Månadsarkiv: mars 2009

trendig och inkonsekvent

Jag vill ha en jeansskjorta och jag vill ha det för att det är inne med jeansskjortor nu (igen) – kanske den här, om den inte var så dyr (och om jag inte var så arg på Acne för att deras kassa jeans bara vrider och knorvar sig runt benen på mig så att jag nästan får panik). Jag sa att jag vill ha en jeansskjorta till två personer som jag umgicks med förra veckan, de är båda unga män som är förtjusta i traditioner och sånt, vilket inkluderar typ ”klassisk” garderob, vilket jag alltså inte har någonting emot, men när jag sa att jag funderade på att köpa en jeansskjorta skrattade de lite, och då sa jag ”Men det är inne med jeansskjortor!” och då skrattade de lite mer och sa ”Så du köper kläder för att de är inne?” och jag sa ”JA!!!”.

Kanske är det där med den klassiska garderoben lättare om man är man, jag tänker det varje gång det är rea och jag släntrar in på en herravdelning och det är fullt av kavajer och skjortor och tröjor, allt ser helt vanligt och rejält ut liksom, i jämförelse med damavdelningen där allt har säsongstypiska mönster och skärningar och flimsiga fåniga tyger och om det är sommarrea finns det inte ett plagg man vill bära efter den sista augusti.

Just nu vill jag ha jättemycket saker som är inne; flätat skinnskärp (har jag typ alltid velat ha iofs, men nu när de finns lite överallt är det ju lättare att hitta ett, eller två, eller, misstänker jag, tre), några egentligen fula sommarskor som är lite som de gladiatorsandaler som jag ondgjorde mig över för några somrar sedan, när de började göra sitt intåg (jag har vant mig vid dem nu!), jättestora halsband, jättestora armband, en väska som kanske är gjord av mocka, eventuellt grå sådan, definitivt med fransar, OBS, med fransar (-Fransar? – Jaa!), och så jeansskjortan då, den skulle vara jättesnygg över en svart klänning/kjol (kanske knuten i midjan! – skjortan alltså), tillsammans med jättestora halsband, armband och en väska med fransar. Hurra!

Jag tror så här i efterhand att de klassiska unga männens förvåning över jeansskjortan berodde på att jag gillar en massa grejer som är gamla, typ… eh, allt, ja, allt jag gillar är gammalt faktiskt, utom just kläder då, och att jag ofta förespråkar vikten av att INTE hänga på whatever trend som gäller för tillfället. Utom när det gäller just kläder då  – även om jag vill se ut som både Sophia Loren, Sylvia Plath och Jackie O rätt ofta så vill jag lika ofta se ut som man ser ut NU, i exakt det här ögonblicket, det är nåt med det där att känna sig samtida som jag faktiskt uppskattar, samma känsla som första gången jag hörde The Tough Alliance typ, haha! – det är kanske ett dåligt exempel, men jag minns att det var precis det jag tänkte, ”Herregud vad det här känns som NU”.

Jag känner verkligen obehag av tanken på att klä mig i enlighet med annat som jag gillar, typ som att det var år 1900 i Wien eller nåt, heh – en gång var jag på en fest med en tjej som hade på sig en sjuksköterskedräkt från slutet på 1800-talet, jag tänkte KOM IGEN..! Jag hatar när det känns som maskerad (om det inte ÄR maskerad!). Äsch, vad jag babblar. Jag har varit inne och läst hela dagen och så gick jag ut lite och handlade på eftermiddagen och det var sol och 8 grader och jag tänkte på mitt inkonsekventa behov av en fransväska och nu bloggar jag om det. Mm, fransväska.

 

fransvaska

Mmm!

 

3 kommentarer

Under mode

jag har vandrat längs de långa boulevarder där rika människor träffas för att le

Hej, glad söndag, jag är i Göteborg igen, jag gick ut och handlade, det var sol, överallt lärde fäder sina söner att cykla. Jag har köpt kyckling, ägg, skinka, grönsaker och roliga frukter (ananas! melon! granatäpple!), jag måste äta bättre, det känns som att jag har levt på ost, choklad och flottig hämtmat i två veckor nu. Eller vadå ”känns som” förresten, jag HAR levt på ost, choklad och flottig hämtmat… med undantag för the occasional caesarsallad och medelhavsbuffé.

Apropå gårdagens DN: jag är pepp på nya Juli Zeh, jag har den ligande här, cirka två decimeter bort, nu sträcker jag ut handen och rör vid den, mmm – – – den har kapitel som heter saker som ”Andra kapitlet i sju delar i vilket brottets första hälft sker. Människan är omgiven av djur överallt” – det är trevligt, det känns tryggt. Är det så i Bergtagen? Typ ”Första kapitlet, i vilket Hans Castorp…”, ja? Jag måste gå och se efter – – – nähä… första kapitlet heter bara ”Ankomst”. Vad tänker jag på då? ”Första kapitlet, i vilket en oväntad gäst gör entré och herr M får lära sig allt om gurksmörgåsar”, ”Andra kapitlet, i vilket en picknick tar en oväntad vändning och det kommer bud från ett land långt borta”, ”Tredje kapitlet, i vilket det blåser upp till storm” – jag hittar på nu bara alltså, men visst är det fint?  Alice i Underlandet? Tyvärr har jag tappat bort min tjocka Collected works of Lewis Carroll. Det är så här i barnböcker, visst? Kalle och chokladfabriken? 

Jag ser fram mot att läsa Juli Zeh, även om jag är rädd att bli besviken igen, som med Naja Marie Aidt – jag har för höga förhoppningar om kvinnorna från kontinenten tror jag. Männen från kontinenten har jag genrellt sett inga förhoppningar om alls. Min åsikt är att männen från kontinenten skriver alldeles för tjocka böcker.

Fast en man från kontinenten som jag faktiskt har förhoppningar om, och som, sympatiskt nog, inte alls skriver särskilt tjocka böcker (men så tillhör han ju en lite äldre generation också, nu för tiden verkar ju inga romaner som är under 500 sidor översättas till svenska… -Jo? – Nä), är Patrick Modiano, och jag utropar nu detta till Patrick Modiano-våren – jag har inte läst ett ord av honom, men jag är mycket entusiastisk på förhand. Har ni läst? Alla läste honom på åttiotalet, men ingen läser honom idag? Det passar mig utmärkt.

Snart kanske jag ska skriva om varför jag freakar ur på tjejer som inte tycks kunna skriva om något annat än hur det är att vara tjej, men jag är lite rädd att få stryk så jag får nog fundera en stund till på det här. Jag ska äta lite anans nu dårå. Hej hej.

15 kommentarer

Under dagbok

nu bloggar jag tre bilder på Jesus

Hej, glad fredag, jag har inte slutat blogga. Jag är på jobbet och gör färdigt en tidskrift. Jag har googlat Jesusbilder och hittat jättefina, kolla:

 

fonster-i-vatikanen

Fint glasfönster i Vatikanen. Väldigt prerafaelitiskt!

 

baby-jesus

Yo! I’m the baby Jesus!

 

bloch1

Jesu bergspredikan, av någon som heter Bloch. Mycket pampig!

 

Jag ska blogga på riktigt snart igen. Kanske på söndag. Kyssar!

1 kommentar

Under dagbok

på jobbet

Hej! Chefen är borta så jag passar på att blogga lite. Jag var nämnd i Expressen igår, i Nina Lekanders recension av Bengt Landgrens Sten Selander-bok.

Så utan att vara modernism- och språkmaterialistförnekare kan jag inte annat än att ansluta mig till den ”nykonservativa våg” som försökt återupprätta Sten Selander på senare tid.
Dit hör förutom Kylhammar bland andra Peter Luthersson, Johan Lundberg och naturligtvis Landgren själv. Vidare intygar Kerstin Ekman i Herrarna i skogen sin tacksamhet till Selander som såväl naturvän som landskapsskildrare, och i De nios Litterär kalender 2008 ägnas rentav hans poesi en uppskattande text av Therese Bohman.

Rentav! Däremot är jag inte emot vare sig jazzmusik, cocktails, perversitet, läppstift, schlagermelodier, mjölkbarer,  nattklubbar, filmoperetter eller preventivartiklar, vill jag gärna påpeka – en del av detta välkomnar jag faktiskt (till kokain, motorcyklar och fotboll ställer jag mig däremot likgiltig).

Nu följer några bilder som jag har sparat i min jobbdator:

 

linda-evangelista-och-christy-turlington

Linda Evagelista och Christy Turlington 1990

 

ingres2c_napoleon_on_his_imperial_throne

 Napoleon av Ingres

 

cooper-gary

Gary Cooper

 

779326B

Pyttesmå illrar

 

Okej, klart slut, hörs snart. Kyssar.

4 kommentarer

Under dagbok

babian

Jag köpte Naja Marie Aidts Babian, jag läste den och så blev jag besviken: Är den inte bättre än så här..? tänkte jag misstroget, invaggad i pirrande förhandsentusiasm av glada recensioner och det faktum att Aidt belönats med Nordiska rådets litteraturpris för den, jag tänkte Nu ska jag läsa en KVALITATIV bok…  Det skulle ju vara obehagliga, sexiga noveller, och okej, obehagliga är de, och några är lite sexiga (ju sexigare, desto bättre tycker jag faktiskt), men de flesta är ju bara så där typiskt novelligt tråkiga: En situation blir obehaglig… och sedan tar den slut. Jag ville ju bli swept of my feet, jag trodde att jag skulle kunna bli det, men dammit, jag gillar ju ingenting längre – – – jo, det gör jag visst… I don’t like much really, do I…? But what I do like, I love passionately – – – jag har inte ens läst ut den, jag vet inte om jag vill, det var så många tråkigt uppfuckade familjer, så många tråkigt uppfuckade relationer… Alltså, jag gillar kanske inte noveller helt enkelt, kanske tycker jag att om man inte skriver Döden i Venedig så bör man strunta i att skriva noveller över huvud taget, det blir ju bara samma sak, det blir precis samma sak som när jag skrev noveller själv: de där obehagliga situationerna, de där uppfuckade relationerna… Läser jag en bok som fått Nordiska rådets litteraturpris vill jag helst slippa tycka att jag hade kunnat göra det ungefär lika bra själv. – Meh, hade du verkligen det…? – Nej okej, kanske inte, men jag är sur, låt mig vara.

5 kommentarer

Under dagbok