Det känns alltid som att jag måste förklara mig när jag inte har skrivit här på ett tag: jag har varit jätteupptagen, oj oj vad mycket jag har haft att göra – jo, lite så, idag är väl dagen då f-skattarna kommer upp ur sina hålor efter en lång tid av deklaration (ser de sin egen skugga så håller vårvärmen i sig), fast jag har lämnat bort min deklaration till min lättsinniga ekonomiman som hellre vill prata om minidatorer och Spotify än vad jag borde göra med avdrag etc. – jag har dock haft fullt upp inför den nalkande momsdeklaration som sker med kvartalsmässig regelbundenhet, samt med jobb, hushållsbestyr, melankoli mm, mfl, osv, etc. Jag bytte sidhuvud här för att jag skulle skriva om ett nytt halsband jag köpte i helgen, som får mig att se ut som drottning över Nilen (om jag i all blygsamhet får säga det själv), därav Cleopatra-bilden, men jag tror inte att jag gillar den så mycket, jag ska nog byta. Till en mer letargisk. Öh, jag känner mig så slö som bara sitter inne, jag känner nästan för att gå ut och springa i vårregnet (fast jag gillar egentligen inte tanken på att springa, jag tänker att jag kommer att få hängbröst och dåliga knän innan jag hunnit ner till Pressbyrån), men promenera kanske, slutar det regna ska jag promenera i eftermiddag, jättelångt, insupa vårluften som är alldeles ren efter regnet. Jo förresten, vad är de här med att stänga Nationalmuseum i sju år? SJU ÅR? Det går faktiskt inte. Till och med jag inser att den där byggnaden inte är perfekt, men sju år är verkligen jättelång tid.
PS: Tack för tipsen om Librarything förresten! Otroligt roligt, och beroendeframkallande. Men måste man betala för sig för att få lägga in mer än 200 böcker? Jag försöker välja de 200 som bäst definierar mig (efter några inledande misstag av typen Naja Marie Aidt), men nu har jag bara 44 kvar och börjar känna mig lite stressad.
Thereses dagbok 
Om man måste betala för sig vet jag inte – jag har ännu inte blivit medlem fast jag tänkt tanken – men min fula lilla hjärna undrar givetvis om du inte kan ta det på företaget. Det är väl någon form av marknadsföring/nätverkande eller klatschigare uttryckt: ”Virtuell representation”.
Inte för att jag vet hur stort överskott du har i firman givetvis.
Och jag vet inte vad regelverket säger. Ens hemsida kan ju definitivt bekostas av firman. Om din ekonomiman gillar spotify kanske han kan tänka sig att fundera på hur det skulle funka med librarything också.
Om inte annat kunde det kanske vara företagets (försenade) julkapp till personalen.
U.J.
Hm, ja, det ser ju så ut? Jag har petat dit 200 och nu tänker jag fundera på hur jag ska göra. Det är ju smart av dem att liksom skapa beroendet först och SEN ta betalt? Å andra sidan 25$ för ett livstidsmedlemskap, är det mycket?
10$ för ett år känns dummare, antingen eller, liksom.
Jag tror att jag kommer slå till. Man hittar ju faktiskt det mesta och det är något fantastiskt med att sortera sina böcker? Och sina minnen av dem. Och inte minst, alla dessa underliga tips man får på olika sätt?
Man kan ju tänka att man antagligen kommer läsa en del under resten av livet också och att man lika gärna kan ha spåren av det där? Som på någon hårddisk som ändå kommer krascha, typ.
Men om det är något som liknar bloggandet… Man kan hålla upp ett tag men förr eller senare sätter man alltid igång igen.
Ja det är lite surt att man måste betala. Själv har jag märkt att man får bättre rekommendationer om man håller sig till ett koncentrat av sin litteratursmak. Det är också en poäng att undvika välkända titlar som ”alla” har. Men då använder jag också librarything mest för rekommendationer. Vill man använda det så som Karin beskriver det är det ju en annan sak.
Har ni förresten upptäckt funktionen Efterlämnade bibliotek? Där kan man se vilka böcker man har gemensamt med kända författare. Det är ganska kul.