beacause I want to see people and I want to see light

Hej, glad advent, jag känner mig lite ensam. Ingen bra idé att vara ensam hemma idag känner jag, jag skulle vilja vara på en liten adventsfika, obs, med människor, andra. Jag har köpt julgardiner till köket och det blev så fint, jag kommer aldrig att vilja ta ner dem igen. Det blev nästan lite Sundborn-vibbar här nu, eller så är det önsketänkande; rutiga gardiner, trasmatta, amaryllis i fönstret, det ser hemtrevligt ut. Jag kommer på mig själv med att tänka att det vore fint med lite koppargrunkor på väggen (vad är det man har, lock? kastruller?) – det vore fullständigt barockt i detta miljonsprogramskök iofs, men någon gång i framtiden är jag rädd att jag kommer att vilja ha koppar på väggen – jag har alltid tänkt att är det något jag aldrig ska ha så är det koppar på väggen. Ett litet lock bara? Fast man måste putsa och hålla på då, och är det nåt jag är dålig på så är det att putsa och hålla på.

På tal om detta, vad är det med gardiner egentligen? Jag stryker och stryker och tänker glatt att nu har jag minsann strukit helt sjukt duktigt, och så hänger jag upp dem och ser genast tusen veck och skrynklor – veck och skrynklor verkar liksom framtäda med extra stor tydlighet när de hänger upp, det är som det där med att man ser fem kilo tyngre ut i tv än i verkligheten, gardiner ser fem gånger skrynkligare ut på en gardinstång än på strykbrädan. Nu kommer jag ju aldrig orka ta ner dem och stryka om dem.

Jaha. Ibland har jag så svårt att skilja ensamhet från PMS. Rätt ofta tror jag att de samarbetar. Till en liten gryta av ynklighet. Jag ska läsa något tryggt och mysigt nu, Olof Lagercrantz dagbok tror jag. Jag hade tänkt skriva en grej om poesi igen, men jag har ingen lust nu, jag återkommer nog om det imorgon.

 

 

Kanske går det att skylla lite på årstiden också. In the words of  Thomas Hood:

 

No sun – no moon!
No morn – no noon!
No dawn – no dusk – no proper time of day –
No sky – no earthly view –
No distance looking blue –
No road – no street – no ”t’other side this way”–
No end to any Row –
No indications where the Crescents go –
No top to any steeple –
No recognitions of familiar people –
No courtesies for showing ‘em –
No knowing ‘em!
No travelling at all – no locomotion –
No inkling of the way – no notion –
”No go” by land or ocean –
No mail – no post –
No news from any foreign coast –
No Park, no Ring, no afternoon gentility –
No company – no nobility –
No warmth, no cheerfulness, no healthful ease,
No comfortable feel in any member –
No shade, no shine, no butterflies, no bees,
No fruits, no flowers, no leaves, no birds –
November!

 

 

(Fast jag tycker att januari och februari är mycket värre)

 

 
– Bara fem och en halv timme kvar!

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under dagbok, litteratur

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s