will never twitter, och sedan ångrade jag mig

Det verkar så självmedvetet med Twitter tycker jag – som att allt kul och snärtigt och fyndigt och smart som folk skriver är lite ängsligt samtidigt, ja, jag anar en vilja att behaga, är det så? Twitter är antagligen precis lika oärligt som bloggar, fast jag tycker att det verkar obehagligare eftersom det påminner mycket mer om ett stort, glättigt skyltfönster där man kan famla runt efter någon slags substans i evigheter men snart måste inse att den hela tiden glider en ur händerna som en tvål.

Så: Will never twitter! tänkte jag, och sedan tänkte jag att är det kanske är precis det jag borde göra ändå, twittra (förlåt, det är verkligen ett fasansfullt verb det där) bort alla de där tankarna som är för små för att blogga nu sedan jag skaffade en riktig blogg och inte törs göra en-menings-uppdateringar längre. Jag ska testa lite, typ med huvudet i sanden. Jag ser framför mig hur jag sitter på tåget och tänker på exempelvis det där fina huset längs tågspåren precis i utkanten av Hallsberg (på norra sidan), en gammal fabrikslokal tror jag, övergiven sedan länge, den påminner mig alltid om tusen saker: ett liknande hus utmed järnvägsspåren mellan Kolmården och Norrköping (sedan länge rivet nu tyvärr, men det fanns där när jag var liten; förfallet, med klängande vildvin eller mugröna eller vad det nu var, det såg oändligt spännande ut), och en dansk ungdomsbok som jag har glömt vad den heter som jag älskade när jag var liten men som vi kan prata om någon annan gång, ja, jag har känt ett behov av att formulera iallafall en tanke om det övergivna huset i Hallsberg, men det är en rätt meningslös grej att blogga. Nu kan jag kanske twittra huset i Hallsberg? Jag får se om jag pallar. Kostar det pengar att uppdatera från mobilen? Mer än ett vanligt sms? Hela poängen för mig skulle ju vara att uppdatera från mobilen. Som en säkerhetsventil.

5 kommentarer

Under dagbok

5 svar till “will never twitter, och sedan ångrade jag mig

  1. Sigge Eklund

    Det är omöjligt att förstå Twitter utifrån, eftersom replikerna är responser på andra repliker. Du måste ha ett konto så att replikerna staplas på varandra i kronologisk ordning, annars framstår allt som helt absurt och tomt.

    Så här skrev jag själv om Twitter i början av februari: ”Twitter är ett öde hav med tusentals inglasade flaskpostmeddelanden”. Jag hade missförstått det då.

    Ett förslag är att testa i annat namn, och känna på’t.

    Kram S

  2. Therese

    Men jag vill inte ha några repliker! Ingen dialog med någon, jag tycker att det verkar vara i dialogen poserandet uppstår. Jag vill bara posta lite tankar utan att någon svarar. Typ istället för en anteckningsbok. Vilket nu när jag skriver det framstår som helt absurt: Varför använder jag inte en anteckningsbok då? Ja. Jag tror inte att Twitter är något för mig trots allt.

  3. Ylva

    Jag saknar dina en-menings-uppdateringar, sa jag tycker det later som en bra grej.

  4. Soy

    ja, detta är jag i alla fall synnerligen nyfiken på. vad du bestämmer dig för alltså. meddela gärna vilket beslutet blir? briljant.

  5. Jag vill att du twittrar! Vi intresserade av 1800-talet och illusoriska kvalitéer är så få på Twitter. Jag är hänvisad till geeks, journalister och pirater, den senare gruppen lägger säkert till mig i andan av ”keep your enemies close”. Det finns super-bra-twittrare i min ström.

    Vid några tillfällen har jag tänkt, vad kul det vore om Therese och Bernur var här.

    Snälla…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s