Monthly Archives: april 2009

picnic by the Älvsborgsbro

picnicby-the-alvsborgsbro

 

Glad Valborg! Jag grillade lax på en berghäll vid Röda Sten och nu vill jag gärna berätta det eftersom jag inte vet när jag senast ägnade mig åt en aktivitet på Valborg. Fast jag kommer inte att skriva något mer om detta nu eftersom jag är lite full, för tredje dagen i rad, och börjar inse att jag bör tänka på vad jag skriver när jag är lite full, för om jag verkligen skrev vad jag tänkte nu så skulle jag ångra mig djupt imorgon. Eller så skulle jag vara stolt. There’s a fine line, etc. Rubriken på detta inlägg är förresten en Suede-referens! I’ll buy us a bottle and we’ll drink in the petrol fumes!

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under dagbok

sommarvärme

botaniska1

 

Hurra, utflykt till Göteborgs botaniska trädgård, bästa stället. (Bilden hade varit snyggare utan kvällstidningen, sorry för det, men titta på träden istället, det är så sjukt vackert ute nu när alla träd har så olika färger, jämfört med typ i slutet på juli, då är alla så där stumt mörkgröna.)

5 kommentarer

Filed under dagbok

PS:

Jag älskar den här mannen!

 

brett

 

(Jag är lite gripen av stämningen på ett öde tåg med Europe is our Playground och Still Life i hörlurarna… Alla som hade hyfsat bra smak på nittotalet (eller på vilket -tal som helst, byt bara ut artisten…) fattar förhoppningsvis: det kommer liksom ögonblick när jag tänker INGET  kommer NÅGONSIN vara bättre än det här… en barnslig tanke, ja, men mänsklig, tror jag – — )

7 kommentarer

Filed under musik

I’m on a train, I can’t complain

Kära dagbok, jag är full och i Katrineholm, snabbt på väg syd-väster ut (-Så kan man inte säga!  -Det har aldrig hindrat mig förut…), jag dricker vin och drack vin redan innan jag klev på tåget, till finländsk buffé (ja! Det var typ piroger, varmrökt lax, potatis med gräslök, roliga små korvar samt KARELISK KÖTTGRYTA, vilket är ett så bra namn på en maträtt att jag måste skriva den med versaler… – jag har ingen aning om hur finländskt detta faktiskt är, men gott var det, och vin fick man – – – ), jag har gjort färdigt Axess Magasin nr 4 2009, i vilket jag har skrivit tre texter, av vilka jag är glad och nöjd med alla tre: plats nio på min Världens bästa målningar-lista, recension av prerafaelit-boken (Rossettis wombat fick oproportionerligt stor plats – hur tragiskt dess livsöde än må vara bör man väl ändå hålla i minnet att den blev världens mest kända wombat) samt en skojig notis om mitt arkitektoniska favoritelement, det är så roligt att göra en tidskrift! En dag ska jag göra min egen tidskrift. Den ska vara hisnande bra och svindlande vacker. Solen har gått ner nu, himlen är fortfarande ljus, jag känner mig… nej, inte melankolisk, jag är glad, men ändå känns det som att jag skulle kunna börja gråta när som helst, jag vet inte om det finns ett namn för detta tillstånd. ”Berusning”, kanske. Jag ska nog sluta nu, innnan jag skriver något opassande. Hej, kyss.

1 kommentar

Filed under dagbok

fullkomligt gudomlig och gudomligt fullkomlig

Nu har jag jobbat jättehårt och imorgon åker jag från Stockholm för den här gången, fullastad med böcker. Nu skulle jag vilja stänga in mig i typ ett fyrtorn och bara läsa sånt jag VILL läsa, som Karin Johannissons bok, och några böcker jag lånat hem från mitt jobb: För att riktigt reda ut det här med melankolin lånade jag Espen Hammer – Melankoli, en filosofisk essä (som inleds med ett Morrissey-citat: ”I think if you’re remotely intelligent you can’t help being depressed.”  –  so far so good, det är ungefär vad jag själv brukar tänka, jag tycker om ett stråk av svärta i människor, men det brukar man å andra sidan kunna hitta i de flesta, fast sen fortsätter det: ”It’s a positive thing to be.” Okej? Är du säker på det? Kanske om man faktiskt gör nåt kreativt av det hela och omvandlar sin depression till en popstjärnekarriär, men om man typ är arbetslös, fattig, i en läskig liten landsort, utan drömmar, vänner, pojk-/flickvän, CHEER UP MATE, it’s a positive thing to be, I think not… nu kom vi från ämnet lite), jag lånade en bok som heter Kanon ifrågasatt – kanoniseringsprocesser och makten över vetandet, den kanske är lite över huvudet på mig (jag slår upp den och läser Said, Zizek, Foucault, men även Kimball och Bloom, och hundra namn jag inte känner igen, det är en bok jag verkligen önskar att jag kommer att orka läsa), och så har jag ju vår vän Nerval, smartskallen Ekelöf, Anders Olssons essä om det sublima, Antikt ideal, för att inte tala om Patrick Modiano-våren som man lugnt kan säga kom av sig innan den hade börjat. Plus att jag köpte den här boken för en timme sen:

 

kvinnoskonheten

 

(Sorry för de kassa mobilkamerabilderna, jag är för lat för att använda en vanlig kamera och trixa med batterier och usb-kablar och sånt.) KVINNOSKÖNHETEN! Mitt problem är att jag bara orkar läsa såna här böcker. Inga böcker där det står om Said, Zizek och Foucault. Kvinnoskönheten är garanterat Said-fri. Det står saker som ”Hennes skönhet är fullkomligt legandarisk. Hon prisades såsom både fullkomligt gudomlig och gudomligt fullkomlig, och knappast något vackert som kan sägas om en skön och intelligent kvinna har förblivit osagt om henne.”  Eller: ”Denna vackra kvinna, som sannolikt aldrig ägnat en tanke åt kvinnans andliga frigörelse, hade i själva verket givit emancipationsproblemet dess fullkomligaste lösning. På ett av sina porträtt skrev hon en gång med hänsyftning på männen: Min börd gör mig till deras jämlike, min skönhet till deras överman, min begåvning till deras domare! Enklare kan det problemet inte lösas” – haha! Lätt som en plätt. Kvinnoskönheten verkar toppen.

 

Update, sådär en halvtimme senare: Eh okej, nog för att Kvinnoskönheten är poetiskt och snudd på generande sirligt och vackert skriven, men den skulle nog behöva lite Said faktiskt, haha –  vissa stycken har, för att uttrycka det mycket vänligt, inte åldrats särskilt väl: ”Vi [i Sverige] tillföras främmande raselement i mycket ringa utsträckning och kunna i högre grad än de flesta andra länder behålla en lyckad rasrenhet /…/ Ej utan skäl torde vi också kunna hysa förhoppningar om, att sundhetens ideal skall bevaras, utan att man skall behöva, så som i till exempel det mindre lyckligt rasblandade Tyskland…”  Boken är från 1925, så till författarens förmodade förtjusning skulle ju tyskarna snart komma att ta tag i det där problemet på allvar.

11 kommentarer

Filed under dagbok, litteratur