I’m on a train, I can’t complain

Kära dagbok, jag är full och i Katrineholm, snabbt på väg syd-väster ut (-Så kan man inte säga!  -Det har aldrig hindrat mig förut…), jag dricker vin och drack vin redan innan jag klev på tåget, till finländsk buffé (ja! Det var typ piroger, varmrökt lax, potatis med gräslök, roliga små korvar samt KARELISK KÖTTGRYTA, vilket är ett så bra namn på en maträtt att jag måste skriva den med versaler… – jag har ingen aning om hur finländskt detta faktiskt är, men gott var det, och vin fick man – – – ), jag har gjort färdigt Axess Magasin nr 4 2009, i vilket jag har skrivit tre texter, av vilka jag är glad och nöjd med alla tre: plats nio på min Världens bästa målningar-lista, recension av prerafaelit-boken (Rossettis wombat fick oproportionerligt stor plats – hur tragiskt dess livsöde än må vara bör man väl ändå hålla i minnet att den blev världens mest kända wombat) samt en skojig notis om mitt arkitektoniska favoritelement, det är så roligt att göra en tidskrift! En dag ska jag göra min egen tidskrift. Den ska vara hisnande bra och svindlande vacker. Solen har gått ner nu, himlen är fortfarande ljus, jag känner mig… nej, inte melankolisk, jag är glad, men ändå känns det som att jag skulle kunna börja gråta när som helst, jag vet inte om det finns ett namn för detta tillstånd. ”Berusning”, kanske. Jag ska nog sluta nu, innnan jag skriver något opassande. Hej, kyss.