Goddag, idag är jag piggare – igår var jag typ jetlaggad av sommartiden, eller jag vet inte, nåt fel var det, jag var helt borta hela dagen, gick upp duktigt och tidigt och skulle jobba men satt bara och glodde på datorn i fyra timmar eller nåt innan jag tog lunch och somnade och vaknade med klibbiga linser och rufsigt hår och insåg att det redan var eftermiddag, vilken hemsk dag nu när jag tänker på det, a total waste of makeup som vi kvinnor brukar säga – – – idag vaknade jag av att klockradion spelade Sarah Dawn Finers melodifestivalslåt och nu har jag den på hjärnan, ety jag är född med en rent kuslig förmåga att bevara intryck. Allting blir liksom inskuret i mig. Eller jag är själv en olycksalig mjuk metall under allt vad prägel heter*. Gnola en liten sång för mig i förbifarten och den loopar runt i min hjärna en hel dag. Detta gäller tyvärr inte bara popmusik utan intryck i största allmänhet; mitt väsen är av ett så värnlöst mottagligt stoff, att det ringaste intrycks små trådar kunde bilda vävnad – och felvävnad – däri*.
Idag har jag redan utövat konsumenträtt. Ibland känns det som att en alltför stor del av mitt liv upptas av sådant – alltså inte på nåt slags rättshaveristiskt vis, jag tycker bara att saker har en förmåga att krångla; gå sönder, bli fel – igår uthämtade jag tillgodokvitto på ett par nya jeans, förra veckan hämtade jag min dator från reparation, idag har jag mailat ett postorderföretag som kräver mig på frakt för en reklamation (Jag betalar inte, jag betalar inte).
Kan det inte bli sol? Det är bara grått och kallt här, ”Ett mindre färggrant vårtecken som märks av på förmiddagarna i södra Sverige är dimma och dimmoln” står det på SMHI:s hemsida. ”I vissa fall har det dock varit en kamp med klockan där dimman till slut segrat och dröjt kvar ända till solnedgång”. Det är där jag bor. Det blir nio grader varmt i eftermiddag om solen kommer fram! Betty har jeansjacka idag. Betty har några konstiga metallictights som jag inte skulle sätta på mig, men det ser ju fint ut att kunna gå ut i klänning och jeansjacka. Min vän Carl Forsberg har börjat blogga (obs, två olika länkar! Den första går inte till bloggen som ni märker, utan till Wikipedia där Carl, till skillnad från de flesta andra på Wikipedia, röker cigarr, vilket jag tycker är roligt). Min teori om den andra bloggvågen håller i sig.
Jaha, som ni säkert förstår ska jag egentligen skriva något annat än det här blogginlägget, men jag vet inte riktigt vad jag ska skriva, så jag skriver det här blogginlägget istället, men nu vet jag inte vad jag ska skriva här heller – – – nu postar jag några väldigt vackra tidskriftsomslag istället. Hej hej.
Det sista ser ut som omslaget till en jättebra skiva, eller hur? Typ med Sparks. Eller Embassy. Eller Beach Boys.
*Stina Aronson
Thereses dagbok 
Tack för länken, Therese! Jag kan bara hoppas att jag fyller förväntningarna på en andra bloggvåg, jag är själv delvis inne på samma resonemang och bokförlagen verkar ge mig rätt. I takt med att marknadsföringen av böcker blir alltmer individuell kommer förlagen att vända sig till bloggar med hög kvalitet för att ”plantera” sina böcker. Jag tror (och hoppas) att det kommer att innebära ett ökat fokus på bloggområdet, vilket också skulle innebära en självdriven kvalitetshöjning.
Jag tänkte direkt på videon till Se a vida é när jag såg sista bilden.
När jag hittar ännu en bra blogg tänker jag nääää… inte mer jag gärna vill läsa.