kära dagbok

Hej, jag och min söta syster gick och gick till Waldemarsudde och tillbaka, det var alldeles rosa i Kungsträdgården, min syster tog ett kort på mig som såg ut som det med magnolian, det var tänkt att publiceras här, men jag ser för knäpp ut för att visa det. Mitt barnsliga leende. Liksom osäkert, det är inte alls så jag vill se mig själv, jag blir äcklad av det, det påminner för mycket om när jag VAR osäker – ja, det är jag ju fortfarande, men inte i närheten av vad jag har varit, tack och lov – något gott måste jag tillstå har kommit ur detta med att åldras – men det syns fortfarande spår av det i hela min kropp; dålig hållning, händer jag inte vet vart jag ska göra av, osäkert leende. Dumma kropp! Fast hos andra tycker jag att allt detta är vackert, eller, dålig hållning borde alla lägga av med att ha (jag gör mitt bästa), men en glimt av osäkerhet hos en person som uppenbarligen vill ge intryck av att vara mycket självsäker, det tycker jag är fint.

Jaha, detta blev ju mycket öppenhjärtigt. Förlåt. Iallafall. Det var trevligt med Carl Larsson och fint på Waldemarsudde, det var tanter och pelargoner överallt och Prins Eugen hade inrett väldigt snyggt, det låg Per Hasselberg-tjejer här och där precis som man vill ha det. Och det var trevligt på Djurgården, scilla och vårlök, och sedan köpte jag Karin Johannissons Melankoliska rum och nu ska jag krypa ner i sängen och läsa den. Godnatt, kyssar.

Annonser

8 kommentarer

Filed under dagbok

8 responses to “kära dagbok

  1. Lennart

    Snälla Therese!

    Det heter väl öppenhjärtigt?

    Lennart

  2. Ah, min mamma var där. Hon köpte sig en myrtenplanta. Vad det nu kan betyda vid hennes ålder. Tant m solglasögon och en mycket gul cape, om det låter bekant.

  3. Therese

    Lennart, haha… ja, det stämmer ju. Det här har jag blivit tillsagd om tidigare men ännu inte fått in i mitt huvud. Förlåt! Jag skyller på att jag tycker att ”-hjärtig” låter fånigt. Hjärtig? Ärtig? ”-hjärtlig” låter mer som att man verkligen spiller ut sitt hjärta tycker jag.

    Rävjägarn, man fick verkligen lust att köpa en liten planta! Små gröna glada skott i fina gamla lerkrukor som stod i typ en vacker gammal vit blomstervagn eller vad det heter, blomsterbord, och blomstertrappa, det kändes som att om man köpte en liten kruka skulle den hemtrevliga ljusa glada rustika trasmattiga sekeslkiftesstämningen följa med hem till en själv… det var mycket lockande. Gul cape låter ju smashing, men tyvärr, det var ett myller av damer…

  4. fransyskan H

    âh sâ fint skrivet – och vad gäller osäkerhetsglimten sâ hâller jag fullständigt med, spâr av det som varit?

    och hjärtligt och hjärtigt, haha, fâr mig att minnas hur jag ganska länge envisades med att säga blixt-/cykelkedra för att det annars lät mjäkigt och som om jag inte läjt mig pjata jiktigt…

  5. Nina

    Jag skriver alltid ‘öppenhjärtligt’. Vad jobbigt att man måste anmärka på det…

    Fin text var det i alla fall.

  6. Therese

    Lennart, där hör du!

    Nina, tack :)

  7. jakobius

    Dålig hållning, osäkert leende? Nej, det kan jag inte hålla med om.

  8. Therese

    jakobius: Jag har väl kommit ihåg att sträcka på mig… :)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s