Månadsarkiv: december 2008

arbetsrum, del 2

Hej, det är mest en massa bilder här nu, ja, men å andra sidan gör jag inget som det är särskilt spännande att berätta om i text – jag gör skitmycket grejer iofs, men liksom: åka till stan, handla julklappar, slå in julklappar, städa, plantera om amaryllisar och hyacinter, kolla bloggstatistiken, koka knäck, tvätta, stryka julduk, sortera kläder, gå med kläder till Emmaus-container, koka knäck, färga håret, slå in julklappar, kolla bloggstatistiken, läsa pyttelite bok, koka knäck, kolla bloggstatistiken, kolla bloggstatistiken – inget av detta har medfört något underlag för blogginlägg. Nu följer därför andra och – tror jag – avslutande delen i miniserien arbetsrum:

Detta rum tillhörde Erik Folcker, som drev butiken Sub Rosa i Stockholm under några år på 1890-talet. Där sålde han framför allt tapeter, tyger och konstdesign ”med en fläkt av Japan och doft från engelska trädgårdar” – arts & crafts-grejer av formgivare som William Morris och Walter Crane. Folcker hade i sitt arbetsrum elva solfjädrar, ett japanskt parasoll, en massa påfågelfjädrar och ett piano där det stod en idolbild av Oscar Wilde (just detta syns lite dåligt på bilden här, det är ramen till höger på pianot, fotot där Wilde har på sig päls). Här skulle jag trivas:

 

folcker-rum-12

 

folcker-rum-22

1 kommentar

Under dagbok, konst

god jul och akta er för maneterna

Ni trodde att ni hade sett allt, och då ger jag er:

 

i-aren-ett-guds-tempel-haeckel

 

…ett julkort från förra sekelskiftet med en fantasi-manet!

Alltså… det här är det konstigaste jag har sett på mycket länge: Den tyske biologen Ernst Haeckel, som tydligen introducerade Darwin för tyskarna och som gjorde helt fantastiska illustrationer, började sin bana som julkortstecknare?? – ”During the Victorian era Christmas was indeed regarded as a ‘happy’ day, but one of uncanny terror; accordingly, cards and ornamentation featured strange creatures with too many tentacles. But then Santa Claus became popular, and many of these older designs ‘fell out of fashion’. ”

Eh, ”cards and ornamentation featured strange creatures with too many tentacles”?? Det här låter verkligen som ett internetskämt, men bilderna som påstås vara Haeckels julkort är väldigt fascinerande, kolla! ”Sort of a mixture of H.P. Lovecraft and Kate Greenaway” skriver nån blogg, ja, det var väl en rätt träffande beskrivning. Alltså, tror vi på det här? ”En riktigt god jul tillönskar jag dig med denna bild av något som ser ut som någonting som bor långt inne på ett äckligt ställe i din kropp!”..?

 

haeckel-christmas

 

Update: ”The interior text on these cards was written by H.P. Lovecraft” säger en kommentar jag hittade nu, men seriöst, texterna i korten består ju mest av ”Good health and peace and may your happiness ever increase” – jag är skeptisk. Här följer dock en lite mer matnyttig länk till alla nördar out there.

 

haeckel-christmas2

 

Update igen: Åh nej, det ÄR ett skämt. Det var väldigt roligt i typ en timme iallafall!

4 kommentarer

Under konst

arbetsrum, del 1

Jag hamnade, via en av mina favoritbloggar, på den här sidan, där man kan se denna bild: 

 

turkiske-ministern-pascha-cherif-i-sitt-arbetsrum2

 

Det är den turkiske ministern Pascha Cherif i sitt arbetsrum på Kommendörsgatan 32 i Stockholm. Är det inte fint? Kolla taket. Jag gillar även verkligen de där arkviskåpen eller vad det heter, med etiketter på lådorna. Det ser väldigt seriöst ut. Ja, och så gillar jag fåtöljerna så klart. Gud vad jag också vill ha ett arbetsrum. Med en jordglob! Jordglober kommer att bli nästa stora grej, tro mig. 
 

Ett arbetsrum till: Bertil Malmbergs skrivarlya i München:

 

malmberg2

 

Skrivarlya och skrivarlya förresten, skrivarsal är väl mer precist. Fotot är lite suddigt, men man ser ändå de två viktigaste grejerna: De oerhört stora fönstren och den fantastiska kristallkronan. I ett arbetsrum! Vad hade han då för takarmatur i sitt vardagsrum?

Ett annat underbart arbetsrum är det här:

 

hugo-von-hofmannsthal-skriver-lite

 

Det är Hugo von Hofmannsthal som sitter och skriver lite. Han har också kristallkrona, men bäst här är väggmålningarna och mattan. Det verkar inte vara något större fel på soffan eller kakelugnen i bakgrunden heller. Men en sak jag skulle tycka var lite skum är det här med att bordet står mitt i rummet, som det gör hos både Malmberg och Hofmannsthal. Jag skulle tycka att det kändes lite… jag vet inte, otryggt? Jag föredrar att ha skrivbordet med åtminstone en sida mot en vägg.

Jo, Hugo von Hofmannsthal är för övrigt kanske stiligast i hela litteraturhistorien, och nu följer en idolbild.

 

hugo-von-hofmannsthal

Ååh..!

 

Imorgon ska jag scanna ett annat arbetsrum ur en bok som jag håller på att läsa. Det innehåller bland annat påfågelfjädrar och en idolbild på Oscar Wilde! Det får ni inte missa!

8 kommentarer

Under dagbok, litteratur

anteckningar om anteckningar om bilder

Jag började smygläsa Lennart Sjögren så fort den damp ner innanför dörren – den har kommit nu, hurra, hurra! – fast jag ju hade tänkt vänta lite med den (och istället läsa en liten diktsamling som jag får betalt för att läsa, det hade ju varit smartare, jo, jag ska, snart, imorgon, efter att jag har handlat julklappar och slagit in julkappar och kokat knäck, igen – jag kokar knäck även i detta ögonblick, men jag måste koka mycket, jag ska försörja min familj – ska jag läsa en liten diktsamling). Det Sjögren skriver påminner en del om det Roger Scruton skrev, som folk gick i taket över tidigare i höstas – detta som Scruton kallar andlighet och Sjögren kallar Bilden (ja, med versalt B), som är det där med konst som det är svårt att förklara och som det därför, har jag börjat tänka, är lättast för vissa människor att helt och hållet förneka – eller så har man inte riktigt stött på det, det där som jag skulle kalla en estetisk upplevelse, även om det låter lite platt och kliniskt, och även om jag har börjat tänka att vadå estetisk, det är nog fel ord när man tänker lite på saken – och då är det ju ännu enklare att förneka det, såklart, och tala om det institutionella konstbegreppet, eller vad man nu vill kalla det.

Lennart Sjögren betraktar en bild av Andy Warhol och blir, till sin egen förvåning, tagen av någonting i den: monotonin, gissar han, som påminner honom om ett minne som liksom ligger inbäddat i kroppen, tror jag (det skriver han inte alltså! Han skriver att det är ”havsminnen med vågornas monotoni”, något jag tror att man minns med kroppen, men det spelar ingen roll) – ”Det är inte ‘Bilden’ som inför Vermeers konst jag finner här, inte detta själens högspänningstillstånd, men någonstans inom mig tangeras någonting som har någonting i flaskornas monotoni att göra. Längre än till att tala om ‘någonting’ kommer jag inte: Detta ‘någonting’, är det Bilden? Jag vet inte. Men detta vet jag: i vissa situationer kan hos vissa människor inför vissa föremål uppstå en korrespondens av ett slag som inte kan hänföras till någon speciell känd upplevelsekategori.”

”En korrespondens av ett slag som inte kan hänföras till någon speciell känd upplevelsekategori” – så kan man beskriva det. Eller, haha, inte beskriva det. Jag tror att Lennart Sjögren och jag är i synk, det känns bra: ”Sedan varje ideologi skalats bort fortgår samtalet med bilden – för den som deltar i detta måste allt prat runtom verka underligt och ovidkommande.” – Tell me about it!! Åh, jag skulle också vilja skriva en bok om bilder, där jag samtalar lite med dem. Tills vidare sköter jag dock detta samtalande i den här bloggen.

6 kommentarer

Under dagbok, konst

jag älskar Jeanne Tripplehorn

Ser jag en annons till med Eva Longoria blir jag tokig. Tyvärr är väl risken rätt stor. Jag fattar inte grejen med Eva Longoria, vad är grejen? Hur kommer det sig att hon gör reklam för allt? (Well, allt från märket L’Oreal).  Jag tycker att Eva Longoria utstrålar grundläggande brist på intelligens, fullständig glättighet samt Juicy Couture-mysbyxa och inget av detta uppfattar jag som åtråvärt. Jag fattar inte vem reklamen vänder sig till heller, jag har svårt att tänka mig att tjejer i typ gymnasieåldern vill se ut som hon, när jag var i den åldern skulle jag ha uppfattat hennes som… well, gammal. Förväntas jag identifiera mig med henne? Jag tycker att Eva Longoria har sabbat märket L’Oreal helt och hållet, jag vill knappt ens köpa ett nagellack därifrån längre, jag ser Eva Longoria framför mig: Eva Longoria vill att du använder det här nagellacket! Jag skulle inte ta smakråd från Eva Longoria under pistolhot. Jag tänkte samma sak igår när jag såg hårfärgsreklamen med Pernilla Wahlgren: vem, vem köper en hårfärg för att Pernilla Wahlgren använder den? I Pernilla Wahlgren-nyansen, den som har en bild av Pernilla Wahlgren på förpackningen?

Nu följer en bild på Jeanne Tripplehorn. Jag skulle köpa vad som helst som hon gjorde reklam för.

 

jeantrpple2

6 kommentarer

Under smink