when desire took thee first by the throat

Hej kära läsare, jag älskar min blogg. Har ni sett kommentarerna i förra inlägget? Jonas Ellerström låter meddela att Bruges-la-Morte kommer i nyöversättning på ellerströms. Så här ska det alltid vara tänker jag nu, jag önskar mig en bok här (Swinburnes samlade? Med ”Dolores”, obs, med ”Dolores” – det finns bara en liten valda dikter av Swinburne på svenska och där är inte Dolores med, skandal, för den är helt sjukt bra, kanske för bra för att översätta alls..? Nä… Jag är mycket för att översätta.

 

O lips full of lust and of laughter,
Curled snakes that are fed from my breast,
Bite hard, lest remembrance come after
And press with new lips where you pressed.
For my heart too springs up at the pressure,
Mine eyelids too moisten and burn;
Ah, feed me and fill me with pleasure,
Ere pain come in turn.

Who gave thee thy wisdom? what stories
That stung thee, what visions that smote?
Wert thou pure and a maiden, Dolores,
When desire took thee first by the throat?
What bud was the shell of the blossom
That all men may smell to and pluck?
What milk fed thee first at what bosom?
What sins gave thee suck?

There are sins it may be to discover,
There are deeds it may be to delight.
What new work wilt thou find for thy lover,
What new passions for daytime or night?
What spells that they know not a word of
Whose lives are as leaves overblown?
What tortures undreamt of, unheard of,
Unwritten, unknown?

Hast thou told all thy secrets the last time,
And bared all thy beauties to one?
Ah, where shall we go then for pastime,
If the worst that can be has been done?
But sweet as the rind was the core is;
We are fain of thee still, we are fain,
O sanguine and subtle Dolores,
Our Lady of Pain.

 

…OMG så snyggt det där är.  ”feed me and fill me with pleasure”, hehe… Okej, slut på parentesen.) – jo, jag tycker att det ska vara så här mer: jag önskar mig en bok här, och så skriver nån snäll förlagsmänniska ”Den är på gång!”.

Har ni märkt att det är plusgrader typ? Jag blir genast på gott humör, förlåt att jag inte uppdaterar, jag har så roligt på jobbet… plus att jag gick upp kvart över fyra, på morgonen, igår, och inte kände mig på topp.  Vad konstigt att det är torsdag fast det känns som tisdag. Och imorgon fredag, öh, det känns som när man har sovit för länge och det blir kväll innan man hunnit haft nån dag – nu blir det ju helg innan man haft nån vecka. Nu ska jag ägna resten av kvällen åt att banta. Hejdå.

Annonser

15 kommentarer

Filed under dagbok, litteratur

15 responses to “when desire took thee first by the throat

  1. Swinburne går inte att översätta, tro mig.

  2. Therese

    Hm ja, tyvärr tror jag dig ju… Fast de översättningar som finns i den där svenska utgåvan som kom typ för 100 år sedan är väl okej..? Har jag för mig… Fast det står iofs ”i fri översättning af Sigrid Elmblad”, kanske med betoning på ”fri”..? (Fast hon var nog kompetent, hon skrev den svenska texten till Sankta Lucia-sången). Just ”Dolores” som jag gillar så mycket gjorde jag ett försök själv med en gång, lite på skoj, fast jag gav upp direkt.

  3. Ja, jag har inte sett Elmblads bok eller ens hört talas om henne, det låter onekligen intressant. (Störde mig dock som barn på den där ljusklara hägringen eller fägringen man sjöng om i S:a Lucia, men det var väl mest för att jag inte begrep vad det var för något. )

    Har för mig att Aorta kan ha tryckt någon Swinburneöversättning också, möjligen till norska.

    Jag lekte ju själv med tanken på att översätta den stora kända ”Hymn to Proserpine”, men gav upp tanken efter att bara ha kastat ett öga på den igen…

    Thou hast conquered, O pale Galilean; the world has grown grey from thy breath;
    We have drunken of things Lethean, and fed on the fullness of death.

    http://www.victorianweb.org/authors/swinburne/hymn.html

  4. Salomo

    Visst finns Dolores översatt till svenska. Av Karl August Hagberg, no less.

    Fast då får man förstås gå till ett forskningsbibliotek och beställa fram Finsk Tidskrift 1917:5. Jag har inte själv detta häfte så jag kan inte uttala mig om de poetiska kvaliteterna. Men kunde Hagberg översätta Shakespeare på ett rimligt sätt så klarade han kanske Swinburne hjälpligt.

    Däremot har jag i min hylla en årgång Ord och Bild från 1904. Där publicerar Sigrid Elmblad sin översättning av Swinburnes hymn till Prosperina. I samma volym finns för övrigt också artiklar om William Morris och Sir Edward Burne Jones. Plus en uppsats av E.G. Folcker om samtida konsthantverk.

    Plötsligt hittar jag också på sid 43 en teckning av Aubrey Beardsley som heter ”en modern Salome”.

    I sanning en intressant årgång!

  5. Salomo

    PS.

    Hymn till Proserpina ska det vara förstås. Jag snubblade på tangenterna och vet inte hur man går in och ändrar när man skrivit fel.

    För säkerhets skulle skriver Sigrid Elmblad att henns text är ”efter” Swinburne. Och nog diktar hon lite fritt alltid.

  6. Therese

    ”fed on the fullness of death”! Åh Swinburne alltså, vilken kille…

    Salomo: Åh wow..! Du sitter på en skattkammare! Vad är modernt med den moderna Salome? Det är inte en av Oscar Wilde-bilderna alltså? (De kanske föreställer den omoderna Salome? :) Och otroligt fascinerande att Dolores faktiskt finns översatt, det känns ju som ett omöjligt projekt. Det får ju till och med en latmask som jag lust att anstränga mig lite för att få läsa…

  7. Therese

    PS: Så himla trevligt med kommentarer förresten! Nu pratar vi om Swinburne liksom… det gör man inte så ofta.

  8. Salomo

    Nu pratar vi lite Swinburne igen. Det verkar som om man från det s k Depåbiblioteket i Finland kan beställa pdf-kopior ur gamla tidskrifter. Dvs, man ska förmodligen vara bibliotek för att göra det. Men tala med din husbibliotekarie och hänvisa t ex till följande hemsida:

    http://www.varastokirjasto.fi/lang_swe/

    Dolores i Hagbergs översättning finns alltså i Finsk Tidskrift 1917:5, s. 14

    Och nu till Beardsley. Hans Salome-teckning föreställer en lång, smal, ung dam i svartvit robe och en storbrättad svart hatt som sitter framför ett sminkbord där hon blir uppassad av något slags Pajazzo-figur med svart ansiktsmask. Suggestiv.

    Bilden är en illustration till en artikel av Carl G. Laurin med titeln ”Kulturländernas skämttecknare och skämttidningar”. Om Beardsley skriver han bl.a.:

    ”I hans beundransvärda konst, sammanväfd af intryck från Japan och från de gammalirländska helgonböckernas konstrikt sammanslingrade figurer, förmådde han genom välberäknade öfverdrifter och en onaturligt uppdrifven stilkänsla att återge några af den moderna engelska själens allra intimaste skiftningar. Det är en fantasi, som fråssar i ytterligheter, njutande lika mycket af medeltidens hektiska religiositet som af den tjufpojkserotik, som bedrefs vid de sista Stuartarnes hof. Hos Beardsley finnes den engelska snobbigheten i sin högsta potens. Hans hjärta vibrerade lika starkt, påstod han, för godt rödvin, för välsydda kläder och för Wagners musik. Emellertid ha hans suggestiva teckningar en förmåga att få det att stocka sig i halsen af förargelse hos hans landsmän, och redan detta – att kunna väcka en så oförfalskad känsla – är en god sak”.

    Så sant som det är sagt.

  9. JM

    Ingenting går att översätta. Tricket är väl att förlora så lite som möjligt? Nu talar jag om något jag inte vet något om, det har jag ägnat mig åt hela förmiddagen.

    Swinburne var en tonårskärlek. Jag drömde om att en dag få tvillingpojkar som skulle heta Algernon och Skogekär. Då verkade det som en fantastisk, behaglig idé.

    Jag äter medan jag skriver, får jag inte äta blir det inget skrivet.

    Vad gör man åt det?

  10. Jörgen

    Våra associationer till namnet Algernon är kanske en klassmarkör? Jag lärde aldrig känna Swinburnes Algernon i tonåren utan tänkte för min del mer på Biggles kusin och kompis, Algernon Montgomery Lacey, gemenligen kallad Algy.

    Till en början är Biggles ganska nedlåtande när han hör att Algy skall komma till hans flygförband: ”His Christian names are Algernon Montgomery, and that’s just what he looked like. A piece of warmed up death wrapped in velvet and ribbons.”

    Och när Algy har svårt att lära sig flyga fnyser Biggles föraktfullt: ”…the sky is full of Huns waiting to pile up their scores and its people like you that make it possible…”

    Sen jagar de i alla fall de tyska ”hunnerna” tillsammans och allt blir frid och fröjd.

    Det påstås att svenska folkbibliotek sedan ett antal år tillbaka har sorterat ut samtliga Bigglesböcker med hänvisning till att innehållet kan uppfattas som rasistiskt. Kanske klokt. Bättre då att läsa Swinburne.

  11. Fast det går kanske att översätta Swinburne, då. Jag läser nu att Frans G. Bengtsson översatt gravdikten över Baudelaire, ”ave atque vale”, också i Ord och Bild, 1928.

    En fin liten samling svenska Swinburneöversättningar har vi nu. Men att Aorta skulle ha publicerat någon får jag ta tillbaka, det måste jag ha drömt.

    http://www.bartleby.com/101/810.html

  12. JM

    Jörgen

    Är det sant. Till denna dag har jag inte känt till Biggles-Algernon.

  13. Moa-Lisa

    Jag kan meddela att just dikten ”Dolores” av Swinburne spelar en mycket viktig roll i en deckare av Elena Fornes som kommer i svensk översättning i höst.

  14. Moa-Lisa

    Elena FORBES, ska det vara. Jag var lite för snabb på tangenterna.

  15. Therese

    Moa-Lisa, ah, kul! Swinburnes Dolores spelar en iallafall liten roll även i en roman av Therese Bohman som utkommer gissningsvis år 2027.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s