Hygien. Uppförande. Moral.

Hej, glad boklördag! Är det ingen som säger potatismos längre? ”Potatispuré” står det vart jag än vänder mig, är det någon skillnad? Är mos lite mer mosat? Puré fastare i konsistensen? Jag tycker att puré låter rätt äckligt och dessutom tror jag mest att det är ett dumt knep för att få det hela att låta lite mer exklusivt, som något man inte lika gärna kunde äta i en korvkiosk. Men om det är en okej restaurang man besöker så är det väl ingen som tror att man ska serveras rinnigt pulvermos? Jag tycker att man ska säga potatismos, det låter så snällt och mysigt, jag äter jättemycket hellre potatismos än potatispuré. Mm, potatismos.

Jaha, det här skulle handla om Baudelaire egentligen, men jag kommer faktiskt inte på en naturlig övergång från potatismoset, så jag bara byter ämne: Jag läste ut Mitt nakna hjärta igår (jag åt tacos och drack lådvin och såg på På spåret och Let’s dance-finalen också, som en helt vanlig människa… Blondinbella åkte ut! Det var väl tråkigt? – obs, ej ironi.) ja, och det var ju en underbar bok. Om jag fick välja tre historiska litterära personer att hänga med skulle jag välja Novalis, Oscar Wilde och Baudelaire. Åh, det vore så roligt! Plus att jag tror att vi skulle komma rätt bra överens – eller, Oscar Wilde vet jag inte med förresten, och jag skulle ju bli ledsen om han inte gillade mig. Men Novalis och Baudelaire och jag skulle ju ha det fint: titta på blommor, shoppa, gnälla över personer vi ogillar. Vilka tre personer skulle ni välja? (Jag har aldrig ställt en fråga till mina läsare förut! Mer än rent själviska: Hjälp mig fixa min dator, vilken jacka ska jag välja – – – ni får gärna svara, det vore trevligt.)

”Jag har till viss del utvecklat mig genom sysslolöshet. Till stor skada för mig; ty sysslolöshet utan förmögenhet ökar ens skulder, och skulder resulterar i förödmjukelser. Men också till stor fördel för mig med avseende på min sensibilitet, min tankeförmåga och mina möjligheter till dandyism och känsla för konst. Andra författare är oftast usla, okunniga arbetsmyror.” – fint! Jag tror precis som Baudelaire att sysslolöshet skapar tänkande, känsliga människor. Om vi satt nånstans och fikade kunde vi prata om det här: Hur ska det gå för människorna? Nu när ingen har tråkigt längre, nu när ingen någonsin är sysslolös? Särskilt när man är barn tycker jag att man ska ha det lite tråkigt. Nej, det tycker jag kanske inte, men jag tror inte att det är till någon skada. En positiv effekt av det är ju dessutom att man blir mycket lättroad. – Här kunde Novalis lägga sig i samtalet, och peka på ett moln och säga ”Ser det inte ut som Atterbom?”. Och så skulle vi titta på molnet och dricka vårt kaffe.

 

baudelaire

– Välj den mörkbeiga jackan! säger Baudelaire.

Annonser

5 kommentarer

Filed under dagbok

5 responses to “Hygien. Uppförande. Moral.

  1. Anonym

    som jag har fått lära mig så mixar man potatispuré ,det blir slätare och klibbigare, medan man då mosar, eller pressar, potatismospotatisen

  2. Dina tre val är ju oklanderliga. Men att låta Thorild och Shelley sammanstråla skulle räcka för mig, två vildbasarsnillen, och låta dem diskutera metafysiken och poesin. Medan de babblade i munnen på varandra kunde jag prata om andra saker med Emily Brontë – – – Jag vet bara att jag inte vill träffa Sylvia Plath eller Rimbaud …

  3. Jörgen

    Jo, de flesta säger fortfarande potatismos. Google, som är alla sanningars moder, avslöjar att mos vinner över puré med siffrorna 318.000 mot 45.700. Det är svenska folkets demokratiskt uttryckta åsikt. Sen kan krögarna i Stockholm och Göteborg säga vad de vill. Krögare kan nämligen vara som recensenter – de vill gärna upphöja trivialiteter till snilleblixtar och gobbledygook.

    En gourmet på nätet ger ändå följande definition av skillnaden:

    ”Potatismos är enligt min mening old school med varm mjölk och smält smör. Gärna med lite mindre bitar kvar av potatisen. Potatispurén är mer som en smaksatt smekning av potatis. Fin och slät konsistens. Oavsett vad man väljer så är det alltid gott och ett utsökt komplement till det mesta!”

    Själv tillhör jag verkligen ”the old school” och gjorde tidigare idag ett utsökt mos på jordärtskockor och potatis. Något mer av skockorna än potatisen. Kokas som vanligt, lagom mjölk tillsätts, mosas med det som norrlänningar kallar för ”pärstamp” (stavmixer stör andakten i köket och omvandlar moset till en vulgär puré). Så lägger man i en generös klick smör och för att bryta smaken lite tar man i saften av en halv citron.

    Detta mos (som gästerna uppfattade som en öm kulinarisk smekning) serverades till ugnsstekta kryddade laxbitar och lättstekta pilgrimsmusslor. Ett torrt franskt vin fullkomnade smakupplevelsen.

    Pröva själva!

  4. Therese

    bernur: Hur går man bäst tillväga om man har en avgrundsjup bildningslucka när det gäller Thorild..?

  5. Åh, skaffa Att följa ögonblicken, Svenska Akademiens utgåva – den finns som pocket nu, tror jag: helt fantastiskt bra!
    THORAUD TILL FREIDIN.
    Må lätta sömnen fara
    från dina ögonlock!
    Solen redan glimmar
    på höga himmelen.
    Och djuren vimla
    på vida jorden.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s