principer etc

Jag är ju egentligen av princip emot grejen att betrakta skisser som intressantare än färdiga verk, men man kan ju inte bara följa sina principer hela livet – haha, seriöst alltså, då blir det ju mer nån slags autopilot än reflekterade överväganden och så vill vi ju inte ha det. (Detta skriver jag med anledning av målningen i förra inlägget.) Jag vet att man vid vissa av landets konstskolor kan komma med aldrig så utmärka, färdiga bilder till sina lärare och det enda de säger är ”skisserna är bättre!” – för att skisserna är typ ”friskare” (inte som i motsats till sjuk alltså, utan som i frisk, fräsch och spontan… ett litet härligt livsbejakande och okonstlat paket), ”ärligare” (som i mer sant mot den egna personen, uttryckande mer personlighet än en mer arbetad bild), fyll på själva med fler förutsägbara ord… Samma personer tycker alltid att när det gäller exempelvis konstnären Carl Fredrik Hill så är teckningarna från tiden då han var svårt psykiskt sjuk bättre än målningarna från tiden då han var frisk, vilket jag tycker är rätt vidrigt, men ser som ett utslag av samma tanke: ju mer spontant, desto bättre – en gammal modernistisk (sorry, jag skulle inte nämna the m-word tänkte jag, men nu gick det inte att undvika) tankefigur ni vet, bejaka det primitiva… Jo, men oavsett mina principer i denna fråga så tycker jag att målningen av Alma-Tadema här nedanför är underbar, trots att den är oavslutad, men inte FÖR ATT den är det… eller jo förresten, men inte av princip… haha, jag ville bara klargöra detta (mest för mig själv, men frågan är om något blev klarare nu), okej, moving on…

Det är sol. Tyvärr är jag inne och skriver. Skriver jag jättesnabbt kan jag kanske äta glass nere vid vattnet i eftermiddag! Måste sätta fart nu. Note to self: Tänk mindre på dina principer, arbeta mer. Baudelaire skulle ha instämt.

Annonser

9 kommentarer

Filed under dagbok

9 responses to “principer etc

  1. Daniel

    Ah, CF Hill…. Där har vi en fin och intressant svensk konstnär. Men jag väljer hans målningar över skisser vilken dag i veckan som helst.

  2. Men alltså… frågan är ju komplicerad. Det var vad jag kan förstå under romantiken som man över huvud taget upptäckte skissens egenvärde som konst. Se t.ex. den norske konstnären J. C. Dahls produktion! Vad som är skisser signaleras ju genom att det är tavlor i väldigt litet format, oftast något speciellt utsnitt av naturen målat direkt på plats, som sedan många år senare kan omformas till en genomkomponerad tavla i mycket större format. Men hans landskapsskisser är ju fantastiska!

    http://www.famsf.org/imagebase_zoom.asp?rec=7822312331640010

    Men det är kanske skillnad på skiss i denna bemärkelse och något oavslutat? För att ett konstverk ska kunna ses som oavslutat måste det ju också finnas föreställningen om något avslutat, det färdiga mästerverket. Det är väl den föreställningen som närmast har försvunnit i dag. Under modernismen blev det något av ett axiom, att det färdiga konstverket var ”dött” och att skissen eller det oavslutade hade ett mycket högre värde. Det är där vi befinner oss i dag, fortfarande, i hög grad. Det gäller andra konstarter också. Fragmentet inom litteraturen värderas högre än det avslutade osv. Inom poesin finns väl inte längre ens föreställningen om att det går att skapa mästerverk; det är bara ett fåtal poeter som håller på med det. Kvalitetskriterierna inom konst- och litteraturdiskussionen sackar långt efter de hoppfulla tecken som ändå finns.

  3. Therese

    Andreas, vilken bra kommentar! Ja, självklart är det skillnad på en skiss och något oavslutat, det tänkte jag inte riktigt på när jag hasplade ur mig inlägget (och ja, fantastisk skiss av Dahl, utan tvekan). Så ja, skisser kan ju vara avslutade som skisser, och fragment som fragment – den tyska romantikens litterära fragment är typ det bästa jag vet, och de var väl heller aldrig tänkta att bli mer än just fragment?
    Jag har alltså av princip ingenting emot vare sig skisser eller oavslutade verk (eller ens oavslutade skisser), men jag har någonting emot ett programmatiskt hyllande av dem… men jag har ju någonting emot ett programmatiskt hyllande av vad som helst (nåja, kanske med någon enstaka darling som undantag… :)

  4. Therese

    Friedrich Schlegel skrev om fragmentet, kom jag på nu: ”Ett fragment måste likt ett litet konstverk vara helt avskilt från den omgivande världen och i sig självt fulländat som en igelkott.” – det är så himla fint! Fulländat som en igelkott!

  5. Men man romantiserar väl inte nödvändigtvis psykisk sjukdom för att man föredrar Hills sjukdomskonst framför hans landskapsmåleri? Jag var på Nationalmuseets utställning -99, när jag ännu gick i högstadiet, och jag kommer ihåg att rummen med skisserna från sjukdomstiden gjorde ett oerhört starkt intryck på mig och nog… vidgade mitt då ganska snäva syn på vad konst var, en hel del. Jag tycker fortfarande den konst Hill målade under sin sjukdom talar starkare till mig än hans landskapsmåleri, men förhoppningsvis inte för ATT han var sjuk.

    Obehagligt sjukdomsromantiserande tycker jag däremot ”Art brut”-tramset är, med uttråkade franska salongslejon som letar efter ”autentisk” konst efter trasiga och utslagna människor, där det är just själva sjukdomstillståndet man sätter på piedestal och beundrar. På behörigt avstånd naturligtvis; själv har man nog som betraktare inget emot att behålla vare sig mental hälsa, fungerande socialt skyddsnät eller lägenhet att bo i.

  6. Therese

    Per, nej, den lilla bisatsen ”vilket jag tycker är rätt vidrigt” i inlägget är ju en personlig åsikt, men även om man nu inte romantiserar psykisk sjukdom när man gillar C F Hills hjortar så är man ju antagligen rätt oreflekterat förutsägbar när man gör det :) – ja, om man nu gör det i kontexten jag beskriver. Jag menade ju faktiskt just ”ju mer spontant, desto bättre” och inte ”ju sjukare, desto bättre” (även om jag har menat det senare i en del andra inlägg), eh…

  7. Per

    OK, då läste jag slarvigt och missförstod vad du skrev. Sorry.
    Jag kände väl behovet av att stå upp för de där skissartade hjortarna som jag tycker är rätt läckra bara.

  8. Therese

    Per, haha, jag tycker absolut att du ska stå upp för hjortarna om du känner för dem. Vilket oerhört vackert namn på din blogg förresten!

  9. Per

    Åh, tack. Rabbe Enckell är en väldigt underskattad och sorgligt bortglömd poet tycker jag, så det är väl lite av ett homage till honom. Eller…eh, ”lite av ett homage”, det är väl en ren titelstöld helt enkelt.
    Men ja, tack. :)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s