greetings from Dalarna

Hej, nu åker jag tåg igen, jag har varit i Dalarna. Över dagen. Mycket uppfriskande! Det var en jobbgrej som ni väl får se snart, tyvärr skulle jag nog aldrig göra en så trevlig grej som att åka till Dalarna över dagen om det inte hade med jobb att göra, det slår mig liksom aldrig att man kan göra sånt. Jag har fått konst, kultur och sjötunga i vitvinssås, mm, sjötunga. En fascinerande grej så fort man kommer en liten bit norrut i det här landet är att det är berg vid horisonten (nu kan ni skriva en snorkig kommentar om att det inte alls är berg vid horisonten överallt så fort man kommer norr om Uppsala, nej, nej, okej, kanske inte, jag har verkligen knappt varit i mer än den nedersta tredjedelen av det här landet, men lite mer berg vid horisonten är det väl?). Jag är inte van vid berg vid horisonten, det känns lite… instängt. Fast inte bara på ett dåligt sätt, det är lite tryggt också, plus att det ju gör att man tänker att jag undrar hur det ser ut på andra sidan de där bergen. Jag tycker att det är lätt att förstå att människor börjar berätta sagor när det är berg vid horisonten.

Jag drog runt ett tag i ett Kristi himmelfärdstomt Falun, jag ville köpa kaffe nånstans men jag hittade inte ens en Pressbyrå. Jag har aldrig varit i Falun förut. Det såg ut ungefär som man kunde vänta sig. Det började regna, jag gick in i en kyrka som var helt tom utom på någon som knappt syntes som satt och spelade orgel, jag satte mig längst bak och lyssnade, det var väldigt fint. Privat orgelkonsert! Det kändes som i en film. De går alltid in i tomma kyrkor och sätter sig i filmer, jag vågar aldrig göra sånt i Göteborg eller Stockholm, men i Falun kändes det lugnt. Nu är jag i Sala. Det blir byte för resenärer mot Västerås-Eskilstuna-Katrineholm-Linköping. Syrenerna verkar inte blomma här än. Jag luktade på blommande syrener i Göteborg förra veckan, det var som en madeleinekaka av bly kastad rakt i magen. Det ser likadant ut överallt vid järnvägsstationer i Sverige, Sala ser ut som Katrineholm som ser ut som Borås. Falun såg ut som Skagen! Ändhållplats. Jag köpte en liten tavla igår, fast inte en Hugo Salmson:

helene

Det är Helene Schjerfbecks flicka med videkvist (ja, den är ju tyvärr inte äkta dårå, det är ett litet tryck från Myrorna, men den pryder verkligen sin plats i min rum som min hyrestant i övrigt har dekorerat med Lena Linderholm-planscher samt vad jag fruktar är ett eget alster). Ser ni håret? Det gör ni kanske inte nej, förlåt, min mobilkamera är inte så bra på närbilder, men håret är iallafall väldigt fint målat. Alltså det nordiska måleriet inför förra sekelskiftet, någon gång ska jag försöka förklara varför jag gillar det så mycket. Nu ska jag läsa lite konservativ man, sedan ska jag anlända i Stockholm på utsatt tid (skriver jag det så händer det kanske) och möta min syster för middag. Jag vill verkligen ha vin. Förlåt att jag inte har svarat på några kommentarer men jag har ju som sagt varit upptagen med Falun och sjötungan etc. Hörs snart, kyss.

Annonser

1 kommentar

Filed under dagbok

One response to “greetings from Dalarna

  1. Jag fick samma tavla när jag föddes, och under större delen av mitt liv underhöll mina föräldrar lögnen att det var ett porträtt av Mig (det fanns bland annat ett fotografi av mig när jag höll i videkvistar som de hävdade var underlaget). Man kan säga att Helene Schjerfbeck var min jultomte!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s