ett klargörande ang. Marcus Birros text på Newsmill

”Vi har faktiskt träffats, jag och Persson. Det var på Nässjö Poesifestival 2007 efter att ha bråkat lite på våra bloggar om det rimliga i att ha goda vänner i kulturvärlden som recenserar ens böcker”, ”Är han något alls mer än en djupt insyltad kulturell spindel i ett nät av vänner, och flickvänners bekanta?”  skriver Marcus Birro på Newsmill, i en text som utger sig för att handla om en artikel som Malte Persson har skrivit, men som mest handlar om personen Malte Persson.

De där citaten syftar på mig, det är jag som är ”flickvänners bekanta” samt de goda vännerna som recenserar Malte Perssons böcker. Jag skrev skrev en gästrecension i GP av Perssons Dikter, samtidigt som jag medverkade i en nättidskrift tillsammans med Perssons dåvarande flickvän – som jag hade träffat tre gånger i affärsmässiga sammanhang, och Malte Persson själv hade jag aldrig träffat och skulle inte komma att göra det på flera år, jag hade aldrig varit närmare Malte Persson än de skeptiska texter jag skrivit om hans böcker (med sådana vänner behöver man definitivt inga fiender…), och i förhållande till hur liten den svenska litteraturvärlden är så var jag nog betydligt mindre god vän med Malte Persson än vad som är fallet i många andra författare/recensent-fall.

Marcus Birro gjorde iallafall en stor grej av det här i sin blogg och i en massa hetsiga kommentarer skrev folk argsinta saker om hur jag skulle ha suttit med några flaskor rödvin på mysig middag tillsammans med Malte Persson och hans flickvän och fnissat över den utmärkta idén att jag – hans flickväns bästa kompis tillika Malte Perssons nära vän! – skulle recensera hans diktsamling för så går det till i förbannade incestuösa kulturvärlden och recensenter är ett jävla pack och allt är korrumperat och det är bara Marcus Birro som är liksom obesudlad.

Jag tyckte att det här var tillräckligt obehagligt för att maila Marcus Birro och skriva att det där var faktiskt inte i närheten av hur det gick till, varpå han svarade (jag citerar nu ur han mail): ”Jag talade med Byström [Gabriel Byström, kulturchef på GP, min anm.] om saken, för ganska länge sedan, och han förklarade saken för mig. Redan där och då borde jag kanske ha hört av mig till dig. Jag finner det hedevärt att du håller en sådan vänlig ton i ditt mail, själv hade jag varit rasande”. Han avslutade mailet med att be om ursäkt.

Detta hindrar dock uppenbarligen inte Marcus Birro att använda Flickvänners nära vänner recenserar Malte Perssons böcker-argumentet igen. Hur gärna Birro än vill att kulturvärlden ska vara genomkorrumperad så var den inte det i det här fallet och det vet han.

20 kommentarer

Filed under media

20 responses to “ett klargörande ang. Marcus Birros text på Newsmill

  1. När jag läste texten blev en känsla av obehag allt starkare. Jag har ansträngt mig att uppbåda sympati för Birro när han klagat över nätets alla mobbare. Det fenomenet är ju verkligen obehagligt. Men hans eget text är en klassisk mobbtext. Den skapar en bild av offret som djupt osympatisk, viljelös människa. Hans författarskap får stämplar på sig som ingen som inte läst honom rimligen kan förhålla sig till. Varför skriver Birro en sådan text? Vem gagnas av den, mer än mobbarnas skara som alltid njuter av att se en annan människa utsättas för ett medialt lustmord? Ytterst obehagligt, men också lärorikt. Det blir nämligen svårt att ta Birro på allvar nästa gång han beklagar sig. Tyvärr får det den konsekvensen. Ibland önskar jag att han hade haft förstånd att tiga.

  2. ”Språket är ett verktyg, en nyckel och saknar värde i sig själv. Det är vad man berättar med språket som betyder något. ”

    På pin kiv skulle jag vilja säga ”det viktiga är inte vad man gör, utan att man gör det med stil”.

  3. Gunnar

    Generell kommentar, vet inte alls var den hör hemma, men fasen vad ni kulturmänskor bråkar på sommaren! Är det rosélådvinet? Måste vara en jobbig bransch att verka i, när man sen ses helt oförhappandes i ett möte på ngn redaktion en grå novemberdag…

    Thomas: Jag håller ju med dig, men kan skratta lite åt texten också, för när Birro tappar hämningarna blir det ju komisk litteratur av ngt slag:

    ”Att läsa Persson är som att ha picknick i ett bårhus. Kallt, obehagligt. Dött. Det är intellektuellt och smart så till den grad att det skallrat bland löständerna hos döingarna i plåtskåpen runt omkring.”

    Ja, sånt kan man ju inte annat än att skratta åt när man ser hur Birro med håret åt alla håll och något maniskt i blicken liksom slår in de där orden på sitt tangentbord och känner sig som Strindberg. Marcus Birro är en känslomänska på gott och ont. Men såklart synd om Malte P. som råkade bli offerlammet.

    Förresten. Texten Birro har skrivit handlar väl mest om att han vill skapa en bild av sig själv, när jag tänker på det, och han valde den trista vägen att definiera sig själv genom en antagonist, som han då fritt fantiserade fram baserat på ett namn…

  4. Therese

    Gunnar, haha, men det är ju toppen att bråka lite. Plus att jag tror att de flesta som ger sig in i leken tar hyfsat lätt på det hela – eller, så ska jag inte säga, för jag är ju iallafall oftast djup engagerad i själva sakfrågan, men striden i sig har aldrig varit värre än att jag har kunnat mingla civiliserat med andra inblandade efteråt. Inte för att jag minglar så mycket. Men det är väl sällan man skaffar sig fiender för livet. Däremot kan folk överraska på positiva sätt i debatter!

    Jag tycker också att man delvis kan himla med ögonen åt Birros text och tänka att ja, ja, du vill ha kött och blod och själ och hjärta, vi fattar… (alltså, det vill ju jag också egentligen! Det är bara svårt att hålla med honom när han lägger fram det på det där sättet). Men jag tycker absolut att den där texten går över gränsen för vad man skriver om en annan människa, jag tycker att den är omotiverat taskig och, precis som Thomas, att det är en mobbtext. Birro är ju faktiskt inte den nobody som han gärna vill framställa sig själv som.

    Rävjägarn: kanske inte sant i riktigt alla fall, men på pin kiv håller jag med ikväll :)

    Jag skulle ha kunnat skriva mer om Birros text, som jag alltså tycker är obehaglig, men nu höll jag mig till att klargöra det som jag vet är osant. Någon annan får gärna ta över stafettpinnen…

  5. Urban

    Birros text är enastående dum och brukar han värpa ur sig sådant här är det inte konstigt om han är marginaliserad. Han bevisar tesen om att Newsmill inte har någon nedre idiotgräns och hans artikel talar överlag mer för Maltes teser än mot dem.

    Ja, det är en mobbtext Annars finns där en hel del små guldkorn att hacka fram om man orkar. Vem har till exempel hindrat Birro från att läsa litteraturvetenskap? Ett tips Marcus: det är inte för sent än. Däremot får faktiskt inte alla som läst litteraturvetenskap automatiskt en välbetald plats på någon kulturell institution.

    Jag vill på sätt och vis inte tro att Marcus Birro var nykter när han skrev det där.

    U.J.

  6. Alltså, för min del tycker jag egentligen inte alls om att delta i sådana här bråk (aka ”kulturdebatter”). Jag tänker en tanke eller två, och får i något kortvarigt anfall av hyperaktivitet för mig att skriva en text utifrån dem, men tappar sedan allt engagemang i saken så snart jag skickat iväg den. Varefter jag bara blir trött och illa till mods över att behöva ägna tid och kraft åt det som sedan följer…

    Men just Birros text kunde jag också bara skratta åt. Det är ju så fullständigt otänkbart att någon som jag hyser den minsta respekt för skulle ta en sådan text på allvar.

    För övrigt är det numera min korrumperade dolda agenda att bli kompis med Therese, så att hon ska känna sig jävig och inte skriva fler negativa recensioner av mina böcker. Och om jag någon gång skulle vara kritisk mot något som Therese skrivit, så är det bara för att göra denna lömskt beräknande strategi mindre uppenbar. Det borde ju vilken konspirationsteoretisk outsider som helst kunna genomskåda.

  7. Therese

    Malte, du kan få såga min roman :)
    Eller det kanske inte går nu när vi skriver i samma tidning förresten… vilken otur…

    Jag tyckte förresten inte att det kändes kul att skratta åt Birros text, jag tyckte att den var obehaglig. Och alltså, det är skillnad på bråk och debatt ju! Lite iallafall. Det här kanske är ett bråk? Med tanke på att det inte framläggs några argument för någonting. Dessutom är det ju bara Birro som bråkar, så det kvalificerar sig kanske inte ens som bråk. Eh.

  8. Therese, fotnot, off-topic: ovanstående ”Gunnar” är alltså inte nedanstående Gunnar, dvs. jag (hoppas jag du insett…). ”Jag” länkar alltid till Pressylta Redux, om inte annat.

  9. Therese

    Gunnar, jag är med på att det finns två olika Gunnar! Jag brukar sortera er i huvudet som ”London-Gunnar” och ”den andra Gunnar”, alternativt ”gamla Gunnar” och ”nya Gunnar” – jag tror iallafall att ”gamla Gunnar” är en och samma Gunnar. Eventuellt finns det fler gamla. Du är den nya :)

  10. Till Gunnar utan Pressylta-länk: jag har svårt att se det komiska i att man förlöjligar och trampar på en annan människa, särskilt om man gjort det till sitt varumärke att själv medialt klaga över den mobbing som förekommer på nätet. Birro får i framtiden betraktas som en dålig utövare av rollen sårad oskuld, och jag kommer inte att ta hans synpunkter på allvar. Skriver man en enda text som den i Newsmill har man frivilligt ställt sig utanför varje försök till seriös diskussion, alldeles oavsett om man får till en eller annan snitsig formulering i sitt till lustmord maskerade ”debattinlägg”. Birro har lämnat scenen genom bakdörren och jag hoppas han stannar där ute. Han förtjänar inte att bli tagen på allvar. Varken i detta ämne eller något annat. Att han dessutom kryddar sin låghet med antiintellektualism av väl beprövad sort gör honom inte mer trovärdig. Den som skryter och skrävlar om sin enkla bakgrund och sin nobla självbildning i tid och otid har också markerat på vilket nivå han tycker att diskussionen ska föras. De verkligt bildade människorna nöjer sig med att använda bildningen, inte till att hålla upp den som en av två skyltar, där det på den andra står: ”Ingen rik far, ingen rik mor, ingen utbildning”.

  11. För vad det är värt. Jag har fått intrycket att M Birro är ständigt inbegripen i slagsmål med sina demoner. När rallarsvingarna ibland råkar svischa förbi såna som Malte Persson är det väl bara att i all hövlighet ducka och tacka för sig, som Malte klokt nog valt att göra. Allt enligt principen ”I don’t have a dog in this fight” (som amerikanska politiker tycker om att säga).

  12. Gunnar, du har naturligtvis alldeles rätt.

  13. Gunnar

    Haha, är det så hemskt att sammanblandas med mig Gunnar?

    Tja, jag tror nog att jag väljer att skratta åt det.

    Gamla Gunnar… Ja, visserligen har jag barn, skägg och glasögon (dock ett par ungdomliga Oliver Peoples) men det här är nog första gången jag är den äldre Gunnar. Eller så syftade inte gamla på ålder. Aj.

    Thomas: Lugn. Jag skrev att jag höll med dig i princip. Klart det var ett grovt övertramp!

    Nej, först Vilks och sedan det här. Nu blev jag bara så leds att jag ska återgå till något mycket mer konstruktivt, nämligen bloggkommentarstystnad.

  14. Också du Gunnar: jag är helt lugn och du har rätt. Fast jag ville som ett ps till det redan sagda påpeka att jag aldrig kan le åt en fyndig formulering när den är avsedd att skada en annan människa. Inget illa ment från min sida alltså. Tvärtom.

  15. ”Gunnar”: Haha, är det så hemskt att sammanblandas med mig Gunnar?

    Ja, det är det, för att du är anonym, för att du är burka-Gunnar. Det är ohövligt mot oss andra. Våga stå för vad du säger. Tala om vem du är. Länka till en identitet. Grow up.

  16. Oskar

    Jag har nog aldrig tvingats ta del av småsinthet i så ren form som i den där texten. Den brukar framträda mer garderat, i gliringar och bisatser. Fruktansvärt. Det vore kanske bra att ta bort länken så att folk inte blir sjuka. Nu kastar jag mig i älven, nästan.

  17. Therese

    Gamla Gunnar – heh, nej, ”gamla” Gunnar syftar inte på din ålder (som iofs är obekant för mig, men nu fick jag ju nån slags ledtråd) utan på att du var här först.

    Oskar, ja, småsinthet i sin renaste form, det var väl en bra beskrivning…

  18. MJ

    Marcus delar ju ut beröm också: ”Björn Wiman är en ung, nyfiken, bloggande redaktör som gjort getingens kultursida till landets kaxigaste. Med stilrena skribenter som Johan Hilton och Lars Gustafsson lyckas man hålla en fin bredd.”

  19. Per

    Hade det varit någon annan än Marcus Birro som delat ut det ovan citerade berömmet hade det förstås dömts ut av samme Birro som ett ängsligt positionerande av ryggdunkande karriärister, dessa förbannade hålögda litteraturvetarspöken som befolkar de anemiskt inrökta murvelbon vi kallar för de svenska kultursidorna o.s.v. in i all evighet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s