Nu har jag jobbat jättehårt och imorgon åker jag från Stockholm för den här gången, fullastad med böcker. Nu skulle jag vilja stänga in mig i typ ett fyrtorn och bara läsa sånt jag VILL läsa, som Karin Johannissons bok, och några böcker jag lånat hem från mitt jobb: För att riktigt reda ut det här med melankolin lånade jag Espen Hammer – Melankoli, en filosofisk essä (som inleds med ett Morrissey-citat: ”I think if you’re remotely intelligent you can’t help being depressed.” – so far so good, det är ungefär vad jag själv brukar tänka, jag tycker om ett stråk av svärta i människor, men det brukar man å andra sidan kunna hitta i de flesta, fast sen fortsätter det: ”It’s a positive thing to be.” Okej? Är du säker på det? Kanske om man faktiskt gör nåt kreativt av det hela och omvandlar sin depression till en popstjärnekarriär, men om man typ är arbetslös, fattig, i en läskig liten landsort, utan drömmar, vänner, pojk-/flickvän, CHEER UP MATE, it’s a positive thing to be, I think not… nu kom vi från ämnet lite), jag lånade en bok som heter Kanon ifrågasatt – kanoniseringsprocesser och makten över vetandet, den kanske är lite över huvudet på mig (jag slår upp den och läser Said, Zizek, Foucault, men även Kimball och Bloom, och hundra namn jag inte känner igen, det är en bok jag verkligen önskar att jag kommer att orka läsa), och så har jag ju vår vän Nerval, smartskallen Ekelöf, Anders Olssons essä om det sublima, Antikt ideal, för att inte tala om Patrick Modiano-våren som man lugnt kan säga kom av sig innan den hade börjat. Plus att jag köpte den här boken för en timme sen:
(Sorry för de kassa mobilkamerabilderna, jag är för lat för att använda en vanlig kamera och trixa med batterier och usb-kablar och sånt.) KVINNOSKÖNHETEN! Mitt problem är att jag bara orkar läsa såna här böcker. Inga böcker där det står om Said, Zizek och Foucault. Kvinnoskönheten är garanterat Said-fri. Det står saker som ”Hennes skönhet är fullkomligt legandarisk. Hon prisades såsom både fullkomligt gudomlig och gudomligt fullkomlig, och knappast något vackert som kan sägas om en skön och intelligent kvinna har förblivit osagt om henne.” Eller: ”Denna vackra kvinna, som sannolikt aldrig ägnat en tanke åt kvinnans andliga frigörelse, hade i själva verket givit emancipationsproblemet dess fullkomligaste lösning. På ett av sina porträtt skrev hon en gång med hänsyftning på männen: Min börd gör mig till deras jämlike, min skönhet till deras överman, min begåvning till deras domare! Enklare kan det problemet inte lösas” – haha! Lätt som en plätt. Kvinnoskönheten verkar toppen.
Update, sådär en halvtimme senare: Eh okej, nog för att Kvinnoskönheten är poetiskt och snudd på generande sirligt och vackert skriven, men den skulle nog behöva lite Said faktiskt, haha – vissa stycken har, för att uttrycka det mycket vänligt, inte åldrats särskilt väl: ”Vi [i Sverige] tillföras främmande raselement i mycket ringa utsträckning och kunna i högre grad än de flesta andra länder behålla en lyckad rasrenhet /…/ Ej utan skäl torde vi också kunna hysa förhoppningar om, att sundhetens ideal skall bevaras, utan att man skall behöva, så som i till exempel det mindre lyckligt rasblandade Tyskland…” Boken är från 1925, så till författarens förmodade förtjusning skulle ju tyskarna snart komma att ta tag i det där problemet på allvar.
