skammen

Jag köpte en kjol och nu känns det lite jobbigt. Jag har kollat på den hela hösten, den kommer från Benetton (förlåt, men jag tycker verkligen att de har en hel del fint där, även om hela grejen med märket Benetton känns… jag vet inte vad det känns, 1990-tal, och alla kläder har Benetton-gröna lappar och man får sina kläder i en illgul Benetton-påse, jag ser reklamen framför mig, etno-stereotyper som alla har på sig helt rubbat färgglada kläder – tala om differens mellan det man har laddat varumärket med och det man faktiskt säljer: tweed, lammull, kashmir, angora, argyle-rutor, fiskbensmönster, gråa koftor, allt lite lagom tråkigt och ohippt). Det är precis samma grej med Sisley, vad är grejen med det här? De där svettiga Terry Richardson-tjejerna som ålade omkring och gjorde dirty grejer på en bondgård 2001, skulle de någonsin ta på sig Sisley-kläder..? (Heh, uppenbar motfråga: Skulle de någonsin ta på sig kläder…?) Har Sisley någonsin gjort något snyggt?

Jo, men de hade iallafall ullkjolen jag trånat efter sen i spetember. Svart, lagom lång (/kort), veckad, vippig, i mycket en precis likadan kjol som jag redan har men som det blivit för kyligt för nu. Men Benetton-kjolen är alltså i ull, så att man håller sig varm om rumpan, den hade varit rätt dyr, eller, rätt och rätt, den har varit alldeles för dyr för mig, det är därför jag inte har köpt den, men det var 30% rea för denna Benetton-butik skulle upphöra, och jag köpte den för det fanns en enda kjol kvar i min storlek och nu känner jag skam. Jag känner skam över allt jag köper som är dyrare än H&M, och när jag köper nåt på H&M känner jag skam över att det ser så billigt ut. Jag sitter hemma och läser sånt här och tänker att åh, så vill jag också vara, jag vill också shoppa loss på Filippa K, köpa Acne-blusar (-Blusar? -Nej men jag vet inte, inte blusar då kanske, men nåt), och sen står jag i Acne-hörnet på Åhléns (jag vågar mig aldrig in i en riktig Acne-butik! För otäckt!) och känner mig bortkommen och tänker nej, nej, jag kan inte, det går inte… Det är ingen bytesrätt på kjolen. Den är jättefin alltså! Jätteanvändbar! Uh uh, men dyr, nej, inte dyr egentligen, inte i närheten av en Acne-kjol, uh, men ändå, nu måste jag använda den varje dag, varje dag i åtta år, det går inte på sommaren, den är av ull, ull, det blir för varmt.

Gud vad jag hatar det här med RSS känner jag, blir ni underrättade om att jag har skrivit nåt nytt nu? Och kommer hit [update, nä, ni kommer väl inte ens hit förresten, men läser gör ni] och ba’ Here we are now, entertain us!, och allt jag har skrivit är en massa gnäll om en kjol. I will not change and I will not be nice. Jag fick lyxpizza och massa rödvin, toppen var det. Jag åt dessutom en skamlig pizza, det är en stor klick creme fraiche i mitten på den. Det är helt sjukt gott. Allt man lägger en stor klick creme fraiche på blir ju gott iofs. Men det är verkligen en underbar idé, detta med creme fraiche på pizza. En bra grej med framtiden är att det kommer att vara creme fraiche på allt.

Annonser

2 kommentarer

Filed under dagbok, mode

2 responses to “skammen

  1. Sisley… ja ngt fint har de allt gjort! T ex en assnygg svart polotröje-klänning som jag hade tills den föll sönder i slutet av 90-talet!

  2. h.

    Om du använder din kjol varje vinter, i åtta år, kanske det räcker för att den ska göra nog nytta, tycker jag. Dessutom är det kallt för det mesta ändå, höst och vår, tre årstider av fyra! Den låter ju fin och om du gått och spanat på den så där länge är det ju uppenbarligen ett bra köp, det kan väl vara din företagsjulklapp till dig i år, för att du jobbat så himla bra?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s