de skummaste målningarna från förra sekelskiftet, del 3

Kolla, en serie som redan har fått tre delar! Jag tror att det är rekord i den här bloggen. Idag tänkte jag att jag skulle berätta för er var bebisar kommer ifrån:

 

Herbert Draper, A Water Baby

 

Snäckor! Ibland när en kvinna går på stranden öppnar sig en jättestor mussla och hon hittar en bebis… Målningen heter A Water Baby och är målad år 1900 av Herbert Draper (1863 – 1920), en man med en uppenbar fascination för kvinnor och vatten. Han har målat några av den viktorianska erans fräckaste sjöjungfrutavlor och det vill faktiskt inte säga lite, för det är rätt gott om fräcka sjöjungfrutavlor från den viktorianska eran (jag har en stark känsla av att vi får anledning att återkomma till detta). Just denna målning sticker dock ut bland Drapers andra verk: Dels är den ju rund, och dels är det alltså inga sjöjungfrur eller stormnymfer eller sirener på den, utan en Blå lagunen-aktig kvinna som hittar en bebis i en mussla.

Antagligen är det hela inte så skumt som det verkar, det krävs ju ingen djupare insatthet i vare sig konst eller psykologi för att se vaginasymboliken i musselskalet som öppnar sig. Plus att jag tycker att det är rart att hitta en bebis i det istället för en pärla: något annat fint och värdefullt. Den runda formen på duken anspelar ju dessutom på pärlans form… eller på den form en mage har om det nu inte skulle vara så att man hittar sin bebis i ett snäckskal, eller på kvinnlighet i största allmänhet. Ja, hela målningen är sådär rund/kvinnlig/intim/inneslutande/trygg, alla former på klipporna är mjuka, det är ju väldigt konsekvent alltihop.

Jag har gillat den här målningen sedan jag såg den första gången, just för att motivet är så udda. Plus att jag också gillar kvinnor och vatten, och dessutom pärlemor (jag tycker att insidan på musslan är fint målad!). Ja, plus att man ju kan funder över vad det är för kvinna egentligen, som går klädd i sjögräs så där – jag tycker att det klär henne alltså, men det är ju inte något man brukar se. Är hon nån slags mystisk sjökvinna? Har hon hamnat på en öde ö och inte alls hittat bebisen i musslan, utan lagt den där, eftersom hon tycker att ett jättestort musselskal är en bra plats att lägga bebisar på? Det är väldigt spännande alltsammans! Jag tycker att man får lite Blå lagunen/Lost-vibbar av den, plus att den är lite obehaglig fast det är svårt att förklara varför.

 

Här finns ett bra galleri med fler målningar av Herbert Draper för den som vill se mer.

Annonser

3 kommentarer

Filed under konst

3 responses to “de skummaste målningarna från förra sekelskiftet, del 3

  1. Jag känner att det är helt enkelt där hon förvarar sin bäbis.

  2. Info

    Apropå kvinnor och vatten, så kan jag inte hjälpa, att jag kom att tänka på den här målningen:

    http://www.malmgrenpaintings.se/venus_delsida.htm

  3. Jag gillar sjöjungfrur. Tänker också på Underbara kvinnor vid vattnet som jag tyckte mycket om när jag läste den för många år sedan. isabella-Sjöjungfru och Jazz-Petrus som lyssnar på Chet (Tjett uttalas det på finlandssvenska – så vackert! ).

    Det är något tilltalande i tanken på att små barn ligger inneslutna i en snäcka. Så rent och så smärtfritt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s