bonjour tristesse + leda

”Du uppdaterar ju aldrig längre, buhu. Är du busy med annat?” står det i min senaste kommentar (den var väldigt fin, tack!) och i DN idag står det ”Varför så tyst om Humanisternas kampanj ‘Gud finns nog inte’?” (det är Göran Rosenberg som undrar) och båda dessa frågor har faktiskt samma svar: Det beror på att jag har varit sjuk, sedan bortrest, sedan sjuk igen. Jag är fortfarande sjuk och det är så himla tråkigt. Jag började se Sagan förut, alltså filmen om Francoise Sagan, men den blev för sorglig, hon var också sjuk och ynklig, sen försökte jag läsa den lärda boken Fantastic Metamorphoses, Other Worlds av Marina Warner som faktiskt verkar just fantastisk. Det är en så fin målning av Leda och svanen i den, av Correggio. Jag gillar Leda och svanen! Fast mest gillar jag Danaë och guldregnet. Det står i boken att en besökare på en utställning där Correggios Leda visades blev så upprörd över den att han/hon attackerade den och hackade sönder Ledas ansikte, varför det är en kopia som visas i boken – men när jag googlar får jag tusen gånger fler träffar på Correggios original än på kopian, och originalet ser mycket intakt ut. Det kanske är restaurerat. Whatever. Förlåt, jag babblar på om saker ingen är intresserad av. Jag är faktiskt sjuk. Plus att jag tror att jag tycker bättre om kopian. Hon ser så fnissig ut. Originalet är så Leonardo da Vinci och det kanske är nåt fel i huvudet på mig, men jag har aldrig kunnat känna något särskilt inför Leonardo da Vinci.

 

Correggio_038

Correggios original (1531-32).

 

eugenio cajes

Kopia av Eugenio Cajés (1604).

 

(Färgerna tar jag inget ansvar för.) Okej, nu drar jag mig tillbaka med metamorfoserna och ber att få återkomma om Humanisterna när (/om) jag orkar. Hej hej.

Annonser

4 kommentarer

Filed under dagbok

4 responses to “bonjour tristesse + leda

  1. Sjukdom, så fatalt.

    Bonjour Sagan berörde mig enormt. Jag nästan vacklade ut ur salongen, livrädd för omvärlden, så mycket påverkade filmen mig. Det var så sorgligt att hon verkligen försökte leva sitt liv på sitt sätt, och det gick så fel. Se den klart någon dag, det är den värld.

    Med hopp om snar hälsa.

    /G

  2. Åh, nej, Sagan och sjukdom låter inte som den bästa kombinationen. Det som var omtumlande med filmen var nog mest det nattsvarta, det sorgliga, tunga; livsödet. Jag tyckte nog att det ibland blev lite väl svart, att det gick till överdrift, att vinklingen var något för hård. Och så Testuds skådespeleri som stundvis drar iväg mot det karikatyriska emellanåt… Men Jeanne Balibar är värd en eloge för sin roll. Hon är fantastisk.

    Om du har möjlighet att se filmen om Coco Chanel (Coco avant Chanel) istället är chansen säkert större att du mår bättre snart! (Men den finns väl knappt i SE än, och än mindre på DVD…?)

  3. Ola

    Jag håller med dig om att da Vincis tavlor inte väcker så mycket känslor, de är märkligt sterila. Djupet i hans tavlor finner man i hans tekniska skicklighet, ljus, komposition.

  4. kan du inte lägga upp ett inlägg med fler av dina favoritkonstverk? det är så inspirerande, ett av dem sitter på min vägg nu.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s