utflykt, socialantropologi

skokloster2

 

Jag har varit på ett slott halva dagen! På Skokloster, toppen var det, man fick mat bredvid en allé (jag älskar alléer!!! Seriöst, alléer är verkligen på min topplista över saker som jag tycker riktigt mycket om) och äppeljuice från fruktträdgården och rundvandring bland helt sjukt fina salar: fantastiska tapeter och stuckaturtak, tusen underbara porträtt, ett oändligt bibliotek. Saker jag har insett att jag borde skaffa: gammal jordglob (samt eventuellt himmelsglob, de kommer tydligen gärna i par), lite byster och kopparstick samt ett porträtt av Homeros att hänga i biblioteket. Ett bibliotek borde jag skaffa också.

Det verkar så trevligt att vara flicka i överklassen. Allt som flickor i överklassen omger sig med är mjukt och lent och milt och diskret och av god kvalitet; det är siden och kashmir och angora och mjukaste skinn i dyra handväskan, det är så fint allting, man vill bara klappa på överklassflickor som om de var små djur; honungsblonda håret, fina koftan, de doftar säkert gott också, diskret och lite pudrigt. Jag har efter trettio år på jorden kommit på att man ska klä sig i tråkiga färger om man vill se dyr ut utan att vara det, alla beiga koftor på Zara i Sturegallerian tar slut på två sekunder, överklassflickorna älskar sina beiga koftor, och beiga byxor. Jag köpte fyra toppar idag! En är beige-rosa, nude som vi kallar det för nu för tiden, en annan är varmt grå, en är ljusblå med dragning åt lavendel, en är vit, det är mycket diskret, och billigt alltså, men det syns inte så väl. Synd att jag har så svårt för färgen beige. Jag är till exempel mycket förtjust i färgen fuchsia, eller cerise, eller magenta, eller vad vi nu ska kalla den för, den färg som pioner kan ha, och som rosenskära kan ha, det är en ytterst vulgär färg. Bär man den ser man ut att vara gjuten i plast medan man i beige ser ut att vara omsorgsfullt framslipad ur sandsten. En grej med överklassen som förbryllar mig är bruket av oljerock. Det vimlar av oljerockar!

Jag var precis på biblioteket. Klockan var tio i nio, de skulle strax stänga, det var mörkt (för att vara i slutet av maj) och regnigt ute, det var så mysigt. Det kändes verkligen som att jag bodde i en stad. I en stad alltså, inte i utkanten av den. Runt Odenplan är det Acneflickvänner överallt. De syns nästan alltid i sällskap med sin sambo och är alltid på väg till någonting: restaurang, goda vänner, de har alltid aktiviteter. Frågar man Acneflickvänner säger de att det är otroligt viktigt med jämlikhet och att vara självständig och tjäna egna pengar och inte vara beroende av en man, och sedan slutar det ändå alltid med att Acneflickvännen skaffar sig en man som tjänar mer pengar än de själva gör, kanske till och med riktigt mycket pengar (detta skiljer Acneflickvännen från överklassflickan, som iallafall inte hymlar med att hon är ute efter att gifta sig rikt och inget annat).

Hur kom vi in på det här? Jag har bedrivit socialantropologiska studier hela dagen som ni märker. Jag älskar den här årstiden. Älskar! Mer i år än något år tidigare tror jag. Jag har skrivit en artikel som ni får läsa på lördag förhoppningsvis och jag har varit så nervös över den och nu är den inlämnad och klar och det är så skönt. Förlåt att jag inte har bloggat, jag har haft så himla mycket att göra och varit så sjukt trött på kvällarna, igår orkade jag knappt tugga när jag skulle äta, seriöst. Jag kan sammanfatta vad jag har gjort sen senast: I söndags jobbade jag: I måndags var jag på bokreleasfika samt jobbade. I tisdags fick jag middag på Gondolen. Så fint! En jättegod fisk fick jag. Mmm, fisk. Samt jobbade. Igår jobbade jag och sen låg jag som en zombie i sängen och såg på sex avsnitt av That 70’s show i rad. Nu ska jag packa min väska för imorgon åker jag till Göteborg ett tag igen. Hej, hörs.

 

skokloster1

En borggård vore fräckt att ha.

 

skokloster3

Sedan kom regnet.

Annonser

4 kommentarer

Filed under dagbok

4 responses to “utflykt, socialantropologi

  1. Karin

    Och jag som trodde att du ville ha en liten kyrka, vid sista bilden. Eller åtminstone ett kapell.
    Ett kapell, tycker jag man ska ha. Ett familjekapell.
    Skokloster är jättefint.

  2. Tomtenietzsche

    Oljerockar och Land Rovers – när man bor i stan! Kanske är det markörerna som säger att man egentligen tillhör den riktiga överklassen, den med gods och gårdar, rötter och anor. Alléer är något man borde samla på! Skoklosters vapensamling går inte heller av för hackor!

  3. k

    Du skriver så fint om Stockholm tycker jag. Det är en speciell känsla att lämna stadsbiblioteket vid stängning. Om man får önska så önskar jag mer stockholmsskildring.

    Men hur ser en acneflickvän ut? Jag får ingen tydlig bild trots att jag bor i Vasastan. Är en acneflickvän detsamma som en lattemamma?

  4. fransyskan H

    Intressant med din ”nude-analys”! för att ge dig vatten pâ kvarn mâste jag delge de reaktioner vi fâr bland konservativa fransyskor som spontant är väldigt attraherade av de fantastiska marimekko tyger och kläder vi har att erbjuda.
    ”Ah, vad fint! Men jag KAN tyvärr inte klä mig i färg”. (= i min garderob finns bara svart, beige, eventuellt vitt).
    ”Jösses vilket vackert tyg. Vad synd att jag inte har rött i mitt kök – det är laxrosa”. (=är du galen? tror du jag BLANDAR i mitt HEM?).
    ”Vilken fin vaxduk! men den är blâ och lila… jag kan inte ha blâtt hemma, du förstâr jag kan inte LEVA i blâtt”. (Blâtt är ute sen posten satte denna vackra färg i sin logo för tjugo âr sen).
    Etc, etc. I vârens kollektion finns 2 versioner av en minikollektion plagg – den ena med pastellfärger som gar in i varandra – ljusgult, ljusblâtt, vitt, ljusrosa – den andra med grâtt, ljusgrâtt, svart och vitt. ”Ahhh vad fint. Men oj vad färgstarkt. En ung flicka mâste vara jättesöt i dessa”. (allt som gâr utanför den beiga rutan är mao för färgstarkt om det sâ är pastell – ev. skulle man väl kunna gâ med pâ EN pastellfärg, (och helst om det finns en Ralph Laurent logga eller liknande som bevisar att det duger, men fleeera. Huuu).

    Hopplöst. Men dock en jäklans utmaning. Joorâ, min kära fru: du kan VISST blanda beige och rött och vips sâ fint det blev hemma hos dig! Jojomen, visst klär du i pastellfärger min sköna höna – första sa trakigt om alla ginge klädda likadant i sorgefärg eller BEIGE.

    Visst ska du vaga sticka ut! Du är helt enkelt jättevacker och SOM VACKRAST när du sticker ut!

    Och beviset. När de väl vâgat sâ kommer de stolt tillbaka och letar efter mer… (men det tar tiiiid).

    Men är vi kanske nästan alla sâ? Vi vill synas men absolut inte sticka ut?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s