sagan om den lilla hinden

Jag kände mig så frustrerad, typ som att jag inte gett min hjärna tillräckligt med näring, som att den bara hungrade efter något med substans – jag har jobbat med att stoppa in texter på en hemsida idag, ett rätt monotont arbete, jag åkte till stan, köpte en topp och hårfärg, åkte hem, såg Victoria & Daniel på tv, färgade håret, åt färdigmat, såg på Lipstick Jungle, åt en chokladboll (jag missade att det är semmeldag idag), läste om Victoria & Daniel på nätet, började klättra på väggarna nästan, jag hade redan läst alla bloggar tio gånger, jag drog ut böcker ur bohyllan, ställde in dem igen, äcklades av alla, jag fick för mig att jag ville läsa Dylan Thomas, jag äger ingen bok med dikter av Dylan Thomas, jag tänkte på No more may gulls cry at their ears / Or waves break loud on the seashores; / Where blew a flower may a flower no more / Lift its head to the blows of the rain, det är så vackert, så skönt att läsa, skönt att tänka till och med: Where blew a flower may a flower no more / Lift its head to the blows of the rain, Where blew a flower may a flower no more / Lift its head to the blows of the rain, man kan få det på hjärnan. Jag tog fram Novalis för att man om man ger det en stund alltid kan hitta något hos Novalis, jag tänkte på att jag blev tillfrågad idag om jag ville skriva en grej om poesi, läser jag ens poesi? tänkte jag då, jag måste läsa nån mindblowing bra poesi snart igen, Dylan Thomas? Är han så bra? Where blew a flower may a flower no more / Lift its head to the blows of the rain. Bryr jag mig ens om poesi längre? Novalis säger ”Det finns ett speciellt sinne för poesi – en poetisk stämning i oss. Poesin är rättigenom personlig och därigenom obeskrivlig och oidentifierbar. Den som inte omedelbart vet och känner vad som är poesi, han kan heller inte bibringas något begrepp om den. Poesi är poesi. Himmelsvitt åtskilt från språk- och talkonst.” Jag tror att jag har sinne för poesi. Jag hoppas att jag har det. Poesi som inte är språkkonst. Novalis säger ”Sinnet för poesi har mycket gemensamt med sinnet för mystik. Det är sinnet för det egenartade, personliga, okända, det som ska uppenbaras, det nödvändiga – slumpmässiga. Det framställer det oframställbara. Det ser det osynliga, förnimmer det oförnimbara etc.” Novalis säger ”Ni längtar ständigt efter nya tankar? Gör något nytt, så låter sig något nytt sägas därom.” Novalis säger ”Det nya är mindre intressant, då man ser att så mycket låter sig göras av det gamla. Man förlorar helt enkelt lusten till mångfald, ju mer man får sinne för det oändliga hos det enskilda”. Det oändliga hos det enskilda! – – – tanken på det oändliga hos det enskilda var allt jag behövde nu, tack, tack – – –

 

novalis31

Den lilla hinden Novalis. Where BLUE a flower may a flower no more / Lift its head to the blows of the rain!

Annonser

5 kommentarer

Filed under dagbok, litteratur, poesi

5 responses to “sagan om den lilla hinden

  1. Läcker bild-säger mer’ än tusen ord
    Föder längtan i läsaren
    Beroende på ålder och kön….

    Själv’ville jag bli ung igen
    Silkeslen i huden-doftande….

    MVH Gladiatan

  2. fransyskan H

    Satt och funderade pâ ungefär detsamma häromdagen. Eller snarare – vad längesen det var jag satt ned och verkligen läste poesi. Eller snarare – verkligen satt ned, och läste poesi.
    Och slogs av tanken att Georg Trakl, det lugnade och var sâ oerhört vackert. Med det oändliga hos det enskilda. Och jag fick lust att hitta dit igen.
    Ännu mer tragico-vackert kanske pga den unge poetens tragiska och korta levnadsöde. (Citerar ett flertal bloggar apropâ Stig Larsson och Roberto Bolano: Tidig död fungerar…).

  3. Dö’ som ung-ännu blomstrande
    Ger fantasin vingar-poeterna ord!

    Tidig död fungerar men
    alla vill nog inte följa just den
    möjligheten-till odödlighet!
    Ler snällt!

    MVH Gladiatan

  4. andreas

    jag måste bara säga att jag gillar hur den enda sökträffen jag får på ”Gör något nytt, så låter sig något nytt sägas därom”, den kanske viktigaste meningen jag stött på i mitt liv inom det skrivna ordets värld och som jag ständigt bär i åtanke.

  5. Therese

    Andreas, fint! Det är en extremt bra mening.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s