ett klargörande

Hej, jo, angående det här blogginlägget: Nyligen for vi, som vanligt när vi har gjort färdigt ett nummer av Axess, ut på landet till tidskriftens jaktslott för att fira. Johan Lundberg tog mig åt sidan och sa med sträng röst att jag för mitt eget bästa kanske borde fundera en smula på det där med Aftonbladet. ”Du måste väl förstå att det är ytterst olämpligt!” väste han. Han hade ett gevär i ett fast grepp i ena handen eftersom han var på väg ut för att döda några oskyldiga djur. Jag skulle inte direkt beskriva det som en hotfull situation, men det var rätt uppenbart att han menade allvar. När jag lovade att jag skulle tänka på saken nickade han kort och stegade bestämt iväg för att välkomna några män i tweed som hade tittat förbi för att inspektera vinkällaren och lyssna på Wagner på redaktionens portabla trattgrammofon (det är faktiskt fantastiskt ljud i den!). Man kan väl säga att jag insåg att jag inte hade mycket till val.

Nejdå. Jag blev givetvis inte tvingad (eller ombedd, eller ”uppmuntrad”) av Johan Lundberg att byta tidning från Aftonbladet till Expressen. Det var ett beslut som växte fram under rätt lång tid. Jag tyckte inte att det kändes speciellt kul med Aftonbladet den sista tiden, vilket jag tror att de flesta som känner mig det minsta kan förstå.

Flera personer som jag pratade med medan jag funderade på saken sa till mig att det ju ändå var kul att jag faktiskt skrev i Aftonbladet eftersom jag skilde mig så pass mycket från de flesta andra skribenterna där – och ja, visst, det är väl toppen om det inte är så att alla skribenter på en kultursida tycker likadant om allt, det är jag den första att hålla med om. Men samtidigt var jag trött på att vara den personen: jag tänkte att nu har jag varit den som har personifierat den fina principen i tre år, nu kanske det kan vara någon annans tur att göra det ett tag så kan jag softa lite och sluta tycka att allt känns jobbigt. Nu tycker jag dessutom att det känns roligare att skriva än på länge. Hurra!

Annonser

8 kommentarer

Filed under dagbok

8 responses to “ett klargörande

  1. Bli klar med din roman! Det här var hur kul som helst.
    (För oss som haft Lundberg i skolan är det extra roligt eftersom vi visserligen framförallt minns honom för hans välskurna jeans men mycket väl kan tänka honom i jaktstövlar.)

    Lite synd tycker jag alltihopa är för jag vill kunna gilla både Bohman, Lindeborg och (åtminstone det mesta av) Lundberg men det är ju faktiskt någon sorts mänsklig rättighet att trivas på sitt jobb.

    U.J.

  2. Gunnar Strandberg

    Haha, det där var kul skrivet! Och grattis. Att byta arbetsgivare är enligt min erfarenhet oftast bra. Och, som U.J. säger, att vantrivas är inget alternativ i längden. Vill man studera kan man exempelvis åka ut till Kista (om man bor i Stockholm) och äta i någon av Ericssons alla personalmatsalar och titta in i ögonen på valfri gammal ingenjör som kedjats fast för tjugo år sedan och glömt bort hur friheten smakar. Och hur blommorna luktar. När jag tänker på det associerar jag till Turgenevs En jägares dagbok, och de livegna i Ryssland, men idag ska jag inte spåra ur här i kommetarsfältet… Hursom, det gör en ledsen att se de där brutna männen. För övrigt gillar jag hur amerikanarna säger good for you utan en uns av ironi.

    Therese, good for you!

  3. Per

    Det låter onekligen som att det var rätt val för dig, det känns rätt knäppt att folk utgår från att någon annan skulle ha tvingat dig till det ena eller det andra.

    Det vore rätt fantastiskt om Axess hade ett jaktslott ni drog er tillbaka till i tid och otid. Men nog lyssnar ni väl ändå på Wagner när ni jobbar? Krossa inte mina föreställningar om hur det går till på en kulturtidningsredaktion nu!

  4. Therese

    Urban, man behöver inte välja :)

    Gunnar, ja, jag har också tänkt på hur trevligt det är med det där ”Good for you!” – liksom helt uppriktigt. Tack!

    Per, givetvis lyssnar på Wagner. Fast inte hela tiden, det blir så uppeldad stämning då så vi brukar spara honom till fredagseftermiddagarna. Till vardags är det mest Mahler.

  5. Det enda som är tråkigt i denna historia, är Axess saknar jaktslott och att det inte gick till som du först skrev. Attans. I övrigt får man gratulera! Själv väntar jag med spänning på om jag skall få ett Guld-UR i eftermiddag (man är vitsig inom public service).

  6. Om det där med jaktslottet vore sant skulle jag gjort allt för att få skriva i Axess. Förutsatt att det serverades ett vegetariskt alternativ vid middagen i stora salen där gästerna efter några drinkar förolämpade varandra och ett hastigt nedlagt bestick betydde krig.

  7. tidenstecken

    Själv är jag mest kulturkonservativ och dessutom politiskt opålitlig. Jag fortsätter att skriva i Aftonbladet men är glad om Therese hittat ett publicistiskt hem som passar henne just nu. Man ska alltid vara glad när en sympatisk medmänniska trivs och har ökad lust att skriva. Det vinner vi alla på.

    Eftersom jag genom åren medarbetat både här och där börjar jag bli lite trött på alla som försöker utnämna någon viss kultursida eller tidskrift till den bästa eller mest rättänkande. Det är ju bara att erkänna att man på varje kulturredaktion hittar personer som man högaktar och gärna läser medan det finns andra skribenter vilkas bidrag till världskulturen man ägnar en förströdd blick med den outtalade kommentaren: ”Nej, inte nu igen”.

    Den bästa kultursidan är ju den som plötsligt lyckas ge oupptäckta naturbegåvade skribenter en ny plattform.

    Annars tvivlar jag inte ett ögonblick på att Johan Lundberg uppträtt med ett gevär i handen. Jag hoppas bara att det fanns en skjutbana nära jaktslottet så att han fick tillfälle att förbättra sin träffsäkerhet.

  8. Johan Lundberg

    Torsten, naturligtvis är ingen kultursida bättre än någon annan, varför varje fundering om sådant är helt meingslös. Att alla kultursidor är exakt lika bra beror, strängt taget, på att alla kulturskribenter är exakt lika bra, om än lite olika i temperament. Att alla kulturskribenter är exakt lika bra gör att även funderingar om sådant som enskilda skribenters träffsäkerhet är rätt meingslösa. Genom åren har jag lärt mig att även sådana som träffar mindre rätt kan vara rätt underhållande, i synnerhet i jämförelse med sådana som alltid skjuter med lösa skott av rädsla för att missa måltavlan.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s