dokument rörande Carl-Johan Vallgren

Vad roligt det är med recensionerna av Carl-Johan Vallgrens bok, vad roligt att Björn Wiman och Åsa Linderborg tycker helt olika och dessutom nästan verkar ha kunnat förutse det: ”Den surmagade skulle givetvis kunna se Kunzelmann & Kunzelmann som ännu en detalj i en större kulturkonservativ fresk över samtidens sönderfall. Det förutsätter dock att man saknar allt sinne för skönhet” skriver Björn Wiman i Expressen, ”Enligt Vallgren finns Sanningen i Konsten och Kärleken, en romantisk föreställning som är lika diffus och konservativ i dag som när den frodades på 1800-talet. /…/ Vallgrens romanvärld yttrar den sig i förakt – rädsla? – för bloggarna, b-kändisarna, de illa klädda Hennes & Mauritz-människorna, flickebarnen i palestinasjal och allt annat talanglöst avskrap som flyter in i offentligheten med anspråk på att också kunna skapa” skriver Åsa Linderborg i Aftonbladet. (Jag länkar inte till dessa texter eftersom jag oroar mig för att nån av de där koppleritjänsterna som verkar finnas på alla tidningars webbplatser ska slussa hit hundra arga Vallgren-fans eller Vallgren-haters, som bara längtar efter att fullständigt missförstå varenda ord jag skriver.)

Jag har skrivit om Kunzelmann & Kunzelmann i Tidningen Vi, som jag inte tror har kommit ut än, men det är en entusiastisk recension. Jag kan bli lite trött på kritiker ibland, och alltså även på mig själv: på att det är svårt att vara nyanserad, på att det så himla lätt bara blir ”för eller emot?” av hela grejen. Och på att det kanske faktiskt är just detta folk som läser recensionen är intresserade av att veta: för eller emot? Bra eller dåligt? Ska jag läsa boken (och gilla den), eller ska jag inte läsa den (och inte missa nåt)?

Och jag tänker idag, när jag läser alla recensenters smarta take on det där med falskt och äkta, att det är en rätt tröttsam verksamhet, det här med recenserandet: Man måste hänga upp sin text på något, man måste ta fasta på nåt – i det här fallet falskt och äkta: så, man hittar paralleller, syr ihop sin recension med en tanke om att oj, oj, vad är falskt och vad är äkta, i själva denna roman? Jag tänker att det är skillnad på analys och på recensent-smartness. Ja, just! (Jag tänkte det medan jag skrev det, och nu blev jag väldigt förtjust i min egen tanke.) Det är en skillnad som antagligen inte märks ett dugg för den vanlige recensionsläsaren.

Plus att jag tänker att man borde sluta ängslas och lära sig att bara uppskatta en god historia, men när det är fråga om Carl-Johan Vallgrens comebackroman måste man skriva stort och långt, och då måste man hitta på smarta grejer att fylla sin text med (=falskt och äkta, till exempel). Och sen tänker jag att jaha, vad tycker jag att man borde göra då? Bara skriva ”Bra roman, läs!” Dela ut solar, getingar, tärningsprickar? – det låter ju precis som den där nyanseringen jag efterlyste för två stycken sedan… äh, jag vet inte vad jag tycker. Men jag tycker att man ska läsa Carl-Johan Vallgren!

 

Det är snö ute idag så nu ska jag linda in mig i en filt och läsa ännu en bok som jag ska producera åsikter om. Åsikter är obehagligt! Jag brukar tänka det om Newsmill – att det är sajten som mal ner allting till åsikter. Det är skillnad på litteraturkritik och åsikter? Ja, det är en bra tanke. Det är något att sträva efter.

Annonser

11 kommentarer

Filed under dagbok, litteratur, media

11 responses to “dokument rörande Carl-Johan Vallgren

  1. Therese

    NKKNT: Jag var faktiskt på gång med att skriva ett litet stycke i det här blogginlägget om det där med att förhålla sin recension till dagsaktuella ämnen, Liza Marklund-grejen alltså, jag tycker att det är lite jobbigt… typisk kritiker-smartness! Jag tycker att Liza Marklund har fått så mycket uppmärksamhet redan, mer demokratiskt vore ju faktiskt att förhålla Vallgrens bok till en helt slumpmässigt vald person, i linje med Kristofer Flensmarck (nu är ju hans farmor inte slumpmässigt vald såklart, men hon är iallafall en person som inte tidigare hade fått sina femton minuters demokratiska exponering) – kanske borde man snarare förhålla Vallgrens bok till, säg, en bonde i Kina. När jag gick på Fria seminariet i litterär kritik (Nils, du skulle gilla det så himla mycket! Jag önskar verkligen att du får delta där en dag) talades det om uppmärksamhetsekonomi, det tycker jag är väldigt intressant satt i förhållande till Vallgren/Marklund/Flensmarck/bonden i Kina – särskilt just med tanke på att bonden bor i Kina, och att det bor så himla många människor i Kina, varav sjukt många säkert är bönder (i Asien förekommer ris i kosten mer eller mindre dagligen, läser jag på Wikipedia!): nu när vi har så många bönder i Kina, hur ska uppmärksamheten i världen fördelas för att ingen bonde i Kina ska känna sig kränkt? Jag skulle gärna skriva en essä om detta till din tidskrift, eller kanske bara en lista med några handfasta tips till Carl-Johan Vallgren inför arbetet med nästa roman (1. Res till Kina, 2. Besök landsbygden, etc.)

  2. Nils Karl Krister Nils Tosstenson

    uppmärksamhetsekonomi låter mycket spännande. Vem kontaktar man om man vill delta i det fria seminariet?

  3. Therese

    Nils, jag tror bara att du fortsätter på din inslagna väg: Fria seminariet är lite som en skänk från ovan, helt plötsligt blir man bara tillfrågad och så känner man sig utvald och framför allt uppmärksammad! Dina chanser är nog redan goda, men för att bättra på dem kan du kanske fundera på att skriva en essä om en i Sverige inte så känd spanskspråkig författare, ge den en titel i stil med ”den glömda platsen” eller ”beröring av glas” och försöka få den publicerad i DN?

  4. Nils Karl Krister Nils Tosstenson

    Tack för tipset, faktum är att jag i denna stund sitter och putsar på en rätt anspråkslös liten essä som går under arbetsnamnet ”Tillbakablickandets epifanier. Några marginalanteckningar till Lars Noréns dagbok”. Jag ska skicka den till Glänta när den är klar, tänkte jag. Annars publicerar jag den på ”Med Nya Vingar”, min nättidning.

  5. Therese

    Jag har så länge velat läsa något om Noréns dagbok ur ett klimatperspektiv – jag tycker att det här fullständigt har förbigåtts, trots att boken har diskuterats så flitigt. (Framgår det exempelvis någonstans om getosten han köper är närproducerad?) Vågar jag hoppas på något sådant i din essä Nils..?

  6. Nils Karl Krister Nils Tosstenson

    Ja Therese, min läsning är ytterst politisk även om den inte berör klimathotet på ett direkt sätt. Jag tillämpar en läsart som kan beskrivas som ytterligt subversiv då den utgör en kritik mot upplysingsprojektet som sådant och därmed mot ett vetenskapligt paradigm som inbegriper den forskning som lett fram till många av de problemn som vi står inför idag i form av klimathot, finanskris och USA:s närvaro i mellanöstern.

  7. Salomo

    Apropå absolut ingenting och i synnerhet inte apropå något av tidigare inlägg vill jag bara leverera dagens text som är hämtad från Andrej Tarkovskijs bok Den förseglade tiden, s. 67:

    ”Genialiteten visar sig inte i det absolut perfekta verket utan i den absoluta troheten till sig själv, i den konsekventa hållningen till de egna känslorna. Konstnärens passionerade sanningssökande, hans önskan att lära känna världen och sig själv i denna värld ger även de svårförståeliga och som ‘mindre lyckade’ betraktade avsnitten i hans verk en speciell betydelse.

    Man skulle möjligen kunna gå ännu längre; jag känner inte till en enda författare som är utan vissa svagheter, som helt saknar ofullkomligheter. Ty den speciella partiskhet som utmärker konstnären, den starka lidelsen för den personliga tankegången, genomsyrar såväl hans framgångar som hans misslyckanden. Men kan man verkligen kalla något som är organiskt integrerat i en enhetlig världsåskådning för misslyckanden? Som Thomas Mann påpekade: ‘Bara likgiltigheten är fri. Det som har karaktär är inte fritt, utan märkt, betingat och fixerat av den egna prägeln’. ”

  8. lena kjersen edman

    Min recension i Västerbottens-Kuriren av
    ”Kunzelmann & Kunzelmann” finns på
    vk
    logga in på kultur
    Rubrik minns jag inte, men ordet ”tegelsten” ingår.

    Lena K E

  9. N:sson

    Äsch, Nils Karl Krister Nils Tosstensson vill bara knulla.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s