the boy

Hej, glad nationaldag, glad boklördag, vad kasst det är med röd dag på en lördag! Affärer är stängda och man får ingen morgontidning. Man är ledig från jobbet, men det skulle man ju ha varit iallafall. – Kanske inte om man jobbar i affär eller delar ut tidningar? – Nej, det är ju sant, förlåt… jag är så självisk. Men jag har så himla tråkigt, jag skulle velat ha en DN här så hade jag kanske kunnat bli upprörd över något iallafall, det hade varit upplivande. Min förkylning har tagit en ny spännande vändning och igår var jag tvungen att febrig irra mig till en vårdcentral och få penicillin av en läkare som typ lät mig ställa diagnos på mig själv, det tog fem minuter så stod jag där med ett recept i handen. God bless vårdcentraler! Jag har enbart positiva erfarenheter av vårdcentraler. Det enda jag ångrar är att jag tackade nej till hostmedicin. Hur kunde jag?!?! Nu behöver jag iofs ingen hostmedicin, men när en läkare frågar om man behöver hostmedicin ska man svara ja ändå, gud, tänk alla de gånger jag haft jobbig hosta efter en helt vanlig förkylning och bara drömt om skön receptbelagd hostmedicin… Jag insåg mitt misstag sekunden efteråt, men då kunde jag ju inte gärna ångra mig. Jag kommer att våndas över det här i evigheter.

Jag har som sagt väldigt tråkigt. Jag borde typ se en kvalitetsfilm eller nåt, så att det känns som att jag gör något vettigt, men det känns lite som att mitt huvud är inlindat i bomull och ändå inte riktigt skulle uppskatta kvalitet. Jag har läst tusen miljoner bloggar istället. Ni vet hur man kan bli besatt av saker framför datorn? Och bara googla och googla till internets djupaste vrår för att hitta mer information, MER INFORMATION!!! – idag har jag hittills hunnit vara besatt av den här pojken:

 

charles1

 

Han heter Charles och är 15 år gammal. Hans jacka kommer, tror jag, från Martin Margiela och är alltså mycket, mycket dyr. Charles förekommer ibland på modebloggar, han bor i Paris och har uppenbarligen – utöver ett stort modeintresse – väldigt stor veckopeng. Här kan man se några bilder till på Charles, samt på delar av hans umgängeskrets (det är som ni förstår också därifrån jag har stulit bilden här ovanför, måste jag tillägga eftersom jag inte känner mig bekväm med att stjäla bilder hur som helst).

Det är så fascinerande med Charles! Jag vill skriva en roman om honom. Vem är han? Vilka är hans föräldrar? De måste vara jätterika. Klär sig Charles så där när han går till skolan? Umgås han bara med betydligt äldre modemänniskor? Har de honom som en liten maskot? Typ tar med honom ut på klubbar och ger honom dåliga vanor i mycket ung ålder? Vad gör han om dagarna? På fritiden?

 

charles3

Här är Charles i ett par skor som tydligen är mycket exklusiva.
Bild från The Sartolialist.

 

charles2

Här är Charles gissningsvis på fest.
Charles, får du vara ute så sent?
Charles, har du gjort dina läxor?

 

 

Jag är så fascinerad av brådmogenhet, antagligen för att det är raka motsatsen till mig själv. Jag minns när jag gick typ på mellanstadiet och med skräckblandad förtjusning läste en artikel om Drew Barrymore i Frida. Eller Milla Jovovich – jag tror faktiskt att jag läste exakt det här reportaget i Vecko-Revyn (gissningsvis några år senare dock), det gjorde mycket stort intryck på mig:

 

milla

 

Jag tänkte ”Tänk om det var jag!”, och sedan var jag avundsjuk i någon minut innan det slutade med att jag var var helt sjukt glad över att det inte var jag. När jag var tolv, tretton, fjorton sådär var min värld så liten – jag tror att det var det som skrämde mig mest med tanken på Drew och Milla, att deras värld var typ hela världen medan min värld var Kolmården (invånare: ca 5000) och det kändes, trots avsaknaden av glamour, så himla tryggt.

Annonser

4 kommentarer

Filed under dagbok

4 responses to “the boy

  1. Åh, Charles ser ut som en Schielepojke! (utom hårfärgen då)

    http://farm3.static.flickr.com/2407/2457746873_4a35a5fe9d.jpg?v=0

  2. Agneta J

    Alltså ursäkta men nu måste Vän Av Ordning få göra ett inlägg. Man ska bara äta penicillin om det är konstaterat att man har bakterier som bara penicillin biter på. Snart är världen full av otäcka små saker som är resistenta mot penicillin därför att läkare har skrivit ut det till höger och vänster. Med detta sagt önskar jag dig god bättring!

  3. Oj, wow, hoppas det känns sådär när jag åker till Paris nästa vecka. Hoppas jag ser ut ungefär sådär också.

  4. Therese

    Johanna, oj, ja! Väldigt likt!

    Agneta, haha, jag kunde faktiskt förutse den kommentaren… Men tro mig, jag behövde penicillin. Eller, jag hade väl kunnat avvakta några dagar iofs, och sett om jag repat mig på egen hand, men det hade varit direkt plågsamt, plus att jag inte hade haft tid med det… vilket är en kass anledning iofs, men så är det. Förvånande var dock hur lätt det var att få penicillin. Nu var jag ju alldeles ärlig, men jag hade ju kunnat gå dit med en helt vanlig förkylning och sett ynklig ut och fått samma medicin utskriven hur lätt som helst.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s