dokument två rörande Carl-Johan Vallgren

Alltså, det här är det sjukaste jag har hört: kulturradions Nya Vågen, där Ulrika Milles och Louise Epstein diskuterar Carl-Johan Vallgrens Kunzelmann & Kunzelmann (klicka på länken för att lyssna, inslaget börjar ca 30:20 in i programmet). Vad är dealen med den här boken? Hur petig kan man bli: Här får man 500 sidor oupphörligt underhållande välskriven välresearchad vacker samtida svensk roman, kan man inte bara gilla det? Louise Epstein tycker att det är självklart att alla recensenter som har gillat boken är män (bland annat för att kvinnor inte gillar att läsa om hur man förfalskar konst), men här kan man läsa min mycket positiva recension i Tidningen Vi.

Jo, PS: Klart att man kan gnälla över det faktum att den hedonistiske huvudpersonen gifter sig med en tråkig tjej, det är ju irriterande, men å andra sidan är det ju så det är i verkligheten – kul och smarta unga män väljer ju gång på gång de tråkigaste tjejerna, det är exakt lika irriterande i verkligheten. DS.

(Länk länk till MAO-bloggen hos Axess som uppmärksammade mig på detta – inte att kul män verkar föredra trista tjejer alltså, utan på Vallgren-pratet – och där man även kan läsa en fantastisk transkribering av några höjdpunkter ur radioprogrammet.)

Annonser

5 kommentarer

Filed under litteratur, media

5 responses to “dokument två rörande Carl-Johan Vallgren

  1. Tyckte dock att Louise Epstein hade en poäng i detta att bara för att en författare säger något jag redan vet så gör det inte med automatik boken till VIKTIG.

  2. Therese

    Peter: Ja, det är ju sant, men å andra sidan så tycker jag inte att Vallgrens roman är bra för att den är viktig (eh, det beror ju givetvis på hur man definierar ”viktig”, men som i att den har ett angeläget ärende) – det den säger om samtiden är inte särskilt djupsinnigt, jag gillar det snarare för att det är träffsäkert och underhållande.

  3. Johanna E

    Peter, Louise E har visserligen en poäng där men problemet är att det är en helt menlös poäng. Det är väl få som hävdar att en bok som säger något som alla redan vet är speciellt viktig.

  4. Jag menar nog att ytligt diskuterande av olika kända samhällsplågor är ett synnerligen vanligt inslag i samtida romaner – för att inte tala om alla mediokra deckare, där det är nära nog de rigeur. Och jag menar faktiskt också att när vi möter det här upphöjandet av verk till VIKTIGA, så görs sällan för att det i boken har sagts något nytt, eller för att något lagts till analysen, utan just för att texten bekräftat något moment i anmälarens egen världsbild. Ibland kan inslaget kännas direkt spekulativt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s