Månadsarkiv: mars 2009

lite naket

von-bayros

Ett tips så här på kvällskvisten: Otroligt snygga teckningar (obs, barnförbjudet innehåll) av den österrikiske tecknaren och grafikern Franz von Bayros. Så snygga linjer! Det är liksom Aubrey Beardsley med lite Balthus-vibbar, spektakulära inredningar och en uppenbar faiblesse för djur som gör olydiga saker. Så fint att bilderna är så pass högupplösta dessutom, vill man ägna sig åt lite pyssel kan man skriva ut dem och använda dem som färgläggningsbilder!

Lämna en kommentar

Under dagbok

bokfredag

Jaha, det är SNÖ ut, jag tappar genast livsgnistan, för att inte tala om hoppet om att någonsin få ha på mig snygga kläder igen – jag har sagt till mig själv tusen gånger (nej, uppenbarligen kan jag inte ha sagt det tusen gånger eftersom det inte har varit vinter i tre års tid nu, men det känns som tusen gånger) att IDAG är sista dagen jag använder vinterjackan! För att inte tala om vinterstövlarna, och de ligger faktiskt oanvända i ett hörn sedan några veckor men idag får jag väl ha dem igen då, uuh, uuh, seriöst, det känns så sunkigt att jag nästan hellre stannar inne och lever på youghurt och knäckebröd.

Okej, nu har jag gnällt färdigt: Vad spännande det är med recensionerna av Pauline Wolffs Swede idag! I DN är Thomas Göteselius vänlig men lite skeptisk, i Expressen är Björn af Kleen mest skeptisk. SvD vet jag inte för de uppdaterar aldrig. Aftonbladet uppdaterar ju aldrig heller, men där kommer det inte att komma någon recension ändå för det är jag som har skrivit den och den måste vänta eftersom man ska släcka ljuset en timme för Dawit Isaak idag eller vad det var och imorgon är det temalördag hos Aftonbladet kultur så man får läsa den på söndag. Det är iallafall en glad recension, nästan lika glad som Helenas, och med vissa observationer som är så liknande hennes att jag blir lite nervös över att nån ska tro att jag har läst hennes recension och sedan snabbskrivit min utifrån den. Det har jag inte! Det är bara så att great minds think alike.

Om jag hade fått bre ut mig lite skulle jag också ha skrivit om det där grekiska i min text, det ÄR något extremt grekiskt med western-grejen har jag precis insett – alla som gillar westerns har säkert insett det redan från början, men jag har alltid undvikit hela grenren eftersom min uppfattning är att den bara handlar om tysta män och allt är brunt, så det var en fin insikt för mig. En av mina arbetskamrater älskar Homeros, Shakespeare och Sergio Leone, en kombination jag hittills har tyckt varit lite udda, men suddenly it all makes perfect sense. Och jag tycker att det är ett lysande initiativ att skriva en western-roman, alltså, när jag tänker på den där sega floden av annan ung prosa (särskilt av unga kvinnor) där allt är liksom fint och osammanhängande tycker jag inte att man kan vara något annat än glad över Pauline Wolff, precis som jag inte tycker att man kan vara något annat än glad över Carl-Johan Vallgren.

 

swede

Den svaga sältan av kallt krut från hans revolvrar!

 

3 kommentarer

Under dagbok

will never twitter, och sedan ångrade jag mig

Det verkar så självmedvetet med Twitter tycker jag – som att allt kul och snärtigt och fyndigt och smart som folk skriver är lite ängsligt samtidigt, ja, jag anar en vilja att behaga, är det så? Twitter är antagligen precis lika oärligt som bloggar, fast jag tycker att det verkar obehagligare eftersom det påminner mycket mer om ett stort, glättigt skyltfönster där man kan famla runt efter någon slags substans i evigheter men snart måste inse att den hela tiden glider en ur händerna som en tvål.

Så: Will never twitter! tänkte jag, och sedan tänkte jag att är det kanske är precis det jag borde göra ändå, twittra (förlåt, det är verkligen ett fasansfullt verb det där) bort alla de där tankarna som är för små för att blogga nu sedan jag skaffade en riktig blogg och inte törs göra en-menings-uppdateringar längre. Jag ska testa lite, typ med huvudet i sanden. Jag ser framför mig hur jag sitter på tåget och tänker på exempelvis det där fina huset längs tågspåren precis i utkanten av Hallsberg (på norra sidan), en gammal fabrikslokal tror jag, övergiven sedan länge, den påminner mig alltid om tusen saker: ett liknande hus utmed järnvägsspåren mellan Kolmården och Norrköping (sedan länge rivet nu tyvärr, men det fanns där när jag var liten; förfallet, med klängande vildvin eller mugröna eller vad det nu var, det såg oändligt spännande ut), och en dansk ungdomsbok som jag har glömt vad den heter som jag älskade när jag var liten men som vi kan prata om någon annan gång, ja, jag har känt ett behov av att formulera iallafall en tanke om det övergivna huset i Hallsberg, men det är en rätt meningslös grej att blogga. Nu kan jag kanske twittra huset i Hallsberg? Jag får se om jag pallar. Kostar det pengar att uppdatera från mobilen? Mer än ett vanligt sms? Hela poängen för mig skulle ju vara att uppdatera från mobilen. Som en säkerhetsventil.

5 kommentarer

Under dagbok

jag tar tillbaka det där om att jag gillar att känna mig samtida

 samtiden1

4 kommentarer

Under dagbok, media

fruktstund

Hej hej, jag jobbar jätteduktigt, igår läste jag hela dagen – i vanliga fall när jag säger att jag har läst hela dagen läser jag inte alls hela dagen, men igår gjorde jag det, åtta timmar, nu ska jag skriva halva dagen och sedan ska jag kolla efter fransväsor. Det var så fint väder när jag vaknade, nu är det mulet, ska det snöa? Det ska alltid snöa. Igår gjorde jag caesarsallad till middag, för det var extrapris på romansallad (hänger detta ihop, inser jag nu? Roman salad? Caesar?), jag stekte krutonger, det var roligt, fast det var köpedressing för jag har ingen mixer, det var gott ändå. Den godaste caesardressing jag någonsin ätit kommer från Jacobs krog på centralen i Stockholm, jag älskar Jacobs krog, på den som ligger på Östermalm kan man äta ett litet torn med smörrebröd till lunch, helt sjukt gott (extra gott om man blir bjuden) – men nu ska jag ju äta nyttigt, jag har ätit müsli och snart ska jag äta melon, mycket nyttigt, ja, lax till middag idag, och morot och broccoli – – –

På tal om skumma saker i DN: Nina Lekanders recension av Hanna Hellquists bok idag var lite jobbig att läsa tycker jag – ”när man upprepar sig bör man skriva ‘som sagt’ i någon form, alternativt eskalera effekten. Eller hur, Hanna?” – eh? Jag skulle bli skitförbannad om någon skrev så om mig. ”Och ‘representabel’, vad är det för kontamination mellan representativ och presentabel!” – jaha, är det så? Jag är uppväxt med ordet ”representabel” (mest använt typ som ”Jaha, finfrämmande, bäst att man ser representabel ut då, höhö”), men så är jag ju också sprungen ur den där blandningen ”där gammal folkhemsvokabulär som ‘hjärtsnörp’ och ‘kärringstopp’ möter teorierna från genusvetenskapen i Göteborg” som Björn Wiman mycket träffande skriver i Expressen (well, även om jag aldrig har läst just genusvetenskap då) – där tycker jag som klassresefetischist att det mest intressanta med Hanna Hellquist verkar finnas.

Okej, melondags. Hörs.

 

PS: Jag gillade verkligen mitt Bacchus-sidhuvud, men så fick jag lite panik över att det varit där för länge, och så bytte jag till ett fulare, vad dumt – men hur skulle jag kunna byta till ett finare? Ni får ha övereseende med den där sura tjejen ett tag. Hon föreställer litteraturen! Som himlar lite med ögonen åt utbudet i SVB-katalogen, typ…

2 kommentarer

Under dagbok, litteratur, media