Snow Man’s Land
Alltså… Jag förstår inte Göran Greider idag i Expressen. ”dessa förbannade bildningsideal” förstörde Dan Anderssons prosa? ”Den blev mycket sämre än vad den kunde ha blivit just för att han förminskade sig själv under tyngden av ett borgerligt kulturarv.”
Jaha? Det säger väl kanske att Dan Anderssons lärare där på folkhögskolan var en okänslig typ som gick fram som en ångvält, men så mycket mer säger det väl ändå inte. Om detta är ett argument mot kulturkonservatismen så är det ett mycket dåligt argument. Dan Andersson behövde kanske ordentligt med pepp och nån som sa åt honom att ta det lugnt och inte stressa upp sig över världslitteraturen utan tro på sin egen röst, men att ur detta dra slutsatsen att det borgerliga kulturarvet var till skada för Dan Andersson, och därmed är till skada för arbetare i största allmänhet – är det slutsatsen? Jag förstår detta som slutsatsen, för vi talar väl ändå om någonting större än det specifika exemplet Dan Andersson här? Och någonting större än den förhållandevis lilla grupp personer ur arbetarklassen med litterära ambitioner? – jag tycker att det är direkt obehagligt.
Äh, jag tycker att det är lika obehagligt även om vi bara pratar om Dan Andersson förresten. Det var dumt att de inte stängde in Dan Andersson i en låda kanske? Så att han på riktigt kunde utveckla sitt genuina arbetarspråk, sin autentiska arbetarröst? Vi vill ha våra arbetare obesudlade av borgerskapets fixa idéer om god kultur? Arbetare bör tillägna sig någon annan slags kultur..? Typ… eh, arbetarkultur? Och odla sin arbetar-särart?
Det är så otroligt främmande för mig, denna syn på kulturhistorien som ett ok, en piska, jag tycker att det är en glittrande underbar MÖJLIGHET, jag tycker att det är nyckeln som låser upp världen. Jag fattar inte hur man kan argumentera MOT detta, hur man kan tycka att det bästa är om någon undanhålls denna möjlighet. Jag hoppas att jag har missförstått Göran Greider på något sätt.
Thereses dagbok 