the yoghurt moment

Svindlande höjder! Det här är utsikten från mitt jobb:

 

 

Jag ville bara skryta lite.

Jag är så hungrig, jag köpte en så äcklig färdigrätt, som jag dessutom inte blev mätt av, och så köpte jag två bananer, och jag har ätit upp dem för länge sen, och så köpte jag inga halstabletter eftersom jag stod sist i en rätt lång kö, och så öppnade en tjej kassan bredvid och skrek LEDIG KASSA! och inte en människa bytte kö, så jag tänkte att jag byter väl kö då så hon slipper sitta där helt ensam, och i den nya kassan fanns det inga halstabletter, har ni hört talas om nåt liknande? Nu har jag inga Läkerol att tugga på. Jag har en liten yoghurt i kylskåpet (med müsli med vit choklad i, det är en jättedålig idé, och då uttalar jag mig ändå i egenskap av en person som älskar yoghurt och älskar choklad, och dessutom är själva müslin mest som smulade kakor, vad är dealen med godis-yoghurt-trenden? Har ni sett de nya små fyrpack-yoghurtarna från Arla? Som smakar typ smörkola och vit choklad? Det är äckligt med choklad i yoghurt. Var sak på sin plats tack) och snart kommer jag att gå ut i köket och hämta den, och sedan kommer jag att äta den, och sedan kommer jag fortfarande att vara lite hungrig. Jag skjuter upp yoghurtätandet, för så länge jag gör det kan jag, men en känsla av lättnad, tänka ”jag har ju iallafall yoghurten i kylen”. När jag har ätit min yoghurt återstår ingenting.

uppsprickande molnighet

Lysande utsikter! Jag älskar landskap från tåg.

 

 

Lite prins Eugen över den sista.
(Fem minuter senare spöregnade det.)

 

 

12:24

Alla bilder jag tar med min mobilkamera blir så dåliga. Eftersom jag alltid blir lite upprörd över tanken på god konst som folk aldrig får se (eller, om jag ska vara ärlig: som JAG aldrig får se)(eller, jag blir lite upprörd över FOLK också, det är bara så sorgligt att så mycket konst som är fin är i privat ägo, och så mycket som är ful är tänkt att tillgodose behovet av konst hos folket, och innebär ångestskapande litografier i korridorer på sjukhus och kommunhus) – jo men alltså, jag var på så fin fest på Konstnärshuset förra veckan (titta, nu fick jag det sagt också), och där, i den väldigt vackra trappuppgången, hängde det en Carl Larsson-målning som jag aldrig sett förut, och som jag gissar att så många andra inte har sett heller, så jag fotade den och tänkte att jag skulle visa den här, men den blev, som alla andra bilder jag tar, bara alldeles mörk och suddig. Igår försökte jag fota lite fina miljöer och de blev suddiga också. Den här blev nästan okej:
 

 
Fast det hade ju varit roligare om jag varit med på bilden. Fantastisk tapet dock! Det är tyvärr inte hemma hos en bekant till mig, utan på Göteborgs stadsmuseum. De har så fint julpynt i sin butik just nu, jag ville ha allt, men nöjde mig med en liten… girlang? Jag vet inte vad det heter. Man hänger den inte i taket alltså, man ställer den på en byrå, det är en rad med spegelvända viktorianska änglar som ser saliga ut. Made my day! Jag har redan ställt den på byrån. Plus att jag drack glögg igår. När det väl är jul tar den ju slut innan man hinner blinka så jag tänkte att jag lika gärna kan ta ut den i förskott.

Nu ska jag snart åka tåg igen. Och läsa en bok om Muminmuggsvänstern. ”Ju radikalare hållning jag intog, desto mer borgerlig tedde jag mig i mina föräldrars ögon” skriver Ronny Ambjörnsson eftersom han har fattat grejen. Okej, hörs.

backup 1

underwater love

[2008-11-22 23:21:16.97]

22:41 På Bukowskis kan man, om man råkar ha några hundra tusen över, köpa den här: Det är Ilya Repins skiss (eller, en av hans skisser) till den fantastiska målningen Sadko: Jag är lite besatt av saker som är under vattnet. Eller inte alla saker kanske, utan vissa saker. Allra helst saker som böljar, så hår kommer på förstaplatsen. Jag uppskattar även sjögräs, maneter och fenor (helst på sjuöjungfrur!). Jag har ett väldigt kluvet förhållande till saker som är under vattnet, för samtidigt som jag tycker att de kan vara typ det vackraste och mest fascinerande som finns, så är jag fullständigt livrädd för dem. Särskilt STORA saker som är under vattnet. Nu kommer en Youtube-länk: Chemichal Brothers – The Test. Dålig låt (om man inte är lite full), men otroligt vacker video. En av mina favoriter! Jag skakar av skräck i början, för den där valen är verkligen mer än jag pallar, samtidigt som jag måste titta ändå, för sällan har någon varit så vacker under vattnet och haft så perfekt böljande hår. Jag är ensam hemma och är inne och youtubar och dricker vin. Det är helt okej.

 

say what?	[2008-11-21 13:49:10.417]
13:37 Alltså… ”Den äkta verkligheten är utspridd och spretig. Sprawl är en strävan bort från det komprimerade och täta, en strävan efter att upplösa jaget, tiden och rummet i stället för att bekräfta och förstärka dem. Sprawl handlar alltså om att släppa kontrollen, att rycka överblicken ur händerna på varje tänkbart maktcentrum.” – jag tycker att man bara kan sätta ett enda stort frågetecken efter allt det här. Efter varje enskild grej. ”Den äkta verkligheten är utspridd och spretig”? Says who? Den äkta verkligheten? Är det här en sanning? Hur då ”utspridd och spretig”? Vad betyder det? ”Sprawl är en strävan bort från det komprimerade och täta” – men den äkta verkligheten är ju redan ”utspridd och spretig”? Verkligheten är utspridd och spretig, men ändå vill man sträva bort från det komprimerade och täta? För att verkligheten ska bli ännu mer utspridd och spretig än den redan är? Varför då? ”En strävan efter att upplösa jaget”? Varför då? Varför vill man sträva efter det? Är det något bra, att upplösa jaget? ”att rycka överblicken ur händerna på varje tänkbart maktcentrum”? VARJE TÄNKBART MAKTCENTRUM? Varför då? Vad innebär det? Varför då? Varför då?
den stora sömnen	[2008-11-20 20:50:58.16]
20:40 Skunk fungerar igen, hurra. Skriver jag med lakoniskt tonfall. Jag är så trött. Jag gick som en zombie hem; vilse i Vasastan, jag halkade på frostiga trottoarer med mina värdelösa plastklackar. Jag är så trött att jag glömde att äta. Sen åt jag och insåg att jag inte var hungrig. Sen somnade jag och vaknade och visste inte om jag hade ätit eller ej. Världen ter sig mycket besynnerlig för tillfället. Jag skriver detta som i trans. Trance? Vad heter det? ”Som i trans” ger associationer till kvinnokläder. Men jag har alltid på mig kvinnokläder. Idag hade jag rentröjan. Idag var jag på Bukowskis. De hade ett porträtt av en FURSTE. Med sadistisk blick. Fräckt att vara furste. Och se ut som en. Jag skrev dagbok igår också, den följer under fursten. Hej hej. furstlig ram! 19/11, typ klockan 19: Skunk funkar inte. Jag blir tokig. Jag hade tänkt skriva ett jättelångt meningslöst dagboksinlägg. Jag var sur när jag gick hem från jobbet, för saker gick dåligt hela eftermiddagen och jag var irriterad på vissa människor som skriver debattinlägg på kultursidor (jag skulle kunna namnge dem, men jag sparar mig lite), det snöade, första snön för i år, inte ett dugg mysigt tyckte jag, jag gick till Zara, jag gillar inte Zara egentligen, varje gång jag ser tjejer med Zara-kassar tänker jag att det är synd om människorna… nej det gör jag inte, jag köpte en jättebra tröja på Zara förra veckan, den är lila och av ull och värmande och praktisk, efter år av koftor känner jag för TRÖJOR, man bara tar på sig dem och slipper bry sig om att man har nåt snyggt under, och så kan man ha en brosch på dem så ser man ut som att man har ansträngt sig – eller, ser ut och ser ut, man HAR ju ansträngt sig, man har till och med tänkt på att broschen matchar armbandet. Jag var så sur att jag, i ett försök att bli gladare, köpte en likadan tröja till i en annan färg, en färg som, inser jag nu, är rätt ful; liksom ljusbrun, men inte varmt och vackert kanelbrun (I wish!) utan nån slags trist gråbrun, som lera, någon jacka från Överskottsbolaget som jag klädde mig i på gymnasiet (matchad med Dr Martens och kamera runt nacken, för jag var so very special och lite konstnärlig), vad tänkte jag egentligen tänker jag nu, jag får väl lämna tillbaka den imorgon. Jag blev inte ens gladare av tröjan (det var rea på den alltså, jättemycket rea, jag är faktiskt inte alls särskilt oförsiktig med pengar vill jag gärna få sagt), jag gick till 7-eleven och skulle köpa en bussremsa, killen i kassan såg helt flirtig ut, på ett sätt människor nästan aldrig gör i verkligheten eftersom det är för uppenbart att man FLIRTAR då. ”En remsa tack” sa jag, ”En remsa..?” sa han dröjande, liksom sensuellt, så att jag började fundera på om ordet ”remsa” kan ha någon obscen innebörd, om han ville genera mig på något sätt. Han försvann bort till kakdisken medan jag fixade med kortautomaten och sedan kom han tillbaka med en brownie i en påse och sa att han ville ge den till mig. ”Seriöst?” sa jag, han nickade och sa ”Ja” med allvarlig röst, som om han gav mig något väldigt värdefullt. Jag gick ut i snön och var glad, var det inte fint? Jag fick en brownie. Nu äter jag den. Den smakar som en perfekt 7-eleven-brownie. 21:14 Jag gillar Hanna Hellquist som skriver om shopping i På Stan! Jättemycket. Hon verkar vara en vettig människa, liksom genuin och oförställd och vettig. Det är verkligen inte så vanligt. Hon gillar Elizabeth Ardens Eight Hour Cream-läppstift i färgen ”plum” (min bästa läpprodukt!), rouge, Apoteket och H&M. Jag vill shoppa med Hanna Hellquist! Jag tror att det nästan skulle vara som att shoppa med mig själv (=mitt bästa shoppingsällskap), fast med marginellt större överraskningsfaktor. Nu fyller jag i ett självupptaget formulär som jag snott från Stureplan.se. Det handlar om varumärken. KLÄDER Skor: Vagabond, Wedins och vintage Sneakers: Keds Jeans: Acne T-shirt: H&M Underkläder: Lindex och Top Shop ACCESSOARER Väska: H&M, tyvärr Plånbok: H&M eller vad som helst Solglasögon: Åhléns, mina dyraste någonsin. 300 kronor. Klocka: nej Smycken: Äkta pärlor i öronen, från nån guldsmedsaffär. En uppsjö billiga örhängen, armband och broscher från H&M, Top Shop och second hand-affärer TEKNIK Tv: Ingen aning…Samsung? Mobiltelefon: fin mörkröd Sony Ericsson Mp3: mobilen… jag tror jag har åtta låtar i den Dator: Acer Aspire one BADRUM Tandkräm: Pepsodent Schampo/balsam: Öh, L’Oreal? Några gula förpackningar. Tvål: LdB Parfym: Vintertid Laura Merciers efterrättsparfym, sommartid Calypsos ”The” eller ”Rose” Medicin: Ipren Vitamin: Jag ska börja med D-vitamin tror jag! Som barnen från Afrika. Huvudvärkstablett: Ipren, Ipren. Mm, Ipren. MAT OCH DRYCK Mineralvatten: Ramlösa, jag har provat alla smaker under sommaren och hösten och konstaterat att jag gillar blåbär bäst (två skogshallon, trea granatäple eller de där gula frukterna som jag har glömt vad de heter) Vin: ja tack, vad som helst nästan Drink: ingen aning. Men hemskt gärna. Bröd: valnötsbröd! Glass: choklad Godis: bring it on HEMMA Säng: IKEA Lakan: märken på lakan? Jag har några lakan bara. Från nån affär som säljer lakan. Espressomaskin: I wish! Kylskåp: öh, Electrolux? ÖVRIGT Bank: Swedbank Dagstidning: DN i brevinkastet, sen läser jag de flesta kultursidor på nätet och köper Aftonbladet när jag medverkar Magasin: Costume, Harpers Bazaar, In Style. Kanske svenska Perfect, även om den nu till hälften är skamlös smygreklam… eller, det är inte ens fråga om nåt smygande. Och så de magasin jag arbetar för, givetvis – Axess Magasin och Tidningen Vi, utmärkta tidskrifter båda två.
the yoghurt moment	[2008-11-17 22:10:47.893]
21:56 Svindlande höjder! Det här är utsikten från mitt jobb: Jag ville bara skryta lite. Jag är så hungrig, jag köpte en så äcklig färdigrätt, som jag dessutom inte blev mätt av, och så köpte jag två bananer, och jag har ätit upp dem för länge sen, och så köpte jag inga halstabletter eftersom jag stod sist i en rätt lång kö, och så öppnade en tjej kassan bredvid och skrek LEDIG KASSA! och inte en människa bytte kö, så jag tänkte att jag byter väl kö då så hon slipper sitta där helt ensam, och i den nya kassan fanns det inga halstabletter, har ni hört talas om nåt liknande? Nu har jag inga Läkerol att tugga på. Jag har en liten yoghurt i kylskåpet (med müsli med vit choklad i, det är en jättedålig idé, och då uttalar jag mig ändå i egenskap av en person som älskar yoghurt och älskar choklad, och dessutom är själva müslin mest som smulade kakor, vad är dealen med godis-yoghurt-trenden? Har ni sett de nya små fyrpack-yoghurtarna från Arla? Som smakar typ smörkola och vit choklad? Det är äckligt med choklad i yoghurt. Var sak på sin plats tack) och snart kommer jag att gå ut i köket och hämta den, och sedan kommer jag att äta den, och sedan kommer jag fortfarande att vara lite hungrig. Jag skjuter upp yoghurtätandet, för så länge jag gör det kan jag, men en känsla av lättnad, tänka ”jag har ju iallafall yoghurten i kylen”. När jag har ätit min yoghurt återstår ingenting.
uppsprickande molnighet	[2008-11-16 12:54:46.22]
15:25 Lysande utsikter! Jag älskar landskap från tåg. Lite prins Eugen över den sista. (Fem minuter senare spöregnade det.) 12:24 Alla bilder jag tar med min mobilkamera blir så dåliga. Eftersom jag alltid blir lite upprörd över tanken på god konst som folk aldrig får se (eller, om jag ska vara ärlig: som JAG aldrig får se)(eller, jag blir lite upprörd över FOLK också, det är bara så sorgligt att så mycket konst som är fin är i privat ägo, och så mycket som är ful är tänkt att tillgodose behovet av konst hos folket, och innebär ångestskapande litografier i korridorer på sjukhus och kommunhus) – jo men alltså, jag var på så fin fest på Konstnärshuset förra veckan (titta, nu fick jag det sagt också), och där, i den väldigt vackra trappuppgången, hängde det en Carl Larsson-målning som jag aldrig sett förut, och som jag gissar att så många andra inte har sett heller, så jag fotade den och tänkte att jag skulle visa den här, men den blev, som alla andra bilder jag tar, bara alldeles mörk och suddig. Igår försökte jag fota lite fina miljöer och de blev suddiga också. Den här blev nästan okej: Fast det hade ju varit roligare om jag varit med på bilden. Fantastisk tapet dock! Det är tyvärr inte hemma hos en bekant till mig, utan på Göteborgs stadsmuseum. De har så fint julpynt i sin butik just nu, jag ville ha allt, men nöjde mig med en liten… girlang? Jag vet inte vad det heter. Man hänger den inte i taket alltså, man ställer den på en byrå, det är en rad med spegelvända viktorianska änglar som ser saliga ut. Made my day! Jag har redan ställt den på byrån. Plus att jag drack glögg igår. När det väl är jul tar den ju slut innan man hinner blinka så jag tänkte att jag lika gärna kan ta ut den i förskott. Nu ska jag snart åka tåg igen. Och läsa en bok om Muminmuggsvänstern. ”Ju radikalare hållning jag intog, desto mer borgerlig tedde jag mig i mina föräldrars ögon” skriver Ronny Ambjörnsson eftersom han har fattat grejen. Okej, hörs.
bonjour	[2008-11-15 11:41:19.187]
11:34 Jag skrev ett dagboksinlägg igår kväll när jag susade fram genom mörka, regniga landskap på väg till Göteborg, men jag somnade innan jag hunnit trycka på ”spara” uppenbarligen, så ni får leva utan det. Jag har för många tankar i mitt huvud just nu och tänker inte delge världen några av dem här idag, så jag tänkte att ni kunde kolla på den vackra bilden här nedanför istället, Esplanade des Invalides, fotad under världsutställningen i Paris år 1900. Klickar ni blir den stor. Jag uppmanar alla att klicka.
småländska höglandet	[2008-11-11 21:27:02.357]
20:58 De Läkerol-smaker som har svarta tabletter – tabletter? Pastiller? – är godast: salmiak, salvi och min favorit, original. Läkerol special är däremot äcklig på ett svårförklarligt sätt, den smakar… som en blanding av saker som alla är äckliga. Jag tycker även om de där vita paketen, med små runda tabletter – pastiller? whatever – men man ser dem knappt nu för tiden för de är inte sockerfria och nu måste allt vara sockerfritt. I dare you att hitta hyllan med Ekströms-produkter i er livsmedelsaffär. Jag är förtjust i nyponsoppa, färdigblandad, i literförpackning, men den är nästan omöjlig att hitta i butiker. Jag har gett upp flera gånger eftersom det aldrig finns nån att fråga. Kräm måste vara ännu svårare att hitta, kräm är väl typ 95% socker? Jag är uppväxt på socker: kräm i liter-tetrapack (tjockt, segt, som man liksom fick klämma ut ur förpackningen), kräm man gjorde av pulver, kräm min mamma kokade (äppelkräm, jordgubbskräm, jättegott). Kokar någon kräm idag? Och utöver kräm: saftsoppa, fruktsoppa, nyponsoppa, blåbärssoppa. Mellanmål = socker. Vad äter barn för mellanmål idag? Grovt bröd och naturell yoghurt? Fast jag var ju ute i skogen och byggde kojor hela dagarna, det är väl annorlunda om man bara sitter inne och aldrig gör av med sin energi. Jag promenerade till Kungsholmen i morse; över den där bron vad den nu heter, förbi det nya huset som heter FLAT IRON BUILDING typ, vad är det för otroligt töntigt namn? Vad är det för fel på STRYKJÄRNET? Som det heter i Norrköping? Hello I am from another country and I would like to rent an office in the flat iron bulding please. Det är väldigt vackert i Stockholm! Ibland. Om man inte tittar på de svarta husen bredvid flat iron bulding. En gång för tio år sedan var jag och kollade på en etta vid Karlberg med utsikt över tågspåren. Tänk om jag hade haft en etta vid Karlberg. Då hade jag sluppit sitta bredvid följande böcker och skriva detta inlägg: Harriet Goldhor Lerner: Kvinnors vrede Tomas Böhm: Om otrohet Thorkil Vaggaard: Ångest Peter Tyrer: Stressa lagom! Lena Holfve: Könskriget Bo Löfgren: Alkoholismen, människan och samhället Min hyrestant är skolkurator. Nu äter jag Läkerol-ask nummer två. Det är två Läkerol för 22 kronor på både Pressbyrån och 7-Eleven, det pågår nån slags Läkerol-kartellverksamhet verkar det som. en annan flat iron building, fotad av Eduard Steichen 1904 22:35 Det är Bukowskis-visning nästa vecka! Det var alldeles nyss Bukowskis-visning känns det som, men det var väl ett halvår sen sist då antar jag, det betyder att jag har åldrats ett halvt år. Uh. På tal om stadsbebyggelse så var det här en rätt trevlig bild. Men Pont neuf är väl inte så där hög..? Det ser ju ut som värsta ångbåten på väg under den där till vänster. Till höger ser det däremot ut som en eka, som är större än ångbåten..? Det är nåt skumt. Hela bilden ser lite overklig ut, eller hur? Den här var faktiskt fasansfull. Den här var sehr Buddenbrooks. Och det var väldigt roligt av Zorn att kalla den här för ”småländska”.
läkerol is my favourite food group	[2008-11-08 22:11:26.807]
21:57 Kära dagbok, förlåt att jag försummar dig, jag är på skrivarkurs den här helgen och har efter två dagar lärt mig mer användbara grejer än jag gjorde under ett helt år på folkhögskola. Det var så vackert när jag gick hem; folk åkte skridsko i Vasaparken, det var dimma i luften, kanske regn, precis på gränsen, det är ett fantastiskt väder (förutsatt att man inte behöver vara fin i håret). Jag gick förbi hundra restauranger där hundra par satt och åt mat och drack vin och så kom jag hem och min hyrestant fnissade som en tonårstjej tillsammans med mannen hon har på besök, de hade ätit mat och drack vin, gud vad jag vill ha ett glas vin, och trevligt sällskap tack. Gnäll gnäll. Jag lider för min konst. Suffering ain’t drama! Har jag lärt mig idag. Jag har lärt mig jättemycket! Plus att jag har hört en känd journalist snarka.
ull	[2008-11-06 19:43:10.233]
19:37 Modeblogg! Här provar jag en rentröja. Sedan köpte jag den. (Alltså jag har ett BEHOV av en djurtröja. Den där rävtröjan jag visade för några dagar sedan är för dyr och taxtröjan på Top Shop är för lång, och dyr, och jag vill inte ha en tax, jag kan tänka mig en nervös vinthund, men visa mig en tröja med en estetiskt tilltalande hund tack – det fanns kanske en 1922), så nu har jag en rentröja. God jul. 19:46 Isbjörnströja? Jag är en sån himla expert på djurtröjor om jag får säga det själv.
översättning från italienskan	[2008-11-05 11:03:37.387]
14:55 Jag är färdig! Momsdeklarerad och klar! Jag fattade hur man skulle göra! Jag är så himla glad! Nu ska jag åka och köpa en tröja med ett djur på! 11:06 Jaha, boka bort. Man bokar bort momsen. Okej, THAT MAKES MORE SENSE. 10:51 Kära dagbok, jag är gladare idag, hurra. Jag har glömt att boka av min moms säger min ekonomiman, hur ska man veta att man måste boka av sin moms? (”Boka av” förresten, måste det heta så?, det gör man med tvättider.) Jag ska försöka göra det snart. Wish me luck. Posten kom precis med D’ANNUNZIO, GABRIELE: Dödens triumf. Stockholm 1898. 255 (1) s. privat halvklotband! Jag tycker att han är så bra. Han har en känslig själ och en blomma i knapphålet. Och bra dialog! Seriöst. Och bra små, små ögonblick av lycka när någon får en kram och solen skiner och mimosan blommar, en glimt av något fint innan allt blir jobbigt igen. Det är vackert väder idag och mitt hår är mörkt, det är så skönt att färga håret, det känns som att stoppa ner sig själv i ett framkallningsbad och ligga kvar där tills kontrasten blivit perfekt, ah. Okej, kyss, hej så länge.
flickan med noppmaskinen	[2008-11-04 11:53:35.907]
19:35 Ja, jag köpte en liten noppmaskin! Det fanns en sådan hemma hos mamma och pappa när jag var yngre och den var fullständigt värdelös så jag tänkte att det med rätt stor sannolikhet skulle vara bortkastade pengar, men den verkar fungera jättebra! Den har iofs ätit upp tillräckligt mycket ludd från min kappa för att sticka en kofta eller nåt, men jag ser det bara som ett bevis för dess effektivitet (tunna fina cashmeretröjan skulle jag dock hålla noppmaskinen långt borta från, men å andra sidan; köper man cashmeretröjor har man kanske inte problem med noppor). Jag skulle köpa en helt vanlig tröja idag men det fanns ingen. Jag tänkte en trevlig vardagströja som ändå funkar till jobbet, kanske randig, vanlig. Ingen kofta utan tröja, långärmad. I fin färg. Jag vet inte hur jag hade tänkt mig att den skulle se ut, jag tänkte att jag skulle känna igen den när jag såg den, men tyvärr såg jag den inte. Jag har inga kläder. Ingenting har jag att ha på mig. Mer än en avnoppad kappa. Nu börjar säsongen med FESTKLÄDER, dvs. plagg i sladdiga blanka tyger med illasittande paljettbroderier, och nu kommer detta fortgå tills det är slutreat efter julen, typ i februari någon gång alltså, det är så hemskt. Det är min värsta klädårstid. Jag hämtade mina Amazon-böcker på posten! Jag trodde att det skulle vara D’ANNUNZIO, GABRIELE: Dödens triumf. Stockholm 1898. 255 (1) s. privat halvklotband, men den verkar ju ha fastnat nånstans på vägen. Nu fick jag böcker om kvinnobilder istället. Hurra! Det var ett jättestort paket som låg i en säck och det är både spännande och äckligt att få paket i en säck; festligt först (känns som julklappssäck!), sedan äckligt (jag börjar tro att det ska finnas insekter eller kanske MJÄLTBRAND i den). hurra! Igår såg jag Låt den rätte komma in. Ikväll ska jag färga håret, se på presidentval och leka med min noppmaskin. Hej hej. 11:52 Hej, ursäkta frånvaron, jag är upptagen med att skaffa mig magsår till följd av momsrelaterad ångest. 11:53 Är det förresten någon som har ett effektivt tips på hur man får bort noppor från en vinterkappa som man tycker hemskt mycket om och inte vill sluta använda?
paprika	[2008-11-02 12:48:03.823]
15:21 En sak jag tycker är jobbig är när jag har köpt ett klädesplagg i en butik och jag återvänder till butiken efter ett tag och ser plagget (inte SAMMA plagg alltså, men likadana) hänga kvar. Jag blir alltid lite äcklad av det. Jag tillbringar en hel del tid på Hennes & Mauritz, och jag hade länge gått och spanat på en fin tröja, och så länge jag inte hade köpt den kunde jag gå dit gång på gång och tänka ”Oj vad fin den är, oj vad fin jag skulle vara i den”, och så köpte jag den till slut, och det finns några exemplar av den kvar i typ alla H&M-butiker i hela unversum, och varje gång jag ser den i en butik nu blir jag äcklad. Det har inte att göra med att jag har köpt en tröja som uppenbarligen inte är så åtråvärd eftersom den finns kvar (det kan jag ta), det har att göra med att den hänger där och påminner mig om mig själv. Det ser ut som en spillra av mig där till allmän beskådan, det är obehagligt. Jag vet inte om jag förklarar så bra. Ibland är det samma sak när jag ser ett plagg jag äger på någon annan. Jag tänkte på detta alldeles nyss när jag håglöst bläddrade bland vimmelbilder på Rodeo.net: i denna bildserie finns det en tjej som har på sig samma klänning som jag har på min presentationsbild här till höger -> (det finns dessutom en tjej med likadana skor som jag! Och som bonus finns det en man som ser ut som George Clooney), det är lite, lite obehagligt, det är som att det är en liten bit av mig som har gått på Fiendens vernissage på galleri Kleerup utan att tala om det för mig själv. Mot bättre vetande dras jag till denna rävtröja. Den finns tydligen på Topshop. Jag tänker att till tighta jeans och höga klackar vore den väl fin, not? 12:28 Vad skönt att det är vanlig söndag idag och inte nån fancy specialdag, jag tycker inte om röda dagar, röda dagar är bara bra när man har fast anställning eller familj, och jag har iofs en familj, men i en annan stad, och röda dagar får mig att sakna dem – jag tyckte alltid att allhelgonahelgen var rätt meningslös när jag var yngre; man träffade släkten, lade kransar på kyrkogårdar, fikade lite, nu framstår det som väldigt trevligt på avstånd, iallafall betydligt trevligare än att inte göra det. Röda dagar får mig att känna mig ensam men det får man inte skriva för man får inte skriva om ensamhet och varje gång jag har skrivit ordet här känner jag mig lite äcklad. Ensamhet är motsatsen till framgång. Finns det ett kapitel om det här i den där Byt namn!-boken? Av alla de bloggar jag läser fast jag inte borde har jag förstått att framgång och ständigt umgänge med andra människor går hand i hand. Man ska liksom alltid vara på språng mellan fikor och luncher och drinkar med alla härliga människor man känner. ”Alltid på språng” beskriver mig inte särskilt väl. Äsch, vad gnällig jag är. Jag måste jobba lite nu för jag måste alltid jobba. Sedan ska jag koka en gryta. Jag har hittat världens bästa bas för bulgarisk gryta med paprika och kyckling; ett litet glaskrus (eller, litet och litet, som en normalstor syltburk ungefär) med nån orange grönsaksröra som säljs i en tveksam butik här i närheten, det är bara att hälla i ett helt krus sådan och sedan låta det koka i evigheter så blir det helt fantastiskt gott. Jag älskar burkar med grönsaksröror. Förut brukade jag slänga ner en massa ajvar men nu har jag insett att det är för amatörer. Antagligen borde man göra sina grytbaser själv, som DN:s vetenskapsredaktör som alltid är på språng men ändå hinner koka sin egen buljong. På DN blir man säkert utmobbad om man inte gör sin egen grytbas.
vanilj	[2008-10-30 14:29:41.023]
14:22 Dagens Kolla vad fin, eftersom det verkar som att jag bara skriver om bilder för tillfället: Målning av Alphonse Osbert, tysk symbolist/nånting, tidigare omskriven i denna dagbok för att han åkte till Gotland och hängde med Richard Bergh. Den där målningen finns till salu på Sotheby’s nu. De två damerna är musor. Det är kanske illa? Inte lika illa som nymfer säger min magkänsla. De har ju dessutom kläder på sig. Men de ser passiva ut kanske? Var på skalan i helvetet befinner sig musor i jämförelse med exempelvis odalisker? Så många nya frågor. 14:29 Osbert är väldigt Maria Gripe-omslag! //
eucalyptus	[2008-10-29 11:25:14.66]
11:40 Jag måste bara visa den här bilden också: Jag tycker att den där skulpturen är så himla fin! Konst, eller bilder i största allmänhet, brukar ju liksom ha som en hinna av tid över sig, något som placerar dem väldigt tydligt i en annan tid än den som är nu och som kan göra dem lite svåra att relatera till, iallafall som något annan än just… ja, bilder. Är ni med? Man tittar på dem och hur gärna man än vill är det lite, lite svårt att se bortom stilen liksom. Men jag tycker att det här porträttet ser så… tidlös ut, alldeles levande, och jag tycker att porträttpojken ser ut som en pojke som man skulle kunna känna i oktober 2008. Och så kallas skulpturen för Marble portrait of a young boy as a worshipper of Isis på British Museums hemsida, den är från år 150-200 e.kr, det är en romersk pojke och Isis är alltså den egyptiska guden och då tycker jag att historien svindlar lite. ”The boy’s hairstyle suggests he was a worshipper of Isis, the Egyptian deity whose cult spread widely throughout the Roman Empire, especially after Rome’s conquest of Egypt in 31 BC. The long locks of hair over the right ear are also found on representations of the son of Isis, Horus (also known as Harpocrates). The locks were worn by followers of Isis until they reached puberty, when they were ceremonially shaved off and offered to the goddess. Temples to Isis were set up in many cities throughout the empire.” Varje gång jag tittar på min Påskliljan-skulptur tänker jag på den romerske pojken med hårlocken, de är lite lika. PS: Om nu någon skulle vara sugen på lite mer romersk/egyptisk konst så är en annan väldigt fin grej egyptiska mumieporträtt från samma tid. DS. 11:16 Det är så kallt ute, det var kallt igår kväll också, för första gången hade jag på mig mina stövlar med pälsig insida utan att bli för varm. Jag ville att posten skulle komma med D’ANNUNZIO, GABRIELE: Dödens triumf. Stockholm 1898. 255 (1) s. privat halvklotband, men allt jag fick var en bredbandsräkning. Jag måste skriva en grej nu, och sedan får jag göra roliga saker (=också skriva, men roliga saker då alltså), jag får lust att åka till konstmuseet, efter att ha sett Moas fina bilder, jag har ju årskort, jag kan komma och gå som jag vill, varför gör jag inte det? – Sluta blogga nu och jobba lite, du skriver ändå inget vettigt här. – Mm okejrå.
kaffe	[2008-10-28 10:39:03.49]
22:58 Har ni sett så fint? Julianne Moore fotad av Peter Lindberg, som sju olika kvinnoporträtt ur konsthistorien. Ni måste klicka och se dem i större format, jag gillar särskilt Ingres och Schiele-bilderna. odalisk av Ingres 21:38 Alltså… är det här ett skämt..? ”Nu, efter en vecka, har jag gått ned 2,1 kg, mina lår är 4,5 cm mindre, mina höfter 3,5 cm mindre och midjan 4,0 cm mindre” – på en vecka?? Vad händer om man fortsätter? 16 centimeter mindre midja på en månad? Och så vidare..? Och varför är alla produktbilder gjorda i en dator? Fantastisk slogan dock: certainly not! 10:39 Jag läser DN för slarvigt, jag hade missat den här krönikan av Johan Croneman: ”när en genomskinlig provokatör som Johan Hal von Einsten poppar upp som en narr går Kultur-Sverige man ur huse, när man har en uppstoppad papegoja på två meters avstånd tar man fram hela sin kulturkanon och pangar på. Den helt vardagliga kulturfientligheten får passera med en liten nick, man kan rent av ge den en populärkulturell kram ibland. Ett helt år ägnar man sig åt att diskutera vad som är högt och lågt inom kulturen – kommer ni ihåg när poeten Stig Larsson stegade fram och sade vad som var bra och dåligt?” – jag tycker att det är strålande att Johan Croneman försöker säga vad som är bra och dåligt! Jag tycker att fler borde säga vad som är bra och dåligt. Inte minst för att det blir mycket roligare då. Jag läser Harold Bloom nu, det är mycket inspirerande. Han är rätt säker på sin sak. 10:30 Jaha, your Amazon.com order has shipped, estimated delivery date: November 24, 2008. Eh? Ska någon ro mina böcker över Atlanten..? Måste göra nytta nu. Hej, hörs.
jävla sladdar	[2008-10-27 20:54:46.897]
21:27 Fascinerande upptäckt: Draculas slott i Francis Ford Coppolas Dracula… …är gjort efter den här målningen av den tjeckiske symbolisten František Kupka: Jag har grävt ner mig ordentligt i symbolismens allra läskigaste avarter de senaste dagarna. Frankrike, Tyskland och England är jag färdig med för länge sedan, nu gäller Österuropa och Italien. Eller, England är jag inte helt färdig med förresten. Ju djupare man gräver, desto sjukare saker hittar man. Inget av det roligaste tog sig in i de stora konsthistoriska verken kan jag avslöja. Snart ska jag skriva en bok om fin-de-siècle-konst! – På riktigt? – Nä… men man kan väl få drömma lite. 20:34 Jag känner mig irriterad på all teknik idag. När jag vaknade hade jag fått ett oroande sms till min gamla mobil om att någon anslutning misslyckats, och varken den gamla eller den nya mobilen funkade, så jag fick åka till The Phonehouse igen, och där fick jag tjejen som är världens sämsta försäljare igen. Hon fattade ingenting, och lyckades dessutom få det att verka som att det var JAG som inte fattade någonting. Jag glömde berätta om en grej i fredags, hon skulle tala om vad det nya abonnemanget skulle kosta mig i månaden; det var två olika avgifter. – Den ena är på 149 och den andra på 49. – Okej. – Vad blir det? – Va…? – Den ena är på 149 och den andra på 49. – … – 149 och 49? Vad blir det? – Jag fattar inte. Jag fattade faktiskt inte! Jag fattade inte att man kan befinna sig i tjugoårsåldern och inte kunna addera 149 och 49 i huvudet. Jag trodde att hon drev med mig. Sedan gick hon och hämtade en miniräknare och sa att det blev 198. Nu funkar mobilen iallafall, men tyvärr tror jag att jag hatar den. Det går knappt att skriva ett sms – mellanslagstangenten sitter så illa placerad att den knappt går att använda när man håller telefonen i en hand och skriver med tummen – vilket är vad jag föredrar att göra för att inte ge ett efterblivet intryck. Det borde jag väl ha tänkt på när jag bestämde mig för den, men tyvärr tänkte jag inte. Eller jo, jag tänkte MÅSTE SKAFFA NY TELEFON. Måste man ha den i en strumpa? Jag fick en ful liten strumpa till den. Hur kan man ha sin mobil i en liten strumpa och se ut som en intelligent människa? Förlåt, ni kanske har era mobiler i små strumpor? Jag hade ingen strumpa till min gamla mobil och det gick utmärkt i typ sex år. Inga incidenter relaterade till avsaknad av liten strumpa. Jag läste Le Clézio idag, det var ju ingen höjdare. Jag gick till Konsum på Avenyn och de byggde om till universums största ekologiska butik och hade ingen mat, bara ekologiskt te och gryn överallt, jag tror att det fanns fyra olika hylor med te, på fyra olika ställen i butiken. Jag skulle köpa Läkerol men det fanns inte. Seriöst. Hade Konsum fått bestämma skulle jag suttit här och ätit gryn nu. Jag är på dåligt humör inser jag nu! Haha. Jag hade tänkt gnälla lite över sladdar också, men det kan vi spara till en annan gång.
judge a book by it’s cover	[2008-10-26 12:51:24.877]
12:37 Den sjätte november släpper tydligen Penguin specialutgåvor av några klassiker. Skinnband, designade av Bill Amberg, som tydligen är känd för fancy läderarbeten, typ väskor och sånt. 50 pund styck kostar böckerna, man kan välja på dessa (och om man inte vill välja kan man givetvis samla allihop). Böckerna ligger i små boxar och allt ser mycket exklusivt ut, och som något det vore otroligt roligt att köpa, eller få, som något det vore fint att röra vid; materialen, dofterna. Men alltså, hur mycket kan man casha in på människors (undertecknad inräknad) till synes aldrig sinande vilja att äga snygga prylar med Penguin-logotyper? Kommer det inte nya Penguin-varianter av samma böcker precis hela tiden? För att det är… nåt jubileum? Det verkar alltid vara Penguin-jubileum. Och Brideshead revisited i dyrt handgjort läderband av välrennomerad hantverkare, hur stor är egentligen målgruppen bestående av kvalitetsmedvetna anglofiler? (=Johan Hakelius?) Har inte alla sanna Brideshead-fans redan en gammal utgåva av den? Fast det hela är väl ett utslag av Limited Edition-grejen – ni vet, som NK kör till exempel; saker som får sitt värde av enbart det faktum att de finns i väldigt begränsad upplaga. Sjukast i NK:s kampanj (när det nu var, till förra julen?) var den där trälådan från Acne där de hade stoppat ner lite utvalda böcker (typ Taschen-böcker med Juergen Teller-influerat modefoto). Finns det något jag inte pallar så är det utvalda saker, och framför allt butiker som säljer utvalda saker, (det gör förvisso alla butiker, men alla gör inte en grej av det) – Colette, etc. Att handla i en sådan butik tyder inte alls på att man har god smak, det tyder på att man uppenbarligen inte har någon smak alls. Sorry, stickspår. Åter till böckerna. När jag var i London i vintras såg jag dessa: Nån special-Penguin-utgåva med klassiker där omslaget var helt vitt, och där man själv skulle rita det. ”Books by the greats. Covers by you.” Sjukt dålig idé tycker jag, jag skulle aldrig vilja läsa Oscar Wilde med ett omslag JAG har ritat, det skulle ju bli jättefult. Jag skulle aldrig vilja se boken igen. Jo, en logisk följdfråga: What’s up med den svenska bokformgivningen? Kan den goda svenska bokformen snälla snälla vara något mer än retromönster av Lotta Kühlhorn? (Talande nog är en av Lotta Kühlhorns snyggaste böcker den där som ser ut som Penguin-utgåvan av Döden i Venedig. Fast själva Panache-etiketten är väldigt snygg, det måste tillstås). Modernistas nya utgåva av Jägarna på Karinhall tycker jag ser stilig ut – fast jag har inte sett den i verkligheten. Modernista verkar lida lite av ett problem med det där: Att få saker att bli lika bra i verkligheten som de var i tanken. Serien med ung svensk prosa ser snygg ut på bild, ja, den ser väl rätt snygg ut i verkligheten också (på det där snygg-till-följd-av-konsekvens-sättet; precis som Panache – vilken miss av Bonniers förresten, att inte formge sin pocket-klassikerserie på samma strängt konsekventa sätt, den är helt spretig och obegriplig i sin form – jag gillar Panache från åttiotalet, jag tänkte ett tag att jag skulle samla på dem, jag tror att jag fick ihop sex stycken, jag gillade att de ser lite… ja, vulgo ut på något vis, lite för blanka). ursäkta suddigheten Men Modernistas ung prosa-böcker är så… ja, de känns som anteckningsböcker från Indiska som man köpte på högstadiet för att skriva ner viktiga tankar i och som redan då kändes lite, lite solkiga (anteckningsböckerna alltså, men för all del tankarna också); som att de kommer att åldras mycket dåligt; glitter kommer att flagna och lossna, det kommer att bli smutsiga tumavtryck på framsidan. Allt med omslag av textil från Modernista ser ju stiligt ut, även om jag hatar gula böcker. Gula bokryggar är det värsta. Jag fattar inte varför så många böcker har gula ryggar. Skrikiga färger är över huvud taget illa. Jag gillar vita, beiga, grå, ytterst blekt ljusblå och –gröna ryggar. Lite sobert sådär. två fina bokryggar PS, lite off topic: Länk för den som tyckte att det var lite upprörande med en bokhoras organiserande av sin bokhylla efter färg: sveriges populäraste modebloggare Elin Kling byter ut sina böcker mot skor.
konsekvens	[2008-10-25 01:54:32.0]
16:13 Jag läste det här blogginlägget och tänkte att det var en en väldigt fin iakttagelse att den där partikelacceleratorn i Cern ser ut som ett rosettfönster, jag följde länken till katedralen i Chartres, det stod att det finns en labyrint i den, jag Wikipedia:de labyrinter och hittade den här sidan: World Wide Labyrinth Locator, mycket fascinerande. ”Det finns folk till allt” brukar min mamma säga; Internet bevisar att det stämmer. Det finns folk som kartlägger världens alla labyrinter. Femton stycken finns rapporterade i Sverige, men jag har vaga minnen av att ha besökt en labyrint som barn, och det är inte någon av de där på sidan. Jag tror att det var på en ö långt ute i skärgården. Back to googling. Update: Inget land är så rikt på labyrinter som Sverige! Där ser man. Något att använda för att sätta Sverige på kartan? Den största undersökning som gjorts angående stenlabyrinter i Sverige visar att de flesta återfinns utmed Sveriges östkust. Fast enligt den där kartan finns det ju inga labyrinter i Östergötlands skärgård. Har jag varit på Blå Jungfrun? Ja? Nej väl? 11:00 Hej, glad boklördag!, det är EN STRÅLANDE HÖSTDAG, det gör mig stressad. När det är sommar och strålande väder kan man sitta ute och läsa, men nu är det höst och kyligt och vill man gå ut måste man hitta på något att göra. Det är ju så skönt på sommaren, att kunna tänka ”Jag tar faktiskt tillvara på denna strålande dag” när man ligger där och dricker cola och läser Carina Rydberg. Jaha ja. På tal om tidskrifter: God bless tidningen Vi Läser, men att kalla den ”radikal”..? Har det kanske gått lite inflation i ordet radikal? Jag kommer i och för sig också att kalla min tidskrift för radikal. Eller jag vet inte. Jo. Jag köpte en ny mobiltelefon igår. Den är så fin. Den har exakt samma färg som mitt nagellack. Nu är jag alldeles full av ny teknik; ny dator med ny mobil uppkoppling och ny mobiltelefon med mp3-spelare (min gamla har varit trasig länge), jag känner knappt igen mig. Måste bara förstå hur allt med mobilen funkar också. ”Är den lätt att använda..?” frågade jag nervöst i butiken, som vore jag… en äldre människa med teknikskräck. Tjejen som sålde telefonen till mig var kanske den sämsta försäljare jag träffat. – Joggar du mycket? – Eh, nej. – Den har gps, det är bra när man joggar. – Jag joggar faktiskt inte alls. – Man skulle kunna säga att det är en JOGGING-MOBIL. – … 01:48 I DN Kultur imorgon: ”Nya numret av Acne Paper liknar något man helst inte vill bli sedd med på stan. Med en avklädd nymf på omslaget…” Fast nej, så kommer det givetvis inte att stå i DN imorgon. Liksom jag gissar att ingen kommer att referera till tjejen på Acnes omslag som en ”naken tant”. Nu följer en bild av den franske konstnären William Bouguereau som även är mannen bakom den avklädda nymfen på Axess-omslaget som man kunde se här för två dagar sedan: Och den stora skillnaden mellan dessa två bilder av nakna kvinnor är… ja..?
lite arg nu igen	[2008-10-24 11:40:36.0]
11:17 Jag läser Ann Heberleins text i dagens Expressen, och inser att jag inte läst den artikel av Hanna Hallgren som den handlar om, så jag läser Hallgren och känner mig mycket illa till mods sedan. Hennes text påminner mig om romanen Överflödet – fabriken som kom ut för några år sedan, jag skrev om den under mitt korta lilla gästspel som skribent i tidningen Arbetaren. Nu klistrar jag in den här. Jag pallar verkligen inte med den där synen på arbetarklassen, jag tycker att den är så mycket mer förnedrande än någonsin kapitalismen eller vem det nu är som är fienden (systemet? kommunen?), det blir bara så himla fel, jag blir illamående. Jag tycker att man borde få bättre betalt för att ta hand om människor som behöver hjälp och jag tycker att omständigheter och förutsättningar för att göra det bör förbättras, men jag förstår faktiskt inte varför den åsikten – som jag antar att jag delar med Hallgren och, ja, de flesta? – måste uttryckas på ett så för alla parter förnedrande vis och genom ett slags parasiterande på människor som bara gör sitt jobb och kanske tycker att det faktiskt är helt okej, jag blir så jävla arg att jag inte finner ord när arbetarklassen ska upplysas om vilka värdelösa liv de har. Leslie Kaplan Överflödet – fabriken Modernista Översättning: Jenny Högström Leslie Kaplan började jobba på fabrik 1968. Inte för att kunna betala hyran, utan i ett försök att bidra till den vänsterutopi där samhällsklasserna är upplösta och ingen skillnad råder mellan arbetare och intellektuella. Kaplan skrev dock inte diktsamlingen Överflödet – fabriken förrän över ett decennium senare. ”Det tog tio år innan jag kunde berätta något annat än eländesskildringar” säger hon i bokens sista stycke, där ett samtal mellan Kaplan och Marguerite Duras återges. Det gör att man undrar lite över hur Överflödet – fabriken skulle sett ut om hon skrivit den direkt. Det är nämligen svårt att tänka sig en gnälligare bok. Kaplans fabrik beskrivs som en plats där livet upphör, där all vistelse är en en slags tiden som icke är, och allt som existerar är ett luddigt ”nu” och ett luddigt ”här”. I fabriken utför det berättande ”man” mycket monotona arbetsuppgifter (tillverkande av kablar eller kartonger, monterande av växellådor eller pakteterande av skorpor), under tystnad och avsaknad av tankeverksamhet. Fabriken tar över hela ens liv, den följer med hem efter jobbet, klibbar sig fast och och släpper inte ens taget ute på café eller restaurang. Den tvingar en att bo i ett ynkligt och deprimerande rum som man hyr i en ynklig och deprimerande förort, där man måste vänta på bussen och kanske – om det är riktigt illa – vänta på ett pendeltåg. Livet är tillslut bara logistik och tillfredsställande av primära behov och allt är besudlat av fabriken. Så håller det på. Luften är dålig, gardinerna fula, maten äcklig (köttet i fabrikens lunchservering är ”dött”, vilket man väl i rimlighetens namn borde vara glad över, men det är givetvis inte heller bra). Och det är väldigt svårt att förstå Kaplans tanke om solidaritet när det enda som sägs om arbetskamraterna är att är de är motbjudande, sjuka, och verkar snudd på utvecklingsstörda. Deras ord är ”fula och meningslösa” och de framstår som oförmögna till de enklaste samtal, oförmögna att ta hand om sina barn, oförmögna att göra någonting annat än att vara kroppar och arbetskraft. ”Inga samhällsklasser tack, men jobba på fabrik får nog någon annan göra”, verkar Kaplans slutsats vara. Det är ett skevt resonemang som inte blir trevligare av Kaplans och Duras konstaterande att ”ingenting bättre [kan] liknas vid ett dårhus” och deras jämförelser mellan fabriken och koncentrationsläger. ”Och människorna då?”, undrar jag – alla de för vilka fabriken är en verklighet och inte bara en plats för exotiska fältstudier, alla de som går dit varje dag och ändå lyckas ha liv därutanför. Och som nog inte skulle hålla med om att deras liv är meningslösa. ”Man vet till exempel att när en arbetare går i pension, dör han ofta omedelbart därpå. För han har ju inget annat” säger Kaplan tvärsäkert. Tur för henne att hon bara var i fabriken på studiebesök. Therese Bohman
jag har jättejättetråkigt	[2008-10-23 10:55:36.0]
10:39 Jag måste bokföra nu, jag måste gå igenom kvitton och räkningar sedan evigheter tillbaka och bara tanken gör mig på dåligt humör, jag tänkte att jag bara ska kolla lite grejer på nätet först; mail, tidningar, bloggar, det stod inget kul någonstans, sedan tänkte jag att det är bäst att jag kollar en gång till ifall någon har uppdaterat, det hade ingen gjort. Kanske om jag kollar igen nu? Nu följer en omotiverad bild på några getter som har klättrat upp i ett träd bara för att det är så roligt att getter kan klättra i träd. Några getter i ett träd. 15:47 Jag pallar inte det här. Jag har fakturor från antikvariat, utan angiven moms, ska det bokföras moms ändå? 6%? Är det moms på antikvariska böcker? Nån har ju redan betalat moms på dem en gång. Kan man betala moms för samma vara hur många gånger som helst? Det är fråga om just antikvariat alltså, inte välgörenhets-seconhand. Ju mer jag tänker på moms, desto konstigare framstår den. Själva ordet moms ser ju helt sjukt ut. Moms. Moms. Moms. Det låter påhittat. Jag råkade skriva mos istället för moms i mailet till min ekonomiman, det var en talande felskrivning, moms är som mos, snömos, eller Mums-mums, det är typ samma grej; bara fluff, obegripligt, abstrakt. Snömos har jag fått lära mig – till skillnad från vad den cirkulerande uppfattningen på internet verkar vara – är inte äckligt grusblandat slask vid sidan av en gångbana i januari, utan en gammal efterrätt bestående av vispad äggvita och socker. Eller var det grädde och socker? Det var nåt man äter iallafall. Nåt utan substans. 15:55 Jag tänkte lite desperat att jag måste göra något som känns meningfullt en sådan här eländig dag, för att den liksom inte bara ska rinna mellan fingrarna på mig som vatten, och bli dagen när jag skulle fixa all bokföring men körde fast på det där med antikvariaten, så jag började läsa den här boken som är en av två böcker jag inhandlade på bokmässan: …men han bara goes on and on om en gardinuppsättning. Öh Marcel, kom till skott tack. 15:58 (Det där sista är skriver med en liten skämtsam blinkning alltså. Det är så svårt med ironi i skrift.) 17:25 Jag tycker att det är underbart med beskrivningar av gardinuppsättningar. Nu kom jag att tänka på tidskriften Atlas Litterära Tillägg, som jag fortfarande inte har skrivit något om (när kom första numret, för ett halvår sedan?), och på Anne Swärds behagsjuka intervju med Peter Kihlgård, där det värsta stycket, nästan plågsamt att läsa, handlar om Kihlgårds Kicki (i Kicki & Lasse, m.fl. romaner), som i ett parti i boken hoppar ner från en trappa i ett utslag av härlig spontanitet, och Swärd säger typ (jag citerar ur minnet) ”Jag tyckte om det partiet” och Kihlgård säger ”Det förstod jag att du skulle göra, det såg jag på dig” typ… och jag mår lika dåligt av det som av Det Franska, jag tycker alltid att sådana saker känns … poserade… – – – … detta var en avvikelse, det jag egentligen skulle säga var att Peter Kihlgård säger att han inte gillar miljöbeskrivningar, att han tänker ”Men kom till saken!” när han läser beskrivningar av landskap och interiörer. Och detta tänkte jag att jag inte håller med om alls. Jag tycker om gardinuppsättningar. Proust citerar John Ruskin, eftersom killar jag gillar uppenbarligen gillar varandra, och Ruskin citerar Descartes (som jag inte kan påstå att jag känner), som säger ”Att läsa alla goda böcker är som att samtala med de mest kultiverade människor i gångna tider” – och jag tänker att det förutsätter ju att man läser böcker som de facto är skrivna av kultiverade människor. Karin skrev om ungefär samma grej; ”Jag läser endast i syfte att lära mig själv att skriva bättre. Någon som skriver lika bra eller sämre är fullkomligt värdelös för mig.” – nu läser jag nog snarare för att lära mig tänka bättre, av vilket det följer att någon som tänker lika bra eller sämre inte är till någon nytta för mig. (- Någon som tänker annorlunda då? – Javisst! Bra annorlunda. Inte dåligt annorlunda.) Fast jag läser ju inte bara sådant som jag förväntar mig ska vara till nytta, jag läser i högre grad av andra anledningar, sådana som är lite svårare att formulera. Jo, jag tänkte att gud vilken press att skriva om man tänker sig att ens framtida läsare ska resonera så. Vilka anser att jag är smartare än de själva? Tänker författare som skriver böcker som säljer i väldigt stora upplagor så? …Camilla Läckberg..? ”Jag måste alltså vara smartare än alla dessa människor..!” – vilken hybris man måste få. Fast nej. Camilla Läckberg är givetvis inte en författare som man läser för att man hoppas på att det ska få en att tänka bättre. Det var bara en lite rolig tanke. 18:33 Proust är inne på samma tanke som jag! Citaträtten verkar lite luddig, men jag tyckte att det där var så bra och vackert skrivet att jag scannade lite. Klickar man på bilden kan man läsa mer. För att rena mitt samvete lite säger jag köp denna utmärkta bok här. PS: Martin Aagård, som gör sig lustig över ordet ”andlig” i Aftonbladet idag (och som i den artikeln dessutom – får jag verkligen hoppas – gör sig lite dummare än han egentligen är, i syfte att göra någon slags poäng som jag faktiskt inte förstår) rekommenderas särskilt att läsa detta stycke. DS. 18:49 Åh.
brb	[2008-10-22 11:05:00.0]
23:07 Åh Brett! Nu behöver jag aldrig gå på en konsert igen för nu kan de bara bli sämre. dagens man med dagens kindben (kolla skuggan) 17:52 Jo, lite snabbt, angående de bisarra saker som står att läsa i dagens DN: Här kan man bilda sig en egen uppfattning om det som gör Dan Jönsson så upprörd, samt läsa ett sammandrag av den ledare som enligt DN felaktigt handlar om hur figurativt måleri mobbas ut ur samtidskonsten. Jag tar lite illa vid mig av Dan Jönssons liknelser med sverigedemokrater och kreationister – med vilka han alltså enligt en logik jag inte begriper anser att man har något gemensamt om man tycker att bilder som den här är vackra: Det var inte ens snuskiga medelålders män som föreslog det där omslaget, utan jag. Jag tycker att det är hänförande jättevackert. För den som har svårt för nakna damer finns det dessutom lite skepp och kanaler av William Turner att titta på i temadelen av Axess, och två bilder från Alhambra, en vy över en dansk stad, ett porträtt av en gammal man samt ett stilleben med ett glas vatten och en limpa. Vackra bilder allesammans. Men bilden på omslaget vill jag faktiskt framhålla alldeles särskilt, eftersom den är målad av William Bouguereau, och där kan man faktiskt tala om att mobbas ut – den typ av akademiskt måleri som Bouguereau företräder är ett hål i konsthistorieskrivningen, fullständigt ignorerat på universitet och i större konsthistoriska översiktsverk (jag kollade min Janson nu, inte ett spår). Jag är så glad att jag fick göra det där omslaget. Jag såg det på Pressbyrån och tänkte att om jag inte hade sett det tidigare hade jag blivit yr i huvudet av glädje av att se det där i tidningshyllan. Vilket alltså tydligen är en helt rubbad åsikt som inte ens behöver bemötas med argument utan bara kan avfärdas i sin självförklarande vettlöshet. 11:02 Hej, jag är lite upptagen idag. Om jag inte alldeles tappar lusten ska jag skriva lite om konst sedan. pausnymf La chair est triste, hélas! [2008-10-21 18:42:46.0] et j’ai lu tous les livres 18:23 Jag är tjock och sur och vill inte läsa en enda bok av de som finns här hemma. Ibland kan jag stå framför min bokhylla (som nu består av en hylla och ganska många högar, eller… torn) och tänka att herregud vilken bra smak jag har, det är ju inte klokt. Andra dagar, som idag, när jag har varit inne och kopierat kvitton under dygnets alla ljusa timmar och tänkt att jag har världens onödigaste yrke – seriöst, om inte litteraturkritiker själva skulle vara så ivriga att påpeka hur viktiga de är, skulle någon annan göra det då? – och jag till slut tänker att jag borde skärpa till mig och läsa lite, då känns allt bara äckligt. Varenda bok. Jag gick till Konsum och det var deprimerade; de säljer bara Krav-märkta bananer och alla var brunfläckiga, det stod en svärm med flugor över dem, jag tänkte att jag vill ha vanliga, gröna, giftiga bananer istället, det var extrapris på fläskfilé, jag köpte fläskfilé, lite festligt så här på en tisdag, jag tänkte att man kan göra en liten fetaoströra till, och jag köpte basilika i en kruka och allt kändes bara kyskåpskallt och som något ur ett Konsum-reklamblad, festlig tisdag!, jag borde ha köpt något tråkigt, eller, jag kunde lika gärna ha gjort det. Jag gick förbi Pressbyrån och det var utländska magasin-kampanj (som det alltid är..?), det fanns nya nummer av In Style och Harper’s Bazaar, jag köpte dem, tänkte att jag kan läsa magasin istället nu när min bokhylla är äcklig, tänkte på den där bilden på Susanne Ljung i den där där pressbyråtidningen som man får gratis, hon ligger utsträckt i en solstol på ett tak i en världsstad och har långa ben och en liten svart klänning och säger att hon köper väldigt mycket tidskrifter och det ser så sofistikerat ut, jag föreställer mig Susanne Ljungs badrumsskåp nu; fläckfria glashyllor med dyra krämer och dyrt smink, det blir alltid damm på mina badrumshyllor. Det blir damm överallt där jag rör mig. Jag fattar faktiskt inte hur det kan bli så mycket damm i badrummet. Susanne Ljung ser fullständigt dammfri ut. När jag köper mycket tidskrifter känns det bara som att jag har ett osunt behov som för tillfället tar sig uttryck i överdriven tidskriftskonsumtion men antagligen snart kommer att yttra sig på betydligt mer oroande sätt. Jag slängde en hel kasse gamla tidskrifter nyss, nej, grejen var att de inte ens var gamla, ett halvår kanske, jag har ingen plats att spara tidskrifter på. Får man slänga tidskrifter? Om de var dyra att köpa? Jag känner skam när jag slänger dem. Till mitt försvar kan jag säga att jag läser dem mycket noga. Nej, men jag tittar mycket noga. På bilderna. Nu ska jag titta i mina nya tidskrifter dårå. Vi hörs sen. 21:23 I morgon ska jag på konsert med den här mannen: Min syster ser honom i Stockholm i detta ögonblick och skickar sms där det står att han har börjat se ut som Bryan Ferry. Det låter fantastiskt. Jag blev dessutom på lite bättre humör av det här inlägget hos Peter Englund. Fint. Litteraturkritiker-jaget ter sig inte så himla illa när jag betänker alternativa jag-scenarion. … som jag inte tänker utveckla eftersom jag vill förbli på gott humör. Nu är det tid för engelsk miniserie. Farväl. sireners sång [2008-10-20 00:32:58.0] Om ni läste DN i morse såg ni kanske att Dan Jönsson tycker att det är viktigt med en diskussion om pluralism i konsten, förutsatt att man inte ger sig in i den med åsikter som att avklädda nymfer är toppen. Jag är därmed diskvalificerad från samtal om samtidskonsten och firar detta genom att iklädd min nya lilla kjol av det reaktionära materialet ylle dricka körsbärste och posta lite fina bilder här. Hej hej. (Uppifrån och ner: George H Seeley: Landscape with two figures, foto. Eduard Steichen: Across the salt marshes, Huntington, målning Wilhelm von Gloeden: Garden with pond, foto) 00:17 Hej, jag har haft en så mysig söndag! Jag har varit med T på Naturhistoriska museet i Göteborg och kollat på typ en miljon uppstoppade djur och äckliga grejer, ätit bosnisk lammstek och äppelkaka, äntligen invigt mina födelsedags-tekoppar med rävjaktsmotiv med körsbärste och små marsipanbröd med nougat i (från den där disken med lyx-lösgodis på Hemköp, ni vet? Just de gulliga Petit nougat kan jag inte nog rekommendera) samt sett första delen av den bästa engelska miniserien någonsin, vars namn jag inte tänker nämna eftersom jag vill ha den för mig själv, men den innehåller fler vackra koftor än någon annan serie. Plus att jag är fin i håret för första gången på flera veckor. Jag känner mig fullständigt tillfreds med tillvaron. Ah! Det händer inte ofta så det stör. Man får inte gå in i valen på Naturhistoriska museet, det trodde jag. Men det var fint ändå – mest fascinerande var stackars Stellers sjöko som upptäcktes 1741 av några ryssar som lidit skeppsbrott vid Berings ö. Eftersom sjökon som låg helt snällt och betade lite i strandkanten var så tjock och fin och hade bra och välsmakande kött hade man 27 år senare utrotat varenda exemplar – ”ingen nu levande människa har sett Stellers sjöko” stod det på en skylt. Öh. You do the math. Här kan man läsa om sjökor. De heter sirendjur, hur fint är inte det? En annan bra grej var dioramorna. Så vackra! Jag kunde inte riktigt slita mig från det här: Stora Karlsö med grisslor. Har ni läst Äventyrens hav? Av Enid Blyton? Jag tror att mitt exemplar hade ett omslag som såg ut nästan precis så där. 00:41 – Nåja… – Jo, men helt ute och cyklade var jag väl ändå inte. 00:47 På tal om koftor så tror jag att det här kan vara den perfekta: det franska [2008-10-18 15:49:36.0] 15:19 Bertil Malmberg added you as a friend on Facebook. Hm. Nu tackade jag ja fast jag senast igår deklarerade att jag inte fattar grejen med Bertil Malmberg. Han kan ju få försöka övertyga mig iofs. Han är ju väldigt stilig när han röker en cigarett och ser bildad ut. Jag har precis sett en pretentiös fransk film. Jag älskar tv-kanalen Silver, det är typ det enda de visar där, pretentiösa franska filmer där vackra unga kvinnor med lugg går omkring och plutar med läpparna i stora tysta hus och så är de lite knäppa, har eventuellt en affär med en äldre man/har konstig relation till sin pappa (eller för all del mamma), tappar saker (oftast av glas) i golvet, ligger på en säng och tittar i taket, har fina klänningar, i bakgrunden spelar någon piano. Det är mycket piano hela tiden i franska filmer, det är Oh la la nous sommes une nation cultivée, alla har lärt sig spela ett instrument, klä sig väl och säga artiga saker med surt tonfall. Filmen jag såg nyss innehöll en torrlagt badhus med mosaik i guld och turkos, vackra röda lackpumps och en sträng konservator. Folk fick hattnålar med kaméer och pianostycken i fördelsedagspresent. Den unga kvinnan svingade av och an på en gunga i ett hamnområde medan hennes skira blommiga klänning (hela hennes garderob såg ut att komma från de bättre sidorna i La Redoute-katalogen) fladdrade runt benen. En man ville konservera en fink och putsa hennes skor. Sedan var filmen slut. Det måste ju påverka fransyskorna att växa upp med dessa filmer. En gång kände jag en fransyska med lugg och vackra skor och hon levde faktiskt precis som i en sån där film; var lynnig och skulle bli skådespelerkska och hade en frånvarande far som reste jorden runt och fotograferade saker och en stor öde lägenhet med ett piano. Jag känner mig både fascinerad och lite äcklad av detta. Det är därför jag skriver om det. Jag försöker bearbeta det. Det franska. Det franska och jag har en kompicerad relation. 16:03 Jag håller med Anna Hallberg igen! (Utropstecknet betyder att jag är lite förvånad över det.) Senast jag höll med Anna Hallberg var när hon skrev om Carl Snoilskys ”Svarta svanor”, en helt fantastisk dikt! Jag får rysningar av den. Så mäktig! Jag ska snart citera den här, jag ska bara skriva lite om vad jag håller med Anna Hallberg om den här gången: Det här. Det mesta av det iallafall (det där om politik orkade jag inte läsa). Jag håller jättemycket med om det om Sigge Eklund i tidskriften Fokus. ”jag läser mycket hellre en blogg av en kvinna som är mitt inne i en kris än en manlig författares påhittade berättelse om en kvinna i kris”. Det är ju två olika grejer. En blogg av en kvinna mitt inne i en kris är inte litteratur. Det må vara autentiskt (även detta kan man dock bråka om, jag tror inte alls att de flesta bloggar är speciellt autentiska), men litteratur är det inte. Jag gillar litteratur för att den INTE är verkligheten. Jag började läsa böcker för att de var så mycket bättre än verkligheten. För att de var NÅGOT ANNAT. Hela min kulturkonsumtion är en jakt på NÅGOT ANNAT; något större, vackrare, bättre. Jag tycker att autencitet är så himla överskattat. Jag föredrar ”så här skulle det kunna vara” framför ”så här är det”. Om ni fattar. Det här hänger väl ihop med mitt utbrott mot det privata för några dagar sedan antar jag. Nu följer ”Svarta svanor”. Svarta svanor, svarta svanor glida som i sorgetåg, leta sjunkna solars skimmer i den nattligt dunkla våg. Mörk, liksom i eld förkolnad, är den rika fjäderskrud, näbben, stum i blodig purpur, ännu bär om branden bud. Vita svanor tamt i vassen kryssa efter gunst och bröd; ut på djupet, svarta svanor, ut, I barn av natt och glöd! skrytblogg [2008-10-16 16:00:10.0] 15:38 Eftersom mina arbetsuppgifter för tillfället är färdiga tar jag mig friheten att blogga lite på arbetstid. Det händer inte ofta. Jag tror att det här är andra gången. (Detta skriver jag eftersom min chef läser den här dagboken ibland.) Jag kan visa en fin bild jag hittade förut: En bok om The Yorkshire Coast – The holiday handbook. Lite Balthus-känsla över de där damerna. Det är så fint på mitt skrivbord! Egentligen är det en enda röra, men det ligger så trevliga saker på det att man fattar att det här är ett fantastiskt jobb: Harper’s Bazaar, The Economists spinoff-magasin Intelligent Life (”lifestyle with sbustance”), The Monocle Accessories Directory 2008 med allt en människa rimligtvis kan behöva av skinnväskor, skinnhandskar, yllemössor och svindyra armbandur, Harold Blooms Den västerländska kanon, en ännu icke utkommen bok av svensk debutant, kaffekopp, cd-skiva innehållande högupplösta bilder med ”Victorian neoclassical art”, Planerarnas århundrade (arkitekturhistoria), angoravantar. Jag blir nästan tårögd av att se mitt skrivbord. 16:35 En till fin bild från dagens skörd: Det är Richard Evelyn Byrd, amerikansk upptäcktsresande som här ses fotograferad på Antarktis. Nu ska jag gå hem och läsa Harold Bloom. Hej hej vi hörs. impression, nocturne [2008-10-15 00:38:26.0] 21:33 Okej, stort misstag att läsa lite på Newsmill, läsa Arena, läsa lite bloggar, kultursidor, se orden liberalism, feminism, konservatism samt högt&lågt lite för många gånger. Jag blir så äcklad. Jag håller inte med om nånting till slut. Inte ett ord. Jag skriver inte under på nåt, inte på en enda åsikt i en enda fråga. Jag tycker att allt blir äckligt när man debatterar det. Måste vi debattera allt? Kan man inte bara få göra som man vill inom lagens gränser och med hyfs och förnuft och så kan alla bara hålla käften om hur man ska uppfostra sina barn eller konsumera eller förhålla sig till litteraturhistorien. Låt mig vara ifred tack. Jag hatar att det privata är politiskt. Det privata är bara självupptaget. Jag bryr mig inte om ni delar eller inte delar på föräldraledigheten eller om ni köper dyra vad-det-nu-är-man-konsumerar, nåt till hemmet? Eftersom vi bryr oss om hemmet nu? Vilka ”vi”? Sluta säga ”vi” hela tiden. Sluta uttolka samtiden så där maniskt. Sluta gnälla över folk som uttolkar samtiden maniskt och istället kokettera med vad ni gör istället, jag skiter i vad ni gör istället. Seriöst. Skriver ni aldrig ett ord igen blir ingen gladare än jag. Sluta tro att folk bryr sig. Det värsta av allt är kanske att folk faktiskt bryr sig? Då får ni skylla er sjäva. Allihop. Okej, ha det så kul nu då. 21:59 Topplista över vanligaste avslutningsfraserna i mail från redaktörer: 1: ”Allt gott” – 80% 2: enbart namn – 15% 3: allt annat – 5% 00:05 Haha, ”ett digitalt bilarkiv”… min minidator har ett minitangentbord så ursäkta för alla slarviga fel, de beror mest på att jag missar tangenter hela tiden. Nu går jag ett raskt varv runt kvarteret medan jag bloggar lite. Ah, nattluft. Ah, Odenplan. Små gula löv som är lite hala, den bedövande kakdoften från 7-eleven, jag älskar dimman som släpar våt över kajer och torg i natten. Det är fullmåne i natt. Jag har nigit för fullmånens skiva, tre ting har jag önskat mig tyst. En gång på svenskan på gymnasiet skulle vi bildesteter (/bilesteter) illustrera en dikt och jag valde den om nymånen och min svensklärare sa typ att den var lite smörig, jag blev jättesur. Hon visste dessutom inte att det fanns mer än en vers. ”Det finns faktiskt två till!” sa jag snorkigt. Det är ju så snyggt med ”och krona jag bär / när marken sig klär / och björkarna gunga av grönska”, helt snärtigt, behagligt, ”gunga av grönska”, det låter ju alldeles… frodigt. Och fint på slutet; ”och säll skall jag sova och trygg / i hans armar…”, yes please tänkte Therese, 17 år… tänker Therese, betydligt äldre än så också. Jag ljög om att jag går runt kvarteret, men jag ljög inte om att det är fullmåne. Nu måste jag sova. Kyssar. trådlös [2008-10-14 19:33:57.0] 19:03 Bulgur, älskade lilla gryn! Jag ska äta libanesisk mat tills jag inte vill se den mera. Hur kan jag ha ätit så många pastasallader i mitt liv? När jag har kunnat köpa en liten låda med bulgur och kyckling och små röror istället? Det är ju oerhört, nu när jag tänker på det. Jag hade så ont i fötterna idag att jag trodde att jag skulle gå sönder. Det började susa i öronen och jag trodde att jag skulle börja blöda näsblod – ja, det är ingen vanlig skoskav, skorna trycker liksom mot nån slags smärtpunkt, det känns som att de fattar ett utdraget kinesiskt dödsgrepp om mina fötter som gör att smärtan fortplantar sig i hela kroppen. Nu ligger jag i en soffa och bloggar från mitt i vardagsrummet, för jag har skaffat mobilt internet och nu kan jag blogga överallt och detta gör mig lycklig. Nu ser jag på nyheter. Den här maten som är dålig hela tiden, köttet som är gammalt, nu är tydligen skinka och rostbiff äcklig också, jästsvampar vilket tyder på att den är gammal, jaha… Alltså, är det över huvud taget hälsosamt att enbart äta mat som är baktierfri? Jag äter rätt mycket skinka, jag åt det till middag hela augusti, typ varje dag, det gick bra. Jag köpte den dessutom på Ica. Ska vi bara äta mat som befunnit sig i antiseptiska hermetiskt tillslutna rum? Hur ska det gå till liksom, att få maten bakteriellt oklanderlig? Vilket gnäll och pip. Så länge folk mår bra av skinkan spelar det väl ingen roll om den innehåller lite bakterier? (Min mamma skulle ha invändingar mot detta resonemang. Detta är eventuellt en försenad tonårsrevolt.) 19:39 Trosskydd med kamomilldoft?!??? Det här kan jag inte godta. 19:40 Jag har inte sett på tv på jättelänge, det är väldigt spännande. 21:55 Kolla vad jag trillade över idag på jobbet: Dock inte i fysisk form tyvärr, utan i ett digitalt bilarkiv. Tidskriften Beauté från 1929; alla Smiths-singlars estetiska moder och ett rasande vackert exempel på god tidskriftsform. Det är för lite kroppar och för mycket ansikten på tidningsomslag nu för tiden tycker jag. Nån som är på att väcka liv i Beauté till 80-årsjubileet? Jag tänker vara chefredaktör, men jag behöver ju folk som kokar kaffe, beställer visitkort (obs, med guldtryck) etc. Brev med foto besvaras först. ek, quercus robur [2008-10-11 21:49:16.0] 20:55 Jag är på landet. Jag gick ut i skogen och satte mig på ett berg under en massa ekar. Det blåste, ekollonen rasade ner från träden omkring mig. Sedan såg jag ett gryt och blev rädd. Jag tänkte att det skulle komma upp något otäckt ur det och bita mig i foten. Alla stigar här är gjorda av djur. Älsgstigar. Jag såg fördjupningar på fältet där rådjur legat och sovit. Det luktade höst och allt var vackert; små lavar som var mintgröna med lysande röda toppar, små blåklockor som fortfarande blommade, löv som for i luften, några små lingon, det doftade höst, sött, multnande. Det är så fint med alla ekar! Jag älskar ekar. Sedan gick jag runt med min mamma och kollade in alla växter på tomten. En ny gul blomma hetter Rudbeckia, efter Olof Rudbeck, fast det var inte han som döpte den, utan Linné. Sedan fick jag lära mig hur en hassel ser ut. Tyvärr hade den inga nötter än. Hasselnötter är så snygga! Min mamma håller på att lära sig namnen på alla växter som finns. Min pappa håller på att bygga ett hus. Nu äter jag chips framför en liten brasa, mycket trevligt. Tyvärr är min kamera i Göteborg, så jag kan inte fota de fina ekarna så ni får se. Okej, hörs efter helgen. Kyssar. worst of both worlds [2008-10-09 13:53:08.0] 13:52 les halles [2008-10-07 22:02:25.0] 22:01 Jag kan inte gå direkt hem efter jobbet, även om jag inte kommer direkt från jobbet utan har gjort något trevligt efter det (=fått hamburgare och vin), jag har skrivit om detta förut, refererat till den där romanen ni vet, där huvudpersonen hänger i gallerior efter skoldagens slut, tills han blir alldeles snurrig av extrapriser och varor och glitter och sätter sig i sin bil och kör till nåt tyst, öde ställe och sluter ögonen och låter alla intryck flimra förbi i huvudet som i ett kalejdoskop – jag fattar inte den här grejen med att beklaga sig över informationsöverflöde och brus, eller jo, jag fattar jättemycket vissa dagar, när jag vill gå i kloster, men vissa andra dagar är allt jag vill ha mer brus; fler 299-kronors-klänningar av billiga tyger, fler nästan exakt likadana svarta lackpumps att lägga till listan över svarta lackpumps i mitt huvud, fler intryck, färger, mönster, varianter, ansikten, klädda knappar och reklambilder, fler nyanser av nagellack som är så precis lite för dyrt att det känns lite skamligt att köpa det. Vad är det med Wedins? Varför är det alltid TOTAL UTFÖRSÄLJNING och har varit det sedan i maj? Och i vissa butiker är det inte utförsäljning, men helt tomt på hälften av hyllorna, som att skoflödet upphört. Det här gör mig nervös. Jag får nog maila och fråga. Och så en liten, försynt skylt under TOTAL UTFÖRSÄLJNING: ”gäller ej resväskor” – ingen chans att hugga en Samsonite till vrakpris tyvärr. Min resväska håller på att gå sönder. Det har varit inbrott i Louis Vuitton-butiken vid mitt jobb (hör ni hur bra de sex sista orden i den meningen låter?), en tjej på mitt jobb berättade om det; inbrottstjuvarna hade brutit sig in och larmet hade gått direkt, men det dröjer 10 minuter innan nån kommer och på den tiden hann de få med sig över 200 väskor. Hon verkade exalterad av hela grejen, någon frågade henne vad en väska kostar, hon sa att en nyckelring kostar tvåtusen och sedan blir det dyrare, man kan beställa specialgjort bagage som tillverkas för hand och då finns det ingen övre gräns, hon lät andäktig när hon sa det, DET FINNS INGEN ÖVRE GRÄNS. Det står om kaviar i senaste Harper’s Bazaar, det verkar inte finnas någon övre gräns för den heller. Är det gott? Löjrom är mitt nya intresse. Smakar det i närheten av likt? Tänk att vara kaviarexpert. Är det möjligt att vara det om man inte är rik från början? Jag brukar tänka på det här, på vilka saker som det är möjligt att skriva insatt om utan att ha gott om pengar – böcker är ju mest demokratiskt (ja, via bibliotek alltså), musik kan ju alla ladda hem nu för tiden. Mode och smink och parfym kräver ju mer pengar från början – finns det modeskribenter som kommer från fattiga bakgrunder? För att kunna avgöra om en hudkräm är bra måste man ju ha testat en hel del, helst andra än de för 79 kronor på Apoteket som är 90% glycerin. Att skriva om kaviar kräver ju att man har ätit en del. Vilket kräver att man har haft råd att äta den. Jag tänkte på begriplighet när jag gick hem, jag tänkte att jag kanske är en begriplighetshycklare. Att jag ibland försvarar begripligheten och ibland obegripligheten. Jag vet inte om jag vill vara konsekvent i det här. Och definitivt inte … oantastlig. Det är bara fegt. Jag förklarar kanske en annan dag. Nu ska jag dricka nyponsoppa. Hej hej. dagens rätt [2008-10-06 21:54:52.0] 21:45 Jag hatar redan det där kändiskock gör skolmat-programmet på tv4. Jag hatar att de gnäller på mattanterna. Typ om den färdiga pyttipannan: kändiskock: – Är den här färdig ur kartongen? mattant: – Ja, vi bara häller den i bleck och värmer den. kändiskock (med lurigt tonfall och illa dolt förakt): – Och var är matlagningen i det då? mattant (skamset): – Nej, det är ju ingen matlagning… Det är väl klart att det inte är nån matlagning! De är storkökspersonal för guds skull, de är utbildade för att hälla saker i bleck och värma, ångkoka grönsaker och potatis i tråg, blanda såspulver. Vill ni ha fancy schmancy skolmat så anställ KOCKAR då FFS, sluta gnäll på mattanterna! Det är inte deras fel, det är inte de som bestämmer för guds skull. De behöver inte känna sig skamsna över att värma färdigpyttipanna, det är det som är deras jobb. 21:54 Åhå, MELKER, kändiskocken, går hem med tungt hjärta efter första veckan. Det är Melker det är synd om. Som vill ha bra råvaror och bara får fryst salladskycklig. Stackars stackars Melker. on the road [2008-10-05 11:34:38.0] 11:15 Jag drömde att jag var på semester i New York och umgicks med brats. Typ Handels-brats, nyliberaler med tandblekning, alla hade dyra kläder och var oändligt driftiga (inte en minut till spillo!) och skulle gå på föreläsningar, japp, på semestern – typ gästföreläsningar på nåt universitet som var så där amerikanskt gigantiskt; höga kolonner, marmorgolv med nåt vackert infällt emblem av andra stensorter i trapphallen, ekot av framgångsrika kvinnors klapprande klackar – av män jag aldrig hört talas om, kanske nationalekonomer, som de skulle skriva om i nån skoltidning. Det var jätteskrämmande. De skrattade åt att jag hade en gammal mobiltelefon, en gammal laptop och sen skrattade de till och med åt att jag hade gamla bokmärken i Internet Explorer. Jag ångrade jättemycket att jag hade åkt på semester med dem, det var som den där Linda Skugge-boken som börjar med att hon ligger under ett bord på nåt charterresmål och gråter för att hennes kompisar är så taskiga, och samtidigt tänker man att okej, det borde man ju ha kunnat räkna ut, det var faktiskt en genuint dålig idé att åka på semester med de här hemska människorna. (Obs, detta är ej hets mot folkgrupp, det är en sanningsenlig redogörelse av min dröm.) Nu måste jag packa för jag ska åka från den här staden snart och jag sov för länge för jag var vaken för länge för jag kom på, utan överdrift, hundra saker jag var tvungen att fixa innan jag kunde gå och lägga mig. Att hålla på och resa mellan två städer gör saker och ting så definitiva, alltid en massa saker som måste avslutas liksom, det är rätt påfrestande. Topplista över dumma saker jag kom på att jag var tvungen att göra halv tre i natt: * Beställa ett nytt Visa-kort med konstmotiv som jag valde själv (”Kort-på-kort”) och som jag tillbringade iallafall en halvtimme med att ladda upp, beskära, fixa och tricksa tills jag blev nöjd. Slut på listan. Nu ska jag packa färdigt. Hej då hej då. rubrik [2008-10-04 10:42:01.0] 09:58 Hej, glad boklördag! Jag får sluta skriva det, DN:s Boklördag är ju alltid så tråkig. Den heter ju inte Litteraturlördag liksom. Sa hon snorkigt. Den holländska snön hade en förklaring! Jag kände nästan på mig det faktiskt, så jag blev inte jättebesviken: ”Jag tror Peter Englund satte något samband mellan ”Jägare i snö” och den s k lilla istiden då det var väldigt ”rejäla” vintrar ett tag.” (ur min eminenta gästbok, där ni skriver bra och snälla saker och jag fullständigt ignorerar dem.). Men Brueghel var ju ute i snön några hundra år innan de där frusna kanalerna jag skrev om igår, de är från början av 1800-talet. Liten istid då också? Vädret på 1800-talet verkar ju iofs ha varit helt bonkers. Det fanns små kiosker på kanalerna tydligen, koek en zopie (typ ”kakor och sprit”), där man kunde köpa typ varm punsch (update: Åh jaha, ”punsch” betyder väl antagligen något vagare än punsch på svenska… nån slags varm bål verkar det ha varit, med te, arrak, citron och socker). Av vad jag kan förstå av holländska wikipedia. Holländska är ju världens konstigaste språk, det går att fatta, samtidigt som det låter helt obegripligt och hemmagjort. – Här vare kakor & sprit! 10:48 Jag har en liten text i tidningen idag tror jag. En glad recension av Bob Hanssons bok om kärlek. Ingen är mer förvånad än jag över att den är glad. Synd bara att Aftonbladet tror att internet är stängt på helgerna. 10:53 Äh, jag skulle ju inte ha länkat till min text ändå, jag hatar att länka till det jag skriver. Jag ville bara bitcha mig lite. // Meh, räknare nu igen. !!! håll grytan kokande [2008-10-03 10:09:15.0] 09:41 Vad är det med det holländska måleriet? Varför målar de så mycket snö? Har de så mycket snö? Jag har aldrig varit i Holland. En gång åt jag mat i Belgien, det är så nära jag har kommit. Det var i april, snöfritt, nyss utslagen grönska. Jag har läst Sotheby’s auktionskatalog till morgonkaffet – ja, inte fysiskt, on the internet – nån holländsk auktion, det är jättemycket snö. Den bara kommer flygande mot en liksom, obarmhärtigt, ser iskall ut, som tusen nålar i ansiktet, över en frusen kanal. Men Holland är ju helt platt och ligger vid havet, är det inte bara sumpigt kustklimat, aldrig tjäle i marken, möjligtvis en tunn skorpa is att frasa sönder över lite nyligen framdränerad mark på väg till skolan på morgonen? Man verkar ju snarare spänna på sig skridskorna, grabba tag i ett fång rotfrukter (mycket rotfrukter i Holland?) och skrinna iväg över kanalerna, förbi väderkvarnar och sådana där små toppiga hus med tegelfasader, bita ihop när snöstormen slukar en. Okej, Wikipedia: ”Klimatet kännetecknas av ett tempererat, fuktigt kustklimat med milda vintrar och svala somrar. I allmänhet blåser det från sydväst och snö faller ungefär 20 dagar om året.” 20 DAGAR OM ÅRET! Tala om att de måste ha passat på när chansen getts, alla konstnärer sedan Brueghels dagar. De har suttit och laddat hela hösten, alltid redo med staffliet och rotfruktssäcken i hallen och så när de ser första flingan ba’ ”DET SNÖAR!!!”; alla kastar sig ut, alla ber till Gud att kanalerna ska frysa. Charles Leickert: Skaters on ice Himlen är så fin. 10:12 Om en vinterdag en resande, mer fin himmel. Nu är jag helt inne i den holländska snön. guld, fosfat, kaolin, kalksten, uran [2008-10-02 09:38:19.0] (allt av vikt jag säger har jag stulit ur en bok) 09:08 Jag har fått ”Work” med Broder Daniel på hjärnan. Oh misery is a place in me! Vilken bra textrad. Jag gillar verkligen det där stycket i Den hemliga historien (sorry för upprepade referenser, men det var faktiskt ett tag sedan nu) när Richard säger typ ”Senare skulle jag komma att inse att min olycklighet inte var geografiskt betingad. Jag skulle ha varit olycklig om jag så befunnit mig… [insert platser med vackra namn där det låter omöjligt att vara olycklig, typ på Capri, Bali, Mali, inte vet jag]” – eh, nu tänkte jag ”Vad är Mali egentligen?”, det låter ju faktiskt, efter googling, högst sannolikt att det går att vara olycklig där: ”en kustlös stat i Västafrika” (uuh, inlandet!), ”antas vara ett av de fattigaste länderna i världen” – well, Capri är jag säker på iallafall, jag citerar helt ur minnet. Fast Mali igen: ”Naturtillgångar: guld, fosfat, kaolin, kalksten, uran”, vad snyggt det låter. Vad är kaolin? Åh kolla: http://sv.wikipedia.org/wiki/Kaolin – ”en sedimentär bergart och en slags vit lera” (aah, ordet ”sedimentär”, hur snyggt är inte det? Finns det en diktsamling som heter Sediment? Jag ger bort den titeln nu annars) som man gör glatta ytor på saker av! Den behagligt släta ytan på my favorite food group Iprentabletter = kaolin. Gud så fascinerande. Det är verkligen något sedimentärt över Iprentabletter, kalkigt liksom, jag älskar kalkiga saker. Ipren, fossil, snäckskal, äggskal, druvsocker-tabletter. Update: Och griffeltavle-kritor! Gud så sköna de är att röra vid. Svala, släta… åh. Idag är dagen när vi lär oss saker! Nej, idag är dagen när jag måste göra två viktiga grejer innan klockan 14, för då ska jag tvätta, och sen ska jag handla grytgrejer. Jag ska göra en gryta tänkte jag – jag sätter igång ett grytkok idag och så får det stå där och puttra resten av hösten och vintern och så bara slänger jag ner typ en get och ett lagerblad ibland och låter det koka vidare. Jag ska bara gnälla lite över ordet ”rik” först. Mode- och skönhetsbloggar är verkligen anglicismernas förovade land (ja, liksom den svenska översättningen av Den hemliga historien – ”Senare skulle jag komma att inse…”, säger man så på svenska?). Under en normal dag tar jag del av i snitt fjorton hårresande direktöverättningar. En frekevent förekommande är ”rik”, och då inte i betydelsen ”välbärgad”, utan… något annat. Så här till exempel: ”Brunt hår har länge handlat om mörkbruna, rika färger, som på Demi Moore och Rachel Bilson”. Där betyder ”rik” typ ”djup”. Men så använda det om t.ex. krämer också – ”en rik, krämig och återfuktande formula med doft av skogshallon”. Där är det mer oklart vad ”rik” betyder egentligen – antagligen precis samma sak som ”krämig”, det är liksom bara ett extra adjektiv att fylla ut texten med. Grejen med ”rik” är att det egentligen inte finns något behov av det på svenska. Det finns ju ett annat, mer specifikt ord för allt man vill uttrycka med det. Men folk som gör skönhetsbloggar verkar så himla avundsjuka på ”rich” att de öser på med det ändå. Medan jag tjurar och tänker ”Rik? PÅ VAD???” Okej. Nu jobbar jag. Hörs! fulländning [2008-10-01 00:17:44.0] 12:42 Medan ni inte kan slita blicken från de estetiskt fulländade brösten här nedanför så gnäller jag lite över saker: Det regnar, varför då? – När vatten avdunstar på jorden stiger det upp som vattenånga och bildar moln… – Haha… Men i oktober? Det är nåt slags kallt och klibbigt höstväder, jag kan inte godkänna det här. Det ska vara solig höst, tröja-och-halsduksväder. Precis som det var förra veckan, fast hela kultursverige missade det eftersom de befann sig i en bokbunker med Ronnie Sandahl. Jag tror jag såg Ronnie Sandahl tusen gånger på bokmässan! Han vill säkert också ha fint höstväder så han kan flanera i solen med sin utstuderat slarvigt draperade halsduk. Kommer ni ihåg för två eller tre år sedan när det var inne med bollfransar? Någonstans har jag en halsduk med bollfransar som bara ligger och väntar på att de ska bli inne i en kvart igen. Iallafall, jag har glömt att bokföra en faktura i juli. Vad gör man då? Allt sådant här får min värld att rasa samman. Jag skulle vilja ägna mig åt konstnärligt skapande nu, men istället måste jag rota runt efter papper i pärmar. Min första åtgärd när jag blir rik kommer definitivt att bli att låta andra människor göra allt som är tråkigt åt mig. 00:03 Jag har börjat med den osunda vanan att blogga efter midnatt. Av Skunkdagbokstekniska skäl suger den vanan. I en vanlig blogg hade det inte spelat någon roll. Jag orkar inte förklara för er som inte är insatta i Skunkdagbokens lynniga temperament. Jag har köpt en minidator! Den är så sjukt liten så ni fattar inte. Allt med den verkar utmärkt, förutom att jag tror att jag kan komma att få ont i nacken, man måste titta ner på skärmen mycket mer än när man har en större. Men å andra sidan kommer jag få typ 8000% mindre ont i axlarna av att bära den nu. Summan av det onda kanske också är konstant. Datorn är iallafall vit och söt. Jag ska ha den som resedator, och gå till biblioteket-dator. Och skriva färdigt den satans romanen-dator! Ja hurra. Jag brukar inte skriva om särskilt mycket jobbgrejer här, men nu måste jag faktiskt visa den här bilden: När jag för några veckor sedan skrev ”jag har gjort det vackraste tidskriftsomslaget någonsin” i den här dagboken så var det det där omslaget jag menade. Ser ni, SER NI? saturdays in Mjölby [2008-09-30 00:47:53.0] 00:27 Jag hejar på Johan Palm i Idol! Lite för att han är söt, men mest för att han kommer från Mjölby. Har ni varit i Mjölby? När jag gick på gymnasiet kom typ hälften av killarna som gick i fotbolls-samhällsklassen (det fanns en sån på min gymnasieskola) från Mjölby. Varje gång jag har åkt Swebus från Norrköping till Göteborg får jag panik i Mjölby; en gata med trafikljus där bussen alltid stannar; några höghus till vänster, en viadukt till höger (vilken tjusig allitteration det hade varit om det var tvärtom! Jag borde ha ljugit), en ödslig känsla av att befinna sig i inlandet – inget skrämmer mig som inlandet, jag tycker att inlandet verkar vara lite för Den sista färden – och Fucking Åmål-känsla, Gulf-macken i Kolmården-känsla, killar med mopeder, man måste heja på någon som kommer från Mjölby och ändå använder kajal. paint your pretty face put on your cardboard dance shoes 00:47 Höstens stilförebild: Strandskata (lat. Haematopus ostralegus). Jag gillar det här med de vinröda strumpbyxorna! 00:59 En fin och omotiverad Salome-bild. Klickar man blir den stor. glad att det är över [2008-09-28 18:44:07.0] 18:30 Hej, ursäkta frånvaron! Men ni har ju kunnat läsa tretusen andra festliga specialbloggar de senaste dagarna. Att jag inte har skrivit något är ett osjälviskt försök att upprätthålla den kosmiska bloggbalansen. Dagens rubrik är 1) en Ratata-låt, och 2) syftar på Bok och biblioteksmässan. Ibland är jag rädd att bli missförstådd. Ibland, typ efter fem glas vin, bryr jag mig däremot uppenbarligen inte. Jaha. Jag skulle vilja sova nu, men jag måste läsa ut en roman och skriva en recension av den ikväll. Det kommer att gå strålande. Känns härligt att se en bok faktiskt! Hurra! are you gonna go [2008-09-25 12:21:25.0] the Sodom and Gomorrah show? 12:20 Nu sticker jag till bokmässan! Ses! all tomorrow’s parties [2008-09-24 11:44:11.0] 11:21 Oj vad början på den här veckan har gått fort, oj vad jag plötsligt inser att jag inte har nånting att ha på mig på bokmässan. Jag har inga vanliga kläder, såna där vanliga men lite eleganta vardagskläder, typ BYXOR. Jag har aldrig ägt byxor. Jo det har jag ju, fast det var länge sedan nu. Byxor är inte min grej. Eller en vardagsklänning, nu önskar jag mig en vardagsklänning, typ svart eller mörkgrå, skärp i midjan, man har den på ett kontor eller när man ska se representativ ut på en bokmässa. Gud så praktiskt och trevligt. En aning mer användbart än en luddande angoratröja kanske. Eller skor, praktiska och trevliga vardagsskor? Eller nej, det där tar jag tillbaka förresten. Livet är för kort för att använda praktiska skor till vardags. Praktiska skor har man på landet. Jag önskar att Michel Houellebecq fanns i Sverige. 11:51 Haha! En fotbollsblogg länkar till mig! Fantastiskt. mystiska huset [2008-09-23 12:07:03.0] 11:55 Men vilken omsättning på folk på kultursidorna! Förlåt om jag uppdaterar lite dåligt just nu, jag har rätt mycket att göra. Jag hittade en massa bilder i min dagboken-mapp i datorn, som skulle postas här men aldrig blev utlagda. Till exempel den här: Vad är det för hus? Det ligger på Kungsholmen. Jag stod framför det, lätt berusad, en kväll i maj och tyckte att det var oerhört fascinerande, typ silvergranarna som stod framför och hela den lilla parken, det såg så mystiskt ut alltsammans, jag tänker att om jag kommer tillbaka imorgon så kommer det inte att finnas kvar. Men det finns på Eniro iallafall, så jag antar att det ligger där permanent. Det är väldigt tjusigt. en drivhusliknande yppighet [2008-09-21 10:58:10.0] 10:18 Jag blir på så bra humör av att läsa D H Lawrence! Det är väldigt skönt att ha någon som alltid är på sämre humör än man själv är. ”the middle classes are more meaningless / than paper money when the bank is broke” skriver han till exempel, det är mycket uppfriskande efter DN Söndag. 14:56 Kära läsekrets, jag skulle behöva lite hjälp med en datorrelaterad fråga. Jag måste mycket snart köpa en ny dator och hade tänkt mig en väldigt väldigt liten. Jag kan knappt slita mig från Acers vita minidator när jag ser den nånstans, jag vill bara ta med mig den hem och döpa den till något fint och alltid ha med mig den i handväskan. Fast grejen är att det inte finns nån cd-läsare i den. Och det är en grej jag faktiskt behöver när jag ensam och ynklig sitter i mitt rum hos min hyrestant i Stockholm och känner att några avsnitt Seinfeld på dvd är det enda som kan rädda kvällen. Så nu undrar jag: finns det någon annan pytteliten dator (jag inser att den kanske inte kan vara RIKTIGT lika pytteliten, men väldigt liten vill jag faktiskt att den ska vara) som HAR cd-läsare? Eller är det något man får finna sig i att vara utan när man vill ha en minidator? Jag vill ha en PC, oavsett vad jag kan ha skrivit tidigare. Och den behöver inte vara lika billig som Acern, den får gärna kosta dubbelt så mycket, eller tre gånger så mycket, bara den är liten. Tack på förhand. 15:06 Haha, svenska Wikipedia alltså! Ur den vällustiga artikeln om Ingres: ”De förnäma damerna i Ingres porträtt är ofta tyngda av guldkedjor, utstyrda för att accentuera yppigheten i välrundade skuldror och fylliga armar och ofta poserande mot speglar som för att antyda att så dyrbara och ljuvliga objekt borde såväl bli sedda som smekta i sin helhet.” Objektivt bra konst, del 2: Ingres, Baderska, 1808 Den här bilden har jag i badrummet. gather ye vitsippor [2008-09-20 22:38:44.0] 22:27 Jag har läst hela dagen idag också. Ute sken solen. Ibland iallafall. En katt for upp i trädet här utanför och verkade inte kunna komma ner och jag for ut och skulle rädda den men då hade den precis hoppat ner och stack iväg och ville inte ens hälsa. Jag gick in och läste vidare. Jag tänkte innan jag började med denna försörjning att verkar det inte vara den ultimata sysselsättningen, att läsa böcker och få betalt för det? Nu tänker jag annorlunda. Mest av allt handlar det om insikten att jag aldrig kommer att hinna läsa allt jag skulle vilja läsa. Om jag så ägnade resten av livet åt enbart läsning skulle jag inte hinna. Och jag har inga planer på att ägna resten av livet åt enbart läsning, så det är ju rätt kört. Jag tänkte idag när jag gick och handlade, att den enda tid som jag aldrig någonsin har ångrat (umgänge med älskade människor undantaget, givetvis), är tid jag har tillbringat i naturen. Det finns inte en minut av tid jag stått på ett fält eller suttit på en klippa eller plockat en vitsippa som jag skulle vilja byta bort mot något annat i hela världen. Titta på bra konst är tvåa på listan. Läsa bra poesi är trea, men läser bra poesi gör jag ju så otroligt sällan, RIKTIGT bra poesi, läser jag den en timme om året ens? Det beror inte på tidsbrist alltså, utan på att det är så långt mellan mina kickar. Jaha, glad lördag. Jag är inte full alltså. Däremot lär jag få se till att vara packad hela bokmässan för mina nya skor är så himla obekväma. Eftersom jag värnar om er tid bjuder jag på objektivt bra konst: Caspar David Friedrich: Munk på strand, 1809 ni kan bortse från det här inlägget också [2008-09-19 11:29:31.0] 10:56 Jag vill inte läsa den tråkiga bok jag måste läsa, jag vill köpa skor. Snart åker jag och köper skor. Jag tänkte testa att ha en musa idag! Hon vet inte om det själv, och jag hade inte tänkt berätta det för henne heller, men så här ser hon ut: Lucia Jiménez heter hon. Jag såg henne i en rätt dålig film igår och hon var supersnygg. Nu ska hon inspirera mig. Hurra. Dessutom såg jag en film om muterade mördarfår. Toppen var det. Okej, hörs snart. bokflod [2008-09-18 19:06:07.0] 17:56 Bla bla blaaaah, denna meningslöshet. Något med denna dag gör mig mycket uppgiven. Ändå har jag skrivit en rätt bra sak. Jag skriver saker jag själv tycker är bra kanske en gång i halvåret. Det började bli dags nu. Men ändå, jag sitter hemma och producerar åsikter. Jag hatar ju åsikter. Jag låg i en tandläkarstol och väntade på att mina tänder skulle torka efter att ha blivit lackade med nån lack som ska göra dem mindre känsliga och tänkte att vad skulle kännas meningsfullt då? Typ att vara lärare kanske. Det skulle jag kanske vara bra på. – – – Äh alltså, jag känner mig så himla tråkig. Jag ska vara tyst tror jag. Jag lägger mig och läser en gissningsvis dålig bok. Hej hej. motionerad [2008-09-16 18:47:56.0] 18:26 Hon vaknade tidigt på tisdagen. Nåväl, tidigt för att vara en sådan dag då hon inte behövde infinna sig på en arbetsplats vid ett visst klockslag. Det var en av de dagar som hon hade tänkt ägna åt läsning, 250 sidor novellsamling som krävde hög koncentration. Hon flyttade runt i hemmet allt eftersom vädret ändrade sig; från läsfåtöljen i köket, till sängen när hon blev frusen (med påföljande slummer runt lunch) och ut på altanen då det var sol, gräsmattorna nyklippta, doften ännu hängande tung i luften. Någon på en balkong ovanför måste ha ätit jordnötter för det låg stora jordnötsskal på altanens räcke, hon svepte ned dem med handen i buskaget utanför. När klockan var runt fyra på eftermiddagen var hon färdig med boken och slog igen den med den tillfredsställande känslan av att ha åstadkommit något. Hur många liknande dagar hade hon inte bara fastnat framför datorn; dessa ändlösa timmar av scrollande, sida upp och sida ner med bilder av klädesplagg och parfymer och böcker och framför allt åsikter, åsikter av personer som hon egentligen inte brydde sig det minsta om och vars tyckanden i bästa fall gjorde henne upprörd, men allra oftast lämnade henne djupt uttråkad och uppgiven. Ute annonserade hösten sin ankomst i trädens bladverk, vissa av dem lätt gulnade, som hade de andats på med sträng och kylig andedräkt. Hon tänkte att det var en fin dag för en promenad, kanske till det närmast belägna postkontoret för att hämta de två försändelser som enligt den avi som levererats med posten tidigare på dagen låg där och väntade på henne. Hon lindade en sjal runt halsen, en sjal som hon hade glömt att hon ägde, och som hon hittade i den kartong med vantar, mössor och halsdukar som stod under hallspegeln. När hon såg sig i spegeln innan hon lämnade lägenheten tänkte hon att det var en vacker sjal. En sådan man borde minnas att man köpt. Luften var kall och klar, ren och lätt att andas, med ett sött inslag; det nyklippta gräset, omkringliggande villaträdgårdars fruktträd. Efter att ha passerat den hållplats där hon i vanliga fall klev på spårvagnen, tog hon av åt vänster, utmed den stora bilvägen. Ett plank hade satts upp för att skilja gångbanan från vägen, troligtvis för att dämpa bullret från trafiken i de villaträdgårdar som låg innanför gångbanan. Samtliga omgärdades av häckar och buskage, så tättbevuxna att det var omöjligt att se in i trädgårdarna annat än då det med långa mellanrum uppenbarade sig en grind in genom grönskan. Hon kikade nyfiket in och såg altaner och klotgrillar, studsmattor och lekstugor. Den här gångbanan liknar en korridor, tänkte hon, med planket på den ena sidan och de täta buskagen på den andra, bägge ogenomträngliga. Tänk att bli jagad här, tänkte hon. Då skulle det inte finnas någonstans att ta vägen. Bara meter efter meter av plank och tät grönska som sluter sig skyddande runt förortsvillorna. Plötsligt kändes omgivningen hotfull, hon ryckte till vid ljudet av någonting på andra sidan buskaget, ett ljud av något som knäcks; en gren, ett föremål av hård men spröd plast. Hon drog sjalen lite tätare om sig, ökade takten på stegen. Det här känns som i en novell, tänkte hon. Som en novell av en svensk författare. Som en text som väntar på att bli skriven. luddig [2008-09-15 12:32:36.0] 12:29 Hej, glad måndag. Vi börjar veckan med två vackra bilder. 14:45 Öh, påfrestande detta med att bo i två städer – när jag kommer från den ena till den andra är det alltid två veckors grejer att ta tag i; brev, mail, papper, räkningar, kvitton, tråkiga tråkiga saker. Jag drar omkring i min myströja och luddar av mig som vore jag en katt. Min röda fåtölj är alldeles pälsig nu. Jag testade min scanner förut, därav bilderna ovan. De kommer från senaste In style och föreställer nån brittisk aktris (bra ord!) som poserar i ett modereportage kallat ”Playing the English eccentric”, vilket är precis den typ av modereportage jag skulle vilja posera i om jag nu, mot alla odds, någonsin skulle posera i ett modereportage. Scannern verkar funka iallafall, jag har lust att skaffa en blogg som kunde heta till exempel ”Platta saker”, efter en sida i tidskriften Darling, medan jag fortfarande tyckte att den var bra. Sidan gick ut på att de stoppade allt de tyckte var häftigt i en scanner. En gång scannade de en guldfisk och en annan gång nåt läkemedel som antagligen skulle verka åtråvärt (jag har aldrig gått igång på det där med pillerromantik). Bla bla blaaah. Segt att vara frilansskribent idag. Jag skulle vilja ha en assistent som gör allt tråkigt. Som Blondinbella har. fotbollskillar [2008-09-14 13:29:26.0] 12:58 Jag åkte tåg med IFK Göteborg igår! Det var fullt med poliser och säkerhetsvakter på perrongen, och så drog det runt en massa killar i blå mysbyxor. Det hela var inte lika upphetsande för mig som det säkert var för vissa andra kvinnliga resenärer (åh vilka glittrande leenden jag såg!), men lite roligt var det. Jag kan erkänna att jag har en soft spot för Stefan Selakovic, som ser ut som en blandning mellan Jerker Virdborg och en ung Marlon Brando. …om än i blå mysbyxor. Jag inser att likheten inte är slående här, men har man sett honom på tv förstår man kanske vad jag menar. (Jerker Virdborg ser i sin tur ut som Morrissey. Kolla.) Det är nåt fel på formatet i den här dagboken, antagligen ett resultat av mitt laborerande med blockcitat, typ jag glömde stänga nån html-tagg och nu är all normal text alldeles för bred. Så jag testar att köra allt som blockcitat ett tag nu, för att läsa så där långa rader är så jobbigt. Sånt här är både charmen och irritationen med att ha en dagbok på Skunk. Jag borde givetvis flytta, skriver jag för hundrade gången, inte minst för att kunna visa större bilder, men det skulle kännas så sorgligt. Last night on Skunk! Goodbye dagbok forever. Jag pallar inte avsked. Det är septembersöndag, sol ute och sol i sinne, det doftar kaffe och små svenska äpplen i köket där jag befinner mig, jag får lust att baka en paj. Mm, kanel. Finns det en parfym som doftar kanel? Som riktig kanel alltså, inte en doftmolekyls-kanel, så där surt liksom, som syntetiskt framställd kaneldoft, typ i billiga doftljus, alltid luktar? Nu ska jag läsa finlitteratur på altanen. Tjarrå. 19:06 Hej, skönhetblogg! Nästa gång ni är på NK eller Åhléns måste ni gå till bad- & dusch-hyllan och lukta på den här: Det doftar så gott att man dör litegrann. Jag skulle skriva om mat nu egentligen, men jag orkar inte. Varje höst intresserar jag mig för parfym och det östeuropeiska köket, så också i år. Om ni undrar vad jag tycker om det här med de färgglada strumpbyxorna förresten: Jag är för! Allt som får folk att sluta klä sig i tights är bra! 21:32 Böcker jag läst sedan jag för ett år sedan började fylla i en läsarlista på Facebook… rätt bra jobbat tycker jag nog: Aftel, Mary: Parfym – en väldoftande historia Ajvide, Mia: Om en flicka vill försvinna Ajvide Lindqvist, John: Människohamn Alakoski, Susanna och Nielsen, Karin: Tala om klass Alsanea, Rajaa: Flickorna från Riyadh Baudelaire, Charles: Konstkritik Bonnier, Martina: Fashionista Boxer, Sarah: Ultimate Blogs – Masterworks from the Wild Web Bracewell, Michael: Re-Make, Re-Model – Becoming Roxy Music Bravinger, Håkan: Bära bud Brögger, Suzanne: Sölve Burns, Charles: Black Hole Byron, Robert: Vägen till Oxanien Carlsson-Andersson, Fredrik och Piskin, Atilla: En knuten näve i fickan – om klass, normer och vänstern Cassaday, Carolyn: Off the Road – Mina år med Cassady, Kerouac, och Ginsberg Davys, Tim: Amberville D’Annunzio, Gabriele: Den oskyldige Draculic, Slavenka: Den rena godheten Durrell, Lawrence: Justine Eco, Umberto: Om skönhet Eco, Umberto: On ugliness Edelfeldt, Inger: Hemligt ansikte Edelfeldt, Inger: Namnbrunnen Ekman, Kerstin: Herrarna i skogen Ekstrand, Lasse: PS. Sören & Marie Kröyer Eriksson, Ulf: Det försvunna rummet Falkenland, Christine: Vinterträdgården Flemberg Alcalá, Astrid: Och vet inte vart Flygt, Torbjörn: Himmel Gardfors, Johan: En ohängd historia Glaser, Pernilla: Mitt rätta jag Gordan, Sara: En barnberättelse Hamblyn, Richard: Molnens idéhistoria Hansson, Ola: Tryckt och otryckt Hollinghurst, Alan: Skönhetens linje Jensen, Carsten: Vi, de drunknade July, Miranda: Ingen hör hemma här mer än du Kielos, Katrine: Våldtäkt & romantik Kinde, Johan: Någon sorts extas Kihlgård, Peter: Kicki & Lasse Kälvemark, Torsten: Arvo Pärt – om musiken från tystnadens gräns Kärnborg, Ulrika: Myrrah Lange, Henrik: 80 romaner för dig som har bråttom Lawrence, D H: Complete Poems of… Levertin, Oscar: Kritisk prosa Lindberg, Stefan: I Gorans ögon Lindemalm, Cecilia: Drömfångar Linderborg, Åsa: Mig äger ingen Littell, Jonathan: De välvilliga Lundstedt, Lotta & Hallnäs, Lars: Modedesign Lundgren, Maja: Myggor och tigrar Marianovic, Fausta: Sista kulan sparar jag åt grannen McEwan, Ian: Chesil Beach Nielsen, Ulrika: En bok av kött och ord Noël, Bernard: En resa i vintern / Madame Mallarmé Nordin, Sofia: Utanmyr Oates, Joyce Carol: Svart flicka, vit flicka Paglia, Camille: Sexual Personae Persson, Malte: Edelcrantz förbindelser Pessl, Marisha: Fördjupade studier i katastroffysik Rydberg, Carina: Djävulsformeln Rydberg, Carina: Kallare än Kargil Rydberg, Carina: Nattens amnesti Rydberg, Carina: Osalig ande Ruskin, John: Hvad vi skola älska och vårda Sarrimo, Cristine: Heidenstams harem Selander, Sten: Sommarnatten Sexton svenska texter om mode Sjögren, Lennart: Ur människovärlden Stensdotter, Karin: Arnes kiosk Steorn, Patrik: Nakna män. Maskulinitet och kreativitet i svensk bildkultur 1900-1915 Svensson, Amanda: Hey Dolly Tartt, Donna: Den hemliga historien Teir, Philip: Någonting ur hennes mun faller i min mun von Sacher-Masoch, Leopold: Venus i päls Wikander, Ola: I döda språks sällskap Witt-Brattström, Ebba: Dekadensens kön I am moving house, a half-life disappears today [2008-09-12 21:05:00.0] 20:47 Last night on Lappkärrsberget. Goodbye house, goodbye stairs! Jag tänkte för några veckor sedan, när jag var på ännu lite mer sorgset humör än jag är ikväll, göra en lista över de sorgligaste låtarna jag vet. Fast sedan kändes det… för personligt. Men på delad förstaplats kommer iallafall alltid Late Night, Maudlin Street. Den är så sorglig att jag, om jag inte anstränger mig, börjar gråta. Eller tror att jag ska kräkas. Typ av chock. Sorglighets-chock. Om inte förr så vid raden ”The last bus I missed to Maudlin Street…”. Jag missade faktiskt bussen hem ikväll. Det är sista kvällen i den lägenhet jag bott i sedan i juni; nästa gång jag är i den här staden måste jag vara inneboende igen. Vill ni hyra ut en bostad i Stockholm, eller känner någon som vill det, snälla hör av er. Jag är snäll och ligger mest inne och läser böcker och lyssnar på Morrissey. 21:04 Egentligen EGENTLIGEN är jag inte alls ledsen. Egentligen var jag glad när jag gick från jobbet idag, och tänkte att det är ett sjukt bra jobb. Och extra bra idag dessutom: Jag fick ett italienskt bakverk fullt med chokladkräm, jag åt lunch på Berns med oerhört trevligt sällskap, jag fick vin efter jobbet på bästa hängstället (jag såg kändisar idag!). Och det var bara maten – jag har gjort det vackraste tidskriftsomslaget någonsin. Jag har lärt mig saker om CMYK och köpte en solfjäder med små lappar som innehåller typ en miljon färger som man kan trycka i en tidning. Jag har letat bilder, korrläst, gjort färdigt en tidskrift. Det är kreativt och fantastiskt och så trevligt att det inte är klokt. Jag blev bara typ… melankolisk. Det är fullmåne. Jag lyssnade på Morrissey. Jag ska flytta. Ni fattar. Nu lyssnar jag på Mr Vain istället. Mr Vain! Den där killen, som är med i Mr Vain-videon, gjorde helt obegripligt stort intryck på mig. Jag började skriva en vampyrroman där jag föreställde mig honom i huvudrollen. Jag läste Dorian Grays porträtt och tänkte att den handlade honom. Jag fattade inte varför inga killar i tjejtidningar såg ut så. Han var verkligen det absolut vackraste jag sett när jag var 15… och flera år framåt. Fler år än jag vill erkänna. Det var något med sättet han vände på huvudet som såg så sensuellt ut, även om jag antagligen inte skulle ha formulerat det så då. Nu när jag ser på videon inser jag att han knappt är med i en sekund. Blinkar man (mellan 1:02 och 1:03) så missar man honom. Sjukt! Men lite fint. Skönheten, så flyktig! Fast nu har vi ju Youtube. 21:43 Första gången jag såg den här målningen: Anne-Louis Girodet-Trioson, Atala au tombeau (vänligen ha överseende med druiden) …tänkte jag ”Det är Mr Vain!”. Mr Vain är min Mr Darcy. dimmiga dagar [2008-09-11 12:12:54.0] 12:08 Jag älskar dimman som släpar våt över kajer och torg i natten och lyktornas ögon, röda av gråt, och lukten från gatan och visslans låt från en spöklikt skymtande båt ute på Themsens vatten. Jag älskar novemberdagens grå förtvivlan och grändernas fasa, fabrikernas hjärtan som bulta och slå och droskan som rullar och löven som gå i dans kring en bänk i en vrå med en ensam människotrasa. (något modifierad Bo Bergman) 21:02 När man loggar in på Skunk är det H&M-reklamfilm. H&M? På Skunk? Vid vilken slumpmässigt vald tidpunkt som helst är det väl inte mer än ungefär 32 personer inloggade samtidigt här. Jag hatar H&M idag. Jag köpte en klänning, så fin, jag tänkte skriva JAG HAR KÖPT DEN FINASTE KLÄNNINGEN. Fast nyss när jag provade den märkte jag att dragkedjan var trasig. På två ställen! Jag köpte den sista klänningen i butiken. Bottenskrapet uppenbarligen. Jag vill ju inte lämna tillbaka den, för man lämnar inte tillbaka den finaste klänningen. Men nu måste ju uppenbarligen dragkedjan bytas, och sånt kan jag ju inte göra själv = jag måste gå till en sömmerska. Det lär ju kosta minst lika mycket som klänningen. Kan man gå och gnälla på H&M och få lite pengar tillbaka? Jag blir ledsen. Jag hatar H&M. Jag skulle ha den till jobbet imorgon ju, och vara fredagsfin, vad ska jag ha på mig nu? Mina knorviga jeans? Alla mina kläder beter sig rubbat. Kanske är det fel på min kropp. Ja. Så måste det vara. Jag hatar H&M och jag hatar mig själv. Jag har en recension i Aftonbladet idag. Den handlar också om att hata sig själv. Så lämpligt. 21:12 Världens mest uttjatade ämne att ha världens mest uttjatade åsikt om: Johan Staël von Holstein. en sur kommentar [2008-09-10 18:12:54.0] 18:02 Jag kan faktiskt inte förstå det upprörande med att folk vill läsa böcker som eventuellt är dåliga. Jag har läst så sjukt mycket Allers- och Harlquinromaner (i väldigt ung ålder dessutom) och tramsiga flickböcker och Serie-Starlet-serier och Mitt Livs Noveller och tantsnusk och det blev ju folk av mig ändå. Jag har så himla svårt att tro att det skulle vara skadligt på något sätt, att någon läsning skulle vara det, även om den nu inte leder till att man upptäcker ”bättre” böcker och börjar ägna sig åt mer kvalitativ läsning, vilket brukar vara ett argument. Det beror väl på av vilken anledning man läser. Säg att man läser en eventuellt dålig vampyrroman istället för att se på typ Filip och Fredrik, är det värre alltså? Det kan jag inte för mitt liv gå med på. Och vad är det värsta som kan hända liksom? Man har läst en dålig bok. Jaha? Tycker man att det är värt att läsa ut den så har man väl antagligen fått ut något av att göra det, det är ju mer än jag får av många av de böcker jag läser i mitt jobb – böcker som ska gälla för att vara finlitteratur, och som ändå känns som fullkomligt bortkastad tid. Lite vampyrporr istället hade väl åtminstone varit underhållande. 18:12 Jo: bara för att jag inte tycker att någon läsning är dålig, innebär det inte per automatik att jag tycker att all läsning är uppbygglig och intellektuellt utvecklande. Poängen är att jag inte tycker att all läsning behöver vara det. snålblåst [2008-09-09 23:32:45.0] 23:10 Det var så kallt idag! Som vinter. Jag hade min tunnaste sommarklänning. Med kofta och strumpbyxor iofs, men ändå. Jag frös hela dagen. Nu ska det dessutom komma ett ENGELSKT REGNKAOS. Jag har rosa mockaskor. När kan man ha dem i det här landet egentligen? En enda dag i okober kanske. Folk hade vinterstövlar idag. Jag har mina vinterstövlar i en kartong på andra sidan landet. Jag har fått mat, vin och en gipsskulptur! Verkligen fint. Jag har köpt en brosch i form av ett djur eftersom broscher i form av djur är min hobby. Jag har skrivit ett inlägg här av någon slags pliktkänsla, fast jag inte hade något vettigt att berätta. solitudo [2008-09-08 19:19:45.0] 19:04 Saker som känns som misär: Att köpa (och äta) färdigskivad ost. Att äta samma maträtt till middag två dagar i rad. När jag var liten var min mamma väldigt mycket emot att äta samma maträtt två dagar i rad. För att det ”känns fattigt”. I den socioekonomiska samhällsgrupp där jag är uppväxt är det inte fräckt när saker ”känns fattiga”, detta har satt djupa spår i mig har jag insett. Jag vill gärna att allt ska kännas vad som helst utom fattigt. (Plus att detta är applicerbart på andra områden – estetik, till exempel). Men nu äter jag alltså samma maträtt till middag för andra dagen i rad. Jag tänker inte säga vad jag äter för det är med mat i bloggar som det är med mat på foto: gör man det inte väldigt väl och elegant framstår det bara som äckligt. Ni vet restauranger, eller, pizzerior typ, eller iofs vanliga restauranger utomlands, när de har foton av maten? Det ser ju aldrig gott ut. ”Jag åt korv till middag” – det låter ju inget gott. Nu äter jag alltså inte korv. Jag vet inte varför jag känner ett behov av att berätta att jag inte äter korv, det vore väl inget fel på att äta korv. Men nu äter jag alltså något annat. Okej, hej så länge. 19:57 ”Tjejmiddagen som aldrig tar slut.” Gud så fasansfullt det här verkar. 20:01 ”Harvest moon” av George Inness Så fin! En inkvoterad man! Det var jättelänge sedan det var en man här nu. Det här är Gary Cooper, fotad av underbara underbara Edward Steichen. (Jaha ja, det var ju lite män här igår, men en ensam man var länge sedan. Aubrey Beardsley är väl tveksamt om han räknas.) // räknare boksöndag [2008-09-07 00:50:34.0] 15:25 Åh. Jag promenerade till universitetsbiblioteket. Helt perfekt eftermiddag; grå och mild, utmärkt för den bildade materialkombinationen lammull/angora samt ingen jacka. En liten lönn hade blivit alldeles illröd. Det var öde på universitetet, öde på biblioteket. Avdelningen med skönlitteratur befann sig ljusår från Stockholms stadsbiblioteks. Jag vill inte tänka på Stockholms stadsbibliotek. Någonsin igen. Man kunde välja bland 23 olika volymer Gabriele d’Annunzio. På italienska tyvärr, jag försökte läsa lite ändå i den som heter Fedra, den hande så vackra illustrationer. Jag förlorade mig i Sigurd Agrells Solitudo, med vinjett med cypresser, jag kände något som närmast kan beskrivas som en blandning av tårögd tacksamhet och sexuell upphetsning. Kanske borde jag ha fortsatt mina studier. Kanske borde jag göra det nu. Doktorand i litteraturvetenskap, det skulle klä mig. Gräva ner mig i något. Vara fullständigt världsfrånvänd. Jag känner mig lite lycklig nu. åh jag dör …är det cypresser förresten? Eller popplar? Svårt att avgöra ibland. Fast det spelar ingen roll. 16:29 Nu beställde jag den från Bokbörsen. Stockholm, Albert Bonniers förlag, 1905. 113 s. Häftad. Ngt nött rygg och med mindre pappersförlust vid rygghuvudet. Dedikation och kamratvers från författaren till Sven Lidman på smutstitelbladet. åh jag dör 20:19 Vilken omtumlande insikt! Bästa scenen i Dirty Dancing… …och Richard Berghs par på en veranda är ju TYP SAMMA BILD!!! Alltså, till och med de två pelarna! Bakgrunden, känslan av kväljande insjö, stämningen av annalkande höst och undergång! Vilken insikt. Och självinsikt! klädlördag [2008-09-06 18:12:00.0] 17:50 Hej, jag struntar i boklördagen. Jag har haft klädlördag och det har varit underbart. Först åkte jag till stadsbiblioteket och skulle researcha lite på lyrikavdelningen, men det var tyvärr den kassate lyrikavdelning jag någonsin sett. Jag saknade Göteborgs trevliga lyrikhörna jättemycket. Äsch, så himla trevlig är ju inte den heller, men de har ju iallafall lite bra grejer framme och håller inte allt inspärrat i ett magasin. Jag hade tänkt bli inspirerad, men det där biblioteksbesöket hade bara motsatt effekt, jag gick iväg och var sur, tänkte att jag skiter i litteraturen och köper kläder istället, och så gjorde jag det. Jätteroligt var det. Jag har köpt en knasig myströja! Med angora. Och en mycket användbar kofta i exakt den slags vinröda färg som jag dissade här för några veckor sedan, och randiga tröjor. Nu använder jag ett nagellack i en nyans som heter Saint Germain, mörkt vinröd, jag tänkte att det får sätta stilen för de närmaste veckorna. Fast jag ser ju aldrig fransk ut hur jag än anstränger mig. Alla tjejer på stan var ungefär 163 cm långa, mycket nätta, hade brunt hår i en naturlig, vacker nyans samt en brun väska i riktigt skinn, lagom och trevligt sliten. De hade tagit pianolektioner sedan de var i femårsåldern och talade välartikulerat med len behaglig röst. De hade läst DN innan de gick ut på stan, medan de åt lördagsfrukost och drack ekologiskt kaffe, och nu var de på väg till en butik med svenska klädmärken för att köpa en pösig beige kofta. Jag känner mig alltid så himla ful när jag ser de där tjejerna. Liksom hopplös. Jag borde sluta gnälla över sånt här för jag är gammal och borde försonas med mig själv och bli trygg och harmonisk. Snart snart. 21:34 Ormhalsband av Vera Wang. Orm av Franz von Stuck. mätt [2008-09-05 19:03:33.0] 18:43 Hej och välkomna till matdagboken. Idag har jag blivit bjuden på den dyraste lunch jag någonsin ätit. Jag gick ut hårt med den dyraste förrätt jag någonsin ätit. Till lunch! Fullständigt skamlöst. Sen åt jag en nästan lika dyr huvudrätt. Jag hade tyckt att det varit i dyraste laget om det varit en middag, men nu var det alltså lunch. Fattar ni? Det finns folk som gör sånt här till vardags. De upptog resten av lokalen. De hade dyra diskreta kläder och dyrt diskret hår. Samt generösa representationskonton antagligen. Jag är fortfarande mätt. Jag åkte hem och drack vin. Det är där vi befinner oss nu. Jag tänkte en massa bloggtankar på vägen hem – det är så man vet att man borde ha en blogg, när man ständigt formulerar sin vardag i huvudet – fast nu har jag glömt alla. En handlade om en flicka med mycket smal midja och beige trenchcoat som jag såg i tunnelbanan. Den gick typ ut på att det vore fint att vara en flicka med mycket smal midja och beige trenchcoat. En annan handlade om kultursidor. En tredje handlade om en trasig spärr i tunnelbaneutgången där SL klistrat upp en lapp som inleddes med orden VI BEKLAGAR DET INTRÄFFADE. Som rörde det sig om ett dödsfall. Imorgon är det boklördag! Måste jag gå ut och köpa DN då? Gud vad trevligt det vore att bo i stan och köpa DN och sätta sig på ett café och typ… äta en croissant. Jag vill köpa en sån där pytteliten handväskdator. Vad den nu heter. Jättebillig är den ju. Den plus mobilt bredband. Sen slipper ni mig aldrig. Fin katedral av Turner. Klickar man blir den lite större. Och ännu lite finare. drogad [2008-09-04 19:28:18.0] 19:23 Jag åt godis innan maten. Förlåt mamma. Förlåt Harold Bloom. Nu har jag tappat matlusten. Igår var dagen då jag köpte ett halvt kilo juleskum. Fem påsar för tio kronor på T-Jarlen, Östermalmstorg! De går ut snart så nu får jag äta juleskum till middag imorgon också. Den syntetiska jordgubbsdoften ligger som en dimma i lägenheten nu. Jag har blivit förkyld och det är synd om mig. Jag måste jobba jättemycket. Nu. Hela tiden måste jag jobba. Jag fick kämpa mot den amerikanska förkylningsmedicinen idag; precis när jag svalt tabletterna i morse insåg jag att det ju inte alls var de med skitmycket koffein i, utan de man använder för att söva elefanter. Så fort jag slöt ögonen snurrade hela världen runt runt. Ynk, ta hand om mig. 20:50 Dagens tjej! Camille Claudel. Snygg. 21:29 Så här går det när jag jobbar hela dagarna; jag kommer hem utmattad och bloggar om skumgodis. Sorry. Någon i huset lyssnar på avslappningsmusik nu. Sådan man ligger på rygg på en liten madrass och lyssnar på medan man känner stressen rinna av sig. Tyvärr rinner inte stressen av mig. Någon i huset lagar alltid mat som luktar väldigt starkt och gör det dessutom vid märkliga tidpunkter. Någon i huset tycker att More than words med Extreme är en utomordentligt bra låt. Någon i huset duschar upp allt varmvatten på morgnarna. Någon i huset borde skärpa sig. vantskräck [2008-09-02 20:39:02.0] 20:07 Det här är den otäckaste bild jag har sett på evigheter: Uuuh! Det är nåt med den där vanten som freakar ur mig fullständigt. Den är så äcklig! Jag kan knappt titta på den. Jag vet inte om jag kan ha kvar bilden här. Den är en del av en annonskampanj för Paule Ka (öh? Vad är det för märke? Jag tänker inte låtsas att jag hört talas om det förut), jag köpte Harpers Bazaar och tänkte att gud vad vackra alla annonser är; septembernummer liksom, höstkollektioner, det ena uppslaget vackrare än det förra; tjock Prada-spets i Hitchcock-belysning, gängliga sextonåringar i snyggaste Dolce & Gabbana-tweeden och läppstift i mörk körsbärsfärg (ni vet, körsbär med fruktkött så högpigmenterat att en fläck aldrig går bort), Guccis lyxhippies med honungshår på en höstäng, Claudia Shiffer för Chanel i tjugotalsperuk och ull-stay-ups på en förfallen herrgård, Natalia Vodianova (omgivning oviktig), Burberry-brats i en engelsk park, jag tänkte åh, denna skönhet, vad fint allt är, jag vill aldrig att det ska ta slut – och så, plötsligt, skräckvanten. Jag har alltid varit lite rädd för vantar. – Eh..? – Jo men jag läste en så otäck spökhistoria en gång om ett par vantar som började krypa omkring på nätterna och ströp folk. Nu har jag fått vatten på min vant-kvarn. Nu blir det fluffiga tumvantar för all framtid. trött [2008-09-01 19:41:08.0] 19:16 Alla stockholmare hade börjat med höstkläder idag. För att det är första dagen på första höstmånaden idag? Jag såg hundra vinterstövlar, vinterkappor och halsdukar, inte ens den bistraste januaridag har jag sett så många halsdukar. Jo det har jag. Men jag såg många. Tjejen bredvid mig på bussen hem öppnade cellofanomslaget på en stor och vacker bok som hette JORDEN, det var lava och en vulkan på framsidan, hon hade en mapp som det stod GEOGRAFI på. Första dagen på terminen på Geografi A? (Är det ett ämne? Ja?) Det såg så roligt ut. Jag vill också börja skolan. Litteraturvetenskapens byggnad vid Stockholms universitet är så fin, tegel, murgröna, får mig att tänka på den där boken som vissa av oss aldrig kan sluta referera till, som dock inte är den där andra boken som vissa andra inte kan sluta referera till, eller om det är tv-serien. Nu äter jag citronpastiller berikade med c-vitamin. Det är lite äckligt tycker jag. Jag tror aldrig att jag har köpt en produkt som varit vitaminberikad förut, iallafall inte avsiktligen. Det finns apelsinjuice berikad med järn, och jag skulle antagligen behöva lite järn, men jag tycker att det låter så äckligt. Som att slicka på en stekpanna. Jag har ätit persilja istället. Mm, persilja. Jag vill veta med 100% säkerhet om det kommer eller inte kommer att regna imorgon. Jag bara skriver vad som helst nu. Och ni läser uppenbarligen. when the going gets rough [2008-08-31 10:32:09.0] the tough get their picture in the press 10:24 (Gissa hur länge jag har väntat på att få använda den rubriken.) Jag är employee of the month i Tidningen Vi! (Och ni läser nu en känd litteraturblogg!) Dagens lika som bär: Klänning i Melrose Place (ca. 1993) Klänning från Pradas höstkollektion 2008 Nu packar jag mina väskor och ska åka tåg igen. Idag i DN stod det att vi står inför en allmän förflackning. Jag älskar de orden. Allmän förflackning. Det låter liksom oroande och stiligt på samma gång, seriöst men poetiskt, som en meteorologisk observation, en allmän förflackning drar in över landet under eftermiddagen… ser ni det framför er? Den allmänna förflackningen? Hur den tornar upp sig över… typ en prärie? – En prärie? – Ja. Helt klart en prärie. – Och en allmän förflackning av vad? – Det spelar ingen roll. Vi står inför den nu. Vänta lite bara så ser du den snart vid horisonten. 19:10 Intervju med Harold Bloom i Expressen! Den allmänna förflackningen är ingenting att skämta om, förlåt för det. Förlåt Harold Bloom. Harold Bloom, jag ska försöka börja läsa en av dina böcker redan imorgon. Harold Bloom, om jag skriver ett snällt brev till dig, blir du glad då? Om jag skriver det med min vackraste hadstil på tjockt gräddvitt papper som jag har stämplat ett mossgrönt ormbunksblad på? Harold Bloom, jag vill så gärna att du ska vara glad. Bara att du tar orden ”estetiskt värde” i din mun gör mig lycklig. Och ”autentisk skönhet”. ”Dessa fashionabla ismer har ingenting att göra med estetiskt värde”. Åh. Harold Bloom, får jag rulla ihop mig till en liten boll vid dina fötter och ligga där och lyssna när du pratar? hösthimmel [2008-08-30 11:39:40.0] 11:10 Hej, glad boklördag. Jag hamnade i ett översättningsrus och somnade tre eller nåt. Jag tyckte att jag bara hade tänkt en liten stund, och så hade det gått över en timme. 90% av allt jag har på engelska i mina bokhyllor känns oerhört mycket för svårt, typ som när man stirrar på svåraste korsordet i en tidning och blir brutalt medveten om att okej, det här kräver verkligen en kompetens som jag inte är i närheten av. (Jag löser oerhört sällan korsord alltså, men jag kan bli nedslagen av det där ändå, av vetskapen att OM jag skulle få för mig att testa så skulle jag inte kunna.) Dessutom drabbades jag av insikten att jag är för ego för att kunna vara riktigt bra på det här. Som en nämndeman i en uppmärksammad rättegång går jag in i uppdraget med fel inställning. Jag tror att jag kan göra en dikt lite bättre genom att avvika från originalet. Det måste ju vara kardinalfel. Jag tror att jag ska förbättra D H Lawrence? Ni hör ju hur det låter. (Äh, jag vet inte förresten, jag äger 614 sidor poesi av D H Lawrence och jag skulle uppskatta det till att ungefär 35 är riktigt bra. D H Lawrence var kanske inte det bästa exemplet). Ingen har rest en staty över en översättare va? T gillar att påpeka för mig att ingen har rest en staty över en kritiker. (Det var Oscar Wilde som sa det, tror jag. Framtiden lär väl utvisa att ingen reser statyer över bloggare heller.) Men Georg Brandes fanns det väldigt fina porträtt av i Skagen iallafall. Jag tycker att han var lite het. På ett knasigt sätt. Jo, men D H Lawrence åker tåg och skriver om ”fields of autumn / stretching bare” utanför fönstret, och jag kan inte låta fälten vara tomma, för jag tänker på fält jag såg när jag åkte tåg senast, nyplöjda, upprivna, liksom såriga, ja, ”sår”, bra idé, rimmar på ”hår” (tillhörande det kvinnliga resesällskapet, som en gardin framför fönstret – håret alltså), rimmar till och med på ”får”, som förekommer i en flock i sista raden – nu rimmar jag fåren, det blir ju oerhört raffinerat, det blir ju mycket bättre än originalet! Ja, ni fattar. Jag tycker alltid att det är så tråkigt när folk skriver om översättningar. Men ni kan ju läsa en annan trevlig blogg istället. Pernilla Wahlgren bloggar tydligen nu till exempel. 11:43 En grej jag undrar: ordet ”chart”..? Jag tänkte på Emily Dickinsons ”Chartless”. I never saw a moor, I never saw the sea; Yet now I know how the heather looks, And what a wave must be. I never spoke with God, Nor visited in Heaven; Yet certain am I of the spot As if the chart were given. I den svenska översättningen jag har är ”chart” översatt med sjökort, ”sailing chart” heter det försvisso på engelska, men titeln på svenska är ”Utan karta” – så här: Utan karta Jag har aldrig sett en hed, ej någonsin havet jag såg, och ändå vet jag hur ljungen ser ut och känner igen en våg. Jag har aldrig talat med Gud, ej besökt de himmelska landen, och ändå vet jag var leden går som satt jag med sjökort i handen Erik Blomberg har översatt. Det där med sjökortet, är det bara för att det blir finare med alla s-ljuden i sista raden? För annars: varför inte exempelvis ”och ändå vet jag var vägen går / som satt jag med karta i handen”? Menar Dickinson ett sjökort? Jag skulle inte ha fattat det så. Men det blir ju oerhört mycket vackrare, det är nästan fysiskt tillfredsställande att läsa ”som satt jag med sjökort i handen”. Jag tyckte så mycket om den där dikten när jag var 17 ungefär. Jag tycker om den fortfarande alltså. Jag hade inte tänkt på den på länge bara. Jaha, nu ska jag ge mig. Hej. 14:48

backup 2

the sunshine state (of mind)	[2008-07-01 11:14:04.0]
10:52 ETT HÖGTRYCK VÄXER FRAM ÖVER SVERIGE, eh, jaha? Varmare från onsdag? Var, var? I en liten bit av Skåne? Jag känner mig fullständigt besatt av väder just nu. Jag vill så gärna att det ska vara fint väder på torsdag, och i helgen som följer, och i veckan efter det, men det står bara 18 grader på SMHI:s sida, 18 grader? Det är så kall luft, det spelar ingen roll om det är varmt i solen då. Jag hatar kall luft. Ändå tänkte jag gå ut och lägga mig på gräset i en jätteliten klänning nu eftersom min fåfänga är större än mitt förstånd. Jag blädrade i instruktionsboken till det nya kylskåpet förut: ”Använd endast bifogat is-kubsfack för tillverkning av is-kuber!” står det, med fetstil. Vad kan hända annars? Seriöst? Det är helt bortkastat att ha en morgontidning på sommaren, det står ju ingenting i den. Instruktionsboken till det nya kylskåpet är intressantare. Det bor en pojke här som ägnar iallafall en halvtimme om dagen åt att stå och stirra på ett stuprör på huset mittemot. Han verkar normal alltså, det är inget psychobeteende. Idag har han på sig beiga shorts, röd luvtröja och blå keps. Han är kanske nio år. Jag tror att det kan vara så att det bor något riktigt äckligt bakom stupröret. Typ världens största spindel. Och så måste han gå och kolla varje dag om den är kvar, och det är den, och så måste han stå och stirra på den och tänka ”Gud, det är verkligen världens största spindel”. Om jag inte var så rädd för spindlar skulle jag gå och se efter. Nu får jag sitta här och gissa istället. Så fort han ser någon komma, eller hör en port slå igen och förstår att någon är på väg att gå förbi, flyttar han sig ungefär 1,5 meter från stupröret och står och hänger lite blasé vid ett elskåp istället. För att inte avslöja hemligheten bakom stupröret antar jag. Jag återkommer om det dyker upp mer information om pojken med stupröret. Nu går en tjej förbi i linne och shorts. Då kan man ju sola lite. Ja ja. Det är fint väder. Fint väder is a state of mind. 14:20 Dagens stilförebild: Colette. 14:21 – Kan du inte testa att posta en bild som inte är från nån gång mellan 1850 och 1920? – Hm, jo… jag kan försöka. Men jag tycker ju uppenbarligen att de snyggaste bilderna är från den tiden. – Det börjar kännas lite enahanda. – Men tänk om jag exempelvis bara postade bilder som är från JUST NU? Som på jättemånga andra bloggar. Hur enahanda vore inte det? – Det har du ju rätt i. – Visst har jag det.
hurra, en kanon	[2008-06-30 12:11:29.0]
11:56 Jag gillar verkligen Expressens serie med ambitionen att skapa en barn-kanon. Idag handlar det om poesi och barnanpassad poesi har jag aldrig begripit mig på – jag minns det som att inget var tråkigare än den En bok för alla-antologi med barnpoesi som stod i en blå låda i min barndoms lågstadieklassrum. Poesi var lite äckligt på något sätt, jag tyckte att det var pretentiöst och konstigt, även om jag givetvis inte kunde formulera det då. Däremot har jag alltid älskat rim: Elsa Beskow, Thorbjørn Egners bok om elefanten Dumbo… eh, jag, det är vad jag kommer på nu. Lennart Hellsing läste jag aldrig. Min mamma hade en dikt hon gillade, jag vet inte vem som har skrivit den eller varifrån hon fått den, men så här gick den (jag lärde mig den utantill): Vi talar så ofta om väder och vind vi människor när vi mötas Vi leva vårt liv nästan kind emot kind så nära varandra vi nötas Och vi leva ändå som på fjärran ort fast vi trängas i packade städer Från hjärta till hjärta är avståndet stort det är därför vi talar om väder Den tyckte jag var toppen. Och sedan Hjalmar Gullbergs Vid Kap Sunion, som väl var den första riktiga poesi jag tyckte om. Ja, fast nu skulle det inte handla om poesi, utan om konst. Jag tycker om Peter Cornells artikel om konst för barn. Inte konst speciellt för barn (varför ska poesi vara speciellt för barn? Jag hatar poesi för barn, ja, nu känner jag det mycket starkt), utan verk ur konsthistorien som barn kan tänkas uppskatta. Jag börjar genast fundera på hur min lista skulle se ut (förutsägbart nog givetvis Jägarnas hemkomst istället för Babels torn av Brueghel, men Giorgiones Stormen kunde jag också tänka mig, och så skulle jag ha med Bronzionos allegori med tiden och kärleken och något av Fuseli tror jag, typ den med Titania från En midsommarnattsdröm. Update: och Botticellis Våren. Update igen: och en fresk av Giotto, något av Caravaggio, C D Friedrichs munk på en strand och Géricaults Medusas flotte, Manets Gare Saint-Lazare, Hokusais Vågen ihop med impressionismen, och Leonora Carrington hellre än Dalí för att visa surrealism, och Mark Rothkos två grå fält på slutet – kan jag inte få göra en konstbok för barn? Det vore så roligt att det vore helt knäppt. – Lite mycker renässans kanske? – Nja, någon sådan hänsyn tas inte. Här prioriterar vi kvalitet helt enkelt.) Jag tycker det är särskilt fint att Peter Cornell skriver om Dorés bibelillustrationer: ”Som vuxen förstod jag att vår fascination hade utlösts av den estetiska kategorin ‘det sublima’. Det var denna svindlande förundran som ledde mig till konsten” – åh, mig också. Det är denna svindlande förundran som håller mig kvar! Jag skulle ha älskat Doré när jag var liten. Jag skulle vilja ha en bok med hans samlade verk. Undrar om det finns. Den skulle kanske bli för tjock. Doré, fotad av Nadar. Fin! Fin halsduk också! Manets Gare Saint-Lazare 13:23 Man måste inte intressera sig för Waltic va? Jag var ärligt talat mer intresserad av fotbolls-EM. 13:28 Jag var vansinnigt ointresserad av fotbolls-EM alltså. 14:41 Gud vilken fascinerande text!
processen	[2008-06-29 12:04:30.0]
11:45 Jag funderar på att skriva här om min SKRIVPROCESS. Det har inte varit aktuellt på ett tag, men nu inser jag att jag faktiskt har en, även om det låter alldeles för pretentiöst egentligen; som något man pratar om när man sitter runt ett bord på nån slags sammankomst för människor som håller på med skrivande, och finns det något jag hatar så är det sammankomster för människor som håller på med skrivande som går ut på att man sitter runt ett bord och pratar. Jag till och med drömde om skrivande i natt; jag vaknade med ett ryck (haha! Jag gjorde faktiskt det. ”Jag vaknade med ett ryck” får man inte skriva i sin roman va? Tur att det här är en nätdagbok) exakt klockan 4 (04:00, det kändes helt X-Files) av att grannen bullrade på sin uteplats. Det kändes som att min hjärna höll på att defragmentera och som att jag hade avbrutit den i en viktig process; jag hade liksom drömt bilder av hur min hjärna stoppade scener i olika fack, jag märker att detta blir mycket svårt att förklara. Det kändes iallafall som att det hade en mycket nära koppling till min SKRIVPROCESS. Fast min hjärna verkade sitta på bonusmaterial; en scen med ett par vid en bardisk, som den iofs rensade bort för att den inte fyllde nån funktion (kan ha att göra med att jag läste Carina Rydberg precis innan jag somnade – par vid bardiskar är underbart hos henne, men inte hos mig). Det är väl precis det här hjärnan sysslar med när man sover? Defragmenterar? Sorterar intryck? Det kändes som att jag fick det illustrerat för mig i drömmen, som i nån sån där tecknad Så funkar kroppen-film. Fast det i själva verket hade att göra med min roman. Detta blir helt obegripligt, förlåt. Jag håller alltså på att försöka skriva färdigt en roman. Det är skitsvårt! Det är mycket svårare än jag trodde. Men nu känner jag mig ändå vid gott mod. Jag har känt mig fullständigt utan mod i ett halvår ungefär, och inte ens öppnat dokumentet. […] Det här känns nästan privat, vad fånigt. Kanske tar jag bort det igen om en stund. Men jag tycker alltid att det är fånigt när andra håller på och ska vara helt hemliga och så en vacker dag ba’ ”Jag har skrivit en roman!”, jag blir alltid sur och tänker ”Jaha, varför har du inte sagt nånting om det?”. Fast jag fattar ju varför: Ifall det blir dåligt, ifall ingen vill ge ut den, ifall man misslyckas. Kanske borde jag hålla tyst tills jag sitter på ett kontrakt med ett förlag. För det gör jag alltså inte. Äh, jag vet inte. Nu skrev jag ju inte ens nåt om själva skrivandet. Jag vet inte, jag tycker alltid att det är ointressant med sånt, men jag hade ju faktiskt tänkt att jag skulle skriva något om det. Jag kanske återkommer. Nu ska jag jobba. Hej hej. 14:24 Jag funderar på att köpa en hatt! En stråhatt. Inte en sån där lite rockig hatt som man blir Sveriges bäst klädda i (det här är inte min tanke, jag läste den på en blogg nån gång och jag har tyvärr glömt vilken, men det är en fantastisk iakttagelse: Utmärkelsen Sveriges bäst klädde man kan tillfalla vilken man som helst som nån gång burit hatt. Jag har insett att det är likadant på damsidan. Jessica Folcker, blev hon inte bäst klädd nåt år? Vem ÄR Jessica Folcker? Jag ser henne svagt framför mig, med huvudbonad), utan en lättjefull hatt. Med stora brätten. Jag ska ha stora solglasögon till den och bära den under de dagar av tryckande hetta som kommer att infinna sig så fort jag far ut i skärgården på sommarlov. Nu måste jag ut och gå, jag vaknade med fettpanik. Det händer regelbundet: Jag tänker ”Så här stor var jag INTE igår!!”, det känns som att jag har lagt på mig typ fem kilo över natten. Hej igen. 18:29 Äsch, allt jag skriver suger. Jag vill skriva som Carina Rydberg, jag älskar hur hon skriver: på samma gång klarsynt och lite neurotiskt, en blandning som jag tycker blir ytterst sympatisk. Jag tycker att Carina Rydbergs stil känns helt och hållet genuin. Jag önskar våldsamt att min också kunde göra det. Jag har surfat väskporr ett tag nu istället för att skriva. Idag vill jag otroligt gärna ha en väldigt dyr handväska. Typ den här: 7500 kronor ungefär. Jag borde skriva en deckare istället kanske.
where everybody knows your name	[2008-06-28 13:03:07.0]
12:38 Jag skulle ha sett Sex and the City-filmen igår, men det var utsålt. Typiskt – idag är ju som ni säkert vet sista dagen det är tillåtet att blogga om den, så nu blir det inget för min del. Istället för Sex and the City-film fick jag dock vin på mitt favoritställe i Göteborg: Golden Days. Jag älskar Golden Days! Det är fantastiskt. Jag blir på världens bästa humör bara av att kliva in i lokalen och sen vill jag aldrig gå därifrån. Igår fanns det ledigt bord inne i ett litet bås omgivet av mörkröda sammetsgardiner, det kändes som restaurang- (eller möjligtvis bordell-)vagnen på Orientexpressen. De har Manets Baren på Folies-Bèrgere på väggen (jättebra målning! Jag borde skriva mer om Manet här!) och bäst av allt är att Golden Days är ett fullständigt ohippt ställe, frekventerat nästan uteslutande av kvartersalkisar, turister och tonåringar (obs, inte hippa tonåringar, extremt ohippa sådana). Det är liksom Hotel Costes bar eller Bar Rouge i Gamla Stan – inbillar jag mig, fast jag inte har varit på något av ställena – minus allt som gör dem trendiga. Interiör från Golden Days i osmickrande blixtbelysning – i verkligheten är det mörkt som i en grotta, faktiskt så mörkt att man nästan får treva sig fram när man kommer in från solskenet utanför. Manet! 13:04 En grej jag tänkt på i evigheter, och som Inga-Lina Lindqvist inte tar upp i den annars utmärkta artikeln om bloggande författare i Aftonbladet igår, är att den manliga dominansen bland kommentarerna på mäns bloggar är närmast total. Jag ska egentligen inte säga något, för under de år jag följt Malte Perssons blogg (som väl är den blogg som det här inlägget handlar om egentligen), skulle jag gissa att jag har skrivit tre eller fyra kommentarer. Inte speciellt mycket alltså. På kvinnors bloggar (Eva Ström, Bodil Malmsten – den senare läser jag i och för sig inte, och jag tänker inte ens gå in på den och kolla nu för att få klarhet i hur det verkligen förhåller sig – jag tänker att det måste finnas åtminstone en enda person i det här landet som klart och tydligt tar avstånd från Bodil Malmsten, och jag har insett att den lotten uppenbarligen faller på mig) är det kanske annorlunda, och på Peter Englunds blogg (lite stjärnögda fans om inte annat), men när det ska pratas seriöst om seriös litteratur undrar jag verkligen var brudarna är. – Ja, och var är du själv? – Nä men jag törs liksom aldrig säga nåt. Alla andra verkar så himla belästa och bildade. Jag tänker typ att de har läst precis allt som jag har läst, och sen har de läst typ 300% till. Eller 800%. Eller 8000. – Men så är det ju säkert inte. Och dessutom behöver det ju verkligen inte vara så att den som läst flest böcker vinner. – Nej men det känns ju så. – Du får väl skärpa dig helt enkelt. – Mm, jo, jag kan väl försöka kanske. – Det får du fan se till att göra. – Men låt inte så arg. – Men jag blir ju trött på dig. – Ja okej… ja, det blir ju jag också. I väntan på att jag ska skärpa mig rekommenderar jag den här kommentarstråden för alla med intresse – för eller mot – John Ruskin och prerafaeliterna. Hej hej. 16:16 Dagens kvinna: Jag älskar Carina Rydberg!
dragging my soul to a beautiful land	[2008-06-27 00:19:11.0]
12:20 Vet ni hur lite 1100 tecken är? HELT SJUKT LITE. Jag skulle lika gärna kunna ombes skriva en haiku om den här romanen. en bok om en man som levde hela livet och sen gick och dog Där fick jag med det väsentligaste. 13:11 Vilken rolig artikel om bloggar och författare! 00:17 I nya Nöjesguiden berättar 30 KÄNDA SVENSKAR om sina favoritdebutanter. Litterära debutanter alltså. ”Debutromaner” gällde det när jag fick frågan, för jag är en av de 30 kända svenskarna, dock alldeles tveklöst mindre känd än övriga 29 (eller, kanske på delad sistaplats med någon kille som har gjort en film, men när den har premiär kommer jag definitivt att vara sist). Jag är inte med i nätversionen av artikeln, kanske för att Nöjesguiden hatar mig eftersom jag glömde att skicka in en bild på mig själv så de var tvungna att sno en ful och pixlig från Aftonbladet. Förlåt! Jag säger i alla fall att Röda rummet är den mest överskattade svenska romanen. Typ hälften av övriga tillfrågade tycker att det är den bästa debuten. Carolina Gynning är på omslaget (till Nöjesguiden, inte till Röda rummet) och ligger bland gosedjur och äter en klubba och säger att hon älskar Per Hagman. Jag älskar också Per Hagman men jag får aldrig ligga på en säng och äta en klubba bland gosedjur. Det är inte min image? Det skulle kunna vara min image. Johan Kinde säger att Sven Lidmans första diktsamling är den bästa debuten. Sigge Eklund säger att Martina Lowdens Allt är den mest överskattade svenska romanen, Mats Strandberg dissar Monika Fagerholm, Marcus Birro dissar Jonas Hassen Khemiri. Vad fint det är när man inser att alla faktiskt inte tycker likadant, även om det är oftast är väldigt lätt att tro det. Jag var på rea och skulle försöka köpa kvalitetskläder. Typ göra såna här reafynd. Jag kan stirra på det där blogginlägget hur länge som helst, hänförd av oklanderligheten. Jag gick till Acnebutiken och tänkte att jag minsann skulle köpa en kofta av god kvalitet, men allt var fult, utom ett par stövlar och de var både för högklackade och för dyra, fast det var rea, och så var de ju dessutom stövlar och inte en kofta. Att gå in i Acnebutiken känns som att gå in i ett kylrum. Det skulle kunna hänga flådda grisar därinne, men nu hänger det god svensk design och människor som uppskattar den istället. Sen gick jag till Weekday. Sen gick jag till nån butik jag inte vet vad den heter där de säljer konstiga märken som är dyra fast ingen någonsin har hört talas om dem. Inget var snyggt nånstans. Ibland när jag går omkring i klädaffärer tror jag att det är något fel i huvudet på mig. Jag förstår inte hur folk som köper classy svensk design lyckas, jag förstår inte ens hur man får lust att prova något. Sen gick jag till Benetton och tänkte att jag kanske kan köpa någon klassisk liten lammullsjumper som jag kan plocka fram i höst under de där veckorna när jag vill se ut som en Twin Peaks-tjej, men allt jag ville ha på Benetton var en liten quiltad väska för 1400. Sen tänkte jag tröstköpa en bok om pioner men ångrade mig och gick till apoteket och köpte Noskapin och tandkräm istället. Sen satte jag mig utanför domkyrkan och läste Nöjesguiden. Sen åt jag pasta. Nu ska jag läsa Jonathan Littell. Synd att han är en fransk och inte svensk debutant. Hej hej.
rubrik II	[2008-06-26 13:21:19.0]
13:09 Det regnar. Sedan 21 september förra året har jag åkt tåg för 21 600 kronor. Åker man tåg för mer än 35 000 på ett år kommer man upp i högsta medlemsnivån hos SJ, och får ett svart SJ Prio-kort, gratis internet på alla resor och, bäst av allt, tillgång till SJ LOUNGE i Stockholm och Göteborg. I SJ Lounge loungear affärsmän; de ställer ifrån sig sin portfölj bredvid en clubfåtölj och tar en kaffe (gratis såklart) och läser Dagens Industri (också gratis). Jag tycker att det verkar jätteroligt med SJ Lounge. Jag har aldrig sett spår av en lounge i Göteborg, men i Stockholm är den ovanför McDonalds, där Förkväll-studion låg förut. (Jag vet inte om det finns någon hiss, jag oroar mig redan över detta. Hur ska jag få upp min jättestora resväska till SJ Lounge om det inte finns hiss?) Jag ser framför mig hur jag glider in där, sätter mig i en fåtölj och läser SvDs kulturdel (gratis) och knaprar på ett hårt päron (också gratis) medan jag väntar på mitt tåg. Någon affärsman med årskort i guldkategorin sneglar kanske på mig och undrar om jag har kommit riktigt rätt, och då visar jag mitt svarta SJ Prio-kort och säger blasé att jo, jag reser ju en del, och så ler han och vi nickar i samförstånd. Grejen är bara att det alltså saknas 14 000 poäng, och jag finner det otroligt att jag kommer att åka tåg för 14 000 innan 21 september. Särskilt nu när jag var tvungen att åka Swebus senast. Hrmpf. Jag kommer att hamna på typ 29 000 poäng kanske, jag kommer att falla på målsnöret. Med näsan tryckt mot SJ Lounges välputsade glasvägg och en sorgsen blick på fruktkorgen. Interiör från SJ Lounge, Stockholm
ännu fler människor jag känner ger ut böcker	[2008-06-25 11:36:23.0]
11:21 Vad är dealen med svenska apotek egentligen, varför kan man inte köpa förkylningsmedicin? Som i alla andra länder? Utomlands tillhandahålls en uppsjö varianter av förkylningsmedicin som – i ett och samma piller – angriper alla förkylningssymptom man kan tänka sig; febernedsättande, snorfördrivande, halsontlindrande, huvudvärksförbättrande, hostdämpande, till och med uppiggande, om det är vad man önskar, eller sövande (man tuppar av ett halv dygn och vaknar sedan återställd) om man föredrar det. Under hyllan ”FÖRKYLNING” på svenska apotek finns ju bara en massa trams. Mjuka, söta halstabletter med svartvinbärssmak? Har någon upplevt en endaste grad av förkylningsförbättring med hjälp av dem? De förkylningspiller jag köpte i England i vintras, med en oerhörd dos koffein, var underbara; inga problem alls att gå och jobba, inga problem alls att vara effektiv och produktiv och medverka till detta lands välstånd och inte medverka till sjukskrivningssiffror och på alla sätt vara den gode samhällsmedborgare som regeringen antagligen gillar, hallå, sexleksaker går tydligen bra, men förkylning orsakad av lynnigt klimat får man ingen hjälp med. Skandal är det. Descartes skulle ha hållit med mig. 11:32 När jag skrev att jag inte var pepp på några böcker i höstbokkatalogen var jag lite sur och orättvis. Jag ser fram mot Christine Falkenland (well, lite iallafall, den där boken verkar inte vara något jag kommer att älska förbehållslöst, men jag gillar ju Christine Falkenland) och Carina Rydberg. Jag hittar ingen länk till min vän David Almers projekt; en tidigare outgiven roman av Emil Kleen som kommer ut på ellerströms, med, enligt svb-katalogen, mycket vackert jugendomslag. Och så har Elin Boardy skrivit en roman som verkar toppen, hurra! En gång läste Elin och jag Svenska och nordiska språk ihop och lärde oss allt man någonsin kan behöva veta om grammatik. Kolla vad fint omslag hennes bok har: Nu drar jag och köper en liten kopieringsmaskin dårå. Hej hej.
rubrik	[2008-06-24 01:03:39.0]
14:23 Det är så konstigt med kulturdebatter. Jag har alltid så svårt att förstå vad de handlar om egentligen. Typ jag missar nån grej i början och sedan är det kört; det framstår för mig som att alla egentligen tycker likadant eller som att det träts om… ingeting. En liten definition eller nåt. Jag försöker fatta vad de egentligen bråkar om när det gäller mode och Sex and the City nu. Aftonbladet tar inte mode på allvar, tycker Salka Hallström-Bornold? Det har hon väl helt rätt i. Det finns ingen modeskribent. Men de där texterna hon är arg på utgav sig väl inte heller för att handla om mode, utan var just – med en väluppfostrad formulering – rätt svepande konsumtionskritik? Jag vill inte läsa ett ord till om Sex and the City nu. Ni vill inte läsa fler blogginlägg om det. Alla är mätta sedan drygt ett år tillbaka. Men det är ju roligt att Hallström-Bornold kallar Aftonbladet Kultur för ”kulturskägg”, får jag tycka det? Ibland vet jag inte vad jag får tycka. Det är kvinnor hon kallar för skägg, är det modernt? Är det queer? Är det en Duchamp-referens? Jag är inne och är förkyld och försöker få ordning på mina kvitton. Jag ligger typ tre månader efter och jag gör fel hela tiden. Jag tänker att en tågbiljett bör sorteras in under datumet den gäller, men den bör väl snarare sorteras in under datumet då den betalades. Plus att jag känner genans över att bokföra matkvitton (jag får tydligen dra av mat när jag jobbar på annan ort) när det inte bara är färdigmat på kvittot utan dessutom typ en påse kola. Får man dra av kola? Eller ska jag dra av kolan från avdraget? Bäddar jag för en kola-skandal annars? Jag har bloggat om kola, det kanske jag kan åberopa. PLUS att jag måste köpa dyr utrustning för att kunna bokföra ordentligt: En kopieringsmaskin. Annars bleknar mina kvitton och förlorar sitt värde som bevis för inköp och sen blir det en kvitto-skandal. Och så måste jag köpa en häftapparat. Fast den är nog inte så dyr. Jag vill gå på bio, fast då kommer jag att bli ännu mer förkyld. Jag tål inte luftkonditionering. Jag är så bräcklig. snälla snälla dra ner AC:n Jag får se på film hemma istället. Jag vill se något där en världsstad utplånas av en flodvåg eller en inlandsis. 00:57 dagens man!
ju större tryckskillnad desto kraftigare vind	[2008-06-23 22:22:52.0]
22:08 Hej, vilken värdelös dag. Tur att det var värdelöst väder också. Klev upp 05:45, åkte bil, åkte sedan buss eftersom SJ är ett sjukt företag som inte kan göra nog reklam för hur fint och miljövänligt och framtidsmässigt det är att åka tåg för att därpå ha så få avgångar på attraktiva resdagar att man väl måste boka veckor i förväg för att ha chans på en biljett. Det var fasansfullt att åka buss, jag frös så jag skakade ett tag och min på väg att bli förkylning blev en förkylning och sedan anlände jag snuvig och skrynklig och rusade till tandläkaren. Kanske lika bra att klämma alla värdelösa sysselsättningar på en dag. En snäll flicka lackade min ilande tand, men jag vet inte om det blev bättre. Inga hål. Min förra tandläkare sa att jag såg ut som Liv Tyler. Gissa om jag gillade min förra tandläkare. Jag köpte en billig bok, jag köpte en billig kofta. Ska jag tröstbeställa Acnejeans nu? Det är rea. Jag kan inte bestämma mig. Exakt hur synd är det om mig idag? Jag åt en djupfryst färdigrätt från Findus till middag. Jag fick blåmärken på foten när jag tappade min resväska på den. Jag läste hösbokkatalogen och kände förväntan inför exakt en (1) bok. Det är en bok som torde tilltala ungefär 23 personer i landet. För de böcker med en bredare målgrupp än så kände jag allt mellan ointresse och avsmak. Imorgon är jag glad igen. Imorgon säger jag kvittrande JAG ÄLSKAR LITTERATUR! Jag läste lite tidningar och bloggar, de var tråkiga. Utom Karins blogg, där det stod ”Det är ju så här svensk press i stor utsträckning är. Människor som antagligen tror att de håller på med något jätteviktigt, hur de nu kan ha fått för sig det.” Kan tänka mig att bli kramad nu. Hejdå.
haremssommar, del 1	[2008-06-22 20:59:55.0]
20:48 Jag tycker att haremsmiljö som fantasi och objekt för applicerande av exotiserande skönhetsdrömmar är toppen. Det är allt jag vill säga idag. klicka för harem i närbild
jag såg på fotboll igår	[2008-06-19 13:24:15.0]
13:10 Hurra, Skunk fungerar igen! Jag har skrivit en massa de senaste dagarna som inte har gått att lägga ut här, så nu blir det monsteruppdatering. Första inlägget är från igår, det andra är från i förrgår. Hvad vi skola älska och vårda 2008-06-18 22:48 Hej, jag odlar min världsfrånvändhet genom att läsa John Ruskins Hvad vi skola älska och vårda. John Ruskin skrev om konstteori runt förra sekelskiftet (exempelvis i Hvad Venedigs stenar lära, som Lucy i Ett rum med utsikt läser), och så var han rädd för kvinnligt könshår. Det senare framgår dock inte av Hvad vi skola älska och vårda. Istället skriver han följande, som man kan begrunda om man gillar att fundera över det genuina, eller vad vi nu ska kalla det: Då man säger, att Shakespeare skrifvit fulländade historiska skådespel öfver ämnen, som tillhöra föregående århundraden, svarar jag, att de äro fulländade skådespel, just därför att ingen hänsyn tagits till århundradena i dem, men väl därför att i dem råder ett lif, som alla människor erkänna för att vara alla tiders mänskliga lif – och så är det icke för att Shakespeare sökte meddela universell sanning, utan därför att han ärligt och fullständigt, efter de människor, som lefde omkring honom, skildrade den mänskliga naturen, som i sanning är beständig nog – – ity att en skurk i femtonde århundradet i själ och hjärta var detsamma som en skurk är i det nittonde och var i det tolfte; och på samma gång liknar en hederlig eller ridderlig man andra hederlige eller ridderlige män under hvarje annan tid. För den skull är dessa stora idealisters verk alltid universellt, icke därför att det icke är ett porträtt, utan därför att det är ett fullständigt porträtt, fullständigt ända in i hjärtat, som är detsamma under alla tidsåldrar. Förlåt för alla långa citat. Jag orkar aldrig läsa långa citat i folks bloggar men jag har högre tankar om er än vad jag har om mig själv. Det bästa John Ruskin skrivit hittills i Hvad vi skola älska och vårda är dock följande, angående det sinne som är i färd med att ”bilda en riktig smak” (jag uppfattar ”riktig” som ”sann” eller ”ärlig”, snarare än ”korrekt”): Det famnar allt, som det älskar, så hårdt, att det krossar det, om det är ihåligt. Hur vackert är inte det? Det ska bli mitt motto. I mitt hjärta tatuerar jag nu in JAG FAMNAR ALLT SOM JAG ÄLSKAR SÅ HÅRT ATT JAG KROSSAR DET OM DET ÄR IHÅLIGT. Bäst att ni ser upp. John Ruskin de svekfulla lustarnas gungande slup (vällust och vedergällning) 2008-06-17 12:43 Hej, det nya kylskåpet har kommit nu. Tyvärr öppnas dörren åt fel håll, så man måste stå i ett hörn och få ryggskott varje gång man ska plocka fram en morot eller vad man nu förvarar längst ner. Det här är exakt hur intressant? Jag förutsätter inte att någon ska intressera sig för mitt kylskåp. Jag anser inte att mina tankar om kylskåp berättar vem jag är. Eller, det medverkar väl kanske till föreståelsen, om man nu är intresserad av en sådan, men inte i högre grad än annat jag skriver, sådant av mindre trivial karaktär. Det här är den tråkigaste diskussion jag vet. Efter fildelning. En annan tråkig diskussion är den om den där filmen med fyra väninnor i New York (varav en är för slampig för att platsa i ett modereportage i DN Söndag) samt dess eventuella kopplingar till den tid (och ofta stad = Stockholm) som vi lever i. Det är klart att man tröttnar om varje svensk dagstidning kör i snitt fyra artiklar om samma fenomen. Jag skulle tycka att det blev tröttsamt vad det än gällde; fyra artiklar per tidning om symbolistiska kvinnoporträtt och jag skulle skrika SLUTA FÖRIHELVETE ATT TJATA. Måttfullhet är som vi alla vet en dygd nån gång ibland. En kille som gillade måttfullhet var August Bohman, som jag äger en så vacker diktsamling av: (”Löjtnantshjärta! Vilket fantastiskt namn på en växt. Så Elvira Madigan!” skrev jag först, men det är inte löjtnantshjärta, eller hur? Det är blodsdroppe? Heter den ”Kristi blodsdroppe” ibland? Det verkar så nu när jag googlar. I love växter med bibliska namn!) Jag har August Bohmans diktsamling stående med framsidan utåt i bokhyllan och så låtsas jag att han är en släkting till mig. Det är han alltså inte. August Bohman var speciellt intresserad av fosterlandet, fosterbygden, konungen, Gustaf Adolf, ett gott utfört dagsverke samt nykterhet och måttfullhet. I en hel del är August Bohman och jag varandras raka motsatser. Medan jag gärna hänger mig åt oförställd eskapism tycker August Bohman att man ska skärpa sig och odla sin jord, försörja sin familj och gifta sig med en rustik kvinna. Han har skrivit en rolig dikt som heter ”Det trolska hafvet”, jag citerar den i sin helhet: Se glittrande vågen! Ack, har du ej lust Att nu vända hågen Mot främmande kust? Från fädernehärden Styr kurs ut i världen! Se, där får du tröst. Så manar en stämma i ynglingens bröst. Så ljufligt den ljuder Och lockar dit ut; Så kärligt den bjuder Sitt: leka och njut! Och vågorna krusas, Och ynglingen tjusas; Han längtar att bli Som lockande, lekande böljan så fri. Då lyfter han ankar. Fri far han åstad I solfulla tankar, Så hoppfull och glad. Men svekfullt är hafvet, Där ligger begrafvet Så mången ett hopp Djupt under de glittrande böljornas lopp. Nu skymtar han stranden Ett stycke ifrån Dock, vinkande randen Flyr undan med hån. Sitt mål han ej hinner. Dess narrspel försvinner, Men stormar och natt Och nöden och döden ta seglaren fatt. Ack, tusenden prisa Det tjusande haf, Till dess de förlisa Och segla i kvaf. Ty hafvet fördöljer Den fara, som följer I nattsvarta djup De svekfulla lustarnas gungande slup. O yngling, vänd hågen Mot sällhetens värld Från svekfulla vågen, Från njutning och flärd! Vill vägen du veta? Den heter: arbeta I dygd och i tro. På den skall du hinna den hamn, som ger ro. Jag tycker om ”Det trolska hafvet” alltså, och ibland, när samtiden är lite för tramsig, känner jag min inre August Bohman komma krypande; det är då jag läser R S Thomas och tänker att det inte verkar så illa att tro på Gud och bo på en hed. Men, sen tänker jag på sådant som exempelvis Linda Skugge – som står lite närmare August Bohman än vad jag gör – har sagt, och på att det så klart är lätt att skriva lyriskt om stilla familjeliv när man under en period av sitt liv varit tuffast i landet och hängt med popstjärnor och journaliststjärnor (det fanns såna på nittiotalet). Jag blir alltid arg när någon som haft det andra drömmer om försöker läxa upp de som drömmer. Jag blir alltid arg när någon tror sig veta vad som är bäst för andra människor, oavsett från vilket politiskt väderstreck ambitionen kommer. Jag väntar fortfarande på att åka till Nice och grekiska öar och sippa champagne på en yacht och hänga i Monte Carlo och bli avklädd av kungar och se sådant som inte lämpar sig för damer (som i den här låttexten). Well, August Bohman kanske hade vältrat sig i synd så det stod härliga till, det vet jag ju faktiskt inte. […] Jaha, jag vet inte riktigt varför jag skriver det här. Jag har överdoserat på konservativt umgänge? Jag har överdoserat på vänsterradikalt umgänge? Jag känner mig extra mottaglig för August Bohman eftersom vi har samma efternamn? Rätt svar är nog en blandning. Nu blir jag trött på mig själv. Nu går jag och lägger mig på en filt. Tjarrå.
jag ser inte på fotboll nu	[2008-06-17 00:38:30.0]
00:36 Lika som bär! ett hus från nån bildbyrå Peter Dahls farmors hus 21:26 Hej, nu är jag i Göteborg igen. Kylskåpet är dödförklarat men ännu inte utbytt. Man får ställa in sin Ramlösa-burk i frysen ett tag (jag håller på att försöka vänja mig av med läsk). Övrig kyld mat har detta hushåll inte hyst på… rätt länge nu. Imorgon kommer förhoppningsvis det nya kylskåpet, oh the joy! Gissa om jag ska stoppa in ost och mjölk i det! Hela dagen! Jag hade fått Jonathan Littells De välvilliga med posten, inbunden! 900 sidor stor europeisk roman. Jag som tyckte att Carsten Jensen var en pärs, vad var det, knappt 700 sidor? Det finns bara en enda bild på Jonathan Littell tydligen, och jag tror att han har potential att se betydligt bättre ut än vad han gör på den. Jobbigt att ha skrivit en stor europeisk roman och sedan vara på bild i varenda europeisk tidning med samma kassa foto. Jonathan Littell är intervjuad i Atlas Litterära Tillägg som jag köpte idag. Jag ska skriva något om den tror jag, imorgon. När jag har smält det där Peter Kihlgård-samtalet. Jag gick förbi pocket-rea på Åhléns också. Eftersom fler pocketböcker är precis vad jag behöver (det där var ironi) köpte jag lite sommarläsning. Carina Rydbergs Djävulsformeln, Sofia Nordins Utanmyr, Alf Henrikssons Antikens historier – så att jag äntligen kan få lite koll på myter och dramer och allt det där som jag har komplex över att jag kan för dåligt eftersom jag gör vissa anspråk på… well, allmänbildning iallafall – samt Idéernas historia av en Sten Högnäs, så att jag kan bilda mig lite när det gäller exempelvis… ehrm… materialismen? Och, uhrm, strukturalismen. Och kroppsvätskorna, I love kroppsvätskorna. Spleen 4-ever! 21:46 Ja okej, kroppsvätskorna har jag halvkoll på. Jag har mycket hellre koll på kroppsvätskorna än på strukturalismen, och jo, jag inser att detta är fullständigt fel prioriterat om man vill försörja sig på att skriva om kultur i Sverige år 2008. Kolla vad gullig! Det är Robert Burton, som skrev The Anatomy of Melancholy, komplett med kostråd för att råda bot på överflöd av olika kroppsvätskor. Kanin var bra mot melankoli, har jag för mig. Nästan allt annat var dåligt. Den här hunken är Antinous, som var ihop med kejsar Hadrianus och drunknade (blev dränkt? dränkte sig?) i Nilen och till vars minne det restes statyer i hela det romerska riket. Han har ingenting särskilt med kroppsvätskor att göra [insert uppenbart snuskigt skämt], men han var så snygg och det är en så fin historia! Alla måste läsa den. Här, till exempel. Lärde jag mig om Antinous i skolan? I sådana fall har jag glömt det.
bang bang, he shot me down	[2008-06-16 00:37:42.0]
00:35 Dagens man! 21:58 Meh, är Lee Hazlewood-bilden här nedanför trasig? Jag ber om ursäkt i sådana fall, ni kan ju trösta er med att ingen är mer irriterad över det än jag. Jag dricker te och äter Icas egna cookies med chokladbitar, de är äckliga. Fast de heter Coklad X 3 och till och med är doppade i choklad. Man kan tro att det borde vara omöjligt att misslyckas med så mycket choklad, men de är faktiskt inget vidare. Bäst transfetter för pengarna är utan tvekan Eldorado-cookies. Hemköps kommer tvåa. Konsums trea. Icas sist. Idag har jag ätit lunch på Riche och senare pastasallad med en kulturredaktion. Har ni varit på Riche? Man tas emot av Martin Timells bror. Jaha, nu ska jag mysa med höstbokkatalogen. Snart ska jag skriva något här som handlar om något annat än mat och som motiverar alla fina länkar, promise.
take off your silver spurs	[2008-06-15 23:32:31.0]
and help me pass the time 23:29 Dagens man!
hemkommen	[2008-06-14 21:12:33.0]
21:01 Kära dagbok, ursäkta frånvaron, jag har varit upptagen med att äta vaktelägg med ledande intellektuella. BRB!
fem nyanser av grått	[2008-06-10 22:58:44.0]
22:53 Det svenska modeundret: Minimarket Hope Acne Back Carin Wester
blomsterfesten i täppan	[2008-06-09 20:55:15.0]
20:37 Färsk ananas. Allt jag vill äta nu är färsk ananas. Jag köpte färsk ananas för sjutton kronor, eventuellt de sjutton bäst spenderade kronorna någonsin. Nu måste jag verkligen anstränga mig för att inte äta upp den sista biten och få ont i magen. Ananas! Bästa smaken. ”Klarhetens hav”, säger de på tv nu. Jag har numera en tv. Klarhetens hav ligger på månen. Vilket fint namn. Det låter kanske lite som ett stadium i nån slags meditation förresten. Över orons ängar mot klarhetens hav, typ. ”Klar” är ett så bra ord, i betydelsen ren alltså. I betydelsen färdig låter det bara klumpigt. ”Klar” låter verkligen som sin betydelse. Jag älskar kl-ljud! Bästa grejen! Det och färsk ananas! En annan grej jag är entusiastisk över idag är Naturhistoriska riksmuseet. Jag gick förbi, det är så stort. Det ser så tungt ut. Det får mig att känna mig liten på ett snudd på religiöst sätt. Jag stod och stirrade på Naturhistoriska riksmuseet, föreställde mig att det finns trappor av marmor där inne (jag har varit inne alltså, men det var för länge sedan för att jag ska minnas särskilt mycket), även dessa imponerande stora, svala, fulla med fossiler; trilobiter som kilar uppför trappstegen. Jag föreställde mig att jag satte mig på knä på ett trappsteg och la kinden mot trappsteget ovanför och kände hur svalt och lent det var, min kind blev kall, jag kunde nästan känna min puls sakta ner. Kanske ligger klarhetens hav på Naturhistoriska riksmuseet. Jag får gå dit och titta efter. Det står i Peter Kihlgårds Kicki & Lasse att när man står inför något som är längre än man själv är; en byggnad eller en person, och man får böja huvudet bakåt och titta upp, så frigörs ett enzym i hjärnan som gör att man infantiliseras litegrann och känner sig liten och i behov att tas omhand och redo att underkasta sig vad det nu är man står framför. En katedral, ett naturhistoriskt riksmuseum, eller kung Bore. Är det här bara en lögn? Det är en väldigt bra lögn i sådana fall. Den tilltalar mig. Men jag vet inte. Jag tror det handlar om en upplevelse av massa. Typ, Eiffeltornet – för gängligt, inger inte respekt trots imponerande höjd. Naturhistoriska riksmuseet – Strike, dear mistress, and cure my heart! En tredje grej jag känner mig entusiastisk över är den här kjolen: Gud så fint att se ut som en blomma!
en man går förbi klädd i fotbollströja	[2008-06-07 10:43:49.0]
10:43 Glad boklördag! Jag har tyckt att jag har varit så tråkig de senaste dagarna att det inte har varit någon idé att skriva något här, eller så har jag skrivit och tyckt att det blivit så tråkigt att jag har tagit bort det igen. Jag har tagit det lite lugnt några dagar nu, och nu får jag panik när jag inser att jag nog exempelvis borde ha bokfört lite; alla högar med kvitton, oj oj. Man MÅSTE inte bokföra alla utgifter väl? Alltså, det är väl bara jag själv som förlorar på att inte göra det? Typ jag har tappat bort kvittot på den där boken, så jag bokför den inte, och får därmed betala för den själv, men det får jag väl leva med då? Måste skärpa mig med det här. Jag borde kanske ha jobbat lite också. Men det har varit så fint väder, jag har bara velat ligga på en filt och läsa roliga grejer. Nu läser jag Timmen mellan hund och varg av Silke Scheuermann. Något med språket stör mig lite, typ en känsla av… pose. Jag har mycket svårt för sådant som känns icke-genuint. Människor, allra mest (har ni tänkt på hur ofta det här händer? Man får en känsla av att prata med liksom ett representationsexemplar av en person snarare än med den verkliga personen – det verkar så vanligt att ingen någonsin ens påpekar det. Förlåt denna naiva tanke, men jag är verkligen en sån lantis att jag inte kan hantera det här riktigt. Glättighet, uh. Man kastar och kastar men får inget napp liksom, det är som att fiska med frigolitdrag, studsar bara omkring på ytan – ja, jag är inte ute efter djupsinnig konversation med folk jag nyss träffat alltså, jag är bara ute efter en liten glimt äkta människa), men även i böcker; en omotiverat tillkrånglad mening, freaks me out. Särskilt när den är på samma gång tillkrånglad och naiv, lillgammal, med outtalat anspråk på att vara charmerande. Nu är det inte så illa med Silke Scheuermann alltså, men jag kan ana tendensen. Jaha. Kylskåpet här är trasigt. Går kylskåp oftare sönder när det är varmt ute än annars? Det ger bara pyttelite kyla. Jag bankade på aggregatet nyss och nu väser det lite iallafall, jag törs inte öppna och kolla om det producerar nån kyla. Min mjölk blev sur och klumpig, jag köpte ny igår, den funkar fortfarande. Jag dricker kaffe nu. Jag ska gå ut och sola bakbenen lite och läsa Silke Scheuermann (jag gillar boken alltså, det där med språket var bara en liten anmärkning) och kanske D H Lawrence. Jo, söta katten var här igår som ni ser på bilden. Och så har jag varit på en studentfest i Norrköping, min minsta kusin, som inte alls är särskilt liten längre, tog studenten, det här stod i ett jättetråkigt dagboksinlägg som jag raderade eftersom jag är så kvalitetsmedveten. Haha! Okej, hörs, hej.
sommarlov	[2008-06-04 10:10:15.0]
09:49 Jag tog en ledig dag igår och det var underbart, och så utmattande att jag däckade klockan 23 igår. T och jag gick och gick, åkte båt, gick lite mer och picknickade sedan på en gräsmatta full med tusenskönor i Göteborgs botaniska trädgård, det var så fint: paradisiskt! Efter att vi kollat runt i japanska dalen och stått i en tropisk regnskog drack vi rosévin och läste tidningar i skuggan. Det kändes som semester och var alldeles underbart. En kaxig mås. Jag såg töntig ut och ville inte vara med på bild, men tyget i min klänning är fint. Sen åt vi ett berg av grillat kött på den överskattade restaurang Kontiki – det var god mat alltså, men jag fattar inte hypen, hela stället ser ut som om någon byggt det i träslöjden – all omålad plywood. Jag antar att det passar bättre för människor som vill ”hänga” på ett ”skönt” ställe. Sånt tycker jag är vansinnigt vulgärt. 20:06 Om jag hade en modeblogg önskar jag att jag hade skrivit det här inlägget. Om jag hade en bättre kamera, mer fotografisk talang samt precis hade tillbringat några underbara dagar på Öland så önskar jag att jag hade tagit de här fantastiska bilderna. Nu ska jag försöka laga tilapia med bulgur, kall paprika- & chili-sås samt en spexig sallad med sockerärter och granatäpple. Wish me luck.
madeleinekaka	[2008-06-02 11:13:52.0]
10:55 Gomorron gomorron, det är sommar ute. Jag måste läsa böcker och tänker göra det på Gods & Gårdar-filten på en gräsmatta. Egentligen är allt jag vill när det är sommar att läsa modemagasin. Det är det bästa; att ligga i solen nånstans och titta på fina bilder med glittrande brunbrända modeller i våta vita herrskjortor på en strand, och nyheter från hudvårdsmärken jag knappt sett i verkligheten och sminktips med turkosa och orangea ögonskuggor eftersom det är sommar, go crazy!, ös på med färg! – är det någonsin någon som gör det? Well, det är ju iallafall bättre än fascistiska ”På sommaren nöjer vi oss med lite mascara och ett läppglans!”. Och så är det alltid bilder på typ en kaktus och tips om nån kräm med aloe vera; recept med en immig kanna där det guppar omkring frukt och bär, sommarhoroskop och nåt armband med turkosa stenar för det är fräscht med turkost till solbrännan. Glöm inte att peela benen, och skydda huvudet med en hatt i solen! Både praktiskt och trendigt. Modemagasin är verkligen exakt likadana varenda sommar, det kanske är därför jag gillar dem. När jag läser Damernas värld sommaren 2008 kunde det lika gärna vara sommaren 1995, det är en tidsmässig warp zone, aah. Som varje sommar får mig att tänka att jag en dag ska bli vuxen och leva ett glamouröst liv och taxfreeshoppa de där dyra krämerna på flygplatsen på väg till rivieran där jag ska ha solhatt och våt vit herrskjorta på en strand. Om några år så!

backup 3

jag solade på min Gods & Gårdar-filt	[2008-06-01 12:25:42.0]
12:02 Är det något som får mig att ifrågasätta begreppet demokrati så är det kommentarsfunktioner på nätversioner av tidningsartiklar. Och min lätta försommarmisantropi kompletterar jag med en irritation över så många människors höga tankar om sig själva. Denna självupptagenhet! Plus denna okritiskhet bland människor som utsätts för dessa självupptagna människor. Typ, person A pratar i en timme om sina fullständigt substanslösa framgångar, person B blir vansinnigt imponerad. Vad är det för fel på folk? Nu ska jag sätta mig i solen och läsa R S Thomas och inte tro att jag är nåt. Plus att jag ska läsa Glamour. De har en guide till hur man bär sin handväska på rätt sätt och jag oroar mig nu över att jag har burit min väska fel i ETT HELT ÅR. Den har på gränsen till för korta axelband för att vara tillåten att hänga över axeln tror jag. Det stod ingen angivelse i centimeter, så jag får väl jämför med bilderna. Men jag fruktar att den jag kommer att likna mest är den för mig okända kändisen Katherine Heigl, som får omdömet FLOPP. 12:31 Igår åt jag grillad tilapia! Jättespännande. När jag googlade den och det stod att det är nån slags ciklidfisk kändes det sådär (jag är uppvuxen med akvarium, man äter inte akvariefiskar), men den påminner om abborre också, och den var jättegod. Jag undrar om man kan köpa den färsk nånstans. Jag vill också grilla tilapia. Kan bli sommarens grej! 22:06 Är det här det snyggaste sminket någonsin? Läppglans i Aubrey Beardsley-iga förpackningar, läppstift med vallmo! Synd att det inte var vallmo på hylsorna också, det hade ju varit fantastiskt. Fast jag blir rätt sugen på att shoppa lite ändå. Så svårt att få en bild av hur färgerna faktiskt ser ut bara. Köpa smink på nätet är alltid en chansning. För att inte tala om parfym. Imorgon ska jag hämta ut min nya sommarparfym på posten, pepp pepp! Den är testad och klar; jag har beställt parfymprov och haft testperiod och till och med fått komplimanger på jobbet så nu känner jag mig säker. Jag längtar! Jag ska dofta så gott hela sommaren så ni fattar inte. – Well hello there. 22:19 Jag läste nånstans (DN?) ett citat ur den där intervjun med Peter Kihlgård i den nya tidskriften ALT som det stått om överallt, han sa att han aldrig skulle lita på en författare som tycker att det är roligt att skriva. Jag fattar inte. Jag tycker att det är jätteroligt att skriva. När jag försvinner in i det är det fantastiskt; som att kliva över till en annan värld ett tag och fullständigt sjunka in i den. Jag blir alltid varm om kinderna när det är riktigt roligt, det är liksom ett tillstånd av djupaste koncentration och fokusering, det är svårt att förklara. Men jag vet att det är något bra som händer när jag blir varm om kinderna. Jag tycker att det är fantastiskt roligt. Jag blir provocerad av det där citatet. Man ska inte skriva för att det är roligt, utan för att man måste? Jo. Det är klart att jag måste skriva, jag skulle ju inte ha skrivit dagbok här i sju år eller vad det är (närmare tusen sidor i ett word-dokument) om det inte fanns ett väldigt starkt behov hos mig att uttrycka mig i skrift. Men jag skulle ju inte heller ha gjort det om det var tråkigt. Jag tycker att det är jätteroligt att skriva! Om detta gör mig banal får jag leva med det. Okej, hejdå.
ute blåser sommarvind	[2008-05-30 21:59:03.0]
21:33 Nu har jag jobbat mig utmattad. Och tjock. Folk på mitt jobb kommer med pain au chocolat till mig. Det är i och för sig ett alldeles ljuvligt lyxproblem, men nu blir det sallad ett tag. Jag tycker att den här listan innehåller vissa frågetecken. Eller, mest tycker jag kanske att det är osympatiskt med hela grejen. Med folk som tycker saker. Haha! Jag vet att jag tycker saker också. Men ordet ”debattör”… har jag väldigt svårt för. ”Riksmegafon”, ”åsiktsmaskin”, ”Har bevisat att det viktigaste inte är vad man tycker utan att man tycker” – allt detta anses alltså som något positivt? Alltså, jag gillar verkligen när folk har åsikter, jag tycker bara att det blir motbjudande när det blir för… uppenbart. Eller nåt. Jag tycker alltid att det blir motbjudande när saker är för… tydliga? Nä. För programmatiska? Kanske. Jag kan inte formulera det här. Jag slutar försöka. Jag är lite trött på människor över huvud taget nu.
home alone II	[2008-05-29 22:56:23.0]
22:39 Hej kära dagbok, förlåt att jag har ignorerat dig. Jag var på vinmingel i måndags, ute och åt i tisdags, på middag igår och på middag idag. Ibland klarar jag av en hel månads socialt umgänge i ett svep. Sen sitter jag hemma och läser Antikt ideal övriga 27 dagar. Det här är en dagboksanteckning från i tisdags som aldrig blev publicerad: *** Jag har fått en kylskåpsmagnet från Istanbul! Jag känner de bästa människorna. Nu flyger det förbi en gul Carlshamn-luftballong. Jag kan se elden i den, den står helt stilla över huset mittemot. Så här ser det ut: Och nu kommer det en Aftonbladet-ballong! Fast den verkar det inte gå lika bra för. Den faller framför ögonen på mig. Kanske kraschar den på Odenplan nu. Då har jag bildbevis som jag kan mms:a in till Aftonbladet och få en miljon. HON TOG SISTA BILDEN INNAN KRASCHEN – ÖGONVITTNET BERÄTTAR: DET VAR HELT SJUKT, DEN BARA FÖLL MEDAN JAG SATT OCH ÅT KOLA. Jo, jag har ätit en del kola på senaste tiden. Jag håller på att en bli en kännare. Jag är färdig med livsmedelsbutikernas standardutbud nu, så nu får jag väl söka mig till tyngre grejer; specialaffärer. Jag vet inte riktigt vilka bara. Jag är inte beredd att betala hur mycket som helst. Nu äter jag Werthers original med chokladfyllning. Själv kolan smakar ingenting. Rollo-kola är faktiskt mycket godare. Och vill man ha choklad är Riesen-kola bättre. Ja, Werthers med choklad är faktiskt det sämsta av två världar. (update: Idag åt jag chokladkolan ur Twist-påsarna, den var mycket sämre än Riesen, men ändå bättre än Werthers med chokladfyllning. Plus att jag åt Ako-kola, som jag förknippar med min barndom, minns ni påsarna med kolor i blandade smaker? Choklad, mint, grädd-, päron, hallon, citron… kanske nåt jag har glömt – Ako-chokladkolan var okej, mjuk, bra konsistens, men den smakar ju choklad+mint, jag vill oftast inte ha mint när jag är sugen på kola. Just nu skulle jag vilja ha en riktigt skamlöst gräddig kola. Engelsk? Ja, antagligen). När lösgodiset kom, protesterade godistillverkarna då? Typ som skivindustrin när kassettbandet slog igenom. För nu när jag sitter här med 135 gram Werthers-kola tänker jag så här en tredjedel in i påsen att det vore gott med något syrligt. Det är faktiskt inte så ofta man är sugen på 135 gram av samma sak. Mer än Ahlgrens bilar kanske. Jag borde skriva bildtexter. Fast nä, jag måste bränna skivor till en middag jag ska på imorgon. En att äta till och en att dansa till, tänkte jag. Frågan är hur indie folk är. Gissningsvis inte så värst. The Passions I’m in love with a german film star, hur kommer den att mottas? Är det för långt intro? Jag är rädd att nån ska skrika BYT SKIVA!!! om det inte händer något inom tio sekunder. Alla låtar jag gillar har jättelånga intron. De är late bloomers. Det är inget att skämmas över, det är jag också. **** Nu är det idag igen. Den här veckan har jag pratat med två olika ledarskribenter, på två olika största dagstidningar (nej det är inte korrekt svenska. Jag ägnar hela dagarna åt korrekt svenska nu, jag pallar inte mer.) och båda visste vem jag var. Sjukt! Jag tror verkligen aldrig att någon ska veta vem jag är. Jag tror aldrig att någon ens ska läsa det jag skriver. Mer än kanske fem personer som känner mig. Min hyrestant är och firar en student. Det ska jag göra om en vecka. På studentmottagningar får man inte ha tjocka svarta strumpbyxor va? Den här övergångsperioden är så grym. Alla i den här stan har bara ben. De har förberett sig sedan i februari. Vart jag mig i världen vänder; släta, brunbrända, välgymmade gymnasieben i shorts. Jaha, jag ska sova nu tror jag. Vi hörs. Kyss.
tack för en underbar vanlig dag	[2008-05-25 02:07:50.0]
17:58 Jag puttar ner min poänglösa fyllebloggning lite för att skriva ett poänglöst inlägg i nyktert tillstånd istället. Min hyrestant är fortfarande borta, jag har varit ensam hemma hela dagen och det har varit underbart, underbart I tell you! Jag har knappt velat gå ut eftersom det har varit så skönt att bara dra runt mellan rummen här hemma, dricka kaffe och läsa DN vid köksbordet, åh. Plus att jag har handarbetat. Jag har sytt om en kjol! Det blev inte fantastiskt, men klart användbart. Det tog iofs hela dagen eftersom jag är värdelös på att sy och dessutom tycker att det är vansinnigt tråkigt, men nu är det upplagd i lagom längd (eller, tre-fyra centimeter kortare hade den gärna fått vara men nu orkar jag ju inte göra om det, jag syr för hand) och är lagom i midjan (eller, lite tight är den allt, men nu orkar jag ju inte göra om det heller) – ja, det blev väl halvbra. Jag är mest stolt över att faktiskt ha tagit mig samman och gjort det. Om jag inte hade nån skam i kroppen skulle jag ta en bild på mig när jag har kjolen på mig och står och lutar mig mot en dörrpost i en helfigursspelgel så att alla i hela världen kunde säga ”FIN KJOL!”. Men nu har jag ju skam i kroppen. Det har varit krönikor i DN två dagar i rad nu som jag skulle ha kommenterat om jag inte varit så lat. Och det där med Carl Larsson-gården vet jag inte om jag orkar längre heller. Ni får läsa själva, här. Jaha, jag ska läsa lite nu tror jag. Sen ska jag äta hamburgare. Jag har varit sugen på hamburgare i evigheter. Hej hej. 18:40 Jaha, nu råkade jag läsa DN Söndag, vad dumt. Det är Mors dags-special. I ett reportage berättar barn (well, vuxna sådana) om vad deras mammors klädstil betytt för deras egen. Medverkande mödrars yrken: psykolog, psykolog, lärare på Karolinska institutet, kulturhistoriker/arkeolog. Medverkande barns yrken: elevassistent, pr-konsult, moderedaktör, student. Och i en liten notis på uppslaget innan: Tips om dvd-boxen med Mia och Klara, som jag har förstått att väldigt många människor (inklusive en mamma med yrke DN Söndag-skribent) tycker är en väldigt rolig serie. Mia och Klara handlar om en mamma med yrke hockeyfru/hårfrisörska och en mamma med yrke tatuerare. […] …okej, jag skriver inget mer nu för jag blir så himla tråkig känner jag. Jag kan inte hjälpa det. Men jag gissar att man skrattar bäst åt Mia och Klara när det inte finns i ens universum att man skulle kunna träffa någon som deras white trash-mammor på en släktmiddag. 19:01 Ni får gärna skratta alltså. Men jag tänker inte göra det. You can play your music, but you can’t make me dance to it! Är det ett citat? Eller hittade jag på det nu? Ni får gärna citera mig i såna fall. 19:10 Det är mitt svar på Emma Goldmans citat om revolutionen man kan dansa till! – – – 02:07 Hej, eftersom jag rör mig i tvivelaktiga kretsar har jag umgåtts med retrogardister och följaktligen inte tillbringat kvällen med melodifestivalen utan med trattgrammofon. Jag kom hem och var lite full och fortfarande ensam hemma (min hyrestant went to the woods because she wanted to live deliberately, she wanted to live deep and suck out all the marrow of life, eller så for hon till kolonistugan, men jag vet faktiskt inte, jag har inte hört ett ljud. Jag förutsätter själviskt att allt står rätt till och att jag är ensam hemma av naturliga orsaker), så jag fotade en ny presentationsbild i hallspegeln som är lite vårigare än den förra, där jag poserar i en klänning som är kortare än det anstår en kvinna i min ålder, kände jag starkt så fort jag klev utanför dörren. Jag åt precis en ganska torr baguette av underkategroin ”rustik”, vilket innebär att det i princip är en ciabatta, fast i baguetteform, den gjorde ont i gommen. Aj aj. Jag hade velat ha en hamburgare men jag orkade inte gå till Burger King för jag hade så obekväma skor. Så nu vet ni det. Jaha men läs inte då om det är ointressant. Boklördag var tråkig. Imorgon när jag är mer fokuserad ska jag skriva om de där människorna som vill riva Carl Larssons hus och jag ska kalla dem för fula saker. Nu ska jag gå och lägga mig. Vi hörs imorgon dårå. Hej hej.
lilla fru Bondböna vyssjar sina små	[2008-05-23 20:22:16.0]
19:35 Tack Gud för att det är fredag. Jag har ätit färdigmat framför datorn och har inga planer för kvällen. All färdigmatsäten and nowhere to go. Jag skulle vilja dricka vin, men det känns för sorgligt att dricka vin ensam här, och jag kan inte gå ut nånstans och dricka vin själv för det är fredag och jag är kvinna. Jag får blogga istället. Det är också sorgligt, men det kan jag leva med. Jag köpte böcker på vägen hem. Det där antikvariatet högt upp på Drottninggatan är farligt, de har en massa nya 29-kronorsböcker utanför, och så hittar jag en jag gillar och tänker att 29 kronor, det är ju typ som att köpa Aftonbladet med Sofis mode, klart jag ska ha en bok då, och så ska jag gå in och betala den och slänger en blick på hyllan med konstböcker och sen är det kört. Det står alltid konstböcker jag vill ha där. I andra antikvariat är de alltid sunkiga; femkilos böcker om Rembrandt från sjuttiotalet med solkiga bilder, nåt om Bror Hjort med läskigt omslag, en gammal Janson. I antikvariatet på Drottninggatan finns det alltid nåt jag vill ha, nej, nåt jag BEHÖVER. Idag behövde jag 29-kronorsboken The wild host – the history and meaning of the hunt, den vackert illustrerade Women as sex objects – studies in erotic art 1730-1970 samt Elsa Beskow – vår barndoms bildskatt eftersom mina intressen är jakt, porr och sagoboksillustrationer. Jaktboken var så fint illustrerad också, omslag av Uccello, och full med idolbilder av rävjagande britter. Jag gillar jakt på bild. Och Elsa Beskows bilder alltså, titlarna är fantastiska: ”Familjen Smörblomma äter smörgås och fru Potatis och Rödbeta reder till mat”, ”Släktingarna Ogräs försöker tränga sig in på kalaset, men motas bort i grinden”, ”Fru Nässla släpar bort okynnige unge herr Kardborre”, haha!, okynnige unge herr Kardborre. Honom tror jag att jag träffade på bokmässan. Jag köpte en så fin kjol också, på Beyond Retro, den måste vara från tidigt sextiotal, tyget är helt underbart. Eller, det är vanligt bomullstyg, men mönstret är så fint. Tyvärr är den sydd för någon med en midja typ 20 centimeter mindre än min, men jag tänkte sy om den lite. Eller, typ vika ner och tråckla och peta in ett resårband. Gud vad tillfredsställande det var att shoppa. Nu satte jag på tv:n. Tobbe trollkarl sågar nån tjej som har framfört en låt från Grease. Jag tycker att Tobbe trollkarl borde hålla sig till att trolla. Eller vad han nu gör. Jaha, jag orkar inte skriva mer nu. Så jag slutar. Hej hej. Utelistan: Människor utan självdistans. Innelistan: Ägg.
första andra tredje	[2008-05-22 17:37:51.0]
17:26 Kära dagbok, förlåt att jag försummar dig. Jag är så trött när jag kommer hem från jobbet. Och blogga på jobbet törs jag inte. Jag har aldrig nåt att skriva när jag är där ändå. Jo, kanske i måndags, då kunde jag ha skrivit ”Jag åkte precis hiss med Viggo Cavling och Claes de Faire!”, för det gjorde jag. Tufft som bara den. Idag åt jag lunch på Nationalmuseum samt gick på Bukowskisvisning. Elisabeth Keyser-flickan kostar bara 15 000! Ja, bara och bara, men 15 000, det är ju inte helt orimligt, det är ju inte som en degig Zornbrud som kostar hundra gånger så mycket. Igår blev jag full på Tranan. Det är också det enda sociala jag gjort de senaste dagarna. Jag har inte ens varit på Top Shop, jag har bara gått hem och jobbat. Nu ska jag jobba lite mer. Borde kanske ut och köpa en brownie bara. För att få energi. Jag skulle skriva nåt om litteraturen, men jag har glömt vad. Det var väl nåt gnäll. Jag återkommer med det. Tonårskillar på bussen: – (angående en berättad historia som jag inte uppfattade) …och man ska ju inte göra en höna av en fjäder. – ”Göra en höna av en fjäder”? Säger du så? – Ja? – Så säger man inte. – Jo. – Nej men det är ingen som säger sånt. Man använder inte såna där uttryck. – Vad ska jag säga då? – Att man inte ska göra en stor grej av nåt som inte är en stor grej egentligen. – Men det är ju mycket krångligare. Det är ju lättare att säga ”göra en höna av en fjäder”. – Man säger inte så. – Det är ett vanligt svenskt uttryck. – Säger du ”kasta sten i glashus” också? – Ja. – ”Surt sa räven om rönnbären”? – Nä men det är inte samma sak… de andra beskriver ju liksom nåt. – Man säger inte sånt. 21:36 Jo, jag skulle skriva om bonnierlyrik.se. Det är helt dött. Jag har gjort en fin användarsida, men jag tror inte att någon kan se den om jag inte säger något i en diskussionstråd och det vill jag inte för de känns som på en fest full med folk som man kanske har träffat någon gång tidigare men inte riktigt vet vad man ska prata med om innan man har blivit lite packad. Jag sitter i vardagrummet hos min hyrestant. Hon har på melodifestivalen. Det är nån piratlåt nu. Jag har en soft spot för pirater. Åttiotalet, so much to answer for. Igår lärde jag mig om den här mycket sannolika teorin: Global average temperature vs. number of pirates. Aldrig har det varit mer uppenbart att jordens framtid är beroende av Adam and the Ants återförening. Ridicule is nothing to be scared of!
jag försov mig till loppmarknaden	[2008-05-17 12:50:24.0]
12:29 Jag sov och sov, i evigheter, jag drömde helt sjuka saker. Att jag kunde avslöja att Martina Bonniers Fashionista inte alls var skriven av Martina Bonnier, utan av nån amerikansk författare och utgiven sedan länge i USA. Jag råkade hitta den på amazon.com och den såg precis ut som den svenska utgåvan och jag var den första i världen som märkt det här och det blev typ löpsedlar och stormande debatt på kultursidorna. Jag åt ost till efterrätt på restaurang för första gången i mitt liv igår. Det kändes otroligt vuxet att välja bort crème brûléen för ost. Men det var så himla roligt, helt pyssligt och kul, marmelad och små frukter och grejer, jag vet inte när jag haft så roligt med en efterrätt förut. Jaha, åtta till elva grader i Stockholm. Blir det regn kan jag inte gå ut, då har jag inga skor att ha på mig. En grej jag inte fattar är alla tjejer/kvinnors uppenbara längtan efter att exponera sina tår. Jag hängde runt på stan halva dagen igår och det var väl de där 14 graderna det skulle vara ungefär, ingen värme i luften direkt, kalla vindar, kallt i skuggan. Och en chockerande hög andel av tjejer/kvinnor – ja, tjejer var det väl mest fråga om – på stan invigde sina nya gladiatorsandaler och såg ut som de genomgått smärtsam fotortopedi, medan kvinnorna hade plockat fram remsandalerna från nåt turistmål (jag kan inte namnge nåt, jag vet inget om sånt här) för några/många år sedan. Grejen var att alla måste ha frusit som bara den och att allas tår såg bleka och bortkomna ut. Tår är inte så snygga. Alltså, få människors fötter är ju riktigt snygga i sandaler över huvud taget, jag fattar inte denna längtan efter att tjuvstarta med dem innan både solbränna och fotsvettframkallande temperatur. Ja okej, nu känner jag att jag gjort mesta möjliga av ämnet sandaler i maj. Så här blir det när Boklördag är tråkig. 13:15 Önskelista, Bukowskis vårauktion: Jag vill fortfarande verkligen ha ett ökenlandskap! Helst ett av herr Ankarcrona. Georg Pauli, Aftonrodd: hallå MELANKOLI! hallå STÄMNING! Gäss av Bruno Liljefors, hallå STÄMNING igen. Jag tror att Ola Hansson hade slagit till på den här målningen och den ovanför. Julius Kronberg, Preludium: nämen hello mr Rossetti! Detta stärker min tes om att Julius Kronberg är Sveriges mest förbisedda konstnär. Och att han kunde gått till konsthistorien på ett helt annat sätt om han gjort lite färre takmålningar med amoriner. Samlingsutställning och påkostad fet katalog asap, tack! And introducing: Elizabet Keyser Vem är Elizabeth Keyser?!? Whistlers och Helene Schjerfbecks okända dotter? Jag älskar den här målningen.
fikonmarmelad!	[2008-05-16 10:50:00.0]
10:44 Det är FYRA GRADER i Stockholm?!?! Det låter ju helt rubbat. 14 grader här idag, jag tänkte klä mig i sommarklänning. Men strumpbyxor under iofs, men ändå sommarklänning. Fyra grader? Då måste jag ju ha med mig en tjockare jacka än liten kavaj. Åh gud dessa klädbekymmer, varför kan det aldrig vara en och samma behagliga och extremt konstanta temperatur när jag vistas i Stockholm? Varför måste jag alltid ha en halv resväska med kläder jag har användning för typ en dag, men ändå måste ha med mig för att inte dö av köldskador? Nu kollar jag femdygnsprognosen. Okej, nio, tio grader på söndag och måndag. Skinnjacka? Snarare än liten kavaj? Det kommer ju att bli båda. Det kommer att bli en så sjukt tung väska. Förlåt om jag är besatt av väder. Jag har det i släkten. It’s in the blood stream, it’s in the liver, som en vacker man sjöng en gång.
they tried to make me go to	[2008-05-15 12:06:20.0]
Bonniers invigning av nätmötesplatsen http://www.bonnierlyrik.se i Cornelisrummet på Mosebacke, 15 maj klockan 19.30, I said no, no, no 11:52 …fast det är ju bara för att jag är i fel stad just nu, ja, och för att det blev en bra rubrik, annars skulle jag gått direkt. Jag har aldrig blivit inbjuden till något av ett förlag! Eller jo, det har jag ju. Fast det har ju varit ett pyttelitet förlag där jag har känt nån. Nu är det den abstrakta storheten BONNIERS som bjuder. Fina grejer! Jag försökte skapa ett användarkonto på bonnierlyrik.se, men det funkar inte för mig att logga in så jag kan inte avlägga rapport än. Det verkar vara som Lunarstorm för folk som gillar poesi. Jag förutser bråk med personangrepp. Jo, till de där litterära högstatusämnena jag nämnde i all hast för ett tag sedan skulle jag vilja lägga TEKNIK och INFORMATION. Ifall ni gör en lista med denna information alltså. Så kan ni göra poesi av den listan sen. Så har ni återvunnit dessutom. Kan bli hur stort som helst.
suset i rågen och doften av skog,	[2008-05-14 13:13:09.0]
och lindelövet där trasten slog, och snön under norrskensbågen 13:05 Jag får sådan ångest över min bokföring. Meddelande till alla som slipper bokföra: Se till att uppskatta det! Vad roligt att det händer saker på Bokhora! ”Ingen mer skrivarkursprosa, tack!”, och initiativ till kanon-debatt, även om ingen direkt verkar nappa. Jag tycker att alla ska ge sig dit och diskutera. Själv har jag tyvärr inte tid, för jag måste gräva ner mig lite i naturlyrik från 1941, så hej, vi hörs. 15:58 Allt jag skriver blir helt platt och dåligt. Jobbigt. Det är för att jag är helt platt och dålig som person. Nej det är det inte. Men det känns så ibland. Ska jag också fördjupa mig i Dostojevskij och Ekelöf nu? Det verkar vara the patented solution för själsligt djup. En utpost man måste förbi förr eller senare om man vill någonstans som tänkande och reflekterande människa. Nu googlar jag +dostojevskij + ekelöf. Bland Christine Falkenlands litterära förebilder märks Gunnar Ekelöf, Fjodor Dostojevskij och T. S. Eliot. Mhm. Bland mina litterära förebilder märks Christine Falkenland. Ska jag ha bildningskomplex resten av dagen? Eller ska jag åka och köpa schampo? Dessa val.
vårförkylning hej hej, vårförkylning	[2008-05-13 14:30:55.0]
14:28 Dagens meny: Ipren, Otrivin, Noskapin, Strepsils, Bromhexin, Bafucin, Bentasil och kaffe. 14:31 Dagens ord: härbergera Användes exempelvis som följer: ”Var skulle fadern annars härbergera de hundratals marsvin han behövde för sin produktion av difteriserum?”
38,2 på kvällen	[2008-05-12 21:19:49.0]
20:52 ”i snart 20 år har Kate Moss varit de prydliga medelklassflickornas ställföreträdande utleverska” står det i den här artikeln i Aftonbladet. Från igår tror jag att den är. Medelklassen gillar Kate Moss? Och Charlotte Gainsbourg och Jane Birkin. Och Audrey Hepburn. Medelklassen gillar bara tjejer med små bröst. – Nu generaliserar du väl? – Javisst! Hela den Goda Svenska Smaken gillar små bröst, Det Svenska Modeundret och framför allt Acne. Acne älskar små bröst. Har man stora bröst ser man ut som ett tält i alla toppar och klänningar eftersom inget är tight. Medelklasstjejer vill bli ballerinor, arbetarklasstjejer vill bli bra på bild i Slitz. När jag var liten ville jag bli Jessica Rabbit. Eller flygvärdinnan Natascha! Jag ville bli voluptiös. Den enda tjej med stora bröst som medelklassen gillar är Dolly Parton, men hon är ju där på undantag och med kulturcred som passersedel. Ja, Nigella går ju bra också, men hon har ju ätit sig till sina bröst, hon har Livsnjutit på ett kultiverat sätt. Inget silikon, bara låtsassyndig chokladkaka med utmärkta råvaror. snyggaste Sophia: yppig! 21:39 Det stod så mycket roligt i Boklördag såg jag förut. Eller, roligt och roligt. Det gjorde det ju inte alls. Men det stod mycket. Och jag läste det. ”Etnoporr”, säger vi så nu? ”Hur mycket Norén orkar man?” – uppenbarligen en artikel till. Jag vill inte läsa en text till om medelklassen i villaförorten i litteraturen. Förlåt. Kanske om böckerna om medelklassen i villaförorten verkade lite bättre. Ja. Och lite mindre som alldeles för långa reportage ur livsstilstidskrifter. Jag har nästan läst både Ian Buruma och Christopher Hitchens! Well, jag har läst nån som ogillar Christoper Hitchens iallafall. Men för ett år sedan hade jag inte hört talas om nån av dem. Det betyder att jag har blivit lite smartare. Ingen frågar om jag vill skriva om Anna Achmatova. Sånt frågar man exempelvis Aris Fioretos om. Jag måste vara pigg och samtidstillvänd, ja, gärna samhällstillvänd också, för jag är ung och tjej. Eller vad vet jag. Aris Fioretos kanske hellre vill skriva om en bok om våldtäkt eller mode. Han kanske ringer och tjatar. Och DN ba’ ”Nu tar du och skriver om Anna Achmatova eller så får det vara!”. Jag är inte gnällig nu, jag lovar. Jag är bara så pepp på Anna Achmatova. Fast rent genrellt verkar det ju betydligt svårare att få skriva om nån som är död än om nån som lever. Osmart. Statistiskt sett måste ju de allra allra flesta bra människor vara döda. Anna Achmatova: död och antagligen bra.
allt är skönhet på denna kust	[2008-05-10 19:23:09.0]
19:10 Hej, jag är i skärgården och blir vacker och utvilad. Jag har inte läst det jag borde läsa och inte skrivit det jag borde skriva, utan mest suttit på en ö och på en veranda, och ätit och druckit och läst några antiktidningar, och vattnat blommor och gått på en grusväg och luktat på ett hav av blommande slånbär. Jag skulle trivas med att bo på landet, det vet jag ju. Saker som man funderar på i stan, och speciellt i Stockholm, när det gäller exempelvis Kultursverige, framstår genast som perifera eller fullständigt rubbade så fort jag kommer hit. Det är toppen. Gårdagens outfit. Blus: H&M Kjol: Beyond Retro Idag har det varit så varmt att man gått omkring i pyttesmå shorts och det får ni inte se. Dagens vettar som klättrar på en pelare.
god bless den amerikanska förkylningsmedicinen	[2008-05-08 22:26:05.0]
22:24 Saker jag har gjort idag: Betalat in min moms och köpt en ask med domherrar. En ask med domherrar.
ananas 5,5%, papaya 5,5%	[2008-05-07 11:24:13.0]
11:17 Hej, idag medverkar jag i båda kvällstidningarna. Den ena av texterna är den jag hade ångest över. Ledtråd: Det är inte den om Linda Skugge. 19:58 Jag hade tre texter i två kvällstidningar idag såg jag när jag köpte Aftonbladet, min Mia Ajvide-recension var där också, är det ett rekord? Även om man kan tro att det är några olika personer som skrivit; Therese Bohman och Therese Boman och Terese Boman. Jag ska fira med att äta jättegod lax. Jag har ätit glass på en brygga i Eriksberg, jag är alldeles rosig om kinderna nu. Det skulle komma en bild eller två, men nu funkar inte Photoshop. Kanske snart. Update: Nu! Det här är Ostindiefararen. Den for man till Ostindien med. Antagligen stod det en stackars sjöman på plattformen i masten och… eh, revade ett segel? Eller nåt. Mitt på ett världshav. Kanske i storm. Fantastiskt att det funkade. I Eriksberg, som är ett fancy nybyggt område vid vattnet, typ som Hammarby sjöstad, finns ett så fult hus. Fasaden är av mörkgrå plåt och balkongerna täckta med neonfärgade plexiglasskivor. Det är inte ett uppfräschat miljonprogramshus alltså, utan helt nybyggt. Fast det blev en rätt snygg bild av det. Antagligen är det därför det byggdes… alla ba’ ”Åh, snygg bild!” när arkitekten kom med sin fräcka skiss. Dagens outfit! New Order-tshirt: Urban Outfitters Kjol: H&M Skor: älskade älskade svarta Keds (Info för icke-göteborgare: Det i bakgrunden är Älvsborgsbron)
kan innehålla spår av nötter	[2008-05-06 23:18:32.0]
23:03 Jag är så trött att jag knappt vet vad jag heter. Jag har gjort så mycket grejer, jag känner mig helt snurrig. Jag vaknade och skrev färdigt den största ångest-texten på evigheter, ja, på ett år iallafall, sen dog jag nästan av nervositet innan jag fick svar om den, och när jag fick det och den gillades av redaktören ifråga tuppade jag nästan av av lättnad, jag la mig i sängen, somnade direkt eftersom jag inte sov något i natt eftersom jag hade ångest över texten. Jag sov alldeles klibbigt och lite obehagligt, så där som man kan göra när det är mitt på dagen och strålande sol ute, jag drömde om redaktör nummer två och vaknade av att hon ringde. Hon undrade om jag kunde skriva en notis. Jag skrev en notis. Jag glömde att äta. Jag kände mig febrig. Det var sol ute. De gillade notisen. Jag tänkte att jag måste ut, nu direkt, jag pallar inte det här, jag pallar inte att vara hemma. Sen ringde en poet. Sen ringde redaktör nummer tre. Sen ringde redaktör nummer fyra. Sen hade jag lovat bort två nya texter samt att inkomma med en tredje i helgen. Sen gick jag hemifrån, yr i huvudet. Sen ringde jag min mamma. Min mamma fyller år idag, det kan vara den vackraste dagen på hela året att fylla år på. Sen hängde jag runt i ett industriområde, i loppisars källare, bland gammalt bråte; icke-kompletta uppsättningar av Nordisk familjebok, hötorgskonst, innerdörrar, kanstött Wedgewoodporslin. Jag kom på att jag fortfarande inte hade ätit. Jag åkte till stan. Jag uträttade ärenden. Apotek, frimärken, nytt rouge. Jag köpte shorts. Shorts. Senast jag köpte shorts var jag nog 15 ungefär. Jag ska ha dem på landet. De skulle nog vara söta på någon annan än mig. Sedan gick jag genom halva stan. Sedan träffade jag T och gick lite till. Sedan fick jag mat, utomhus, för första gången i år. Första gången utomhus alltså. Mat har jag fått kontinuerligt under hela 2008. Sedan läste jag Rodeo på vagnen hem. Sen låg jag i soffan och skopade i mig Ben & Jerrys-glass och såg på tv-program jag redan har glömt. Sen skrev jag dagbok. Nu ska jag sova. Hej, kyss. En fin fjord att varva ner lite till.
je suis l’empire à la fin de la decadence	[2008-05-05 00:40:36.0]
00:40 09:59 Dagens första text lämnad! Snart får jag gå ut i solen. 17:52 Jag var ute i solen en liten stund iallafall. Jag läste om dekadensmåleri. Gud, bästa grejen. Idag är det här bästa målningen. Rochegrosse heter konstnären, uppenbarligen inte särskilt omfamnad av konsthistorien. Det är Babylon som faller. Och förfaller. Jag måste köpa en scanner nån gång så jag kan scanna allt snyggt som kommer i min väg.
vattenkastanj	[2008-05-04 12:02:46.0]
11:26 Jag var lite fånig igår, men jag blir bara så trött på en del tendenser i den unga samtidslitteraturen. Själva tidskriften Lyrikvännen, God bless’em, har inget med saken att göra alltså. Jag blir trött på att det finns vissa kodord, eller -ämnen, som gör att det automatiskt verkar anses att intressant litteratur har uppstått. ”laddade ämnen som aktivism och synen på den Andre” exempelvis. Fast jag ska inte skriva mer om det för då kommer det hundra arga personer och skriver hundra arga inlägg i min gästbok och det orkar jag inte med, så nu svarar jag på ett trevligt litet bokformulär som jag snodde på Bokhora istället, medan jag väntar på att mitt hår torkar så jag kan bege mig ut i den vackra våren. Nej, update, 12:44 (jag tar mig friheten att mixtra lite med kronologin idag, för egotrippat bokfrågeformuler, vänligen scrolla lite nedåt på sidan): Maria Küchen skrev en intressant grej i Expressen igår såg jag precis; här finns artikeln. ”Det anses djupt att må dåligt i detta land vars befolkning inte har haft äkta existentiella bekymmer sedan nödåret 1867, så Sveriges djupaste jublar åt dåligtmåendet i dramabibeln och skriver spaltmeter om vilken fin bok den är.” Jag tänkte på det där igår när jag såg en fransk film, att i det här landet har vi inte haft några nationella trauman (tvångssteriliseringarna är det enda jag kommer på) medan andra länders historia är mycket otäckare; krig och slaveri och fattigdom och elände – den franska film jag såg igår handlade om judehat, den franska film jag såg innan dess handlade om Frankrikes behandling av algerier (jättebra film förresten! Caché, av Michael Haneke. Den var väldigt David Lynchig och otäck). Det finns liksom grejer i historien att göra upp med. I Sverige får man uppfinna dem istället om man vill ha något Seriöst att göra Konst av. Då blir det lite fånigt. Och känns lite… sökt. 16:58 Wow, Aftonbladet uppdaterar kulturen på en söndag. Hurra hurra! Jag har skrivit en stor text om mode. Den blev väldigt fin i tidningen. Hurra! Jag har promenerat, handlat, solat, läst, jag luktar sol på armen nu. Jag älskar att ha en altan. Idag är en dag när folk pysslar i sina trädgårdar, när män drar av sig t-shirten och går runt med bar överkropp för första gången i år och är skamlöst bleka medan de fixar med ett buskage. Jag vill också ha en trädgård! På fredag åker jag ut på landet, åh, då ska jag vältra mig i natur nonstop i två dygn. Nu ska jag jobba, sen ska jag koka en fantastisk gryta. Hej, kyss. Okej, trevligt bokformulär: 1. Vilken bok läste du senast? Jag parallelläste Mia Ajvides Om en flicka vill försvinna och Katrine Kielos Våldtäkt & romantik. Plus att jag petade in lite annat; jag gillar att ströläsa liksom, dra ut en bok ur bokhyllan och läsa ett kapitel/en novell/ett avsnitt. Det är så skönt och icke-förpliktigande. Igår eftermiddag satt jag i solen och läste en novell av baby love Ola Hansson och ett kapitel ur Ulf Lindes Svar (om Ola Hansson). 2. Vilken bok ska du börja på härnäst? Jag vet inte. Jag tänkte dra ut på landet och skriva en egen bok istället. Kanske läser jag ut Fördjupade studier i katastroffysik. 3. Är det övervägande manliga eller kvinnliga författare i din bokhylla? Manliga. Jag har aldrig räknat till hur stor del, men jag gissar att det uppgår till… eh, 75% säkert. Nu får jag lust att räkna. Jag ska göra det sen. 4. När du läser en bok, räknar du ner hur många sidor som är kvar, eller tänker ”nu har jag kommit en fjärdedel”, ”en tredjedel”, ”hurra! hälften!” osv? Ja. Haha. Nästan alltid. 5. Hur väljer du vilka böcker du vill läsa? Ex omslag, tips från vänner, recensioner, topplistor, bloggar osv? Nu läser jag ju till väldigt stor del det som åläggs mig i form av arbete. När jag väljer själv är det mest äldre grejer jag läser, då har det mer att göra med ett… sammanhang (typ ”Hänger den här boken på något sätt ihop med något annat jag har gillat? Jaha, ja, då borde jag läsa den”). Jag läser rätt sällan något som någon har rekommenderat. Det är rätt sällan någon rekommenderar mig böcker faktiskt. 6. När blir en bok för lång? Jag tycker få böcker vinner på att vara längre än 300 sidor. 7. Läser du lika gärna på engelska (om det är originalspråket) som på svenska? Nej. Jag är rätt lat, jag föredrar svenska. Och jag är för dålig på engelska, jag blir lite nervös av att läsa på engelska, stressad över att jag ska missa saker. 8. Vilken bok kände du senast att du var tvungen att försöka övertala ALLA dina vänner att läsa? Det har nog inte hänt sedan jag var 17 och läste Den hemliga historien. Jag gav bort den till min gymnasiebästis när hon fyllde år, hon läste den artigt och gillade den inte alls. Jag minns fortfarande att hon hade invändningar mot att personbeskrivningarna var too much, det där om Charles och Camilla som ”flamländska änglar”. Sedan tog vi studenten och hördes aldrig mer. 9. Kan du lämna en bok som du tycker är tråkig? Isåfall, när ger du upp? Jag lämnar böcker hela tiden. Fast oftast tänker jag att jag ska läsa färdigt dem en annan gång. Det händer inte så jätteofta, men ibland. 10. Vilken genre är överrepresenterad i din bokhylla, och vilken finns inte alls? Jag har nästan bara romaner, poesi och böcker om konst och litteratur. Jag äger kanske två biografier. En reseskildring. En kokbok. Ingen science fiction. Sen har jag några fina små underavdelningar; en liten men växande om estetik typ 1850-1900, rätt mycket 1990-tals-litteratur (både romaner, poesi och ordknappa debutnovellsamlingar) och en, tror jag, komplett Per Hagman-samling, inklusive rariteter som soundtracket till Volt och Att komma hem ska vara en schlager-tändsticksasken.
husvill	[2008-05-03 12:48:00.0]
12:17 Meh, hela Boklördag handlar om 1968. Vilken fröjd det måste vara att vara stabil kulturmedelklass denna vår; först Norén-ståhejet, och nu detta vältrande i -68, två tilldragelser som vid närmare eftertanke endast torde engagera en relativt liten del av landets befolkning men som får helt oproportionerligt stor medial uppmärksamhet. Jag bodde i Paris i maj för exakt tio år sedan, när det var trettioårsfirande, jag fattade ingenting. Alltså jag visste knappt vad det var fråga om, jag tyckte mest att det var besynnerligt. Min vän den skotska överklasskvinnan (med familjeslott och eget whiskymärke och antagligen ett alldeles eget klanrutmönster för kiltar, som Kyle MacLachlan i Sex and the City) som rest till Paris på sextiotalet och trotsat familjen genom att skaffa vackra barn med en skulptör, och skilt sig och inlett en affär med en otroligt stilig italiensk journalist (i landsflykt efter lite för granskande artiklar om maffian) och med rubinsmuggling som hobby, som hon träffat under en Greenpeace-aktion, tyckte dock att det var en big deal och tjatade på mig om att volontärarbeta på en feministisk kongress som ordnades denna vår till minne av 1968, men jag pratade för dålig franska och vågade inte. Efteråt gav hon mig en hel påse skönhetsprodukter som hon fått istället för betalning; Chanel-parfym i ett så vackert paket, jag blev så glad. Hon var väldigt snäll mot mig. Hon gjorde middagar som aldrig blev färdiga och oftast var rätt äckliga (grytor med oidentifierbart innehåll), men det var alltid så trevligt och nästan som i en reklamfilm (om inte köket hade varit så väldigt sunkigt); alla hjälpte till med maten, och pratade på en massa olika språk och var lite lagom bohemiska. Så minns jag det senaste firandet av 1968! Det var på det hela taget behagligt och som en utflykt på fullständigt främmande marker. Jaha, nu nämner vi inte 1968 mer heller tycker jag. 16:51 Då faller över mig en öde känsla, underligt sammansatt av egen hemlöshet och vämjelse över alla dessa andra, vilka sitta därinne i droskorna och jaga åstad till teatrarne. Att de gitta, säger jag; men tillika bär jag liksom agg emot dem, ty jag tycker mig stå ensam utanför, medan de alla komma samman och känna varandra. Och med ens springer den opp i mig såsom en vild, smärtfylld lust, – ensamhetskänslan, hemlöshetskänslan. Jag hämnar mig på de många genom att kunna gå bort ifrån dem och vara mig själv nog, – en skadeglad triumf, ur vilken efter hand allt det svidande sipprar bort och som slutligen stillnar till en tyst, varm lycka, ett själens hemtrevna leende vid känslan av inre rikedom. 18:27 – …jaha, här står jag och upprätthåller patriarkala strukturer. – Mhm? – Jamen du vet, kvinnan som natur och allt det där. – Aha, ja. Fast du kanske inte alls står där och är naturvarelse, utan… funderar över Konsten och Livet? – Eller så kanske jag smider planer på att dra nytta av mina basic botaniska kunskaper och plocka mig några av fingerborgsblommorna (lat. digitalis purpurea) och gå hem och lura i min man att jag är en hemmets ängel men i själva verket stoppa några blommor i hans middag och förgifta honom? – Tror du? – Nä, egentligen inte. Jag tror att jag fråntagits möjligheten att vara en självständigt tänkande och agerande individ och istället reducerats till en symbol för förgängligheten. Kolla makrosbollarna liksom. – Jag tror att du är förtryckt sexuellt och diagnostiserad med hysteri av män som upplever dig som ett hot om du är kåt. – Ja, nåt fel är det ju. – På dig? – Nä, på målningen. Alltså, det står i Lyrikvännen… – Det står i Lyrikvännen att det är fel på den här målningen? – Nä okej, men på en annan målning av Arthur Hacker, han som har gjort den här också. Den är liksom förtryckande… Mot allt! Den och typ hela konsthistorien. – Hallå, inte bara KONSThistorien! Eftersom vi tycker annorlunda idag mot vad man tyckte förr i tiden så borde vi egentligen bara slänga ut hela historien. – Ja! Alltså det är sån himla tur att vi vet bättre idag. – Ja gud så skönt det är att vi lever i den mest toleranta av tider.
ilska, osorterad	[2008-05-02 11:44:09.0]
11:18 Jag kan inte länka för DN är lite sega med att uppdatera, men jag tycker att Göran Greider har skrivit en bra liten text idag (update: här) om mannen som vi inte nämner vid namn här. Jag har också svårt att förstå vad det bråkas om egentligen, är alla så inställda på att det SKA bråkas att det bråkas lite på automatik? ”de bråkar om exakt hur det ska möbleras i det borgerliga vardagsrummet men ingenting utanför det” – jag fattar nu att det är därför jag inte fattar. When it comes to you and your world I’m lost. Och även om jag inte tycker att man har någon slags skyldighet att ”stiga ner i exempelvis en LO-familjs liv” så är det ändå så himla typiskt att ”han måste längst ner, till de utslagna. Det är tryggare, ty de som är allra längst ner är så få att de aldrig kan hota någon däruppe”, gud vad jag hatar när det blir finkultur av det där; det som är på så långt avstånd att det bara är liksom kittlande, eftersom det kan aldrig bli en del av ens värld på riktigt. Det och ljusmanifestationer, herregud vad jag hatar de jävla ljusmanifestationerna. Nej, det är inte alls en helt annan grej, för det här är våren när det har varit väldigt bekvämt att bry sig om sådant som ligger precis lagom långt bort för att aldrig ska påverka ens existens på något konkret sätt, utan bara finns där som en liten anledning. Strejkande sjuksköterskor, är det för konkret, för nära verkligeheten? För osexigt? Ska vi prata om horor eller nåt istället? Så blir det bekvämare för alla. spleen [2008-05-01 11:48:52.0] 11:38 Helgdagar är så hemska när man är kvar i stan och det regnar, eller inte är tillräckligt fint väder för att göra nån utomhusaktivitet. Helt ekande ödsligt överallt; man är utlämnad till kvällstidningar (jag har hittills läst om barnen i källaren i Österrike – ”de kommunicerar med grymtningar” -, den kvinnliga tv-stjärnan som misstänks för knarkbrott, och hur man blir av med sin stressmage), man får inga mail (mer än från Compare People på Facebook – någon som heter Marléne som jag inte känner anses av människor som jag inte heller känner vara lika kul att shoppa tillsammans med som jag), man får en känsla av att alla i hela världen gör något mycket roligare och framför allt meningsfullare. 21:30 Mitt fina blommiga paraply som jag fick i julklapp gick sönder, slutgiltigt och olagningsbart, när jag var ute och handlade. Jag skulle ha det i lätta vårregn hade jag tänkt, men innan det fått uppleva några sådana brast en liten arm av aluminium eftersom aluminium är en kass metall. Jag kommer ihåg aluminium från högstadiet, en liten kub, när man lärde sig om densitet, den var alldeles lätt och fjantig, och om man inte bankar ut den och gör folie av, vad har man den till då? Lätta saker? Typ… glasögonbågar? I paraplyer är den värdelös. Jag är så ledsen över mitt trasiga paraply. Jag gick och gick i regnet. Det kravlade sniglar över vägarna, det kom gothtjejer med fjolliga hundar, eller emotjejer kanske, jag ser ingen skillnad för jag är gammal. Jag har tappat bort min ögonfransböjare. Jag hade nog flera stycken i och för sig, jag har tappat bort allihop. Jag fick lust att använda en ögonfransböjare igen. Jag lyssnade på A-ha. Jag älskar A-ha. Ungefär en gång om året iallafall. Oftast när det regnar. A-ha är det mest nordiska band jag vet. De är som krispig vildmarksluft och öppna karga landskap och kalla hav och obarmhärtiga vindar som skulpterar människorna tills de får lika framstående kindben som Morten Harket. Har ni tänkt på att det i videon till Hunting high and low är någon som kastar ett spjut genom vattnet efter en haj, och att man kan låtsas att de sjunger Hunting haj and low istället? nordisk & skulptural rubrik rubrik [2008-04-30 11:35:09.0] 11:14 Glad Valborg, det står i DN att jag är särskilt bra! Eller, min text om Stina Aronson, i senaste Lyrikvännen. Särskilt bra! Igår åkte jag båt igen, och var ute och åt och det kändes som sommar. Det är lite mer moln idag, jag hade tänkt åka till biblioteket och läsa lite, fast nu är det ju alltså tydligen Valborg, och då har de en massa spexiga saker för sig i den här stan; Chalmers-studenter som fånar sig på hela Avenyn så det lär vara besvärligt att ta sig någonstans. Jag skulle dessutom behöva köpa utemöbler och en taklampa. Och en skoborste. Var köper man en skoborste egentligen? Och ja, går det att göra rent skinn? Om man har en ljus skinnväska som har blivit helt svart och smutsig? Och var köper man ett sådant medel? Hos en skomakare? Tillsammans med skoborsten? Och om man är rädd för skomakare? 11:21 Jag tycker att skomakare är lite som tandläkare, föraktfulla om man inte sköter om sina skor (- Din tandläkare är föraktfull om du inte sköter om dina skor? – Nej, mina tänder givetvis. Och även om man sköter sina tänder men råkar få ett hål ändå blir det föreläsning liksom, och man ba’ ”Ja okej, jag VET det här egentligen, jag har väl slarvat lite helt enkelt”), typ ”Oj, har du gått omkring med de här skorna fast klackarna varit så slitna/fast skinnet varit helt uppskrapat på tån/fast sulan varit helt tunnsliten/whatever skoproblem”, och så blir man lite skamsen fast man kanske inte ens gjort det medvetet, man kanske inte inspekterar sina skor så himla ofta bara, utan plötsligt en dag råkar upptäcka att oj, skon är ju helt sliten här framme på tån, och så går man till skomakaren och tänker hoppas hoppas att det går att fixa, och skomakaren säger ”Men vad TROR du egentligen, det här skulle du ha kommit hit med MYCKET TIDIGARE”. Ja, då kanske man helst inte går dit med sin smutsiga väska och får en föreläsning om impregnering och vikten av att ta hand om sina skinnprodukter. 14:15 Dagens önskeoutfit! bergtagen [2008-04-29 09:57:05.0] 09:41 Jag förstår inte varför jag skrev om Lars Norén igår. Jag bryr mig verkligen inte ett dugg om Lars Norén egentligen. Jag ber om ursäkt. Nu blir det inget mer. Do not mention the N-word. Nu glömmer vi det här och blickar framåt. 11:16 Jag såg Picnic at Hanging Rock för andra gången i mitt liv igår. Vilken otroligt bra film det är! Helt perfekt. Eller, första halvtimmen är bäst, men den är verkligen perfekt. Inledande Edgar Allan Poe-citat (”All that we see or seem / is but a dream within a dream”) som sätter tonen för resten av filmen, och sedan; internatskoleflickor på picknick år 1900, ljusa sommarklänningar, natur/kultur/kvinnlighet/sexualitet ni vet, svarta strumpor som tas av, flickor som går in i ett berg och försvinner. Det är så himla kusligt och vackert och så otäck, hotfull, drömsk och klibbig stämning; myror som myllrar över assietter med Alla hjärtans dag-tårta, naturen som tar över, dallrande luft i värmen, alldeles hypnotiskt. Plus att jag älskar sjuttiotalsfilmer; det där ljuset, färgerna, Elvira Magigan/Timotej-reklamiga, allt det där som på riktigt är vad Virgin Suicides försökte vara. Alltså, ni måste se den. – We shall only be gone a little while… att söka det sköna [2008-04-28 09:45:16.0] ända in i dess mest minutiösa yttringar 09:19 Jo, jag skulle leta fram det enda jag äger av Lars Norén nu när han är på tapeten (märkligt uttryck!); diktsamlingen Salome, sfinxerna som jag köpte för massa år sedan för att jag gillade titeln. Det visade sig att jag hade stoppat undan den, tillsammans med en annan bok av Norén, som heter Order, i en kartong bland böcker jag aldrig hyst några varmare känslor för. Order hade jag glömt att jag äger. Salome, sfinxerna var rätt jobbig. Ett fint stycker om Moreraus Salome, men är man ute efter det borde man hellre läsa Huysmans eller Bertel Gripenberg. Salome, sfinxerna är nog inte för mig, tyvärr. Fast jag gillar sfinxer. Fördjupade studier i katastroffysik är så otroligt jobbig. Så mycket trams! Jag blir tokig. Jag har hunnit halvvägs ungefär nu. Jag bryr mig inte om en människa i den där boken. Jag började läsa Claes Hylingers Det hemliga sällskapet istället, som comfort-litt, det var så himla trevligt. Varför har jag plockat bort Claes Hylinger ur bokhyllan? Och Stig Claessons Om vänskap funnes och Efter oss syndafloden? Jättefina Parisböcker ju. Jag har så mycket motbjudande skräp i min bokylla. Jag måste organisera om. 09:45 Dagens önskeoutfit! 19:43 Vilken bra dag. Först jobbade jag och tvättade och deklarerade och fixade fakturor och var duktig, sen promenerade T och jag ner till Eriksberg och åt glass på en brygga, sen åkte jag båt in till stan och klagade på en H&M-blus som krympt och bråkade lite med en bitchig kassörska (ni fattar inte hur modigt det är för att vara jag) och fick en ny till slut, sen hämtade jag paket och handlade mat och strax ska jag laga a splendid dinner with delightful dishes. Jag har läst Lyrikvännen, jag medverkar! Igen! Nu youtubar jag italo disco och läser modebloggar. Ja, det här blev ju väldigt dagbokigt. Ingen kulturkritik i sikte. Jag kan citera nåt för er, så får ni er lite kultur till livs. Hm. Nu letar jag bland böckerna jag har inom räckhåll. Nä, jag hittar inget. Ni får läsa nån annan blogg istället. 20:01 Eller så får ni läsa en bok. vit kvadrat på vit botten [2008-04-27 12:32:24.0] 12:13 Hej, glad boksöndag. Jag ägnade gårdagen åt resande. X2000 fick fel på elförsörjningen för en gångs skull (obs, ironi) och stod stilla på ett fält, det blommad tussilago utanför. Det var mycket rogivande; jag hade ingen tid att passa och jag hade en bok att läsa och jag satt fullständigt fast utan möjlighet att göra något annat, så jag tittade på tussilagona och läste min bok. Mannen bredvid mig sa, när vi klev på, ”Hej, eftersom vi ska sitta bredvid varandra ett tag nu så tänkte jag presentera mig, jag heter Lasse!” och så skakade vi hand. Jag hade köpt med mig en macka ombord och slapp SJ-mat och ja, det var behagligt. Sverige är helt sjukt vackert nu; rosa körsbärsträd, illgröna åkrar, vitsippsdalar vid små bäckar. Jag växte upp i närheten av en bäck med vidhängande vitsippsdal, det var en helt magisk plats. Höga lövträd av någon sort jag inte kan namnge, verkligen extremt höga träd, det var som en katedral, och solljuset som silades mellan de första ljusgröna bladen i trädkronorna, som genom ett impressionistiskt rosettfönster. Och ängarna av vitsippor, det porlande vattnet. Det är en av de absolut starkaste skönhetsupplevelser jag haft någonsin tror jag, jag blir lite omskakad bara jag tänker på det fortfarande. Jag har fått två fina vita saker! Mia Ajvides Om en flicka vill försvinna, och exlibris! (Exlibrisar? Pluralform, någon?). Det är min söta syster som har gjort dem till mig, de är tryckta med gamla blytyper och ni ser det kanske inte på bilden, men ramen består av små ekblad och ekollon, det är så fint att jag nästan tuppar av. Nu måste jag överväga mycket mycket noga vilka böcker som ska föräras dem. Det får bli några riktig favoriter. Ola Hansson står först i köordningen tror jag, sedan Stina Aronson, sedan Gabriele D’Annunzio. Min vackra utgåva av Rebecca, kanske Per Hagmans Match. Yes yes. Jag har ägnat förmiddagen åt att leka med klippdockor i Photoshop. Alltså kolla, Elizabeth Taylors garderob: Så snyggt! Tidigt sextiotals-filmstjärne-mode är det snyggaste jag vet i hela världen. Det och vitsippsbackar. Och skamlöst orientalistiskt måleri och Björn Andresen i Döden i Venedig och några saker till. Alltså, kjolen! Färgen! Midjan! Toppen! Prickarna! Skorna! Fantastiskt. Den rosa lilla dräktjackan är helt sjukt snygg också, gud, till tighta jeans och pärlor och pumps. Bonusbild: Tre favoritbrunetter till. Sophia Loren, Yvonne de Carlo och Gina Lollobrigida i Cannes. …och som alla uppmärksamma dagboksläsare märkt var det ju inte Cary Grant på den där fina bilden i senaste inlägget, utan Gary Cooper. För mycket G och C för mig att hålla reda på där. Förlåt Gary! Jag bjuder på en fin bild till bara för det: Gary Cooper, med vinden i håret och blicken mot horisonten, visar hur man seglar med stil. en storslagen metaroman, eh? [2008-04-24 18:31:16.0] 17:51 Monki-kjolen och jag kom precis hem från jobbet. Vi är ensamma hemma! Jag och Monki-kjolen. Vår hyrestant är på kurs till på lördag. Nu ska jag och Monki-kjolen hitta på hyss. Nej det ska vi inte. Men vi ska inte vara ett dugg noga med att plocka undan våra saker efter oss; vi har redan slängt våra solglasögon på hallbyrån och ställt grejer på diskbänken och en annan grej på handfatskanten. Fatta lyxen! Snart kanske vi ska ställa grejer på vardagsrumsbordet också. Och inte ta bort dem förrän imorgon! Plus att vi ska ligga i soffan och kolla på… Babel special om Lars Norén? – Ja, det lät ju festligt. – Nä alltså, jag tycker det låter skittråkigt egentligen, men jag lär ju inte orka läsa de satans dagböckerna och jag måste väl ha koll på hela grejen antar jag för det här lär det väl pratas om ett tag nu är jag rädd. Hur har ni det med den rumänska postmoderna romanen? Går det att uppskatta Mircea Cartarescu om man inte tycker att han är snygg? Jag lånade med mig Orbitor hem idag och jag är otroligt skeptisk. Går det att uppskatta Jonas Hassen Khemiri om man inte tycker att han är snygg? Han är på På stan idag. Här i Stockholm får ni en hel liten knubbig bilaga, fusk! I Göteborg får vi bara några extra sidor i kulturdelen. Varken Mircea Cartarescu eller Jonas Hassen Khemiri är min typ. De är typ samma typ? Jag tycker att Cary Grant var så snygg! Synd att inte han skrev romaner. Rasande stilig! Cary Grant fotad av Cecil Beaton. jag älskar min Monki-kjol [2008-04-23 20:32:03.0] 20:28 Beyond Retro gör mig galen. Klänningarna, klänningarna. De har midja. I midjehöjd! Jag behöver en mecenat. Sedan behöver jag fina tillställningar att gå på. Inga kulturtillställningar tack, där får man inte ha fina klänningar. Om man inte har dem på ett lite rubbat Pippi Långstrump-sätt. Jag vet inte vad jag vill gå på för tillställningar faktiskt. Tillställningar där man kan ha begagnade kläder som är finare än nya kläder? Det utesluter rätt många tillställningar. Jag försöker ta det lugnt och ligga på sängen och äta Salmiak-läkerol och läsa, men jag har inget bra att läsa, vad dumt. Jag återupptog Fördjupade studier i katastroffysik eftersom jag känner mig så skamsen över att jag aldrig läser de där böckerna jag ger min mor noggranna instruktioner om hur hon ska få tag i inför varje jul (Fördjupade studier i katastroffysik var ju iofs piece of cake) och som hon slår in i ett fint paket och ger till mig bara för att jag ska ställa in dem olästa i bokhyllan. Nu börjar jag nästan gråta. Måste läsa ut Fördjupade studier i katastroffysik! Fast julklappsböcker alltså, det blir nåt fel. Jag läser inte ens de julklappsböcker jag ger mig själv. Goethes Öst-västlig divan, jo tjena. Fast det var ett gott initiativ. Jag tycker om att bläddra i den. Det kommer en ny Carina Rydberg-roman i oktober! Det måste komma en roman av mig nån gång. Shit vad jag hatar alla teveprogram där man ska förfasa sig över folk och känna sig som en god och duktig människa. Nu tar de bakterieprover i nån gammal mans badrum och så ska man säga FY FAAAN VA ÄCKLIGT. Fast det där badrummet var ju ingenting, jag har sett tusen gånger värre under mina hårda dagar i hemtjänsten. Värst är det där programmet när de försöker provocera fram pedofiler, dvs. män som skulle kunna tänka sig att ha sex med sjuttonåriga jaha, update: femtonåriga – well, I stick to min åsikt – tjejer som är flirtiga på nån chattsida, och så kommer det poliser och så hamnar NÄTPEDOFILERNA på national tv och så ska man säga FY FAAAN VILKA ÄCKEL. Nu måste jag stryka. Kanske tvätta. Måla naglarna. Korrläsa. Busy busy. Hej, hörs. 23:18 Ge sjuksköterskorna högre lön för guds skull! Jag blir vansinnig. Nu, direkt. Högre lön. jag skar mig på ett papper [2008-04-21 19:23:29.0] 19:07 Det var Amanda Svensson som var den begåvade debutanten som jag pratade om för ett tag sen, jag skrev om henne i Aftonbladet idag, men eftersom Aftonbladet Kultur tror att internet bara är en fluga har de slutat uppdatera så jag kan inte länka. Det var iallafall en rätt intetsägande men entusiastisk recension, precis som boken. Jag visste inte heller att Amanda Svensson var dotter till Per Svensson när jag läste romanen, jag bara tyckte att det var ovanligt begåvat skrivet, och sen när jag fick veta det tänkte jag ”Jaha, det var därför”. Vad tråkigt av mig. Men jag tror stenhårt på Amanda Svensson, hon lär ju skriva en skitbra roman en vacker dag (antagligen rätt snart). Jag har köpt en kjol på Monki eftersom jag är nitton år. Snart lika gammal som Amanda Svensson! Jag tror inte att jag är laktosintolerant, jag tror att jag är stressintolerant och behöver chilla lite. Snart ska jag skicka in en text som tyngt mig i flera månader, sen ska jag supa och röja. Närå, det ska jag ju inte. Jag ska äta lite choklad och kolla på Rapport till himlen. Nu skulle det ha kommit ett långt stycke text om hur otroligt snygg Lina Englund är, men det har ni ju redan läst här. Jo fast alltså, den munnen, de ögonbrynen, jag tycker att hon är snyggast i Sverige tror jag. Jag vet inte vem som skulle kunna vara snyggare. Den sammanlagda summan av Army of Lovers-tjejerna kanske. Jo. Jag tjuvstartar med chokladen nu tror jag. Okej, hörs. mais oui mais oui [2008-04-19 21:21:17.0] 20:57 Glad boklördag! Jag har haft jobblördag. Jag har känt mig som Carrie i Sex and the City! Det har jag längtat efter ända sedan jag började få betalt för att skriva. Jag har skrivit om mode. Jag gick ut och köpte en bunt modemagasin och en latte i pappmugg och sedan satt jag och skrev framför mitt öppna fönster och tittade ut över en solig innergård och kände mig ytterst glamourös. Sedan åt jag dessutom lufttorkad skinka och melon till middag, det kändes chict också. Tyvärr är jag rädd att jag håller på att utveckla oglamourös laktosintolerans, därav den gi-korrekta maten. Fast det behöver vi ju inte låtsas om. Nu är min mage full av melon och jag kommer att bli slank och kanske lite fransk om jag har tur. Mais oui mais oui c’est bon oh la la Tour Eiffel à Paris moi je t’aime Moulin Rouge mon amour oui. Det finns en så chic liten Chanelig kavaj på Top Shop. Men den har 3/4-ärm, jag pallar inte. Då måste jag börja använda handledsvärmare. Handledsvärmare = not so chic. Jag fick en jättestor rosa t-shirt med Elle. Not so chic. Nu är Nina Wähä på tv. Nu är det ännu inte riktigt mörkt ute. Så vackra kvällar! Aprilkvällar, märker ni? Hur hjärtat räcker sig som en skål mot horisonten? Särskilt i Stockholm, Stockholm är en melankolisk stad. Blå blå är Stockholms stad. Igår pratade jag om Eugène Jansson. Ska jag berätta om min vecka? Jag har haft så trevliga kvällar! I onsdags åt jag middag sju våningar över Stureplan med utsikt över skymningen och hustaken åt alla håll och kalvrostbiff från den där stackars mannen som heter Pontus som lagar all mat i den här stan. I torsdags blommade alla rosa körsbärsträd i Kungsträdgården och jag fick vin på Grand Hotel och middag på Operabaren. Och igår fick jag vin och kaffe och whisky och chokladtryffel i Vasastan, och strålande umgänge med människor som pratade om döda språk, den moderna gallerian enligt fransk förebild och när Carl Fredrik Hill egentligen var bra. Nu skulle jag vilja ha en kram, annars har jag det fint tack. Alla säger dessutom att det ska bli varmare snart. Hej hej. 22:18 En jobbig grej med att vara inneboende, ja, bland andra jobbiga grejer med att vara inneboende (inga grejer är egentligen så jättejobbiga, men många grejer är LITE jobbiga) är att jag aldrig har fått lära mig hur man ställer in grejer i en diskmaskin. Jag har aldrig bott i samma hushåll som en diskmaskin i hela mitt liv och nu är jag rädd att göra fel. Typ, hur mycket måste man skölja av grejer egentligen? Hur tätt får de stå? Har saker sina bestämda platser? Jag flyttade precis en plastburk för att få in en liten porslinsskål, nu undrar jag om jag gjorde fel. Det är ordning och reda på min hyrestant, jag vill ju inte sabba hennes diskkomposition. Idag har jag gått med i Facebookgruppen Inlandsisens vänner. Det talas för lite om inlandsisen bland vuxna människor. Den är ju jättespännande. Flyttblock! Och räfflor i berg, typ på en ö i skärgården, som klösmärken i en slät klipphäll. John Ajvide Lindqvists Människohamn (-Therese, vilket tjat om den! -Ja, jo) börjar med en respektfull liten introduktion tillägnad inlandsisen. Typ: en gång tillhörde det här landet inne människorna, utan isen. Det är mäktigt. jag har köpt en halsduk med rosor som ser ut som [2008-04-15 20:56:00.0] något som en tjej kunde haft på sig på ett modefoto av Cecil Beaton 19:42 Jag har lite mycket att göra just nu, men så fort jag hinner ska jag blogga om älvor! 22:13 Det skulle handla om Cottingley-älvorna, men nu lägger jag en länk till Wikipedia så får ni bilda er själva. Eller, jag kan pitcha storyn: Två engelska kusiner, 10 och 16 år, fejkade foton av älvor och ljög/intalade sig själva att det visst var riktiga älvor, så att typ halva världen inklusive sir Arthur Conan Doyle trodde dem. Jag ville mest visa foton: Det är väldigt fina bilder! Här kan man kolla på alla fem. ”Conan Doyle blev så övertygad av bilderna att han skrev en bok om älvor (The Coming of the Fairies, publicerad 1921). Det tros att Conan Doyle blev lurad eftersom han inte trodde att så unga flickor kunde ljuga.” Så kan det gå! De där älvorna ser ärligt talat rätt stelbenta ut. Men håll med om att det är en otroligt fascinerande historia. Jag ryser lite när jag läser den. lady in red [2008-04-14 23:32:54.0] 23:27 Jag har tänkt på färgen röd. Och nu pratar jag inte om politik, jag pratar om kläder. – Men tänk om kläder är politik då? – Äsch, stick och läs modevetenskap. Det blir vår, well, enligt almanackan i alla fall, och alla grå och svarta kläder som jag kapslat in mig i sedan september börjar kännas ohyggligt sunkiga och jag tänkte att det vore fint med något rött. Jag har sett på Mitt så kallade liv, och i första avsnittet säger Sharons mamma till Angelas mamma att män gillar när kvinnor 1)har långt hår och 2)klär sig i rött. Ja, jag klär mig ju som ni förstår inte för min egen skull utan enbart för att behaga män. Dessutom drar jag mig till minnes ett klädtips från Shannen Doherty i Frida: Klä dig i rött. Det var typ så långt man behövde anstränga sig enligt henne, sen skötte resten sig självt. Detta klädtips etsade sig fast i min hjärna och finns kvar där femton år senare. Shannen Doherty var verkligen snygg i rött. Så jag kollade efter röda grejer idag. Röd topp eller blus tänkte jag först, sedan tänkte jag klänning. Inne på Zara hittade jag en röd klänning som faktiskt inte alls såg ut särskilt mycket som något man tar på sig för en helkväll i Dubai. Röd, kort, tight, fodralaktig, kanske inte speciellt smakfull men inte speciellt smaklös heller. Så jag provade den. Det var inget större fel på den, förutom nåt konstigt knytband som jag inte visste vad jag skulle göra med (vad ska man göra med alla knytband? Rosett? På magen? Eller på ryggen?), men den var ändå helt otänkbar. Röd klänning funkar liksom inte, jag började tänka på Pretty Woman, Goldie Hawn på nån filmaffisch, Kim Basinger i Min fru är en utomjording när hon ska personifiera alla mäns drömkvinna och därför anländer från yttre rymden klädd i en röd fodralklänning. Eller, hon anländer kanske naken förresten, men sen har hon röd fodralklänning. Den kändes lite lockande ändå, jag tänkte att jag kanske skulle bli essensen av Kvinna i den, att jag skulle få slå Ulf Lundell-männen ifrån mig med slagträn och att byggjobbare skulle stå på rad och vissla efter mig och nån man kanske skulle gå in i en lyktstolpe. Fast sen insåg jag att jag inte har det självförtroende som röd fodralklänning kräver. Röd fodralklänning är inte för mig. Däremot skulle jag otroligt gärna klä mig i den här kjolen. Den är den röda fodralklänningens estetiska motsats. Kolla på tyget! Man kan se det på nära håll om man håller markören över den. Så fint! Fast den var så dyr. Oförsvarbart dyr. När skulle jag använda den? Och vad skulle Martina Bonnier säga? grymma grymma månad [2008-04-13 23:22:48.0] 23:21 Helt sjukt kallt i den här staden, jag borde ha tagit med mig en kappa. [2008-04-12 12:58:52.0] 12:29 Glad boklördag, dagens projekt är kastanjevatten. Har ni använt det? Sedan 1986 alltså? Min mamma hade kastanjevatten, jag minns hur jag tog lite på en bomulltuss och drog längs min arm och fick ett brunt streck på den. Det är ett så vackert ord, kastanjevatten. Är det verkligen gjort av kastanjer? Kastanjer har otroligt fin färg. Jag provar en ny parfym, den doftar fantastiskt. Mjukt och snällt. Lite för snällt kanske, den försvinner på typ en timme. Äpple och te luktar den. Hm, den är lite mesig kanske, men doftar liksom… nybadat. Den doftar som nån sofistikerad tjej med blankt hår som bor i New York och aldrig svettas. Den får mig att tro att jag kan vara den tjejen. Det kan jag ju givetvis inte vara, men det är kul att iallafall dofta som henne. Jag kollar väderleksrapporten på SMHI:s hemsida alldeles maniskt. Nu har snömolnen som befunnit sig över Stockholm klockan 06:00-12:00 imorgon försvunnit och blivit regnmoln istället. Splendid! Jag kommer fram klockan tolv, då har det slutat regna. Men det måste ju bli lite varmare nån gång. Jag tar inte med mig någon kappa nu. Är det dumt? Jag är så otroligt trött på min kappa. Jag orkar inte se den längre. Jag vill ha en grön liten vårkappa. Dofta äpple, ha grön vårkappa. Det blir ju perfekt. modern life is rubbish [2008-04-11 15:15:32.0] 14:51 Jag har haft fin läsarkontakt senaste veckan eller så. Ja, det beror ju inte på mig alltså, utan på att folk har skrivit till mig. Nu interagerar jag lite: Ja! Eller, nej! Klart att det inte är Josef Frank som har gjort det jävla elefanttyget. Josef Frank och Svenskt tenn är så gott som synonyma i min hjärna, därav sammanblandningen. Estrid Ericson är det som ska ha cred för det jävla elefanttyget. Nätskorna kommer från Monki. Jag har inte sett dem i verkligheten, jag tror inte att de har kommit ut i butikerna än. Den begåvade debutanten får vara hemlig ett litet tag till tror jag, jag gillar inte att skriva för mycket här om vad jag skriver på andra ställen. ”Witz” användes av Novalis i betydelsen ”snille”, precis som Patrik Forsgahe översatte, och Anders Olsson kan få skämmas iallafall litegrann (om han inte redan har gjort det). ****** Slut på läsarkontakten. Saker jag har gjort idag: Varit bakfull Korrläst Under stor ansträngning skrivit 1163 tecken Nu ska jag snart promenera till ghettot och posta mina skor som precis som jag trodde visade sig vara för stora. Blir skostorlekarna större och större? Eller så krymper mina fötter. Men det finns pumps i storlek 39 på Din Sko som man skulle kunna stoppa ner en hel skolklass i. Hej hej. flora & fauna [2008-04-09 10:23:07.0] 10:12 Jag luktar fortfarande av Paul Smiths rosparfym som jag provade igår. Den luktar inte alls ros längre, utan… pion och nåt trä? Något annat än ros iallafall. Och inte så gott. Den luktade inte gott igår heller. Jag tycker att uppskattningsvis 90% av alla parfymer luktar äckligt. I de allra flesta fall tycker jag att det är fullständigt obegripligt att folk köper dem och använder dem. Jag väntar på parfymprov med posten, kan posten komma nu tack. Kan ett meddelande om att mina skor inkommit till Orientlivs komma nån gång tack. De har säkert försvunnit på vägen, nåt är fel, jag känner det på mig. Plus att de kommer att vara för stora, och då måste jag skicka tillbaka dem och skriva ”Hej, ni måste skicka mina skor till en annan adress nästa gång, för när ni har fått ändan ur vagnen och behagar leverera dem kommer jag att vara i Stockholm” och sen kommer allt att bli fel. 14:09 I mitt kartläggande av den svenska smaken har jag, som ni nog märkt, särskilt kommit att intressera mig för Josef Franks tyg med motiv av elefanter, det s.k. jävla elefanttyget. Min tes är att inget nummer av tidskriften Elle Interiör ännu har utkommit utan att det jävla elefanttyget funnits avbildat någonstans, och den håller fortfarande. Jag glömde att dokumentera det jävla elefanttyget i nummer 2 2008, men kan komplettera med det senare idag. Här följer det jävla elefanttyget i Elle Interiör nummer 3 2008, representerat två gånger. Det är nog inte helt fel att anta att om man vill att ens hem ska figurera i sagda tidskrift är införskaffande av det jävla elefanttyget ett klokt första steg. sid. 58 sid. 123 våren då vi äter förrätter [2008-04-08 11:36:22.0] 11:34 Uteläsarsäsongen inledd! 22:05 Hej, jag har ätit förrätt. Jag har ätit huvudrätt också, dock ingen efterrätt. Igår var det trerätters, franskt. Idag tvårätters italienskt. Jag åt parmaskinka och melon, det är bästa grejen. Ännu bättre på sommaren iofs, när melonen inte är riktigt så kylskåpskall och icke-söt som nu, men det var jättefint ändå. Det låg dessutom jordgubbar på kanten. Det är ju jättekonstigt att alla grönsaker har slutat smaka grönsak, när hände det här? Eller, var det för att mina smaklökar som barn var så oskyldiga och icke-fördärvade som allt smakade så mycket mer? Inte bara därför, det tror jag inte. Jag var i Spanien på semester en gång och där smakade tomaterna som de gjorde när jag var liten; när jag hälsade på hos farmor och farfar på landet och plockade tomater som luktade tomat. När kände man en butiksköpt tomat lukta tomat senast? Och smaka tomat? De är ju bara stenhårda och sura. Tomat lukat så sjukt gott, när man gnuggar ett tomatblad mellan fingrarna… mmm. Det luktar sol. Åh, jag kunde bli copywriter åt Zeta. Fast det här var inte i Italien, det var på Vikbolandet, Östergötland – en gång, när Söderköping var Sveriges huvudstad, en oerhört rik bygd, bördig och vacker, och kyrktätare än nästan alla andra bygder. Min farfar, för det var han som skötte ansvaret när det gällde trädgårdslandet, odlade morötter också. De var alltid jättesmå när man drog upp dem, och sköjde av dem under en pump, och åt dem, och de smakade morot på ett sätt som inga butiksmorötter någonsin har gjort. Det är lerig jord på Vikbolandet, gammal sjöbotten. Leriga morötter. Allt växte där; hallonbuskar som gav perfekta, jättestora hallon, jordgubbsplantor, jättemånga, smultron i skogen ovanför berget med den torra bruna mossan, sådana mängder smultron att det knappt går att föreställa sig. Åh, jag vill ha en trädgård. Jag skulle vara jättebra på att ha en trädgård. Den skulle vara jätterustik, inga spexiga växter och grönsaker, bara gamla godingar: fruktträd, trädgårdsland, kryddträdgård (well, en liten drivbänk iallafall), ringblomma, prästkrage, rosenskära, blåklint, vallmo. Pion- och syrenbuskar. Vilt växande lupiner, jättevilt växande vresros. Rödaste rödklövern. En kruka indiankrasse. Sen är jag nöjd. det italienska, under renässansen uppfunna [2008-04-07 15:12:14.0] dubbla bokföringssystemet infördes i Sverige på 1620-talet 15:01 Kära dagbok, idag har jag gjort tråkiga saker, inklusive bokfört alldeles själv för första gången. Jag känner mig mycket nöjd med mig själv. Fast jag måste bli noggrannare, nu har jag slarvat bort ett kvitto som en läskig hippie gav mig i ett antikvariat när jag köpte en bok som jag definitivt kunde ha dragit av om jag kunnat hitta det satans kvittot. Finns det några knep? Man bär runt på ett spciellt litet kuvert där man stoppar ner allt som har med ens firma att göra? Det kanske vore bra. Metoden ”Knöla ner i plånboken” fungerar uppenbarligen inte. Det är sol, jag vill ut och äta. Först promenera lite, sen äta. Dricka billigt mousserande vin först kanske. Jag har beställt parfymprover, hurra. Och mina tygskor inkommer snart till ORIENTLIVS, den enda butik jag känner till som alltid kan tillhandahålla Twix med vit choklad. ‘Tis the spring of online shopping. Idag är dessutom premiär för BUS-säsongen. Jag tycker redan att jag ser lite flammig ut på armen. Jaha, nu ska jag läsa Miranda Julys novellsamling. Den heter Ingen hör hemma här mer än du och jag misstänker att jag kommer att hata den. oskuldens tid [2008-04-06 12:36:50.0] 12:14 Moa har skrivit så fantastiskt och nästan magiskt fint om en Sally Mann-utställning som jag tror att jag kunde ha sett på Kulturhuset om jag varit lite vaken, och nu vill dunka huvudet hårt i väggen över att ha missat. Jag minns första gången jag såg Sally Manns bilder; i den rätt tråkiga tidskriften Foto som fanns på Kolmårdens bibliotek. Jag brukade bläddra i den på högstadiet fast jag inte var ett dugg intresserad av de tekniska aspekterna av foto, men redan då gillade att kolla på bilder, även om jag inte riktigt hade fattat det, eller, formulerat det. Jag blev iallafall lite chockad över Sally Manns bilder, jag tänkte typ ”Det här kan inte stämma, hur kan de vara så… vackra?”, det kändes som att det var nåt skumt, nåt fusk, som att det inte var på riktigt. I övrigt tillbringar jag dagen med litteraturen, jättebra litteratur, idag är en av få dagar när jag känner mig genuint privilegierad över att få sitta i en fåtölj och dricka kaffe och läsa och JOBBA, trots att det inte märks alls att jag jobbar eftersom det är ett så strålande nöje. Jag har läst en debutant som jag anser vara genuint begåvad, jag har läst halva John Ajvide Lindqvist (förhoppningsvis hela innan dagen är slut) och den är bra, hoppas bara att jag kan förklara varför. 14:24 Martina Bonnier i DN Söndag idag, på frågan om hennes tidigare arbeten: ”Har alltid jobbat med tidningar, förutom under skoltiden då jag var expedit på Svenskt tenn.” Martina Bonnier blir bara för mycket för mig. Martina Bonniers bok, Fashionista, blir för mycket för mig efter ungefär två sidor. Då är det 205 sidor kvar. Martina Bonniers bok levereras i en turkos shoppingkasse (vad heter det? En sån där blank, lyxig, med tygsnören som handtag, som man får när man köper nåt dyrt?). Här hälsar den på i ett skafferi: ”Förminska inte dig själv som kvinna!” säger Martina Bonnier-kassen. 21:00 Kolla! Nätskor! Jag hade rosa när jag gick på lågstadiet, och nu känner jag starkt att jag vill ha det igen. Är jag normal? /Oroligt lejon en man med kameler [2008-04-05 10:54:37.0] 10:29 Glad boklördag. Jag tycker att det är så spännande med Sven Hedin. En äventyrare! Jag har en thing för äventyrare. Jag tror dessutom att jag kan ha en thing för Axel Munthe. Jag måste läsa hans bok. Jag måste skriva några böcker så jag kan söka författarstipendier och få sitta en månad i ett hus på Capri. Man kan kolla på Villa San Michele på nätet, här. Där finns det dessutom en förteckning över alla antikviteter. Sfinx Nr: 1066 Typ: Övriga antikviteter Placering: Museum, Kapellterrass Inomhus/Utomhus: Utomhus Antal: 1 Material: Travertin Datering: Etruskisk Rätt coolt att ha en villa på Capri med något som heter ”kapellterass” (har man ett kapell då också? Antagligen, ja?) med en etruskisk sfinx. Det verkar stå gamla grejer överallt; ett korintiskt kapitäl från romartiden som används som trädgårdsbord, ett stort stenlejon från medeltiden. När åker vi, när åker vi? Jag ska till biblioteket nu, och lära mig allt om mannen som 1953 efterträdde Sven Hedin som ledamot av Svenska Akademien på stol nummer 6. Vi hörs. 16:33 Greetings från nöt- och bärmixen, hur många påsar får man äta om dagen? – Vi drar gränsen vid två och en halv. – Mm okejrå. Då har jag lite mariginal fortfarande. Det var en artikel i DN om varför man ska läsa. Jag fattar inte det Staffan Lindberg säger. Jag citerar: – Och de här människorna som säger ”Jag blir en bättre människa av att läsa böcker” … Hade någon sagt till mig att det är nyttigt att läsa när jag växte upp hade jag genomskådat det direkt. – För mig har läsningen handlat om så många andra saker, jag har läst för att jag inte har haft något val, för att jag varit tvungen att ta reda på vem jag är, för att förstå mig själv, för att ta mig dit jag är i dag med bakgrunden jag haft. – Och de viktigaste läsupplevelserna när jag var yngre var de som egentligen skrämde mig, som när jag läste Edith Södergran och det kändes som om en dörr blåste upp på vid gavel Jag tycker att allt han räknar upp är utmärkta exempel på att man blir en bättre människa. Vadå ”andra saker”? Vilka saker gör en till en bättre människa då? Vett och etikett? Man lär känna sig själv genom att konfronteras med det faktum att det finns människor med annan världsbild, andra förutsättningar, annan syn på bra och dåligt, rätt och fel… och man lär känna sig själv genom att inse: Mot detta reagerar jag med avsmak och mot detta med glädje. Det här skrämmer mig och det där gör mig trygg. Det här är sorgligt, det där är roligt. Det här tredje är både sorgligt och roligt. Det här gör mig äcklad, det där gör mig upphetsad. Och det där gör mig både äcklade och upphetsad. Och den större självförståelsen leder till större lyhördhet, större förståelse för andra människor. Vad är att bli en bättre människa om inte detta? Och bonus: Kanske drabbas man dessutom av insikten att man (som i människor, samhället-) inte alltid har tyckt som man gör idag. Och som följd av detta, förhoppningsvis, att man inte alltid kommer att tycka som man gör idag. Det är kanske den bästa insikten. Ja, jag skulle nog skriva under på att man visst blir en bättre människa av att läsa böcker. 16:49 Lusten att läsa är egentligen hemlängtan – driften att överallt vara hemma. (något modifierat citat av Novalis) modeblogg [2008-04-04 11:15:56.0] 11:03 Kära boråsare, det enda jag är intresserad av idag är skor. Jag har tänkt så mycket på skor de senaste dygnen så ni fattar inte. Mitt behov av skor ter sig oändligt. Jag behöver bruna skor, svarta skor, bekväma skor, obekväma skor, tygskor, skinnskor, eventuellt flätade konstiga antagligen gjutna i plast-skor, små skor, stora skor, röda skor, gröna skor, högklackade skor, lågklackade skor, lackskor, ballerinaskor, skor med rosett, skor utan rosett, skor med tår som tittar fram, skor utan tår som tittar fram, skor man kan ha strumpor i, skor man inte kan ha strumpor i, varma skor, luftiga skor, blommiga skor. Helst dessutom olika kombinationer av ovanstående. Igår köpte jag bruna högklackade skinnskor med rosett på. Idag beställde jag svarta bekväma tygskor. Så jag gör ju mitt bästa iallafall. Det är lite jobbigt att hur många par skor jag än köper så är mitt behov aldrig helt täckt. Dessutom köper jag för billiga skor, så efter en säsong har de flesta kollapsat och kan aldrig bli en klassisk och hållbar skogarderob. Ja, det var allt jag hade att säga om skor. Och nåt annat har jag inte att säga just nu. Så, hej hej. 14:42 Okej, fortsättning på den inslagna vägen för dagen; modeblogg. Några tjusiga damer som är stilförebilder varje vår: Kim Novak visar hur snyggt det är med randig tröja. Joan Collins motbevisar påståendet ”På sommaren är det finast med bara lite läppglans.” Brigitte Bardot visar förträffligheten med outfiten kjol, enkel topp och skärp i midjan (även om midjemåttet ser fullkomligt overkligt ut). Monica Bellucci i filmen Malena, i nästan precis en sådan klänning som jag har köpt, vilket får mig att inse att jag siktar rätt högt. Amazonkvinnan Sophia Loren. OMG! 18:25 De här är fantastiska: Antagligen jinxar jag dem nu genom att offentliggöra min kärlek, och så tas de ur sortimentet på tisdag, precis som allt jag gillar. Det är torkade blåbär i! Jag brukar tycka att torkad frukt förlorar all fruktsmak och ofta bara smakar sött, men torkade blåbär smakar fortfarande blåbär och är helt sjukt goda. programförklaring [2008-04-02 12:12:21.0] 12:07 Kära boråsare som kommit hit efter att ha läst den här artikeln i Borås Tidning. Ni är jättevälkomna! Fast det är typ inte ett ord som handlar om mig i den där artikeln som stämmer. Vi kan gå igenom det sedan, nu måste jag skriva reseräkningar till mig själv. 18:59 Alltså, den där artikeln var ju snäll egentligen, den är ju skriven av någon som gillar det jag skriver här, och som gör det för att det finns ”ett bildat och personligt allvar i botten”, och det är ju en fin anledning att bli gillad. Det var faktagrejerna det var fel på. Jag stavar mitt efternamn med H. It’s spelled B-O-H-M-A-N. Precis som en partiledare stavade sitt efternamn (en partiledare med vilken jag inte på något sätt är släkt, även om vissa människor verkar tro att det gemensamma efternamnet gör mig till moderat by default). Jag började inte skriva dagbok på Skunk så tidigt som 1999, jag blev medlem på själva communityn då. Det var innan det ens fanns en dagboksfunktion här. Däremot började jag nog skriva dagbok på nätet 1999, eller 1998 kanske – först på Lunarstorm, sedan på en dagbokscommunity, som finns kvar (mitt Lunarstormkonto har däremot sorgligt nog råkat bli raderat) och där mina gamla inlägg fortfarande guppar omkring. Jag var inte gymnasieelvev 1999 – I wish! Jag är äldre än så och äldre än alla tror verkar det som, när jag tog studenten var internet nästan nytt. Jag gick dessutom inte på gymnasiet i Göteborg, jag är inte från Göteborg, jag är från Kolmården och gick på gymnasiet i Norrköping. Ströjobben är däremot helt korrekt, jag höll på med dem för länge, eller jag vet inte: jag behövde rätt lång tid på mig för att fatta vad jag vill göra och våga tro att jag faktiskt kan göra det. Och jo. Kön och klass? Klass tjatar jag ju en del om, om än inte i närheten av så mycket som jag gjorde för några år sedan, men kön..? Jag tror inte att jag har kön som infallsvinkel i större utsträckning än, säg, Jonas Thente eller Andres Lokko (inga jämförelser i övrigt alltså). Jag blir faktiskt tokig på att ung kvinna i kvällstidning gör att folk per automatik verkar förutsätta feministisk infallsvinkel på allt som kommer i ens väg. Det är inte min grej. Jag är intresserad av litteratur. Det är litteraturen som är min grej. Jag skulle faktiskt vilja hävda att om jag nu har en egenskap som skiljer mig från andra kvinnliga skribenter i min ålder så består den i att jag INTE skriver med kön som huvudsaklig infallsvinkel. ”Värvad” till Aftonbladet? Ja, kanske. Jag vet inte. Jag frågade om jag fick vara med och skriva och det fick jag. Mina favoritförfattare är inte Michel Houellebecq och Donna Tartt. Donna Tartt har skrivit en av mina absoluta favoritböcker, men hon har även skrivit en bok jag inte orkat läsa mer än 20 sidor i. Jag skulle säga att min favoritförfattare är Ola Hansson. Och Per Hagman. Och så är den här dagboken inte tänkt som en bokblogg. Den är tänkt som ett ställe för mig att formulera mina tankar på. De handlar en del om litteratur, men de handlar även om mode, mat, blommor, parfym, media, konst, smink, väder, att vara glad, att vara ledsen, samt alla i vardagen förekommande smågrejer. Man är jättevälkommen att läsa om man är intresserad av litteratur, men då får man ju sålla en del. Man är lika välkommen om man är intresserad av att läsa om något av det andra. Det enda jag undanber mig är läsare som inte är intresserade av något som står här men envisas med att läsa ändå och sedan gnäller över att jag skriver om det jag skriver om. Då finns det säkert jättemånga andra trevliga bloggar man kan läsa istället. Inte meningen att låta bitchig alltså! Men jag blir trött ibland. Dessutom är jag på mycket dåligt humör efter att ha varit på möte med min ekonomiman hela eftermiddagen. Jag tjänar typ inga pengar alls och jag har mycket svårt att föreställa mig att jag någonsin kommer att göra det. Vad ska jag göra åt det här? Turnera runt och föreläsa lite eller nåt? Ta jättemycket betalt för att åka till exempelvis, eh, Borås, och prata för folk om att ha, eh, en litteraturblogg? Jag måste sätta igång att skriva färdigt lite böcker. Först två romaner som inte säljer så bra, en novelsamling som säljer ännu sämre, och sedan – the bestselling superroman. Ja, så får det bli. sagan om den lilla hinden [2008-04-01 12:35:09.0] 12:19 Cashmere Mafia, vilken dålig serie. Precis som Gossip Girl, sjukt dålig. De verkar (svårt att döma ut en serie efter ett avsnitt kanske, Cashmere Mafia kan få ett avsnitt till på sig, men jag är mycket skeptisk) dåliga på samma sätt; liksom… glättiga. Hårda och glättiga. Och så extremt högt tempo: Det här är minsann en serie om människor som är rika och framgångsrika, och då är man alltid stressad. Alltså, jag gillar ju Gilmore Girls, kanske den sömnigaste serien ever. Fast försöker någon medvetet göra en tv-serie som är precis tvärtom det där kalla, snabba och glättiga så gillar jag det ju inte heller; Pushing Daisies var typ det värsta jag sett. Har ni sett? Den är ju förresten precis lika glättig, fast på ett sökt gulligt sätt. Jo alltså, jag gillar inte tjejgäng. Varken i verkligheten eller på tv. Även om jag nu verkligen tycker om Sex and the City, men den får mig hela tiden att fundera över de inbördes relationerna i tjejgänget, den inbördes rangordningen: Vem ringer vem när de måste prata ut? Får de andra veta det sedan? Blir Charlotte svartsjuk när Miranda ringer till Carrie och gråter? Är det aldrig någon som oroar sig för att de andra ska säga något taskigt bakom ryggen på henne? Varför går Carrie och Charlotte och shoppar idag? Kunde inte Samantha följa med? Eller frågade de inte henne? Sådant tänker jag hela tiden när jag ser den, och det tas aldrig upp över huvud taget, det är liksom Sex and the Citys elefant i rummet: do not mention the vänskapsrangordning. Eller så är jag bara uppfuckad av min egen kedja destruktiva tjejvänskaper, folk tänker kanske inte sånt här? Jag skulle hela tiden tänka: Vem är mest umbärlig i det här sammanhanget? Och vara övertygad om att det var jag. jag kommer inte på nån kul bildtext 18:48 Jag kan verkligen känna djup och genuin glädje över fina saker. Kolla vad jag köpte idag: Uppsala Ekeby-fat med inbyggt rådjur! Eventuellt är det en liten hind. Kanske heter den Novalis. 22:54 Sorry om jag förvirrar er med mitt tjat om rådjur etc. Jag tar tillfället i akt att presentera er för the original lilla hinden: Slående lik en liten tysk romantiker. blüthenstaub/översättardagen [2008-03-31 12:22:36.0] 11:58 Hej, glad måndag. Jag har lite problem med den lilla hinden Novalis. Talar ni bra tyska? Jag tänkte bli lite Malte Perssonsk nu: Jag har två olika översättningar, och de skiljer sig radikalt åt när det gäller det tyska ordet Witz. ”Vits” skriver Anders Olsson och who am I to question en akademiledamot, men en man som heter Mattias Forshage, som enligt min ringa åsikt gjort ett alldeles strålande arbete med översättningen i Romantiska fragment från Vertigo förlag, skriver ”snille”. Det senare gör sig betydligt bättre i sammanhanget: I muntra själar finns inget snille. Snille visar på en störd jämvikt: den är både följden av störningen och medlet att återställa den. Passionen har det största snillet. Tilståndet där alla förhållanden blir upplösta, förtvivlan och den andliga döden, är snillrikt på ett fruktansvärt sätt. I upprymda själar finns ingen vits. Vitsen är tecken på en störd jämvikt: den är en följd av störningen och samtidigt ett sätt att återställa balansen. Passionen bär på den starkaste vits. Det tillstånd då alla förhållanden upplöses, förtvivlan eller den andliga döden är vitsiga på det mest fruktansvärda sätt. In heitern Seelen giebts keinen Witz. Witz zeigt ein gestörtes Gleichgewicht an: er ist die Folge der Störung und zugleich das Mittel der Herstellung. Den stärksten Witz hat die Leidenschaft. Der Zustand der Auflösung aller Verhältnisse, die Verzweiflung oder das geistige Sterben ist am fürchterlichsten witzig. Hilfe, bitte. ”I upprymda själar finns ingen vits”, ”Passionen bär på den starkaste vits”? Det är ju helt obegripligt. Den stärksten Witz hat die Leidenschaft. Är betydelsen av Witz liksom lite glidande och flexibel på tyska? På ett sätt som inte riktigt går att översätta? Den årliga idolbilden på Novalis: 12:12 Jo, Michel Houellebecq lämnar mig inte ifred. Han gillar också Novalis. Novalis och Baudelaire. Jag tror att Houellebecq är den ultimata cyniska romantikern. ”Jag respekterar inte människan, likväl avundas jag henne”. Jag tror inte att Houellebecq är möjlig i Sverige. Någon som han alltså. Han är ett europeiskt fenomen. Vi får sitta här och sukta i det kalla norr efter någon som skulle kunna vara som han. Intellektuell med skandalpotential liksom. It couldn’t happen here är jag rädd. Alltså, jag tycker inte att han är så himla bra egentligen, men han fascinerar mig. Tänk om jag kunde franska! Då skulle jag översätta hans poesi. Status update: Michel Houellebecq joined the group ”Plastkasseglädje”, created by Stig Larsson varje gång jag hör ordet litteratursverige… [2008-03-30 19:25:00.0] 19:18 Jaha kul för er att ni har haft en strålande vårdag. I Göteborg har det varit grått och ska fortsätta vara det så länge femdygnsprognosen på SMHI:s hemsida sträcker sig. Fem dygn alltså. Beatförfattarna, vilka töntar! Jag hatar beatförfattarna. Medan jag gör det ska jag äta ett litet kycklingspett. Hej hej. 23:26 Dagens Vad länge sedan det var jag tänkte på… Uri Geller! Gone were but the Winter, [2008-03-28 12:30:00.78] Come were but the Spring, I would go to a covert Where the birds sing. Where in the whitethom Singeth a thrush, And a robin sings In the holly-bush. 11:57 Min pappa fyller år idag. Jag har inte pratat med honom än, men han är antagligen ledsen över att det är snö, precis som jag, eftersom vi båda är lite för beroende av meteorologiska omständigheter för vårt välbefinnande. Jag är dessutom lite sur över andra saker som jag inte tänker delge er för ni tycker bara att jag är gnällig. Jag skulle vilja lyssna på någon ny, vårig musik, men jag har ingen aning om vilken. Äsch, den behöver verkligen inte vara ny förresten, bara ny för mig. När jag var i London spelade de All this love med The Similou på Top Shop, i nån rolig remix, kommer ni ihåg den låten? Varför spelar de den i London? Nu? Saker jag fick med posten idag: Tio kontaktlinser. Saker jag måste köpa: Jättemycket blommor, så jag kan slänga ut alla döende amaryllisar (som består av typ fem meterlånga blad var och mest ser ut som några slokiga kaktusväxter), jag vill ha små slipade glasvaser med ranunkler i, så där som de alltid har i inredningstidningar (på spetsduk över gammalt sminkbord köpt på loppis i Paris, tillhörande kvinna med kreativt yrke som har en antik underkjol hängande utanpå en garderob). En urna kanske, med blå hortensior. Ett blomsterbord med pelargoner, en sprucken porslinkanna med pioner som hänger tungt med sina huvuden. – Pioner? Nu? – Ja, det går inte va? När Oscar Levertin var Stockholms it-boy köpte en tjej vintersyrener till honom står det i alla böcker. Vad är vintersyrener egentligen? Haha, titta vad roligt, nu googlade jag och fick den här träffen: Nathan Shachar ställer samma fråga som jag på ett trädgårdsforum. Som research inför sin Oscar Levertin-bok kanske? Vad fint! Det är fint med allt som heter något med vinter-. Vinterträdgård! Jag minns fortfarande hur förtjust jag blev när min mamma kallade några små blad som tittade fram genom snön på tomten för vintergröna. Min pappa gillar vintergröna växter. Hela innergårdar fulla, ”som i England”. Min pappa gillar England för där är det nästan aldrig snö. cynisk romantiker [2008-03-27 10:22:36.203] 10:11 Nää, haha, jag dubbar inte alls barnprogram. Den där intervjun var ju bara jag som fånade mig lite. Jag svarade på någon annans frågor. Med någon annans tonfall. Jag skulle aldrig kunna dubba barnprogram, jag hatar min röst. Det är så otäck luft här; hyresvärden har dragit igång värmen ordentligt för första gången i vinter och alla element står och är glödheta samtidigt som luften ändå är helt kall och torr; det är som en klar sommardag utan värme i luften, men med en ilsket lysande sol, jag hatar sådana dagar. Jag känner hur min hy krackelerar i den här luften. Lite fukt tack. Jag kan inte andas. Jag skulle vilja vakna en dag och inte ha något särskilt att göra. Gärna snart tack. 12:24 Om jag hade haft en modeblogg skulle jag ha postat den här bilden i större format: Vilket fint ljus! Det är från en Sonia Rykiel-visning. Jag vill åka och köpa hundra olika krämer att dränka min kropp i. Det bara dräller in saker här, jag fick Vi med posten, den är så trevlig! Anders Borg, bräserad kyckling, massa litteratur, fina bilder. Jag tycker inget särskilt om Anders Borg alltså, jag menade att det är en trevlig blandning. Det är en bild på Miranda July, hon verkar irriterande va? Tidningen Lula-irriterande? Det är för mycket av det där nu, Virgin Suicides-romantik och kakfat med rosa macaroner och storögda tjejer och fluff och tyll (och jag älskar ändå både fluff och tyll, det är sammanhanget jag inte pallar), Sofia Coppola-sammanhanget. Jag kanske avskyr Sofia Coppola? Ja ta mig tusan. Miranda July har kanske inte så mycket med det här att göra? Jo. Alltså hon har skrivit en bok som ”vimlar av udda existenser som vill bli älskade”… jag tror inte att jag orkar utveckla, jag litar på att ni fattar, eh, var skon klämmer. Den klämmer jättemycket! Jag tror att jag är mer romantiker än de flesta, men sånt här pallar jag inte. Satans kakfat. Allt blir äckligt när det är i ett äckligt sammanhang. Ett poserat sammanhang. Eller jag vet inte… ett sammanhang som är för medvetet om sig självt? Jag älskar egentligen kakfat också alltså! Men inte som modeaccessoar. Jag fick en bok med intervjuer med svenska modedesigners. Jag har bara bläddrat i den och känner redan för att klä ut mig till Donatella Versace. – Är det fel på allt idag eller? – Ja men alltså, då har jag ju inte ens börjat kommentera artikeln ”Stockholms kön” i dagens På stan! – Jaha, men kör då. – Ja okej. Alltså jag fattar ju som vanligt inte riktigt problemet. Stockholm kallas ”Mälardrottningen” och det är illa för att..? För att Stockholm skulle vilja lämna det upphöja i drottningtiteln och vara svettig och knulla runt lite? Men Stockholm är ju en stad. Den har inget medvetande. … [tystnad] Well. Det var väldigt fint med historien om de två tjejerna som dränkte sig iallafall. Fin skulptur, fin historia. – Fin? – Ja, men skillingtrycks-fin. Romantisk och hemsk. Romantiskt och hemskt är bra. – Du skulle gilla hemska kakfat? – Nä… inte om det liksom blir en grej att det MÅSTE finnas nåt hemskt i det romantiska. – Tyckte inte Baudelaire det? – Hm, jo, det gjorde han kanske. – Men du gillar väl Baudelaire? – Meh, jag kanske inte tycker precis som han om ALLT bara för det. Jag orkar förresten inte mer nu. – Nä okej, vi hörs. 15:36 Också från Sonia Rykiels visning: bli isbjörnsfadder [2008-03-26 11:25:00.787] 11:16 Hej. Det är en strålande vinterdag. Jag har inga skor att använda i denna väderlek och tänkte stanna inne tills snön har smält och det är torr och grusig barmark. Jag har skrivit om Johan Kindes roman i Aftonbladet. De har stavat fel till mitt namn. Alla stavar fel till mitt namn och glömmer ett H. Det är H överallt. Till och med i mitt mellanamn. Det var iallafall alldeles strålande roligt att läsa Johan Kindes bok. Jag klämde i mig hela på en kväll. Det vill man göra med alldeles för få böcker. 12:31 Äntligen en intervju med veckans medarbetare. Hej Therese! Du har medverkat i den här dagboken sedan 2002 eller nåt. Hur känns det? Det känns jättespännande! Du har intervjuat en färgdoktor i första programmet. Varför ringde du upp just honom? Allra mest för att det är så himla spännande med färg. Hur är ditt eget färgsinne? Det är jättebra! Hyperkänsligt, givetvis. Särskilt för blå och röda nyanser. Överlag tycker jag som sagt att det här med färg är väldigt spännande. Det finns ju så många färger. Fler än man tror. Man kanske tror att det finns ungefär sex när det i själva verket finns tjugo miljoner! Det är otroligt spännande. Vad är din egen favoritfärg och varför? Det beror ju på var färgen befinner sig. I målningar gillar jag vitt och grått. Annars gillar jag generellt kalla nyanser; kalla röda toner, de där man klär i om man blev ”vinter” i en test i Evas kalender. Sedan tycker jag även att färgen grönt är spännande, kanske för att den som ingen annan färg kan gå från naturlig till artificiell. Just sådana motsättningar tycker jag om. Natur/kultur typ. När det uppstår en spänning. Det är spännande. Finns det någon godbit i kommande säsong som du är extra nyfiken på? Under vårsäsongen tycker jag att just det här med själva våren är spännande. Man undrar ju varje år: kommer den snart eller? Och sen kommer den plötsligt. Sånt är ju alltid spännande. Du lägger mycket speakerröster i barnprogram också. Vad är den stora skillnaden mellan att lägga röst i till exempel Byggare Bob och ett konstreportage? Och kan de båda världarna mötas någon gång? Den största skillnaden är ju att Byggare Bob är ett barnprogram och inte ett konstreportage, medan ett konstreportage är just ett konstreportage och handlar om konst och inte om en byggare som heter Bob. Och jag tror absolut att de båda världarna kan mötas! Det låter jättespännande! 20:20 Jag sitter här med John Ajvide Lindqvists nya roman! Jag visste inte ens att det skulle komma en. Människohamn heter den. Mycket hav och hamnar nu; Jerker Virdborg, Carsten Jensen… och säkert nån mer. Jag ska börja dricka mycket rökig whisky för den smakar som min barndoms somrar på en skuta med tjärade tampar eller tjärat däck eller nåt som var tjärat, jag älskar doften av tjära. Förlåt om jag refererar till min barndom hela tiden. Det är för att jag har åldersrelaterad kris. Kanske. Det är en liten sida med kanske tjugo raders introduktion först i Människohamn och bara den är så spännande att jag nästan mår illa. Jag mår illa när det blir för spännande i böcker, på ett sätt som inte är obehagligt. Det är faktiskt ett tecken på att jag inte är känslomässigt avtrubbad utan fortfarande kan känna precis som jag kände på mellanstadiet inför en spännande bok. Senast jag mådde illa var nog när jag läste Skumtimmen. Jag läser inte så mycket spännande böcker. Idag har jag lagt 1295 kronor plus moms på ett bokföringsprogram. Jag var på så dåligt humör hela eftermiddagen, det var så äckligt väder, jag avskydde hela mänskligheten under några timmar. Sen drack jag lite vin och blev glad och nöjd. Nu ska jag dessutom få lax. Synd att jag måste läsa åtminstone tre andra böcker innan jag får börja med John Ajvide Lindqvist. Nu önskar jag mig bara fru Ajvide Lindqvists bok också, den verkar också handla om hav. Jag borde skriva nåt om hav. Jag skriver bara om inlandet, vad sjukt. Jag hatar ju inlandet. a whole months salary, gonna set it to flames [2008-03-25 15:27:57.637] on some boy I just met recently, I barely know his name 20:42 Jag är hemma lyckligt och väl. Jag skjuter ner mitt SJ-gnäll lite på den här sidan. Och låtsas att det är en annan dag och gnäller lite på SVT istället. Jag kan inte se på SVT, jag blir för upprörd. Jag såg på Arty. Det var Carl-Johan De Geer som berättade om sin svåra uppväxt i skånska slottsadeln där man var tvungen att ha god smak, och så var det nån konstnär som ordnat en manifestation i Stockholm där folk tågade stan runt med Olle Baertling-tavlor på pinnar, för att sprida lite färg i den grå vardagen. Och så ska man tycka att Olle Baertling var alldeles härlig för att han pratade om färg och ljus och rymder utan slut eller vad det nu var han pratade om, jag tycker bara att det är vansinnigt självupptaget. Jag vill inte ha Olle Baertling-tavlor i min vardag, jag tycker faktiskt att min vardag blir fulare om nån sticker in en pinne med en Olle Baertling-tavla i den. Det stod om Action Biker i DN. En gång jobbade Action Biker och jag på samma jobb. Eftersom jag var så duktig på det värdelösa marknadsundersökningsjobb som det rörde sig om, och dessutom uppvisade vissa pedagogiska förmågor, fick jag ibland lära upp nya stackars marknadsundersökare, därbland Action Biker, som lärde sig snabbt och var vänlig mot folk i telefon. Andra som jobbat på samma marknadsundersökningsjobb: Svensk indiepopmusiker med initialerna J.L. (han slutade dock innan jag började, men en gång blev jag presenterad för honom ute och det slutade med att vi pratade om marknadsundersökningsjobbet och att jag liksom försökte att inte låtsas om att han var popstjärna, jättekonstigt. Och jag var helt starstruck hela tiden och sen sprang jag och ropade ”Jag har pratat med J.L!!!” till alla jag kände, och så hade vi bara pratat om att göra marknadsundersökningar.) Ja, och en svensk poet med initialerna S.H. jobbade där också. Allt detta fick mig att känna mig ytterst misslyckad eftersom jag inte hade vare sig skivkontrakt eller nyligen utgiven diktsamling att prata om i lunchrummet. Jag får ångest bara av att skriva om det där jobbet, jag kanske raderar det här. Jag känner för att lyssna på nån gammal indie. Beat Happening? Ja, nu blir det Beat Happening. 21:42 Äsch, jag pallar indie i typ en kvart, sedan mår jag dåligt och måste sätta på I LOVE DISCO – Lo más bailado de los 80’s por primera vez en Compact Disc! för att rena mig. Nu ska jag jobba all night long, hej hej. 23:05 Nu transkriberar jag lite anteckningsboksanteckning från i morse: 25/3, Norrköping, det snöar så sjukt mycket! Stora julaftonsflingor, täta, det har pågått i timmar nu. Jag dricker dagens fjärde kopp kaffe på Lindahls café bland skrikande barn och deras unga mammor med latteglas, och män som läser tidningar och pratar energiskt på ett språk jag inte förstår. Jag väntar på att varuhusen ska öppna. Jag har åkt med min far in till stan, jag har ätit frukost på Café Broadway (Eldkvarn! Norrköping! Arbetarklass!). ”Ja, ja vet ju hur han funkar ja hade ju ingen kontakt mä han på åtta år å han åkte till Anders å han bråka och dä va så mycke tjafs” säger en av de unga mammorna nu, de är säkert fem, tio år yngre än jag. Man blir tant så fort i Norrköping (/i arbetarklassen?). Och har samma frisyrer av samma frisörer. Alla män med keps få en snödriva på skärmen idag, det är gott om män med keps här. Nu tror jag att en släkting till mig gick förbi. Eller, en fd. man till en av min mammas kusiner? Någon jag träffade om midsomrarna när jag var barn. Jag känner igen varannan människa jag ser här. Alla ser ut att kunna ingå i min släkt. Keps är det obegripligaste jag vet i hela världen. Stuprörsjeansen var en trend som gick Norrköping förbi. Nu åker trean förbi mot Vidablick. Så vackert namn på en stadsdel! Heter det så för att det ligger högt? Ligger det ens högt? Kanske heter det så för att det finns höghus där. Nu går en man förbi med en burk starköl i handen (Systembolaget öppnade för sex minuter sedan). Nu går en kille förbi som ser ut som Idol-Danny. Är han snyggaste killen i stan? Nu åker trean förbi mot Klockaretorpet. Där låg det ett torp där det bodde en klockare. Dristar jag mig till att gissa. Vad gjorde en klockare egentligen? Och hade han en klockarkatt? Nu går en man förbi med IFK Norrköping-toppluva. Nu går en kille förbi med Timberlandkängor och jag tror inte att det beror på någon nittiotalsrevival. Nu är mitt kaffe slut. Jag klagar! 15:19 I’m on a train och I will complain: Jag hatar SJ:s mat! Av hela mitt hjärta och med min fulla kraft. Jag är illamående i Herrljunga. Jag köpte rostbiff och fransk potatissallad. Ursäkta men utmärks inte fransk potatissallad av frånvaron av majonnäs? Varför bestod den av ungefär 80% majonnäsklet? Och typ centimetertjock skiva rostbiff med en äcklig fettsträng och lite slokig isbergssallad och en halv saltgurka (?). 59 kronor. Seriöst, det är inte mat för människor. Jag åt bakelser istället. Nej, men choklad. Det var också äckligt. Allt är äckligt. Jag gick upp 05:30 och har färdats sedan dess, i halvmetertjock nysnö halkade jag på mina små lackskor som visade sig läcka som såll, släpande på fyra väskor, sedan tilldelad sittplats bredvid en man som pratade i telefon nonstop i två timmar och ägnade större delen av tiden åt att säga ”You fucking bitch, you whore, dra åt helvete”. Nu vill jag ligga i ett tyst rum under ett täcke. Jag ska åka taxi hem tror jag, jag pallar inte spårvagn, jag pallar inte mer snö. Hej så länge. sjukdom, makrill, Novalis – Ich bin allein [2008-03-21 15:09:04.747] 15:05 Hej, en ynklig anteckning från igår kväll: Min hyrestant är sjuk, hon har sovit sedan jag kom hem. Hon ligger i soffan i vardagsrummet. Hon hostade nyss så jag vet att hon inte är död. Jag förstår att hon är sjuk eftersom det står en ask Ipren och ett vattenglas på diskbänken, och eftersom hinken som soppåsen sitter i i köksskåpet är borta. Antagligen står den på golvet bredvid henne i vardagsrummet för att hon är rädd att spy. Jag är rädd att spy. Jag blir Linda Skugge så fort någon eventuellt kan komma att kräkas. Jag törs knappt röra mig här nu, jag tänker inte äta, jag har tvättat händerna flera gånger. Jag ska isolera mig på mitt rum och åka mycket tidigt imorgon. Bör man väcka sin hyrestant och fråga hur det är med henne? Jag pallar inte. Jag vill inte bli smittad. Inte inte. Jag var sjuk påsken för två år sedan, det var så äckligt. Inte inte. Nu sitter jag alltså i mitt rum och lyssnar efter livstecken. Jag har köpt en fin bukett med påskblommor till min hyrestant men nu får jag ju aldrig ge dem till henne för hon bara sover. Stackars min hyrestant! Hon ska ha påskmiddag för sina barn här imorgon, hur ska det gå? Jag har sett hennes menyförslag, det lät jättegott. Nån paj och nåt jag glömt och böcklingröra, vilket jag aldrig ens har tänkt på att man kan göra, men det låter bra. Jag gillar böckling. Jag gillar all rökt fisk. Utom ål för ålar är äckliga. När jag jobbade i hemtjänsten ville pensionärer ha rökt makrill hela tiden, det har jag aldrig ätit, men i Göteborg finns det i varenda affär. Är det gott? Vad har man till? Potatis? En sås? Jag borde börja äta rökt makrill tror jag, de är alltid billiga och så är de antagligen precis hur nyttiga som helst. Omega 3 och så. Nu blir jag hungrig. Jag är rädd att om jag äter något här så kommer jag att bli sjuk. Detta är något jag har fått för mig. Jag är lite nojig. Jag har det efter min mamma. Jag rekommenderar ingen att vara inneboende. Oh the besvär. Jag vill bli omhändertagen och få ett glas vin och lite mat av någon som är snäll, jag vill inte vara här mer nu. Jag tycker att allt känns jobbigt. Gnäll gnäll. Jag köpte Novalis Fragment i en pretentiös/ambitiös (stryk det som ej önskas) utgåva av Kris-männen på Hedengrens bokrea. Detta väckte uppenbar respekt hos en manlig arbetskamrat. Åh Novalis. Novalis är den lilla hinden i Sagan om den lilla hinden. – Nu hittar du ju bara på. – Ja, det är klart. Det sista fragmentet i Novalis bok lyder: Man är ensam med allt som man älskar. Det är tungt. Det är ännu tyngre på tyska: Man ist allein mit allem was man liebt. Det gör liksom de föregående 462 fragmenten onödiga känns det som. Fast jag vet inte. Är de bättre än så har jag köpt den bästa boken i världen och då är jag ju bara att gratulera. 59 kronor kostade den bara. Jaha, men menar han att när man älskar något så är man som i en egen värld med det? Att man är ensam MED det, alltså egentligen inte alls ensam? Jag tänkte att han menade att upplevelsen av att älska någon/något inte går att dela och att man därför alltid är ensam om det… Att kärlek är så privat att den är odelbar, att man alltid måste bära alla aspekter av den själv. Att ingen annan fattar fullt ut, någonsin, antagligen inte ens föremålet för kärleken. Det är i så fall alldeles hjärtskärande. Då kan jag lägga ner hela grejen med att förklara mina tankar om den lilla hinden Novalis för er och så kan vi stryka sista delen i fragmentet, Man är ensam med allt vore ju korrektare. Eller, Man ist allein. Punkt. – Det var ju inte så muntert. – Nä men det är ju påsk. Nej, menade han som jag vill att han ska mena borde det nog ha stått ”Man är ensam OM allt som man älskar”. Vad synd. Jag borde ha fortsatt läsa tyska. Jag borde ha fortsatt läsa nåt språk. Jag borde ha fortsatt med någonting. Vad synd. Fortsätter man med saker vinner man alltid. Jag önskar att någon hade sagt det här till mig tidigare i livet, att det alltid lönar sig att fortsätta. Säg det till alla ni känner är ni snälla. Ibland hänger det bara på just fortsättningsfaktorn. Säg att man läst ett språk som är bara lite ovanligt, som… Holländska. Man är inte ens så jättebra på det, har liksom inget egentligt intresse, tycker inte det är så kul med språk. Men man fortsätter. Till slut kan man Holländska bättre än nästan alla i det här landet och då kan man göra kul grejer av det. Man har ingen egentlig begåvning, men man fortsatte, och det var det inte så många som gjorde. Saker jag borde ha fortsatt med: Tyska. Franska. Litteraturvetenskap. Konstvetenskap. Konstnärlig verksamhet av något slag. Ungefär hundra romaner jag började läsa. Ungefär hundra romaner jag började skriva. Nu är jag på landet. Tyvärr måste jag jobba skitmycket, när jag helst bara skulle sitta i en fåtölj framför brasan och läsa en antiktidning och bli matad. Fast jag ska inte klaga. Glad långfredag. en man med valrossar [2008-03-18 21:37:15.593] 21:35 Ni skriver snälla saker i min gästbok och jag svarar inte och det beror på att jag är en dålig människa. Jag blir hemskt glad när ni skriver (först får jag iofs hjärtklappning när jag kollar min mail och ser att jag fått ett nytt inlägg – ”Okej, nu är det nån som hatar mig” tänker jag varje gång). Nu står det i min gästbok att romantiken (som i idéströmningen, inte som i rosor och choklad – även om det hemskt gärna får komma även rosor och choklad) kommer senast onsdag, det är imorgon, jag är kanske inte helt redo. Vad ska jag ha på mig? Jeans, randig tröja, svart kofta gissar jag. Är det värdigt? Vulgära örhängen? Töntiga örhängen? Örhängen som ser ut som spanjorskor med blommiga kjolar? Jag var och tittade på barnböcker med min syster för vi ska på dop och måste medföra en gåva. Jag säger bara ELSA BESKOW, OMG! Så vackra vackra böcker. När jag var liten gillade jag Tomtebobarnen… !!! …och Petter och Lotta och Hattstugan (fast det började brinna, det var så otäckt! Men den rimmade så bra, visst gjorde den?) och Duktiga Annika (Sagan om den nyfikna abborren var lite för weird för mig, fiskar som hade ben – sånt pallade jag inte), och jag skulle ju ha älskat alla böckerna om blommor om jag hade läst dem, och en så fin bok jag såg idag som hette Sagan om den lilla hinden – den lilla hinden var så söt, jag vill trycka den till mitt bröst – men allra bäst var Olles skidfärd, åh. Därav min fetisch för snö i målningar? Kanske. Men alltså kolla på de snötyngda grangrenarna hos Elsa Beskow, de är ju väldigt lika de snötyngda grangrenarna hos min favoritmålare av snötyngda grangrenar; Gustav Fjaestad: Allra allra bäst i Olles skidfärd var bilden av kung Bore på sin tron av is med en valross på varje sida. Jag hittar den inte på nätet för det är ont om Elsa Beskow-bilder, men den är inte helt olik en målning av Ingres faktiskt, den här: Det där är jag som ligger som en blötdjur vid kung Bores fötter och säger O store patriark, hur kan jag stå till tjänst? Seriöst, det är nästan sexuellt, Freud skulle ha gillat detta; kung Bore och valrossarna med sina betar. Ehrm. Finns det nån bok med Elsa Beskows samlade bilder? Den önskar jag mig i så fall. Hon var verkligen Sveriges Walter Crane, Sveriges Kate Greenaway, Sveriges allt det där som engelsmännen inte alls har ensamrätt på. Elsa Beskow och John Bauer alltså. Bra grejer. För mina barn blir det all Elsa Beskow och ingen Lennart Hellsing och sen kommer de att få god smak och aldrig vilja köpa en Stig Lindberg-kopp i hela sitt liv. gulasch-dag if I ever saw one [2008-03-17 22:58:21.517] hej och välkomna till forum för naiv självanalys 22:40 Jag orkar inte läsa Sara Villius nya bok för att få tycka lite grejer om den (obs, vill jag för tydlighets skull tillägga, detta är inget jag har för vana att göra när jag får betalt för att skriva om böcker), jag bläddrade lite i den idag plus att jag har läst hennes tidigare grejer, och så har jag läst en miljon recensioner (inklusive Anders Johanssons, som jag gillade – det är lite spännande att omväxlande gilla och ogilla en skribent, eller, det är ju i alla fall… dynamiskt), jag tror jag fattar grejen och jag tycker att Sex verkar så sorgligt typisk: Det fanns en bra idé, och så rann den ut i sanden. Jag undrar vad som fick Sara Villius att inte vilja skriva den där berättelsen om en elvaårig tjej som har nåt slags förhållande med en betydligt äldre man. (Well, utöver att den boken redan är skriven då.) Jag undrar vad som fick henne att tänka att det nog blir en bättre bok/en bok hon hellre vill skriva om den inte alls handlar om en flicka och hennes älskare(-?), utan om en uttråkad kvinna som föreställer sig allt, om allt bara är en fantasi. Det blir ju som en skoluppsats från mellanstadiet – ”Sedan vaknade jag och förstod att allt bara hade varit en dröm . SLUT.” Och jag tänker att kanske beror det på att det hade varit så mycket svårare att skriva en berättelse på riktigt, om Sara Villius hade varit tvungen att ta hand om den där elvaåriga tjejen sedan, för vad skulle ha hänt, hur skulle det ha slutat? Det är så safe att bara låta det fadea (fejda? Tona säger vi kanske på svenska förresten, förlåt) ut och bort. Safe och safe förresten, det är ansvarslöst. Alltså, jag inser mer och mer för varje dag som går hur djävulskt svårt det är att skriva en roman, en roman som sitter ihop, som börjar i början och slutar i slutet och tar sina huvudpersoner hela vägen dit. Jag har fått en skiva med den store manusförfattar-gurun Robert McNånting av den store manusförfattar-vetaren på mitt jobb, det kommer att vara all dramatiska kurvor och sånt och risken är att den knäcker mig alldeles och att jag måste ligga under en filt till mitten på juli ungefär eftersom jag inser att jag aldrig kommer att kunna skriva en roman, aldrig! – eller så är det precis vad jag behöver; lite handfasta tips om hur man konstruerar en fungerande berättelse. Nej men alltså, jag tänker nog läsa Sara Villus bok, så kan jag återkomma med lite tyckande som är baserat på verkligheten och inte bara på vad jag tror att jag tycker, men först måste jag läsa en miljard andra böcker. En av dem är John Ajvide Lindqvists nya! En annan är hemlig. En tredje är jättetjock. Plus att jag måste lära mig allt om Sankt Sebastian. Så jag är rätt busy. Äsch, jag borde inte alls läsa Sara Villius bok, jag borde läsa… Odyssén. Och titta färdigt på mina Hitchcock-boxar nån gång. Jag blir akut uttråkad av allt som känns för programmatiskt. Det spelar liksom ingen roll vad det gäller; estetik eller politik, och det spelar ingen roll vilken sida det är som talar; är någon programmatiskt, säg, radikal, blir jag uttråkad, är någon programmatiskt, säg, konservativ, blir jag det också, liksom alldeles oavsett egentliga sympatier (och gör man en grej av att minsann varken vara det ena eller det andra blir jag uttråkad också, öh, jag är inte helt easy to please, jag inser det). Det här är nog ett spinoff-blogginlägg till det arga inlägget om att jag hatar politik. Det är förutsägbarheten jag inte pallar, känslan av att folk handlar efter givna förhållningsregler, som ett schackspel, det är ju förutsägbart så tillvida att man ju kan programmera en dator för att förutse alla möjliga utgångar, det kan man ju knappast göra med… livet. Alltså, jag tycker bara att det är så konstigt att tänka och handla utifrån givna regler. Jag är naiv nog att önska mig åsikter som kommer från hjärtat (okej, omedelbar självkritik: sjukt förutsägbart av mig att komma dragande med den där gamla ”från hjärtat”-käpphästen nu igen… men jag tycker att det är en av få bra käpphästar att ha i sitt stall, jag tycker att det egentligen är den enda ledstjärna man behöver – con amore!, var sann mot dig själv! Och vad roligt det var att leka med en käpphäst minns jag nu, jag hade en som min pappa hade gjort, med garnhår, och den fick beta i den Norska brudspirean bakom boden, i min Bullerby-barndom. Plötslig insikt: Kanske borde jag skriva barnböcker? De skulle vara helt sjukt idylliska), eller från ett övervägande i varje situation man ställs inför: Vad vore det bästa i detta läge, vad är det vettiga, oavsett hur detta placerar sig på en skala av givna åsikter. Jag vet inte om jag gör mig förstådd nu. Jag drabbas så hårt av den här känslan ibland. Av att folk står och slår varandra med argument som kommer någon annanstans ifrån än från dem själva. Okej, dags att läsa Romantiska fragment igen känner jag. När kommer den där nyromantiken egentligen? Eller, ny-ny-romantiken? När kommer nån jävla romantik alls? Jag orkar inte med fler invändningar kopplade till Hitler eller nazismen förresten. Man kan säkert invända mot romantiken med detta argument. Precis som man kan invända mot Arnold Böcklin. Precis som man kan invända mot användandet av byxor. Ge mig en hatt för varje fenomen i historien som inte på något vis kan kopplas till nazismen och jag ska äta upp den och jag ska sjunga publikens önskelåtar medan jag gör det. Jag blir nojig varje gång jag skriver ordet nazism. ”Varje gång?” tänker ni. Ja, jag brukar väl ångra mig innan jag publicerat det oftast. Jag tänker att tänk om folk läser och tror att jag tycker att nazismen är något man kan ta lite lätt på. Vi kan komplettera med andra totalitära ideologier så kan ni slappna av. Alla är dåliga. Jag tar avstånd från samtliga. Men jag älskar Arnold Böcklin och jag bär gärna byxor. glad rubrik, hurra hurra [2008-03-16 00:44:26.403] 00:38 Hej, jag är nykter och i Stockholm. Igår var jag full, då skrev jag det här (rubriken, om jag hade postat det, skulle ha varit ”It’s in everything we do”, ett citat ur – detta är information för icke-nittiotalsbevandrade läsare – låten Trash med Suede): Jag känner mig bara så fullständigt värdelös ibland, som att jag inte har någonting att komma med över huvud taget, inget alls, ingen personlighet, inga kul detaljer och vanor, ingen spännande uppväxt, ingen bildning, inget att redovisa. Gå ut och bjud in en random person från gatan och alla skulle vara intressantare än jag. Jag har ingen rolig studenttid i universitetsstad med vidhängande anekdoter, jag har inga resor, inga veckor och månader i Mexico och Istanbul och Östeuropa, inga äventyr. Inga släktingar med andra språk och kulturer och erfarenheter, inga roliga historier, inga historier alls, och ingen historia. Inga trumfkort. Inga åsikter om annan typ av musik än popmusik, ingen musikalitet, inga danslektioner. Inga namn på filosofer, inga teorier. Ingen klänning i ull och fula men fascinerande kängor. Jag har en kjol i 100% syntetmaterial och jag har inte sett någonting av världen, jag har läst om den i en bok. Nu skriver jag i realtid igen. Jag är gladare nu. Jag vill kunna allt om konst. Allt allt. Jag vill se alla bilder man kan se i hela världen. Nej inte alla. Bildgooglar man exempelvis ”great painting” vill jag inte se 1% av resultaten. Men god konst vill jag se all. Jag har sett sjukt mycket bilder idag. Jättebra har de varit. Bronzino! Vilken kille! I love Bronzino. Men dagens man är utan tvekan Sankt Sebastian, som gör sig bättre på bild än de allra flesta. en vacker ung man med så där kerubiska drag 16:58 Det är värsta rean på ett antikvariat på Drottninggatan. Det där som ligger högt upp, alldeles innan tvärgatan som Rolfs kök (ni vet, där man äter lunch med förläggare) ligger på, den som går upp till Strindbergstatyn. Tegnérgatan är kanske en rätt bra gissning. 60% på allt i butiken, det finns massa förlagsnya böcker, spring dit och köp! Peter Lutherssons Svensk litterär modernism slutade på knappt 40 kronor, en vacker bok om Helene Schjerfbeck kostade 35, samma pris som för fantastiska En glömd relation – Norden och Tyskland vid sekelskiftet, i den kan man exempelvis läsa om det konstnärliga släkskapet mellan Arnold Böcklin och Richard Bergh, och jag vet inte vad i hela världen som skulle kunna vara intressantare att läsa om än det, åh, och fräcka Dreamers of Decadence om dekadent bildkonst, som jag lånade om och lånade om under hela mitt sista år på gymnasiet (tveksamt om det är hälsosamt) finns nu äntligen i min ägo, hurra. Jag kunde hängt runt där ett tag till men jag borde inte samla på mig fler böcker, jag ska kanske flytta från min hyrestant snart. Igår såg vi på melodifestivalen tillsammans, det var lite msyigt. Jag gick ut förklädd till alla andra, det var mycket lyckat – liten kjol, svart liten skinnjacka, ryskinspirerad sjal, tygskor – jag såg faktiskt precis ut som vilken tjej som helst i hela Stockholm, well, lite för gammal kanske, men det märktes inte så himla mycket tror jag, sen hittade jag äntligen äntligen en svart, rundhalsad kofta med ärmar i fullängd (3/4-ärm är det sämsta! Om jag har bara handleder spelar det ingen roll om jag har fyra tröjor på mig, jag börjar frysa ändå. Mina handleder är mycket känsliga. Kanske borde jag använda sådana där frottéiga handledsvärmare?), ni kan inte föreställa er hur svårt det är att hitta just detta, ett så otroligt basic plagg. De bra basic plaggen är alltid svårast, de knasiga plaggen finns överallt. Nu är jag nöjd och glad och ska jobba lite. Hej hej. I told you I was trouble [2008-03-11 16:22:15.47] 16:20 Är det här reklam riktad till mig speciellt, eller är det bara en slump? Vet Facebook att jag har lockigt hår? 16:22 Shit vad trött jag är. 21:04 Kära dagbok, jag har varit och kollat på ikoner och druckit vin på Grand Hotel. Helt splendid! Plus att jag pga. bortrest chef var in charge på mitt jobb idag, folk ba’ ”Therese, hur gör vi med det här och det här?” och jag ba’ ”Jobba på nu pojkar!” och så gjorde de det. Hehe. Plus att det kändes som vår på lunchen! Plus att jag lyssnade på Amy Winehouse på vägen hem och det var så trevligt. Förlåt då, men jag har faktiskt Amy Winehouse-våren ett år efter alla andra. Saker som är bra är faktiskt bra även ett år senare. Som ni nog snart kan läsa i en tidning. Host host. Jag kanske såg Jan Gradvall. Jag såg Leif Pagrotsky. Jag såg han den söta fast han såg ut som en gycklare i senaste Idol. Jag stod på ett tak och tittade ut över ett soldisigt Stockholm som luktade avgas och damm som vore det i Paris. Jag drack nyponsoppa. Jag drack lyxlatte. Jag fattade beslut. Jättebra dag faktiskt. meh [2008-03-10 19:52:18.92] 19:41 Okej, vad är dealen med några grejer: * Att det är val i typ hälften av världens länder nästan samtidigt? * De jättestora påsarna för naturgodis? Eller, jag vet ju precis vad som är dealen med dem: Man tänker att det ju inte ens är bottenfullt i påsen och öser på en skopa till och så slutar det med att det kostar typ 87 kronor. Nej, men nästan. Har någon någonsin köpt en full påse naturgodis? * ”Det milda vädret”? Det är ju bara helt ruggigt och gråkallt. Jag har packat ner hundra kjolar och pumps, jag kan ju bara glömma att jag får använda dem. Mars är faktiskt ingen kul månad, den är liksom helt abstrakt (den får dock lite snällare omdöme om den innehåller den påsk, som är bästa helgen). * Att det är Andra Avenyn när man än sätter på tv:n? * Folk som gnäller över hur jobbigt det är när de ska åka till Thailand på semester i tre veckor för att de är miljömedvetna och får dåligt samvete över att flyget är dåligt för miljön? Jaha, men stanna hemma då. Mutter, fnys. * Folk? vad varje svensk bör veta [2008-03-09 18:52:58.29] 18:51 Jag vet inte vad man kan ha för slags kjol nu, kan man ha en rätt tunn, vårig? Om det är sju plusgrader? Den där lilla Fahrman-systern sa i Metro för ett tag sen att hon tänker satsa på blommigt i vår, om hon inte redan hunnit tröttna. Tröttna på sommarmodet innan det ens blivit vår alltså. Det är inte bara årstiderna som är förskjutna nu, modesäsongerna är det också. Blame it on the internet, nu har vi tittat sönder de där Luella-blommorna innan det ens varit i närheten av temperatur för att använda dem, nu börjar vi mysa över pre-fall-kollektionerna istället. Åh, snart dags för mysigt höstmode! Man kan titta på folk här från fönstret där jag sitter, innerstadens flickor behöver aldrig bry sig om den faktiska temperaturen eller väderläget utanför tullarna, de har haft tygskor hela vintern och idag gick de barbenta, de befinner sig i mitten av juni modemässigt. Jag förutser att vi snart kommer vara mätta på liknelser vid klimatförändringarna. Här finns den bästa. Nu kan det bara gå utför. Klimatförändringarna och ”kränkt”. Saker är inte kul så länge nu va? På åttiotalet skrattade vi i typ tre år åt Lorry-lines, nu har vi tröttnat på kränkt-skämt på en vecka. Jag tyckte inte att Myrrah var så bra. Jag tyckte att det kändes som att bara för att det fanns en massa material att utgå från så var allt tvunget att berättas, redogöras för, lite pliktskyldigt. Alla böcker är alltid för långa. Jag tror aldrig att jag har tänkt ”Synd att den inte var längre!” om en roman. Den här recensionen var faktiskt bättre än boken. Jag har varit inne och läst hela dagen, nu måste jag skaffa mat. Jag har matats två kvällar i rad. Det är det bästa jag vet. Ta hand om mig, ge mig mat. Jag såg No country for old men igår, jag vet inte när jag såg en ny film senast. Nu kan jag delta i diskussioner. Jo, en annan viktig grej jag har tänkt på är det här med sjutillhållarlås, eller polislås eller vad nu folk kallar dem. Jag bodde i typ arton olika lägenheter i somras, och i VARENDA EN fick jag instruktionen ”Polislåset kärvar lite, så man får puffa igen dörren ordentligt för att det ska gå att låsa!”. Jag har faktiskt aldrig varit med om ett sjutillhållarlås som INTE har kärvat. Man måste alltid putta till dörren med rumpan lite innan man kan vrida det sista halva varvet med nyckeln. Det här är ju faktiskt praktiska Sverige, varför fixar ingen det här? Vi får ju blåmärken. 18:55 Nu är Jessica Zandén på tv, hon är så snygg. Kolla bilden här, OMG. I torsdags när jag åt lunch satt jag mittemot Lina Englund! Jag kunde inte sluta titta. Hon har så fantastiska ögonbryn, och jag hade precis gjort bort mig inför mitt bordssällskap genom att säga att jag tycker att Storm är en underskattad svensk film, och så satt Lina Englund där med sina perfekta ögonbryn. Lina Englund, om du googlar dig själv och hamnar här så stirrade jag inte för att jag är läskig utan för att du är min ögonbrynsförebild. [2008-03-08 01:38:58.563] 01:36 Jag var på middag med nån som var tio år yngre än jag. Det blev Youtube-maraton som det tydligen alltid blir nu för tiden, jag Youtubade Mr Vain, hon sa ”Den här är så bra! Den här spelade min pappa för mig när jag var liten!”. Jag känner mig så jävla gammal. 11:37 Hej, glad boklördag, förlåt mina patetiska fyllebloggningar. Jag är alltid helt seg på helgmorgnarna när jag är Stockholm för jag måste alltid göra nåt på kvällarna för det känns sorgligt att vara hemma här och så blir själva dagarna bara en enda dimma, plus att det alltid är helt grått ute. Jag ska försöka jobba lite. Och nu kom nästan solen fram. Okej, vi hörs. in this grey, in this blue shade [2008-03-02 00:30:42.28] 00:28 Jag klädde ut mig till Amy Winehouse. Det syns inte på den där bilden, men jag är jättefin i håret! En jättestor lockig boll mitt på huvudet. Synd att jag ska sova nu. Hej hej. 18:29 Jag har varit inne och jobbat hela dagen. Jag är alldeles vimmelkantig. Det var jättefint väder, jag hade velat promenera ner till vattnet, ynk ynk. Ätit glass kunde man ha gjort. Ynk. Jag är så trött på mig själv nu, jag kan inte skriva mer här för jag äcklas av min hjärna och alla ord den väljer, så hejdå. 18:52 Jag kan inte sluta läsa den här bloggen och ändå mår jag så himla dåligt av att göra det. Jag har alldeles nyligen förstått att det där är en av Sveriges största bloggar. Och jag borde nog inte skriva om den, för det där är en tjej som är 17 år och det är verkligen inte så mycket, men jag blir så ledsen över att hon ska bli jurist; över att hon har en pappa som är jurist och att hon är jättesäker på att hon också ska bli det, och att det alltid är just de tjejerna som faktiskt blir jurister. [2008-02-29 11:52:47.217] 11:26 Jag freakar ur på Anders Johanssons artiklar. Han är så smooth att man nästan måste beundra själva hantverket i hans texter; hans förmåga att hela tiden hitta en slags utifrån-position. Inte utanför-position alltså, tvärtom – han är faktiskt noga med att påpeka att han själv ingår – ”En inte helt övertygande kör (som jag själv sjungit i)” – om han nu kritiserar något – gör han det? – så kritiserar han minsann sig själv också, och är på så vis safe. När det blir debatt av något slag glider alltid Anders Johansson in och står lite bredvid och säger ”Jag tror inte att ni har tänkt på det här…” och är aldrig gapig eller hetsig utan liksom förföriskt resonerande, omöjlig att invända mot. Hans slutkläm i Expressen idag är att det är viktigt med recensionsverksamhet, och det går ju inte att säga emot, så då… måste man hålla med? Fast nu håller jag faktiskt inte med om hans tanke om att det är bäst när folk håller med: ”Jag ser i allmänhet hellre att folk håller med mig än tvärtom – det ligger så att säga i diskussionens natur”. Det ligger väl inte alls i diskussionens natur. När man är på trevlig middagsbjudning eller nåt kanske, då är det ju behagligast, men på en kultursida? ”Det ultimata vore ju egentligen att en redaktör sa ‘Therese, jag håller inte med dig om ett ord, men shit vilken bra text!'” skrev jag här för en vecka sedan – en i grunden konservativ tanke skriver Anders Johansson, well, okej då. Jag tycker visst att kultursidor bör vara en plats för genuin oenighet, åh, jag älskar genuin oenighet, jag tycker att det är… renande. Och oroande om det framläggs med självklart tonfall att det skönaste är om alla håller med varandra. Eller, talande iallafall. magpie, I am lost among the hinterland [2008-02-27 12:42:40.88] 12:41 Idag is all about fåglar och döden. 17:18 T gav sig ut i stormen och hämtade bokreapaket nummer ett åt mig, helt sjukt roligt med bokpaket ju! Det här kunde bli en vana. Nu har jag en ny bok om arbetarklassen/litteratur, en om en tjej i ”en destruktiv härva av erotiska förvecklingar, där hon utnyttjar och låter sig utnyttjas” och en om skönhet, det känns ju väldigt… jag. Plus en bok som bubblare, om döda språk – det är inte riktigt jag och kommer troligtvis inte bli, det är mer en fetischgrej efter för mycket Donna Tartt i påverkningsbar ålder (bara ordet ”koptiska”, ja… det är hett). Ja, plus en ny roman som kom med posten idag, plus en annan bok som som med posten igår, plus en diktsamling som kom med posten för rätt länge sedan men som jag har läst idag och som var jättejättebra. Plus ett korrex av Ulrika Kärnborgs Myrrah som jag har lagt beslag på och som jag måste läsa så fort det bara går efter att ha sett henne i en förmiddags-tv-soffa idag, den verkar om möjligt ännu bättre nu än när jag hörde talas om den första gången – det verkar faktiskt vara en bok om en tjej i en destruktiv härva av erotiska förvecklingar, där hon utnyttjar och låter sig utnyttjas. Vilken solnedgång det är nu! Helt otroliga färger, den ser helt… svavelhaltig ut. 18:08 Skönhetsproduktsblogg: Nu premiäranvände jag Balm Balm Lip balm och det luktar helt sjukt äckligt. Helt oanvändbart äckligt. Jag rekommenderar alla att köpa Rosebud-kräm istället, även om den nu består av olja och plast istället för ros och pelargon. 19:22 Jag tycker att vi ska prata mer om Dan Andersson! Dan Andersson är dagens man. till en vild och evig längtan! this charming Swedbankkvinna [2008-02-26 10:10:36.853] 09:58 Hej, glad tisdag. Här har jag gästbloggat några små bokreatips. Det regnar och jag är opepp på att gå ut, så jag är inte på bokrea utan vid köksbordet. Hm, men det var nån bok jag hade tänkt köpa, nån konstbok på engelska, fast nu har jag glömt vad den handlade om. Jag tycker att böcker med bilder alltid är bra köp när de är billiga, de blir aldrig olästa på samma sätt som böcker med bara text. Gud vad jag känner för att bara vara under en filt idag. 13:54 Jag känner mig stressad, så jag gör ingenting. Jag dricker nyponsoppa. Jag byter tröja för att ge ett seriöst intyck när jag ska prata med en troligtvis charmerande bankman eller -kvinna. Senast jag pratade med en bankkvinna var hon fantastiskt charmerande. Kanske den mest charmerande person i ett serviceyrke jag någonsin haft förmånen att träffa. Jag vill ha en svart kofta av hyfsat god kvalité, med rund halsringning. Detta är uppenbarligen en omöjlighet. Har någon ett tips? Jag trodde att Benetton var nån slags baskofta-paradis, men där får man tydligen hänga på låset när koftleveransen sker en gång per termin, för annars är allt som finns kvar limegrön lammull i XS. Men kan det sluta regna nån gång. Vilken värdelös dag.