömma lite.

20:34

Jag känner mig irriterad på all teknik idag. När jag vaknade hade jag fått ett oroande sms till min gamla mobil om att någon anslutning misslyckats, och varken den gamla eller den nya mobilen funkade, så jag fick åka till The Phonehouse igen, och där fick jag tjejen som är världens sämsta försäljare igen. Hon fattade ingenting, och lyckades dessutom få det att verka som att det var JAG som inte fattade någonting. Jag glömde berätta om en grej i fredags, hon skulle tala om vad det nya abonnemanget skulle kosta mig i månaden; det var två olika avgifter.
– Den ena är på 149 och den andra på 49.
– Okej.
– Vad blir det?
– Va…?
– Den ena är på 149 och den andra på 49.
– …
– 149 och 49? Vad blir det?
– Jag fattar inte.
Jag fattade faktiskt inte! Jag fattade inte att man kan befinna sig i tjugoårsåldern och inte kunna addera 149 och 49 i huvudet. Jag trodde att hon drev med mig. Sedan gick hon och hämtade en miniräknare och sa att det blev 198.

Nu funkar mobilen iallafall, men tyvärr tror jag att jag hatar den. Det går knappt att skriva ett sms – mellanslagstangenten sitter så illa placerad att den knappt går att använda när man håller telefonen i en hand och skriver med tummen – vilket är vad jag föredrar att göra för att inte ge ett efterblivet intryck. Det borde jag väl ha tänkt på när jag bestämde mig för den, men tyvärr tänkte jag inte. Eller jo, jag tänkte MÅSTE SKAFFA NY TELEFON.

Måste man ha den i en strumpa? Jag fick en ful liten strumpa till den. Hur kan man ha sin mobil i en liten strumpa och se ut som en intelligent människa? Förlåt, ni kanske har era mobiler i små strumpor? Jag hade ingen strumpa till min gamla mobil och det gick utmärkt i typ sex år. Inga incidenter relaterade till avsaknad av liten strumpa.

Jag läste Le Clézio idag, det var ju ingen höjdare. Jag gick till Konsum på Avenyn och de byggde om till universums största ekologiska butik och hade ingen mat, bara ekologiskt te och gryn överallt, jag tror att det fanns fyra olika hylor med te, på fyra olika ställen i butiken. Jag skulle köpa Läkerol men det fanns inte. Seriöst. Hade Konsum fått bestämma skulle jag suttit här och ätit gryn nu.

Jag är på dåligt humör inser jag nu! Haha. Jag hade tänkt gnälla lite över sladdar också, men det kan vi spara till en annan gång.

judge a book by it’s cover [2008-10-26 12:51:24.877]

12:37

Den sjätte november släpper tydligen Penguin specialutgåvor av några klassiker. Skinnband, designade av Bill Amberg, som tydligen är känd för fancy läderarbeten, typ väskor och sånt. 50 pund styck kostar böckerna, man kan välja på dessa (och om man inte vill välja kan man givetvis samla allihop). Böckerna ligger i små boxar och allt ser mycket exklusivt ut, och som något det vore otroligt roligt att köpa, eller få, som något det vore fint att röra vid; materialen, dofterna.

Men alltså, hur mycket kan man casha in på människors (undertecknad inräknad) till synes aldrig sinande vilja att äga snygga prylar med Penguin-logotyper? Kommer det inte nya Penguin-varianter av samma böcker precis hela tiden? För att det är… nåt jubileum? Det verkar alltid vara Penguin-jubileum. Och Brideshead revisited i dyrt handgjort läderband av välrennomerad hantverkare, hur stor är egentligen målgruppen bestående av kvalitetsmedvetna anglofiler? (=Johan Hakelius?) Har inte alla sanna Brideshead-fans redan en gammal utgåva av den?

Fast det hela är väl ett utslag av Limited Edition-grejen – ni vet, som NK kör till exempel; saker som får sitt värde av enbart det faktum att de finns i väldigt begränsad upplaga. Sjukast i NK:s kampanj (när det nu var, till förra julen?) var den där trälådan från Acne där de hade stoppat ner lite utvalda böcker (typ Taschen-böcker med Juergen Teller-influerat modefoto). Finns det något jag inte pallar så är det utvalda saker, och framför allt butiker som säljer utvalda saker, (det gör förvisso alla butiker, men alla gör inte en grej av det) – Colette, etc. Att handla i en sådan butik tyder inte alls på att man har god smak, det tyder på att man uppenbarligen inte har någon smak alls.
Sorry, stickspår. Åter till böckerna.

När jag var i London i vintras såg jag dessa:

Nån special-Penguin-utgåva med klassiker där omslaget var helt vitt, och där man själv skulle rita det. ”Books by the greats. Covers by you.” Sjukt dålig idé tycker jag, jag skulle aldrig vilja läsa Oscar Wilde med ett omslag JAG har ritat, det skulle ju bli jättefult. Jag skulle aldrig vilja se boken igen.

Jo, en logisk följdfråga: What’s up med den svenska bokformgivningen? Kan den goda svenska bokformen snälla snälla vara något mer än retromönster av Lotta Kühlhorn? (Talande nog är en av Lotta Kühlhorns snyggaste böcker den där som ser ut som Penguin-utgåvan av Döden i Venedig.

Fast själva Panache-etiketten är väldigt snygg, det måste tillstås). Modernistas nya utgåva av Jägarna på Karinhall tycker jag ser stilig ut – fast jag har inte sett den i verkligheten.

Modernista verkar lida lite av ett problem med det där: Att få saker att bli lika bra i verkligheten som de var i tanken. Serien med ung svensk prosa ser snygg ut på bild, ja, den ser väl rätt snygg ut i verkligheten också (på det där snygg-till-följd-av-konsekvens-sättet; precis som Panache – vilken miss av Bonniers förresten, att inte formge sin pocket-klassikerserie på samma strängt konsekventa sätt, den är helt spretig och obegriplig i sin form – jag gillar Panache från åttiotalet, jag tänkte ett tag att jag skulle samla på dem, jag tror att jag fick ihop sex stycken, jag gillade att de ser lite… ja, vulgo ut på något vis, lite för blanka).

ursäkta suddigheten

Men Modernistas ung prosa-böcker är så… ja, de känns som anteckningsböcker från Indiska som man köpte på högstadiet för att skriva ner viktiga tankar i och som redan då kändes lite, lite solkiga (anteckningsböckerna alltså, men för all del tankarna också); som att de kommer att åldras mycket dåligt; glitter kommer att flagna och lossna, det kommer att bli smutsiga tumavtryck på framsidan. Allt med omslag av textil från Modernista ser ju stiligt ut, även om jag hatar gula böcker. Gula bokryggar är det värsta. Jag fattar inte varför så många böcker har gula ryggar. Skrikiga färger är över huvud taget illa. Jag gillar vita, beiga, grå, ytterst blekt ljusblå och –gröna ryggar. Lite sobert sådär.

två fina bokryggar

PS, lite off topic: Länk för den som tyckte att det var lite upprörande med en bokhoras organiserande av sin bokhylla efter färg: sveriges populäraste modebloggare Elin Kling byter ut sina böcker mot skor.

konsekvens [2008-10-25 01:54:32.0]

16:13

Jag läste det här blogginlägget och tänkte att det var en en väldigt fin iakttagelse att den där partikelacceleratorn i Cern ser ut som ett rosettfönster, jag följde länken till katedralen i Chartres, det stod att det finns en labyrint i den, jag Wikipedia:de labyrinter och hittade den här sidan: World Wide Labyrinth Locator, mycket fascinerande. ”Det finns folk till allt” brukar min mamma säga; Internet bevisar att det stämmer. Det finns folk som kartlägger världens alla labyrinter. Femton stycken finns rapporterade i Sverige, men jag har vaga minnen av att ha besökt en labyrint som barn, och det är inte någon av de där på sidan. Jag tror att det var på en ö långt ute i skärgården.
Back to googling.

Update: Inget land är så rikt på labyrinter som Sverige! Där ser man. Något att använda för att sätta Sverige på kartan?
Den största undersökning som gjorts angående stenlabyrinter i Sverige visar att de flesta återfinns utmed Sveriges östkust. Fast enligt den där kartan finns det ju inga labyrinter i Östergötlands skärgård.

Har jag varit på Blå Jungfrun? Ja? Nej väl?

11:00

Hej, glad boklördag!, det är EN STRÅLANDE HÖSTDAG, det gör mig stressad. När det är sommar och strålande väder kan man sitta ute och läsa, men nu är det höst och kyligt och vill man gå ut måste man hitta på något att göra. Det är ju så skönt på sommaren, att kunna tänka ”Jag tar faktiskt tillvara på denna strålande dag” när man ligger där och dricker cola och läser Carina Rydberg.
Jaha ja. På tal om tidskrifter: God bless tidningen Vi Läser, men att kalla den ”radikal”..? Har det kanske gått lite inflation i ordet radikal?
Jag kommer i och för sig också att kalla min tidskrift för radikal. Eller jag vet inte.
Jo.

Jag köpte en ny mobiltelefon igår. Den är så fin. Den har exakt samma färg som mitt nagellack. Nu är jag alldeles full av ny teknik; ny dator med ny mobil uppkoppling och ny mobiltelefon med mp3-spelare (min gamla har varit trasig länge), jag känner knappt igen mig. Måste bara förstå hur allt med mobilen funkar också. ”Är den lätt att använda..?” frågade jag nervöst i butiken, som vore jag… en äldre människa med teknikskräck. Tjejen som sålde telefonen till mig var kanske den sämsta försäljare jag träffat.
– Joggar du mycket?
– Eh, nej.
– Den har gps, det är bra när man joggar.
– Jag joggar faktiskt inte alls.
– Man skulle kunna säga att det är en JOGGING-MOBIL.
– …

01:48

I DN Kultur imorgon: ”Nya numret av Acne Paper liknar något man helst inte vill bli sedd med på stan. Med en avklädd nymf på omslaget…”

Fast nej, så kommer det givetvis inte att stå i DN imorgon. Liksom jag gissar att ingen kommer att referera till tjejen på Acnes omslag som en ”naken tant”.
Nu följer en bild av den franske konstnären William Bouguereau som även är mannen bakom den avklädda nymfen på Axess-omslaget som man kunde se här för två dagar sedan:

Och den stora skillnaden mellan dessa två bilder av nakna kvinnor är… ja..?

lite arg nu igen [2008-10-24 11:40:36.0]

11:17

Jag läser Ann Heberleins text i dagens Expressen, och inser att jag inte läst den artikel av Hanna Hallgren som den handlar om, så jag läser Hallgren och känner mig mycket illa till mods sedan. Hennes text påminner mig om romanen Överflödet – fabriken som kom ut för några år sedan, jag skrev om den under mitt korta lilla gästspel som skribent i tidningen Arbetaren. Nu klistrar jag in den här. Jag pallar verkligen inte med den där synen på arbetarklassen, jag tycker att den är så mycket mer förnedrande än någonsin kapitalismen eller vem det nu är som är fienden (systemet? kommunen?), det blir bara så himla fel, jag blir illamående. Jag tycker att man borde få bättre betalt för att ta hand om människor som behöver hjälp och jag tycker att omständigheter och förutsättningar för att göra det bör förbättras, men jag förstår faktiskt inte varför den åsikten – som jag antar att jag delar med Hallgren och, ja, de flesta? – måste uttryckas på ett så för alla parter förnedrande vis och genom ett slags parasiterande på människor som bara gör sitt jobb och kanske tycker att det faktiskt är helt okej, jag blir så jävla arg att jag inte finner ord när arbetarklassen ska upplysas om vilka värdelösa liv de har.

Leslie Kaplan
Överflödet – fabriken
Modernista
Översättning: Jenny Högström

Leslie Kaplan började jobba på fabrik 1968. Inte för att kunna betala hyran, utan i ett försök att bidra till den vänsterutopi där samhällsklasserna är upplösta och ingen skillnad råder mellan arbetare och intellektuella. Kaplan skrev dock inte diktsamlingen Överflödet – fabriken förrän över ett decennium senare. ”Det tog tio år innan jag kunde berätta något annat än eländesskildringar” säger hon i bokens sista stycke, där ett samtal mellan Kaplan och Marguerite Duras återges. Det gör att man undrar lite över hur Överflödet – fabriken skulle sett ut om hon skrivit den direkt. Det är nämligen svårt att tänka sig en gnälligare bok.

Kaplans fabrik beskrivs som en plats där livet upphör, där all vistelse är en en slags tiden som icke är, och allt som existerar är ett luddigt ”nu” och ett luddigt ”här”. I fabriken utför det berättande ”man” mycket monotona arbetsuppgifter (tillverkande av kablar eller kartonger, monterande av växellådor eller pakteterande av skorpor), under tystnad och avsaknad av tankeverksamhet. Fabriken tar över hela ens liv, den följer med hem efter jobbet, klibbar sig fast och och släpper inte ens taget ute på café eller restaurang. Den tvingar en att bo i ett ynkligt och deprimerande rum som man hyr i en ynklig och deprimerande förort, där man måste vänta på bussen och kanske – om det är riktigt illa – vänta på ett pendeltåg. Livet är tillslut bara logistik och tillfredsställande av primära behov och allt är besudlat av fabriken.

Så håller det på. Luften är dålig, gardinerna fula, maten äcklig (köttet i fabrikens lunchservering är ”dött”, vilket man väl i rimlighetens namn borde vara glad över, men det är givetvis inte heller bra). Och det är väldigt svårt att förstå Kaplans tanke om solidaritet när det enda som sägs om arbetskamraterna är att är de är motbjudande, sjuka, och verkar snudd på utvecklingsstörda. Deras ord är ”fula och meningslösa” och de framstår som oförmögna till de enklaste samtal, oförmögna att ta hand om sina barn, oförmögna att göra någonting annat än att vara kroppar och arbetskraft.

”Inga samhällsklasser tack, men jobba på fabrik får nog någon annan göra”, verkar Kaplans slutsats vara. Det är ett skevt resonemang som inte blir trevligare av Kaplans och Duras konstaterande att ”ingenting bättre [kan] liknas vid ett dårhus” och deras jämförelser mellan fabriken och koncentrationsläger.
”Och människorna då?”, undrar jag – alla de för vilka fabriken är en verklighet och inte bara en plats för exotiska fältstudier, alla de som går dit varje dag och ändå lyckas ha liv därutanför. Och som nog inte skulle hålla med om att deras liv är meningslösa.
”Man vet till exempel att när en arbetare går i pension, dör han ofta omedelbart därpå. För han har ju inget annat” säger Kaplan tvärsäkert.
Tur för henne att hon bara var i fabriken på studiebesök.

Therese Bohman

jag har jättejättetråkigt [2008-10-23 10:55:36.0]

10:39

Jag måste bokföra nu, jag måste gå igenom kvitton och räkningar sedan evigheter tillbaka och bara tanken gör mig på dåligt humör, jag tänkte att jag bara ska kolla lite grejer på nätet först; mail, tidningar, bloggar, det stod inget kul någonstans, sedan tänkte jag att det är bäst att jag kollar en gång till ifall någon har uppdaterat, det hade ingen gjort. Kanske om jag kollar igen nu?

Nu följer en omotiverad bild på några getter som har klättrat upp i ett träd bara för att det är så roligt att getter kan klättra i träd.

Några getter i ett träd.

15:47

Jag pallar inte det här. Jag har fakturor från antikvariat, utan angiven moms, ska det bokföras moms ändå? 6%? Är det moms på antikvariska böcker? Nån har ju redan betalat moms på dem en gång. Kan man betala moms för samma vara hur många gånger som helst? Det är fråga om just antikvariat alltså, inte välgörenhets-seconhand.
Ju mer jag tänker på moms, desto konstigare framstår den. Själva ordet moms ser ju helt sjukt ut. Moms. Moms. Moms. Det låter påhittat. Jag råkade skriva mos istället för moms i mailet till min ekonomiman, det var en talande felskrivning, moms är som mos, snömos, eller Mums-mums, det är typ samma grej; bara fluff, obegripligt, abstrakt. Snömos har jag fått lära mig – till skillnad från vad den cirkulerande uppfattningen på internet verkar vara – är inte äckligt grusblandat slask vid sidan av en gångbana i januari, utan en gammal efterrätt bestående av vispad äggvita och socker. Eller var det grädde och socker? Det var nåt man äter iallafall. Nåt utan substans.

15:55

Jag tänkte lite desperat att jag måste göra något som känns meningfullt en sådan här eländig dag, för att den liksom inte bara ska rinna mellan fingrarna på mig som vatten, och bli dagen när jag skulle fixa all bokföring men körde fast på det där med antikvariaten, så jag började läsa den här boken som är en av två böcker jag inhandlade på bokmässan:

…men han bara goes on and on om en gardinuppsättning. Öh Marcel, kom till skott tack.

15:58

(Det där sista är skriver med en liten skämtsam blinkning alltså. Det är så svårt med ironi i skrift.)

17:25

Jag tycker att det är underbart med beskrivningar av gardinuppsättningar. Nu kom jag att tänka på tidskriften Atlas Litterära Tillägg, som jag fortfarande inte har skrivit något om (när kom första numret, för ett halvår sedan?), och på Anne Swärds behagsjuka intervju med Peter Kihlgård, där det värsta stycket, nästan plågsamt att läsa, handlar om Kihlgårds Kicki (i Kicki & Lasse, m.fl. romaner), som i ett parti i boken hoppar ner från en trappa i ett utslag av härlig spontanitet, och Swärd säger typ (jag citerar ur minnet) ”Jag tyckte om det partiet” och Kihlgård säger ”Det förstod jag att du skulle göra, det såg jag på dig” typ… och jag mår lika dåligt av det som av Det Franska, jag tycker alltid att sådana saker känns … poserade… – – – … detta var en avvikelse, det jag egentligen skulle säga var att Peter Kihlgård säger att han inte gillar miljöbeskrivningar, att han tänker ”Men kom till saken!” när han läser beskrivningar av landskap och interiörer. Och detta tänkte jag att jag inte håller med om alls. Jag tycker om gardinuppsättningar.

Proust citerar John Ruskin, eftersom killar jag gillar uppenbarligen gillar varandra, och Ruskin citerar Descartes (som jag inte kan påstå att jag känner), som säger ”Att läsa alla goda böcker är som att samtala med de mest kultiverade människor i gångna tider” – och jag tänker att det förutsätter ju att man läser böcker som de facto är skrivna av kultiverade människor. Karin skrev om ungefär samma grej; ”Jag läser endast i syfte att lära mig själv att skriva bättre. Någon som skriver lika bra eller sämre är fullkomligt värdelös för mig.” – nu läser jag nog snarare för att lära mig tänka bättre, av vilket det följer att någon som tänker lika bra eller sämre inte är till någon nytta för mig.
(- Någon som tänker annorlunda då?
– Javisst! Bra annorlunda. Inte dåligt annorlunda.)
Fast jag läser ju inte bara sådant som jag förväntar mig ska vara till nytta, jag läser i högre grad av andra anledningar, sådana som är lite svårare att formulera.
Jo, jag tänkte att gud vilken press att skriva om man tänker sig att ens framtida läsare ska resonera så. Vilka anser att jag är smartare än de själva? Tänker författare som skriver böcker som säljer i väldigt stora upplagor så? …Camilla Läckberg..? ”Jag måste alltså vara smartare än alla dessa människor..!” – vilken hybris man måste få. Fast nej. Camilla Läckberg är givetvis inte en författare som man läser för att man hoppas på att det ska få en att tänka bättre. Det var bara en lite rolig tanke.

18:33

Proust är inne på samma tanke som jag!

Citaträtten verkar lite luddig, men jag tyckte att det där var så bra och vackert skrivet att jag scannade lite. Klickar man på bilden kan man läsa mer. För att rena mitt samvete lite säger jag köp denna utmärkta bok här.

PS: Martin Aagård, som gör sig lustig över ordet ”andlig” i Aftonbladet idag (och som i den artikeln dessutom – får jag verkligen hoppas – gör sig lite dummare än han egentligen är, i syfte att göra någon slags poäng som jag faktiskt inte förstår) rekommenderas särskilt att läsa detta stycke. DS.

18:49

Åh.

brb [2008-10-22 11:05:00.0]

23:07

Åh Brett! Nu behöver jag aldrig gå på en konsert igen för nu kan de bara bli sämre.

dagens man
med dagens kindben (kolla skuggan)

17:52

Jo, lite snabbt, angående de bisarra saker som står att läsa i dagens DN: Här kan man bilda sig en egen uppfattning om det som gör Dan Jönsson så upprörd, samt läsa ett sammandrag av den ledare som enligt DN felaktigt handlar om hur figurativt måleri mobbas ut ur samtidskonsten.
Jag tar lite illa vid mig av Dan Jönssons liknelser med sverigedemokrater och kreationister – med vilka han alltså enligt en logik jag inte begriper anser att man har något gemensamt om man tycker att bilder som den här är vackra:

Det var inte ens snuskiga medelålders män som föreslog det där omslaget, utan jag. Jag tycker att det är hänförande jättevackert. För den som har svårt för nakna damer finns det dessutom lite skepp och kanaler av William Turner att titta på i temadelen av Axess, och två bilder från Alhambra, en vy över en dansk stad, ett porträtt av en gammal man samt ett stilleben med ett glas vatten och en limpa. Vackra bilder allesammans. Men bilden på omslaget vill jag faktiskt framhålla alldeles särskilt, eftersom den är målad av William Bouguereau, och där kan man faktiskt tala om att mobbas ut – den typ av akademiskt måleri som Bouguereau företräder är ett hål i konsthistorieskrivningen, fullständigt ignorerat på universitet och i större konsthistoriska översiktsverk (jag kollade min Janson nu, inte ett spår). Jag är så glad att jag fick göra det där omslaget. Jag såg det på Pressbyrån och tänkte att om jag inte hade sett det tidigare hade jag blivit yr i huvudet av glädje av att se det där i tidningshyllan. Vilket alltså tydligen är en helt rubbad åsikt som inte ens behöver bemötas med argument utan bara kan avfärdas i sin självförklarande vettlöshet.

11:02

Hej, jag är lite upptagen idag. Om jag inte alldeles tappar lusten ska jag skriva lite om konst sedan.

pausnymf

La chair est triste, hélas! [2008-10-21 18:42:46.0]

et j’ai lu tous les livres

18:23

Jag är tjock och sur och vill inte läsa en enda bok av de som finns här hemma. Ibland kan jag stå framför min bokhylla (som nu består av en hylla och ganska många högar, eller… torn) och tänka att herregud vilken bra smak jag har, det är ju inte klokt. Andra dagar, som idag, när jag har varit inne och kopierat kvitton under dygnets alla ljusa timmar och tänkt att jag har världens onödigaste yrke – seriöst, om inte litteraturkritiker själva skulle vara så ivriga att påpeka hur viktiga de är, skulle någon annan göra det då? – och jag till slut tänker att jag borde skärpa till mig och läsa lite, då känns allt bara äckligt. Varenda bok. Jag gick till Konsum och det var deprimerade; de säljer bara Krav-märkta bananer och alla var brunfläckiga, det stod en svärm med flugor över dem, jag tänkte att jag vill ha vanliga, gröna, giftiga bananer istället, det var extrapris på fläskfilé, jag köpte fläskfilé, lite festligt så här på en tisdag, jag tänkte att man kan göra en liten fetaoströra till, och jag köpte basilika i en kruka och allt kändes bara kyskåpskallt och som något ur ett Konsum-reklamblad, festlig tisdag!, jag borde ha köpt något tråkigt, eller, jag kunde lika gärna ha gjort det. Jag gick förbi Pressbyrån och det var utländska magasin-kampanj (som det alltid är..?), det fanns nya nummer av In Style och Harper’s Bazaar, jag köpte dem, tänkte att jag kan läsa magasin istället nu när min bokhylla är äcklig, tänkte på den där bilden på Susanne Ljung i den där där pressbyråtidningen som man får gratis, hon ligger utsträckt i en solstol på ett tak i en världsstad och har långa ben och en liten svart klänning och säger att hon köper väldigt mycket tidskrifter och det ser så sofistikerat ut, jag föreställer mig Susanne Ljungs badrumsskåp nu; fläckfria glashyllor med dyra krämer och dyrt smink, det blir alltid damm på mina badrumshyllor. Det blir damm överallt där jag rör mig. Jag fattar faktiskt inte hur det kan bli så mycket damm i badrummet. Susanne Ljung ser fullständigt dammfri ut. När jag köper mycket tidskrifter känns det bara som att jag har ett osunt behov som för tillfället tar sig uttryck i överdriven tidskriftskonsumtion men antagligen snart kommer att yttra sig på betydligt mer oroande sätt. Jag slängde en hel kasse gamla tidskrifter nyss, nej, grejen var att de inte ens var gamla, ett halvår kanske, jag har ingen plats att spara tidskrifter på. Får man slänga tidskrifter? Om de var dyra att köpa? Jag känner skam när jag slänger dem. Till mitt försvar kan jag säga att jag läser dem mycket noga. Nej, men jag tittar mycket noga. På bilderna. Nu ska jag titta i mina nya tidskrifter dårå. Vi hörs sen.

21:23

I morgon ska jag på konsert med den här mannen:

Min syster ser honom i Stockholm i detta ögonblick och skickar sms där det står att han har börjat se ut som Bryan Ferry. Det låter fantastiskt.

Jag blev dessutom på lite bättre humör av det här inlägget hos Peter Englund. Fint. Litteraturkritiker-jaget ter sig inte så himla illa när jag betänker alternativa jag-scenarion. … som jag inte tänker utveckla eftersom jag vill förbli på gott humör.

Nu är det tid för engelsk miniserie. Farväl.

sireners sång [2008-10-20 00:32:58.0]

Om ni läste DN i morse såg ni kanske att Dan Jönsson tycker att det är viktigt med en diskussion om pluralism i konsten, förutsatt att man inte ger sig in i den med åsikter som att avklädda nymfer är toppen. Jag är därmed diskvalificerad från samtal om samtidskonsten och firar detta genom att iklädd min nya lilla kjol av det reaktionära materialet ylle dricka körsbärste och posta lite fina bilder här. Hej hej.

(Uppifrån och ner:
George H Seeley: Landscape with two figures, foto.
Eduard Steichen: Across the salt marshes, Huntington, målning
Wilhelm von Gloeden: Garden with pond, foto)

00:17

Hej, jag har haft en så mysig söndag! Jag har varit med T på Naturhistoriska museet i Göteborg och kollat på typ en miljon uppstoppade djur och äckliga grejer, ätit bosnisk lammstek och äppelkaka, äntligen invigt mina födelsedags-tekoppar med rävjaktsmotiv med körsbärste och små marsipanbröd med nougat i (från den där disken med lyx-lösgodis på Hemköp, ni vet? Just de gulliga Petit nougat kan jag inte nog rekommendera) samt sett första delen av den bästa engelska miniserien någonsin, vars namn jag inte tänker nämna eftersom jag vill ha den för mig själv, men den innehåller fler vackra koftor än någon annan serie. Plus att jag är fin i håret för första gången på flera veckor. Jag känner mig fullständigt tillfreds med tillvaron. Ah! Det händer inte ofta så det stör.

Man får inte gå in i valen på Naturhistoriska museet, det trodde jag. Men det var fint ändå – mest fascinerande var stackars Stellers sjöko som upptäcktes 1741 av några ryssar som lidit skeppsbrott vid Berings ö. Eftersom sjökon som låg helt snällt och betade lite i strandkanten var så tjock och fin och hade bra och välsmakande kött hade man 27 år senare utrotat varenda exemplar – ”ingen nu levande människa har sett Stellers sjöko” stod det på en skylt. Öh. You do the math.
Här kan man läsa om sjökor. De heter sirendjur, hur fint är inte det?

En annan bra grej var dioramorna. Så vackra! Jag kunde inte riktigt slita mig från det här:

Stora Karlsö med grisslor.

Har ni läst Äventyrens hav? Av Enid Blyton? Jag tror att mitt exemplar hade ett omslag som såg ut nästan precis så där.

00:41

– Nåja…
– Jo, men helt ute och cyklade var jag väl ändå inte.

00:47

På tal om koftor så tror jag att det här kan vara den perfekta:

det franska [2008-10-18 15:49:36.0]

15:19

Bertil Malmberg added you as a friend on Facebook. Hm. Nu tackade jag ja fast jag senast igår deklarerade att jag inte fattar grejen med Bertil Malmberg. Han kan ju få försöka övertyga mig iofs. Han är ju väldigt stilig när han röker en cigarett och ser bildad ut.
Jag har precis sett en pretentiös fransk film. Jag älskar tv-kanalen Silver, det är typ det enda de visar där, pretentiösa franska filmer där vackra unga kvinnor med lugg går omkring och plutar med läpparna i stora tysta hus och så är de lite knäppa, har eventuellt en affär med en äldre man/har konstig relation till sin pappa (eller för all del mamma), tappar saker (oftast av glas) i golvet, ligger på en säng och tittar i taket, har fina klänningar, i bakgrunden spelar någon piano. Det är mycket piano hela tiden i franska filmer, det är Oh la la nous sommes une nation cultivée, alla har lärt sig spela ett instrument, klä sig väl och säga artiga saker med surt tonfall. Filmen jag såg nyss innehöll en torrlagt badhus med mosaik i guld och turkos, vackra röda lackpumps och en sträng konservator. Folk fick hattnålar med kaméer och pianostycken i fördelsedagspresent. Den unga kvinnan svingade av och an på en gunga i ett hamnområde medan hennes skira blommiga klänning (hela hennes garderob såg ut att komma från de bättre sidorna i La Redoute-katalogen) fladdrade runt benen. En man ville konservera en fink och putsa hennes skor. Sedan var filmen slut.

Det måste ju påverka fransyskorna att växa upp med dessa filmer. En gång kände jag en fransyska med lugg och vackra skor och hon levde faktiskt precis som i en sån där film; var lynnig och skulle bli skådespelerkska och hade en frånvarande far som reste jorden runt och fotograferade saker och en stor öde lägenhet med ett piano. Jag känner mig både fascinerad och lite äcklad av detta. Det är därför jag skriver om det. Jag försöker bearbeta det. Det franska. Det franska och jag har en kompicerad relation.

16:03

Jag håller med Anna Hallberg igen! (Utropstecknet betyder att jag är lite förvånad över det.) Senast jag höll med Anna Hallberg var när hon skrev om Carl Snoilskys ”Svarta svanor”, en helt fantastisk dikt! Jag får rysningar av den. Så mäktig! Jag ska snart citera den här, jag ska bara skriva lite om vad jag håller med Anna Hallberg om den här gången: Det här. Det mesta av det iallafall (det där om politik orkade jag inte läsa). Jag håller jättemycket med om det om Sigge Eklund i tidskriften Fokus. ”jag läser mycket hellre en blogg av en kvinna som är mitt inne i en kris än en manlig författares påhittade berättelse om en kvinna i kris”.
Det är ju två olika grejer. En blogg av en kvinna mitt inne i en kris är inte litteratur. Det må vara autentiskt (även detta kan man dock bråka om, jag tror inte alls att de flesta bloggar är speciellt autentiska), men litteratur är det inte.
Jag gillar litteratur för att den INTE är verkligheten. Jag började läsa böcker för att de var så mycket bättre än verkligheten. För att de var NÅGOT ANNAT. Hela min kulturkonsumtion är en jakt på NÅGOT ANNAT; något större, vackrare, bättre. Jag tycker att autencitet är så himla överskattat. Jag föredrar ”så här skulle det kunna vara” framför ”så här är det”. Om ni fattar. Det här hänger väl ihop med mitt utbrott mot det privata för några dagar sedan antar jag.
Nu följer ”Svarta svanor”.

Svarta svanor, svarta svanor
glida som i sorgetåg,
leta sjunkna solars skimmer
i den nattligt dunkla våg.

Mörk, liksom i eld förkolnad,
är den rika fjäderskrud,
näbben, stum i blodig purpur,
ännu bär om branden bud.

Vita svanor tamt i vassen
kryssa efter gunst och bröd;
ut på djupet, svarta svanor,
ut, I barn av natt och glöd!

skrytblogg [2008-10-16 16:00:10.0]

15:38

Eftersom mina arbetsuppgifter för tillfället är färdiga tar jag mig friheten att blogga lite på arbetstid. Det händer inte ofta. Jag tror att det här är andra gången. (Detta skriver jag eftersom min chef läser den här dagboken ibland.)
Jag kan visa en fin bild jag hittade förut:

En bok om The Yorkshire Coast – The holiday handbook. Lite Balthus-känsla över de där damerna.
Det är så fint på mitt skrivbord! Egentligen är det en enda röra, men det ligger så trevliga saker på det att man fattar att det här är ett fantastiskt jobb: Harper’s Bazaar, The Economists spinoff-magasin Intelligent Life (”lifestyle with sbustance”), The Monocle Accessories Directory 2008 med allt en människa rimligtvis kan behöva av skinnväskor, skinnhandskar, yllemössor och svindyra armbandur, Harold Blooms Den västerländska kanon, en ännu icke utkommen bok av svensk debutant, kaffekopp, cd-skiva innehållande högupplösta bilder med ”Victorian neoclassical art”, Planerarnas århundrade (arkitekturhistoria), angoravantar. Jag blir nästan tårögd av att se mitt skrivbord.

16:35

En till fin bild från dagens skörd:

Det är Richard Evelyn Byrd, amerikansk upptäcktsresande som här ses fotograferad på Antarktis.

Nu ska jag gå hem och läsa Harold Bloom. Hej hej vi hörs.

impression, nocturne [2008-10-15 00:38:26.0]

21:33

Okej, stort misstag att läsa lite på Newsmill, läsa Arena, läsa lite bloggar, kultursidor, se orden liberalism, feminism, konservatism samt högt&lågt lite för många gånger. Jag blir så äcklad. Jag håller inte med om nånting till slut. Inte ett ord. Jag skriver inte under på nåt, inte på en enda åsikt i en enda fråga. Jag tycker att allt blir äckligt när man debatterar det. Måste vi debattera allt? Kan man inte bara få göra som man vill inom lagens gränser och med hyfs och förnuft och så kan alla bara hålla käften om hur man ska uppfostra sina barn eller konsumera eller förhålla sig till litteraturhistorien. Låt mig vara ifred tack. Jag hatar att det privata är politiskt. Det privata är bara självupptaget. Jag bryr mig inte om ni delar eller inte delar på föräldraledigheten eller om ni köper dyra vad-det-nu-är-man-konsumerar, nåt till hemmet? Eftersom vi bryr oss om hemmet nu? Vilka ”vi”? Sluta säga ”vi” hela tiden. Sluta uttolka samtiden så där maniskt. Sluta gnälla över folk som uttolkar samtiden maniskt och istället kokettera med vad ni gör istället, jag skiter i vad ni gör istället. Seriöst. Skriver ni aldrig ett ord igen blir ingen gladare än jag. Sluta tro att folk bryr sig. Det värsta av allt är kanske att folk faktiskt bryr sig? Då får ni skylla er sjäva. Allihop. Okej, ha det så kul nu då.

21:59

Topplista över vanligaste avslutningsfraserna i mail från redaktörer:
1: ”Allt gott” – 80%
2: enbart namn – 15%
3: allt annat – 5%

00:05

Haha, ”ett digitalt bilarkiv”… min minidator har ett minitangentbord så ursäkta för alla slarviga fel, de beror mest på att jag missar tangenter hela tiden.
Nu går jag ett raskt varv runt kvarteret medan jag bloggar lite. Ah, nattluft. Ah, Odenplan. Små gula löv som är lite hala, den bedövande kakdoften från 7-eleven, jag älskar dimman som släpar våt över kajer och torg i natten. Det är fullmåne i natt. Jag har nigit för fullmånens skiva, tre ting har jag önskat mig tyst. En gång på svenskan på gymnasiet skulle vi bildesteter (/bilesteter) illustrera en dikt och jag valde den om nymånen och min svensklärare sa typ att den var lite smörig, jag blev jättesur. Hon visste dessutom inte att det fanns mer än en vers. ”Det finns faktiskt två till!” sa jag snorkigt. Det är ju så snyggt med ”och krona jag bär / när marken sig klär / och björkarna gunga av grönska”, helt snärtigt, behagligt, ”gunga av grönska”, det låter ju alldeles… frodigt. Och fint på slutet; ”och säll skall jag sova och trygg / i hans armar…”, yes please tänkte Therese, 17 år… tänker Therese, betydligt äldre än så också.
Jag ljög om att jag går runt kvarteret, men jag ljög inte om att det är fullmåne. Nu måste jag sova. Kyssar.

trådlös [2008-10-14 19:33:57.0]

19:03

Bulgur, älskade lilla gryn! Jag ska äta libanesisk mat tills jag inte vill se den mera. Hur kan jag ha ätit så många pastasallader i mitt liv? När jag har kunnat köpa en liten låda med bulgur och kyckling och små röror istället? Det är ju oerhört, nu när jag tänker på det.
Jag hade så ont i fötterna idag att jag trodde att jag skulle gå sönder. Det började susa i öronen och jag trodde att jag skulle börja blöda näsblod – ja, det är ingen vanlig skoskav, skorna trycker liksom mot nån slags smärtpunkt, det känns som att de fattar ett utdraget kinesiskt dödsgrepp om mina fötter som gör att smärtan fortplantar sig i hela kroppen. Nu ligger jag i en soffa och bloggar från mitt i vardagsrummet, för jag har skaffat mobilt internet och nu kan jag blogga överallt och detta gör mig lycklig.

Nu ser jag på nyheter. Den här maten som är dålig hela tiden, köttet som är gammalt, nu är tydligen skinka och rostbiff äcklig också, jästsvampar vilket tyder på att den är gammal, jaha… Alltså, är det över huvud taget hälsosamt att enbart äta mat som är baktierfri? Jag äter rätt mycket skinka, jag åt det till middag hela augusti, typ varje dag, det gick bra. Jag köpte den dessutom på Ica. Ska vi bara äta mat som befunnit sig i antiseptiska hermetiskt tillslutna rum? Hur ska det gå till liksom, att få maten bakteriellt oklanderlig? Vilket gnäll och pip. Så länge folk mår bra av skinkan spelar det väl ingen roll om den innehåller lite bakterier? (Min mamma skulle ha invändingar mot detta resonemang. Detta är eventuellt en försenad tonårsrevolt.)

19:39

Trosskydd med kamomilldoft?!??? Det här kan jag inte godta.

19:40

Jag har inte sett på tv på jättelänge, det är väldigt spännande.

21:55

Kolla vad jag trillade över idag på jobbet:

Dock inte i fysisk form tyvärr, utan i ett digitalt bilarkiv. Tidskriften Beauté från 1929; alla Smiths-singlars estetiska moder och ett rasande vackert exempel på god tidskriftsform. Det är för lite kroppar och för mycket ansikten på tidningsomslag nu för tiden tycker jag. Nån som är på att väcka liv i Beauté till 80-årsjubileet? Jag tänker vara chefredaktör, men jag behöver ju folk som kokar kaffe, beställer visitkort (obs, med guldtryck) etc. Brev med foto besvaras först.

ek, quercus robur [2008-10-11 21:49:16.0]

20:55

Jag är på landet. Jag gick ut i skogen och satte mig på ett berg under en massa ekar. Det blåste, ekollonen rasade ner från träden omkring mig. Sedan såg jag ett gryt och blev rädd. Jag tänkte att det skulle komma upp något otäckt ur det och bita mig i foten. Alla stigar här är gjorda av djur. Älsgstigar. Jag såg fördjupningar på fältet där rådjur legat och sovit. Det luktade höst och allt var vackert; små lavar som var mintgröna med lysande röda toppar, små blåklockor som fortfarande blommade, löv som for i luften, några små lingon, det doftade höst, sött, multnande. Det är så fint med alla ekar! Jag älskar ekar. Sedan gick jag runt med min mamma och kollade in alla växter på tomten. En ny gul blomma hetter Rudbeckia, efter Olof Rudbeck, fast det var inte han som döpte den, utan Linné. Sedan fick jag lära mig hur en hassel ser ut. Tyvärr hade den inga nötter än. Hasselnötter är så snygga! Min mamma håller på att lära sig namnen på alla växter som finns. Min pappa håller på att bygga ett hus. Nu äter jag chips framför en liten brasa, mycket trevligt. Tyvärr är min kamera i Göteborg, så jag kan inte fota de fina ekarna så ni får se. Okej, hörs efter helgen. Kyssar.

worst of both worlds [2008-10-09 13:53:08.0]

13:52

les halles [2008-10-07 22:02:25.0]

22:01

Jag kan inte gå direkt hem efter jobbet, även om jag inte kommer direkt från jobbet utan har gjort något trevligt efter det (=fått hamburgare och vin), jag har skrivit om detta förut, refererat till den där romanen ni vet, där huvudpersonen hänger i gallerior efter skoldagens slut, tills han blir alldeles snurrig av extrapriser och varor och glitter och sätter sig i sin bil och kör till nåt tyst, öde ställe och sluter ögonen och låter alla intryck flimra förbi i huvudet som i ett kalejdoskop – jag fattar inte den här grejen med att beklaga sig över informationsöverflöde och brus, eller jo, jag fattar jättemycket vissa dagar, när jag vill gå i kloster, men vissa andra dagar är allt jag vill ha mer brus; fler 299-kronors-klänningar av billiga tyger, fler nästan exakt likadana svarta lackpumps att lägga till listan över svarta lackpumps i mitt huvud, fler intryck, färger, mönster, varianter, ansikten, klädda knappar och reklambilder, fler nyanser av nagellack som är så precis lite för dyrt att det känns lite skamligt att köpa det.

Vad är det med Wedins? Varför är det alltid TOTAL UTFÖRSÄLJNING och har varit det sedan i maj? Och i vissa butiker är det inte utförsäljning, men helt tomt på hälften av hyllorna, som att skoflödet upphört. Det här gör mig nervös. Jag får nog maila och fråga. Och så en liten, försynt skylt under TOTAL UTFÖRSÄLJNING: ”gäller ej resväskor” – ingen chans att hugga en Samsonite till vrakpris tyvärr. Min resväska håller på att gå sönder. Det har varit inbrott i Louis Vuitton-butiken vid mitt jobb (hör ni hur bra de sex sista orden i den meningen låter?), en tjej på mitt jobb berättade om det; inbrottstjuvarna hade brutit sig in och larmet hade gått direkt, men det dröjer 10 minuter innan nån kommer och på den tiden hann de få med sig över 200 väskor. Hon verkade exalterad av hela grejen, någon frågade henne vad en väska kostar, hon sa att en nyckelring kostar tvåtusen och sedan blir det dyrare, man kan beställa specialgjort bagage som tillverkas för hand och då finns det ingen övre gräns, hon lät andäktig när hon sa det, DET FINNS INGEN ÖVRE GRÄNS. Det står om kaviar i senaste Harper’s Bazaar, det verkar inte finnas någon övre gräns för den heller. Är det gott? Löjrom är mitt nya intresse. Smakar det i närheten av likt? Tänk att vara kaviarexpert. Är det möjligt att vara det om man inte är rik från början? Jag brukar tänka på det här, på vilka saker som det är möjligt att skriva insatt om utan att ha gott om pengar – böcker är ju mest demokratiskt (ja, via bibliotek alltså), musik kan ju alla ladda hem nu för tiden. Mode och smink och parfym kräver ju mer pengar från början – finns det modeskribenter som kommer från fattiga bakgrunder? För att kunna avgöra om en hudkräm är bra måste man ju ha testat en hel del, helst andra än de för 79 kronor på Apoteket som är 90% glycerin. Att skriva om kaviar kräver ju att man har ätit en del. Vilket kräver att man har haft råd att äta den.

Jag tänkte på begriplighet när jag gick hem, jag tänkte att jag kanske är en begriplighetshycklare. Att jag ibland försvarar begripligheten och ibland obegripligheten. Jag vet inte om jag vill vara konsekvent i det här. Och definitivt inte … oantastlig. Det är bara fegt. Jag förklarar kanske en annan dag. Nu ska jag dricka nyponsoppa. Hej hej.

dagens rätt [2008-10-06 21:54:52.0]

21:45

Jag hatar redan det där kändiskock gör skolmat-programmet på tv4. Jag hatar att de gnäller på mattanterna. Typ om den färdiga pyttipannan:
kändiskock: – Är den här färdig ur kartongen?
mattant: – Ja, vi bara häller den i bleck och värmer den.
kändiskock (med lurigt tonfall och illa dolt förakt): – Och var är matlagningen i det då?
mattant (skamset): – Nej, det är ju ingen matlagning…
Det är väl klart att det inte är nån matlagning! De är storkökspersonal för guds skull, de är utbildade för att hälla saker i bleck och värma, ångkoka grönsaker och potatis i tråg, blanda såspulver. Vill ni ha fancy schmancy skolmat så anställ KOCKAR då FFS, sluta gnäll på mattanterna! Det är inte deras fel, det är inte de som bestämmer för guds skull. De behöver inte känna sig skamsna över att värma färdigpyttipanna, det är det som är deras jobb.

21:54

Åhå, MELKER, kändiskocken, går hem med tungt hjärta efter första veckan. Det är Melker det är synd om. Som vill ha bra råvaror och bara får fryst salladskycklig. Stackars stackars Melker.

on the road [2008-10-05 11:34:38.0]

11:15

Jag drömde att jag var på semester i New York och umgicks med brats. Typ Handels-brats, nyliberaler med tandblekning, alla hade dyra kläder och var oändligt driftiga (inte en minut till spillo!) och skulle gå på föreläsningar, japp, på semestern – typ gästföreläsningar på nåt universitet som var så där amerikanskt gigantiskt; höga kolonner, marmorgolv med nåt vackert infällt emblem av andra stensorter i trapphallen, ekot av framgångsrika kvinnors klapprande klackar – av män jag aldrig hört talas om, kanske nationalekonomer, som de skulle skriva om i nån skoltidning. Det var jätteskrämmande. De skrattade åt att jag hade en gammal mobiltelefon, en gammal laptop och sen skrattade de till och med åt att jag hade gamla bokmärken i Internet Explorer.
Jag ångrade jättemycket att jag hade åkt på semester med dem, det var som den där Linda Skugge-boken som börjar med att hon ligger under ett bord på nåt charterresmål och gråter för att hennes kompisar är så taskiga, och samtidigt tänker man att okej, det borde man ju ha kunnat räkna ut, det var faktiskt en genuint dålig idé att åka på semester med de här hemska människorna.
(Obs, detta är ej hets mot folkgrupp, det är en sanningsenlig redogörelse av min dröm.)

Nu måste jag packa för jag ska åka från den här staden snart och jag sov för länge för jag var vaken för länge för jag kom på, utan överdrift, hundra saker jag var tvungen att fixa innan jag kunde gå och lägga mig. Att hålla på och resa mellan två städer gör saker och ting så definitiva, alltid en massa saker som måste avslutas liksom, det är rätt påfrestande. Topplista över dumma saker jag kom på att jag var tvungen att göra halv tre i natt:
* Beställa ett nytt Visa-kort med konstmotiv som jag valde själv (”Kort-på-kort”) och som jag tillbringade iallafall en halvtimme med att ladda upp, beskära, fixa och tricksa tills jag blev nöjd.
Slut på listan. Nu ska jag packa färdigt. Hej då hej då.

rubrik [2008-10-04 10:42:01.0]

09:58

Hej, glad boklördag! Jag får sluta skriva det, DN:s Boklördag är ju alltid så tråkig. Den heter ju inte Litteraturlördag liksom. Sa hon snorkigt.
Den holländska snön hade en förklaring! Jag kände nästan på mig det faktiskt, så jag blev inte jättebesviken: ”Jag tror Peter Englund satte något samband mellan ”Jägare i snö” och den s k lilla istiden då det var väldigt ”rejäla” vintrar ett tag.” (ur min eminenta gästbok, där ni skriver bra och snälla saker och jag fullständigt ignorerar dem.). Men Brueghel var ju ute i snön några hundra år innan de där frusna kanalerna jag skrev om igår, de är från början av 1800-talet. Liten istid då också? Vädret på 1800-talet verkar ju iofs ha varit helt bonkers.
Det fanns små kiosker på kanalerna tydligen, koek en zopie (typ ”kakor och sprit”), där man kunde köpa typ varm punsch (update: Åh jaha, ”punsch” betyder väl antagligen något vagare än punsch på svenska… nån slags varm bål verkar det ha varit, med te, arrak, citron och socker). Av vad jag kan förstå av holländska wikipedia. Holländska är ju världens konstigaste språk, det går att fatta, samtidigt som det låter helt obegripligt och hemmagjort.

– Här vare kakor & sprit!

10:48

Jag har en liten text i tidningen idag tror jag. En glad recension av Bob Hanssons bok om kärlek. Ingen är mer förvånad än jag över att den är glad. Synd bara att Aftonbladet tror att internet är stängt på helgerna.

10:53

Äh, jag skulle ju inte ha länkat till min text ändå, jag hatar att länka till det jag skriver. Jag ville bara bitcha mig lite.


Site Meter //

Meh, räknare nu igen.

!!!

håll grytan kokande [2008-10-03 10:09:15.0]

09:41

Vad är det med det holländska måleriet? Varför målar de så mycket snö? Har de så mycket snö? Jag har aldrig varit i Holland. En gång åt jag mat i Belgien, det är så nära jag har kommit. Det var i april, snöfritt, nyss utslagen grönska. Jag har läst Sotheby’s auktionskatalog till morgonkaffet – ja, inte fysiskt, on the internet – nån holländsk auktion, det är jättemycket snö. Den bara kommer flygande mot en liksom, obarmhärtigt, ser iskall ut, som tusen nålar i ansiktet, över en frusen kanal. Men Holland är ju helt platt och ligger vid havet, är det inte bara sumpigt kustklimat, aldrig tjäle i marken, möjligtvis en tunn skorpa is att frasa sönder över lite nyligen framdränerad mark på väg till skolan på morgonen? Man verkar ju snarare spänna på sig skridskorna, grabba tag i ett fång rotfrukter (mycket rotfrukter i Holland?) och skrinna iväg över kanalerna, förbi väderkvarnar och sådana där små toppiga hus med tegelfasader, bita ihop när snöstormen slukar en.

Okej, Wikipedia: ”Klimatet kännetecknas av ett tempererat, fuktigt kustklimat med milda vintrar och svala somrar. I allmänhet blåser det från sydväst och snö faller ungefär 20 dagar om året.”
20 DAGAR OM ÅRET! Tala om att de måste ha passat på när chansen getts, alla konstnärer sedan Brueghels dagar. De har suttit och laddat hela hösten, alltid redo med staffliet och rotfruktssäcken i hallen och så när de ser första flingan ba’ ”DET SNÖAR!!!”; alla kastar sig ut, alla ber till Gud att kanalerna ska frysa.

Charles Leickert: Skaters on ice

Himlen är så fin.

10:12

Om en vinterdag en resande,
mer fin himmel.
Nu är jag helt inne i den holländska snön.

guld, fosfat, kaolin, kalksten, uran [2008-10-02 09:38:19.0]

(allt av vikt jag säger har jag stulit ur en bok)

09:08

Jag har fått ”Work” med Broder Daniel på hjärnan. Oh misery is a place in me! Vilken bra textrad. Jag gillar verkligen det där stycket i Den hemliga historien (sorry för upprepade referenser, men det var faktiskt ett tag sedan nu) när Richard säger typ ”Senare skulle jag komma att inse att min olycklighet inte var geografiskt betingad. Jag skulle ha varit olycklig om jag så befunnit mig… [insert platser med vackra namn där det låter omöjligt att vara olycklig, typ på Capri, Bali, Mali, inte vet jag]” – eh, nu tänkte jag ”Vad är Mali egentligen?”, det låter ju faktiskt, efter googling, högst sannolikt att det går att vara olycklig där: ”en kustlös stat i Västafrika” (uuh, inlandet!), ”antas vara ett av de fattigaste länderna i världen” – well, Capri är jag säker på iallafall, jag citerar helt ur minnet.
Fast Mali igen: ”Naturtillgångar: guld, fosfat, kaolin, kalksten, uran”, vad snyggt det låter. Vad är kaolin? Åh kolla: http://sv.wikipedia.org/wiki/Kaolin – ”en sedimentär bergart och en slags vit lera” (aah, ordet ”sedimentär”, hur snyggt är inte det? Finns det en diktsamling som heter Sediment? Jag ger bort den titeln nu annars) som man gör glatta ytor på saker av! Den behagligt släta ytan på my favorite food group Iprentabletter = kaolin. Gud så fascinerande. Det är verkligen något sedimentärt över Iprentabletter, kalkigt liksom, jag älskar kalkiga saker. Ipren, fossil, snäckskal, äggskal, druvsocker-tabletter. Update: Och griffeltavle-kritor! Gud så sköna de är att röra vid. Svala, släta… åh.
Idag är dagen när vi lär oss saker!

Nej, idag är dagen när jag måste göra två viktiga grejer innan klockan 14, för då ska jag tvätta, och sen ska jag handla grytgrejer. Jag ska göra en gryta tänkte jag – jag sätter igång ett grytkok idag och så får det stå där och puttra resten av hösten och vintern och så bara slänger jag ner typ en get och ett lagerblad ibland och låter det koka vidare.

Jag ska bara gnälla lite över ordet ”rik” först. Mode- och skönhetsbloggar är verkligen anglicismernas förovade land (ja, liksom den svenska översättningen av Den hemliga historien – ”Senare skulle jag komma att inse…”, säger man så på svenska?). Under en normal dag tar jag del av i snitt fjorton hårresande direktöverättningar. En frekevent förekommande är ”rik”, och då inte i betydelsen ”välbärgad”, utan… något annat. Så här till exempel: ”Brunt hår har länge handlat om mörkbruna, rika färger, som på Demi Moore och Rachel Bilson”. Där betyder ”rik” typ ”djup”. Men så använda det om t.ex. krämer också – ”en rik, krämig och återfuktande formula med doft av skogshallon”. Där är det mer oklart vad ”rik” betyder egentligen – antagligen precis samma sak som ”krämig”, det är liksom bara ett extra adjektiv att fylla ut texten med. Grejen med ”rik” är att det egentligen inte finns något behov av det på svenska. Det finns ju ett annat, mer specifikt ord för allt man vill uttrycka med det. Men folk som gör skönhetsbloggar verkar så himla avundsjuka på ”rich” att de öser på med det ändå. Medan jag tjurar och tänker ”Rik? PÅ VAD???”

Okej. Nu jobbar jag. Hörs!

fulländning [2008-10-01 00:17:44.0]

12:42

Medan ni inte kan slita blicken från de estetiskt fulländade brösten här nedanför så gnäller jag lite över saker: Det regnar, varför då?
– När vatten avdunstar på jorden stiger det upp som vattenånga och bildar moln…
– Haha… Men i oktober? Det är nåt slags kallt och klibbigt höstväder, jag kan inte godkänna det här. Det ska vara solig höst, tröja-och-halsduksväder. Precis som det var förra veckan, fast hela kultursverige missade det eftersom de befann sig i en bokbunker med Ronnie Sandahl. Jag tror jag såg Ronnie Sandahl tusen gånger på bokmässan! Han vill säkert också ha fint höstväder så han kan flanera i solen med sin utstuderat slarvigt draperade halsduk. Kommer ni ihåg för två eller tre år sedan när det var inne med bollfransar? Någonstans har jag en halsduk med bollfransar som bara ligger och väntar på att de ska bli inne i en kvart igen.
Iallafall, jag har glömt att bokföra en faktura i juli. Vad gör man då? Allt sådant här får min värld att rasa samman. Jag skulle vilja ägna mig åt konstnärligt skapande nu, men istället måste jag rota runt efter papper i pärmar. Min första åtgärd när jag blir rik kommer definitivt att bli att låta andra människor göra allt som är tråkigt åt mig.

00:03

Jag har börjat med den osunda vanan att blogga efter midnatt. Av Skunkdagbokstekniska skäl suger den vanan. I en vanlig blogg hade det inte spelat någon roll. Jag orkar inte förklara för er som inte är insatta i Skunkdagbokens lynniga temperament.

Jag har köpt en minidator! Den är så sjukt liten så ni fattar inte. Allt med den verkar utmärkt, förutom att jag tror att jag kan komma att få ont i nacken, man måste titta ner på skärmen mycket mer än när man har en större. Men å andra sidan kommer jag få typ 8000% mindre ont i axlarna av att bära den nu. Summan av det onda kanske också är konstant. Datorn är iallafall vit och söt. Jag ska ha den som resedator, och gå till biblioteket-dator. Och skriva färdigt den satans romanen-dator! Ja hurra.

Jag brukar inte skriva om särskilt mycket jobbgrejer här, men nu måste jag faktiskt visa den här bilden:

När jag för några veckor sedan skrev ”jag har gjort det vackraste tidskriftsomslaget någonsin” i den här dagboken så var det det där omslaget jag menade. Ser ni, SER NI?

saturdays in Mjölby [2008-09-30 00:47:53.0]

00:27

Jag hejar på Johan Palm i Idol! Lite för att han är söt, men mest för att han kommer från Mjölby. Har ni varit i Mjölby? När jag gick på gymnasiet kom typ hälften av killarna som gick i fotbolls-samhällsklassen (det fanns en sån på min gymnasieskola) från Mjölby. Varje gång jag har åkt Swebus från Norrköping till Göteborg får jag panik i Mjölby; en gata med trafikljus där bussen alltid stannar; några höghus till vänster, en viadukt till höger (vilken tjusig allitteration det hade varit om det var tvärtom! Jag borde ha ljugit), en ödslig känsla av att befinna sig i inlandet – inget skrämmer mig som inlandet, jag tycker att inlandet verkar vara lite för Den sista färden – och Fucking Åmål-känsla, Gulf-macken i Kolmården-känsla, killar med mopeder, man måste heja på någon som kommer från Mjölby och ändå använder kajal.

paint your pretty face
put on your cardboard dance shoes

00:47

Höstens stilförebild:

Strandskata (lat. Haematopus ostralegus).
Jag gillar det här med de vinröda strumpbyxorna!

00:59

En fin och omotiverad Salome-bild.
Klickar man blir den stor.

glad att det är över [2008-09-28 18:44:07.0]

18:30

Hej, ursäkta frånvaron! Men ni har ju kunnat läsa tretusen andra festliga specialbloggar de senaste dagarna. Att jag inte har skrivit något är ett osjälviskt försök att upprätthålla den kosmiska bloggbalansen. Dagens rubrik är 1) en Ratata-låt, och 2) syftar på Bok och biblioteksmässan. Ibland är jag rädd att bli missförstådd. Ibland, typ efter fem glas vin, bryr jag mig däremot uppenbarligen inte.
Jaha. Jag skulle vilja sova nu, men jag måste läsa ut en roman och skriva en recension av den ikväll. Det kommer att gå strålande. Känns härligt att se en bok faktiskt! Hurra!

are you gonna go [2008-09-25 12:21:25.0]

the Sodom and Gomorrah show?

12:20

Nu sticker jag till bokmässan! Ses!

all tomorrow’s parties [2008-09-24 11:44:11.0]

11:21

Oj vad början på den här veckan har gått fort, oj vad jag plötsligt inser att jag inte har nånting att ha på mig på bokmässan. Jag har inga vanliga kläder, såna där vanliga men lite eleganta vardagskläder, typ BYXOR. Jag har aldrig ägt byxor. Jo det har jag ju, fast det var länge sedan nu. Byxor är inte min grej. Eller en vardagsklänning, nu önskar jag mig en vardagsklänning, typ svart eller mörkgrå, skärp i midjan, man har den på ett kontor eller när man ska se representativ ut på en bokmässa. Gud så praktiskt och trevligt. En aning mer användbart än en luddande angoratröja kanske. Eller skor, praktiska och trevliga vardagsskor? Eller nej, det där tar jag tillbaka förresten. Livet är för kort för att använda praktiska skor till vardags. Praktiska skor har man på landet.

Jag önskar att Michel Houellebecq fanns i Sverige.

11:51

Haha! En fotbollsblogg länkar till mig! Fantastiskt.

mystiska huset [2008-09-23 12:07:03.0]

11:55

Men vilken omsättning på folk på kultursidorna!

Förlåt om jag uppdaterar lite dåligt just nu, jag har rätt mycket att göra. Jag hittade en massa bilder i min dagboken-mapp i datorn, som skulle postas här men aldrig blev utlagda. Till exempel den här:

Vad är det för hus? Det ligger på Kungsholmen. Jag stod framför det, lätt berusad, en kväll i maj och tyckte att det var oerhört fascinerande, typ silvergranarna som stod framför och hela den lilla parken, det såg så mystiskt ut alltsammans, jag tänker att om jag kommer tillbaka imorgon så kommer det inte att finnas kvar. Men det finns på Eniro iallafall, så jag antar att det ligger där permanent. Det är väldigt tjusigt.

en drivhusliknande yppighet [2008-09-21 10:58:10.0]

10:18

Jag blir på så bra humör av att läsa D H Lawrence! Det är väldigt skönt att ha någon som alltid är på sämre humör än man själv är. ”the middle classes are more meaningless / than paper money when the bank is broke” skriver han till exempel, det är mycket uppfriskande efter DN Söndag.

14:56

Kära läsekrets, jag skulle behöva lite hjälp med en datorrelaterad fråga. Jag måste mycket snart köpa en ny dator och hade tänkt mig en väldigt väldigt liten. Jag kan knappt slita mig från Acers vita minidator när jag ser den nånstans, jag vill bara ta med mig den hem och döpa den till något fint och alltid ha med mig den i handväskan. Fast grejen är att det inte finns nån cd-läsare i den. Och det är en grej jag faktiskt behöver när jag ensam och ynklig sitter i mitt rum hos min hyrestant i Stockholm och känner att några avsnitt Seinfeld på dvd är det enda som kan rädda kvällen. Så nu undrar jag: finns det någon annan pytteliten dator (jag inser att den kanske inte kan vara RIKTIGT lika pytteliten, men väldigt liten vill jag faktiskt att den ska vara) som HAR cd-läsare? Eller är det något man får finna sig i att vara utan när man vill ha en minidator? Jag vill ha en PC, oavsett vad jag kan ha skrivit tidigare. Och den behöver inte vara lika billig som Acern, den får gärna kosta dubbelt så mycket, eller tre gånger så mycket, bara den är liten. Tack på förhand.

15:06

Haha, svenska Wikipedia alltså! Ur den vällustiga artikeln om Ingres: ”De förnäma damerna i Ingres porträtt är ofta tyngda av guldkedjor, utstyrda för att accentuera yppigheten i välrundade skuldror och fylliga armar och ofta poserande mot speglar som för att antyda att så dyrbara och ljuvliga objekt borde såväl bli sedda som smekta i sin helhet.”

Objektivt bra konst, del 2:
Ingres, Baderska, 1808
Den här bilden har jag i badrummet.

gather ye vitsippor [2008-09-20 22:38:44.0]

22:27

Jag har läst hela dagen idag också. Ute sken solen. Ibland iallafall. En katt for upp i trädet här utanför och verkade inte kunna komma ner och jag for ut och skulle rädda den men då hade den precis hoppat ner och stack iväg och ville inte ens hälsa. Jag gick in och läste vidare. Jag tänkte innan jag började med denna försörjning att verkar det inte vara den ultimata sysselsättningen, att läsa böcker och få betalt för det? Nu tänker jag annorlunda. Mest av allt handlar det om insikten att jag aldrig kommer att hinna läsa allt jag skulle vilja läsa. Om jag så ägnade resten av livet åt enbart läsning skulle jag inte hinna. Och jag har inga planer på att ägna resten av livet åt enbart läsning, så det är ju rätt kört. Jag tänkte idag när jag gick och handlade, att den enda tid som jag aldrig någonsin har ångrat (umgänge med älskade människor undantaget, givetvis), är tid jag har tillbringat i naturen. Det finns inte en minut av tid jag stått på ett fält eller suttit på en klippa eller plockat en vitsippa som jag skulle vilja byta bort mot något annat i hela världen. Titta på bra konst är tvåa på listan. Läsa bra poesi är trea, men läser bra poesi gör jag ju så otroligt sällan, RIKTIGT bra poesi, läser jag den en timme om året ens? Det beror inte på tidsbrist alltså, utan på att det är så långt mellan mina kickar.
Jaha, glad lördag. Jag är inte full alltså. Däremot lär jag få se till att vara packad hela bokmässan för mina nya skor är så himla obekväma.

Eftersom jag värnar om er tid
bjuder jag på objektivt bra konst:
Caspar David Friedrich: Munk på strand, 1809

ni kan bortse från det här inlägget också [2008-09-19 11:29:31.0]

10:56

Jag vill inte läsa den tråkiga bok jag måste läsa, jag vill köpa skor. Snart åker jag och köper skor.

Jag tänkte testa att ha en musa idag! Hon vet inte om det själv, och jag hade inte tänkt berätta det för henne heller, men så här ser hon ut:


Lucia Jiménez
heter hon.

Jag såg henne i en rätt dålig film igår och hon var supersnygg. Nu ska hon inspirera mig. Hurra. Dessutom såg jag en film om muterade mördarfår. Toppen var det. Okej, hörs snart.

bokflod [2008-09-18 19:06:07.0]

17:56

Bla bla blaaaah, denna meningslöshet. Något med denna dag gör mig mycket uppgiven. Ändå har jag skrivit en rätt bra sak. Jag skriver saker jag själv tycker är bra kanske en gång i halvåret. Det började bli dags nu. Men ändå, jag sitter hemma och producerar åsikter. Jag hatar ju åsikter. Jag låg i en tandläkarstol och väntade på att mina tänder skulle torka efter att ha blivit lackade med nån lack som ska göra dem mindre känsliga och tänkte att vad skulle kännas meningsfullt då? Typ att vara lärare kanske. Det skulle jag kanske vara bra på. – – – Äh alltså, jag känner mig så himla tråkig. Jag ska vara tyst tror jag. Jag lägger mig och läser en gissningsvis dålig bok. Hej hej.

motionerad [2008-09-16 18:47:56.0]

18:26

Hon vaknade tidigt på tisdagen. Nåväl, tidigt för att vara en sådan dag då hon inte behövde infinna sig på en arbetsplats vid ett visst klockslag. Det var en av de dagar som hon hade tänkt ägna åt läsning, 250 sidor novellsamling som krävde hög koncentration. Hon flyttade runt i hemmet allt eftersom vädret ändrade sig; från läsfåtöljen i köket, till sängen när hon blev frusen (med påföljande slummer runt lunch) och ut på altanen då det var sol, gräsmattorna nyklippta, doften ännu hängande tung i luften. Någon på en balkong ovanför måste ha ätit jordnötter för det låg stora jordnötsskal på altanens räcke, hon svepte ned dem med handen i buskaget utanför.
När klockan var runt fyra på eftermiddagen var hon färdig med boken och slog igen den med den tillfredsställande känslan av att ha åstadkommit något. Hur många liknande dagar hade hon inte bara fastnat framför datorn; dessa ändlösa timmar av scrollande, sida upp och sida ner med bilder av klädesplagg och parfymer och böcker och framför allt åsikter, åsikter av personer som hon egentligen inte brydde sig det minsta om och vars tyckanden i bästa fall gjorde henne upprörd, men allra oftast lämnade henne djupt uttråkad och uppgiven.
Ute annonserade hösten sin ankomst i trädens bladverk, vissa av dem lätt gulnade, som hade de andats på med sträng och kylig andedräkt. Hon tänkte att det var en fin dag för en promenad, kanske till det närmast belägna postkontoret för att hämta de två försändelser som enligt den avi som levererats med posten tidigare på dagen låg där och väntade på henne. Hon lindade en sjal runt halsen, en sjal som hon hade glömt att hon ägde, och som hon hittade i den kartong med vantar, mössor och halsdukar som stod under hallspegeln. När hon såg sig i spegeln innan hon lämnade lägenheten tänkte hon att det var en vacker sjal. En sådan man borde minnas att man köpt.
Luften var kall och klar, ren och lätt att andas, med ett sött inslag; det nyklippta gräset, omkringliggande villaträdgårdars fruktträd. Efter att ha passerat den hållplats där hon i vanliga fall klev på spårvagnen, tog hon av åt vänster, utmed den stora bilvägen. Ett plank hade satts upp för att skilja gångbanan från vägen, troligtvis för att dämpa bullret från trafiken i de villaträdgårdar som låg innanför gångbanan. Samtliga omgärdades av häckar och buskage, så tättbevuxna att det var omöjligt att se in i trädgårdarna annat än då det med långa mellanrum uppenbarade sig en grind in genom grönskan. Hon kikade nyfiket in och såg altaner och klotgrillar, studsmattor och lekstugor. Den här gångbanan liknar en korridor, tänkte hon, med planket på den ena sidan och de täta buskagen på den andra, bägge ogenomträngliga. Tänk att bli jagad här, tänkte hon. Då skulle det inte finnas någonstans att ta vägen. Bara meter efter meter av plank och tät grönska som sluter sig skyddande runt förortsvillorna. Plötsligt kändes omgivningen hotfull, hon ryckte till vid ljudet av någonting på andra sidan buskaget, ett ljud av något som knäcks; en gren, ett föremål av hård men spröd plast. Hon drog sjalen lite tätare om sig, ökade takten på stegen. Det här känns som i en novell, tänkte hon. Som en novell av en svensk författare. Som en text som väntar på att bli skriven.

luddig [2008-09-15 12:32:36.0]

12:29

Hej, glad måndag. Vi börjar veckan med två vackra bilder.

14:45

Öh, påfrestande detta med att bo i två städer – när jag kommer från den ena till den andra är det alltid två veckors grejer att ta tag i; brev, mail, papper, räkningar, kvitton, tråkiga tråkiga saker. Jag drar omkring i min myströja och luddar av mig som vore jag en katt. Min röda fåtölj är alldeles pälsig nu.

Jag testade min scanner förut, därav bilderna ovan. De kommer från senaste In style och föreställer nån brittisk aktris (bra ord!) som poserar i ett modereportage kallat ”Playing the English eccentric”, vilket är precis den typ av modereportage jag skulle vilja posera i om jag nu, mot alla odds, någonsin skulle posera i ett modereportage. Scannern verkar funka iallafall, jag har lust att skaffa en blogg som kunde heta till exempel ”Platta saker”, efter en sida i tidskriften Darling, medan jag fortfarande tyckte att den var bra. Sidan gick ut på att de stoppade allt de tyckte var häftigt i en scanner. En gång scannade de en guldfisk och en annan gång nåt läkemedel som antagligen skulle verka åtråvärt (jag har aldrig gått igång på det där med pillerromantik).

Bla bla blaaah. Segt att vara frilansskribent idag. Jag skulle vilja ha en assistent som gör allt tråkigt. Som Blondinbella har.

fotbollskillar [2008-09-14 13:29:26.0]

12:58

Jag åkte tåg med IFK Göteborg igår! Det var fullt med poliser och säkerhetsvakter på perrongen, och så drog det runt en massa killar i blå mysbyxor. Det hela var inte lika upphetsande för mig som det säkert var för vissa andra kvinnliga resenärer (åh vilka glittrande leenden jag såg!), men lite roligt var det. Jag kan erkänna att jag har en soft spot för Stefan Selakovic, som ser ut som en blandning mellan Jerker Virdborg och en ung Marlon Brando. …om än i blå mysbyxor.

Jag inser att likheten inte är slående här,
men har man sett honom på tv förstår man
kanske vad jag menar.

(Jerker Virdborg ser i sin tur ut som Morrissey. Kolla.)

Det är nåt fel på formatet i den här dagboken, antagligen ett resultat av mitt laborerande med blockcitat, typ jag glömde stänga nån html-tagg och nu är all normal text alldeles för bred. Så jag testar att köra allt som blockcitat ett tag nu, för att läsa så där långa rader är så jobbigt. Sånt här är både charmen och irritationen med att ha en dagbok på Skunk. Jag borde givetvis flytta, skriver jag för hundrade gången, inte minst för att kunna visa större bilder, men det skulle kännas så sorgligt. Last night on Skunk! Goodbye dagbok forever. Jag pallar inte avsked.

Det är septembersöndag, sol ute och sol i sinne, det doftar kaffe och små svenska äpplen i köket där jag befinner mig, jag får lust att baka en paj. Mm, kanel. Finns det en parfym som doftar kanel? Som riktig kanel alltså, inte en doftmolekyls-kanel, så där surt liksom, som syntetiskt framställd kaneldoft, typ i billiga doftljus, alltid luktar?
Nu ska jag läsa finlitteratur på altanen. Tjarrå.

19:06

Hej, skönhetblogg! Nästa gång ni är på NK eller Åhléns måste ni gå till bad- & dusch-hyllan och lukta på den här:

Det doftar så gott att man dör litegrann.
Jag skulle skriva om mat nu egentligen, men jag orkar inte. Varje höst intresserar jag mig för parfym och det östeuropeiska köket, så också i år. Om ni undrar vad jag tycker om det här med de färgglada strumpbyxorna förresten: Jag är för! Allt som får folk att sluta klä sig i tights är bra!

21:32

Böcker jag läst sedan jag för ett år sedan började fylla i en läsarlista på Facebook… rätt bra jobbat tycker jag nog:

Aftel, Mary: Parfym – en väldoftande historia
Ajvide, Mia: Om en flicka vill försvinna
Ajvide Lindqvist, John: Människohamn
Alakoski, Susanna och Nielsen, Karin: Tala om klass
Alsanea, Rajaa: Flickorna från Riyadh
Baudelaire, Charles: Konstkritik
Bonnier, Martina: Fashionista
Boxer, Sarah: Ultimate Blogs – Masterworks from the Wild Web
Bracewell, Michael: Re-Make, Re-Model – Becoming Roxy Music
Bravinger, Håkan: Bära bud
Brögger, Suzanne: Sölve
Burns, Charles: Black Hole
Byron, Robert: Vägen till Oxanien
Carlsson-Andersson, Fredrik och Piskin, Atilla: En knuten näve i fickan – om klass, normer och vänstern
Cassaday, Carolyn: Off the Road – Mina år med Cassady, Kerouac, och Ginsberg
Davys, Tim: Amberville
D’Annunzio, Gabriele: Den oskyldige
Draculic, Slavenka: Den rena godheten
Durrell, Lawrence: Justine
Eco, Umberto: Om skönhet
Eco, Umberto: On ugliness
Edelfeldt, Inger: Hemligt ansikte
Edelfeldt, Inger: Namnbrunnen
Ekman, Kerstin: Herrarna i skogen
Ekstrand, Lasse: PS. Sören & Marie Kröyer
Eriksson, Ulf: Det försvunna rummet
Falkenland, Christine: Vinterträdgården
Flemberg Alcalá, Astrid: Och vet inte vart
Flygt, Torbjörn: Himmel
Gardfors, Johan: En ohängd historia
Glaser, Pernilla: Mitt rätta jag
Gordan, Sara: En barnberättelse
Hamblyn, Richard: Molnens idéhistoria
Hansson, Ola: Tryckt och otryckt
Hollinghurst, Alan: Skönhetens linje
Jensen, Carsten: Vi, de drunknade
July, Miranda: Ingen hör hemma här mer än du
Kielos, Katrine: Våldtäkt & romantik
Kinde, Johan: Någon sorts extas
Kihlgård, Peter: Kicki & Lasse
Kälvemark, Torsten: Arvo Pärt – om musiken från tystnadens gräns
Kärnborg, Ulrika: Myrrah
Lange, Henrik: 80 romaner för dig som har bråttom
Lawrence, D H: Complete Poems of…
Levertin, Oscar: Kritisk prosa
Lindberg, Stefan: I Gorans ögon
Lindemalm, Cecilia: Drömfångar
Linderborg, Åsa: Mig äger ingen
Littell, Jonathan: De välvilliga
Lundstedt, Lotta & Hallnäs, Lars: Modedesign
Lundgren, Maja: Myggor och tigrar
Marianovic, Fausta: Sista kulan sparar jag åt grannen
McEwan, Ian: Chesil Beach
Nielsen, Ulrika: En bok av kött och ord
Noël, Bernard: En resa i vintern / Madame Mallarmé
Nordin, Sofia: Utanmyr
Oates, Joyce Carol: Svart flicka, vit flicka
Paglia, Camille: Sexual Personae
Persson, Malte: Edelcrantz förbindelser
Pessl, Marisha: Fördjupade studier i katastroffysik
Rydberg, Carina: Djävulsformeln
Rydberg, Carina: Kallare än Kargil
Rydberg, Carina: Nattens amnesti
Rydberg, Carina: Osalig ande
Ruskin, John: Hvad vi skola älska och vårda
Sarrimo, Cristine: Heidenstams harem
Selander, Sten: Sommarnatten
Sexton svenska texter om mode
Sjögren, Lennart: Ur människovärlden
Stensdotter, Karin: Arnes kiosk
Steorn, Patrik: Nakna män. Maskulinitet och kreativitet i svensk bildkultur 1900-1915
Svensson, Amanda: Hey Dolly
Tartt, Donna: Den hemliga historien
Teir, Philip: Någonting ur hennes mun faller i min mun
von Sacher-Masoch, Leopold: Venus i päls
Wikander, Ola: I döda språks sällskap
Witt-Brattström, Ebba: Dekadensens kön

I am moving house, a half-life disappears today [2008-09-12 21:05:00.0]

20:47

Last night on Lappkärrsberget. Goodbye house, goodbye stairs! Jag tänkte för några veckor sedan, när jag var på ännu lite mer sorgset humör än jag är ikväll, göra en lista över de sorgligaste låtarna jag vet. Fast sedan kändes det… för personligt. Men på delad förstaplats kommer iallafall alltid Late Night, Maudlin Street. Den är så sorglig att jag, om jag inte anstränger mig, börjar gråta. Eller tror att jag ska kräkas. Typ av chock. Sorglighets-chock. Om inte förr så vid raden ”The last bus I missed to Maudlin Street…”. Jag missade faktiskt bussen hem ikväll. Det är sista kvällen i den lägenhet jag bott i sedan i juni; nästa gång jag är i den här staden måste jag vara inneboende igen. Vill ni hyra ut en bostad i Stockholm, eller känner någon som vill det, snälla hör av er. Jag är snäll och ligger mest inne och läser böcker och lyssnar på Morrissey.

21:04

Egentligen EGENTLIGEN är jag inte alls ledsen. Egentligen var jag glad när jag gick från jobbet idag, och tänkte att det är ett sjukt bra jobb. Och extra bra idag dessutom: Jag fick ett italienskt bakverk fullt med chokladkräm, jag åt lunch på Berns med oerhört trevligt sällskap, jag fick vin efter jobbet på bästa hängstället (jag såg kändisar idag!). Och det var bara maten – jag har gjort det vackraste tidskriftsomslaget någonsin. Jag har lärt mig saker om CMYK och köpte en solfjäder med små lappar som innehåller typ en miljon färger som man kan trycka i en tidning. Jag har letat bilder, korrläst, gjort färdigt en tidskrift. Det är kreativt och fantastiskt och så trevligt att det inte är klokt. Jag blev bara typ… melankolisk. Det är fullmåne. Jag lyssnade på Morrissey. Jag ska flytta. Ni fattar. Nu lyssnar jag på Mr Vain istället.

Mr Vain!

Den där killen, som är med i Mr Vain-videon, gjorde helt obegripligt stort intryck på mig. Jag började skriva en vampyrroman där jag föreställde mig honom i huvudrollen. Jag läste Dorian Grays porträtt och tänkte att den handlade honom. Jag fattade inte varför inga killar i tjejtidningar såg ut så. Han var verkligen det absolut vackraste jag sett när jag var 15… och flera år framåt. Fler år än jag vill erkänna. Det var något med sättet han vände på huvudet som såg så sensuellt ut, även om jag antagligen inte skulle ha formulerat det så då. Nu när jag ser på videon inser jag att han knappt är med i en sekund. Blinkar man (mellan 1:02 och 1:03) så missar man honom. Sjukt! Men lite fint. Skönheten, så flyktig! Fast nu har vi ju Youtube.

21:43

Första gången jag såg den här målningen:

Anne-Louis Girodet-Trioson,
Atala au tombeau
(vänligen ha överseende med druiden)

…tänkte jag ”Det är Mr Vain!”.
Mr Vain är min Mr Darcy.

dimmiga dagar [2008-09-11 12:12:54.0]

12:08

Jag älskar dimman som släpar våt
över kajer och torg i natten
och lyktornas ögon, röda av gråt,
och lukten från gatan och visslans låt
från en spöklikt skymtande båt
ute på Themsens vatten.

Jag älskar novemberdagens grå
förtvivlan och grändernas fasa,
fabrikernas hjärtan som bulta och slå
och droskan som rullar och löven som gå
i dans kring en bänk i en vrå
med en ensam människotrasa.

(något modifierad Bo Bergman)

21:02

När man loggar in på Skunk är det H&M-reklamfilm. H&M? På Skunk? Vid vilken slumpmässigt vald tidpunkt som helst är det väl inte mer än ungefär 32 personer inloggade samtidigt här. Jag hatar H&M idag. Jag köpte en klänning, så fin, jag tänkte skriva JAG HAR KÖPT DEN FINASTE KLÄNNINGEN. Fast nyss när jag provade den märkte jag att dragkedjan var trasig. På två ställen! Jag köpte den sista klänningen i butiken. Bottenskrapet uppenbarligen. Jag vill ju inte lämna tillbaka den, för man lämnar inte tillbaka den finaste klänningen. Men nu måste ju uppenbarligen dragkedjan bytas, och sånt kan jag ju inte göra själv = jag måste gå till en sömmerska. Det lär ju kosta minst lika mycket som klänningen. Kan man gå och gnälla på H&M och få lite pengar tillbaka? Jag blir ledsen. Jag hatar H&M. Jag skulle ha den till jobbet imorgon ju, och vara fredagsfin, vad ska jag ha på mig nu? Mina knorviga jeans? Alla mina kläder beter sig rubbat. Kanske är det fel på min kropp. Ja. Så måste det vara. Jag hatar H&M och jag hatar mig själv. Jag har en recension i Aftonbladet idag. Den handlar också om att hata sig själv. Så lämpligt.

21:12

Världens mest uttjatade ämne att ha världens mest uttjatade åsikt om: Johan Staël von Holstein.

en sur kommentar [2008-09-10 18:12:54.0]

18:02

Jag kan faktiskt inte förstå det upprörande med att folk vill läsa böcker som eventuellt är dåliga. Jag har läst så sjukt mycket Allers- och Harlquinromaner (i väldigt ung ålder dessutom) och tramsiga flickböcker och Serie-Starlet-serier och Mitt Livs Noveller och tantsnusk och det blev ju folk av mig ändå. Jag har så himla svårt att tro att det skulle vara skadligt på något sätt, att någon läsning skulle vara det, även om den nu inte leder till att man upptäcker ”bättre” böcker och börjar ägna sig åt mer kvalitativ läsning, vilket brukar vara ett argument. Det beror väl på av vilken anledning man läser. Säg att man läser en eventuellt dålig vampyrroman istället för att se på typ Filip och Fredrik, är det värre alltså? Det kan jag inte för mitt liv gå med på.
Och vad är det värsta som kan hända liksom? Man har läst en dålig bok. Jaha? Tycker man att det är värt att läsa ut den så har man väl antagligen fått ut något av att göra det, det är ju mer än jag får av många av de böcker jag läser i mitt jobb – böcker som ska gälla för att vara finlitteratur, och som ändå känns som fullkomligt bortkastad tid. Lite vampyrporr istället hade väl åtminstone varit underhållande.

18:12

Jo: bara för att jag inte tycker att någon läsning är dålig, innebär det inte per automatik att jag tycker att all läsning är uppbygglig och intellektuellt utvecklande. Poängen är att jag inte tycker att all läsning behöver vara det.

snålblåst [2008-09-09 23:32:45.0]

23:10

Det var så kallt idag! Som vinter. Jag hade min tunnaste sommarklänning. Med kofta och strumpbyxor iofs, men ändå. Jag frös hela dagen. Nu ska det dessutom komma ett ENGELSKT REGNKAOS. Jag har rosa mockaskor. När kan man ha dem i det här landet egentligen? En enda dag i okober kanske. Folk hade vinterstövlar idag. Jag har mina vinterstövlar i en kartong på andra sidan landet.
Jag har fått mat, vin och en gipsskulptur! Verkligen fint. Jag har köpt en brosch i form av ett djur eftersom broscher i form av djur är min hobby. Jag har skrivit ett inlägg här av någon slags pliktkänsla, fast jag inte hade något vettigt att berätta.

solitudo [2008-09-08 19:19:45.0]

19:04

Saker som känns som misär:
Att köpa (och äta) färdigskivad ost.
Att äta samma maträtt till middag två dagar i rad.

När jag var liten var min mamma väldigt mycket emot att äta samma maträtt två dagar i rad. För att det ”känns fattigt”. I den socioekonomiska samhällsgrupp där jag är uppväxt är det inte fräckt när saker ”känns fattiga”, detta har satt djupa spår i mig har jag insett. Jag vill gärna att allt ska kännas vad som helst utom fattigt. (Plus att detta är applicerbart på andra områden – estetik, till exempel).

Men nu äter jag alltså samma maträtt till middag för andra dagen i rad. Jag tänker inte säga vad jag äter för det är med mat i bloggar som det är med mat på foto: gör man det inte väldigt väl och elegant framstår det bara som äckligt. Ni vet restauranger, eller, pizzerior typ, eller iofs vanliga restauranger utomlands, när de har foton av maten? Det ser ju aldrig gott ut. ”Jag åt korv till middag” – det låter ju inget gott. Nu äter jag alltså inte korv. Jag vet inte varför jag känner ett behov av att berätta att jag inte äter korv, det vore väl inget fel på att äta korv. Men nu äter jag alltså något annat. Okej, hej så länge.

19:57

”Tjejmiddagen som aldrig tar slut.” Gud så fasansfullt det här verkar.

20:01

”Harvest moon” av George Inness
Så fin!

En inkvoterad man!
Det var jättelänge sedan det var en man här nu.
Det här är Gary Cooper, fotad av
underbara underbara Edward Steichen.

(Jaha ja, det var ju lite män här igår,
men en ensam man var länge sedan.
Aubrey Beardsley är väl tveksamt om han räknas.)


Site Meter //

räknare

boksöndag [2008-09-07 00:50:34.0]

15:25

Åh. Jag promenerade till universitetsbiblioteket. Helt perfekt eftermiddag; grå och mild, utmärkt för den bildade materialkombinationen lammull/angora samt ingen jacka. En liten lönn hade blivit alldeles illröd. Det var öde på universitetet, öde på biblioteket. Avdelningen med skönlitteratur befann sig ljusår från Stockholms stadsbiblioteks. Jag vill inte tänka på Stockholms stadsbibliotek. Någonsin igen.
Man kunde välja bland 23 olika volymer Gabriele d’Annunzio. På italienska tyvärr, jag försökte läsa lite ändå i den som heter Fedra, den hande så vackra illustrationer. Jag förlorade mig i Sigurd Agrells Solitudo, med vinjett med cypresser, jag kände något som närmast kan beskrivas som en blandning av tårögd tacksamhet och sexuell upphetsning. Kanske borde jag ha fortsatt mina studier. Kanske borde jag göra det nu. Doktorand i litteraturvetenskap, det skulle klä mig. Gräva ner mig i något. Vara fullständigt världsfrånvänd. Jag känner mig lite lycklig nu.

åh jag dör

…är det cypresser förresten?
Eller popplar?
Svårt att avgöra ibland. Fast det spelar ingen roll.

16:29

Nu beställde jag den från Bokbörsen.

Stockholm, Albert Bonniers förlag, 1905. 113 s.
Häftad. Ngt nött rygg och med mindre
pappersförlust vid rygghuvudet. Dedikation och
kamratvers från författaren till Sven Lidman på
smutstitelbladet
.

åh jag dör

20:19

Vilken omtumlande insikt!

Bästa scenen i Dirty Dancing

…och Richard Berghs par på en veranda är ju
TYP SAMMA BILD!!!
Alltså, till och med de två pelarna!
Bakgrunden, känslan av kväljande insjö,
stämningen av annalkande höst och undergång!
Vilken insikt. Och självinsikt!

klädlördag [2008-09-06 18:12:00.0]

17:50

Hej, jag struntar i boklördagen. Jag har haft klädlördag och det har varit underbart. Först åkte jag till stadsbiblioteket och skulle researcha lite på lyrikavdelningen, men det var tyvärr den kassate lyrikavdelning jag någonsin sett. Jag saknade Göteborgs trevliga lyrikhörna jättemycket. Äsch, så himla trevlig är ju inte den heller, men de har ju iallafall lite bra grejer framme och håller inte allt inspärrat i ett magasin. Jag hade tänkt bli inspirerad, men det där biblioteksbesöket hade bara motsatt effekt, jag gick iväg och var sur, tänkte att jag skiter i litteraturen och köper kläder istället, och så gjorde jag det. Jätteroligt var det. Jag har köpt en knasig myströja! Med angora. Och en mycket användbar kofta i exakt den slags vinröda färg som jag dissade här för några veckor sedan, och randiga tröjor. Nu använder jag ett nagellack i en nyans som heter Saint Germain, mörkt vinröd, jag tänkte att det får sätta stilen för de närmaste veckorna. Fast jag ser ju aldrig fransk ut hur jag än anstränger mig.
Alla tjejer på stan var ungefär 163 cm långa, mycket nätta, hade brunt hår i en naturlig, vacker nyans samt en brun väska i riktigt skinn, lagom och trevligt sliten. De hade tagit pianolektioner sedan de var i femårsåldern och talade välartikulerat med len behaglig röst. De hade läst DN innan de gick ut på stan, medan de åt lördagsfrukost och drack ekologiskt kaffe, och nu var de på väg till en butik med svenska klädmärken för att köpa en pösig beige kofta. Jag känner mig alltid så himla ful när jag ser de där tjejerna. Liksom hopplös. Jag borde sluta gnälla över sånt här för jag är gammal och borde försonas med mig själv och bli trygg och harmonisk. Snart snart.

21:34

Ormhalsband av Vera Wang.

Orm av Franz von Stuck.

mätt [2008-09-05 19:03:33.0]

18:43

Hej och välkomna till matdagboken. Idag har jag blivit bjuden på den dyraste lunch jag någonsin ätit. Jag gick ut hårt med den dyraste förrätt jag någonsin ätit. Till lunch! Fullständigt skamlöst. Sen åt jag en nästan lika dyr huvudrätt. Jag hade tyckt att det varit i dyraste laget om det varit en middag, men nu var det alltså lunch. Fattar ni? Det finns folk som gör sånt här till vardags. De upptog resten av lokalen. De hade dyra diskreta kläder och dyrt diskret hår. Samt generösa representationskonton antagligen. Jag är fortfarande mätt. Jag åkte hem och drack vin. Det är där vi befinner oss nu.
Jag tänkte en massa bloggtankar på vägen hem – det är så man vet att man borde ha en blogg, när man ständigt formulerar sin vardag i huvudet – fast nu har jag glömt alla. En handlade om en flicka med mycket smal midja och beige trenchcoat som jag såg i tunnelbanan. Den gick typ ut på att det vore fint att vara en flicka med mycket smal midja och beige trenchcoat. En annan handlade om kultursidor. En tredje handlade om en trasig spärr i tunnelbaneutgången där SL klistrat upp en lapp som inleddes med orden VI BEKLAGAR DET INTRÄFFADE. Som rörde det sig om ett dödsfall. Imorgon är det boklördag! Måste jag gå ut och köpa DN då? Gud vad trevligt det vore att bo i stan och köpa DN och sätta sig på ett café och typ… äta en croissant. Jag vill köpa en sån där pytteliten handväskdator. Vad den nu heter. Jättebillig är den ju. Den plus mobilt bredband. Sen slipper ni mig aldrig.

Fin katedral av Turner.
Klickar man blir den lite större. Och ännu lite finare.

drogad [2008-09-04 19:28:18.0]

19:23

Jag åt godis innan maten. Förlåt mamma. Förlåt Harold Bloom. Nu har jag tappat matlusten. Igår var dagen då jag köpte ett halvt kilo juleskum. Fem påsar för tio kronor på T-Jarlen, Östermalmstorg! De går ut snart så nu får jag äta juleskum till middag imorgon också. Den syntetiska jordgubbsdoften ligger som en dimma i lägenheten nu. Jag har blivit förkyld och det är synd om mig. Jag måste jobba jättemycket. Nu. Hela tiden måste jag jobba. Jag fick kämpa mot den amerikanska förkylningsmedicinen idag; precis när jag svalt tabletterna i morse insåg jag att det ju inte alls var de med skitmycket koffein i, utan de man använder för att söva elefanter. Så fort jag slöt ögonen snurrade hela världen runt runt. Ynk, ta hand om mig.

20:50

Dagens tjej!

Camille Claudel. Snygg.

21:29

Så här går det när jag jobbar hela dagarna; jag kommer hem utmattad och bloggar om skumgodis. Sorry. Någon i huset lyssnar på avslappningsmusik nu. Sådan man ligger på rygg på en liten madrass och lyssnar på medan man känner stressen rinna av sig. Tyvärr rinner inte stressen av mig. Någon i huset lagar alltid mat som luktar väldigt starkt och gör det dessutom vid märkliga tidpunkter. Någon i huset tycker att More than words med Extreme är en utomordentligt bra låt. Någon i huset duschar upp allt varmvatten på morgnarna. Någon i huset borde skärpa sig.

vantskräck [2008-09-02 20:39:02.0]

20:07

Det här är den otäckaste bild jag har sett på evigheter:

Uuuh! Det är nåt med den där vanten som freakar ur mig fullständigt. Den är så äcklig! Jag kan knappt titta på den. Jag vet inte om jag kan ha kvar bilden här. Den är en del av en annonskampanj för Paule Ka (öh? Vad är det för märke? Jag tänker inte låtsas att jag hört talas om det förut), jag köpte Harpers Bazaar och tänkte att gud vad vackra alla annonser är; septembernummer liksom, höstkollektioner, det ena uppslaget vackrare än det förra; tjock Prada-spets i Hitchcock-belysning, gängliga sextonåringar i snyggaste Dolce & Gabbana-tweeden och läppstift i mörk körsbärsfärg (ni vet, körsbär med fruktkött så högpigmenterat att en fläck aldrig går bort), Guccis lyxhippies med honungshår på en höstäng, Claudia Shiffer för Chanel i tjugotalsperuk och ull-stay-ups på en förfallen herrgård, Natalia Vodianova (omgivning oviktig), Burberry-brats i en engelsk park, jag tänkte åh, denna skönhet, vad fint allt är, jag vill aldrig att det ska ta slut – och så, plötsligt, skräckvanten.
Jag har alltid varit lite rädd för vantar.
– Eh..?
– Jo men jag läste en så otäck spökhistoria en gång om ett par vantar som började krypa omkring på nätterna och ströp folk. Nu har jag fått vatten på min vant-kvarn. Nu blir det fluffiga tumvantar för all framtid.

trött [2008-09-01 19:41:08.0]

19:16

Alla stockholmare hade börjat med höstkläder idag. För att det är första dagen på första höstmånaden idag? Jag såg hundra vinterstövlar, vinterkappor och halsdukar, inte ens den bistraste januaridag har jag sett så många halsdukar. Jo det har jag. Men jag såg många. Tjejen bredvid mig på bussen hem öppnade cellofanomslaget på en stor och vacker bok som hette JORDEN, det var lava och en vulkan på framsidan, hon hade en mapp som det stod GEOGRAFI på. Första dagen på terminen på Geografi A? (Är det ett ämne? Ja?) Det såg så roligt ut. Jag vill också börja skolan. Litteraturvetenskapens byggnad vid Stockholms universitet är så fin, tegel, murgröna, får mig att tänka på den där boken som vissa av oss aldrig kan sluta referera till, som dock inte är den där andra boken som vissa andra inte kan sluta referera till, eller om det är tv-serien.
Nu äter jag citronpastiller berikade med c-vitamin. Det är lite äckligt tycker jag. Jag tror aldrig att jag har köpt en produkt som varit vitaminberikad förut, iallafall inte avsiktligen. Det finns apelsinjuice berikad med järn, och jag skulle antagligen behöva lite järn, men jag tycker att det låter så äckligt. Som att slicka på en stekpanna. Jag har ätit persilja istället. Mm, persilja. Jag vill veta med 100% säkerhet om det kommer eller inte kommer att regna imorgon. Jag bara skriver vad som helst nu. Och ni läser uppenbarligen.

when the going gets rough [2008-08-31 10:32:09.0]

the tough get their picture in the press

10:24

(Gissa hur länge jag har väntat på att få använda den rubriken.)

Jag är employee of the month i Tidningen Vi!
(Och ni läser nu en känd litteraturblogg!)

Dagens lika som bär:
Klänning i Melrose Place (ca. 1993)

Klänning från Pradas höstkollektion 2008

Nu packar jag mina väskor och ska åka tåg igen. Idag i DN stod det att vi står inför en allmän förflackning. Jag älskar de orden. Allmän förflackning. Det låter liksom oroande och stiligt på samma gång, seriöst men poetiskt, som en meteorologisk observation, en allmän förflackning drar in över landet under eftermiddagen… ser ni det framför er? Den allmänna förflackningen? Hur den tornar upp sig över… typ en prärie?
– En prärie?
– Ja. Helt klart en prärie.
– Och en allmän förflackning av vad?
– Det spelar ingen roll. Vi står inför den nu. Vänta lite bara så ser du den snart vid horisonten.

19:10

Intervju med Harold Bloom i Expressen! Den allmänna förflackningen är ingenting att skämta om, förlåt för det. Förlåt Harold Bloom. Harold Bloom, jag ska försöka börja läsa en av dina böcker redan imorgon. Harold Bloom, om jag skriver ett snällt brev till dig, blir du glad då? Om jag skriver det med min vackraste hadstil på tjockt gräddvitt papper som jag har stämplat ett mossgrönt ormbunksblad på? Harold Bloom, jag vill så gärna att du ska vara glad. Bara att du tar orden ”estetiskt värde” i din mun gör mig lycklig. Och ”autentisk skönhet”. ”Dessa fashionabla ismer har ingenting att göra med estetiskt värde”. Åh. Harold Bloom, får jag rulla ihop mig till en liten boll vid dina fötter och ligga där och lyssna när du pratar?

hösthimmel [2008-08-30 11:39:40.0]

11:10

Hej, glad boklördag. Jag hamnade i ett översättningsrus och somnade tre eller nåt. Jag tyckte att jag bara hade tänkt en liten stund, och så hade det gått över en timme. 90% av allt jag har på engelska i mina bokhyllor känns oerhört mycket för svårt, typ som när man stirrar på svåraste korsordet i en tidning och blir brutalt medveten om att okej, det här kräver verkligen en kompetens som jag inte är i närheten av. (Jag löser oerhört sällan korsord alltså, men jag kan bli nedslagen av det där ändå, av vetskapen att OM jag skulle få för mig att testa så skulle jag inte kunna.)

Dessutom drabbades jag av insikten att jag är för ego för att kunna vara riktigt bra på det här. Som en nämndeman i en uppmärksammad rättegång går jag in i uppdraget med fel inställning. Jag tror att jag kan göra en dikt lite bättre genom att avvika från originalet. Det måste ju vara kardinalfel. Jag tror att jag ska förbättra D H Lawrence? Ni hör ju hur det låter. (Äh, jag vet inte förresten, jag äger 614 sidor poesi av D H Lawrence och jag skulle uppskatta det till att ungefär 35 är riktigt bra. D H Lawrence var kanske inte det bästa exemplet). Ingen har rest en staty över en översättare va? T gillar att påpeka för mig att ingen har rest en staty över en kritiker. (Det var Oscar Wilde som sa det, tror jag. Framtiden lär väl utvisa att ingen reser statyer över bloggare heller.) Men Georg Brandes fanns det väldigt fina porträtt av i Skagen iallafall. Jag tycker att han var lite het. På ett knasigt sätt. Jo, men D H Lawrence åker tåg och skriver om ”fields of autumn / stretching bare” utanför fönstret, och jag kan inte låta fälten vara tomma, för jag tänker på fält jag såg när jag åkte tåg senast, nyplöjda, upprivna, liksom såriga, ja, ”sår”, bra idé, rimmar på ”hår” (tillhörande det kvinnliga resesällskapet, som en gardin framför fönstret – håret alltså), rimmar till och med på ”får”, som förekommer i en flock i sista raden – nu rimmar jag fåren, det blir ju oerhört raffinerat, det blir ju mycket bättre än originalet! Ja, ni fattar.

Jag tycker alltid att det är så tråkigt när folk skriver om översättningar. Men ni kan ju läsa en annan trevlig blogg istället. Pernilla Wahlgren bloggar tydligen nu till exempel.

11:43

En grej jag undrar: ordet ”chart”..? Jag tänkte på Emily Dickinsons ”Chartless”.

I never saw a moor,
I never saw the sea;
Yet now I know how the heather looks,
And what a wave must be.

I never spoke with God,
Nor visited in Heaven;
Yet certain am I of the spot
As if the chart were given.

I den svenska översättningen jag har är ”chart” översatt med sjökort, ”sailing chart” heter det försvisso på engelska, men titeln på svenska är ”Utan karta” – så här:

Utan karta

Jag har aldrig sett en hed,
ej någonsin havet jag såg,
och ändå vet jag hur ljungen ser ut
och känner igen en våg.

Jag har aldrig talat med Gud,
ej besökt de himmelska landen,
och ändå vet jag var leden går
som satt jag med sjökort i handen

Erik Blomberg har översatt. Det där med sjökortet, är det bara för att det blir finare med alla s-ljuden i sista raden? För annars: varför inte exempelvis ”och ändå vet jag var vägen går / som satt jag med karta i handen”? Menar Dickinson ett sjökort? Jag skulle inte ha fattat det så. Men det blir ju oerhört mycket vackrare, det är nästan fysiskt tillfredsställande att läsa ”som satt jag med sjökort i handen”. Jag tyckte så mycket om den där dikten när jag var 17 ungefär. Jag tycker om den fortfarande alltså. Jag hade inte tänkt på den på länge bara.
Jaha, nu ska jag ge mig. Hej.

14:48

1 kommentar

Under dagbok

Ett svar till “backup 1

  1. Ping: hejdå Skunk « Thereses dagbok

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s