sommartid, entusiasm

Det känns som vår ute! Jag hade vårjacka och tygskor och gick och handlade en honungsmelon, en ananas, två krukor påskliljor och dagens Aftonblad (säger någon mer än min familj så? Alltså tar bort den bestämda formen, typ ”Köper du ett Aftonblad?” När man jobbar på Aftonbladet kallar man den för ”Aftis”, men det har jag mycket svårt att säga, det låter så knäppt, typ som en isglass) och fick lust att hoppa hopprep eller nåt, hoppa twist (det var ju jätteroligt!) eller spela kula (gud, det känns som jag är född på 1920-talet…).  Min Pauline Wolff-text är i tidningen idag iallafall, så här ser det ut:

wolff

När jag kom hem med min fransväska förra veckan sa T att den passar ju bra när jag ska på date med en cowboy, nu tänker jag att det kanske faktiskt vore rätt trevligt. Jag tänkte dessutom använda min jeansjacka igen i vår, det var väl typ åtta år sedan sist (då försökte jag se pop ut i den, nu försöker jag se ut som Elin Kling, jag vet ärligt talat inte vilket som är värst). Acnejeansskjortan är i DN Söndag idag så nu vet jag inte om jag vill ha den längre. Mina Acnejeans som vrider sig runt vänster ben är en godkänd reklamation ringde Åhléns och sa, de har testat dem i sitt labb eller nåt (hur gör de sånt? Ringer in en tjej med samma mått som jag som får gå runt i dem ett tag?), jag får komma dit och få ett par nya, fast några andra för de har inga likadana i samma storlek, så nu måste jag bestämma vad jag vill ha för jeans. Vad vill jag ha för jeans?

Om drygt två veckor ska jag flyga till Helsingfors med mitt jobb. Över dagen! Åka på morgonen, gå på en utställning, äta lunch och hänga runt lite och sen flyga hem. Visst låter det underbart? Som något man gör i en film, flyger till ett annat land för att luncha – jag föreställer mig att man får vin till lunchen dessutom (jag som är så rädd för att flyga måste väl dessutom dricka vin till frukost för att palla flygresan), jag har aldrig varit i Helsingfors så det blir väldigt spännande. Jag skulle vilja kolla på konst, men det verkar vara rätt tight schema tyvärr.

Jag såg en så bra film igår! Den här:

 

diaboliques2

Les Diaboliques, från 1955, regi Henri-Georges Clouzot. Jag törs knappt skriva om den av rädsla för att avslöja för mycket (det var skyltar på slutet där det stod typ DO NOT TELL YOUR FRIENDS ABOUT LES DIABOLIQUES! DON’T RUIN IT FOR THEM!), men den börjar iallafall mycket raffinerat med att den äkta frun och älskarinnan slår sig ihop för att mörda mannen de delar på (detta informeras man om efter sådär tre minuter, så jag lovar att jag inte avslöjar för mycket nu). Åh, jag önskar att jag hade skrivit manuset till den filmen. Jag rekommenderar den alltså mycket varmt, skyndar ni er på hinner ni ju dessutom ladda hem den före den första april (inte för att jag uppmuntrar till sådant…). Ikväll blir det den här filmen:

 

last_year_at_marienbad2

L’année dernière à Marienbad! Helt sjukt bra titel. Och helt sjukt fascinerande bild, ser ni att människorna har skuggor men inte träden? Väldigt Magritte. Jag är så pepp! Nu blir det Juli Zeh på altanen. Hej hej.

Annonser

16 kommentarer

Filed under dagbok

16 responses to “sommartid, entusiasm

  1. Tobias

    Utmärkt val! Jag tror faktiskt att L’année dernière kan vara den allra allra bästa film som någonsin gjorts. Rent objektivt.

  2. Mina föräldrar pratar rätt ofta om att införskaffa en ”Express”. Hilarious när man tänker efter. Å andra sidan kompenserar de med att åka till ”Ican” i bestämd form för att handla mat och kanske just en ”Express”.

  3. Fantastisk film, såg den precis! Simone S är mkt parant.

  4. Therese

    Rävjägarn, haha, parant är verkligen exakt rätt ord! :)

  5. Oh ja, fantastisk film!

  6. Marienbad alltså, den andra har jag ej sett.

  7. Therese

    Nu har jag sett Marienbad också, ja, den var ju toppen – som en och en halv timme Being Boring-video (typ min favoritmusikvideo!), fast mycket läskigare – det är okej att inte fatta speciellt mycket va? Men miljöerna och stämningen var fantastisk. Och så var det helt kusligt, rätt David Lynch-igt, och lite sorgligt samtidigt tycker jag. Men alltså, just stämningen – jag tycker att den liksom låg så nära stämningen i något man faktiskt har drömt på riktigt (till skillnad från annan surrealism, som jag skrev om för ett tag sen här, smältande klockor och sånt) att jag nästan känner mig lite yrvaken nu.
    Nästa film på tur är Hiroshima mon amour!

  8. Jag tycker att det borde göras en uppföljare. Som kunde vara precis likadan. ”I still know what you did last summer in Marienbad”, typ.

  9. Therese

    Malte, haha! Strålande idé!

  10. fransyskan H

    haha – ngn som minns remake:n av les Diaboliques – med Sharon Stone och unga Isabelle Adjani…? Spänningen och stämningen var här dock ganska sâ förlorade…

  11. tidenstecken

    Jo visst känns det som vår. Jag lovade i en tidigare kommentar (jag minns inte när) att rapportera om de första blåsipporna här i Stockholmstrakten. Och idag har jag sett dem i trädgården. Hukande, utan strumpor och skor.

    Jag ser att du har vårlöken (Gagea lutea) som kantblomma just nu. Wilhelm Ekelund har en dikt som heter Vårfrudag och som börjar:

    Nu blommar i det svala milda ljuset
    Vårfrudaglöken, kyligt blek och skär
    från vårsvälld bäck allt högre klingar suset
    och hasseln sina första hängen bär

    Enligt kommentarerna i Svenska Akademiens utgåva av hans samlade dikter så är Vårfrudaglöken samma sak som vårlök. Det är väl i SKåne som den kan finnas kring Vårfrudagen, mer sällan i Mälardalen.

  12. Therese

    Tidentecken, hurra! Jag vet inte riktigt vart man ska gå för att leta efter blåsippor här, men en vitsippsbacke finns det iallafall, jag får väl gå dit och andas lite snällt på dem.
    Jag gillar vårlöken förresten, anspråkslös men gracil.

    Gee Klas, thanks.

  13. Säger inte alla människor ”ett Aftonblad”? Jag skulle dock aldrig säga ”en Express”, än mindre köpa en.
    ”Aftis” låter lite som en munsjukdom.
    Kul med Vilhelm Ekelund-citat, jag håller faktiskt på och förbereder en Vilhelm Ekelund-biografi.

  14. Åh, Les Diaboliques. Åh, Marienbad. Jag har de filmerna och tittar på dem ibland. Men den andra är den bättre, den ofattbara, den har jag sett flera gånger. Och Hiroshima, mon amour. Så vacker och så hemsk. Hörde en lång intervju med Emannuelle Riva på radion häromdagen, de pratade sådär skönt mycket om filminspelningen, Resnais och Duras. Finns säkert kvar på nätet (France Culture) för den som förstår franska.

  15. Therese

    Cecilia, eftersom jag inte förstår franska något vidare glädjer jag mig över att du bloggar istället! :)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s