tre sjukt bra grejer med åttiotalet









Det känns lite som att jag sliter ut mitt hjärta och hänger upp det till allmän beskådan varje gång jag postar en Youtube-länk, det är därför jag nästan aldrig gör det. Men nu kunde jag inte sluta tänka på åttiotalet, så, det där är tre av mina favoritlåtar (både från åttiotalet och någonsin): tjejen som sjunger i Berntholer är helt rubbat söt och det är en så fin fin låt med vad jag tror är ett ganska mörkt innehåll, Billy Mackenzie är stiligast och i största allmänhet bästa killen och ”The fault is, I can find no fault in you” är en så bra textrad, och Savage-låten – jo, jag vet, det är en lite fånig video kanske, men hör ni hur bra låten är? HELT SJUKT BRA. Har man någonsin lyssnat på den när man åkt tåg eller buss och tittat ut genom fönstret och känt sig lite sorgsen så råder det ingen tvekan om att den definierar ordet ”bitterljuv” och att man kan sluta skratta åt allt det där man åttiotalet som man brukar skratta åt (om man nu brukar skratta åt åttiotalet).

Advertisements

16 kommentarer

Filed under musik

16 responses to “tre sjukt bra grejer med åttiotalet

  1. många av de mest ostiga 80-talslåtarna har nåt helt särskilt bitterljuvt melankoliskt som är svårt att motstå. jag blir helt hjärtsjuk av att lyssna på def leppard *guilty pleasure*. förresten, vad är det för målning du har som sidhuvud, den är fantastisk?

  2. Ah, det var fint! Det är inte bara texterna, utan även produktionen, allvaret, dramatiken, humorn och miljöerna som gör det så bra. Och TOTP från 80-talet! Visage och Japan tycker jag är särskilt bra. Här Visages Passing strangers:

  3. k

    Om man gillar Savage-låten borde man gilla Get closer med Valerie Dore också. Bitterljuvt.

  4. Therese

    Vad fint att ni är snälla mot min musiksmak i denna käsliga stund, tack för det…
    Isabelle, åh, vad kul att du gillar målningen, det är Jon William Waterhouse, ”Hylas och nymferna” , så här ser den ut obeskuren.

    Rävjägarn, jaa, Passing Strangers är jättebra! (Så bra början: ”We were so young, we were too vain”, åh..!) Japan har jag nog lyssnat lite för lite på, trots att jag liksom VET att de är bra, och fast ALLA som jag känner som har nån koll på åttiotalet ständigt säger att de är BÄST – jag har lyssnat lite på Tin Drum-albumet, och jo, det är bra, (”The Art of Parties” är ju förresten en fantastisk titel -), hm, och nu kommer jag på att jag har en del låtar liggande i min mp3-spelare, ”Nightporter”, ”Gentlemen take polaroids” (haha! Handlar den om dig? :), ”Quiet life”, bra låtar allihop, jag vet inte vad det är, jag känner mig lite sval till Japan, vi synkar inte riktigt, trots att jag i teorin borde älska dem…

    k, ah, bra tips! Den har jag inte hört, men jag brukar lyssna på en annan låt med Valerie Dore, ”The night”, den är väldigt bra.

  5. Jag gillar inte riktigt Tin Drum, gillar mest bara Gentlemen take polaroids-plattan och Life in Tokyo (låten). Japan är snyggare än musiken är bra, det måste erkännas. Visage är mycket bättre. Så får vi inte glömma Lustans lakerjers tre första, Mocka Music (Tom Wolgers soloprojekt) och Reeperbahn! Och den rätt tjusiga Paris bis videon http://www.youtube.com/watch?v=X56_13GeW0U m Irma och Tom W.

  6. fransyskan H

    själv har jag ägnat eftermiddagen ât diverse göromâl i sällskap av – Eurythmics. Sex crimes, Nineteen eighty-four. Det undermedvetna gör sitt i allas ert virtuella sällskap! hihiho.

  7. Bea

    Fint med Associates i din blogg! De är definitivt åttiotalets bästa band. Skulle Billy Mackenzie kanske se ut som Per Morberg idag, brukar jag tänka.

  8. Therese

    Rävjägarn, åh, ”In från kylan” med Mockba Music är så himla bra! (Ja, och Lustans Lakejer och Reeperbahn också!)

    Bea, fint med kommentar från dig i min blogg! :D Jag älskar din last.fm-sida, du har så bra smak. Och ja, hurra, Billy Mackenzie och Per Morberg, det är ju helt klockrent! Typ något jag har tänkt långt långt bak i min hjärna utan att kunna formulera, men ja, ja, de är absolut lika… stiliga män :)

  9. Pingback: Copycat «

  10. Johan

    Ligger inte inte känslan i många av 80-talets bästa poplåtar nära känslan i opera? En melankolisk storvulenhet, en känsla av det oändliga, det sublima? Eller är jag helt ute och cyklar?

  11. Jag tycker Billy Mackenzie är rätt lik Morten Harket i den där videon…

  12. karinsofia

    Tack för tipsen! Visagelåten, heelt underbar. ps vilken finfin blogg.

  13. karinsofia

    eehh menar savagelåten förstås

  14. The Associates har jag lyckats missa trots 80-talsfaiblesse! Grymt bra ju! Tack för tipset :) !!

    Om man får kontra med ett liknande band så skulle det vara:

  15. Therese

    The Ivar, åh, kul! Det finns Associates-låtar som jag gillar bättre än just den där (även om jag tycker att den är toppen ocskå!), men det fanns inte så mycket att välja på på Youtube… jag rekommenderar att du lyssnar runt lite :)
    Och hurra, ”Dance with me” är en så bra låt! Fast jag har mest lyssnat på den i den här versionen…: http://www.youtube.com/watch?v=6CLN-2hwvBg&feature=related

  16. Therese:

    ”Party fears two” med Associates är enormt bra (bästa låten hittills med dem) :-)! Kanske blir retro-sommardänga!

    Har du höt fransk Indochine? Också fantastiskt bra. Nu ska jag sluta bumrusha din blogg :-)

    (En hemskt fånig låt från perioden som jag gillar trots att det är från Miami Vice):

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s