bara lite till om det figurativa måleriet

Hej, jag har också läst Eva Ström i Sydsvenskan och jag tycker att det är en artikel som drar jättekonstiga slutsatser.

Johan Lundberg och Christopher Rådlund är i sin bok ”Figurationer” kritiska till modernismen och vill plädera för en föreställande konst i traditionella genrer. Den uppenbara svagheten i boken är att man överhuvudtaget inte vidgår 30-talets nazikonst som gav uttryck för likartad ambition och estetik. När jag vandrar genom Edsviks salar är det oundvikligt att inte associera till den exposition av godkänd konst naziregimen arrangerade i München 1937 samtidigt med utställningen ”Entartete Kunst”, där modernistiska verk fördömdes.

Alltså, det där är väldigt allvarliga ord! Mig veterligen är inte ambitionen med ”Figurationer”-utställningen att all konst som inte är figurativ bör förbjudas, och jag tror inte heller att de medverkande konstnärerna har målat sina tavlor för att tjäna en totalitär ideologis syften. DET skulle vara att ge uttryck för en likartad ambition. 

Och jag håller inte med om att det skulle röra sig om en likartad estetik heller – jag tycker helt enkelt de exempel som Eva Ström anför är riktigt dåliga. Even Richardsons riddare med falk tycker jag snarare ser ut som om någon i kretsen kring prerafaeliterna verkligen gillat Sagan om ringen-filmerna, Trine Folmoes yppiga kvinna tycker jag liknar något av Tamara de Lempicka och Harald Kolderups nakna tjejer med facklor tycker jag ser mer ut som en Hollywood-version av nån målning från förra sekelskiftet än som konst i rasrenhetens tjänst.

Plus att det där romantiska, mytologiska, mystiska inslaget som finns i det norska måleriet, och som har tagits upp som något suspekt i flera recensioner, inte har någonting över huvud taget att göra med nazistisk konst. Nazist-måleri är helt platt och i fullständig avsaknad av någonting annat än sitt omedelbara budskap. Plus kasst målat i de flesta fall. (Nazisternas skulptörer var betydligt bättre än målarna. Hantverksmässigt alltså. OBS OBS, nazismen är en jättedålig ideologi även om de hade skickliga skulptörer. Är det väl bäst att tillägga.)

Jag tänkte att vi kunde titta på några belysande exempel när det gäller estetik och ideologi. Eller, grejen är väl snarande att exemplen inte är det minsta belysande: Det är helt enkelt väldigt svårt att se att vissa av dessa konstverk är tillkomna med ondare uppsåt än andra. Plus att det finns jättemycket konst som påminner betydligt mer om nazistisk konst än den som ingår i ”Figurationer”-utställningen. Vill man kan man 1. hitta nazismen, 2. hitta de samtida norrmännen, 3. gissa vad det som blir över är för något. Och fundera lite över det här med estetik som bärare av ideologi. Rätt svar på vad som är vad snart! Kanske får man ett pris.

 

collage

Advertisements

30 kommentarer

Filed under konst

30 responses to “bara lite till om det figurativa måleriet

  1. Tanten är uppenbarligen ute och cyklar.

    jag känner igen en målning. Vilken talar jag inte om. Kanske det blir det en tävling. Kanske premieras vinnaren.

  2. Haha! Vi börjar jaga brinnande luftskepp med våra objektiv igen?

    Skämt åsido. Det finns där jag bor, i Frankrike, en sorts slentrianmässigt skällsord om sånt man inte gillar och som i första hand är FRÄMMANDE, och det är ”fasco”, alltså fascistisk-t.

    Allt lite ålderdomligt som man inte känner igen, i synnerhet inom arkitektur, konst och ibland litteratur – är ”fasco”. Det är ytterst sällan som detta utrop är grundat i en analys, varken djup eller grund. Det är liksom en ryggmärgsreflex, man gapar fascistiskt om det man inte gillar, det man instinktivt inte känner igen. (Det finns förstås även en politisk historia med revolutioner och en tydlig motsättning i vilken det här tillmälet har sina rötter. Men antalet fascister eller fascistiska uttryck är, trots allt, väldigt mycket färre än befogat.)
    I Sverige tycks motsvarigheten vara nazistisk, eller olika avledningar därav. Något fransoserna faktiskt inte har mage att kalla sina meningsmotståndare – vilket hedrar dem. Nå, det gör ju inte Ström heller, men antydningar kan vara väl så effektiva i den här typen av slag. För nog är det ett slag det handlar om.

    Jag tyckte också att Ströms artikel var konstig, likaså vilka hon menade var ”bättre” att lägga sin tid på att titta på. Idel gamla kända namn och visst, fina konstnärer, det kommer man inte ifrån. Men det är som om det gamla invanda, det vi lärt oss är fint och bra och just representativt för nittonhhundratalets ”utveckling” är det enda som innehåller en ideologiskt godtagbar agenda.

    Den parallellitet som faktiskt existerar lite här och var på jorden och som varje gång den visar sig i Sverige får på moppe (prerafaeliterna väckte ju i viss mån likartade reaktioner) vill man inte kännas vid.

    Det moderna projektet och den alldeles särskilda svenska historieskrivningen av det får inte ifrågasättas helt enkelt. Vi har ju fått lära oss på universitetet gänget på Skagen för att inte tala om just den arme tokige Hill var avantgarde och att vi så att säga var med och skrev historia, i vår lilla avkrok.
    Detta har gjort att man antagligen inte kan säga att Hill och Jospehsson är kassa. (Oberoende av om de är det eller inte.)

    Jag menar, allt som andas något Annat, är för det gäng av renläriga modernister, ofta väldigt omedvetna dessutom, kallas helt enkelt för fascistiskt.
    För det är enklast så.

    För egen del tänker jag ta mig iväg och se utställningen i veckan som kommer.
    Det ska bli spännande, och sen ska jag skriva om den. Det lovar jag.

  3. Hopsan, det är inte ”antalet fascister eller fascistiska uttryck” som ”är, trots allt, väldigt mycket färre än befogat” utan användandet av uttrycket.

    Alltså, man säger väldigt mycket oftare fascist-iskt om någon något än det verkligen är så.

    Hopplöst att få till.

    Jag ger mig. Hej

  4. Ann

    Åh, jag gillar verkligen damen med ugglan! Den måste förstås vara jättesuspekt! Och vad ska man egentligen säga om Lempickas kvinnosyn?
    Själv kommenterade jag Ströms artikel här: http://annochjohan.blogspot.com/2009/07/provocerande-otidsenlighet-2.html

  5. Hoppsan, ska det vara.

    Och fö finns det ju faktiskt några riktigt bra konstnärer som ställt sig i totalitära ideologiers tjänst.
    Leni Riefenstahl t ex.

    Annat intressant är ju att trettiotalets byggande, där nassarna gjorde en sorts bautaklassicism, gravt förenklad och snygg på håll (masscener) har sin (estetiska) motsvarighet i både USA och Sovejt under samma epok.

    Själva tiden och modet sätter kanske väl så djupa spår i konsten som ideologierna som ligger bakom, vilket naturligtvis blir än mer besvärligt om man ser konst som endast ideologisk.

  6. Johanna

    Ja allt nazisterna valde att tycka om var ju faktiskt inte dåligt. Själv tycker jag om Wagner; och alla som har inspirerats av Wagner är ju faktiskt inte nazister.

  7. Therese

    Ann, jättebra skrivet på din blogg, jag håller med om varenda ord..!

    Karin, haha, ja, jag tänkte faktiskt länka till luftskeppsdisukssionen… fast jag har accepterat att jag är moraliskt förtappad nu och lär mig långsamt att leva med det, tar en dag i taget liksom…
    Jo, jag tänkte också på det väldigt konstiga i att göra en jämförelse mellan det norska måleriet och de utställningar man kan se på Nationalmuseum och Waldemarsudde… för att det även där ställs ut figurativt måleri. Tala om minsta gemensamma nämnare! Och det på Nationalmuseum och Waldemarsudde är bättre, tycker Ström – eh ja? Det finns givetvis en massa måleri i konsthistorien som är bättre än det samtida norska! Men poängen med utställningen är ju att visa just det samtida, figurativa måleriet, för att visa att det – trots att det är både otrendigt och uppenbarligen suspekt att ägna sig åt det – faktiskt existerar. Poängen är inte att visa det bästa föreställande måleriet någonsin. Ja, det är en jättekonstig jämförelse… Med den logiken kunde vi ju lägga ner hela grejen med kultur nu direkt. Typ… varför ska man läsa en enda bok som ges ut i höst när man ändå vet på förhand att ingenting kommer att vara bättre än Shakespeare? För att inte tala om besväret med att SKRIVA böcker…

    Och ja, visst fanns det väldigt begåvade konstnärer som verkade i nazismens tjänst… skriver jag med risk för att göra en Bryan Ferry:
    http://www.independent.co.uk/news/uk/this-britain/bryan-ferrys-nazi-gaffe-444776.html

  8. Att man är nazizt, eller går gör saker under en sådan regi, har väl egentligen inget att göra med om resultatet blir bra eller dålig konst. Det är åtminstone min åsikt. Däremot kan man ha synpunkter på huruvida det är moraliskt försvarbart att gynna dessa filurer, nassarna alltså. Jag tycker inte det, men jag var ¨andra sidan inte med på den tiden och då är det svårt att döma. jag tycker dock att mycket som gjordes då, är vackert. Allt från arkitektur, till kläder och konst.

  9. Therese

    Rävjägarn, det tycker jag också!

  10. Johanna

    Men jag tänkte mer på att nazisterna inte i alla avseenden hade så dålig smak och att de faktsikt gillade många bra konstnärer som själva inte var naister. Arnold Böcklin var väl en av Htlers favoritkonstnärer, och han dog 1901 och kan således knappast sägas ha varit nazist.

  11. Rävjägarn och Therese,
    Det tycker jag också.

  12. Therese

    Johanna, nej exakt – jag läste igår att en annan av Hitlers favoritkonstnärer var Franz von Stuck, som är en favorit hos mig också. Men det här borde ju ha lett till ett dilemma hos Hitler, för Stucks kvinnor ser ju ut som ena riktiga slampor, kan man väl säga utan att överdriva, och det var ju inte direkt det nazistiska kvinnoidealet – de skulle ju vara sunda, friska och kyska snarare än erotiska förslagna. Över huvud taget verkar det ju ha varit rätt stor skillnad på måleriet som Hitler uppskattade (till stor del symbolistiskt/dekadent) och det han lät producera (tråkigt och definitivt icke-symbolistiskt). Man kan ju fundera på om han var nöjd med resultatet eller inte.

  13. Men Hitler uppskattade faktiskt främst naturalistiskt återgivna bergsmotiv och liknande. Och där torde han vara nöjd med resultatatet.

    Den konst som producerades i Nazityskland med kvinnomotiv återgav ofta atletiska kvinnor med nordiskt utseende i roller som ”mor och barn”, Diana” etc., framställda efter ideal som skulle fungera som förebilder för de tyska kvinnorna.

    Där är det svårt att se likheter med den samtida norska konsten.

    Över till gissningsleken, nazikonst är:
    Tredje uppifrån till vänster: Arno Brekers ”The Party”.
    Åttonde uppifrån till höger: Fritz Klimsch´s ”The Beholder”.
    Tredje nedifrån: Ivo Saliger?
    De fyra målningarna i mitten med allmogemotiv.
    Längst ned till vänster: Berghof.

    Detta sagt med reservationen att begreppet ”nazikonst” inte är helt oproblematiskt. ”The Beholder” blev t.ex. färdig 1932, alltså före det nazistiska maktövertagandet.

  14. Therese

    Torbjörn, vilken insatt kommentar, tack för den!! Och inte alldels rätt gissat, men verkligen bra.

  15. David

    Hitler hade stora förhoppingar på den nationalsocialistiska konsten, men han kom att bli rejält besviken och tyckte att resultaten var urusla. Han stödköpte av princip mycket ny konst, men såg nogsamt till att den aldrig hängdes på platser där han kunde råka se den. Den årliga konstutställningen i München var en plåga för honom. Till slut fick hans fotograf, dilettanten Heinrich Hoffmann, göra preliminärurvalen efter att kompetent personal antingen hade vägrat befatta sig med eländet eller blivit avskedade av Hitler, som ej tyckte om att modernistiska tendenser lyftes fram.

    Det fåtal prominenta nazister som var intresserade av konst var inledningsvis positiva till modernist konst – särskilt expressionismen. De tvingades dock att ändra åsikt i slutet av 30-talet, när Hitler började engagera sig i frågan. Något egentligt nationalsocialistiskt konstideal formulerades emellertid aldrig, annat än antydningsvis genom Hitlers diatriber mot degenererade modernister. Många av de äldre, konservativa konstnärerna fortsatte bara som de alltid hade gjort, men döpte sina verk med nationalsocialismen i åtanke.

    Privat tyckte Hitler bäst om 1800-talskonstnärer – helst tyska sådana. Han omgav sig bl.a. med verk av Spitzweg, von Stuck (”Die Sünde” hängde i hans Münchenlägenhet), Makart, Böcklin, Caspar David Friedrich, men även Botticelli. Till konstmuseet i Linz samlade han dock europeiska mästare från samtliga länder och hade i slutet av kriget en ansenlig samling som hade bekostats med intäkter från försäljningen av Mein Kampf och royalty från alla frimärken där han var avbildad.

    Jag kan rekommendera Frederic Spotts, i min mening, intressanta bok ”Hitler and the power of aesthetics”. Där behandlas bl.a. arkitektur, konstsynen och Wagner.

  16. Jag ser att jag stavat nazist fel. Attans!

    Intressant med Hitlers preferenser och att han blev så besviken på de nationalsocialistiska utövarna, jag visste inte mycket om dem tidigare. I

  17. David

    Hm. Nu ser jag att min formulering om Hitlers åsikter i andra stycket är lite tvetydig och i värsta fall kanske kan missförstås. För att undvika mista risk för missförstånd: när jag skrev ”degenererade modernister” framställde jag inte min åsikt om modernisterna, utan Hitlers. Det borde nog ha stått: ”… diatriber mot, i hans mening, degenererade konstnärer (d.v.s. modernister).”

  18. Therese

    Jaa, extremt intressant allt detta, tack David också! Toppen med boktipset. Men seriöst, Hitler fick royalty för att vara avbildad på frimärken..? :)

  19. Info

    I ditt montage tycker jag mig bl.a. känna igen konstnärer som Trine Folmoe, Tamara de Lempicka, Hugo Salmson, Jean-Fr. Millet, Michelangelo, Rembrandt, Klimsch, Nerdrum, Mårten Eskil Vinge, J.A.G. Acke.

    Ann frågar: ”Och vad ska man egentligen säga om Lempickas kvinnosyn?” Svar: Hon var lesbisk.

  20. David

    Ja, det var Hoffmanns idé, och den visade sig vara synnerligen lönsam för dem. (Det var inte bara frimärken som gav royalty, utan i praktiken alla bilder på Hitler – bilder som Hoffmann hade tagit – och sådana fanns överallt i Tyskland.) Bokförsäljningen genererade också avsevärda inkomster (alla som gifte sig borgerligt fick ett exemplar av Mein Kampf).

  21. Som vanligt när det gäller Hitler och nazismen finns det många olika uppfattningar och divergerande källor.

    David: Jag skulle inte säga att Hitler blev ”rejält besviken och tyckte att resultaten var urusla” när det gällde konsten i tredje riket. Huvudsaken var att konsten växlade in på nya, godkända, spår. Hitler hade även ett flertal favoriter i det samtida måleriet, som t.ex. Adolph Ziegler, Sepp Hilz, Paul Padua, Ivo Saliger och Ernst Liebermann. (Det är förresten ”By the Water” av Liebermann som visas tredje nedifrån ser jag nu).

    När det gäller skulptur uppskattade och stödde Hitler verkligen Arno Breker och Joseph Thorak. Här fanns det andra framstående gynnade samtida som Georg Kolbe, vilken dock passivt tog avstånd från nazismen.

    Inom arkitektur, som ju var Hitlers favotitområde, hade han favoriter som den geniförklarade Speer etc.

    Hitler uttalade sig ofta och gärna om konst, från dessa uttalanden kan man härleda de konstideal som skulle gälla i tredje riket. En inflytelserik konstteoretiker var Paul Schultze-Naumburg.

    Konst, i vid bemärkelse, var en integrerad del av nazismen. Det är faktiskt svårt att hitta någon annan statsledning som haft så många konstintresserade i spetsen, (främst Hitler, Göring, Goebbels och Speer).

    Jag har haft Frederic Spotts bok på inköpslistan ett bra tag nu, och läst mindre partier. Här är andra tips:
    Adam, Peter (1992). The Arts of the Third Reich.
    Frietsch, Elke (2006). ”Kulturproblem Frau”: Weiblichkeitsbilder in der Kunst des Nationalsozialismus.
    Karlsson, Ingemar & Ruth, Arne (1999). Samhället som teater: Estetik och politik i Tredje riket.
    The Nazification of Art: Art, Design, Music Architecture & Film in the Third Reich (1990). Taylor, Brandon & van der Will, Wilfried.

  22. David

    Torbjörn: Jag menade framför allt målande konstnärer, men även där fann givetvis Hitler konstnärer som han uppskattade. Men inför de årliga utställningarna ställde han sig kall till det mesta. Hoffmann konstaterar i sina memoarer att det varje år – ur ett enormt utbud – var ett elände att hitta någonting som Hitler skulle godkänna.

  23. Pingback: Figurationer-debatten, 101 « Nya Babylon

  24. Pingback: facit till “hitta nazismen” « Thereses dagbok

  25. Pingback: Liggande flicka | Jenny Maria

  26. Therese och andra som är rädda att uppfattas som nazister: Det måste vara ok att tycka att nazikonsten är fascinerande eller tilltalande på olika sätt. Och det ligger en pedagogisk poäng i detta. Hur ska man annars förstå att så många ”köpte” det nazistiska budskapet?

    David: Tvivlar inte på att Hitler var ”kräsen”. Ska ta och läsa Hoffmans memoarer vid tillfälle.

  27. Förtruppen har alltid haft det svårt i alla sammanhang; det är dess existensberättigande. Att bryta vägen för dem som skall kunna komma efter. T.ex i ökad och bred förståelse av Konsten som en nödvändig del av Kulturen.

    Om en förtrupp misslyckas i detta uppdrag, måste en ny skickas fram. Det är vad som händer nu.

    Men eftersom denna ännu inte är färdigutvecklad, tillräckligt hantverksskicklig, har inte helt förstått betydelsen av t.ex. flerskiktsmåleri, kan många verk framstå som platta.

    Eller som Peter Dahl sade som avslutning till de många närvarande norska konstnärerna på vernissagen den 1 juli: ”Jag skulle önska konstnärerna all framgång; de flesta av er är ju så unga att ni har chansen att bli bättre.”

    Se för övrigt den första kommentaren till utställningen; i nummer 7 av mitt lilla blad på denna länk: http://old.centerpartiet.se/templates2/Page.aspx?id=68222

    H.

  28. Pingback: Om Figurationsdebatten, Hägglund, m.m. « Björn Östbring

  29. Pingback: tillbaka, lite sur « Thereses dagbok

  30. Pingback: Lundberg & Rådlund: Figurationer « Börjes konstblogg

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s