sommaren med Siegfried

siegfried sassoon bland lavendel

 

Hej, jag har det fint på landet, jag är bara rädd att idag är sista dagen med fint väder – det drar in en molnfront nu, och imorgon blir det regn. Då ska jag iofs förevisas Sveriges största ask (trädet alltså, inte Sveriges största låda) som finns här i krokarna. Åtta meter i omkrets! Säger ryktet. Jag får väl undersöka om det är sant. Jag blir så trött av lantluften, jag somnar tidigt på kvällarna, så fort jag lägger huvudet på kudden, och drömmer oavbrutet, vilket fortgår en bra stund efter att jag har vaknat – – –

Jag har gett mig i kast med ännu en rävjagande man, idag är det Siegfried Sassoon (eventuellt kommer jag i fortsättningen att referera till honom och Scruton som ”Sigge” och ”Rogga”), hittills är det trevligt om än lite händelsefattigt, men även det på ett trevligt vis: det äts god mat, spelas cricket, arrangeras grönsaksutställningar samt rids alltså efter räv i vackert liksom slumrande engelskt landskap där det tydligen växer humle överallt, det låter fint. Det är lite som att läsa en Enid Blyton-bok där själva mysteriet aldrig dyker upp. Dessutom klär man sig i ”korderojkostym”. Korderoj! Det är ju ett så roligt ord. Jag såg The talented Mr Ripley för några kvällar sedan (den nya, inte den franska… eller, givetvis inte den franska, eftersom jag använder den engelska titeln… alltså jag föredrar faktiskt den nya trots att Alain Delon är vacker som en dag, plus att han har ett perfekt namn, visst har han? Säg det en gång nu; Alain Delon, konsonantljuden är lena som honung och mjölk…) och där skrattade de åt Matt Damon som använde manchesterkostym mitt i sommaren. I England tycks detta dock alltså vara socialt accepterat (eller hur förhåller det sig med detta, o anglofila läsekrets..? Boken utspelar sig iofs än så länge 1898).

Det har inte hänt så mycket idag: Jag har åkt lite båt, jag har handlat godis i en liten sommarbutik, jag har solat och alltså läst en bok där det inte heller händer så mycket och det har varit bästa sortens händelsefattiga dag, det har verkligen känts som sommarlov. Vill man trots sommarslöheten läsa något engagerande rekommenderar jag idag Johan Lundbergs sammanfattning av den debatt om figurativt måleri som helt har förts på internet, samt Per Svenssons artikel i Sydsvenskan om litteraturkritik. Imorgon rekommenderar jag mig själv i Expressen! Om man känner för att läsa mer lite på samma tema. Jaha, nu åskar det, bäst att koppla ner då kanske… jag tror dessutom att drinktimmen är slagen.

9 kommentarer

Filed under dagbok, litteratur

9 responses to “sommaren med Siegfried

  1. Det stämmer med korderojen på sommaren i England. Nästan uteslutande byxor, alltså. Och manchesterbyxor (särskilt i khakinyanser) är en väldigt klar klassmarkering, dessutom: medelålders-till-äldre man pensionerad eller ledig från högre förvaltning, kulturadminsitrativt, militär, den svängen. Dom kallar gärna byxor för ”bags”, för det gjorde man på den tiden. Såg ett exemplar senast idag (vädret: blåst, soligt och mulet omvartannat, ”fast sunshine” som Ondaatje kallade det), det var den f.d. kavalleristen Richard D. som säljer organiskt nötkött på Broadway Market, E8.

  2. David

    Av de tre böckerna i serien tycker jag definitivt bäst om ”När vi red efter räv”. Det är svårt att inte tycka om stämningen i den. För mig är det avgjort en sommarbok. Den 3 augusti 1949 skrev kritikern Knut Jaensson till Ingemar Hedenius: ”Det egendomliga med denna bok är att jag har haft stort nöje av dem, för som du vet är jag komplett ointresserad av sport och jakt, och på en häst har jag aldrig suttit. Men jag har läst om hur han ”vann överstens pokal” med stor spänning! För övrigt är Sassoon en fin människa och naturligtvis i all skenbar konstlöshet, som det heter, en utmärkt berättare.” Sassoons riktiga memoarer, även de i tre volymer, blev jag lite besviken på. De var inte lika sympatiska och, paradoxalt nog, kändes de ej särskilt levande, men de belyser mycket i de självbiografiska romanerna. (Böckerna i fråga är: ”The Old Century”, ”The Weald of Youth” och ”Siegfried’s Journey”.)

    Jag kan även tipsa om brevväxlingen mellan Jaensson och Hedenius: ”En vän att tala med” (1986). Det låter larvigt, men den är på sitt sätt en hoppingivande bok. Respektive skribents uppenbara, och eskalerande, glädje över att ha funnit en bra samtalspartner tilltalar.

  3. ”Jag kan även tipsa om brevväxlingen mellan Jaensson och Hedenius: “En vän att tala med” (1986)”

    Jag kan tipsa om Karl Vennbergs recension av denna bok (i essäsamlingen På mitt samvete, s. 260). Samt (i samma essäsamling) det Vennberg skriver om Ekelund, Hölderlin, Erik Hjalmar Linder, Birgitta Trotzig, Per Meurling – ja nästan allt han skriver, faktiskt. Och hans poesi, åtminstone den sena.

    Vennberg är en av våra allra största. Förnuft, klarhet och ifrågasättande, parat med en förunderlig intuition och ironisk värme.

    Kristina Lugn om Karl Vennberg:

    http://www.svenskaakademien.se/web/Karl_Vennberg.aspx

  4. Therese

    Gunnar, jag kan verkligen se dessa män framför mig!

    David, oj, kul att du läst så mycket av Sassoon. Gillar du hans lyrik? Om du läst någon alltså? Några tips i sådana fall?

    Och så blev det plötsligt Karl Vennberg-hype i den här bloggen..! Mycket fascinerande.

  5. Äntligen!

    Ja, När vi red efter räv är precis som du beskriver den. Den kan uppleves som lite seg, men just det där loja livet på engelska landsbygden är väldigt tilltalande.

    Sassoon finns även med på ett hörn i biografin över Stephen Tennant (Serious pleasures).

    Jag gillar Sassoon, han verkar ha varit en mycket spännande person.

  6. Var fick du förresten tag i den där snygga utgåvan som jag saknar av just När vi red efter räv? Bokbörsen?

  7. Therese

    Rävjägarn, jaa, lojt är det verkligen… utmärkt sommarlovsläsning, mycket behagligt… Stephen Tennant vet jag nästan ingenting om, mer än att jag varje gång jag har råkat googla honom (det har hänt några gånger iallafall) har jag tänkt att han verkar underbar!
    Ja, boken är från Bokbörsen… det var bara en slump att den ser så trevlig ut, jag beställde i princip första bästa… men jag är mycket nöjd :)

  8. Stephen Tennant är egentligen rätt trist, men han omgav sig med en samling rätt briljanta människor: Sitwells, Sassoon, Beaton m.m.

  9. Therese

    Jag är mest så förtjust i Wikipedias presentation av Tennant: ”a British aristocrat known for his decadent lifestyle. It is said, albeit apocryphally, that he spent most of his life in bed”… där slutar väl men kunskap ungefär. Ja, plus att han är så fin på alla bilder…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s