lunaria

Jag tänkte att jag skulle ha lite blommor här på bloggen nu när det blir vår. På min allra första hemsida (jo, jag hängde på internet när man byggde hemsidor) var det fullt av precis sådana blommor som nu kan beskådas i spalten till höger -> (jag tänkte byta då och då), de kommer från Nordens Flora och är tecknade av C. A. M Lindman. Jag har Nordens Flora inbunden i tio band här hemma, jättetrevlig! Fast den tar en del plats, så den ligger i en hög nånstans, jag har nog inte sett den på rätt länge. Lupin är inte med tyvärr, är det alltså en trädgårdsblomma eller vad det heter… en blomma som inte finns vilt i naturen alltså? Som sedan spritt sig? Det verkar lite mystiskt det här med lupinen tycker jag.

Första blomman är som ni ser månviol som jag inte ens är säker på att jag någonsin har sett i verkligheten, jag valde den bara för att jag skulle kunna stoppa in Vilhelm Ekelunds dikt ”Lunaria” i det här inlägget eftersom jag kände för lite posei:

Här tätt vid den yppiga klyftan
flammar din ensamma prakt,
sig hög i skuggan reser
din spensliga ljusa växt.

Din gestalt, så lätt och så kraftig,
aldrig beundrar jag nog,
ett ädelt barn du är
af den blomsterrika dunkla jorden,
dess klara safter välla
i din höga friska kropp
så genomskinliga rena,
där spänstigt fri och stolt
i skönhetsbräddad kraft
du öfver svarta grunden strålar
det lefvandes symbol.

Så skild från de andra du synes stå,
så främmande och tyst,
och din blick är egen och kall;
men djupet är tungt af längtan.
Ingen ditt lynne liknar.

Men soliga klyftan upptill
är full af den sorlande sommar,
där dallrar törnros, konvolvel glad
och kaprifol i flamma;
de spela i vinden, de vaja mot hvarann,
de le och sjunga,
och alla blommor äro glada mot hvarandra,
och alla blommor äro vackra mot hvarandra.
Ingen dig ser,
ingen märker dig af de andra.
Hvar har du din vän, du blomma kall?

Eller kanske när allt i slummer sänkts
och sjupen blanka darra
och den tysta klyftan fylls
af svart och hemligt sus,
med stjärnorna du talar?

 

Gud vad Morrissey det där är – månviolen står där och ser ljus och blommor who are young and alive och den står för sig själv och går hem för sig själv och gråter och vill dö – nej, kanske inte, den är lite så där dumt stolt tror jag, lite föraktfull mot det där stojandet och stimmandet i ljuset, så glättigt, usch – fast egentligen skulle den vilja vara med, den känner sig lite fel bara, som att den är en helt annan sort, ja, det är den ju också, den blommar på natten, inte konstigt att den känner sig fel. Ingen ditt lynne liknar. Fint.

Fast jag har nog tagit fel bild inser jag nu. Lunaria rediviva skulle det ha varit. Det där är Lunaria annua, mer känd under det fräcka bibliska namnet (växter med bibliska namn är bäst!!!) Judaspenning. Äh, lunaria som lunaria. Jag byter om jag orkar. Nu ska jag se på Olle Ljungström. Hej hej.

15 kommentarer

Under dagbok

15 svar till “lunaria

  1. Salomo

    Växtnamn kan vara fulla av skönhet. Lunaria annua heter på engelska Annual honesty och Lunaria rediviva får då namnet Perennial honesty.

    Ekelund nämner konvolvel och det är ett suggestivt namn som man inte hör så ofta. Åkerbinda är den vanliga svenska benämningen. Men denna växt besjungs också i Henrik Wergelands episka dikt ”Jan van Huysums Blomsterstykke” från 1840:

    Favreste Konvolvel, fiin
    som en Serafs Aandedræt,
    fanget af en Cherubin
    I et Blomsters Maskenet,
    i en død Blaaklokkes Liin,
    du er min _Elisabeth_,
    Hyacinths Tilhørerinde,
    som ham kunde bedst forstaae,
    med de store Øjne blaae
    af sin Tro aldeles blinde.

    När jag känner för lite poesi (särskilt under somrar i Telemark) dras jag ohjälpligt till Wergeland.

  2. majvor

    Ser fram emot fler blommor illustrerade med dikter!

    lite förnumstigt bidrar jag med den här länken

    http://linnaeus.nrm.se/flora/di/brassica/lunar/lunared.html

  3. Therese

    Majvor, nej nej, blommor som illustrerar dikter är alldeles för ambitiöst, haha… det var bara en bra start. Jag tänkte mig blommor som illustrerar årstiden, eller som inte illustrerar något annat än vad jag kände för för tillfället…
    ”Månviol är sällsynt och förekommer bara i Skåne och Halland i fuktiga, skuggiga lundar” – då är det ju inte så konstigt om jag inte har sett någon i verkligheten… Fast judaspenningar har jag sett!

    Salomo, honesty, vad fint! Och åkerbinda, eh..? Den är jag inte bekant med. Jag trodde att du hade skrivit fel först och menade åkervinda.
    Vad ska man läsa av Wergeland om man har jättedlig koll?

  4. majvor

    hmm… okej då! Då får jag väl nöja mig med odiktade blommor! Och gillar skarpt dina huvudbilder.

  5. Soy

    åh, vilken briljant idé med blommorna! classy, I must say.

  6. Salomo

    Nej, åkerbinda (Fallopia convolvulus) och åkervinda (Convolvulus arvensis) är två helt olika växter men svåra att skilja åt när de inte blommar. Jag kan det inte själv, vet bara att en av dessa virvlande rankor dessvärre nästlat sig in i mitt hallonland – och rycks bort innan de hinner blomma.

    Jag har ingen systematisk koll på Wergeland, läser honom mest i olika antologier som står i det hus i Telemark där jag tillbringar en del av sommaren. Norska Wiki har en fantastiskt lång och fin artikel om honom:

    http://no.wikipedia.org/wiki/Henrik_Wergeland

    ”Han regnes av mange som Norges største lyriker gjennom tidene. Fredrik Paasche skriver i Norsk litteraturhistorie: «Shakespeares billed-sprog er ikke så rigt som hans, de norrøne skalders ikke så levende.» Den danske litteraturforsker Aage Kabell omtaler ham som «Norges eller Nordens største digter». Wergeland har vært sammenliknet med diktere som Byron, Pusjkin og Victor Hugo. Han er universell i sin tematikk og poesien kan være rik og mangefasettert. I likhet med mye stor litteratur er Werglands poesi til dels utfordrende å oversette tilfredsstillende.”

    Jag tycker att just ”Jan van Huysums Blomsterstykke” speglar hans fantastiska sinne för rim och rytmik (efter de inledande notiserna om van Huysum). Den finns i sin helhet på nätet:
    http://www.gutenberg.org/files/11293/11293-8.txt

    Några rader igen – man behöver inte förtså alla norska ord för att ryckas med:

    Hvor er Kjærlighedens Sødmes
    Frydberusningsøjeblik,
    da Du Ja af Hende fik,
    yndigt i de tvende røde
    Roser, som hinanden møde!
    Efter Kys en Tørst saa heed,
    som de Begge brænde med?
    Hvor maa Elskovs Anger lide,
    Rødmes Blus med Bleghed stride
    her i denne fulde hvide?
    Hvor er fyrigt Frydbegjær
    som i denne Nelliks Skjær?
    Hvor et Blod, der saa kan gløde,
    som dens fine, purpurrøde
    Dugregn af Granater, ud
    sprængt paa Perlens skjære Hud?
    Andagt, naar den syner bedst,
    seer paa fjerne Himles Fest
    for det frelste Zions Helte
    ei saa fagre fine Telte,
    som Konvolvlerne udbrede,
    blaaere end Himlens Bund,
    finere end Blusels Klæde
    foran Brudens Ønskes Mund.

  7. fransyskan H

    Jättefint! Och, ja!!, det ökar pâ vârkänslan!

  8. Therese

    Soy och fransyskan H: haha, tack… I have my moments :)

    Salomo: Åkervinda är så fin tycker jag! Du får spara någon i sommar, det är fina blommor. Jag tycker att det är tufft med växter som klänger och klättrar så där, typ… indiankrasse… kaprifol… och ärtväxter av alla slag.
    Och ja, bra poesi… ”Hvor et Blod, der saa kan gløde, / som dens fine, purpurrøde / Dugregn af Granater, ud / sprængt paa Perlens skjære Hud?”, det var ju väldigt stiligt… men duggregn av granater, vad menas? Först tänkte jag mig ädelstenen, purpurröd, inte granater som exploderar i ett krig… men de sprängs? Jag fattar inte… finns det nåt slags släktskap mellan stenen granat och vapnet granat..?
    … det där måste ju förresten Oscar Levertin ha gillat…

  9. Salomo

    Jo, klängväxter är trevliga men inte i hallonland. Var sak på sin plats. Skridskorna i kylskåpet etc…

    Det purpurröda duggregnet av granater syftar på granatäpplet. Faktum är att den militära termen granat kommer just därifrån. Det latinska ordet ”granatus” betyder egentligen försedd med korn eller kärnor. Öppna ett moget granatäpple så kan du lätt åstadkomma ett duggregn som ger purpurröda fläckar lite här och var (jag vet – hade granatäpple i en sallad nyligen).

    Mer om granatäpplets historia och etymologi – plus vackra bilder – här: http://en.wikipedia.org/wiki/Pomegranate

    Levertin borde ha läst Wergeland. De tillhörde ju ändå både det förenade kungariket Sverige-Norge om än vid lite olika tidpunkter.

  10. Jonas Ellerström

    Hej,

    jo, Lunaria rediviva är det, och konvolveln är nog snarare snårvinda, Convolvulus (numera Calystegia) sepium. Se kommentarerna till Vilhelm Ekelund: Samlade dikter (2003), s 292f. Ekelund var en duktig amatörbotaniker, och det finns gott om både realistiska blommor och blommor med symbolisk funktion i hans dikter. ”Lunaria” är bådadera; platsen dikten handlar om ligger på nordspetsen av Kullaberg i Skåne, väl värd ett besök om man har vägarna förbi.

    En annan sak, eftersom jag håller på med en essä om lutsångaren Gunnar Bohman från Göteborg – är ni möjligen släkt?

    En tredje sak, à propos Swinburne: det finns spridda bra översättningar och det kan nog bli ett häfte så småningom.

  11. Salomo

    Om Ekelundforskarna anser att det handlar om snårvinda så är det väl så. Annars tror jag att många poeter inte gjort så noga skillnad mellan åkerbinda och snårvinda.

    I mitt ex av Liljeblads flora från 1798 (en bok i den linnéanska traditionen) finns Convulvulus arvensis upptagen som Åker-Binda och Convulvulus sepium som Skogs-Binda. De uppges båda likna varandra. Den förra kallas enligt Liljeblad också Snarbindel eller (i Skåne) Drabinda.

    När Gabriel Jönsson skriver ”Backsvalan blänkte kring din kind, konvolveln vid din sko” – vilken Convulvulus-art menar han då? Och Bernhard Elis Malmeström skaldar: ”Men när dagen slocknar ut, Lik konvolveln sammanslut, Bedjande din krona” – vilken binda eller vinda talar han om?

    Jag är bara glad botanisk amatör och vågar inte svära på något i denna fråga.

  12. Jonas Ellerström

    Sorry, inte meningen att spela besserwisser – när jag gjorde kommentarerna till de samlade dikterna tog jag hjälp av verkligt botaniskt kunniga människor, jag är knappt amatör, och eftersom man vet på vilken plats dikten utspelar sig på kan man med hjälp av en botanisk atlas säga vilken konvolvel det gäller. Detsamma skulle man säkert kunna göra vad gäller Gabriel Jönssons dikt, vars landskap väl är Ven eller kusten vid Borstahusen, och kanske för Malmström som jag knappt vet något om. Och du har säkert rätt i att de flesta poeter inte gjort någon skillnad mellan olika vindor, men eftersom Ekelund var så botaniskt intresserad tyckte jag det var motiverat att precisera. I Ernst Nilssons bok Trädgårdsutflykter fnns f ö en uppsats om Ekelund, och han publicerade ytterligare några i tidskrifter.

  13. Therese

    Jonas och Salomo, vilka underbara kommentarer! Hurra. Gunnar Bohman och jag är inte släkt tyvärr (jag är inte släkt med någon Bohman som är känd på minsta vis, inklusive politiker etc.), och jaa, Swinburne! Det vore faktiskt fantastiskt.

  14. Ping: uppdatering « Thereses dagbok

  15. Andreas

    Tack! Skall undervisa på dikten imorgon och nu känner jag mig lite säkrare.
    /Andreas H

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s