Månadsarkiv: april 2009

stolt och glad

topplista

 

Jag har en egen sida i en tidskrift, hurra! Plus att jag ingår i mycket fint sällskap: I senaste numret av Axess kan man, utöver det jag har skrivit, läsa texter av Frederik Stjernfelt (en av männen bakom Kritik av den negativa uppbyggligheten, ni vet..?), Christopher Hitchens, Sture Linnér, Per Wästberg och STIG LARSSON vars namn jag måste skriva med versaler eftersom jag tycker att det är så coolt. Jag förstår att alla inte tycker att Stig Larsson är coolast i det sällskapet, men han har ju varit min idol sedan jag var 20 år typ. Nu följer en dikt ur Stig Larssons Ordningen som jag har läst väldigt många gånger.

 

 

Det finns inget svar på min fråga.
Jag har gått omkring med den i flera länder.
Frågat man till man, också man efter man.
De har inte ens trott att det var en fråga.
Jag har försökt förstå vad som var eld, vad som inte var eld.
Jag har räknat många av stegen.
Röken har inte gjort mig något gott.
Jag har också varit rök.
Ingenting har tänts, ingen eld.

 

Nu ska jag packa min väska, laga pasta, eventuellt läsa en diktsamling samt skriva en recension av den, vilket jag iofs håller för mindre troligt eftersom jag hade tänkt dricka vin till pastan, och imorgon åker jag på PÅSKLOV, herregud vad skönt det blir. Men om inte min dator kraschar det här lovet också lär vi höras. Kyssar.

6 kommentarer

Under dagbok

vidarebefordran

Som påskpresent får ni svaren på allt ni undrar när ni googlar er hit!

*Det är inne med jeansskjorta igen, ja. Det här är inte mitt fel so don’t kill the messenger, det beror typ på Balmain och Alexander Wang. Jag har köpt en jeansskjorta på Weekday men den är för liten tror jag så jag måste nog lämna tillbaka den. Men den har en fantastist fin ljusblå färg som klär mig så jag är lite i valet och kvalet. Jag har sett jättestora jeansskjortor på Zara men där tar ju allt slut på typ tre timmar så de finns säkert inte kvar. Jag rekomenderar second hand-affärer för jeansskjorteköp.

*Köp inte tapeter av Josef Frank. Köp något från typ Cole & Son, eller något av Florence Broadhurst. Eller riktiga, gamla tapeter! Sjukt mycket roligare.

*Köp inte tyg av Josef Frank, köp något annat, vad som helst, det finns fina tyger på Åhléns. Är ni rika nog att överväga större mängder Josef Frank-tyg så köp något på Liberty nästa gång ni är i London istället, de har en tygavdelning som väcker snudd på sexuellt begär. Alltså, jag fattar faktiskt inte varför man väljer Josef Frank om man nu har råd att välja.  – Hallå, vi kom inte hit för att bli utskällda.  – Nej okej, förlåt, det var mest ett strängt råd i all välmening.

*Köp inget av Josef Frank, köpt nåt annat.

*Erika Ascot kan man läsa om här.

*Jane Birkin är så himla uttjatad som stilideal, testa en gammal filmstjärna istället! Men helst inte Audrey Hepburn för det går en rak linje från Audrey Hepburn till Amelie från Montmartre till allt som är fel med världen. Ska det absolut vara en fransyska så var Juliette Greco tjusig!

*Gabriele d’Annunzio var mycket stilig, sjukt välkläd och en bra poet men blev tyvärr fascist och galen. Engelska Wikipedia har en rätt utförlig sida om honom. Jag skrev om d’Annunzios roman Elden i ett nummer av tidskriften Aorta.

*Jesus uppstod på tredje dagen. Och sen uppsteg han till himmelen, sittande på allsmäktig Gud faders högra sida, därifrån igenkommande till att döma levande och döda. Det är allmänbildande att konfirmera sig.

*Hermelin är ett djur, ja. Jag vet inte vad det äter dock, jag gissar på typ möss. Undrar man saker om hermeliner finns det tusen sidor som är bättre än min blogg. Typ den här.

*Jag har tack och lov aldrig utfört en Heimlich-manöver eller ens skrivit om den. Se Wikipedia eller nåt. Jag har skrivit om das Unheimlich dock, här. Men det är alltså något helt annat.

*Jag har inte testat Tri-Aktline än men jag är fortfarande sugen! Om du googlare som kommer hit har testat kan du väl berätta i kommentarerna? Jag har köpt Dermalogica-creme, men en av dem (”skin smoothing cream”) är nog tyvärr för fet för mig. Ögoncremen verkar bra dock. Eller jag vet inte. Men den lägger sig iallafall inte bara som ett lager paraffin under ögonen som Nivea-cremen gjorde.

*Prerafaeliterna var en grupp engelska konstnärer vid mitten på 1800-talet. Jag har skrivit om dem i tidskriften Axess, här kan man läsa.

*Det finns många berömda kvinnor. Några som jag kommer att tänka på direkt: Ada Lovelace, Amelia Earhart, Jeanne d’Arc, drottning Kristina, Artemisia Gentileschi, Cleopatra, Ellen Key, Mary Shelley, Mata Hari, Marie Curie, Elsa Beskow och Salome. Alla är bra ämnen för ett skolarbete! Börja läs om dem på Wikipedia för Wikipedia är toppen. Gå sen till biblioteket och låna en bok.

*Babian är både en apa och en novellsamling av Naja Marie Aidt. Apan är ful. Novellsamlingen är sådär.

5 kommentarer

Under dagbok

konstnärer ni kanske inte har hört talas om, del 1

spilliaert-flanor1

 

Låt mig presentera er för min vän Léon Spilliaert (1881-1946). Så här såg det ut när han flanerade omkring i Oostende i Belgien. Jag har alltid tyckt att den där bilden nästan är mer Baudelaire än Baudelaire själv, men det var innan jag fattade att det på vänster sida är hav och inte en park eller nåt i Paris. Men Spilliaert är ändå så fin de siecle det bara går: symbolist, jag föreställer mig honom som ensam, arbetande nätterna igenom för att hålla tankarna borta.

Det är lätt att känna igen Spilliaerts målningar eftersom han nästan bara arbetade med tusch och gouache, men vill man likna honom vid någon annan så ligger Edvard Munch rätt nära till hands: samma formfasthet, mycket svart. Lyktorna som speglar sig i den regnvåta promenaden på bilden ovanför är till exempel väldigt lika Munchs måne som speglar sig i vatten på flera av hans målningar. 

 

spilliaert_vertigo1

Det här är nog Spilliaerts mest berömda bild. Vertigo heter den, vilket alla vi Hitchcock-fans tycker är extra trevligt och dessutom passande. Den där skumma, runda trappan finns på riktigt i Oostende, nere vid vattnet, och till Spilliaerts minne har man satt en skulptur på den som ser ut som flickan på hans målning: så här. Lite påminner Spilliaerts Oostende-landskap om både de Chirico och Edward Hopper, det är liksom samma lätt surrealistiska ödslighet, det ser ut som om otäcka saker kan komma att hända.

Jag tycker allra bäst om självporträtten. Han gjorde jättemånga. Som ung var han väldigt stilig: 

 

spilliaert-self-portrait1

Mm, kindben… Ser ut som nån i ett synthband från tidigt 1980-tal.

 

Sedan började han se mer och mer galen och demonisk ut. På några bilder ser han rätt mycket ut som både Strindberg och Sven Lidman – yvigt hår, besatt blick. Det tycker jag är bra.

 

spilliaert4

Porträtt av konstnären som ung.

 

Det är natt på nästan alla Spilliaerts bilder. Jag tycker att de på ett sätt jag inte är säker på att jag kan förklara påminner om Ola Billgren. Det är växterna tror jag, jag tänker på Ola Billgrens målningar med krukväxter och palmer som också kastar mörka skuggor på väggarna, plus att ljuset hos Spilliaert ser väldigt artificiellt ut, som i elektriskt alltså – han måste ha haft elektricitet i sin ateljé, är det möjligt? Kalla lampor i taket som gjorde att han såg extra hålögd ut de där nätterna när han hade så mycket tankar i huvudet att han inte kunde sova och var tvungen att arbeta för att slippa dem.

 

spilliaert8

Léon, har du ett lysrör i taket? Du har en modern stol av böjträ iallafall. Och fina kläder.

 

spilliaert1

Looking very Strindberg. Den här målningen är så fin! Så fina skuggor, så fina händer.

 

Precis som en annan av mina favoriter, Helene Schjerfbeck, blir Spilliaerts självporträtt läskigare och läskigare. Antagligen mådde han inte så himla bra.

 

spilliaert-5

 

spilliaert-6

 

spilliaert_self-portrait_with_mirror

Uuh!

 

Jag vet nästan ingenting om Léon Spilliaert som ni märker. Det verkar inte finnas så mycket att läsa heller. Jag brukar tänka att det vore kul att skriva uppsats om honom, om jag nu någonsin skulle fortsätta med min konstvetenskap, men det brukar jag å andra sidan tänka om åtminstone tio andra ämnen också. Jag ville bara presentera honom och visa lite bilder eftersom jag gillar dem så himla mycket, det känns nästan som att vi är vänner, Léon och jag, jag hade gillat att komma och hänga med honom på nätterna och dricka te eller nåt annat och prata om krukväxter och själens obotliga ensamhet.

16 kommentarer

Under konst

konstnärer ni kanske inte har hört talas om, introduktion

Ja, hej igen. Jo, så här är det: Min serie om de tio bästa konsterken har glädjande nog blivit uppköpt av tidskriften Axess, därav både uteblivna uppdateringar och min fina tecknade byline som jag visade för ett tag sedan. Jag har dock fått tillstånd att publicera bloggiga versioner av topplistan här efter att de har varit i tidningen, men där börjar jag med Giorgiones Stormen och den har ni ju redan läst om, så jag tänkte dra igång en ny konstserie här så länge. Jag tänkte att den skulle heta ”Konstnärer ni kanske inte har hört talas om”, och om ni skulle ha hört talas om dem får ni guldstjärna. Jag tänkte att det skulle vara sådana som inte finns med i de stora konsthistoriska översiktsverken, och eftersom jag känner till dem lär de flesta ha varit verksamma mellan 1850 och 1910 ungefär, men det är ju den objektivt bästa perioden –  nä, det är det ju inte alls förresten, renässansen är bäst, men förra sekelskiftet är roligare, så det blir nog bra ändå.

När jag började på det här inlägget tänkte jag att det skulle innehålla konstnär numer ett i serien, men nu blev jag tyvärr akut trött (jag har varit på middag… plus haft en jobbig dag) så jag orkar faktiskt inte. Vi tar det imorgon? Vill någon gissa under tiden så är det alltså fråga om konstnären som har målat den brunaktiga bakgrunden med en arkad i Nerval-bilden i förra inlägget. Han kom från Belgien och jag tror att pelarna på bilden kanske föreställer dessa.

Nu dricker jag te dårå. Jag har köpt nytt körsbärste! Bästa grejen. Hej, kyss.

2 kommentarer

Under dagbok

ett mini-inlägg om Nerval

Jag måste också läsa Nerval! Den där boken står på mitt skrivbord på jobbet för jag har stulit den från min chef men han är snäll så jag hoppas på att få ha den kvar. Det är så roligt med Nerval! Det där med att han brukade promenera i Tuilerierna med en hummer i ett sidenband:

nerval

Så här såg det ut!

Snart ska jag blogga om mannen som målade bilden som är bakgrund till det där collaget. Jag ska bara sätta på vattenkokaren.

3 kommentarer

Under dagbok