mecenat sökes

Glad tisdag, det är så trevligt på mitt jobb. Idag åt vi lunch på Dramaten (man kan äta lunch på Dramaten! Det smakade i ärlighetens namn inget vidare, men det var fantastiskt fin miljö, plus mycket solbränt klientel), och sedan var vi på visning på Bukowskis. De hade en skulptur av Antonius! Gud vad jag skulle vilja ha den. Ser ni hans hår? Att det är som mjukglass, som snirklig maräng, som skogssniglar gjutna i gips? De hade en Zorn som det antagligen är straffbart att spara i sin dator, och en målning av Hugo Salmson som var så fin att jag måste visa den här:

hugo salmson

Här kan man studera den närmare, det rekommenderar jag, för måleriet är så himla fint. Jag läser vidare i måleri-boken och nu berättar jag det för er fast ni inte verkar bry er (fast jag vet, mängden kommentarer säger egentligen ingenting – typ jag postar en bild på nån – BHL, Sibelius fru – och skriver ”Kolla, snygg!” och så får jag 28 kommentarer, till skillnad från när jag skriver inlevelsefullt om MÅLERIET som ni kanske bryr er lite om men inte vill/orkar/vet hur ni ska kommentera, det är lugnt, jag är likadan, typ benägen att kommentera sådant som mat i tub, mycket intressant det där med tuberna! – äsch, det där lät ironiskt? Jag tycker verkligen att det är en intressant observation).

Nu måste jag fundera på vad jag ska ha på mig imorgon. Det går inget bra med användandet av mina färgglada mockaskor när det är risk för regn varenda dag. Jag hade planerat att blogga om galna kvinnor ikväll, men nu orkar jag inte, så nu har ni något att se fram mot! (Eh, vad ÄR det för skillnad på ”mot” och ”emot” egentligen? ”Emot” ser knäppt ut, ja, för att det ser ut som benämningen på en person tillhörande en subkultur som får mig att känna mig gammal – men seriöst, EMO, alltså själva musiken, är inte allt fruktansvärt dåligt? Jag ser faktiskt inga försonande drag alls med emogrejen. Yngre läsare får gärna försöka förklara den, men ibland börjar jag tro att jag har få läsare födda efter 1964 – äldre läsare, som fick ta del av den utmärkta svenskundervisning som erbjöds i skolorna FÖRR I TIDEN kan ju istället få förklara ”mot” och ”emot”. Är man född mellan -64 och mitten på åttiotalet kan man få förklara vad man vill, till exempel hur det kommer sig att torskbeståndet i Östersjön har återhämtat sig så himla snabbt – var ryktet om torskens död överdrivet? Behövde den bara lite andrum? Eller det här: Är det okej att dillstuva potatis MED SKALEN KVAR? Det gör de på Dramaten. Jag svarar bestämt nej på den frågan.)

Advertisements

10 kommentarer

Filed under dagbok, konst

10 responses to “mecenat sökes

  1. Gunnar

    För att bevisa din första tes, väljer jag att kommentera, just det, din åsikt om dillstuvad potatis (!), och inte måleriet… Om det rör sig om färskpotatis så tycker jag nog tvärtom: skalet bör vara kvar! Enda anledningen till att jag tycker så är nog av gammal vana, och att det finns en god smak (lite mindre söt) i skalet som gifter sig fint med den något milda dillstuvningen.

    Men, jag skrev faktiskt en opostad kommentar sent igår kväll som på något sätt berörde dina frågor och tankar kring hur vi kan särskilja en konstnär från en annan – stilen —— orginalitet? Det är ju dock ett väldigt snår att gå in och rota i, och vill man inte framstå som en idiot så kanske man drar sig för att posta något om ett så stort och viktigt ämne utan att ge det lite mer tid än vad som finns i den snabba blogg-världen.

    Trots det ska jag ska posta den alldeles strax (om inte strandgrävarna kommer nu, för då måste jag lämna datorn), dock utan att redigera för det hinner jag inte, så tycker du/ni jag är en idiot (om ni orkar er igenom) så låt oss skylla på att det inte är en tio minuters uppgift för en amatör.

    Ska med spänning följa dina tankar kring MÅLERIET som, om det var herr Vilks själv, eller någon som kommenterade på hans blogg (minns ej), enligt några borde särskiljas från konsten för att det inte längre kan anses vara en del i HÖGDISKURSEN. Bra för måleriet i sådana fall, eftersom begreppet konst börjar bli lite slappt. Och det där med HÖGDISKURS, det låter bara för tråkigt ändå.

  2. Nej, det är inte ok att dillstuva oskalad potatis. Det gör man inte. Alls! Dramaten har chanserat (rätt stavat?), om nu de någonsin haft ett bra kök. Frippes är bättre.

  3. Gunnar

    Rävjägaren: skalar du din färskpotatis?

  4. Hmm, ja, om den inte är jävligt färsk och tokskrubbad (hemma hade vi den i hink när den var nyupptagen, spolade med vatten och rörde med en stör, då blev den len.) Jag är överhuvudtaget försiktig med att göra något annat av färskpotatisen än att äta den just färsk.

    Och: en foto som är som en tavla från förritin, fast den är tagen 1959.

    Han har tagit en hel del fina bilder, Saul Leiter.

  5. Torskbeståndet i Östersjön (bara hälften av den, märk väl) har återhämtat sig pga några stormiga säsonger för några år sedan som pressade in rejäla mängder nytt saltvatten i Östersjön vilket gynnar torskens fortplantningschanser.
    Det är alltså fråga om tur och egentligen inte så stor anledning till förändrad attityd även om man kan äta vissa sorters torsk med lite bättre samvete nu.

    Det här grundar jag på något som hon Isabella Löwdin (eller vad hon nu heter) sagt i någon intervju för ett tag sedan. Den som vill veta mer eller skapa en alternativ uppfattning får ge sig ut och googla (men tro inte automatiskt på fiskare va?).

    U.J.
    Född 1980.
    Som anser att det heter ”emot” – jag unnar inte kidsen att tränga fullt så djupt in i språket. Men jag ser fram emot en fylligare utläggning. Hr Englund, som ju tillhör garanterna för ordning och reda i det svenska språket, finns ju i läsekretsen. Skulle han, och andra födda före 1964 ha bättre för sig – vilket väl är högst troligt – får vi väl ta oss samman och slå upp det. (Hm.. det kommer att bli besvärligt att rekrytera till Akademien när det bara finns vi som är födda efter 1964 kvar…)

    DS.

  6. Av någon anledning – troligen för att jag läser Hemingways ”En fest för livet” nu – kommer jag att tänka på Gertrude Steins råd till denne om att man ska satsa på de jämnåriga konstnärerna, de som man har råd med. Och att man antingen kan köpa kläder eller konst.
    Skulle kunna citera men vill minnas att du nämnt att du läst boken ganska ingående.

    U.J.

  7. jakobius

    Angående frågan om ”se fram mot” eller ”se fram emot” så är jag faktiskt benägen att föredra det senare. Det känns mer korrekt att sätta ”emot” efter verbet, i analogi med ”ta emot”.
    I praktiken misstänker jag att båda varianterna går lika bra, men vill man vara lite extra elegant (och det vill man) kan man ju inte nöja sig med det näst bästa.

  8. Per

    Jaha, jag är f. 1984, innebär det att jag är kallad till att förklara emofenomenet?
    När jag gick på gymnasiet var de band som kallade sig emo fortfarande förhållandevis ”rätt”. Fireside och sånt. Musik för oss som var känsliga som Conor Oberst men tuffa som James Dean…eller, eh, musik som fick en att tro att man var känslig som Conor Oberst och tuff som James Dean så länge skivan spelade. Det var lite avigt och inte var mans egendom liksom.

    Exakt hur det här blev en massrörelse för fjortonåringar som ser ut att tillhöra ett bortglömt Final Fantasy-spel har jag lite svårt att fatta dock…

    Vad gäller oskalad dillstuvad potatis: Mitt svar är att nej, det är inte okej. Frågan är om det ens är lagligt.

    I övrigt tror jag nog att det är just de mest välskrivna och insatta blogginläggen som är svårast att kommentera på; särskilt om man själv har lite halvtaskig koll på målerihistoria och så. Det är ju fortfarande de blogginläggen man uppskattar mest, iaf. i mitt fall.

  9. Åh, jag var också på Bukowskis-visningen idag, men spanade mest på de gustavianska delarna… Tänker att en schysst Haupt-byrå eller så skulle passa bra i min närförortsetta.

  10. Jag vet inte varför men jag kom in på det här med mot och emot i morse och håller mest med jakobius.
    Emot är starkare än mot?
    ”Jag fick under diskussionen majoriteten emot mig”, låter jobbigare än bara ”mot mig”.
    ”Inte mig emot”, heter det ju också. Där kan man knappast ens säga ”mot”.
    Jag gissar att emot håller på att trängas ut utom i ålderdomligare uttrycks om blivit närmast stående.
    Förslag emottages tacksamt låter ju ålderdomligare än bara mottages tacksamt?
    Däremot kan man ju inte säga emotfullsägelsefulla saker, eller emotsättningar, men de orden känns nyare i sin korrekta form.

    Möjligen innehåller emot lite starkare riktning än bara mot.
    Vilket skulle innebära att en jävla uppförsbacke var ett emotlut?

    Nä, nu lägger jag av.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s