fruktstund

Hej hej, jag jobbar jätteduktigt, igår läste jag hela dagen – i vanliga fall när jag säger att jag har läst hela dagen läser jag inte alls hela dagen, men igår gjorde jag det, åtta timmar, nu ska jag skriva halva dagen och sedan ska jag kolla efter fransväsor. Det var så fint väder när jag vaknade, nu är det mulet, ska det snöa? Det ska alltid snöa. Igår gjorde jag caesarsallad till middag, för det var extrapris på romansallad (hänger detta ihop, inser jag nu? Roman salad? Caesar?), jag stekte krutonger, det var roligt, fast det var köpedressing för jag har ingen mixer, det var gott ändå. Den godaste caesardressing jag någonsin ätit kommer från Jacobs krog på centralen i Stockholm, jag älskar Jacobs krog, på den som ligger på Östermalm kan man äta ett litet torn med smörrebröd till lunch, helt sjukt gott (extra gott om man blir bjuden) – men nu ska jag ju äta nyttigt, jag har ätit müsli och snart ska jag äta melon, mycket nyttigt, ja, lax till middag idag, och morot och broccoli – – –

På tal om skumma saker i DN: Nina Lekanders recension av Hanna Hellquists bok idag var lite jobbig att läsa tycker jag – ”när man upprepar sig bör man skriva ‘som sagt’ i någon form, alternativt eskalera effekten. Eller hur, Hanna?” – eh? Jag skulle bli skitförbannad om någon skrev så om mig. ”Och ‘representabel’, vad är det för kontamination mellan representativ och presentabel!” – jaha, är det så? Jag är uppväxt med ordet ”representabel” (mest använt typ som ”Jaha, finfrämmande, bäst att man ser representabel ut då, höhö”), men så är jag ju också sprungen ur den där blandningen ”där gammal folkhemsvokabulär som ‘hjärtsnörp’ och ‘kärringstopp’ möter teorierna från genusvetenskapen i Göteborg” som Björn Wiman mycket träffande skriver i Expressen (well, även om jag aldrig har läst just genusvetenskap då) – där tycker jag som klassresefetischist att det mest intressanta med Hanna Hellquist verkar finnas.

Okej, melondags. Hörs.

 

PS: Jag gillade verkligen mitt Bacchus-sidhuvud, men så fick jag lite panik över att det varit där för länge, och så bytte jag till ett fulare, vad dumt – men hur skulle jag kunna byta till ett finare? Ni får ha övereseende med den där sura tjejen ett tag. Hon föreställer litteraturen! Som himlar lite med ögonen åt utbudet i SVB-katalogen, typ…

Advertisements

2 kommentarer

Filed under dagbok, litteratur, media

2 responses to “fruktstund

  1. Markus

    Jag störde mig också på Lekanders recension – lägg av med klappa-på-huvudet-fasonerna, liksom! Det vore ju fint om man som recensent avstod från att tala med författare som när man talar med ett litet litet barn, men jag vet inte, kanske vill hon vara lite härligt mysigt intim? Gah!

  2. Hanna Hellquist är nog en av de största begåvningar – någonsin – som kommit fram via DN:s Namn och Nytt-sida (kåserier är annars en vansläktad konstart med stor potential). Men… alltså, det där idolporträttet på författaren är bara för mycket, det ser ut som på Newsmill. En möjligen ytlig invändning, men det är ju bara DN-skribenter eller rent kanoniserade författare som presenteras på det där sättet i DN. Snälla recensioner, jättestora porträtt. Jämför Karolina Ramquists Flickvännen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s