boklördag, min pappa fyller år

Det jobbigaste med att ha en blogg är att komma på rubriker. Nu blir det sol ute. Idag fyller min pappa 60 år. Grattis pappa! Det är så fint att människor runt hela jordklotet ska släcka sina lampor ikväll för att fira honom. Det var fullt med snö hos mina föräldrar sa de när jag pratade med dem nyss, jag hoppas varje år att det ska vara sol och vårväder och en pigg nyinflyttad fågel som sjunger på min pappas födelsedag för jag vet att han (liksom jag) blir så glad av sånt, men det är det ju typ aldrig, det är alltid snö den 28 mars.

 

 

Det här är mina föräldrar när de var unga. Jag vet inte riktigt hur unga de är just här, men de träffades när min pappa var 20 och min mamma fortfarande var 16 (-Jag skulle precis fylla 17! säger min mamma alltid när det här kommer på tal). På bilden har min pappa precis fångat en gädda. Jag är så sjukt lik min pappa när han var ung, jag tycker att det där ser ut precis som min arm, den med den böjda handleden alltså, och så har min pappa med hyfsad framgång försökt kamma ut sina lockar ser det ut som. Min pappa har väldigt lockigt hår, det är därför jag har det. Mina föräldrar var så himla snygga när de var unga, min pappa såg ut ungefär som sångaren i The Box Tops (bra låt det där! Och rolig video, de ser ut att ta hela grejen så himla oseriöst).

 

* * *

 

Nu lägger jag till en ny blogg på min länklista (den skulle vara jättekort, tänkte jag när jag skaffade den här bloggen! Typ fem, sex, sju länkar. Fast den bara växer och växer ju): Die Kaschemme. Alla som gillar jugendkakel och besöker Villa Stuck har en självklar plats på min länklista! Jag tar detta som förevändning för att publicera Stucks målning Synden samt Bertel Gripenbergs dikt med samma namn (som har undertiteln ”Till F. Stucks tafla med samma namn”):

 

 

 
Ditt hår är svart som grafvens natt,
och hvit som hos de döda
är kroppens nakna skönhetsskatt.
Men dina blickar glöda
med dunkel, olycksdiger glans,
som lockar, binder, kufvar.
Och under halfsänkt ögonfrans
Gehennas tjusning rufvar.

Ditt hår är mjukt, din hy är len
och lent ditt mörka öga –
för makten i ditt ögas sken
jag faller stum till föga!
Den lust jag fordom trodde störst
blef blek, sen dig jag skådat,
och starkare du gör min törst
än någon aning bådat.

Min törst är het, min törst är stor,
min törst kan aldrig släckas,
ur mörkrets afgrund, där du bor,
emot mig armar sträckas.
Ja, jag vill hvila på din arm
förbränd af ögats låga
och kyssa naken, brännhet barm
i salighet och plåga.

Jag vill på blodig vällustbädd
hårdt mot min kropp dig sluta
och aldrig drömd och aldrig sedd
omätlig njutning njuta!
Du, som mig hopplöst fången tog
i band som döden väfver,
gif mer, gif mer, jag får ej nog
förrän din kyss mig kväfver!

 

Här kan man om man vill läsa en underbar recension av Gripenbergs Dikter och Vida vägar, ur en Ord och Bild från 1905. Det är Fredrik Böök som har skrivit. ”Sensuellt raffinerad, mättad af lidelse, skrudad i guldets och blodets heta färger, aristokratiskt hänsynslös i sin prakt- och skönhetslystnad, ohöljd och utmanande i sin perversitet…” står det om Dikter. Helt sjukt bra diktsamling faktiskt, utan tvekan bland det snyggaste som skrivits på svenska.