på jobbet

Hej! Chefen är borta så jag passar på att blogga lite. Jag var nämnd i Expressen igår, i Nina Lekanders recension av Bengt Landgrens Sten Selander-bok.

Så utan att vara modernism- och språkmaterialistförnekare kan jag inte annat än att ansluta mig till den ”nykonservativa våg” som försökt återupprätta Sten Selander på senare tid.
Dit hör förutom Kylhammar bland andra Peter Luthersson, Johan Lundberg och naturligtvis Landgren själv. Vidare intygar Kerstin Ekman i Herrarna i skogen sin tacksamhet till Selander som såväl naturvän som landskapsskildrare, och i De nios Litterär kalender 2008 ägnas rentav hans poesi en uppskattande text av Therese Bohman.

Rentav! Däremot är jag inte emot vare sig jazzmusik, cocktails, perversitet, läppstift, schlagermelodier, mjölkbarer,  nattklubbar, filmoperetter eller preventivartiklar, vill jag gärna påpeka – en del av detta välkomnar jag faktiskt (till kokain, motorcyklar och fotboll ställer jag mig däremot likgiltig).

Nu följer några bilder som jag har sparat i min jobbdator:

 

linda-evangelista-och-christy-turlington

Linda Evagelista och Christy Turlington 1990

 

ingres2c_napoleon_on_his_imperial_throne

 Napoleon av Ingres

 

cooper-gary

Gary Cooper

 

779326B

Pyttesmå illrar

 

Okej, klart slut, hörs snart. Kyssar.

Advertisements

4 kommentarer

Filed under dagbok

4 responses to “på jobbet

  1. Jo, och så finns det ju Aorta. Jag skrev uppskattande om Selander redan i Aorta nr 2, den första artikeln i serien ”En föregångare”. Året måste ha varit 1998. Min favorit bland hans dikter är Sommarnatten – som Gunnar D Hansson visade bland andra mig och Malte Persson när vi gick C-kursen i litt vet under hans sakkunniga ledning.

  2. fransyskan H

    Och jag mâste bara säga att jag gillar ditt urval av bilder…!!
    Samt uppskattar vitsippan alldeles väldigt.

  3. tidenstecken

    Sten Selander var en flitig medarbetare i Ord och Bild, åtminstone i ett par årgångar från 20-talet som jag har i min hylla. Han svarar där för några läsvärda samlingsrecensioner av samtida prosa, lyrik och dramatik.

    Det är intressant att läsa hans positiva omdömen om en del författare som litteraturhistorien sedan glömt. Kanske är de också i behov av en återupprättelse?

    En rolig formulering slår mig i en text som Selander skrev om Elin Wägners novellsamling Nyckelknippan i Ord och Bild 1922. Han säger där att novellerna är ”ett bevis till alla andra på att politik och skönlitteratur i sitt inbördes förhållande likna en tax och en pudel; båda kunna vara bra var för sig, men resultatet av en korsning är högst nedslående”.

    Det är säkert rätt i teorin. Men undrar jag, har någon verkligen sett resultatet av en sådan korsning i praktiken? Selander måste väl ha gjort det. Och varför fann han det hela så nedslående?

  4. fransyskan H

    tidenstecken – underbart citat…!
    ”Nedslaende” – ett fantastiskt exempel pâ raka motsatsen och en perfekt lyckad korsning – ca 80 âr senare – kommer här med Jonathan Coe’s ”What a carve up!”, politisk satir pâ mkt hög och skönlitterär nivâ (franska titeln ”Det engelska testamentet” säger mer än den ”svenska” som behâllt den engelska…). I dessa alzheimers tider dâ Mrs Thatcher blir föremâl för diverse dokumentärer och böcker kan jag bara säga att jag avundas alla som inte ej läst denna briljanta roman!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s