please explain

Jag fattar faktiskt inte det här: ”Oavsett konstnärlig halt vittnar Anna Odells intervention om en psykvård i resurskris.” Hur då? Jag tvivlar inte ett dugg på att det råder resurskris alltså, jag fattar bara inte vad i Odells experiment som visar på det.

Nu bjuder jag på en inblick i min vardag, eftersom jag är så glad över att ha ett jobb med en egen arbetsplats att tejpa upp fina bilder vid:

 

skrivbord2

Hurra!

 

Jag ville bara blogga lite fast jag inte hade nåt särskilt att delge er. Hej hej.

Annonser

4 kommentarer

Filed under dagbok

4 responses to “please explain

  1. k

    Nej det är fullkomligt obegripligt. Lika obegripligt som när Johanna Rytel skriver att Anna Odell blev omhändertagen av ”idioter”. Det här visar väl mest vilken underordnad betydelse sådant som konsekvens, stringens och analys har i offentlig debatt överhuvudtaget. Huvudsaken är att man positionerar sig i debatten. När det väl är gjort börjar det roliga, då får man vara med och slåss mot ”motståndarna”. Det är en lek och det påminner väl mest om hur vissa hejar på ett lag: det spelar ingen roll hur det går för AIK – AIK är bäst! Och vad man sedan grundar det ställningstagandet på spelar inte så stor roll. Man grundar det kanske på en känsla, eller kanske snarare på en vilja att tillhöra ett visst läger – AIK:arna, för att de är häftigast eller vad det nu kan vara.

    Vad jag försöker säga är att jag tror inte att människor verkligen är så dumma och förvirrade som de ibland framställer sig i debatter. De offrar snarare lite av sin intellektuella heder för att placera sig på rätt sida, rätt lag. Det är mer ömkligt än enfaldigt, egentligen.

    Men visst kan man bli tokig på sådant här. Själv brukar jag kunna lugna ner mig och gå vidare genom att betrakta mina medmänniskor som lekande barn. Barn som leker måste man ju ha överseende med. Det här är förstås ett översittarperspektiv, men det fiffiga är att ingen märker det om man gör det rätt. Man går ju runt och är storsint och överseende mot allt och alla, utan att någon anar att man egentligen ser ner på dem.

    Se det som ett tips!

  2. Majvor

    Mitt svar på obegripligheten…

    En kvinnlig student på Konstfack
    sägs på resurskris ha gått till attack.
    Väl ingen konst att spela psykos!
    Helt sjukt kan DET uppnås!
    Och en öppen dörr har slagits in. Ack!

  3. Philip

    Fint med Vanity Fair på skrivbordet. Jag brukar köpa VF från den stora matbutiken, där jag går med mina snoriga ungar och halvfabrikat i vagnen, det ger lite lyx åt vardagen. Men den är ju ofta mest rolig att kolla i. T.ex. det där reportaget om Kate Winslet hade man nästan kunnat skriva bättre själv. Överhuvudtaget får man ofta känslan av att skribenterna är så barnsligt hänförda av att bara JOBBA på VF att hälften av texten handlar om hur de fått personliga mejl från Leonardo DiCaprio.
    Å andra sidan – can you blame them?

  4. Pingback: Konst, litteratur och moral « Tidens tecken

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s