Månadsarkiv: februari 2009

judge a book by it’s cover

Min bokreabeställning har de finaste omslagen! Kolla:

 

intimate-landscapes2

 

german-romantic-painting21

 

Plus Malmbergs sår-bok, men den hittade jag ingen tillräckligt bra omslagsbild till. Tre böcker med målningar på framsidan, fint. Plus att jag, när jag kollade runt lite på Amazon, hittade det sjukt fina omslaget här nedanför: Exposed – The Victorian Nude. Har jag någonsin sett ett vackrare omslag? Den måste jag nästan köpa va? Eller jag menar mitt företag. Med företagskortet.

 

exposed1

 

Update: Detta fina omslag inspirerade mig till det nya blogghuvudet, som kanske är mycket tillfälligt eftersom jag är lite osäker på hur mycket kvinnokropp man kan visa utan att det anses stötande – själv tycker jag aldrig att nåt är stötande, men det är ju jag. Fast nu tror jag ju att även ni som återkommer till den här bloggen kan uppskatta ett formfulländat artonhundratalsbröst som höjer sig som en liten prinsessbakelse mot skyn. Det är Cabanels Venus som ni kanske ser, favorit bland upphovsmän till Victorian nudes.

6 kommentarer

Under dagbok, konst, litteratur

party like it’s 1981

Hej, det har snöat hela dagen. Hur överlever man februari egentligen? Köpa vårkläder är ju ingen idé för de bara hänger oanvända och ser sorgliga ut. Man köper tulpaner och påskliljor och dricker lite vin? Det får bli planen för idag.

Jag har äntligen aktiverat mitt företagskort, så nu kan jag köpa saker som företag och det är oemotståndligt lockande – igår köpte jag som företag en bunt modetidningar och ett häfte frimärken bara för att testa, det var roligt. Det är extrapris på typ alla modetidningar på Pressbyrån nu kan jag tipsa om, man får fina utländska magasin mycket billigare än dåliga, dåliga svenska Elle (som jag oövertänkt råkade köpa i förrgår, vilken dålig tidskrift det är! Så obegripligt tråkig) och jag slog till på bland annat Harper’s Bazaar som jag gillar mer och mer. Det står ”Thinking fashion” på ryggen till den, det är ju underbart, och nu måste jag tipsa alla anglofiler i läsekretsen om en artikel i den: Toby Young skriver om Bullingdon Club, som tydligen är en förening i Oxford där alla som blir nåt i England har varit med (ja, förutsatt att de har studerat i Oxford då).

Det hela verkar mest gå ut på att festa under extravaganta former, och artikeln illustreras med jättefina partybilder från början på 1980-talet: Nigella Lawson spelar krocket i en sån där bärstol ni vet, Hugh Grant på maskerad utklädd till faun, David Cameron (Tory-ledare, yes?) ser ut som en odräglig brat, Londons borgmästare Boris Johnson … eh, gör inget särskilt, men är rolig ändå eftersom han alltid ser så korkad ut och dessutom inte ser ut att ha åldrats en dag sedan 1986. Dagens tips!

 

nigella-spelar-krocket1

Nigella Lawson spelar krocket i Oxford 1981. Ser inte det här ut som en förnämlig sysselsättning, som skulle klä mig mycket väl..? Jag borde spela krocket lite oftare, särskilt om män bar runt mig i en låda.

 

 

hugh-grant-som-faun

Hugh Grant som faun, 1983. Bra look!

 

12 kommentarer

Under dagbok, media

tusen strålande solar

Jag tror att jag har gjort färdigt all bokföring för 2008 nu! Det är så sjukt tidskrävande för mig, jag tror att jag ska vara färdig på en timme varje gång och så tar det tre, fyra gånger så lång tid och slutar alltid med att jag måste installera om skrivaren, uppdatera Java och lära mig hur man exporterar en viss typ av fil/ändrar saker i bokföringsprogrammet/gör något vansinnigt svårt. Och sedan känner jag mig otroligt nöjd med mig själv, som nu, och tänker this calls for en ny tröja för herregud vad duktig jag har varit, men nu har jag ju personlig lågonjunktur och tänkte nöja mig med att sätta på nytt kaffe. Allt från Dermalogica (som ni har varit så snälla och tipsat mig om, tack, tack så mycket!) verkar ju dessutom kosta typ hur mycket som helst, så det får väl kanske bli min present till mig själv: nya, dyra cremevanor.

Det är februariljus ute och det är så hemskt: det är liksom verkligen ljust och man fattar att vårens ankomst är förestående och allt, men sedan är det tyvärr snö och iskallt, det här är det värsta jag vet, jag får en obehaglig känsla av februariljus över snö, typ för att man förväntades gilla det när man var liten? Och det var friluftsdagar och skidturer och skridskoåkning i precis det här ljuset och det var alltid kallt och eländigt. Uh.

Jo, bokrea: Jag har inte fått en enda katalog, vad är dealen med det? Är det någon som har några tips? (Om böcker alltså, inte om hur man får en katalog.) Vad är Khaled Hosseini? En författare som vanliga människor läser? Khaled Hosseini är första träffen överallt i hela världen vad man än söker efter och dessutom vad som står på alla bokhandelshyllor där man hoppas hitta Michel Houellebecq. Skriver han möjligtvis livsbejakande böcker? Oh the irony – istället för Konurrens till döds erbjuds man Tusen strålande solar. Jag känner mig mest pepp på att köpa sånt som inte är skönlitteratur, som vanligt när det är bokrea, typ Sår: i myt, kult, bild och dikt, det låter rätt kul. Jag vill köpa böcker som man kan bläddra och ströläsa lite i, inte uppfordrande tjocka romaner som bara kommer att ligga i en hög och ge mig dåligt samvete.

Nu ska jag jobba lite mera. Jag måste jobba jättemycket nu om det ska bli nån Dermalogica-creme! Hej hej, hörs.

7 kommentarer

Under dagbok, litteratur

skönhetsblogg

Hej, eftersom jag knappt har några tjejkompisar att prata hudcreme (kräm? Nej? Kräm med k är kräm som man äter?) med, tänkte jag att någon vänlig, cremebevandrad bloggläsare kanske skulle vilja hjälpa mig lite: Jag har sedan några år tillbaka använt en rätt billig ögoncreme, men eftersom jag har fyllt 30 känner jag att det är dags för lite mer allvarligt syftande ålderstecken-förebyggande och -reducerande hudvård [update: inte bara runt ögonen alltså! – på alla ställen i ansiktet denna typ av hudvård behövs]. Cremen jag använder nu kommer från Nivea, och jag har ingen direkt uppfattning om den har varit till någon nytta eller ej, men jag har en känsla av att den mest innehåller vatten och glycerin. Nu tänkte jag bege mig bortom den där Nivea/L’Oreal-klassen på creme (trots lågkonjunktur och den dåliga personliga ekonomi jag tjatat om nu, ja – jag ser detta som en långsiktig investering), jag tänkte kanske till och med ge mig förbi Clinique-nivå, och nu undrar jag vad jag borde satsa på.

För typ ett år sedan var Boots no 7-cremen så himla hajpad, är det nån som har testat den? Och den där grälla lila och gula tuben, Tri-Aktline, som marknadsförs hysteriskt nu, den är jag lite nyfiken på, kan den vara nåt att ha? Den kostar 400, det är ungefär vad jag kan tänka mig att betala i dagsläget. Eller vad väljer man för märke? Utöver Clinique-disken är det där havet av små diskar inne på Åhléns rätt okänd mark för mig. Jag vill ha nåt som är helt sjukt effektivt, gärna nåt som marknadsförs med strikta vetenskapliga argument, inget sånt där honung och olivolja-hippietrams. Stort tack på förhand.

 

hudkram

Nåt att ha?

 

19 kommentarer

Under smink

ett eget rum

Det fanns så mycket att blogga om igår, det gör min kassa ekonomidag ännu lite bittrare (även om jag är på bättre humör idag – jag hittade en inbetalning som satts in på ett annat konto än jag trodde så det är inte fråga om nån katastrof alltså, men det hade fortfarande varit roligt med ett något mer positivt slutresultat), men det var fint och soligt ute igår och kändes så himla ljust, ljusare än det känts på typ ett halvår. Jag får sådan bloggstress ibland: alla dessa texter som kräver en kommentar från just mig – Aase Berg i Expressen om Carl Johan Vallgren, alla som har skrivit om konstfacksstudent nr 2 och särskilt Martin Aagård och idag är det mulet ute och om jag ville skulle jag ha tid men nu vill jag inte längre.

Eller, kanske lite förresten: jag tycker att Martin Aagårds artikel (jag länkar inte för då blir det en länk från artikeln och jag undviker helst att iallafall vissa av de människor som frekventerar kommentarsfält på Aftonbladets sajt klickar sig vidare hit) är rätt obehaglig: de italienska futuristerna är väl något av det mest tveksamma som finns att uppbåda i konsthistorien, och att DE skulle ha gillat en video med nån som trashar en tunnelbanevagn är väl snarare ett tecken på att det är något man borde förhålla sig skeptisk till… Det futuristiska manifestet är bland det obehagligaste jag har läst: man ska bränna museer (=”bårhus”) och i princip ödelägga hela historien för en ny skön värld med en ny typ av skönhet, manifesterad av den framrusande bilen (vackrare än Venus de Milo enligt Marinetti, det är väl iofs en smaksak, men jag tycker ju att det borde vara möjligt för dem att samexistera, fast det tyckte ju inte han)  – ja, och sedan ville man som jag skrev här för ett tag sedan cementera igen Venedigs kanaler och sånt: jag tyckte att det här var fruktansvärt obehagligt långt innan jag visste att det existerade ord som kulturkonservatism och -radikalism – jag trodde att alla med en smula sunt förnuft fattade att det futuristiska manifestet var helt rubbat. Liksom vadå ”Det går inte att hylla farten, tunnelbanetågen och faran utan att ta vissa risker”..?
– Alltså sorry för tunnelbanevagnen, men ni måste ju förstå att det är en konsekvens som tyvärr är nödvändig i mitt hyllande av farten och faran.
– Vi förstår. Vem skulle hylla farten och faran om inte du gjorde det? Vad skulle vi ha för slags samhälle då? Där ingen hyllar farten, faran och tunnelbanetågen?

– – –

Jag blir dock inte på långa vägar lika upprörd över Konstfackgrej nummer två som av Konstfackgrej nummer ett – jag tycker att det här mest är tröttsamt grabbigt. Däremot kan man ju bli upprörd över alla som tycker att om man inte är positiv till dessa konstverk så är man motståndare till konsten i största allmänhet och därtill antagligen BORGERLIG. Gud vad jag är trött på att det blir politik av allt.

– – –

Jag måste jobba nu så att jag inte sitter här och gråter över min ekonomi om ett år igen. Ett tag brukade jag drömma om att någon skulle betala mig för att blogga, men jag tror inte att jag vill det längre. Nej. Älskade lilla blogg, lilla rum på nätet, jag vill att det bara ska vara du och jag.

4 kommentarer

Under dagbok, konst, media