lite sur

Meh, jag känner mig handikappad av mina kassa språkkunskaper. Samt bitter över att ingen i min grundskola kunde säga: Therese, du är HUMANIST, du ska lära dig språk ety språk är nyckeln till världen, och annars kommer du en dag när du är dubbelt så gammal som nu att googla Stefan George-dikter och uppgivet inse att du inte kan tillgodogöra dig dem, och hålla i en vacker utgåva av d’Annunzios Il piacere och inte begripa ett ord, och gå runt i Pompeji och önska att du också hade fått läsa latin, Therese, du ska inte ägna tre år åt att göra askkoppar av små färgglada glasbitar eller karva fram ett porträtt av din bänkgranne ur en lerklump, och om du nu skulle göra detta misstag så ska du använda iallafall någon av dina CSN-terminer till att inhämta grunderna i ett användbart språk istället för att låtsas intresserad av en A-uppsats om karnevaliska inslag i Pippi Långstrump flyttar in. Whatever. Man får inte blogga om att man är bitter. Bitterhet är den förbjudnaste känslan. Nu har jag beställt tysk lyrik ÖVERSATT TILL SVENSKA eftersom jag iallafall behärskar detta mäktiga kulturspråk som berikat världen med ombudsmän och smörgåsbord.

Jag är sur och måste jobba men det gör jag inte eftersom jag är så upptagen med att vara sur samt klistra ihop en bild som påvisar en eventuell förklaring till Stefan Georges faiblesse för porträtt i profil:

 

george och dante

11 kommentarer

Filed under dagbok

11 responses to “lite sur

  1. Men det är väl inte för sent? Det finns ju massa halvfarts- och distanskurser i en massa olika språk på både universitet och komvux! Jag tror att det är mycket lättare att lära sig nya språk när man har fantastiska saker som konst och litteratur som motivation, snarare än ett mvg i slutet av terminen. Jag hade i alla fall varit flytande på franska (kan man ju hoppas i alla fall) om vi fått läsa Baudelaire i högstadiet (eller kanske gymnasiet) i stället för att se på töntiga filmer där folk fikade och pratade om husdjur..

    Sen vill jag bara säga att du har en så himla fin blogg, den räddar mina långsamma jobba-när-andra-har-semester-dagar!

  2. Therese

    Ja, det har du ju rätt i (även om jag föreställer mig en något lägre ambitionsnivå, typ kvällskurs på studieförbund…), fast det känns liksom som en grej jag aldrig kommer att göra, och den känslan är fullständigt förlamande… plus att jag inte vet jag jag skulle välja för språk! Franska är ju tjusigast, men jag är livrädd för att prata franska eftersom jag tror att alla ska skratta åt mitt uttal, så tyska vore säkert mer praktiskt, men kanske inte lika kul…. ja, bla bla, det vore ett svårt val :)
    Och tack, tack…! Jag gillar din blogg också!

  3. Claes

    Jag gick Humanistisk-estetisk linje för läääänge sedan, det ämne jag utan vidare tyckte var roligast och dessutom hade mest nytta av var Allmän språkkunskap, där ingick orientering i latin och grekiska. Hugg tag i en sådan kurs om du hittar.
    Bara att kunna härleda olika prefix och suffix gör att man kan lista ut vad främmande ord troligtvis betyder, språk får en annan mening.

  4. ”Oriente(e)ring” också… Nä, språkkunskaper är överdrvina. Prata högre på engelska bara, och lägg till ett ”o” på slutet när det är italienska.

  5. Claes

    Eller ”hat” i slutet av meningar om det är tyska.

    Tja, när en människa tilltalar en främmande människa och det visar sig att denne inte förstår språket, brukar de flesta pröva med att tala högre till att börja med.

  6. Therese

    Gunnar, haha! Fast jag vill mest fatta det jag läser alltså, när det gäller att prata känner jag mig inte ens bekväm med engelska… ska testa att PRATA HÖGRE PÅ SVENSKA nästa gång.

  7. Du borde komma och säga detta till mina elever, som på gymnasiet alltför lättvindigt väljer bort språk när det blir för svårt, för kurser som ger högre betyg.

  8. Therese

    bernur, det skulle jag otroligt gärna säga! Heh, fast det skulle väl kanske kräva att jag hade åstadkommit något som för gymnasieelever får mig att framstå som en person värd att ta råd ifrån, jag vet inte riktigt om ”kulturskribent” kvalificerar sig… fast när jag kan lägga typ ”författare” till meritlistan kommer jag gärna :)

  9. sofia

    Mer bloggande om bitterhet!
    Bitterhet är helt underbart tycker jag. Älskar bittra människor, så mycket lättare att älska än perfekta glansiga glada typer. Gör sig extra bra i skrift dessutom.

  10. Åh den där allmän språkkunskapkursen som Claes nämnde lät ju helt underbar! Sådant fanns inte när jag gick för några år sedan. Och jag håller med, kan man bara lite grunder i vilket latinskt språk som helst kan man börja tyda alltmöjligt på vilket som helst av de andra. Eller ja, jag inbillar mig det i alla fall. Jag har inte försökt mig på svårare saker än tidningsrubriker och gatskyltar, men så har mina franskakunskaper som antytt en del brister.

  11. Camilla

    När jag gick natur på 80-talet hade man en försöksverksamhet med att låta N-elever byta Konst- och musikhistoria (som de flesta bara satt av, eftersom det inte betygsattes mer än ”närvarande/frånvarande) mot allmän språkkunskap (samma kursplan som humanisterna och betygsatt).

    När jag nu har arbetat ett antal år kan jag konstatera att jag aldrig ångrat att jag valde allmän språkkunskap, trots att det innebar mer arbete! Vid sidan av de kunskaper i matematik och naturvetenskap som är basen för mitt yrke och språken från grundskola, gymnasium och komvux, är allmän språkkunskap ett av de ämnen jag haft mest praktisk nytta av. Det mesta andra är ren allmänbildning; vissa saker undrar man varför det ö h t undervisades. Volleyboll?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s