snön ligger vit på taken

 

better-homes-and-gardens

 

Hej, glad tredje advent! Nu har jag tänkt åtminstone tre år i rad att jag borde gå på en adventsgudstjänst i den närbelägna medeltida kyrkan, för jag har aldrig ens varit inne i den (jag försökte faktiskt i höstas när jag gick förbi en solig lördageftermiddag, men då började det dyka upp en massa finklädda människor som skulle på dop och som sneglade misstroget på mig och mina Konsum-kassar – jag hade varit och handlat – så jag vågade inte), men nu tänkte jag att om jag skriver det här kanske jag kan komma ihåg det.

Visst är det en fin bild? Jag tycker att den gränsar till underbar. Tidskriften Better homes and gardens, från december 1926. Jag tror att omslagsbilden är målad på ett svart papper, ser ni? Det som är svart i bilden är alltså utsparat papper, det syns på det snöiga taket till entrén där färgen (jag gissar att det är gouache) inte täcker helt och hållet på några ställen. Det är en fantastisk idé att måla snö på svart papper, det är ju så snö faktiskt beter sig: den täcker saker som nästa alltid är mörkare än vad den själv är. Dålig idé att måla snö på vit duk! Jag tycker att himlen är helt fantastisk, laserad med den där ljust turkosa färgen så att det svarta pappret lyser igenom och får himlen att se ut exakt som vinterhimmel full med snö. Och så ljuset som faller ut genom fönstret på snön, ser det inte otroligt mysigt och stämningsfullt ut?

Vad hände med tidskriftsdesignen egentligen, varför skulle en tidskrift aldrig se ut så här idag? Jag skulle köpa den direkt. Inte bara för att det ser ”skönt retro” ut, utan just för att det är en jättevacker och stämningsfull bild.

Jaha, jag borde jobba idag, men jag vill bara pyssla om min blogg. Jag kommer att försumma mina krukväxter, jag skulle verkligen behöva pyssla om dem istället, plantera om en amaryllis och så, men det är så roligt att ha en blogg, baby love älskade lilla blogg, jag tycker om dig så mycket.

 

 

PS: Nu när jag skrev rubriken på det här inlägget började jag tänka på Viktor Rydbergs tomtedikt, gud vad jag tycker om den. Jag försökte lära mig den utantill när jag var liten, fast jag tror att jag tappade bort mig nånstans i mitten, och jag tänker nu att även om jag inte kan ha fattat så mycket så uppfattade jag ändå en vemodig ton i den som gjorde att jag förstod att den handlade om någonting mer än en tomte som gick omkring lite på en bondgård. ”Släkte följde på släkte snart, / blomstrade, åldrades, gick — men vart?”, det är så fint. Bra dikt! (-Din entusiasm vet inga gränser idag va? -Nej!)

Annonser

11 kommentarer

Filed under dagbok, poesi

11 responses to “snön ligger vit på taken

  1. Moa

    Välkommen till ett mer hanterligt nätdagboksliv. Och adjö adjö Salome, känns som om en epok går i graven.

  2. Therese

    Tack… men uh, en epok som går i graven, vad sorgligt det låter… Jag hade bestämt mig för att inte tycka att det skulle vara något sorgligt alls med den här flytten, men det tycker jag ju ändå. Fast det funkade faktiskt inte längre med Skunk, det gjorde mig bara irriterad. (Heh, det här är snarare ett försök att övertyga mig själv än att övertyga dig :)

  3. getagrip

    Ahh va ball :)

  4. Moa

    Åh, missförstå mig inte, jag tycker att det är bra att du flyttar till ett bättre ställe som inte riskerar att krascha och försvinna när som helst, men du vet.. många år på skunk och så. Känns lite vemodigt. Nu har jag snart inga skunkar kvar att följa.

  5. Bra att du bytte till en mer hanterlig bloggmaskin. Gjorde en liknande operation när jag övergav min egen, mödosamt handknackade HTML-blogg och istället gick över till oförskämt enkla WordPress – som jag för övrigt bara har bara goda erfarenheter av.

    Har du gott om tid och är lite uttråkad kan du också göra som undertecknad: lyfta in hela den gamla bloggen under detta nya tak.

  6. Therese

    Moa, nej, nej! Jag missförstår inte, jag lovar… jag blev bara lite melankolisk över tanken på alla fina åren på Skunk.

    Peter, jaa! Jag älskar redan min blogg. WordPress verkar bra än så länge, även om jag skulle vilja finjustera lite grejer (typ färg på text och sånt), men det får jag nog betala en slant för att kunna göra.
    Jo, jag hade faktiskt tänkt flytta över en hel del gammal dagbok hit. ALLA inlägg vore kanske att vara optimistisk i överkant (dessutom vet jag inte ens om jag vill konfronteras med de första åren, tror inte jag gillar mig själv som 24-åring särskilt mycket längre), men en hel del skulle jag ju gilla att ha här, det är redan på gång.

  7. Ja, det här är mycket bättre, och snyggare. Alltså: jag sitter här och läser en bok om Viktor Rydberg, egentligen två stycken, för det är ett tidskriftnummer också, och det numret handlar uteslutande om ”Tomten”, Viktor Rydberg-sällskapets tidskrift för i år. Och jag fick lära mig dikten utantill när jag gick i femman, vi skrev av strof efter strof från svarta (egentligen gröna) tavlan. Häromåret läste jag den i skolans aula vid en julavslutning, men jag har lite ambivalenta känslor för hela Viktor Rydberg, så jag läste den lite kärvt. Och så hade jag Mattias Alkbergs bok Röd stjärna med mig upp, som jag höll i handen medan jag läste utantill. Jag tror att det var en markering mot gymnasiechefen, men jag minns inte vad jag menade – – –

  8. Åh vad kul att du har en riktig blogg nu, då kan vi praata. Jag har en bekant som hävdar att det här med att måla från mörkt till ljust är en österländsk tradition, kan det stämma? Jag har aldrig tänkt på att det är särskilt västerländskt att gå från ljust till mörkt iofs. Jag är alltså inte hundra på att det stämmer men visst har man sett sådana bilder när man letar lite i minnet? Blomsterornament och gamla kinesiska män med silverskägg och sådant.

  9. Therese

    Bernur, åh, en hel liten tidskrift om ”Tomten”! Nu beställde jag den direkt. Jag tycker så mycket om Harald Wibergs bilder också. Min pappa brukar vilja se den där lilla filmen som går varje julafton, brusig och svartvit, där någon läser Rydbergs dikt medan en tomte går runt på en gård, vet du? Jag tyckte att den var så läskig när jag var liten, jag trodde verkligen att det var en riktig tomte som någon hade lyckats filma, det verkade ju vara en gammal film liksom, och förr i tiden gick det kanske runt tomtar lite hur som helst, det verkade logiskt.

    Johanna: Aha! Vilken bra tanke. Så är det kanske ja. Men jo, kinesiska grejer är ju till exempel väldigt ofta på svart botten. Under den tid då jag gillade att måla brukade jag grunda dukarna med gul ockra, det var väldigt mycket bättre än vitt.

  10. Ja, jag var också skitskraj för Tomten i den där svartvita filmen – troligen är jag fortfarande (lite) skraj, om jag skulle våga se den nu … En av de roliga sakerna i tidskriften är en ganska fin översättning av dikten, ”The Gnome” …

  11. Jag är lite sen med att reagera, men gläds också åt att du har en blogg numera! Brukade förr i tiden läsa på Skunk.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s